Bokblomma

Etikett: Övernaturligt

  • Harry Potter och dödsrelikerna

    Harry Potter och dödsrelikerna

    Så var det äntligen dags att läsa slutet på denna berättelse, om kampen mellan det onda och goda i trollkarlsvärlden. De sex föregående böckerna har sakta men säkert byggt upp en spänning. I de första böckerna kan man inte riktigt förstå vad som händer och vad allt syftar till. Huvudpersonen är en liten kille, som upptäcker att han kan utöva magi. Han dras in i trollkarlsvärlden, som existerar lite parallellt med den värld vi känner till, och börjar i bok efter bok att inse att det finns en stor ondska som han kanske är utsedd till att förgöra. Jag ska erkänna att jag inte blev frälst till en början, men ju äldre den lilla killen blev, desto råare blev världen omkring honom och när jag vände det sista bladen i den sjätte boken kunde jag inte göra annat än att känna mig rejält fast i denna berättelse. Jag vet inte om någon annan bok har väckt en sådan nyfikenhet hos mig och fått mig att vilja sträckläsa så mycket.

    Spänningen var alltså rejält uppskruvad från sida ett och hela den närmare 800 sidor tjocka boken, den sista boken om Harry Potter, har jag nu läst ut i en rasande fart. Det känns närmast tomt nu. Frågetecken från tidigare böcker har rätats ut. Kanske är den här sista boken om Harry Potter lite väl pretentiös på sina ställen, men jag ser gärna förbi det. Det här var en underbar läsuppelvelse! Och till min lycka är inte den här sista boken en snabb redogörelse för hur Harry Potter steg för steg går till väga för att slutföra det uppdrag han getts. Tack och lov hinner den nämligen ta en del svängar så att det är nervkittlande ända till slutet.

    Jag har inte så mycket mer att skriva. De flesta bokintresserade har nog provat Harry Potter och gillar man de här böckerna så gör man. Gillar man de inte kan man kanske tycka att de är töntiga, att en del personer blir lite väl glorifierade och att en del saker är förutsägbart eller avhandlas för snabbt. Själv har jag verkligen fastnat för Potter. Det är den enda fantasy hittills som jag faktiskt tycker har varit läsvärd. Som vanligt är jag mycket glad åt att den handlar om människor med känslor och med både dåliga och bra egenskaper istället för om abstrakta sagofigurer. Man kan leva sig in i böckerna och känna igen sig, trots att den utspelar sig på en skola som lär ut trollkonst, samtidigt kan man också drömma sig bort till den magiska värld boken utspelar sig i. De flesta kan nog hitta något i de här böckerna.

    Nu hoppas jag bara att Rowling sätter punkt på historien på riktigt och inte får för sig att skriva en till serie om häxor och trollkarlar på Hogwarts. Det skulle förta ganska mycket av grejen för mig. De här böckerna var bra och liknar inte riktigt några andra och för mig ska det vara så.

  • Andarnas hus

    Andarnas hus

    I Andarnas hus får vi följa familjen Trueba, först genom den klärvoajanta Clara och sedan genom hennes barn och barnbarn. Det är en fantastisk berättelse att leva sig in i och det är oerhört lätt att dras med i den här fint skildrade berättelsen om dessa människors brokiga livsöden. Boken har både humor och allvar och den är spännande berättad genom att den är uppbyggd så att den återberättas av en av bokens huvudpersoner.

    I bakgrunden till berättelsen om Clara och de andra berättas också en del av Chiles historia under 1900-talet och några av de politiska förändringar som till slut ledde fram till den statskupp, då makten togs av en militärjunta och landet i praktiken blev en diktatur. Delarna som hör ihop med detta är både blodiga och råa och känns skildrade från någon som sett det inifrån.

    En välberättad läsupplevelse!

  • Gösta Berlings saga

    Gösta Berlings saga

    Jag vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen, men den här boken var inte vad jag hade trott att den skulle vara. Efter att ha läst Kejsarn av Portugallien var jag sugen på att läsa fler av Lagerlöfs böcker och då blev det så att jag köpte den här boken, som är Selma Lagerlöfs debutbok.

    Tyvärr orkade jag knappt ta mig igenom denna mastiga skröna om den avsatta prästen Gösta Berling och annat folk i det tidiga 1800-talets Värmland. Det krävs mer koncentration än vad jag kunde uppbåda för att orka ta sig ingenom de drygt 400 sidorna på gammal svenska och att samtidigt få någon behållning av boken.

    Den här berättelsen är mer som en samling sagor och Lagerlöf har säkert inspirerats av gamla folksägner från Värmlandstrakten när hon har skrivit den här. Det är inte alls en sådan berörande och fantastisk historia som Kejsarn av Portugallien utan känns mycket svårare att ta till sig för mig eftersom det bland annat är mycket övernaturliga inslag.

    Det känns inte som att jag har gett boken en ärlig chans, men den var i alla fall ingen spännande läsning den här gången.

  • Bara sedan solen sjunkit

    Bara sedan solen sjunkit

    När Mikael hittar en sjuk trollunge vid soptunnorna på gården bestämmer han sig för att ta den in i sitt hem. Faktumet att troll är farliga rovdjur och att det kan få hemska konsekvenser att släppa in dem i sitt hem är ingenting som han reflekterar över i första taget. Så lever Mikael med sitt annorlunda och ganska krävande husdjur och dess existens förändrar saker i Mikaels förhållande till några andra människor, däribland hans hunsade granne, hans utnyttjande arbetsgivare och den man som han har ett förhållande med.

    Det är en väldigt annorlunda och udda berättelse som känns förvånansvärt realistisk trots att historien kretsar kring ett mytomspunnet sagoväsen. Det är egentligen inte trollet som står i centrum i berättelsen, utan det här är snarare berättelsen om några människor med ett stort utanförskap i vårt samhälle. Huvudpersonernas osäkerhet och rädsla över att inte kunna nå fram till varandra är påtaglig. Välskrivet. En väldigt bra bok!

  • Harry Potter och halvblodsprinsen

    Harry Potter och halvblodsprinsen

    I den sjätte boken om den unga trollkarlen Harry Potter fortsätter kampen mellan det goda och det onda. Mörkrets herre har åter dykt upp och Harry Potter anses vara utvald att bekämpa honom.

    Boken är lika fängslande och spännande som de senare böckerna i serien och som vanligt har det smugit sig in en del sidohistorier som får boken att även funka som en kul ungdomsbok om kärlek och vänskap. Att boken handlar om ungdomar gör den dock inte mesig, utan det är tvärtom en bok som stundvis innehåller ganska obehagliga scener.

    Jag ska erkänna att jag tyckte att Harry Potter-böckerna var överskattade när jag läste de första böckerna i serien, men efter att ha läst de böcker som hittills har utkommit har jag förstått charmen och jag längtar mycket efter den sjunde och avslutande delen. Eftersom ingen Harry Potter-bok hittills har varit förutsägbar kan man som läsare inte lita helt på att den goda sidan faktiskt ska vinna i den sista boken, så det är bara att bita på naglarna och räkna ner till nästa bok.

  • Harry Potter och Fenixorden

    Harry Potter och Fenixorden

    Ju äldre Harry Potter blir, desto mer gillar jag böckerna om honom. I den här boken har Harry Potter blivit 15 år och det är dags för honom att ta sin grundexamen i trollkonst på trollkarlsskolan Hogwarts. Han är också tillräckligt gammal för att vara väl medveten om de mörkare makterna, som finns runt omkring i trollkarlsvärlden.

    I den tidigare boken, Harry Potter och den flammande bägaren, återkom den onda trollkarlen, mörkrets herre, lord Voldemort och nu har en grupp trollkarlar gått samman och bildat Fenixorden, som ska strida mot honom. Harry Potter och hans kompisar anses dock för unga för att förstå och hålls utanför det hela, men Harry Potter, som har mystiska förbindelser med lord Voldemort, dras förstås in i allt ändå.

    Det hinner bli riktigt spännande innan det 1001:a bladet är vänt och boken är slut. Böckerna om Harry Potter är oförutsägbara, stundvis ovanligt råa för att vara barnböcker och väldigt bra för att vara fantasy. Jag har aldrig varit ett stort fan av fantasy, men inte ens jag ogillar Harry Potter. Det roliga med böckerna om Harry Potter är att de utspelar sig i nutid och i en värld som liknar vår. I trollkarlsvärlden i Harry Potter-böckerna finns det ett trolldomsministerium, som är ungefär som en regering, en domstol, fängelser, skolor, som liknar engelska internatskolor, och folksporter. Det förekommer också rasism och mobbing och annat som liknar saker i vår värld.

    Just att man faktiskt kan känna igen sig lite i är en av de bästa sakerna med de här böckerna. Istället för att vara en saga är de här böckerna som helt vanliga barn- ungdomsböcker, men med inslag av magi och kampen mot det onda. Harry Potter och Fenixorden är den bästa Harry Potter-boken hittills, kanske just för att Harry Potter inte längre är en liten kille som utsätts för konstiga saker utan en tonåring som förstår mycket mer om vad det är som händer. Hade det inte varit för att boken är en sådan tegelsten skulle den lugnt vara tillräckligt spännande för att vara en sträckläsningsbok.

  • Samtal med vampyren

    Samtal med vampyren

    Den här boken kan verka lite bisarr,men är intressantare än vad den kanske låter som. Den handlar om en pojke som intervjuar en vampyr, vars långa livshistoria är kantad av en slags underlig kärlekshistoria och dess komplikationer.

    Huvudpersonenen är vampyren Louis, som aldrig riktigt kan komma överens med sig själv om vad som är onda handlingar och vad som inte är det. Han har svårt att, som andra vampyrer, döda och plåga människor.

    Louis är mot sin vilja beroende av vampyren som har gjort honom till den han är, Lestat, och Louis är rädd för att behöva Lestats längre erfarenhet av livet som vampyr. Ännu svårare har han att slita sig när Lestat gör ett litet barn, Claudia, till vampyr. Louis känner att han måste ta om hand om Claudia och senare börjar han att älska henne.

    Faktumet att Lestat gör ett barn till vampyr är bokens kanske mest intressanta innehåll. Boken väcker många olika tankar om döden och evigt liv, men särskilt intressant blir det när Claudia blandas in – en kvinna som är låst i ett barns kropp. Jag gillar inte alltid själva berättelsen om Louis, som ibland är lite svår att begripa sig på, men boken väcker många nya tankar. En intressant och annorlunda bok!

  • Björn!

    Björn!

    Johns sommarlov börjar dramatiskt när han hittar en död man i älven vid sommarstugan i Dalarna. Polisen har svårt att förklara mordet och nöjer sig inte med förklaringen att det kanske var en björn som dödade mannen i älven.

    Så försvinner Johns storasyster på ett ännu mer oförklarligt sätt och saknaden efter henne gör hela familjen sjuk av oro och rädsla.

    Det här är en spännande historia om ett mystiskt försvinnande och en massa underligheter i skogarna i Dalarna. Jag hade lugnt kunnat ge den här boken ett högt betyg om det inte vore för att slutet skiljer sig så mycket från resten av boken. Från att ha varit en realistisk och spännande bok urartar den till att bli en övernaturlig saga.

  • Silverhäxan

    Silverhäxan

    My ska vara hos sina äldre systrar över jullovet och hjälpa dem att renovera deras nyinköpta hus på landet. Medan My är där händer det en massa konstiga saker i det gamla huset. Bland annat väcks hon på natten av att någon går omkring uppe på vinden.

    När My undersöker vinden lite närmare hittar hon en gammal koffert, som innehåller ett gammal brev från en flicka som bodde i huset på 1800-talet. I brevet varnar flickan för en ring och för en hushållerska som heter Charlotte Silver. Gömt i koffertens foder ligger faktiskt en ring och när My tar den börjar ännu mer mystiska saker att hända.

    Det här är en ganska spännande spökhistoria med ett oväntat slut. Boken var bra, men jag tycker samtidigt att den innehåller en hel del lite onödiga sidorspår.