Etikett: Nobelpriset

  • Har lånat en till Munro

    Har lånat en till Munro

    Det var ju inte så länge sen jag fick Munros senaste (sista?) i namnsdagspresent. 🙂 Nu har jag även lånat en annan av hennes samlingar. Jag tänkte dock läsa ut allt påbörjat först… Kanske blir det här läsningen i mellandagarna? 🙂

    20131116-131459.jpg

  • Ingen Oates, men Munro!

    Nej, det blev inte Oates, men det blev, som ni säkert redan vet, Alice Munro, som så många, så många har velat se som Nobelpristagare. Det har varit så mycket snack om Munro, inte minst i Lundströms bokradio, eftersom hon verkar vara Lundströms önskepristagare, att jag faktiskt har varit nyfiken länge. Det känns onekligen som ett kul val att Svenska Akademien väljer någon som är så läst och omtyckt. Möjligen är Munro mycket mer tungläst än vad jag tror, men jag misstänker att hennes böcker är bra mycket mer tillgängliga än mycket annat som belönats genom åren och jag uppskattar verkligen att Svenska Akademien vågar göra sådana här val. Det gör ju också att det öppnas en liten, liten, liten chans att t.ex. Oates också skulle kunna belönas en dag… 😉

    Och ja, det blev en kvinna, som ni vet, och som Peter Englund också lite surigt avslöjade precis innan han läste upp motiveringen. Jag har förstått att det inte är så populärt hos Svenska Akademien att så mycket fokus hamnar på ursprungsländer och kön och så lite på böckerna, men vad ska man fokusera på annars? Ofta är det ju böcker som inte en vanlig människa har läst och kan man inte diskutera berättelser och litterära kvalitéer så får man väl åtminstone jämföra alla andra parametrar. Sedan måste man naturligtvis säga att det är extremt svagt att endast 13 av 110 pristagare är kvinnor. Det är höga siffror om man jämför med t.ex. fysikpriset (2 av 197), men genom historien har å andra sidan fler kvinnor skrivit än ägnat sig åt fysik. Det har absolut skett en uppryckning såhär i mer modern tid, men det innebär inte att det är ett icke-problem att så få kvinnor belönas med Nobelpris. Jag tycker inte att man ska kvotera in kvinnor till litteraturpriset, men det är nonchalant att gång efter gång dela ut pris till gubbar.

    Så tack, Svenska Akademien, för att ni ger årets pris till en omtyckt och läst kvinna. 🙂
    (Kungliga vetenskapsakademien, som delar ut fysikpriset, bl.a., har lite att lära…)

    Jag noterade att A Nice Noise precis har gett ut en ljudboksutgåva med Munros senast översatta novellsamling, Brinnande livet, inläst av Katarina Ewerlöf. Pressutskicket kom idag, faktiskt. Vilken skön tajming! Nästan som när förlaget Tranan precis gav ut en Mo Yan som var hyfsat aktuell när priset tillkännagavs förra året. Vid det laget hade många bibliotek redan gallrat Mo Yans äldre titlar… Munro är väl lite mer känd och läst än Mo Yan, så nu är det ju inte samma panik att det inte finns några översatta böcker att tillgå, men ändå! Det är extremt lämpligt at ljudboksutgåvan av Brinnande livet har kommit ut just nu.

    Brinnande livet - Alice Munro

    Undrar om Brinnande livet finns i Storytel? Jag har nyligt fått en provmånad på Storytel av en kollega, men har inte testat ännu. Jag vill ju gärna påbörja en bok som jag kan lyssna klart på en månad, så att man inte står där sedan och känner att man måste börja prenumerera på tjänsten så att man kan lyssna klart. Det kanske blir Brinnande livet! Om den finns där, alltså. Annars kommer jag garanterat läsa/lyssna på något annat av Munro. För ovanlighetens skull utgår jag faktiskt från att det här är läsvärda böcker..!

  • Svårgissat och jättespännande

    Svårgissat och jättespännande

    Nobelprisspekulationerna snurrar för fullt just nu, men själv är jag inte så kunnig om sådan litteratur som kan komma till fråga för detta pris, så för min del sitter det långt inne med gissningar. Jag har dock Nobelprisgissat hos Nobelprisprojektet, som just nu kör en massa gissningar inför morgondagens tillkännagivande från Börshuset.

    Även veckans Tematrio handlar om att gissa årets Nobelpristagare, men jag tror jag avstår från att gissa. Jag skulle kunna önska tre pristagare, men det är ju en annan sak… 🙂 Om man ändå ska säga någonting om årets pristagare så kan jag ju dock börja i den ändan att det inte blir någon svensk, för den kvoten är överfull. Man kan också fundera över ifall Svenska Akademin har gjort sin läxa och kör ”varannan damernas”. Det har varit tre gubbar i rad nu, så det blir säkert en tjej som belönas denna gång. Eller?

    Jag kan erkänna att jag är extremt förväntansfull, trots att jag inte är den som brukar ha läst Nobelpristagarna innan tillkännagivandet. I år fanns det en viss risk att jag skulle behöva jobba från Villeneuve d’Ascq, av alla ställen mitt, under tillkännagivandet (eventuellt utan uppkoppling), men som tur var så är inte tillkännagivandet torsdagen den 17:e, utan imorgon, den 10:e, och då är jag i Umeå. Kl 13 kommer jag ta en paus i mitt arbete och stirra på livesändningen. Jag har tittat på alla veckans livesändningar, faktiskt. Även tisdagens, som var en hel timme försenad (fick de inte tag på Higgs? Velade de in i det sista?). Hoppas att Peter Englund håller tiden… 😛

    Och blir det Oates, som på något sätt verkar förhandstippad, så kommer jag att gråta för att hon är så bra att jag saknar ord. Jag har inte vågat gissa Oates… Alltså. Det är onekligen lite orealistiskt att någon så folklig och produktiv författare kan komma på fråga. Tyvärr!

    Joyce Carol OatesJoyce Carol Oates. Foto från Sarahana.

  • Fyra Selma

    Fyra Selma

    Jag såg att Novellix precis har gett ut fyra noveller av Selma Lagerlöf. Fint formgivna, som alltid. 🙂 Frid på jorden har jag faktiskt läst. Jag hade nästan trott att de skulle ha med Herr Arnes penningar, som ju är så känd, men det finns uppenbarligen lite mer än så att välja på.. 🙂

    Dödskallen - Selma Lagerlöf Frid på jorden - Selma Lagerlöf Tjänsteanden - Selma Lagerlöf Vägen mellan himmel och jord - Selma Lagerlöf

  • Ximen Nao och hans sju liv

    Ximen Nao och hans sju liv

    Ximen Nao och hans sju liv - Mo YanNär Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur förra året så skedde det inte helt utan protester. Flera författare, däribland Herta Müller, som själv belönades 2009, uttryckte sitt missnöje över att priset gått till någon som är övertygad kommunist och tydligen inte tar avstånd från censur. Med detta i tankarna började jag läsa Mo Yans roman från 2006, Ximen Nao och hans sju liv.

    Boken inleds vid det kommunistiska partiets maktövertagande, då godsägaren Ximen Nao blir avrättad och hans mark uppdelad. Den största delen kommer att hamna i folkkommunens händer och en minskande remsa kommer att brukas av Ximen Naos fosterson och tjänare Lan Lian, som så småningom blir den sista oberoende bonden i Kina. Ximen Nao finner det ytterst orättvist att han har blivit avrättad och kräver i dödsriket att han ska få återvända till Jorden. Det får han också – i skepnad av Lan Lians åsna.
    I tur och ordning fortsätter sedan Ximen Nao att återfödas som tjur, gris, hund, apa och, slutligen, människa igen och han kommer att kunna betrakta sina före detta fruar, barn, vänner och ovänner i den gamla hembyn, som förändras i takt med att Kina förändras och genomlever svält, Kulturrevolution, millennieskifte…

    Det är lite av en tegelsten (omkring 650 sidor), så man har tid att leva sig in i miljöerna och lära känna karaktärerna. Jag har en tendens att fastna för tjocka böcker, just för att man lever med dem så länge och får följa huvudpersonerna under så lång tid att det till slut känns som att man känner dem, men jag måste säga att det här inte är någon lätt läsning. Mo Yans stil handlar om att blanda saga och magi med historia och realism. Han lånar till och med ut sitt namn till en av bokens karaktärer (en näsvis rackare!). Och just för att det är så mycket knasigheter i boken, blandat med sådant som känns som autentiska vittnesuppgifter från historia händelser, så känns det som att det är mycket som går över huvudet på mig som läsare. När Mo Yan skriver om blödande hårstrån och korkade vildsvin så kan man läsa det som roliga anekdoter, fast tanken slår en ju också att han kanske använder det som symboler för något annat; något som jag inte förstår. Man känner sig lätt dum när man läser Mo Yan och till slut väljer jag att bara läsa den som den är och se allt hittepå som något som är instoppat för att lätta upp och underhålla. Faktiskt, så har Mo Yan stor humor och det är en på många sätt rolig bok. Särskilt tycker jag att han lyckas i att skildra Ximen Nao i de olika skepnaderna; det är alltid Ximen Nao som beskrivs, men författaren lyckas också pricka in hur världen kanske ser ut från ett djurs ögon. Han gör det träffande.

    Jag är glad att jag läste boken, men jag erkänner villigt att den bjuder en del motstånd… Jag inser att man säkert kan läsa in mycket mer i den än vad jag någonsin skulle kunna komma på, men å andra sidan finns det ingen som förbjuder någon att läsa en bok rakt upp och ner utan att trassla in sig i symbolik och omskrivningar. Huruvida Mo Yan kritiserar eller inte kritiserar kommunistiska partiet tillräckligt mycket vet jag inte. Det är inte som att han döljer idiotin i de inte särskilt fungerande folkkommunerna och de vansinnessatsningar som följt sedan kommunisterna tog makten, men jag vet inte tillräckligt mycket om Kinas moderna historia för att kunna avgöra vad Mo Yan har valt ut att berätta och vad han har valt bort.

    Du hittar boken hos t.ex. Adlibris och Bokus. Några andra som skrivit om boken är Monika Häägg, SvD och Världslitteratur.

  • Min Mo Yan

    Min Mo Yan

    Kolla vilken fin namnsdagspresent jag har fått av mina föräldrar:

    Jag har redan börjat läsa den. Jag känner på mig att det är en bok som man behöver läsa något kapitel av varje dag, lite vid sidan av annat. Över 600+ sidor om en man som återföds sex gånger vinner inte på att bli snabbläst, tror jag.

    Visst har den snygg framsida förresten?

  • Nobelpristitlar i bilder hos Nobelprisprojektet

    Nobelpristitlar i bilder hos Nobelprisprojektet

    Ni har väl inte missat Nobelprisprojektets bildtävling, som avslutas den 24/11? Jag har nästan missat, vilket beror på att jag inte har läst så många Nobelpristagare… 😉 Spontant kunde jag bara svaren på bild 1, 5 och 8, men… Nu har jag i alla fall klurat ihop ett svar.

  • Müller, Pârvulescu och Manea

    Sedan några veckor tillbaka är det officiellt att nästa års Bok- och biblioteksmässa kommer att ha fokus på litteratur från Rumänien. Det är ett land som länge har känts lite som en vit fläck på min litterära karta, men sedan fick ju Herta Müller Nobelpriset i litteratur (2009) och därefter har jag läst ett par titlar från förlaget 2244, som specialiserar sig på litteratur från området runt Svarta havet. I år har har jag alltså läst både Norman Maneas Huliganens återkomst och Ioana Pârvulescus Livet börjar på fredag. Av Müller har jag läst Hjärtdjur.

    Av de här tre titlarna är det Livet börjar på fredag som är den enda som gett mig någon större behållning. Det är en annorlunda och fin liten berättelse om livet i Bukarest vid 1800-talets slut. Maneas självbiografiska bok tyckte jag var tungläst och detsamma gäller Müllers symboltyngda och svårgenomträngliga roman om livet i en diktatur. Kanske kan nästa års Bokmässa ge mig lite tips på fler läsvärda Rumänska författare än den enda jag har hittat hittills. 😉 Återstår också att se om jag besöker Bokmässan nästa år. Hittills har jag inte hittat dit en enda gång och ärligt talat så är det inte så troligt att jag gör det nästa år heller. Hösten är en hektisk tid… Nästa höst är jag halvvägs till doktorsexamen och som delmål måste jag skriva och försvara en licentiat-avhandling. Spännande! Men det är nog något som kommer att minska min tid till att läsa rumänsk litteratur…

  • Alla som vill läsa Mo Yan kan andas ut

    Jag är fortfarande lite tveksam till om Mo Yan är så spännande att läsa (det måste ju finnas en anledning till att han knappt är utgiven på svenska, eller?), men han är ju trots allt Nobelpristagare. Hans böcker har varit slut i Sverige sedan den dag han fick Nobelpriset, men förlaget meddelar nu att alla rättigheter är utredda, både tidigare och framtida. De tre titlar som varit utgivna sedan tidigare är nu på gång och kommer att finnas i handeln inom några veckor. Det var väl för väl. Jag gissar att intresset svalnar ganska snabbt och att det är viktigt att kränga böckerna under julhandeln.