I dagens Nostalgitorsdag har jag klickat mig bakåt i arkivet och hittat ett inlägg där jag berättar att jag köpt en e-bokläsare. Den kom hem till mig i slutet av juni 2011 och jag har den kvar ännu. Ärligt talat har jag inte läst på den sedan i somras, men det beror inte på att jag har lessnat på e-böcker, utan på att jag har haft en lässvacka och inte läst så mycket över huvud taget. Det jag har läst har varit bokcirkelböcker och sådant som jag kanske inte riktigt har valt själv och som råkar vara enklast att läsa som pappersbok, av olika orsaker.
När jag köpte plattan var jag precis på väg att påbörja forskarutbildningen i en annan stad än den jag bor i. Jag hade många resor framför mig och såg fram emot att slippa släpa på en massa böcker fram och tillbaka. Läsplattor är verkligen otroligt smidigt i just de situationerna, så jag är väldigt nöjd och glad över att jag spenderade pengar på den här prylen.
Idag tycks ingen nätbokhandlare låtsas som att läsplattorna existerar. Butiker som säljer e-böcker är designade för den som köper böcker en och en till sin surfplatta och läsplattorna är ingenting som det direkt skyltas med någonstans. Det är en ovanlig pryl. Kanske är den till och med på väg bort. Det tycker jag är synd! Läsergonomin är oslagbar! Det går inte att jämföra med att läsa på en ljusstark skärm. Det går bara inte… Läsplattan har en skärm som går att läsa som om det vore papper. Underbart bra!
Nu har jag haft den här plattan i snart fyra år och det är bara att inse: läsplattan slog aldrig igenom. Även om surfplattan naturligtvis har gjort det. Sjukt! Jag kallade till och med inlägget från 2011 för ”Den digitala framtiden”. Hehe. Men under de här åren har det inte hänt mer än att några kassa nätbutiker har slagit upp portarna och kränger e-böcker som är lika dyra som de alltid varit. Och inte en jävel har läsplatta. 😉
Jag fortsätter med mina veckovisa djupdyk i arkivet. Den här gången landar jag i 2011, då jag i juli summerade läsåret som det varit hittills. Jag hade nämligen skrivit ner några planer för 2011 och där skrev jag ner saker som att:
1. Läsa ut biblioteksböckerna jag hade hemma. Jag räknar upp några av Haruki Murakami och en av Kerstin Thorvall. Jag kan konstatera att jag vid det här laget faktiskt har läst och lämnat tillbaka Murakami-böckerna, medan Thorvalls Det mest förbjudna fortfarande finns i hyllan… 😮
Här står den faktiskt…
2. Läsa mer franska böcker. Det hade inte skett vid halvårsskiftet 2011 och jag kan konstatera att jag efter detta datum inte har läst en endaste! 😮
3. Läsa ut outlästa böcker som jag hade hemma. Här nämner jag t.ex. Lilla himlafågel och Att rosta bröd, som jag läste ut under 2011. Jag kan dock konstatera att antalet outlästa titlar knappast har blivit färre sedan 2011… Jag har vid det här laget säkert 60 outlästa titlar! 😮
I dagens nostalgitorsdag tittar jag tillbaka till en bok som jag recenserade för typ 15 år sedan, nämligen Drömmen om en ponny. Det var dock inte första gången jag läste boken, för liksom som så ofta i den åldern så lästes varje bok om och om igen. Det fina med just Drömmen om en ponny är och var att den inte handlar om någon direkt drömponny, utan en ganska besvärlig och envis rackare. Boken är en skön motvikt till mycket annat i genren, som handlar om diverse topphästar och hittehästar och annat som förmodligen står långt ifrån verklighetens upplevelser för medelhästtjejen…
Dagens tillbakablick blir till en Tematrio som jag svarade på 2010, nämligen tema sex! Temat gick ut på att berätta om tre böcker med minnesvärda sexscener. Jag skrev att jag främst kommer ihåg de riktigt dåliga sexscenerna och så är det faktiskt. En riktigt dålig finns i Shantaram och den är så ofrivilligt komisk, tycker jag, att det faktiskt är därför jag plockar upp det här inlägget från arkivet. 😉
”Jag tryckte läpparna mot denna himmel och slickade i mig stjärnorna. Hon tog in min kropp i sin och varje ögonblick var en besvärjelse. Vår andhämtning var som om hela världen bad böner. Svett rann i strömmar till raviner av njutning. […] Min kropp var hennes vagn och hon körde den in i solen. Hennes kropp var min flod och jag blev hennes hav.”
Känner ni till Bad sex in fiction award förresten? Det är alltså ett litteraturpris som årligen delas ut till en författare som gjort sig skyldig till en riktigt dålig sexskildring. En av årets nominerade är Haruki Murakami.. Jag har inte läst hans senaste, men förvånas faktiskt inte över att han fått en nominering. Han sparar verkligen inte på sexscener i sina böcker och ibland blir det väl helt enkelt lite för mycket.
Ett av mina tidigaste blogginlägg handlar om ståhejet kring boken Gömda, som Liza Marklund skrev tillsammans med Mia Eriksson. Boken handlar om hur Eriksson går under jorden för att komma undan en expojkvän som hotar och förföljer henne. Vid 2008 började journalisten(?) Monica Antonsson skriva om verklighetens Mia Eriksson och hävdade att hela berättelsen var uppdiktad. Hon bloggade flitigt för att marknadsföra boken och den fick faktiskt en hel del uppmärksamhet. En del yrade till och med om att Antonsson borde föräras journalistpriset Guldspaden(?!). Jag tror inte att Antonssons bok fick speciellt stor spridning bland bokmalar och bokbloggare i allmänhet, men boken kom att diskuteras flitigt på diverse forum jag hängde på på den tiden. Det irriterade mig fasligt mycket, för jag likställde Antonssons bok med rent skvaller och tyckte att vem som helst borde förstå att alla böcker innehåller ett visst mått fiktion.
Minns du Sanningen om Gömda? Läste du den kanske, rent av?
Diskussion är i någon mening nyaktuell nu när det har diskuterats flitigt vem ”verklighetens Hugo” är i Lena Anderssons relationsroman Egenmäktigt förfarande, där den manliga huvudrollen heter just Hugo. Regissören Roy Andersson, som tydligen har haft en relation med Lena Andersson, gick oväntat ut och påstod sig vara Hugo. Och då undrar man ju på vilket sätt det spelar någon roll vem som eventuellt inspirerat Lena Andersson när hon skrivit sin fiktiva berättelse. Ja, jag har fortfarande svårt att förstå vad skvaller skulle tillföra en i övrigt intressant historia…
Det kanske inte är så många som vet det, men jag har pysslat med hemsidor i typ 15 års tid. Min första hemsida var en personlig hemsida, med animerade bilder och glada färger, gjord i Publisher, av alla program. På den tiden var jag ju bara ett barn och bloggar existerade inte, så det var ju inte riktigt det min blogg är nu för tiden. I början av 00-talet var hemsidor kreativa uttryck snarare än någonting fyllt med innehåll. Det enda sättet för besökare att interagera med hemsideägaren eller att kommentera texten var möjligen att skriva i en gästbok. Det här var länge sedan, som sagt, och tiderna förändras. Någon gång började jag skriva om böcker jag läste. Det fanns inga lättillgängliga publiceringsverktyg på den tiden, så det handlade om att hårdkoda, vilket jag alltså gjorde. Jag lärde mig faktiskt HTML och CSS (programmeringsspråken som används för att skapa webbsidor och styra deras utseende) av mig själv, genom att prova mig fram. Jag kanske var typ 13 år. Det var nog programmeringen som lockade lika mycket som att skriva.
Sedan har det bara fortsatt. Jag har en del sparat från den tiden, men mina första bokrecensioner är borta. Det tidigaste jag har sparat är bokrecensioner från 2000 och de finns faktiskt upplagda på min nuvarande blogg om man letar. Det dröjde dock många år innan bloggen också började innehålla rena blogginlägg, som inte var recensioner. Där förlorade jag dessutom hela det äldre arkivet vid en serveruppdatering, men har sparade inlägg från år 2008 och framåt.
Jag älskar att pyssla med bloggar och hemsidor. Jag lägger inte längre någon större tid på att pyssla med utseendet, för det har jag inte tillräckligt med kunskaper om, längre (HTML och CSS är något annat idag än var det var då…), men desto mer tid lägger jag på att skriva inlägg. Jag undrar ibland varför jag gör det, men jag inser att det enda svaret är att jag tycker att det är kul. En del kollar på TV-serier, andra virkar dukar och jag postar blogginlägg. Inte så konstigt!
Det slog mig här om dagen att bloggen har blivit rätt stor, i inlägg räknat, och texterna bara ligger där i ett arkiv. Jag tänkte att några av de kanske kan vara roliga att läsa idag igen, av olika orsaker. Jag har därför tänkt haka på det som på Instagram och bloggar kallas för ”Throwback Thursday” (har inte hittat någon klockren svensk översättning, men kanske nostalgitorsdag?). Ofta menar man då att posta bilder från när man var liten och sådant, men jag tänkte djupdyka i mitt arkiv med början nästa vecka.
Här är några gamla designer jag har haft på bloggen. Någon som minns?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
