Det kanske är dags för lite fler snygga framsidor? Jag såg att det finns en tävling i grafisk kommunikation och att det finns en bokkategori bland många andra kategorier. Jag vet inte exakt hur just dessa böcker har nominerats eller valts ut, men det finns i alla fall 8 titlar att rösta på. Av dessa tycker jag att det finns en som sticker ut och det är kokboken Facing heaven, där Erik Videgård skriver om sichuanesisk mat. Framsidan är genial i all sin enkelhet. Det är självklart att den handlar om ett asiatiskt kök, men boken vågar ändå stå ut från mängden genom att varken ha en kändiskock eller lockande mat på framsidan. Snygg, snygg!
Jag har sett att det har kommit en nyutgåva av Sju sorters kakor. Det är en väldig klassisk bakbok som finns i mångas kök. Själv fick jag den i julklapp av min mamma ett år. Samma år gav jag henne en likadan av en slump… Det var lite lattjo. Nu är den alltså ute i butik igen och den här gången med uppdaterade recept, t.ex. donuts istället för flottyrkransar. Det är inte bara en del recept som är utbytta utan en del befintliga recept har även uppdaterats lite här och där. Det är t.ex. smör istället för margarin som gäller nu 2015. Och det verkar ju vettigt, Den första utgåvan av Sju sorters kakor kom 1943 och det hinner ju hända en hel del med både kostråd, trender, influenser från andra kulturer, och så vidare och så vidare, under årens lopp.
Den nya versionen är provbakad och uppdaterad av Mia Öhrn, som bland annat har skrivit den snyggt retrodoftande bakboken Klassiska kakor på nytt vis. Jag har haft den i min ägo en gång, men jag måste ha sålt av den eller gett bort den. Jag tror jag konstaterade att den inte var så intressant för mig längre sedan jag fick diagnosen celiaki. Att jag en gång köpte den berodde i alla fall mycket på att fotot var så härligt och inspirerande med ett härligt ljus, vackra uppläggningar på äldre serviser och mysig känsla. En stor grej med den nya Sju sorters kakor är att man har satsat på nytt foto. Det tror jag är ett stort lyft, ärligt talat, för min utgåva känns inte så lyxig ur det perspektivet. Där är det mer spalt på spalt med recept liksom och inte speciellt stora bilder.
Med böcker i stil med Klassiska kakor på nytt vis i bagaget så har jag fullt förtroende för att Öhrn har lyckats revidera boken på ett bra, kunnigt och respektfullt sätt. Om det inte vore för den där lilla grejen med glutenintolerans så skulle jag säkerligen önska mig den nya utgåvan av Sju sorters kakor (jag tvivlar i och för sig inte på att den innehåller en massa glutenfria recept, men det känns ändå lite overkill för mig).
Kolla vilken fin kokbok som snart kommer ut! Jag har en liten samling med vegetariska kokböcker (här finns inlägg om dem: 1 och 2), men det är alltid kul med fler, särskilt nu när vi har skaffat oss en lite större hylla för kokböcker. 😉 På min önskelista finns Mera vego och Green kitchen stories, som många har tipsat om. 🙂 Men jag har en bestämd känsla av att även Jenny Dambergs tjusiga bok om bönor, ärtor och linser skulle passa bra hemma hos mig. Bönor, ärtor & linser är ju bland det godaste jag vet i matväg. Äter varje dag!
Framsidan är superfin. Innehållet kan jag tyvärr inte säga så mycket om eftersom boken alltså inte ens har kommit ut ännu. I oktober kommer den ut.
Jag såg att Vår gröna kokbok har vunnit Årets Svenska Måltidslitteratur i kategorin Vegetarisk måltidslitteratur. Det påminner mig om att jag nog har utlovat en uppföljning nu när jag har lagat lite rätter ut den.
Jag har lagat lite av varje ur den här boken, både väldigt vardagliga recept (typ rotfruktsgratäng) och lite mer festlig mat, som fikontarte med chèvre. Recepten är enkla att följa och jag tycker att boken är riktigt snyggt formgiven och har generöst med inspirerande bilder. Ett stort plus får den också för att den tydligt märker ut huruvida rätterna är gluten- eller laktosfria och vilka recept som är veganska, lakto- eller ovovegetariska.
I första hand är det dock en grundkokbok och den har stort fokus på fakta och basrätter. Det finns förslag på buffémenyer, men boken är indelad efter råvaror och inte efter exempelvis högtider eller säsong, som många andra kokböcker.
För mig är det här en av mina favoritkokböcker. Det kanske inte är boken jag bläddrar igenom för inspiration, men vill jag laga mat och har ett hum om vad jag vill göra så finns det ganska säkert ett bra recept att hitta i den!
Jag skrev ju här om veckan att Vår kokbok har kommit ut i en version med enbart vegetariska recept. Jag är ingen stor bokköpare, trots allt, men just kokböcker tycker jag om att ha hemma. Jag lagar mycket mat och tycker det är kul att testa nya recept. Nu har jag alltså slagit till!
Boken har bara varit i min ägo några dagar, så ännu har jag inte hunnit testlaga något, men det är verkligen en fin bok. En invädning jag har haft mot Vår kokbok är att den är lite småtråkigt formgiven och inte har så många bilder som man skulle önska. Kokböcker idag har ju stort fokus på foto och form, men Vår kokbok har stelnat lite i att fokusera på recepten. Det är sympatiskt på sitt sätt. Jag tycker dock att exempelvis Bonniers vegetariska kokbok är snäppet bättre och snyggare och mer inspirerande, men att Vår gröna kokbok absolut känns fräsch och kul. Den är absolut en uppryckning från min utgåva av Vår kokbok faktiskt. Den har också väldigt tydligt utmärkt vilka recept som är glutenfria, laktosfria och vilka recept som är ovo-vegetariska (innehåller ägg), laktovegetariska (innehåller mjölkprodukter) och veganska. Mycket bra!
Jag har skrivit ett inlägg om vegetariska kokböcker och vid det laget så var Bonniers vegetariska kokbok precis nyköpt. Sedan dess har jag lagat en mängd recept ur den, så om jag ska komplettera mitt gamla inlägg lite så tycker jag verkligen att den innehåller lättlagade, fräscha och varierade recept som passar för många tillfällen. Särskilt tyckte jag att det var kul att göra pizza med sparris och soltorkade tomater-crème på polentabotten. Som glutenintolerant kan jag bara äta pizza med speciell glutenfri botten, som i och för sig är extremt lik vanlig pizzabotten. Det här med polenta var något nytt som jag aldrig testat tidigre och som faktiskt blev annorlunda och riktigt bra. Det finns en hel del recept i Bonniers vegetariska kokbok som känns nyskapande och kul; inte så mycket falafel och linssoppa, som man ju redan har gjort tusen gånger.
Får återkomma med Vår gröna kokbok och vad jag tycker om recept i den…
Som alltid när jag shoppar en bok så råkade det komma med en bonus. Den här gången blev det en deckare som jag tror är kanonbra (Boktipset spår att jag kommer att ge den 5 av 5 i betyg, men det är verkligen ingen garanti i och för sig). Har du läst?
I höst kommer Mats-Eric Nilssonstredje femte (de var fler än jag trodde :o) bok om matfusk. Jag läste Den hemlige kocken för ett antal år sedan och tyckte att den var intressant och bra. Nu tycker jag att det närmast är tröttsamt med den här e-nummerskräcken och villfarelsen att allt som är ”naturligt” är nyttigt. Det är inte riktigt så enkelt… Personligen vill jag t.ex. hellre ha fräsch mat med konserveringsmedel än mat ”helt utan tillsatser” som har typ noll hållbarhet. Och jag ser inte precis något farligt i e-nummer i stil med C-vitamin eller bränt socker… Jag tycker också att det är hemskt onyanserat att vara rädd för allt som man svepande kallar ”kemikalier” och att hylla allt ”naturligt”. Allt kan vara dålig i fel mängd och det finns ingenting som säger att ”naturliga” produkter är bättre än något annat. Visste du t.ex. att något så naturligt som linfrö innehåller ämnen som bildar vätecyanid i kroppen?
I och för sig är Nilsson säkerligen påläst och har inte nödvändigtvis de här åsikterna som jag räknade upp som tröttsamma här ovan. Säkert har han mycket bra att säga och kan ge tankeställare, men jag känner mig ändå inte så peppad på att läsa. Det var länge sedan jag förstod att om något låter för bra för att vara sant så är det inte sant. Är mat extremt billig så är det troligen något som inte står rätt till… Jag föraktar ingen som äter halvfabrikat, men jag och säkert alla andra har väl redan insett att det inte är gourmetmiddag precis.
Nåja. Den nya boken heter Saltad nota. Har du inte läst någon av Nilssons tidigare böcker så kanske den kan vara intressant läsning. Jag misstänker att jag personligen inte skulle lära mig så mycket nytt av den, dock.
Jag gillar kokböcker! Nu senast har jag impulsshoppat Bonniers vegetariska kokbok och jag är förtjust. Det är en mycket snygg bok! Jag brukar inte skriva om kokböcker (undantaget Grönt, faktiskt, för den är till största delen en faktabok), men nu tänkte jag ge mig på att skriva en inlägg om de vegetariska kokböcker jag äger.
Kokböcker om vegetarisk mat – den korta versionen
Laga något ur min favorit Grön i köket om du vill laga något enkelt och gott till fest eller vardag och om du har lite överseende med att den riktar sig till unga. Skaffa Grönt om du är en nörd och vill grotta ned dig djupt i fakta om säsonger och växtplatser och dessutom vill ha en schyst kokbok där grönt står i fokus, men där maten inte nödvändigtvis är vegetarisk. Bläddra i Bonniers vegetariska kokbok om du vill få inspiration till såväl vardags- och, kanske framför allt, festmat (själv har jag inte hunnit testlaga något ännu). Konsultera Vegetariska kokboken om du vill lära dig mer om att vara vegetarian.
Kokböcker med vegetarisk mat – den långa versionen
Jag vet att väldigt många är intresserade av att testa att äta mer vegetariskt, men att det kanske inte är så lätt att veta ”hur man gör”. Eftersom vegetariskt ofta behandlas som ett alternativ, på en sådan nivå att den som äter vegetarisk mat i skolan i värsta fall måste hämta den som en specialkost i köket (så var det på min skola; där var det inte tal om att alla barn skulle kunna välja vego), så är det kanske inte så lätt att tänka utanför lådan. Alltför många ser måltider som potatis/pasta/ris + kött + sallad och alltför många leds då in i tanken att en vegetarisk måltid därför måste bestå av potatis/pasta/ris + något som ser ut som kött + sallad. Väldigt många tror således att vegetarianer måste äta quorn och sojakorvar varje dag, vilket kanske inte känns så lockande. I praktiken har jag aldrig ätit en sojakorv i hela mitt liv och quorn undviker jag dessa dagar, i och med att sådana produkter är tveksamt glutenfria. Jag har nog ätit quorn en handfull gånger. Självklart kan man ju gärna äta vegetariska köttbullar och vegetarisk bacon om man vill, men man kan ju också lyfta blicken och inse att en måltid kan komponeras ihop av så ofantligt många olika spännande, fräscha grönsaker istället.
Bland mina kokböcker ärGrönt den bok som är mest inspirerande på den punkten. Boken är så rejäl att man nästan ramlar omkull och den är proppfull av toksnygga bilder och fakta om frukt och grönt. Den innehåller en mängd recept till mat, som inte nödvändigtvis är vegetarisk, men där det gröna står i fokus. Jag är glad över att den här boken finns, för den är inte uttalat riktad till någon slags schablonbild av vegetarianer, utan är framför allt en bok för nörden. Det finns så mycket nörderier man kan ägna sig åt (t.ex. hipsteraktiviteter som inläggningar, korvstoppning och surdegar, eller exklusiva intressen som vinprovningar eller whiskysamlande), men det här är kanske första gången en ansats görs att lyfta fram grönt som något som är tillräckligt coolt för att förtjäna en sådan här bok. I den här boken behandlas grönsaker dessutom som något helt annat än ett litet tillbehör. Det är en mycket tjusig bok! Jag har tillagat många av recepten och det har blivit kanongod mat. Personligen lagar jag i princip bara sådant som går att frysa in i matlådor (jag är för lat och stressad för att laga en massa mat i veckorna, så jag försöker koka ihop matlådor på helgen), så jag har mest siktat in mig på vardagsmat av lite olika slag. Boken saknar dock inte festmat. Inte alls, faktiskt.
”Den grönrutiga kokboken”, Vegetariska kokboken, är lite av ett standardverk inom vegetarisk mat. Den har nyligt kommit i nyutgåva, men jag har en äldre variant. Författaren är kunnig och man kan gott bläddra omkring i boken om man är seriöst intresserad av att bli vegetarian. Jag ser den mer som en faktabok än en receptsamling, kanske för att recepten är lite krångligt kategoriserade, att det inte är överdrivet mycket foto i anslutning till recepten, samt att det är stort fokus på sådant som jag själv inte äter (försök inte inbilla mig att en hälsodrink eller soppa är en komplett måltid; jag måste äta som en häst eftersom jag tränar och rör på mig mycket). Jag gillar boken, men misstänker att den inte är så inspirerande för den som bara är lite nyfiken och vill laga något vego då och då. De flesta andra beskriver dock boken som den bästa i genren.
Grön i köket är en bok som riktar sig till ungdomar. Den är skriven på ett sätt som ska tilltala unga, men som kanske känns lite töntigt för många. Det finns enkla, korta faktaavsnitt, som faktiskt är väldigt bra om man har lite överseende med tonen. En del tror att vegetarisk mat innebär en risk för näringsbrist, trots att det ironiskt nog är i frukt och grönt som de flesta vitaminer och mineraler finns. Egentligen är det den som äter mycket kött, som aktivt måste försöka peta i sig mer näringsrik mat. En och annan fallgrop finns ju dock, särskilt så kan järn vara svårt att få i sig om man inte äter kött. Här kan man få lite konkreta tips på vad man kan tänka på när det gäller t.ex. järn (t.ex. att använda gjutjärnsgryta). Recepten är enkla och i regel lättlagade. Jag har lagat ungefär allt och återkommer ofta och gärna till boken, just för att det är så enkelt och gott. Det finns generöst med tips på festligare mat och buffémat, så trots att boken är relativt tunn, så är den faktiskt skapligt heltäckande. En av mina favoritvegoböcker!
Ät dig frisk med grön mat är en bok som propagerar starkt för vegetarisk mat som hälsokost. Jag vet inte hur underbyggda författarnas teorier är, men personligen tar jag faktadelarna med en viss nypa salt, för jag tycker faktiskt att boken är lite avskräckande. Recepten är i regel veganska och det finns hurtiga råd om att göra egen havremjölk istället för att köpa komjölk. Det tycker jag känns lite överkurs (med tanke på att det går alldeles utmärkt att köpa (vitaminberikad) havremjölk i vanliga livsmedelsaffärer). Jag har testat några recept, men brukar i slutändan inte bli så nöjd. Utesluter jag allt kaloririkt, t.ex. mjölkprodukter, som författarna inte verkar vara så förtjusta i, så blir mättnadskänslan kortvarig hos mig. Det här är nog ingen bok för nybörjarvegetarianen.
100 goda gröna rätter är en bok i en hel serie med ”100 rätter” (jag har även boken om grytor och gratänger och boken med snabblagade rätter). Maten i boken är lättlagad och i regel är det få ingredienser som behövs. Ibland blir det också lite tråkigt/för lite intressanta smaker. Jag har testat många av recepten och tycker dock att det finns mycket bra i den också. Det finns kapitel med festligare mat och med efterrätter, men det är nog inte för de delarna man ska köpa boken.
Så; den nya boken i samlingen då? Bonniers vegetariska kokbok är galet snygg och känns verkligen modern och fräsch. Det finns faktadelar med allmän info om att äta vegetariskt och fakta om grönsaker – allt från broccoli till mer exotiska grönsaker. Recepten är indelade i kategorier i stil med ”Fredag”, ”Lunch” och ”Fest”, vilket känns väldigt fiffigt. Skapligt stort fokus är faktiskt på just festmat och det finns ett helt gäng trerättersmenyer att inspireras av. Jag har inte hunnit laga något ur den här boken ännu, men den är minst sagt inspirerande och mitt intryck är att den har något för varje tillfälle.
Glöm inte bort att de flesta grundkokböcker faktiskt har en del med vegetariska recept. De flesta har kanske, liksom jag, någon utgåva av Vår kokbok. Det är en bok där ungefär allt finns med. Tyvärr innebär väl det att man också behöver göra lite avkall på antalet bilder. En del recept saknar faktiskt foto, vilket ju är ovanligt i andra böcker. Trots detta är det ju en kanonbra bok, med recept som är enkla att följa och generöst med fakta om råvaror och tillagning (man kan nästan skratta åt det, men det finns till och med recept för hur man kokar pasta… 😉 ).
Om någon är intresserad av att läsa mer om kokböcker med tema vegetarisk mat så har jag skrivit fler inlägg genom åren:
Det finns många myter om mat… Jag blir alltid lika trött när jag hör enskilda livsmedel lyftas fram som ”nyttiga”. Bara en sådan sak! Nyttiga? För vem? Tillsammans med vilka andra livsmedel? Hur mycket? Det finns så många onyanserade och dumma påstående kring mat…
Jag såg att den snart kommer ut en hel bok om matmyter, skriven av Stephan Rössner. Jag hoppas att den innehåller vettiga referenser.. Men bara att döma av innehållsförteckningen så verkar den riktigt rolig och intressant. Där finns myter som:
”Man blir mer full om man blandar olika sorters alkohol.”
”Man somnar bra av ett glas varm mjölk.”
”Barn blir hyperaktiva av socker.”
”Det finns plastkulor i bordsmargarinet.”
”Fruktsocker är nyttigare än vanligt vitt socker.”
För något år sedan läste jag en annan av Barberys böcker, Igelkottens elegans, och tyckte mycket om den – tills jag nåddes av slutet, som författaren slarvade bort fullständigt. Det gjorde mig hur som helst lite glad att jag oväntat fick återse en av huvudpersonerna i Igelkottens elegans när jag lyssnade på den här ljudboken. Renée, portvaktsfru, skymtar nämligen förbi. Men egentligen handlar inte boken om Renée den här gången. Den handlar mest om… mat. Och om en annan av husets invånare.
Pierre Arthens är gourmand och matkritiker, som nu ligger på sin dödsbädd och försöker att erinra sig en smak. Han gör en lång resa i minnet och kommer ihåg smakupplevelser från barndomen och ungdomen och framåt, men får aldrig fram vad det är han egentligen söker.
Längs vägen förstår man att Pierre är självupptagen och inte hyser särskilt stort intresse för vare sig sin fru eller sina barn. Det är verkligen inte en man man sympatiserar direkt mycket med. Faktiskt blev jag inte alls engagerad av berättelsen om honom.
Däremot tycker jag att Barbery lyckas med själva berättandet. Hur skriver man egentligen om mat? Jag läser aldrig mattidningar eller matkritik och jag går sällan ut och äter på finare restauranger, ändå lyckas hon faktiskt göra mig intresserad och väcka en känsla för hur alla dessa maträtter och drycker smakar och upplevs. Den är som ett skolboksexempel på hur man skriver bra, beskrivande texter. Synd bara att själva storyn kändes lite tunn.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Bland mina kokböcker är 
”Den grönrutiga kokboken”, Vegetariska kokboken, är lite av ett standardverk inom vegetarisk mat. Den har nyligt kommit i nyutgåva, men jag har en äldre variant. Författaren är kunnig och man kan gott bläddra omkring i boken om man är seriöst intresserad av att bli vegetarian. Jag ser den mer som en faktabok än en receptsamling, kanske för att recepten är lite krångligt kategoriserade, att det inte är överdrivet mycket foto i anslutning till recepten, samt att det är stort fokus på sådant som jag själv inte äter (försök inte inbilla mig att en hälsodrink eller soppa är en komplett måltid; jag måste äta som en häst eftersom jag tränar och rör på mig mycket). Jag gillar boken, men misstänker att den inte är så inspirerande för den som bara är lite nyfiken och vill laga något vego då och då. De flesta andra beskriver dock boken som den bästa i genren.
Grön i köket är en bok som riktar sig till ungdomar. Den är skriven på ett sätt som ska tilltala unga, men som kanske känns lite töntigt för många. Det finns enkla, korta faktaavsnitt, som faktiskt är väldigt bra om man har lite överseende med tonen. En del tror att vegetarisk mat innebär en risk för näringsbrist, trots att det ironiskt nog är i frukt och grönt som de flesta vitaminer och mineraler finns. Egentligen är det den som äter mycket kött, som aktivt måste försöka peta i sig mer näringsrik mat. En och annan fallgrop finns ju dock, särskilt så kan järn vara svårt att få i sig om man inte äter kött. Här kan man få lite konkreta tips på vad man kan tänka på när det gäller t.ex. järn (t.ex. att använda gjutjärnsgryta). Recepten är enkla och i regel lättlagade. Jag har lagat ungefär allt och återkommer ofta och gärna till boken, just för att det är så enkelt och gott. Det finns generöst med tips på festligare mat och buffémat, så trots att boken är relativt tunn, så är den faktiskt skapligt heltäckande. En av mina favoritvegoböcker!
Ät dig frisk med grön mat är en bok som propagerar starkt för vegetarisk mat som hälsokost. Jag vet inte hur underbyggda författarnas teorier är, men personligen tar jag faktadelarna med en viss nypa salt, för jag tycker faktiskt att boken är lite avskräckande. Recepten är i regel veganska och det finns hurtiga råd om att göra egen havremjölk istället för att köpa komjölk. Det tycker jag känns lite överkurs (med tanke på att det går alldeles utmärkt att köpa (vitaminberikad) havremjölk i vanliga livsmedelsaffärer). Jag har testat några recept, men brukar i slutändan inte bli så nöjd. Utesluter jag allt kaloririkt, t.ex. mjölkprodukter, som författarna inte verkar vara så förtjusta i, så blir mättnadskänslan kortvarig hos mig. Det här är nog ingen bok för nybörjarvegetarianen.
100 goda gröna rätter är en bok i en hel serie med ”100 rätter” (jag har även boken om grytor och gratänger och boken med snabblagade rätter). Maten i boken är lättlagad och i regel är det få ingredienser som behövs. Ibland blir det också lite tråkigt/för lite intressanta smaker. Jag har testat många av recepten och tycker dock att det finns mycket bra i den också. Det finns kapitel med festligare mat och med efterrätter, men det är nog inte för de delarna man ska köpa boken.
Så; den nya boken i samlingen då? Bonniers vegetariska kokbok är galet snygg och känns verkligen modern och fräsch. Det finns faktadelar med allmän info om att äta vegetariskt och fakta om grönsaker – allt från broccoli till mer exotiska grönsaker. Recepten är indelade i kategorier i stil med ”Fredag”, ”Lunch” och ”Fest”, vilket känns väldigt fiffigt. Skapligt stort fokus är faktiskt på just festmat och det finns ett helt gäng trerättersmenyer att inspireras av. Jag har inte hunnit laga något ur den här boken ännu, men den är minst sagt inspirerande och mitt intryck är att den har något för varje tillfälle.
Glöm inte bort att de flesta grundkokböcker faktiskt har en del med vegetariska recept. De flesta har kanske, liksom jag, någon utgåva av Vår kokbok. Det är en bok där ungefär allt finns med. Tyvärr innebär väl det att man också behöver göra lite avkall på antalet bilder. En del recept saknar faktiskt foto, vilket ju är ovanligt i andra böcker. Trots detta är det ju en kanonbra bok, med recept som är enkla att följa och generöst med fakta om råvaror och tillagning (man kan nästan skratta åt det, men det finns till och med recept för hur man kokar pasta… 😉 ).
