Draksådd är en reportagebok om misslyckade kommunala projekt: Dragon Gate, Medeltidens värld och ganska mycket annat. Mest av allt är det dock en bok om klyftan mellan stad och land och om kommunpolitiker som kämpar för att även deras del av landet ska leva.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Draksådd är en reportagebok av journalisten och författaren Christian Daun. Den handlar om precis det som undertiteln skvallrar om: fiaskon och haverier när kommuner ska sättas på kartan. Visst kan man förfasas, förfäras och skaka på huvudet åt vansinniga (och dyra!) projekt som dragits igång runt om i Sverige och slutat i total flopp. Dragon Gate, som både pryder framsidan och har inspirerat till bokens titel, är ett exempel. Där har vi alltså Hotell Älvkarlen, som konkade redan något år efter uppförandet 1986, och som tidigt 2000-tal köptes upp av en kinesisk affärsman med stora planer om att skapa ett kinesiskt kulturcentrum. Det blev inget. Fortfarande står ett icke färdigställt hotell, sminkat i kinesisk stil, bredvid E4:an och att bedriva någon form av verksamhet på platsen framstår som omöjligt: många har försökt, men någonstans kokar det ändå alltid ner till att närheten till Uppsala och Stockholm är för stor för att locka långresenären att stanna till. Att turister skulle lockas till stället är också långsökt: det räcker inte med Dalälven för att få turister att vallfärda till en bygd som inte har speciellt mycket nöjen och rekreationsmöjligheter att erbjuda. Läget har helt enkelt alltid varit skevt och sett i backspegeln framstår stället som en helt orimlig satsning redan från början.
Det finns, som sagt, mycket att förfäras över och en del kommunala fiaskon är så tragikomiska att boken slår över i humor. Ändå är det verkligen inte en bok som vill att läsaren ska göra det enkla: skratta åt de politiker som gått in i dessa knasiga projekt. Tvärtom är det här en bok som går djupare. Vad är det egentligen som driver politiker att om och om igen gå på myten om att negativ utveckling kan vändas genom att ”sätta kommunen på kartan”? Jo, kanske för att klyftan mellan stad och land är enorm och ingen politiker verkar vilja ta i frågan på allvar. Vi har ett land där somliga får åka tiotals mil för att ta sig till ett sjukhus, där skolor läggs ned och fullt beboliga bostadshus rivs eftersom det kan framstå som en bättre lösning än att låta ödehusen stå. Det räcker att vända blicken mot Norge för att se att det finns andra sätt: där satsas det på glesbygden, bland annat genom att se till att kommunerna själva behålla en stor del av det som deras naturtillgångar drar in. I Sverige pågår en slags desperat överlevnadskamp i många små kommuner. Daun riktar på ett effektivt sätt ljuset på just detta.
Jag tycker att Draksådd är en intressant och tankeväckande reportagebok. Den har några år på nacken, men jag hoppas att den inte är bortglömd. Snart är det valår igen och den här typen av reportage behövs. Sverige behöver erbjuda fler livsval än att bo i storstäderna.
Draksådd är ingen plojig bok, utan en bok med allvar och en agenda. Men ja: det är klart att det även finns underhållande stråk. ”Medeltidens värld”, som fastnade så mycket i det tidstypiska att det inte ens gick att köpa en glass på området (grumligt vatten däremot!). Den gigantiska trä-björn som uppfördes i Sveg och som snart började ruttna (tydligen lagad nu, läser jag!). Ja, det finns många haverier att ta del av. Några av de har jag själv tagit del av. Dragon Gate har jag besökt ett flertal gånger – ätit på restaurangen, sett terrakottaarmén, kollat på de kinesiska statyerna som står runt muren, köpt en Maneki Neko. Hotellet står för övrigt där vi brukar svänga av när vi reser ner och hälsar på mina föräldrar i Uppland, ett ganska bra riktmärke att ha koll på. Dinoland har jag besökt som barn medan stället fortfarande låg i Rättvik. För min familj är det en återkommande rolig anekdot att berätta om just detta besök, som började med att vi på vägen in mötte en pojke, på väg åt motsatt håll, som med stort allvar varnade oss och sa ”gå INTE in där”. Sedan gick vi in där. Och sprang igenom eländet. Ingen av oss har upplevt en sådan mygginvasion. Jag minns ingenting av själva dinosaurierna. Dinoland hamnade så småningom i Skåne och dinosaurierna sågs senast till på en paintballbana som gått i konkurs.
Det finns många tragikomiska misslyckanden i den här boken. Låt oss dock påminna oss om en till grej som Daun gör klart: det här är inte ett landsbygdsfenomen. Nya Karolinska. Stadslinbanan i Göteborg. Nej, men herregud, man blir helt slut. Låt oss hoppas att ”sätta på kartan” är en sjuka som gått över och att Sveriges små och stora kommuner fokuserar på annat framöver: skola, vård, omsorg, sådana grejer.
Draksådd
Draksådd gavs ut av Ordfront 2024. Jag har lyssnat på en inläsning av Fredde Granberg, utgiven av samma förlag. ISBN: 9789177750772, 9789179457129.
Christian Daun
Christian Daun är en svensk journalist och författare.
Rörelsen, av John Ajvide Lindqvist, är en spännande skräckroman som utspelr sig 1986, ett stenkast från den plats där Sveriges statsminister snart kommer att mördas.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Rörelsen är den andra delen i John Ajvide Lindqvists löst sammanhållna trilogi Platserna. Boken utspelar sig 1986 och kretsar kring en huvudperson som delar namn med författaren själv. Det är ett grepp jag gillar. Att lägga in lite autofiktion skapar spänning och nyfikenhet; Man kan leka med tanken på vad som är verklighetsbaserat. I det här fallet är det dock uppenbart att boken inte har så mycket med verkligheten att göra – det är skräck, det är våld, det är faktiskt ovanligt mycket splatter för att vara Ajvide Lindqvist. Det författaren delar med bokens huvudperson är väl på sin höjd bakgrunden som trollkarl och bostaden, som vad jag förstår har en verklig förlaga i ett kyffe som Ajvide Lindqvist bodde i under en kort period.
När Rörelsen tar sin börjar har bokens John precis flyttat hemifrån och lämnat Blackeberg till förmån från en sunkig bostad på Luntmakargatan. Adressen är tjusig, men bostaden har inte speciellt hög standard. Bland annat saknas badrum och John behöver därför använda en dusch i anslutning till den gemensamma tvättstugan. Johns dagar framstår som ensamma. Han spenderar mycket tid hemma och tränar på den magi han hoppas på ska bli hans levebröd så småningom. Pengarna strömmar inte direkt in, men han tar dagarna som de kommer och verkar inte bekymra sig särskilt mycket.
Jag tycker författaren väldigt väl lyckas träffa av hur den där åldern kan vara: att vara kring 20 och stå precis på tröskeln till vuxenlivet – just ingenting har man, i form av pengar, kontakter, arbetslivserfarenhet, men allting framstår som möjligt, på ett paradoxalt sett. Klivet ut i vuxenlivet kompliceras i romanens fall av att det snart står klart att någonting oväntat uppehåller sig i tvättstugan. Snart har både John och flera av hans grannar börjat utforska detta märkliga och hittat en väg till en annan plats, en plats som skänker dem en enorm frid och tillfredsställelse, samtidigt som de på platsen tar nya former. På den nya platsen hamnar John och hans grannar i roller som de upplever rymmer deras sanna jag och innersta väsen. För Johns del är det ett monster som blir allt svårare att tygla.
En kort bit därifrån kommer Olof Palme att bli mördad inom en snar framtid. John rör sig kring Tunnelgatan, Brunkebergstunneln, spanar in i skyltfönstret till Dekorima – platser som känns väl igen för läsaren eftersom de utgör bakgrund till tragedin när Sveriges statsminister sköts till döds. Det är kul (osmakligt ordval kanske: givetvis finns det ingenting kul med verklighetens mord) och intressant hur Ajvide Lindqvist väver in den här händelsen i berättelsen, gör den till en del av något övernaturligt, skräck. Idag pågår inte längre någon Palmeutredning, vilket inte hindrar spekulationerna från att fortsätta på sina håll. Att det är ett olösligt fall, som berör så starkt, 40 år senare, gör att det blir intressant i en skräckroman som den här. Någonstans hade jag gärna sett att Palmemordet fick ta en ännu större plats i boken.
Ajvide Lindqvist skriver i vanlig ordning precist och övertygande om människor, rädslor och relationer. I hans skräckromaner är det egentligen de delarna jag uppskattar mest, medan själva spänningen och splattret inte är min kopp te. Rörelsen är lite för blodig för min smak och jag kände också att den ibland blev lite rörig. Det finns en hel del scener som lämnas där de är och inte får någon riktig upplösning eller förklaring. I det stora hela tyckte jag dock att det var en mycket underhållande och spännande läsning och jag ser fram emot att läsa den avslutande delen i Platserna-serien. Apropå Platserna kan jag tillägga att det var länge sedan jag läste den första delen och jag minns väldigt lite av den, men tycker inte att det spelar någon roll. Rörelsen kan absolut läsas fristående.
Rörelsen
Rörelsen är den andra delen i serien Platserna; Läs även Himmelstrand och X. Den gavs ut av Ordfront 2015. ISBN: 978-91-7037-838-6.
John Ajvide Lindqvist
John Ajvide Lindqvist är en svensk författare, som framför allt skriver böcker i skräckgenren. Hans böcker brukar utspela sig i miljöer dit Ajvide Lindqvist själv har en koppling, exempelvis uppväxtorten Blackeberg, där genombrottsromanen Låt den rätte komma in utspelar sig.
Flickan med gåvorna är en zombieroman av M.R. Carey. En parasiterande svamp har spritt sig bland människorna och världen som vi känner den har gått under.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Flickan med gåvorna är en skräckroman av M.R. Carey. Den utspelar sig omkring 20 år efter det att en parasiterande svamp har börjat angripa människor och förvandlat dem till hungriga (läs: zombies). En del människor har lyckats klara sig undan och lever i ett nytt samhälle, Beacon, men de flesta är smittade och några lever helt utanför systemet.
Världen som vi känner den finns inte kvar och på en militärbas, i en bunker, har några forskare placerats för att desperat söker kunskap som kan vända katastrofen. Deras försöksobjekt är smittade barn, som till skillnad från andra smittade även har kvar mänskliga förmågor: de är hungriga, men de är också lättlärda, kan kommunicera och har känslor.
Ett av dessa barn, Melanie, är alldeles särskilt kvicktänkt och suger åt sig allt hon lär sig i den skola man satt upp som en del i forskningen. Läraren Miss Justineau blir hennes stora idol och någon hon drömmer om att få vara nära. Miss Justineau månar också om Melanie och de andra barnen och ser dem som de barn de faktiskt är. Forskaren som leder experimentet, Caroline Caldwell, är däremot helt kall och är beredd att utföra vilket experiment som helst, på hur många hungriga barn som helst.
När deras bas plötsligt blir attackerat blir dessa tre en udda trio som lyckas fly tillsammans. Sergeant Parks, som fram till dess varit befäl på basen, och en ung soldat hör också till de som kan ta sig därifrån och tillsammans påbörjar de fem den svåra färden mot den förmodade säkerheten i Beacon.
Flickan med gåvorna är en spännande roman som också väckte många tankar hos mig. Här dras forskningsetiska frågor till en slags extrem. Världen har gått under, men kan det någonsin vara försvarligt att utföra plågsamma försök på barn? Att boken handlar om barn, som samtidigt är monster, är intressant ur många aspekter och det var verkligen fint att läsa om Melanies utveckling. Jag tycker också att sergeant Parks är en intressant karaktär som författaren låter mogna på ett intressant sätt.
Jag är inte speciellt bevandrad i zombiegenren; Kanske måste man som läsare acceptera att den här typen av böcker innehåller några logiska luckor. Jag ska erkänna att det fanns minst en handfull som stjälpte läsupplevelsen en del. Dessutom tyckte jag att ”den galne professorn”, Caldwell, kändes som en otroligt platt kliché.
Flickan med gåvorna var alltså inte en fulländad läsupplevelse, men den var helt klart en spännande och intressant bok.
Flickan med gåvorna
The girl with all the gifts översattes av Johanna Svartström och gavs ut av Ordfront 2016. ISBN: 9789170378836.
M.R. Carey
M.R. Carey är pseudonym för Mike Carey, en brittisk skribent och författare.
Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist är en skräckroman som utspelar sig på en camping och en bok där det mest skrämmande egentligen är den oro som de igenkännbara karaktärerna bär på.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Något som brukar återkomma när jag skriver om John Ajvide Lindqvists böcker är att jag tycker att Ajvide Lindqvist är alldeles särskilt skicklig på att hitta rädslan hos människor. Han har en förmåga att hitta igenkännbara karaktärer, platser och situationer och att beskriva en skräck som känns väldigt nära. I hans skräckromaner kan det förekomma vampyrer och zombies, men den största skräcken handlar egentligen om den som pågår inuti människorna och det är också den rädslan som träffar läsaren starkast.
Det här greppet är helt klart något som Ajvide Lindqvist också använder i Himmelstrand, som tar sin början en morgon när några personer vaknar och inser att de inte längre är kvar på den camping där deras husvagnar stod dagen innan. På den nya platsen går det inte att kommunicera med omvärlden och de verkar inte kunna ta sig därifrån. Till en början är det ändå relativt bekvämt. En kvinna med hypertyreos känner ett kraftigt behov av att få i sig godis och sötsaker för att stilla den vrålande suget som kommer, men i övrigt kan de alla leva i den bekvämlighet som de lyxiga husvagnarna erbjuder. Snart börjar det dock skava allt mer. Att vara på en campingplats betyder också att man lever tätt inpå andra människor, men nu måste var och en också hantera att de andra människorna upplever situationen på olika sätt och kanske också ser olika behov för hur de ska kunna ta sig vidare som grupp. En man blir rent våldsam. En annan gör vad han kan för att försöka få mobiltäckning. Och en slags ondska drar sig allt närmare dem samtidigt som det mer och mer framkommer att ett av barnen, en till synes oskyldig liten flicka, också bär på något riktigt mörkt och skrämmande.
Ajvide Lindqvist är inte den första eller enda som gör skräck av vardagsrealism och som korsar övernaturligt med helt vanliga svennebanankaraktärer. Men han gör det sällsynt bra! Spänning och skräck gör sig bra tillsammans med berättelser om ensamhet, hot och förtryck i nära relationer, karriärsmässiga grubbel, komplex över utseendet och diverse allmänmänskliga grubblerier.
Vad jag förstår så betraktas inte Himmelstrand som någon av John Ajvide Lindqvists bästa romaner och många har faktiskt beskrivit den som helt obegriplig. Och ja, jag erkänner att jag inte förstår slutet. Samtidigt har jag inga problem med att se förbi detta. John Ajvide Lindqvist skriver elegant och har ett sådant öga för detaljer att jag inte kan annat än ryckas med i hans berättelser och jag gillar verkligen att han har flyttat ut en av sina skräckberättelser till en campingplats, som ju är en sådan otippad miljö som ändå väldigt många medelklassiga människor, liksom jag själv, kan relatera till. Himmelstrand är den första delen i en trilogi som kallas Platserna och jag ser fram emot att läsa fortsättningen.
Himmelstrand
Himmelstrand gavs ut av Ordfront 2014. Jag har lyssnat på ljudboken, med uppläsning av Thomas Oredsson, utgiven av Ordfront 2014. Läs även de övriga delarna i trilogin Platserna: Rörelsen: den andra platsen, X: den sista platsen. ISBN: 9789170378522, 978-91-7037-800-3, 978-91-87377-90-7.
John Ajvide Lindqvist
John Ajvide Lindqvist är en svensk författare, som framför allt skriver böcker i skräckgenren. Hans böcker brukar utspela sig i miljöer dit Ajvide Lindqvist själv har en koppling, exempelvis uppväxtorten Blackeberg, där genombrottsromanen Låt den rätte komma in utspelar sig.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
