Bokblomma

Etikett: Nostalgi

  • Till häst i New York

    Till häst i New York

    Ännu en hästbok utläst! Jag har nu faktiskt läst alla böcker om de tre stallkompisarna Lisa, Carole och Susan och jag kan nog konstatera att böcker inte är så hemskt bra som jag tyckte att de var när jag var liten.

    I Till häst i New York lämnar de tre kompisarna sin lilla idyll till småstad och åker till New York för att titta på en stor tävling, där en vän till dem ska ställa upp. Väl i New York kastas de rätt in i ett typiskt fall för deras klubb, Sadelklubben. De råkar av en slump på en stor flickidol: skådespelaren Skye Ransom och han måste lära sig att rida inför en roll i en film.

    Boken varken stör eller berör särskilt mycket, men är ändå hemskt söt och trevlig. Stallkompisar var min barndoms favorithästböcker och jag kan verkligen förstå hur de blev det. Ridlektionerna och ridturerna är beskrivna på ett närmast pedagogiskt sätt och på så sätt att man känner igen sig om man själv är en hästtjej som går på ridskola och lär sig grunderna. Samtidigt är böckerna konstruerade så att vem som helst kan känna igen sig även i de episoder som inte direkt berör hästarna och ridningen. Lisa, Susan och Carole är verkligen olika som personer och alltid finns det någon av dem man som liten tjej kan känna igen sig i och tycka om.

    Jag tycker ändå att det har varit skojigt att dyka ner lite i genren igen! Och jag undrar vad jag skulle tycka om t.ex. Peter Pohls böcker eller böckerna om Steffie och Nellie (av Annika Thor) eller om Mirandaböckerna (av Kerstin Sundh) om jag läste om dem. De var favoriter på sin tid, så att säga, men vad skulle jag tycka idag? Skulle jag våga? Eller är risken för stor att jag inte längre hittar något bra i dem? Usch, vad hemskt det vore!

    Böckerna om Rut-Emma älskade jag i alla fall som liten och när jag läste om dem i somras tyckte jag fortfarande att de var kanon. En annan som som riktar sig till en yngre publik är Le petit prince och den är ju helt underbar! Detsamma får nog sägas gälla för Astrid Lindgrens böcker, som kan tilltala små som stora, inte sällan på helt olika sätt.

    Vilka barnböcker tycker du är ”odödliga” favoriter? Har du vågat läsa om det du gillade när du var liten?

  • En nostalgitripp

    En nostalgitripp

    Här om dagen kom hästböcker på tapeten på ett internetforum där jag brukar hänga. Vilken nostalgi! Hästböcker är böcker som jag verkligen minns från när jag var liten, förmodligen för att jag i den åldern läste så mycket och snabbt att alla mina böcker lästes ut 2-3 gånger var (minst!) och för att de oftast sträckte sig över långa serier.

    Själv minns jag naturligtvis, och självklart, Stallkompisar bäst! Jag älskade att läsa om den spralliga Susan, den allvarliga plugghästen Lisa och hästexperten Carole. Det är så genomgulliga böcker, skyddade från allt vad allvarliga problem heter. Jag drömde alldeles säkert om att vara med i deras Sadelklubben! Vad som är lite irriterande med Stallkompisar är att jag faktiskt äger alla böcker i serien utom två, som av någon magisk anledning måste ha dragits in, för de gick aldrig att köpa från bokklubben, som sålde alla andra böcker, och de gick inte att hitta i bokhandlar heller! Irriterande, eller hur?

    Så vet ni vad? Jag letade upp dem i biblioteksarkivet idag. Hahaha. Här ska läsas! Men jag önskar fortfarande att de vore mina! Jag som inte ens brukar handla böcker..!

    Jag lånade också en annan kär gammal hästbok: en av Monica Dickens böcker om Follyfoot, stallet med omhändertagna hästar. Jag minns även den här väl, kanske för att den kändes så trovärdig och opolerad att den var lätt att ta till sig. Detsamma gäller även för Drömmen om ponny, som också är en favorit i genren.

    Det var faktiskt väldigt kul att åka ner till arkivet för att leta upp Stallkompisar-böckerna. Jag är där rätt ofta och lånar skönlitteratur, men barnböckerna står i ett speciellt barnarkiv, där jag aldrig tidigare har haft anledning att vara. När jag rullade isär hyllorna för mina fina böcker 106122 och 106123 var det som att gå in i en röd skattkammare, full av B. Wahlströms ungdomsböcker: Kitty, Wendy, Stallkompisar… ALLT! Och massor av Polluxböcker. Sådana böcker som varken mina skolbibliotek eller stadsbibliotek har haft inne; någonsin! Tänk om jag hade varit där när jag var 10-11 år! Vilken lycka!

    Andra hästböcker att minnas och älska:
    Amanda-böckerna (Kort galopp Amanda! med flera). Det var nog de som fick mig att börja på ridskola! Haha.
    Wendyböckerna (även om serietidningen var bättre!)
    Böckerna om Svalan (Drömmen om Svalan m.fl.)
    Black Beauty!

    Har jag glömt någon? Vilka hästböcker läste du?

  • Kitschiga vykort

    Kitschiga vykort

    Fick du inte nog av alla Tråkiga vykort finns det också en samling med kitschiga dito. En del kort skulle passa lika bra i den tidigare vykortssamlingen, men här finns också en den nytt i vykortsväg. Leende kullor i folkdräkt trängs med badflickor (många barbröstade!) och med otroligt konstruerade bilder på familjelycka i största allmänhet. Här finns också vykort på kändisar (och dansband!) och en del annat från 50- och 60-talet. Det är rörande att se vad som ansågs passa på vykort på den här tiden. Annars får man kanske inte ut så mycket mer av den här boken än av Tråkiga vykort, utgiven av samma förlag. Rolig bok hur som helst, men jag saknar fortfarande texter!

  • Tråkiga vykort

    Tråkiga vykort

    Tråkiga vykort är betydligt roligare än vad det låter som!

    Den här boken är orgie i trista vykort, som man allvarligt funderar på varför de en gång togs och vem som eventuellt har skickat dem. Här finns bland annat en riktigt gråtrist bild av Grums konstisbana och ett vykort med matsalen vid riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn.

    Vykorten från 50- och 60-talen är tacksamma att le åt samtidigt som de är ett fint porträtt av ett Sverige som känner stolthet över sitt land i utveckling. Det här är bilder från en tid då man tyckte att ett nytt stadshus eller en idrottsanläggning var tillräckligt stort och viktigt för att pryda ett vykort.

    Boken är riktigt kul att blädda i och den är snyggt och enkelt utformad. Det enda jag eventuellt saknar är lite mer text om vykorten.