Jag hör till de som köpte CD fram tills för bara några år sedan, trots att det var otroligt länge sedan jag faktiskt lyssnade på skivor (nu lyssnar jag nästan uteslutande på strömmad musik). Jag har inte ens haft tillgång till någon CD-spelare sedan jag flyttade hemifrån för typ 10 år sedan (annat än i datorn och en gammal portabel historia som utkonkurrerades av mp3-spelaren redan när jag gick på högstadiet). Jag köpte alltså CD och la in låtarna i datorn, så att jag kunde lyssna därifrån och på mp3-spelare och så vidare. Till slut insåg även jag att CD:n är död. Det var så mycket krångel när man egentligen kunde lyssna på samma musik via Spotify eller köpa albumen som nedladdningsbara filer. Ibland tittar jag på mina CD och saknar den tiden då man faktiskt köpte en fysisk produkt och hade ett texthäfte att bläddra i. Det var nog texthäftet som faktiskt fick mig att ”hålla ut” så länge och köpa de där skivorna.

En och annan artist släpper idag böcker som kanske är tänkta att ersätta de där texthäftena, som idag hör till en svunnen tid. Det tycker jag är fint! Det är inte samma sak, men kanske ett visst substitut.

Säkert är en av de artister som alldeles snart är aktuell med en bok med samlade låttexter. Den kommer också ut i samband med hennes senaste album. Två saker att se fram emot de kommande veckorna alltså! Just hennes texter är dessutom sådana som sitter väldigt bra och känns genomarbetade som poesi. Som i Vi kommer att dö samtidigt:

”Dansade bredvid dig.

Ville gå hem vid fyra,

men jag stannade till sju

utan att våga säga mer än hej.

Du är rätt ung, jag är äldre än du,

men du röker, så jag skulle säga att vi är plus minus noll.”

Kanske låter det lite banalt och fånigt såhär utan musiken, men jag tycker verkligen om Säkerts texter. Hon är sällsynt duktig på att förmedla känslor i text och att få till en igenkänningsfaktor.

Håkan Hellström syns lite här och där nu för tiden och det är kanske inte så konstigt, med tanke på att han precis är aktuell med ett nytt album. Jag är ett stort fan av Håkan Hellström faktiskt och har sett honom live flera gånger. Albumet Det är så jag säger det är ett av mina absoluta favoritalbum, alla genrer. Jajamen! Det är något med hans texter som går rakt in i mig. Nu är ju dock inte det här någon musikblogg.

Men.

Ungdomsboken Ge mig arsenik har varit på tapeten ett tag. Alla som vet något om Håkan och har hört hans musik känner förstås igen titeln som en rad ur låten Känn ingen sorg för mig Göteborg. Boken verkar vara en typisk ungdomsbok om vänskap och kärlek och att ha stora drömmar.

Mer långsökt Håkanrelaterad är en annan, ännu nyare, bok: Vi är inte sådana som i slutet får varandra av debutanten Katarina Sandberg, som har skrivit en bok om kärlek.

”För tjugo år sedan föll Beatrice i Paris, handlöst, framför Eiffeltornet, för en mörklockig man. Resultatet av detta heter Cassiopeja Svensson och har nyss flyttat till Stockholm för att studera juridik. Hennes kursare har bostadsrätter och förlovar sig och tycker att allt är ”så himla romantiskt”, vilket bara stärker Cassiopejas övertygelse om att kärleken är en klyscha, en konstruktion för att Hollywood ska tjäna pengar. Hon påpekar gärna att det är ironiskt att hon själv är skapad ur den största klyschan av alla. Kräks lite på idén om tvåsamheten. Tills hon träffar Casper, och själv faller.”

 

Jag vet inte om jag är så sugen på att läsa en bok om folk som blir kära, för jag har en tendens att bli kräkfärdig. Hehe. Men jag lyssnar ju gärna på Nu kan du få mig så lätt:

”Dom är uppe på taken,
alla är högt över staden.
Sommaren snurrar fort
när vi bara snöar bort
och jag vågade aldrig hålla din hand.
Vi är inte såna som i slutet får varann”