Etikett: Magikerna

  • 5 oväntat bra böcker

    Det är inte alla gånger jag har skyhöga förväntningar på en bok. Jag försöker verkligen att inte ha så mycket förutfattade meningar och förväntningar åt något håll, för jag tycker att det oftast bara leder till att man blir besviken. Men det är verkligen svårt att börja läsa en bok med ett helt öppet sinne. Ofta har jag för höga förväntningar och blir besviken. Ibland händer det motsatta: jag har rätt låga förväntningar och blir positivt överraskad. Idag tänkte jag lista några oväntat bra böcker.

    Stora små lögner är en positiv överraskning från året. Boken är skriven av Liane Moriarty, som också har skrivit feelgoodberättelsen och bestsellern Öppnas i händelse av min död. Visst gillade jag Öppnas i händelse av min död, men jag blev inte direkt golvad. Därför blev jag överraskad att Stora små lögner var så bra och att den är så mörk och sorglig mitt i all feelgood och kärlek och vänskap. I den här boken ryms både mobbing och kvinna som blir misshandlad av sin man.

    Stora små lögner av Liane Moriarty
    Stora små lögner av Liane Moriarty

    Att komma hem ska vara en schlager läste jag för en massa år sedan. Jag kände inte till något speciellt om vare sig boken eller författaren, Per Hagman. När jag började läsa hade jag svårt att komma in i den. Det kändes som poesi och först tyckte jag att det kändes lite sökt och tillgjort. Sedan lossnade det och ut vecklade sig en oerhört gripande och fin berättelse om att försöka hitta ett sammanhang att kalla för ett hem. Åh, vilken ensamhet och ångest som ryms inom de här pärmarna! Jag tycker att det är en helt otrolig bok. Och jag älskar språket.

    Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman
    Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman

    Det är något som inte stämmer är en av mina favoriter från förra året. Jag älskar Martina Haags humoristiska böcker och krönikesamlingar, men jag kände mig faktiskt lite orolig inför läsningen av hennes ”skilsmässobok”. Skulle hon lyckas skriva om något så ångestfylld som en smärtsam separation? Ja. Haags bok är briljant i all sin enkelhet. Boken är både välskriven och läsvärd. Och berörande.

    Det är något som inte stämmer av Martina Haag
    Det är något som inte stämmer av Martina Haag

    Överraskningar kommer ofta genom bokcirkeln, för det är där jag oftast kommer i kontakt med böcker som jag inte vet så mycket om på förhand. Kalmars jägarinnor är en av de finaste guldkornen. Det är en helt otroligt fin och poetisk bok om ett tjejgäng på 90-talet och deras utanförskap som blir deras gemenskap. Och om Kalmar, som är alldeles för litet för dem.

    Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson
    Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson

    Slutligen måste jag säga att Magikerna var en positiv överraskning. Boken är första delen i en fantasyserie som ibland beskrivs som en ”vuxen Harry Potter”. I serien skojar författaren med andra, mer kända fantasyverk och strösslar friskt med referenser till till exempel Harry Potter och Narnia. Jag har nästan inte läst någon positiv recension om Magikerna, utan de allra flesta har som bäst tyckt att den är ”okej”, men knappast mer än så. Men jag gillade verkligen Magikerna! Jag tyckte även att den var sjukt rolig och jag skrattade typ högt emellanåt. På riktigt!

    Magikerna av Lev Grossman
    Magikerna av Lev Grossman

    Ja, det var 5 positiva överraskningar. Jag inser nu när jag skriver det här inlägget att jag har många, många fler exempel på sådana här böcker, så jag får nog följa upp med fler inlägg på samma tema!

  • Magikerna

    Magikerna

    Magikerna - Lev Grossman

    Magikerna är första delen i en fantasytrilogi som ibland brukar beskrivas som en mer vuxen Harry Potter. Det ligger något i den beskrivningen. Boken kretsar kring Quentin: en ung kille med magiska förmågor som han utforskar i all sin meningslöshet och i hemlighet. Ibland fantiserar Quentin om Fillory: ett hittepåland i en fantasyserie som han läste som barn. Fillory har uppenbara likheter med Narnia, t.ex. att människobarn emellanåt kan göra besök där och utföra hjältedåd, upphöjas till kungar och drottningar och sedan återvända till den vanliga världen för att kanske inte kunna komma tillbaka till Fillory igen. Det är en för Quentin okänd Fillorybok som plötsligt lockar iväg honom på okända gator i Brooklyn så att han hamnar på en magisk plats Upstate New York. Plötsligt är han på Brakebills – en skola för blivande magiker. Och han erbjuds en plats. Quentin, som inte direkt har ambitioner och planer för framtiden, antar erbjudandet om att börja på skolan och i bokens första halva får läsaren följa honom och hans klasskompisar när de utvecklar sina magiska förmågor, festar, har sex och tar droger. Det är väl ungefär det här som gör att boken riktar sig till en mer vuxen publik än Harry Potter. Det är helt enkelt lite fulare och smutsigare och mindre politiskt korrekt på Brakebills.

    Sedan kommer examen och Quentin och de andra ska ut i verkligheten igen. Om det saknades planer och ambitioner innan Brakebills så blir tillvaron ännu mer meningslös nu. Med magins hjälp går det att fiffla till sig pengar, droger, vadhelst man vill ha, men sedan då? Återigen finns Fillory i tankarna och på något sätt verkar det som att det finns ett sätt att ta sig dit och som att Quentin och hans kompisar har någonting att uträtta där.

    Jag kan erkänna att jag hade låga förväntningar på den här boken, för jag har läst ett och annat om den och det verkar som att folk överlag inte tycker att Magikerna är så läsvärd. Jag tycker dock att Magikerna är riktigt bra och spännande och jag gillar att den flörtar med fantasyklassiker som Harry Potter och Narnia, men att den fortfarande gör sin helt egna grej. Det är en rolig och intressant vinkling att bygga en fantasyberättelse kring det att växa upp, träda ut i vuxenlivet, skaffa sig ett jobb och skaffa sig en plan för tillvaron. Dessutom är den skriven med humor. Jag skrattar typ högt åt stycken som:

    ”Under de följande dagarna fick han veta att han befann sig i ett kloster eller något liknande, det var i alla fall så pass mycket han kunde förstå av kentaurerna som skötte stället. Med en ton av gnäggande nedlåtenhet förklarade de att detta inte var en religiös plats utan ett samhälle tillägnat det mest fulländade uttrycket eller förkroppsligandet – eller förverkligandet kanske var ett ännu bättre ord – av kentaurskapets ofattbart invecklade men oändligt rena värderingar som Quentins simpla människohjärna aldrig kunde hoppas på att begripa. Det fanns något påtagligt tyskt över kentaurerna.

    Det framkom, inte särskilt taktfullt, att de ansåg att människor var underlägsna varelser. Det var inte människornas fel. De var helt enkelt krymplingar som vid födseln olyckligtvis avskilts från sina rättmätiga hästhalvor. Kentaurerna betraktade Quentin med en blandning av medlidande och en i det närmaste total brist på intresse. Dessutom verkade de hela tiden rädda för att han skulle välta omkull.”

    Magikerna innehåller många välkända väsen och miljöer som känns igen från andra fantasyberättelser, men Grossman skriver om dem på ett nytt och roligt sätt. Han vågar liksom skoja lite med fantasygenren, utan att för den sakens skull parodiera den. För det är verkligen en spännande story också, bakom alla snärtiga formuleringar och sidospår med sexfantasier och galna fester.

    Jag tyckte faktiskt att Magikerna var riktigt bra!

    Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som har skrivit om Magikerna är DN, Barrikaden och PocketBlogg.