Den här boken utspelar sig i 1930-talets Sverie och handlar om Lotten, som bor med sin mamma på en liten vind. De är fattiga och har inte råd att bo någon annanstans, men när vintern kommer är det otänkbart att bo kvar på vinden eftersom den både är dragig och kall.

Som tur är får Lottens mamma anställnig hos den rika familjen Dancke. De bor i en elegant våning i ett hus med hiss. Lotten och hennes mamma har sådan tur att de får ett eget rum i våningen att ha som deras eget.

Lotten lär snart känna dottern i huset, Marion. Lottens mamma vill inte att Marion och Lotten ska träffas, men det gör de ändå. De har en hemlighet tillsammans. Hemligheten är en marmeladfärgad kattunge, som Marion påstår att hon äger. Lotten är däremot övertygad om att den är stulen.

Katten ställer till många problem. Marion har inte berättat om den för sina föräldrar, så Lotten och Marion måste smyga med den och hjälpas åt att passa den på nätterna.

Lotten och hennes mamma bor i ett rum hos den rika familj, där mamman jobbar. Dottern i familjen heter Marion och är vän med Lotten. Tillsammans har de en kattunge, Rosita, som de håller gömd i lekstugan på gården och eftersom kattungen är en hemlighet måste de hjälpas åt med att passa den och gömma den.

Rosita börjar att bli allt mer problematisk eftersom hon börjar att kissa överallt. Lotten och Marion är oroliga för att Rosita är sjuk. Grannpojken, Hjalmar, har en farbror som är veterinär, så Hjalmar tar Rosita till veterinären, där det visar sig att det egentligen inte är något fel på henne. Den dominanta Marion blir väldigt arg på Hjalmar och vägrar att tro på det Hjalmar säger och Lotten vet inte på vems sida hon ska stå. Å ena sidan är ju Marion och hon bästa vänner, men å andra sidan har Hjalmar en bra förklaring till varför Rosita beter sig som hon gör.

Mer problem med Marion uppstår när det börjar en ny tjej i Lottens klass. Hon heter Dolly och faller genast offer för mobbing eftersom alla påstår att hon luktar illa. När Lotten är med henne vågar dock ingen säga någonting och därför ser Lotten till att vara med Dolly på rasterna. Det är bara på lunchrasten, som hon för Rositas skull, inte kan hjälpa sin vän. Hon skulle vilja be Marion att få ta med Dolly till lekstugan och Rosita, men vet inte om hon vågar att göra det. Marion verkar nämligen vara väldigt svartsjuk för att hon är så mycket med den nya tjejen.

Boken handlar om väldigt mycket och har egentligen ingen riktig handling som följer boken igenom, men det gör ingenting eftersom det här är en härlig och gullig bok.