Idag tänkte jag tipsa om böcker där naturen har en stor roll (kanske till och med en huvudroll). Visst är det fantastiskt med naturen? Jag läste en så tankeväckande artikel en gång. Nu hittar jag inte igen den, men det var en artikel på Insidan i DN, om jag inte minns fel. Den handlade i alla fall om forskning kring vilka rum som människor i olika kulturer väljer för att möta sin sorg. För en del hade kyrkorum och liknande en stor betydelse, men för många svenskar låg det närmast till hands att gå ut i naturen. Det kändes så fint på något sätt och så lätt att relatera till också, även om jag själv aldrig har mött en sorg på det sättet. Det finns en slags kraft i naturen och ett slags lugn. I en skog är det lätt att få perspektiv på saker.
Sedan är jag väl ärligt talat inte alltid så kompis med den där naturkraften, kan jag erkänna. Jag älskar att ha en skogsdunge bakom huset och att ha nära till fina områden att ströva omkring i. Jag tycker också om att kunna plocka svamp och bär, men det ska helst vara i ett område där jag verkligen hittar. Att ge sig ut i skogen, bara sådär, det passar inte mig – jag känner mig otrygg och ensam i stora skogar. Det handlar inte om någon skräck för något konkret (även om jag helst vill slippa att stå öga mot öga med en björn…), utan om någon väldigt diffus rädsla och en känsla av att vara väldigt, väldigt liten. Jag kommer knappast att synas på någon fjällvandring, nej, men att vara ute i naturen, det älskar jag och har gjort sedan jag var liten och gick på Skogsmulle <3.
Med denna långa introduktion… Här kommer 5 böcker där naturen har en stor plats:
Naturlära av Lars Lerin
Lars Lerin är en av världens bästa akvarellmålare och, nu för tiden, en av Sveriges mest omtyckta och folkkära TV-personligheter. Han har skrivit/illustrerat ett flertal böcker och en av de allra finaste är Naturlära, som såklart kretsar kring naturen. Det är för akvarellernas skull man läser Naturlära, men de är å andra sidan helt överrumplande bra och vackra, om de så bara skildrar fiskar i en hink eller långa rader av trädstammar. Ibland finns det vackra och det intressanta i det mest oväntade eller välbekanta.
Korparna av Tomas Bannerhed
Apropå att hämta kraft i naturen, i Korparna söker sig huvudpersonen, en ung kille, till en fågelsjö för att komma bort från hemmet, med en psykiskt sjuk pappa och stress över gården som knappt går runt. Det är en oerhört stark roman om att bli vuxen (för tidigt) och att försöka gå sin egen väg när det finns stark press utifrån. Och så är det en bok om fåglar, fåglar, fåglar.
Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar
Det finns en hel del poesi som skildrar naturen och en poet som verkligen har låtit naturen få utrymme i sina texter är Eva-Stina Byggmästar. Naturbarn är en antologi med dikter från 30 år av Byggmästars författarskap och det ges generöst med utrymme för just dikter om naturen. Det verkligen brusar och porlar och lockar till att själv ge sig ut.
De osynliga av Roy Jacobsen
De osynliga är egentligen inte en bok med svulstiga miljöbeskrivningar eller långrandiga beskrivningar av naturen och väder & vind, men ändå tycker jag verkligen att den här boken passar på det här temat. Boken utspelar sig på en avlägsen norsk ö under 10- och 20-tal. Allt naturen ger är av värde: fisk, måsägg, dun, allt som stormar spolar upp. Ön är inte stor, men den är allt. Ute i världen skakar det och blir krig, men på ön spelar anda saker större roll, som tillgången på vatten. Jag älskade att läsa om människorna på den här ön, men De osynliga är också en bok som väckte många tankar om vårt liv på jorden och hur beroende vi är av vad naturen ger.
Djuren i Gamla skogen av Colin Dann
Den här boken tar jag mest med av nostalgiska skäl. Det är nämligen en av de första längre böcker jag läste på egen hand. Kanske håller den inte för en omläsning, men för mig kommer den alltid att ha hög nostalgifaktor. Det är alltså en barnbok om djur på flykt när människan är på väg att skövla deras skog.
Har du någon favoritbok där naturen tar en stor plats?
