Bokblomma

Etikett: Noveller

  • La boîte noire et autres nouvelles

    La boîte noire et autres nouvelles

    Nu har jag inte uppdaterat på ett tag, men det beror inte på att jag inte har läst något, det beror på en strejkande Internetuppkoppling. En av de utlästa böckerna är den lilla novellsamlingen La boîte noire.

    I La boîte noire rymms fem små noveller. Novellen som delar samma titel som boken handlar om en man har varit medvetslös efter en bilolycka. Han har tappat minnet, men när han skrivs ut från sjukhuset får han med sig en bok, där en av sjuksköterskorna har antecknat saker han har sagt under medvetslösheten. För honom är orden lösa fragment och han har svårt att koppla ihop dem med vad som har hänt honom, men sakta börjar det rullas upp vad som egentligen hände under olyckan.

    Ingen av novellerna sa mig egentligen så mycket nytt. De är ganska lättsamma: roliga ibland och spännande ibland. För mig vad det mest en stunds avkoppling för att hålla igång franskan, men jag tycker ändå att det var en helt okej bok. Om man, som jag, inte riktigt har tid att läsa så mycket skönlitteratur kan det vara väldigt skönt att läsa noveller.

  • Truck stop

    Truck stop

    David Ericsson är i grunden yrkeschaufför. Det känns lite otippat att en lastbilschaufför skriver dikter när trafiken är lugn, men jag är glad att det finns en Lars Ericsson, som dessutom ger ut böcker. I novellsamlingen Truck stop finns de där miljöerna som det så sällan berättas om: lastningen, livet på vägarna, stoppen vid tradarfiken, fifflet med arbetstidsböckerna (för att komma fortare hem). Det är mycket längtan, timtals nötande på vägarna, stress och ensamhet, men det är ändå en varm och härlig bok. Jag tycker jättemycket om den, även om vissa noveller faller mig mindre i smaken än andra. Helt klart läsvärd! Det här är fint porträtterade människor och kärlek & längtan från ett lite annat perspektiv än det vanliga. Det är också en förmodat sann och äkta berättelse om livet på vägarna.

  • Frukost på Tiffany’s

    Frukost på Tiffany’s

    Frukost på Tiffany’s är nog mer känd som film än som bok. Boken innehåller förresten inte bara just titelnovellen utan också tre andra, kortare, noveller. De känner nog nästan ingen till alls.

    För att börja med just Frukost på Tiffany’s kan jag inte påstå att den sa mig särskilt mycket. Den handlar om Holly, som lever ett märkligt liv, fullt med fester, karlar (prostitution till och med) och pengar, som hon bland annat får för att ge meddelanden till en man som sitter i fängelse. Jag vet inte vad novellen vill berätta. Kanske är den bara tänkt att uppröra med Hollys lite skandalösa liv.

    Bokens andra novell, Ett hus av blommor, känns som en töntig vuxensaga med en sensmoral som jag inte förstår. Först de två sista novellerna, En diamantgitarr och Ett julminne, faller mig i smaken. Den ena handlar om en vänskap mellan två män i fängelse och den andra om en vänskap mellan en pojke och en äldre släkting. Det är svårt att skriva om dem utan att säga för mycket, men de är i alla fall precis som jag tycker att noveller ska vara: lagom långa och med lagom tempo, så att man inte tappar intresset.

    Noveller är inte helt lätt. Det krävs en del skicklighet för att kunna både bygga upp och avsluta en berättelse på så få sidor som en novell brukar rymma. Jag tycker att Capote har lyckats väl med de två sista, men jag kan inte riktigt förstå varför berättelsen om Holly har blivit en sådan klassiker.

  • Nostalgie

    Nostalgie

    En till liten novellsamling på franska! Nostalgie är bara dryga 60 sidor tjock (och det är ingen liten text!), men rymmer ändå 4 noveller. Det finns inget centralt tema, men det är några barndomshändelser som skildras.

    Jag tycker det var trevlig läsning, men ingen bra mjukstart på terminen, då den var allt annat än lätt att ta sig igenom när man har låtit franskkunskaperna sova under sommaren.

  • Speaking with the Angel

    Speaking with the Angel

    Speaking with the angelNär det finns så lite tid till att läsa, som det finns hos mig, kan det vara skönt att sätta tänderna i en novellsamling, för då hinner man aldrig tappa sammanhanget i det man läser ifall det råkar gå långt mellan gångerna man öppnar boken. Så det här har varit trevlig läsning för mig, även om inte direkt någon av de tolv berättelserna har sagt mig särskilt mycket.

    Det är Nick Hornby, som har sammanställt denna bok, som förutom ett verk av han själv innehåller noveler skrivna av bland andra Helen Fielding och Zadie Smith.

    En trevlig bok. Avkopplande och stundvis både roligt och gripande.

  • La petite annonce

    La petite annonce

    På litteraturlistan till den kurs jag läser nu finns La petite annonce med. Det är en lättläst och cirka 70 sidor lång bok innehållandes åtta noveller. Som ni kan tänka er är det inga långa berättelser, men de går åtminstone lätt att ta sig igenom även om man inte har läst så himla mycket franska innan.

    Ibland upplever jag att det är väldigt negativt när berättelser är korta, men här funkar det helt okej. Det är åtta bra noveller som behandlar ämnen som att bli lämnad i ett förhållande eller att söka efter kärleken med hjälp av kontaktannonser. En bra bok!

  • Resa med lätt bagage

    Resa med lätt bagage

    Jag tycker om novellsamlingar! Framför allt gillar jag novellens format, som är alldeles lagom: en historia hinner påbörjas, pågå och avslutas innan man har hunnit bli trött eller historien har hunnit bli seg. Det finns dock noveller som mest känns som hela romaner där man har klämt ihop allting och hastat över sidorna för att få ihop berättelsen på så få sidor som möjligt. Det finns också noveller som är så korta och dåligt skrivna att man aldrig hinner komma in i dem eller där inget utrymme har getts till att beskriva miljöer och personer. Den här novellsamlingen innehåller dock inga dåliga noveller alls.

    I Resa med lätt bagage finns 12 noveller, som alla kanske kan sägas handla om resor. En del av resorna, som i novellen Sommarbarnet, är dock mer inre än rent fysiska resor. Sommarbarnet handlar om två pojkar som ogillar varandra och tvingas att stå ut med varandra på en liten ö. Ett annat exempel är i novellen Kvinnan som lånade minnen, som handlar om en kvinna som kommer tillbaka efter att ha varit bortrest länge och möts av en gammal vän som inte har samma minnen av det som varit som hon själv har. Boken innehåller riktigt härliga noveller som ofta kräver lite eftertanke. Det känns som om Jansson verkligen vill berätta någonting viktigt med varje novell.

    Kanske bäst gillar jag novellen Måsarna, där en kvinna tar med sig sin utbrända och nervösa man ut till den ö där hon alltid har tillbringat somrarna, men inte kan få mannen att uppskatta ön och trivas som hon själv. För mig är det en fin berättelse om tålamod och uppoffringar. Den novellen utspelar sig i Skärgårdsmiljö och just det är någonting som beskrivs och återfinns på olika sätt i många av novellerna. Boken har för övrigt väldigt fina miljöbeskrivningar och är också sällsynt väl berättad. Medan man läser kan man verkligen se huvudpersonerna framför sig.

    Efter att ha läst Resa med lätt bagage känner jag mig verkligen inspirerad att läsa mer av denna fantastiska författare. Det här var en riktigt bra bok!

  • Sagobok

    Sagobok

    Det finns böcker som jag önskar att jag hade upptäckt mycket tidigare. Det här är en sådan bok. Sagobok är en samlingsvolym som innehåller Lindgrens två relativt okända novellsamlingar: Nils Karlsson-Pyssling och Sunnanäng. Somliga noveller har filmatiserats, medan andra är riktiga pärlor som jag aldrig har läst eller sett förut. Dock är det inte så illa att läsa de här böckerna när man inte är ett barn längre. Som vuxen kan man nämligen se saker som ett barn kanske inte tänker på. För ett barn är det här förmodligen bara fantasifulla sagor, men är man lite äldre är det inte svårt att se att många av novellerna egentligen handlar om barn som fantiserar och drömmer för att tränga undan en mörk och svår verklighet.

    I Nils Karlsson-Pyssling är novellerna något kortare, men i gengäld fler, och alla innehåller på ett eller annat sätt berättelser om småfolk. Sunnanäng innehåller lite längre noveller om fattighet och andra svårigheter.

    Ingen av novellerna är direkt ljusa och glada rakt igenom, men Lindgren kan verkligen konsten att skriva om svåra saker på ett avdramatiserat och fint sätt som jag verkligen beundrar. Det här är inga hemska berättelser utan sagor fyllda av hopp och värme. Det är allvarligt utan att bli pretentiöst och det är spännande utan att bli svårt eller otäckt. En fantastisk och underbar bok att läsa högt ur! Boken är också fylld av vackra illustrationer av Ilon Wikland.

  • Je voudrais que quelqu’un m’attende quelque part

    Je voudrais que quelqu’un m’attende quelque part

    Ibland blir det lite tjatigt när jag läser böcker, för jag läser inte gärna en bok på originalspråket om jag inte redan har läst den på svenska. Så när jag stod och valde mellan några böcker på franska så föll valet på denna. Mycket bra. Den var väldigt lätt att ta sig igenom och minst lika bra som när jag läste den senast. Faktiskt var den bättre, för språket är något helt annat i original. Roligt och träffsäkert i allt allvar!