Det här är den tredje och avslutande delen i böckerna om familjen Neshov. I den första boken återförenades bröderna Erlend, Margido och Tor, som hade haft dålig eller obefintlig kontakt de senaste åren. Tors dotter, okänd för de andra bröderna, dök upp, och allting verkade arta sig till en riktig ”…och så levde de lyckliga i alla sina dagar”-saga. Även del två i trilogin bjöd på puttignuttigheter som drog åt samma håll. Här skulle det byggas sommarstugor, rustas upp, tas om hand, skaffas familj, umgås. Men så kommer del tre: Tor försvinner ur bilden, dottern blir deprimerad och alla planer ser ut att kastas omkull.
Gud, vad jag ogillar sådant här! Visst kan böcker ha ett sorgligt slut, sluta oväntat eller ta skarpa vändningar, men när det gäller den här trilogin hade jag hellre fortsatt att följa familjen Neshov bland släktmiddagar, barnprat och framtidsdrömmar. Jag kan inte alls försonas med att trilogin, som ju hela tiden har varit så mysig och liksom god, ska sluta såhär.
I övrigt känns Ragdes trevliga och detaljrika berättande igen och boken är helt klart ett skönt tidsfördriv, men jag känner mig ändå lite besviken, kanske mest för att jag inte förstår Ragdes avsikt med att avsluta trilogin såhär. Vilken är sensmoralen? Vad är det hon vill berätta? Jag vet inte. Jag blev faktiskt mest besviken.
I Eremitkräftorna fortsätter Ragde att skildra livet för familjen Neshov, som vi träffade på i Berlinerpopplarna. Återigen får vi följa Tors tröstlösa slit på grisfarmen tillsammans med gamlingen som han kallar för ”far” trots att det har uppdagats att han och gamlingen egentligen är bröder. Vi får följa Tors dotter, Torunn, i Norge i hennes jobb på djurkliniken och med allt hennes kärlekstrassel. Vi får följa Margido i hans arbete på begravningsbyrån och i hans bekymmer i att vara en god Herrens tjänare. Och så får vi följa Erlend och hans sambo Krumme i deras lyxliv i Köpenhamn.
Det är trivsamt och liksom tidigare är det välberättat med perfekt uppmålade miljöer och fantastiska personporträtt. Som läsare kan man verkligen se hur Tor lyfter på gardinen för att kolla på utetermometern om han får besök och samtalet blir för jobbigt. Man kan se hur lycklig Torunn blir när hon äntligen träffar en kille som det kanske kan bli något med. Hela boken målas upp tydlig som en film och det är verkligen roligt att få kliva in i den här världen och se vad som händer med karaktärerna.
Vad händer då? Pja, lite av varje. Och slutet blir man snopet snuvad på eftersom boken slutar tvärt och tokigt och tvingar en att läsa fortsättningen. Det irriterar mig mycket. Det finns faktiskt ingen större anledning att splitta upp den här berättelse till en hel trilogi, förutom att sidantalet möjligen skulle bli lite väl kraftigt annars. Hur som helst, läs den här boken om du vill ha lite avkoppling ett tag! Det är en bra bok!
Jag har påbörjat den här boken flera gånger när jag var yngre, men jag har aldrig kommit någon vart förrän nu. Efter att ha läst den kan jag inte riktigt förstå varför jag ryggade tillbaka tidigare, för jag gillar verkligen den här boken. Kanske blev jag lite avskräckt efter att ha läst Sofies värld, som är mer fakta än skönlitteratur. Jostein blandar även i Spelkortsmysteriet in filosofiska frågor och resonemang och ger några historielektioner, men mest är det skönlitteratur.
I centrum står Hans Thomas som reser igenom Europa med sin pappa för att leta reda på Hans Thomas sedan länge försvunna mamma. Under resan luras de att göra en avstickare till en liten by, där Hans Thomas blir bjuden på bullar av en märklig bagare. En av bullarna innehåller en liten, liten bok, som Hans Thomas läser i hemlighet med hjälp av ett förstoringsglas. I bullboken berättas en spännande berättelse om en skeppsbruten man och på något märkligt sätt verkar boken kopplad till Hans Thomas själv och bagaren i den lilla byn.
Det är både spännande och intressant läsning! Boken väcker många tankar om vad som är fantasi och vad som är verklighet och vad ödet är för något. Det är framför allt en ungdomsbok, men jag kan verkligen rekommendera vem som helst att läsa den.
Det är snart jul och Tor sliter med att få tillvaron att gå runt som grisbonde, när hans mor plötsligt insjuknar. Vid moderns dödsbädd återförenas så Tor med sina bröder: Margido och Erlend. Margido, som är en präktig och ordentlig karl, lever ensam och arbetar som begravningsentreprenör. Sin mor och bror har han inte haft särskilt mycket kontakt med de senaste åren. Erlend har haft ännu mindre kontakt med sin familj. Sedan tjugo år tillbaka lever han med sin pojkvän i Köpenhamn och familjen har han brutit med helt eftersom de inte kan acceptera hans sexuella läggning.
Tors fram till nu hemlighållna och vuxna dotter, Torunn, tar sig också ner till den gamla släktgården för att träffa farmodern en första och sista gång. För Margido och Erlend blir det en stor överraskning att brodern har en dotter, men det finns plötsligt fler familjehemligheter som börjar rullas upp. Boken utspelar sig under bara några dagar, men under dessa dagar hinner huvudpersonernas liv vändas upp och ner ganska rejält.
Det är en fin liten berättelse, men jag har lite svårt att till hundra procent beröras av den. Det blir för platt, för lyckligt, för enkelt och dessutom ganska orealistiskt. Trots det hade jag stor behållning av boken, för den är avkopplande och Ragde kan verkligen konsten att måla upp miljöer. Här kan man verkligen se smutsen på den gamla släktgården, känna hur illa grisarna luktar och man förstår precis hur huvudpersonerna är och ser ut och hur livet ter sig i det lilla norska samhället. Allt är väldigt exakt och noggrannt berättat och beskrivet. Jag gillar det! Man sugs verkligen med i boken för att den är så bra berättad. Det här kanske inte är bok som jag kommer att minnas länge, men jag är definitvit sugen på att läsa fortsättningen och att läsa mer av denna författare, om det finns fler böcker översatta till svenska.
Det är snart jul och Signe och hennes man och lilla dotter ska fira jul tillsammans. Så kommer Signes föräldrar och bror på besök och mammans krav väcker liv i minnet av en annan jul. I stort sett hela boken handlar om den julen då Signe var tretton år och sprickorna i familjen började bli för stora för att vara hanterbara.
Det här är en berättelse som går så långsamt fram att man hinner bli lite lätt uttråkad. Hela boken igenom är det en obehaglig stämning, men det händer väldigt lite. Den obehagliga stämningen när pappan styr och ställer i familjen tycker jag rent av är äcklig och ändå förekommer det ingenting rått i klartext. Berättelsen bara rullar vidare och berättas från lilla Signes ögon. Det är stilsäkert berättat och stundvis rörande, men det når inte ända fram.
Det största irritationsmomentet i boken tycker jag dock är att den delen som handlar om 13-åriga Signe sitter så dåligt ihop med de två kortare delarna, som handlar om den vuxna Signe. Jag fattar inte riktigt vad den sista delen gör där och kanske är jag för dum för att förstå, men jag gillade inte riktigt den här boken. Jag har dessutom svårt att få ihop att Signes föräldrar är samma personer boken igenom. Pappan, som tycks vara den enda stabila människan i delarna om vuxna Signe framstår som en hysterisk idiot i delen om Signes som 13-åring. Boken får dock plus i kanten för att den är så fint berättad.
Charlie bor i en liten stuga tillsammans med sina föräldrar och mor- och farföräldrar och har det minst sagt knapert och fattigt. Charlies stora passion är choklad, men choklad kan han bara njuta av när han fyller år eftersom han då brukar få en chokladkaka av sina föräldrar. Detta är inte vilken choklad som helst utan choklad från Willy Wonkas fantastiska chokladfabrik.
När nyheten kommer att Willy Wonka har lagt fem guldbiljetter i olika chokladkakor hoppas Charlie givetvis att det ska ligga en guldbiljett i just hans födelsedagschokladkaka. De barn som får en guldbiljett ska nämligen få träffa Willy Wonka och gå på en rundtur i hans enorma och mystiska chokladfabrik. Det ligger ingen guldbiljett i Charlies chokladkaka, men som genom ett mirakel kommer han över en biljett i alla fall.
Det här är den gulliga berättelsen om Charlies rundtur i den förbluffande chokladfabriken och om vad som kan hända om man är för ivrig. På svenska heter boken såklart Kalle och chokladfabriken. En läsvärd barnbok!
Det är jul och norska Cecilia är mycket svårt sjuk, men får i alla fall vara hemma från sjukhuset över helgen. Hon ligger på sitt rum hela dagarna och funderar, men oftast sover hon.
En dag kommer ängeln Ariel och avslöjar några av himlens hemligheter för henne och Cecilia avslöjar för honom hur det är att vara en människa av kött och blod.
Det här är en bok med mycket religion och filosofi serverat på ett lätt och bra sätt. När man har läst den får man många nya tankar. Samtidigt är det här en bra och lite sorglig berättelse om en döende flickas sista dagar.
Utan att bokens huvudperson riktigt vet hur det har gått till har Marianne flyttat in hos honom. Marianne är en krävande kvinna som vet precis hur hon vill ha det och också får allt att bli som hon vill. Huvudpersonen får allt som oftast inte en syl i vädret och han gör det Marianne vill eftersom han vill att allting ska vara bra i deras underliga förhållande.
Författaren till boken, Erlend Loe, har även skrivit en bok med titeln Naiv. super och kanske är naivt ett bra ord för att beskriva språket som boken berättas med. Varje liten detalj i den lite komiska relationen mellan den bestämda kvinnan och den lite toffliga mannen finns med i boken. Det ger en känsla av enkelhet och gör att historien känns ganska realistisk.
Blåst var en bok som jag läste ut med ett leende på läpparna. Det är en komisk bok om ett av de kanske mest uttjatade ämnena som finns: kärleken och dess komplikationer. Säger någonting nytt gör dock inte den här boken.
Tolvåriga Mari är en lite udda flicka, som bor i Norge. Hon är ofta taskig och elak och kanske just därför har hon inga kompisar. I hennes skola finns det en illa omtyckt lärarinna som heter Fröken Kjär och hon är ungefär lika udda som Mari.
På ett underligt vis lär Mari och Fröken Kjär känna varandra och trots den stora åldersskillnaden är det som att de kan förstå varandra på ett alldeles speciellt sätt.
Det här är en mysig bok om två udda människors vänskap. Den är mycket bra, men också väldigt rolig.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Det här är den tredje och avslutande delen i böckerna om familjen Neshov. I den första boken återförenades bröderna Erlend, Margido och Tor, som hade haft dålig eller obefintlig kontakt de senaste åren. Tors dotter, okänd för de andra bröderna, dök upp, och allting verkade arta sig till en riktig ”…och så levde de lyckliga i alla sina dagar”-saga. Även del två i trilogin bjöd på puttignuttigheter som drog åt samma håll. Här skulle det byggas sommarstugor, rustas upp, tas om hand, skaffas familj, umgås. Men så kommer del tre: Tor försvinner ur bilden, dottern blir deprimerad och alla planer ser ut att kastas omkull.
