Kerstin Ekman är en författare som har vågat röra sig i alla möjliga, vitt skilda genrer och idag får man kanske räkna henne till en av våra mest creddiga och hyllade författare. Ibland känns det nästan som att ”creddig” och ”deckare” står i motsats till varandra. Därför är det lite kul att påminna sig om att hon faktiskt debuterade med en kriminalroman, som sedan följdes upp av flera andra romaner i samma genre. De tre små mästarna från 1961 är en av de här tidiga kriminalromanerna.
Boken utspelar sig i byn Rakisjokk. Rakisjokk ligger avsides och under vintern blir invånarna närmast isolerade. Så dör läraren Matti. Det sägs att det var ett fylleslagsmål, men det finns några detaljer som gör att det känns som att de andra byinvånarna ljuger. När Mattis vän, David, kommer till den norrländska byn ett halvår senare för att hälsa på så blir han naturligtvis bestört över vad som har hänt med Matti, men han börjar också nysta i vad som egentligen har hänt. David och polisen Torsson börjar att försöka ta reda på sanningen om Mattis död.
Det är pussligt och trots att det är en kort berättelse (boken är inte ens 200 sidor lång) så hinner misstankarna kastas på många människor och berättelsen hinner ta flera nya vändningar. Det jag framför allt gillar med De tre små deckarna är dock inte deckargåtan i sig utan miljöerna. Det känns spännande och kul med en deckare som utspelar sig så långt norrut och låter flera karaktärer vara av samiskt ursprung. Det är inte så ofta jag har träffat på samer i en bok (!).
Jag lyssnade på boken som ljudbok och även om jag gillar Torsten Wahlunds uppläsning så måste jag inflika att jag gärna hade läst boken istället för att lyssna. Ekman är en ytterst skicklig författare och hon vet precis vilka ord hon ska välja för att mejsla fram berättelsen, men att läsa hennes texter kan också kräva en viss koncentration eftersom de inte sällan är väldigt koncentrerade och eftersom hennes böcker brukar innehålla flera lager. Jag hade faktiskt lite svårt att hänga med i ljudboken och tänker att den nog med fördel borde läsas i lugn och ro istället.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en koncentrerad och pusslig deckare som utspelar sig i en liten lappländsk by.
Betyg: 3 mahjongspel av 5.
Om De tre små mästarna och Kerstin Ekman
Kerstin Ekman (född 1933) är en svensk författare som sedan 1978 innehar stol nr 15 i Svenska akademien. Efter en konflikt kring författaren Salman Rushdie deltar hon dock inte akademiens arbete. Ekman debuterade som deckarförfattare 1959 och har sedan dess gett ut en lång rad romaner inom vitt skilda genrer. Hennes senaste bok, När allt var levande och lustigt, utkom 2015 och är en biografi om Linnélärjungen Clas Bjerkander. Ekman är en mycket uppskattad författare och bland de otaliga priser som hon har belönats med kan Augustpriset nämnas. Det är ett pris som hon dessutom har förärats två gånger (1993 för Händelser vid vatten och 2003 för Skraplotter).
Uppläsare: Torsten Wahlund.
Utgivningsår: 2016 (den här ljudboksutgåvan, utgiven av Bonnier Audio), 1961 (första utgåvan, utgiven av Bonnier).
Antal sidor: 174 sidor (ca 6 h lyssning).
ISBN: 9789176511817.
Andras röster: Evaveva läser, Käckare deckare.
Köp hos t.ex: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”De tre små mästarna är egentligen kineser och döda för ett par tusen år sedan. Ingenting kan vara mer förvirrande för en svensk poliskonstapel än att finna deras spår i en isolerad fjällby tolv mil norr om polcirkeln, blodiga spår dessutom.
Konstapel Torsson lämnade Rakisjokks by med en död karl i pulkan och hans baneman framför sig i skidspåret. Trots allt hade han inte löst några gåtor.
Han kom tillbaka en sommardag, han och tavelmålaren David, ett omaka par med skilda åsikter i allt utom detta: att reda ut allt det oförklarliga som ledde till att teckningsläraren Matti en vinternatt hittades död i drivan utanför skolhuset. De lärde sig åtskilligt om de tysta och slutna människorna i Rakisjokk, och gåtan gled dem gång på gång ur händerna. Men konstapel Torsson tänkte inte ge sig – till varje pris måste han reda ut de tre små kinesernas fruktansvärda hemlighet.”
Bodenfallet av Thomas Bodström och Lars Olof Lampers
I maj 2013 försvinner den 20-åriga Vatchareeya Bangsuan från sitt hem i Boden. Många människor engagerar sig i letandet, men det dröjer flera veckor innan hon hittas. Först hittas delar av hennes kropp i ett ödetorp och sedan flera andra delar en bit därifrån. Det visar sig att den unga kvinnan har mördats på ett tortyrliknande sätt och att kroppen har styckats. Vissa kroppsdelar har aldrig ens hittats.
Blickarna riktas omedelbart till Vatchareeyas karatetränare, som hon också hade haft ett förhållande med, men spaningen och utredningen leder ingen vart. Tränaren verkar helt enkelt vara en hårt arbetande man och tycks inte ha något med mordet att göra. Utredningen börjar istället att fokusera på en man som har betett sig underligt under sökandet efter Vatchareeya och som dessutom är den sista som säkert har sett henne i livet. Det var nämligen till honom som Vatchareeya gick för att plugga innan hon plötsligt försvann och hennes telefon slutade att sända signaler. Flera viktiga tekniska bevis kan hittas med kopplingar till pluggkompisen. Samtidigt har pluggkomposen ett funktionshinder som gör att många tvivlar på att han är kapabel till att mörda och att sedan undanröja kroppen på ett så jämförelsevis noggrant sätt. Han nekar dessutom konsekvent och ger inga förklaringar.
Det var nog fler än jag som följde det här fallet när det skrevs om det i tidningarna under 2013 och 2014. Det är ett fruktansvärt brott och vi var nog många som gärna ville ha ett svar på vad som egentligen hade hänt. Jag har ingen koppling till Boden, men Boden är ett litet samhälle och jag har förstått från folk med kopplingar dit att mordet verkligen har skakat om staden och att många fortfarande tvivlar på att rätt man är dömd.
Med den här boken grottar Lampers och Bodströms ned sig i fallet och redogör för hur utredningen gick till. De kan inte ge några svar på vad som egentligen hände, ifall nu någon hade förväntat sig det. Faktum är att boken inte direkt innehåller något nytt som inte redan har blivit omnämnt i tidningarna eller i Veckans brott på TV. Däremot har Bodström stuckit in en hel del fakta om hur rättegångar och utredningar går till och hur advokater jobbar. Det liknar nästan en lärobok, kan jag tycka, och för mig som har glömt fantastiskt mycket av grundskolans samhällskunskap så är det faktiskt väldigt nyttigt att få lära lite mer om hur advokatens roll egentligen ser ut och vilka förväntningar man kan ha på en rättegång. Jag kan tänka mig att boken kan vara intressant att använda som material i skolan, faktiskt.
Jag tyckte att boken var lättläst (trots faktainslagen) och läsvärd. Det här är ju ett verkligt fall och jag kan inte recensera själva berättelsen liksom. Jag kan bara skicka en tanke till de anhöriga. Och konstatera att hur många brutala deckare det än finns där ute så finns det också en väldigt mörk verklighet.
Det är för övrigt genialt av förlaget, Norstedts, att med den här boken inleda en serie som de kallar Svenska brott. Det finns ett stort sug hos många att läsa mer och få veta mer om verkliga brott. Jag är säker på att den här serien kommer att sälja bra. Jag hoppas bara att de gör det snyggt och att anhöriga visas respekt!
I korthet
Rekommenderas för: Veckans brott-älskaren som vill läsa mer om ett av de senaste årens mest omtalade mord och som vill lära sig mer om hur rättsväsendet fungerar.
Betyg: 3 domstolar av 5.
Om Thomas Bodström, Lars Olof Lampers och Bodenfallet
Thomas Bodström (född 1962) är en svensk advokat. Mellan åren 2000 och 2006 var han också Sveriges justitieminister. Han har också skrivit ett antal böcker, både deckare och böcker om hans tid som minister. Hans senaste bok förutom Bodenfallet är Det man minns, som handlar om hans mammas demens.
Lars Olof Lampers (född 1959) är en svensk journalist som bland annat jobbat med TV-serien Veckans brott.
Utgivningsår: 2016 (Norstedts).
Antal sidor: 167.
Serie: Svenska brott.
ISBN: 9789113065472.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”I maj 2013 hittas en 20-årig flicka död och styckad i en skog utanför Boden. Hon har varit försvunnen i nästan tre veckor. En misstänkt gärningsman grips men förnekar all inblandning i hennes död. Polisutredningens uppgift blir att försöka få fram alla svar, men trots ett intensivt arbete återstår fortfarande en mängd stora frågetecken när rättegången ska börja: Vilken var egentligen dödsorsaken? Var mördades flickan? När skedde mordet och styckningen? Var fanns mordvapnet? Och var det egentligen ett mord?
Trots detta döms en ung man för dådet i såväl tingsrätt som hovrätt. Men var det rätt person som dömdes eller handlar det om ett justitiemord? Och hur mycket av sanningen kom egentligen fram i domstolen?
I den här första boken i serien Svenska brott – med inträngande och förklarande beskrivningar av polisarbetet och rättsprocessen i kända svenska kriminalfall – följer vi ett fall som fortfarande är mycket omdiskuterat. Författarna ger i egenskap av brottmålsadvokat och erfaren journalist en initierad skildring av förundersökningen och rättegången och förklarar de olika aktörernas roller och agerande.”
När hundarna kommer av Jessica Schiefauer är en omskakande, spännande och tankeväckande unga vuxna-bok om kärlek, livet och ett brutalt mord. Betyg: 4 hundar av 5.
När hundarna kommer av Jessica Schiefauer
När hundarna kommer är en bok om liv och död. När Ester träffar Isak blir det bådas första stormande förälskelse. Under några intensiva veckor är de helt upptagna av varandra och att upptäcka sin sexualitet. När den första brusande, susande tiden har passerat så börjar dock tvivlen komma. Isak tycker inte att Ester doftar lika gott längre. Det är något som saknas.
Så händer det fruktansvärda, något som skakar om hela samhället, ja, hela landet: en pojke blir brutalt misshandlad och mördad av nynazister. Isaks bror blir snabbt kopplad till brottet. Esters och Isaks uppbrott kommer av sig och Ester sluter sig snabbt till Isaks sida. Konflikter med såväl föräldrarna som skolan uppstår, men Ester är fast besluten att stötta sin pojkvän genom det här. Ingenting annat är riktigt viktigt, men för Isak är det inte helt lätt att hantera alla omsorger och all omtanke. Han börjar känna sig kvävd.
Med När hundarna kommer lyckas Schiefauer på pricken fånga tonårsliv och hur totalt uppfyllande och förblindande en förälskelse kan upplevas. Det här känns autentiskt och trovärdigt in i minsta detalj. Sidoberättelsen om mordet är också briljant. Den har naturligtvis många kopplingar till det verkliga fallet med John Hron, som utsattes för mycket grovt våld och mördades av jämnåriga nynazister 1995. På sätt och vis hade Schiefauer kunnat tränga ännu djupare ner i det ämnet. Det hade varit väldigt intressant att få läsa en tolkning av vad som händer i människor som är kapabla att utsätta andra för något så rått och ont. Samtidigt tycker jag faktiskt att hon har gjort en bra avvägning. Det är en välskriven och tankeväckande ungdomsroman.
Jessica Schiefauer (född 1978) är en svensk författare som blivit dubbelt (!) belönad med Augustpriset. 2011 belönades hon för ungdomsromanen Pojkarna och 2015 belönades hon för När hundarna kommer. Jessica Schiefauer har en fansida på Facebook.
Förlagets beskrivning
”Den här sommaren älskar Ester och Isak varandra vettlöst. Den här sommaren kommer deras kärlekshistoria att solkas, falla sönder och återuppstå. Den här sommaren misshandlas en ung pojke till döds vid en stilla insjö. Och Isaks lillebror var där när det hände. Jessica Schiefauers När hundarna kommer är en förtätad och aktuell berättelse om kärlek, besatthet och om våld.
Ester och Isak. Isak och Ester. Två unga människor i ett litet samhälle i Sverige. Småstadstristessen den här våren löper sida vid sida med de nynazistiska strömningar som blir allt synligare: Ett hakkors i svart bläck på mattebokens pärm, en torshammare om halsen, skrålande fyllesång om fosterlandet på festerna.
När Ester och Isak en vårkylig kväll möts på en av festerna vid sjön förändrar de varandra. Deras förälskelse väcker dem till liv.
Ester sover allt oftare över i Isaks pojkrum, äter frukostmackorna vid hans köksbord.
Isak har en lillebror som heter Anton.
Och det här är berättelsen om Esters och Isaks stora kärlek. Och det är berättelsen om när Anton tog en annan människas liv.”
Påsken närmar sig och i vårt grannland, Norge, lanseras det påskekrim såhär års. Det är alltså deckare som passar att läsa under påskens eventuella ledigheter. Fenomenet har inte riktigt slagit igenom här i Sverige, men jag tänkte faktiskt passa på att tipsa om några av mina favoriter i deckargenren, 6 läsvärda deckare.
En av de senaste böckerna jag läste i genren (i juli, whoops) är Den döende detektiven. Jag är inte så bra på att börja från början i serier och jag är inte speciellt bra på att läsa ut serier heller, för den delen. Den här gången kastade jag mig alltså rakt in i den sista boken om Lars Martin Johansson. Den forne Rikskrim-chefen har nu gått i pension och han har dessutom drabbats av en sviktande hälsa; efter en stroke har många av hans glädjeämnen, som jakt och god mat, tagits ifrån honom. Genom sin läkare kommer det sig att han börjar privatspana för att försöka att lösa ett gammalt ouppklarat mord. Själva deckargåtan är rätt ordinär kan jag tycka, men boken är ändå bättre än ”det mesta” jag läst i genren eftersom det är en så fin skildring av en åldrad man och eftersom man känner igen Leif GW Persson mellan raderna på ett kul sätt (förutsatt att man gillar GW alltså!).
Den döende detektiven av Leif GW Persson
Gone girl är en deckare som är så söndertjatad att det känns lite löjligt att skriva om den. Hehe. När jag läste den så visste jag inte om jag gillade den eller ej, men eftersom jag fortfarande minns den (väl) och tänker på den emellanåt så inser jag att den är sjukt bra. Mina första tvivel handlade bara om att den kändes så ny och uppfriskande. Ni har säkert läst och hört massor om Gone girl och ni har förmodligen läst den med… 😉 Om inte: ge den en chans! Det är en annorlunda och överraskande bok, förmodligen den bästa deckare jag läst!
Gone girl av Gillian Flynn
Några av mina favoritdeckare är egentligen inte så mycket deckare som böcker om människor och relationer. Mörk jord av Belinda Bauer är en typiskt bra bok, men inte så mycket för att den delvis handlar om en seriemördare som har grävt ned sina offer på Exmoorheden som att den handlar om de som tvingats överleva med tomrummet efter en mördad älskad. Mörk jord är mycket bra bok om en dysfunktionell familj där en son och bror har fallit offer för seriemördaren.
Mörk jord av Belinda Bauer
Jag ska villigt erkänna att jag brukar tycka att deckare med stort fokus på ultravåld lätt faller in i klichéer. Jag tycker sällan om sådana böcker. Då är jag betydligt mer inne på ”mysdeckare”, det vill säga feelgood-böcker med någon liten deckargåta. En sådan oförarglig bok är Mr Dixon försvinner som kretsar kring bibliotekarien Israel Armstrongs trubbel när han hamnar direkt på brottsplatsen och blir huvudmisstänkt för stöld och kidnappning av en varuhusägare. Boken innehåller mycket biblioteks- och boknördskämt, vilket är skoj.
Mr Dixon försvinner av Ian Sansom
Andra deckare som jag gillar är sådana som känns autentiska. Det kan vara deckare som är baserade på verkliga händelser, men det kan också vara t.ex. någon av Jens Lapidus böcker. Lapidus är ju inte bara författare, utan han arbetar också som advokat – och det märks. Utan att ha någon egen erfarenhet så tror jag verkligen att Lapidus träffar rätt när han skildrar den undre världen. Både språket och karaktärerna känns levande och rätt. Och ja, jag är fullt medveten om att det lite hackiga språket kan uppfattas som fånigt av vissa, men jag hör till de som gillar detta grepp. Snabba cash är en av mina stora favoritdeckare. Missa inte ljudboken, som är uppläst av den fantastiske Morgan Alling!
Snabba cash av Jens Lapidus
Slutligen måste jag ta någon av Johan Theorins böcker. Han har skrivit en väldigt fin ”Ölandskvartett”, som alltså är fyra fristående deckare som utspelar sig på Öland under olika årstider. Nattfåk är tveklöst bäst. Vad som är så fint med Theorins böcker är att han väver in folktro, utan att det för den sakens skull ballar ur helt i övernaturligt och skräck (positivt för mörkrädda stackare som jag).
England har drabbats av en långvarig torka och det börjar närmast likna ett slags undantagstillstånd. Det är brist på bensin och somliga livsmedel. Människor förlorar sina jobb och sin framtidstro. Ett ställe är dock förskonat från torkan. Av någon anledning regnar det varje natt på Källan, gården där Ruth bor med sin man och deras lilla barnbarn. Den bördiga jorden på Källan sticker i ögonen på de andra byborna, som tvingas lägga ner sina bruk, men medan vissa visar sin avsky så finns det andra som också är nyfikna och fascinerade över platsen. Särskilt intresse visar en grupp kvinnor, som kommer till Källan och menar att Ruth är utvald. Det visar sig att de har en sekt och de får Ruth att ansluta sig till dem.
Berättelsen varvas med en berättelse från nutid, där man förstår att allt har slagits i spillror. I bokens inledning förs Ruth tillbaka till Källan, där hon ska sitta i husarrest för att avtjäna ett straff för mordbrand. Hennes man är borta och Ruth vet inte var han är. Vad värre är: barnbarnet är också borta. Död. Och Ruth minns inte exakt vad som hände. Hon vet inte sin egen inblandning.
Berättelserna vävs ihop på ett snyggt sätt och även om man tidigt anar upplösningen så slingrar sig berättelsen fram och leder in på några villospår, vilket gör att spänningen ändå hålls uppe. Ändå är det långt ifrån en spänningsroman, faktiskt. Jag vet inte om jag hade uppfattat boken annorlunda om jag hade läst istället för lyssnat på ljudboksversionen, men boken kändes faktiskt ganska lång och seg. Mycket text används för att måla upp miljöer och personer och jag kan förvisso förstå att författaren har valt att göra så, men det föll mig ändå inte riktigt i smaken. Det blev nästan lite tjatigt emellanåt.
Jag tycker ändå att det är en bra bok. Science fiction är inte min genre, kan man väl säga, men den här gillade jag! Här är det, trots allt, en tillräckligt jordnära berättelse för att inte avskräcka mig, som har lite svårt för alltför tekniskt invecklade framtidsskildringar. Att klimatfrågan är en sådan central del känns rent av aktuellt här och nu, även om långvarig torka kanske inte är just det som vi oroar oss för i vårt samhälle. Det är ändå intressant att tänka på hur samhällsstrukturer och relationer kan rasa samman när något så banalt som klimatet förändras. Det är lätt att ta väder och vind för givet, men samhället är verkligen sårbart för klimatförändringar.
Författaren tar upp många intressanta ämnen i boken. Klimat är en intressant fråga, att dras in i en sekt är en annan, att räcka till som förälder (och morförälder) en tredje och att få en relation att fungera trots att kärleken börjar svalna är en fjärde. Utöver detta är Källan också lite av en deckare. Trots de nästan 500 sidorna/15 h lyssnande, så tycker jag dock inte riktigt att författaren lyckas få ut allt från alla dessa intressanta ämnen. Det blev lite splittrat, tycker jag: lite för mycket och för korta nedslag i varje fråga.
Men, som sagt, jag tycker att det här är en både annorlunda och läsvärd bok. Det största felet är att jag tycker att bokens idé är så bra att jag gärna hade velat ha en ännu tightare och tätare berättelse.
I korthet
Rekommenderas för: alla som brukar läsa relationsromaner och som skulle vilja testa SciFi. Källan är en lagom dystopisk SciFi, som utspelar sig i en nära framtid, korsad med deckare.
Betyg: 3+ belladonnor av 5.
Om Källan och Catherine Chanter
Catherine Chanter är en brittisk författare som tidigare har jobbat som lobbyist. Hon har skrivit för radio och har också skrivit flera kortare texter till olika antologier och publikationer. Källan (The Well) är hennes debutroman. Caterine Chanter twittrar på @ChanterLloyd och har en hemsida.
Originaltitel: The Well.
Utgivningsår (första svenska ljudboksutgåvan): 2015 (Tundell Salmson).
Utgivningsår (första svenska utgåvan): 2015 (Bromberg).
Översättare: Helena Ridelberg.
Uppläsare: Kristina Rådström.
Antal sidor: 477 (ca 15 h).
Andras röster: Kristianstadsbladet, Bokstugan, Jenniesboklista, Vargnatts bokhylla.
Köp hos t.ex: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
I England har det inte regnat på tre år. Utom på en plats – på gården Källan. Här sinar aldrig vattnet och växtligheten frodas. Och ingen kan förklara det märkliga fenomenet. På Källan bor Ruth Ardlingly med sin man Mark. Hit söker sig också en religiös kult med sin karismatiska ledare för att dyrka den fruktbara jorden. Men ute i landet blir torkan allt svårare och desperationen växer. Gården blir måltavla för omgivningens frustration.
Ruth Ardlingly återvänder till Källan för att avtjäna sitt straff för mordbrand i husarrest. Hon är fast besluten att pussla ihop alla lösa bitar av tragedin som krossade hennes familj och ledde fram till hennes barnbarns död.
Källan är en suggestiv spänningsroman med dystopiska förtecken, fylld av överraskande och hisnande vändningar, där ingen vet vem som är vän och vem som är fiende.
Jag gör det igen: läser en random deckare och upptäcker att det är en del av en serie och att jag inte har börjat med den första delen. Den här boken är dessutom från -98, så den är inte speciellt ny. Jag hade ingen aning om detta innan jag började lyssna, men när poliserna i huvudrollerna visade sig använda saker i stil med disketter och faxar så blev det rätt uppenbart. Ärligt talat tycker jag att det gav ett kul lager till berättelsen att den utspelar sig på 90-talet. 90-talet bjuder ju på en hel del nostalgi för mig som växte upp just då.
Ont blod är som sagt del två och serien är den om A-gruppen, en grupp som utreder internationella våldsbrott åt Rikskriminalen. När boken tar sin början har gruppen närmast upplösts på grund av brist på fall att ta sig an. Snart ändras dock detta radikalt när de får veta att en amerikansk seriemördare är på väg till Sverige. Seriemördaren, som kallas för Kentuckymördaren, är särskilt känd för att tortera sina offer genom att klippa av stämbanden med ett speciellt tortyrredskap. Nu hamnar det på A-gruppens bord att försöka lösa detta fall, som gäckat FBI i åratal. Och det är bråttom. När som helst kan seriemördaren slå till igen.
Det är en spännande bok och den tar flera skarpa vändningar som vänder några av de mer förutsägbara teorierna upp och ner. Jag måste ändå säga att jag tycker att det är en rätt ordinär deckare och den har dessutom några osannolika scener som bara är för mycket. Jag tänker särskilt på ett visst litet äventyr som två av poliserna sticker iväg på när de är i New York och jobbar tillsammans med den amerikanska polisen. Alla i den scenen beter sig sjukt oproffsigt. Det blir faktiskt lite löjligt. Flera andra scener, för att inte tala om tortyren, känns också lite på gränsen. Dessutom saknar jag intressanta karaktärer. Jag tror att en del sådana här serier är uppbyggda så att man ska lära känna karaktärerna genom att läsa flera böcker i serien och följa huvudpersonerna över tid. Här blir det ganska ytliga beskrivningar av huvudpersonerna, tycker jag.
Falleri fallera faleralla är den sista delen i Carin Gerhardens serie om Hammarbypolisen. Jag har endast läst en av de tidigare böckerna i serien (Pepparkakshuset) och det är ärligt talat lite snålt med tillbakablickar, så det känns lite som att man kastas rakt in i handlingen.
Någonting har i alla fall skakat om gruppen och en av poliserna, Hamad, har lämnat den och har hamnat i ett psykotiskt tillstånd. En annan av poliserna, Gerdin, Gäddan kallad, råkar ut för en obehaglig kidnappningshistoria. Den decimerade styrkan får två mord att lösa: en pojke och en äldre kvinna har blivit mördade med kulhammare. Det märkliga mordvapnet råkar vara av samma typ som den hammare, som vid en tragisk händelse många år tidigare tog livet av en liten pojke. Nu får polisen en rörig och trasslig mordgåta framför sig. Hur hänger händelserna ihop? Vem är skyldig? Vem skyddar vem?
Hon väver ihop det snyggt, Gerhardsen, men jag måste säga att det blev lite mycket mot slutet. Särskilt jag, som lyssnade på ljudboken och inte direkt kunde gå tillbaka och läsa om stycken, fick en lite ansträngd lyssning när fallet fick sin upplösning. Det är verkligen många händelser och personer inblandade. Samtidigt som fallet i sig är skapligt komplext berättar hon också om Gäddan och Hamad, som på sina håll brottas med svårigheter. Det är lite mycket av allt. Helt enkelt. Jag tycker ändå att det var en helt okej bok och att den lyfter sig över mycket i genren. Författaren håller spänningen uppe på ett skickligt sätt och det finns ett bra tempo i berättelsen utan att författaren för den sakens skull låter handlingen ta för stor plats på bekostnad av karaktärerna.
Ett av mina största problem med boken är egentligen uppläsningen. Jag är inte så kräsen när det gäller uppläsningar, men i det här fallet tycker jag att det har blivit för mycket dramatisering. Det funkar inte riktigt för mig att alla kvinnor har en lite ansträngd, pipig och snabb röst. Jag tycker bättre om lite mer neutrala uppläsningar, men det är förmodligen en smaksak.
Den döende detektiven är den första Leif GW Persson-deckare som jag läser och således är det ironiskt nog också den första deckare jag läser med Lars Martin Johansson i huvudrollen. Det här är annars den sista boken där Johansson löser brottsfall. En gång i tiden har han t.ex. varit chef för Rikskriminalen, men nu är han pensionär och dessutom i ett dåligt fysiskt skick. I bokens början drabbas han av en stroke, vilket i och för sig inte hindrar honom från att nysta i ett brottsfall. Genom en läkare som han kommer i kontakt med efter sin stroke börjar han engagera sig i ett preskriberat fall: mordet på 9-åriga Jasmine Ermegan. Vem var det som våldtog och mördade henne för 25 år sedan? Det är spännande och mordgåtan rullas upp på ett bra sätt, men bäst är annars berättelsen om Johansson, tycker jag.
Av det man känner Leif GW Persson så som han framstår i medierna och så som han beskriver sig själv i sin biografi, så känner man verkligen igen både jargong och detaljer från Perssons eget liv. Inte så att jag tror att det här ska vara självbiografiskt, men det känns att författaren känner för det han skriver. När han skriver om Johanssons dåliga hälsa så förstår man att det åtminstone delvis är självupplevt. Det är åtminstone väldigt känslosamt, utan att vara sentimentalt, när Persson skriver om Johanssons sorg över att inte kunna röra armarna som vanligt, att kanske inte kunna vara med på jakten, att inte kunna njuta av den mat och dryck som han suktar efter och alla andra små glädjeämnen som han känner sig bestulen på.
Jag gillade den här boken! Mordgåtan känns ordinär, kan jag tycka, men det vägs upp av allt runt omkring. Sedan är det också lite svårt att ogilla boken ifall man, som jag, tycker att Leif GW Persson är rolig, klok och underhållande. Jag hör till de som flitigt följer Veckans brott på TV och gör man det så känner man som sagt igen en hel del från Persson själv i karaktärerna i den här boken och det förhöjer faktiskt på något sätt.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en välskriven deckare och en fin roman om hur ålderdomen drabbar.
Betyg: 4 jakttorn av 5.
Om Den döende detektiven och Leif GW Persson
Leif GW Persson (född 1945) är en svensk författare och professor i kriminologi. Han har en lång och framgångsrik karriär bakom sig inom polisväsendet och universitetsvärlden, men för många är han nog främst känd från TV, där han bland annat har synts i Efterlyst på TV3 och i SVT:s Veckans brott. Persson debuterade som författare 1978 med kriminalromanen Grisfesten, som Persson skrev efter det att han förlorat jobbet på Rikspolisen efter sin inblandning i den så kallade Geijeraffären. Hans senaste roman är Bombmakaren och hans kvinna, som kom ut 2015. Leif GW Persson har en hemsida.
Uppläsare: Peter Andersson.
Utgivningsår: 2010 (första utgåvan, Bonniers), 2010 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier audio).
Antal sidor: 509 (ca 13 h lyssning).
ISBN: 978-91-0-012482-3, 91-7348-435-0.
Läs även: Övriga böcker i serien om Lars Martin Johansson. Grisfesten, Profitörerna, Samhällsbärarna, Mellan sommarens längtan och vinterns köld, En annan tid, ett annat liv, Faller fritt som i en dröm.
Andras röster: DN, Bokhora och PocketBlogg.
Baksidestext
”Lars Martin Johansson, i sin krafts dagar chef för Rikskriminalen, legendarisk mordutredare och bland sina kolleger känd som mannen som kunde se runt hörn. Numera är han pensionär och lever ett annat liv än då. Fast se runt hörn kan han fortfarande.
Stockholm i början på juli, Johansson har åkt in från landet för att uträtta ärenden. På vägen åter faller han för frestelsen att göra en avstickare till Sveriges bästa korvkiosk på Karlbergsvägen. För vem orkar köra bil till landet på fastande mage?
När han tre dygn senare kvicknar till liv ligger han på intensiven på Karolinska sjukhuset drabbad av en blodpropp i hjärnan sekunden innan han skulle hugga tänderna i sin grillade Zigeunerwurst med surkål och fransk senap. En annan Johansson och att se runt några hörn är inte längre att tänka på. Samtidigt som hans gamla liv plötsligt försöker gripa tag i honom på nytt. Hans egen läkare berättar en hemsk historia om ett tjugofem år gammalt ouppklarat mord på en nioårig flicka. Prima virke för den som kan se runt hörn men knappast något för Johansson i det skick som han numera befinner sig i.”
En av förra årets bästa deckare, i min mening, är helt klart Gone girl (den kanske inte kom ut förra året, förresten, men jag läste den 2014 i alla fall). Kvinnan på tåget jämförs emellanåt med Gone girl och benämns ibland som ”Gone girl, fast bättre”. Och visst finns det vissa likheter mellan det två böckerna, främst i att mycket är ovisst och folks avsikter och inblandning i saker inte är direkt glasklara. I övrigt är det två helt olika böcker, där var och en står för sig själv, faktiskt.
Huvudpersonen i Kvinnan på tåget heter Rachel och har råkat ut för en del nederlag här i livet. Hon har blivit lämnad av sin exman, har förlorat sitt jobb och hon bor inneboende och har alltså en boendesituation som känns hyfsat temporär. Dessutom dricker hon för mycket, är rent ut sagt alkoholist.
Varje dag åker hon tåg. Det ska se ut som att hon åker till sitt före detta jobb, men egentligen åker hon bara tåg. Och dricker. På vägen passerar hon sin före detta villa och grannhus där främlingar bor. För sig själv har hon målat upp bilder av hur dessa människor lever sina liv. När en kvinna hon har fantiserat om försvinner, mördad, blir hennes observationer plötsligt viktiga, men vem lyssnar på en alkoholiserad kvinna, som inte kan sluta stirra in hos hennes exman med sin nya familj eller sluta förfölja honom? Och vad minns hon egentligen av vad hon sett? Vad vet hon om sin egen inblandning?
Jag tycker det här är en riktigt spännande bok! Spännande och annorlunda. Jag tycker verkligen om den här boken, som handlar mer om människor och livsöden än klyschiga polisutredningar. Här finns det mycket hjärtknipande och tänkvärt. Jag tycker verkligen att författaren har lyckats måla upp mångbottnade och intressanta karaktärer och att hon har fått ihop en bra deckare.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
