September är här! Hösten är här! 🙂 Min semester avrundades i slutet av juli med en tripp till Vasa, vilket var väldigt trevligt, bland annat för att jag aldrig har varit där förut, trots att det är Umeås närmsta stad, eller vad man ska säga (jag bor i Umeå alltså). I början av augusti blev det sedan dags att återvända till jobbet och därefter har veckorna bara flugit iväg! 😮 Semestern känns så avlägsen att det inte känns som att den har hänt?! Eller nej, nu överdriver jag såklart, men tiden rinner verkligen iväg när man plötsligt är upplåst på jobbet 40 h i veckan och sedan måste hem och ta tag i någon slags vardag med matlagning och städning och grejs. Nåja. Jag har i alla fall dansat en hel del, för i augusti har det hållits en kortkurs sådär inför den riktiga dansterminen, som börjar i september, och så har jag sprungit massor och hunnit med att träffa en massa vänner som har varit på annat håll en stor del av semestern. Jag har fångat en hel del legendariska pokémons också. Jepp, det är många vuxna spelare som roar sig med Pokémon go. Det märker man inte minst när man jagar de där legendarerna och faktiskt måste gå ut och samarbeta med andra spelare för att få tag i dem!
Vad händer i september då? Ja, det är lite av en födelsedagsmånad kan man väl säga. Min sambo, min pappa och min sambos pappa fyller år. Den sistnämnda fyller jämnt och vi ska fira med att åka på Ålandskryssning. Det blir någonting nytt! Jag har aldrig varit på kryssning förr. 🙂 Jag ska också hälsa på mina föräldrar en sväng och åka till Stockholm med jobbet, så det blir en del resor de kommande veckorna. Men allra närmast på tur står det som jag håller för det roligaste loppet på året – första söndagen i september är det Umemilen! Då har man goda chanser att ta nytt personbästa eftersom banan är helt flack (den går runt Nydalasjön). Jag har dock i två års tid försökt springa under 48 minuter (= nytt personbästa) utan att lyckas. Blir det min tur i år?! Kanske, kanske inte. 🙂
Böckerna då?! Händer det något kul med bokanknytning i september?
Ja! Årets stora litteraturhändelse börjar ju faktiskt i slutet av september. Den 28/9 startar nämligen Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Jag har sällan vägarna förbi Göteborg 😉 och jag kommer inte att besöka denna mässa i år (heller). Jag är ändå fullt trygg med att bli uppdaterad om precis allt. 😉 Det är ju ett event som brukar vara välbesökt och väldokumenterat på sociala medier, åtminstone om man, liksom jag, följer en massa bokbloggare i olika kanaler… 🙂
Det finns såklart många andra evenemang som går av stapeln i september – när hösten närmar sig brukar det också poppa upp författaruppläsningar och författarsamtal här och där. I Umeå kan du t.ex. lyssna på Kjell Westö i samtal med Annika Norlin den 13/9 på Väven.
Kommer det ut några spännande böcker då? Ja, säkert massor! En av de som jag suktar efter mest är Dagar av ensamhet av Elena Ferrante. Efter att ha lyssnat klart på Neapelkvartetten finns ett visst tomrum och nu kan det behövas något nytt av Ferrante. 🙂 Jag ser också fram emot ett nytt seriealbum av briljanta Nanna Johansson: Naturlig skönhet. Jag känner på mig att den kommer att bjuda på både igenkänning och skratt och säkert lite ilska… 🙂
Vad läser jag i september?
Bra fråga! Jag tror det börjar bli dags att fråga er om råd. Vilken av dessa hyllvärmare skulle du rekommendera? 🙂
Juli är över! Det har varit en fin månad, då jag har hunnit med en hel del vistelse i den lilla uppländska kuststaden där jag växte upp och även har hunnit med besök i Stockholm och Värmland. Jag har varit på Drottningholm, besökt Lars Lerins konsthall Sandgrund, badat i havet, ätit glass i stora lass, sprungit långt och länge och njutit av utställningen Like a horse på Fotografiska. Jag har sett den fantastiska föreställningen Charlotte Löwensköld (blev megasugen på att läsa Selma Lagerlöf!) med Västanå teater och träffat vänner som annars är utspridda här och där i det här avlånga landet.
Men nu är augusti här! Jag älskar augusti, trots att jag samtidigt tycker att det är en vemodig tid. När jag flyttade till Umeå en gång i tiden så var det många som direkt påpekade hur mörkt det är i ”Norrland”, men för mig har det, år efter år, både fascinerat och överraskat mig hur ljust det är i maj och juni. Juni är en magisk tid, när man kan vara uppe sent och fortfarande njuta av dagsljus. Det känns som att man har oändligt med tid och att sommaren aldrig kan ta slut. Det vemodiga är alltså att det snabbt vänder och i augusti går det inte längre att låtsas som att sommaren varar för evigt, för då är det verkligen mörkt på kvällarna igen och den där magin är borta. Jag är dessutom uppvuxen i en liten sommarstad där allt bommar igen i augusti och alla sommargäster packar in sig i sina lyxbilar och drar hemåt. Augusti har alltid varit ett definitivt slut på den livliga sommaren.
Men det bästa med augusti är också just precis detta. Augusti har alltid känts som en nystart på ett helt annat sätt än vad nyåret är. Det är då man kan komma tillbaka till sitt arbete med nya tankar och infallsvinklar och det där då kvällskurserna börjar, gymmet drar igång med sitt ordinarie gruppträningsschema och operan, museerna och scenerna visar sitt höstprogram. På hösten kan man nyfiket fundera på vilka konserter man vill gå på och vilka biofilmer som snart är aktuella. Ens vänner, som förmodligen har varit svåra att samla ihop under sommaren, är på plats i stan igen och man kan gå ut och äta, spela brädspel, umgås i största allmänhet. Jag tycker att augusti är en väldigt fin tid. För min del väntar jobb, danskurs och egentligen inte så mycket mer som jag känner till just nu, men jag är säker på att det händer mycket skoj!
Vilka litteraturhändelser har vi att se fram emot i augusti då?
Jo, jag gissar att en och annan kommer att besöka Crimetime Gotland, som går av stapeln 3-5 augusti. För mig är Gotland alldeles för långt bort och jag är förresten inte så intresserad av just deckare, men med namn som Camilla Läckberg, Malin Persson Giolito och många andra så förstår jag att det kommer att bli ett välbesökt event. Det känns också som ett i nuläget långt mer trevligt arrangemang än typ Bokmässan, som mest verkar handla om att diverse folk ur kultureliten (eller de som önskar att de tillhörde kultureliten) gapar på kultursidorna om vilka som ska dit och vilka som ska bojkotta (på goda grunder, i min mening).
Ett gäng nya böcker kommer ut nu i augusti och själv ser jag mest fram emot del två i Fredrik Backmans serie Björnstad hockey. Den senaste delen heter Vi mot er. Nu i augusti kommer också den tredje och avslutande delen i John Ajvide Lindqvists serie Platserna, X: Den sista platsen. Jag har dock missat att läsa de två första delarna, så jag bör ju rimligen läsa dem först. Ytterligare en augustibok är Torbjörn FlygtsFlyktväg, vilket verkar vara en dystopisk berättelse om en flyktingkatastrof. Det var länge sedan jag läste något av Torbjörn Flygt, så den boken är jag sugen på att läsa så småningom.
Vad tänker jag läsa i augusti?
Jag tänkte först och främst låna något kul på biblioteket, för jag behöver hur som helst gå dit och lämna tillbaka mina sommarlån. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska låna hem, men det lutar åt Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky, för det är en bok som knappast går att läsa som e-bok, så den vill jag nog ha som pappersbok framför mig… 🙂 Det är alltså en bok där Schalansky presenterar ”femtio öar som jag aldrig besökt eller någonsin kommer besöka”. Jag har förstått att den ska vara poetisk och fin att läsa, om man nu, precis som jag, tycker att det är intressant med kartor. En annan bok som jag måste läsa ut i augusti är Maja Ekelöfs 70-talsroman Rapport från en skurhink, som vi ska bokcirkla senare i månaden. Jag tror att den kommer att väcka en hel del tankar och ge en hel del stoff att diskutera sen.
Jag har alltid älskat (päls)djur. Den största lyckan i livet var när en kattunge välkomnades till familjen när jag var 7 år.
Katter var livet för mig, men egentligen fick alla djur, vilda som tama, mitt hjärta att banka (och gör det fortfarande). Så småningom blev hästar allt. När jag har rensat bland gamla skolböcker och teckningar så har jag själv blivit förvånad över att hästarna tydligen upptog så mycket av min värld. En del kids ritar hjärtan runt namn på den de är (avstånds)förälskad i. Själv präntade jag ner namnen på ridskolans hästar varhelst det gick att skriva ner eller rista in något. Under mina år som tweenie på 90-talet var jag egentligen mycket ointresserad av Nick i Backstreet boys eller tjejerna i Spice girls. Jag brydde mig bara, bara om ponnyer!
Ironiskt nog utvecklade jag med tiden pälsdjursallergi. Nu är det i och för sig inte en speciellt jobbig allergi för min del. Jag blir inte snuvig och det kliar inte i ögonen, så det är egentligen inget som helst problem att gosa med katter eller ponnyer. Däremot förstår jag innerst inne att det vore en dum idé att skaffa husdjur och behöva leva i en miljö med en massa allergener överallt. Det finns med andra ord inga husdjur i mitt hem.
Däremot är det ett helt vanligt scenario att jag oavsett löppass stannar och klappar på friluftsmuseets hästar, som går och betar precis vid elljusspåret där jag bor. Jag kan helt skamlöst lyfta upp grannens katt om den går omkring på gården och verkar okej med att bli upplyft. Min garderob innehåller så mycket kläder med djurprints att jag har kollegor som kallar mig för crazy cat lady (det kanske också spelar in att jag svarade ”JA, JAG VILL HA ALLA!!!” när en kollega frågade om jag var intresserad av att köpa någon av hans kattungar (jag var också tvungen att förtydliga att jag omöjligen kan ha katt. snyft.)). Jag älskar djur. <3
Det här börjar bli ett långt inlägg om just ingenting som har med böcker att göra, men det jag skulle komma fram till är att jag kommer att ha vägarna förbi Stockholm vid något tillfälle i sommar och då är jag verkligen sugen på att gå på Fotografiska och se utställningen Like a horse , vilket alltså är en fotoutställning som skildrar relationen mellan människor och hästar. Bokanknytningen 😉 är att det i samband med utställningen också har getts ut en bok med samma namn. Om det inte vore för att kvoten av coffeetableböcker verkar vara uppfylld här hemma så skulle jag vilja ha ett exemplar. Finns det något mäktigare och vackrare djur än hästar?! <3 De är verkligen tacksamma fotomodeller. Titta bara!
Katter då? Jo, det finns naturligtvis ett närmast oändligt antal böcker om katter! En relativt nyutkommen (nåja, den kom i januari) är Katt people, som är en fotobok om ett antal kattmänniskor och deras relation till katter. Den ska jag definitivt låna på bibblan snart! Jag känner på mig att den kommer att framkalla igenkänning, sorgsenhet och en massa andra känslor.
Juli är här! Snart väntar min semester som efter en hel del pusslande ser ut att innehålla en tripp till Värmland och ganska mycket tid i mina barndomstrakter i Uppland. I Värmland ska jag träffa vänner, men också besöka Sandgrund, Lars Lerins konsthall. Jag är helt tagen av Lerins akvareller och har längtat i flera år efter att få se hans akvareller på riktigt (istället för i konstböcker), så det känns redan som en höjdpunkt. I övrigt hoppas jag såklart på att det i alla fall blir några soliga dagar – även om jag inte är som en fisk i vattnet så vill jag gärna hinna med något dopp i alla fall!
Juni har ju inte direkt bjudit på badväder, inte i den här landsändan åtminstone. Jag har ändå haft en skön månad med besök hos mina föräldrar i Uppland, konsert med Håkan Hellström <3, sommarstugevistelse och midsommarfirande. Sprungit Vårruset har jag gjort också! I början av juni skrev jag på bloggen att jag hoppades på att springa under 24 minuter och det gjorde jag! Jippi!
Men nu är det alltså en ny månad och nya tag…
Vad finns det att se fram emot på bokfronten i juli?
Jo, i juli kommer den fjärde boken om Torunn! Ni hör kanske till de som, liksom jag, läste Berlinerpopplarna, Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar när de kom ut i mitten av 00-talet. Jag vet knappt om författaren själv visste att det skulle komma en fjärde del, men till slut gjorde det alltså det. 😉 Den nya boken heter Det finns alltid förlåtelse. Jag hoppas att den kommer som ljudbok, för då kanske jag lyssnar på den redan i sommar. 🙂
Vad läser jag i juli?
Först och främst ska jag läsa ut de böcker jag har på gång just nu, däribland Marie HermansonsVärddjuret, som ligger i min läsplatta. Jag har läst en hel drös av hennes tidigare böcker och allt som oftast brukar jag gilla dem, men också irriteras över att flera av de lider lite av att de bygger på en ”kul idé” som det sedan krävs några logiska luckor för att få ihop. Värddjuret är ingen jätterealistisk berättelse den heller, men jag måste säga att jag är helt fast i den ändå! Boken kretsar kring en kvinna som kommer hem från en semesterresa och plötsligt blir varse att hon har blivit ett värddjur – under huden på hennes ena lår ligger några fjärilslarver förpuppade och väntar på att utvecklas till riktiga fjärilar. Så kommer det sig att hon tillfälligtvis flyttar in i ett fjärilshus hos en excentriker som gärna vill att fjärilarna ska kläckas fram. Där sitter hon och gör lite av en inre resa. Jag vet inte varför, men jag tycker himla mycket om huvudpersonen i den här boken! Hon liknar nästan ingen karaktär som jag har träffat på i en bok tidigare. Det här är en självständig kvinna som jobbar frilans, lever utan barn och utan någon partner och nu har hon alltså möjlighet att avsätta tid för att sitta inne i ett växthus och vänta på något så absurt som att fjärilar ska kläckas från låret. Jag vet inte om det är meningen att man som läsare ska bli så förtjust i att en självständig kvinna har huvudrollen, men jag är i alla fall förtjust. 🙂 Hon är ju så fri!!
Några andra böcker som jag tänkte hinna med i juli är Det förlorade barnet av Elena Ferrante, för den finns i min ljudboksapp har jag sett, och Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George. Vad gäller det sistnämnda boken så har jag mycket låga förväntningar. Jag brukar tycka att den här typen av böcker är maximalt töntiga. 🙂 Boken blev i alla fall framröstade i jobbets bokklubb nu senast, så nu får jag vidga vyerna lite… 🙂 Jag hoppas att den är megamycket bättre än Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, som är den senaste bokhandelsfeelgoodboken jag läste… Den var då inte min kopp te, vilket framkommer rätt tydligt i mitt blogginlägg om den. Hehe.
Så är det en ny månad! Den har för min inletts med lite jobb, en 30-årsfest och nu spenderar jag en långhelg hos mina föräldrar i Uppland. Inte dumt!
Vad händer på bokfronten då?
Nya böcker i juni
Den här månaden tror jag att många, många kastar sig över den avslutande delen i Elena FerrantesNeapelkvartett. Jag har lyssnat på de tre första delarna som ljudbok och kommer nog att gå på ljudboken även för den avslutande delen, Det förlorade barnet. En bok som en och annan nog passar på att plöja i sommar är också Joyce Carol Oates senaste på svenska, Jack of spades, som också kommer ut nu i juni. Som vanligt kommer jag nog avvakta ett tag innan jag läser. Jag är sällan först på bollen när det gäller litteratur… 🙂
Vad läser jag i juni?
Det här blir nog månaden när jag äntligen, äntligen läser ut Handbok för städerskor av Lucia Berlin. Jag har aldrig varit med om någon längre och långsammare novellsamling..! Missförstå mig inte, den är bra, men den tar bara sådan tid. Jag kommer också högst troligt att lyssna klart på Per Hagmans självbiografiska roman Allas älskare, ingens älskling. Det här är som en del av er vet den bok som jag längtat efter mest i sommar och den har inte gjort mig besviken hittills. 🙂 Den här månaden plöjer jag också en riktigt gammal hyllvärmare: Bara du finns av av Jenny Holmberg. Jag är positivt överraskad än så länge. 🙂 Det känns alltid tråkigt att bli positivt överraskad av en bok, men ärligt talat så hade jag rätt låga förväntningar. Det är en för mig okänd författare och en bok som jag inte har läst/hört så mycket om. Att den också har stått oläst i min bokhylla i många år har nog också skruvat ner förväntningarna lite. Hehe. Men den är alltså bra!
Var & när läser jag i juni?
Det här blir en riktig läsmånad för mig! Just nu pågår ju en liten minisemester som kommer att bjuda på en hel del lästid. Snart väntar midsommar, som kommer att spenderas i min sambos stuga. Där saknas el, så det kommer garanterat finnas en hel del möjlighet till ostörd läsning, om man säger så. 😉 Det är bara att hoppas att vädret blir fint så att jag kan vara ute. 🙂
Vad gör jag annars i juni?
Just nu är jag alltså hos min föräldrar och hälsar på och på vägen hit stannade jag hos en vän i Sundsvall och var med och firade hennes 30-årsdag. 🙂 Så det har ju redan rivstartat helt okej!
När jag kommer hem till Umeå igen senare i veckan så väntar Vårruset, som jag ska springa med ett lag. Jag tror att jag behöver lite revansch efter att ha sprungit Blodomloppet här om veckan och gjort min sämsta miltid på många år. Jag tror och hoppas att jag kan springa på under 24 minuter i alla fall. Det borde gå?!
Den stora höjdpunkten kommer veckan därpå, för då blir vi ett gäng som ska gå på konsert med Håkan Hellström. <3 Han har gjort soundtracket till mina tonår, känns det som, och han är alltid fantastisk live, så det känns helt klart härligt att få gå på konsert med honom. Det finns dock två lite sådär småsega saker med denna konsert: 1. Det finns bara ståplatser, och jag hatar ståplats, bland annat på grund av att jag fick all luft utpressad hur kroppen gång på gång på gång när jag var på Håkan Hellström-konsert senast… och bland annat för att min erfarenhet är att man ser 0 när man måste stå. 2. Det är utomhus – så segt att hela upplevelsen ska vara beroende av något så opålitligt som vädret..! Men, men.
Sedan är det ju midsommar snart också. 🙂 Så det händer en hel del kul i juni. Ja, och så är det bokcirkel om några veckor också! Mysigt, mysigt. Det kanske blir sista bokcirkelträffen innan sommaren?
Imorgon är det nyår! Spännande, spännande! Vad har jag gjort i år egentligen? Ja, det har jag knappast bloggat om, för i den här bloggen fokuserar jag på böckerna i mitt liv. Men här kommer ändå någon slags summering. 😉
Januari är min födelsedagsmånad och som vanligt firade jag födelsedag med tårta! I övrigt minns jag inte riktigt vad jag hittade på..! Frös gjorde jag förmodligen, som man ju så ofta gör i Umeå i januari…
I februari gick jag på årets första föreställning: Goldbergvariationerna, men finkultur i all ära: det jag i någon mening uppskattar mest på det musikaliska planet under februari är att Melodifestivalen sparkar igång! I februari kollades det på mello!
I mars inföll påsken. Egentligen visade det sig att jag inte kunde vara ledig under påskveckan, för det uppstod ett akut uppdrag på jobbet. Men som alltid så löser det sig ändå i slutändan och jag tog ledigt i alla fall. 😮 Hur firade jag påsk då? Jo, den firade jag genom att… eh… storstäda bland mina prylar hos mina föräldrar: låda efter låda med gamla leksaker och annat grejs bars ned från vinden och sorterades upp. Trots att sopsäck efter sopsäck åkte iväg så blev det ändå massor av lådor kvar. Tillfredsställande ändå!
I april reste jag omkring! En helg besökte jag en kompis i Varberg; ett sjukt vackert ställe ju! Och härligt cykelväder! En annan helg besökte jag vänner i Skellefteå, vilket också var mycket trevligt. 🙂 Sedan kom valborg, vilket vi firade hemma och som vanligt fanns ingen brasa i vår stad… Men det kanske man kan klara sig utan i och för sig!
I maj fick jag finbesök från en barndomskompis! Vi sprang, kollade på utställningar, spelade spel och satt på uteservering (i maj!!). Jag sprang Blodomloppet och Vårruset. I maj, under en regnig dag, tog jag på mig min traderashoppade och i ärlighetens namn rätt fula långklänning (ryggen är fin dock) och tog emot doktorstecknen! Vilken lååååååååång ceremoni! Nu har jag varit med om det i alla fall! Den föregicks förresten av en längre tids tjurande och surande över att ceremonin hölls i Domkyrkan, istället för i Universitetshuset (som är under renovering). Det är absolut inte en lokal som jag skulle ha velat promoveras i egentligen… Men det gick det med..!
I juni sprang min sambo Stockholm maraton och jag var på plats och försökte att spana in honom så ofta som möjligt. En spännande dag! En annan helg återsåg jag en gammal kursare, som var i Umeå för att gå på konferens. Vi gick på gitarrmuséet och imponerades. På midsommaraftonen spelade min sambo med sitt band och jag var ute i det pangfina vädret och lyssnade innan vi firade midsommar med min sambos släkt på eftermiddagen.
I juli tog jag ledigt från jobbet! Semestern spenderades en del hos mina föräldrar och i övrigt vill jag mest minnas att jag cyklade omkring och att jag spelade Pokémon Go? Ja, så var det nog. Jag sålde också en massa skrot på loppis och sprang säkert rätt många mil. Innan jag åkte hem från semestern hos mamma & pappa så gjorde jag också en avstickare till Stockholm och hälsade på min barndomskompis. Vi såg en fantastisk utställning på Millesgården: Josef Frank!! Fast skulpturerna som finns på Millesgården permanent gick inte av för hackor heller. Badade jag något på sommaren? Ja, och bästa badtemperaturen var helt klart i sjön vid min kompis sommarstuga. Härlig dag!
I augusti var jag ute och reste igen. Min barndomskompis firade 30 år med ett kalas och jag var där hela helgen. Vi handlade bland annat så mycket mat och tilltugg att vi blev tvungna att låna en kundvagn för att kunna ta oss hem med alla grejer… Sedan blev vi utelåsta också, men det är en annan historia. Festen var trevlig och vädret var kanon! Härligt! En annan som fyllde jämt var min faster, som jag besökte någon helg senare för att gå på hennes 50-årskalas. Även den dagen var ren sommar. Härligt! Apropå mycket mat och tilltugg… Den här månaden gick jag och min sambo ut och åt och vi beställde så mycket mat att det inte rymdes på bordet.
I september gjorde jag min sämsta tid någonsin på Umemilen. Buhuu. Min sambo, som skulle vara där och titta, fick ett infall och sprang han med – och tog personbästa. Jobbade gjorde jag bland annat i Övik, där jag också passade på att träffa min kompis som har flyttat dit! Synd att jag inte har tjänsteresor dit oftare..! September bjöd också på fest och mycket musik! Det blev både Ane Brun, Veronica Maggio och en spelning med min sambos band.
I oktober var jag på författarsamtal med Susanna Alakoski. jag borde gå på sådant oftare… Jag spenderade också några dagar i Linköping i tjänsten och blev uppgraderat till ett jättestort rum. Alltid kul när det händer, men varför händer det alltid när man är borta typ 1 natt och ändå inte har tid att vara där? Månadens höjdpunkt var dock kent! Med några andra kentfans tog vi en tripp till Övik och såg en av deras avskedskonserter. Så fantastiskt. 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂
I november spenderade jag allhelgonahelgen hos mina föräldrar. Tåget blev typ en miljard år försenat (jag brukar faktiskt klara mig från förseningar, men plötsligt händer det!) så jag fick sova några få timmar innan det var dags att gå och jobba.. Buhu. Vintern kom och gick lite fram och tillbaka. Jag började allvarligt oroa mig över hur det egentligen skulle bli med alla pokémons!!! Såå kallt och så svårt att spela med vantar! Månadens sämsta var att en tand gick sönder. Månadens bästa var att åka till Skellefteå igen och kolla på Laleh! Tur att både jag och sällskapet är sportiga, för vi missade tiden lite och var tvungna att springa dit..! ?
I december var jag lite finkulturell igen och gick på föreställning med bland annat Boléro. Det dracks glögg, slogs in julklappar, och bakades pepparkakor. Jag var på jobbets julfest och dagen därpå blev beställde vi hot shots i en bar, som om det vore -95. Och sedan blev det jul och nu är vi här!
Jag är, liksom många andra, introvert och det är alltså ingen sjukdom, en funktionsnedsättning eller ett problem, utan det är ett sätt att vara som jag trivs bra med och som jag varken kan eller vill ändra på. Jag är inte ensam, jag är inte blyg, jag är inte socialt inkompetent, jag tycker bara att det är oerhört skönt att få vara för mig själv emellanåt. På samma sätt som extroverta behöver ha människor omkring sig för att få energi, på samma sätt behöver jag vara ensam för att ladda mina batterier. Det finns förmodligen ingen korrelation mellan att vara introvert och att tycka om att läsa böcker, men att läsa måste väl ändå ses som en introvert syssla, eller vad man ska säga? När jag är för mig själv har jag ofta böcker till sällskap i alla fall.
Jag har genom åren upplevt att många människor, förmodligen extroverta personer, inte alls förstår nöjet med läsning utan snarare ser det som sin plikt att rädda andra från denna obehagliga syssla. Kanske förknippar de läsning med läxor och som något man tvingades göra i skolan. Jag behöver väl i och för sig knappast påminna mina läsare om att läsning verkligen inte behöver vara något man gör för att man måste, utan tvärtom kan vara något man väljer att göra på samma sätt som att man kan välja att spela ett spel, se en tv-serie eller lyssna på musik en stund. För mig är det självklart, men jag har insett att det finns många som skulle behöva nå den här insikten och låta mig och andra läsa ifred. Alltså, naturligtvis är inte det här ett stort problem i mitt liv, men jag irriterar mig faktiskt över att folk som ser mig läsa garanterat inte tänker ”Där sitter en kvinna och läser en bok – vad avkopplande för henne!”, utan tänker ”men gud, vad tragiskt, där sitter en ensam tjej och läser! Fy vad hemskt!”. Jag hatar att bli klappad på huvudet. Jag skulle önska att läsning vore lite mer coolt, lite mer okej att välja framför andra tidsfördriv, lite mer okej att välja framför att prata hela tiden.
Priset tog ändå några amerikaner, som jag aldrig hade träffat förut, plötsligt slog sig ner vid mitt bord när jag åt lunch på universitet för ett tag sedan. Det är egentligen irrelevant att de är amerikaner, men det finns någon slags stereotypbild av extra utåtriktade amerikaner och i just det här fallet var det väl så. Jag äter sällan lunch ensam, men eftersom jag var ensam där och då, så tyckte jag att det var skönt att passa på att läsa. Jag läste till och med facklitteratur. Alla som har varit på ett universitet någon gång bör ha sett studenter läsa/plugga samtidigt som de t.ex. äter lunch. Det bör inte vara något konstigt, men de här amerikanerna såg omedelbart att de behövde rädda mig ur ensamheten och pratade därför bort hela lunchen. Och visst, även jag kan tycka att det är trevligt med småprat ;), men ärligt talat ger det mig inte speciellt mycket att prata om oväsentligheter med människor som jag troligast aldrig kommer att möta igen – någonsin. Som vuxen person i arbetlivet så har jag för övrigt inte hur mycket tid som helst att plöja ner i min läsning, utan jag är verkligen tacksam över de små luckor som faktiskt uppstår. Det var förmodligen den dagens läsning som rök där och då. Det var så konstigt. De här amerikanerna fick jättegärna dela bord med mig, men jag utstrålade inte på något sätt att jag ville mingla omkring, så varför gjorde de som de gjorde? Jo, för att läsning förknippas med t.ex. ”att inte ha NÅGONTING annat för sig att göra” och/eller ”att vara OÄNDLIGT ensam”.
Kollektivtrafik är också ett kapitel för sig. De senaste tio åren har jag nästan alltid tagit cykeln istället för bussen/tåget/whatever, men när det väl händer att jag ska åka någonstans med kollektivtrafiken kan det verkligen innebära att jag ser fram emot en lässtund. Jag vet inte vad andra gör när de pendlar/reser, men jag ser lästid framför mig. För mig är det då sällan välkommet om någon (främling) pratar sönder hela resan när jag har satt mig till rätta, gjort det bekvämt för mig och plockat upp en bok. Ändå har ungefär det här hänt massor av gånger.
Det finns en romantiserad bild av att man ska prata och umgås med varandra precis hela tiden. Idag snackas det om skärmtid hit och dit och folk förfasas över folk som stirrar ned i sina mobiler på tunnelbanan. Att använda mobilen har ungefär samma status som att röka, sola solarium eller titta på såpoperor. Man ska helt enkelt göra något bättre och mer värdefullt av sin tid och sitt liv än att försjunka i något i sin mobil. Synd! Själv läser jag gärna e-böcker på mobilen när jag är i farten. Jag är också övertygad om att snacket gick på samma sätt för typ 30 år sedan men att det då gällde t.ex. böcker. Vissa aktiviteter är bra att ägna sig åt, andra inte. Att socialisera överallt och alltid har alltid en särskilt statusfylld plats (förutom att prata för högt eller för mycket – det har en byfånestämpel eller leder tankarna mot att personen är psykiskt sjuk, påtänd eller full). När folk vill säga något hånfullt om svenskar så kommer det gärna upp att svenskar sitter en och en på bussen istället för att socialisera, som man gör i andra, bättre länder.
Men gud vad jag inte behöver prata med random människor på en buss! Hellre stirrar jag ner i min mobil och njuter av en e-bok. Ostört.
Hoppas ni har en riktigt fin dag och att solen skiner på er! 🙂
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.