Skymningstid av Henrik Bromander är en bok om hemliga nätverk som verkar i det fördolda i 70-talets Sverige. Men den största behållningen för mig är berättelsen om att vara anhörig till någon med allvarlig psykisk sjukdom.
Jag tror jag började lyssna på Skymningstid av Henrik Bromander med helt fel ingång. Jag läste någon av alla hyllande recensioner och fick för mig att Skymningstid skulle vara en roman om hemliga nätverk med koppling till Palmemordet. På sätt och vis rör boken förvisso just hemliga nätverk, men boken utspelar sig inte kring mordet på Olof Palme och handlar egentligen inte om det. Det är såklart inte författarens fel att jag hade fel uppfattning om boken, men jag måste ju erkänna att boken liksom inte kunde leva upp till mina förväntningar när den råkade vara en helt annan bok.
Vad är då Skymningstid? Jo, det är en roman om ett 70-talets Sverige där militära celler verkar i det fördolda. Sovjetskräcken är stor och cellerna, som inte rakt ut refereras till som Stay behind-rörelsen (vad jag uppfattade i alla fall!) men som ändå är klart inspirerade av den, rör sig allt mer mot högerextremismen. Högerextremism råkar vara säkerhetspolisen Monika Nilssons fält och snart är hon något stort på spåren, något med kopplingar långt in i statsapparaten.
Det är kittlande att tänka på vad som döljer sig undan ytan i samhället och det är spännande att följa Bromanders berättelse om hur rörelsen och dess medlemmar utvecklar sig. Ändå hade jag faktiskt ganska svårt för att komma in i Skymningstid. Den kändes lång, kanske för att den är långsamt inläst av Christoffer Svensson. Kanske är boken en av alla de böcker som faktiskt passar dåligt som ljudbok, kräver för mycket koncentration. Eller så var det stora problemet mig själv och mina förväntningar, som jag nämnde.
Den stora behållningen för min del var faktiskt något av en sidohistoria som kretsar kring den misslyckade militären Gunnar Björk, som leder en av cellerna. Han kommer varje dag hem till en älskad fru med allvarlig psykisk sjukdom. Jag tycker att Gunnars oro som anhörig, och hela situationen som han, och för all del frun, befinner sig i är oerhört fint skildrat och ger något extra till karaktären. Kanske är jag den typen av läsare som lockas mer av böcker om människor och relationer än om konspirationsteorier. Kanske är det så enkelt.
Skymningstid
Skymningstid av Henrik Bromander
Förlag: Natur och kultur (2021). ISBN: 9789127171985.
Henrik Bromander
Henrik Bromander (född 1982) är en svensk författare och serietecknare.
Sockerormen av Karin Smirnoff är en bok om utsatta barn. Står man ut med råheten, den mörka humorn och de overkliga inslagen har man en riktigt bra roman framför sig.
Sockerormen är Karin Smirnoffs första roman efter den hyllade och prisbelönta janakippo-trilogin. Trots att det är en helt annan berättelse och ett helt annat persongalleri finns det mycket att känna igen sig i. Karin Smirnoff har ett särskilt språk och en väldig egen stil, som bland annat inbegriper att namn skrivs ihop. Det här har hon tagit med sig till Sockerormen. Jag tycker också att Sockerormen och hennes tidigare böcker har gemensamma nämnare när det gäller de kantiga, udda, skruvade huvudpersonerna och den där råheten – i janakippo-trilogin förekommer det rikligt med våld, övergrepp och elände och det saknas verkligen inte i Sockerormen.
I Sockerormen heter huvudpersonen Agnes och boken tar sin början när hon inte är mer än nyfödd. Hon minns sin egen födelse – ett av många lätt overkliga inslag i den här boken. Jag uppskattar det overkliga. Det ger boken en särskild spänning och gör allt lite opålitligt och ovisst. Agnes föds av en mamma som ser dottern som det värsta som hänt henne, som den som krossade hennes karriär som pianist. När Agnes ett par år gammal visar sig vara ett musikaliskt underbarn och fantastiskt duktig på just piano börjar misshandeln. Det finns inte plats för fler underbarn än Agnes mamma, Anitamamman.
Agnes kommer att växa upp i en värd med stor otrygghet. Om det någon gång finns en vuxengestalt att lita på kan den mycket väl svika så småningom. Hon blir tvungen att växa upp snabbt och ta ansvar som små barn inte borde ta.
Den enda fasta punkten i form av en vuxen är musikläraren Frank Leide, som snabbt tar Agnes och ett par andra särbegåvade barn under sina vingar. Han ordnar spelningar för den lilla ensemblen, små spelningar och snart spelningar utomlands. Självklart finns det också något katastrofalt kring Frank Leide. Det här är en bok där utsatta barn också är de barn som är de enklaste offren för ondskan själv.
För att läsa Sockerormen behöver man vara beredd på det overkliga, överdrivna och knasiga och man måste gilla att hopplös misär också kan skildras med en slags mörk humor. Gör man det så har man en riktigt annorlunda och bra läsupplevelse framför sig.
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby är ett intressant reportage om en kriminell klan som skapat något av ett parallellsamhälle.
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby är en av förra årets mest omtalade reportageböcker. Boken är resultatet efter många års grävjobb och otaliga intervjuer om och med en kriminell klan i Angered. När boken kom var det förmodligen många som blev paffa. Finns det kriminella klaner i Sverige? Ja, det gör det tydligen. I en omtalad lördagsintervju i P1 förra året sa biträdande rikspolischef Mats Löfving att ”Just nu har vi minst 40 kriminella klaner i Sverige”. Det var nog någonting nytt för de flesta svenssons.
Så vad gör klanmedlemmarna? Och vad gör samhället?
Ja, bokens familj, Al Asim (som heter något annat i verkligheten), de styr verkligen det som kommit att bli ett parallellsamhälle. I deras nätverk löser man alla problem och konflikter på egen hand – utan att blanda in några myndigheter. Störningsjouren åker inte ut, lägenhetsförråd är låsta så att inte ens fastighetsskötaren kan komma åt dem, vittnen tar tillbaka sina vittnesmål och vill inte medverka i vare sig reportage eller några utredningar. Många i klanen är tungt kriminellt belastade på olika sätt. Våldskapitalet och makten gör att de kan ägna sig åt utpressning. Författaren har intervjuat åtskilliga personer som fått sina livsverk förstörda efter att pressats kring påstådda skulder. Familjens överhuvud ser dock sin roll i ett litet annat ljus. Med sin ställning anser han att han gör samhället ett tjänst genom att han kan medla i svårlösta konflikter utan att behöva blanda in polisen.
Det finns någonting skrämmande att få ett sådant här parallellsamhälle framställt för sig. Man vill ju så gärna tro att Sverige är ett tryggt litet land där myndigheter alltid träder in där det behövs och där det är folkvalda politiker som styr. Här målas det upp strukturer som till del står över det som de flesta av oss tar för självklart i landet Sverige.
Men helt handlingsförlamade står inte myndigheterna. För att komma till rätta med problemen bestämmer man sig för att punktmarkera den kriminella familjen och att samverka över flera myndigheter. Bidrag synas, importerade varor kontrolleras ovanligt nitiskt, vissa blir vräkta, barn blir omhändertagna, varenda litet steg granskas. En del granskas på goda grunder, andra åker med av bara farten för att de råkar ha kopplingar till klanen.
Det är ett imponerande reportage och det känns verkligen intressant att få en inblick i hur ett klannätverk kan se ut och fungera och hur Sverige försöker att jobba mot dem.
Familjen
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby
Uppläsare: Philomène Grandin. Förlag: Mondial (2020). ISBN: 9789189061156.
Johanna Bäckström Lerneby
Johanna Bäckström Lerneby (född 1974) är en svensk journalist och författare. Hon tilldelades Stora journalistpriset i kategorin Årets röst för sitt reportage Familjen.
Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld är en roman om en familj som faller sönder i sorg och om den tioåriga berättaren som ägnar sig åt magiskt tänkande. I teorin är det en otroligt snyggt komponerad bok, men själv kände jag mig rätt färdig efter några kapitel.
Obehaget om kvällarna är Marieke Lucas Rijnevelds debutroman. Den handlar om tioåriga Jas som förlorar sin storebror i en drunkningsolycka. De sörjande i familjen hanterar det fruktansvärda var och en på sitt sätt: självsvält, djurplågeri, magisk tänkande. Framför allt slås det in en kil i familjen, allt går sönder, och föräldrarna är inte längre särskilt närvarande hos sina tre överlevande barn. Samtidigt pågår arbetet på familjens gård och när mul- och klövsjukan kommer till byn blir det ytterligare en sorg.
Rent objektivt kan jag tycka att det här är en riktigt bra bok och att den är skickligt skriven. Den berättas från barnets ögon och föräldrarnas sorg skymtas mellan raderna, medan Jas egen röst flyr in i fantasier. Jag kan förstå att boken har blivit både kritikerrosad och vunnit tjusiga priser (Booker International Prize!).
Samtidigt måste jag erkänna att jag inte direkt uppskattade den här läsningen. Det är en smutsig bok: fylld av kroppsvätskor, djurplågeri, barnens perversa idéer om handlingar som de ska utföra som ett offer för att ställa allt till rätta. Halva boken handlar om förstoppning. Var och vartannat kapitel handlar om Jas idéer och fantasier om analen. Det är inte en bok för den känslige eller pryde. Jag vet inte om jag är vare sig känslig eller pryd egentligen. Det var bara det att jag snabbt kände att jag hade förstått grejen och var färdig, men hela boken bara fortsätter i dödandet av djur, sexuella övergrepp utförda av barn mot barn. Och förstoppningen. Tjatigt. För mycket.
Obehaget om kvällarna
Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld.
Nederländsk titel: De avond is ongemak. Översättare: Olov Hyllienmark. Uppläsare: Lo Kauppi. Förlag: Tranan (2021). ISBN: 9789189175143, 9789189175334.
Marieke Lucas Rijneveld
Marieke Lucas Rijneveld (född 1991) är en nederländsk författare.
Tung av Kiese Laymon är en självbiografisk bok om att växa upp som stor och svart i ett samhälle präglat av rasism.
Tung av Kiese Laymon är en självbiografisk berättelse om att växa upp i samhälle präglat av rasism. Det är 80-tal i Mississippi och Kiese växer upp med sin ensamstående mamma, som är statsvetare och fast besluten att skydda sin son från rasismen på det sätt hon ser som det riktiga: hon ska ge Kiese orden, böckerna, bildningen. Även om han kommer att behöva kämpa dubbelt så hårt som vita så ska hon se till att han utbildar sig och att ingen någonsin kan kritisera honom för något. Hon pressar honom hårt. Slår honom. Hon kämpar också med sitt eget: akademikeryrket till trots har de ofta slut på pengar. Hon spelar. Träffar fel män.
Kiese växer upp och blir på många sätt den som mamman pushat honom att bli: den skrivande, akademikern, den som rör sig i ”vita” miljöer. Samtidigt är han svart och, bokstavligt talat, tung. Med sina 145 kilo smälter han inte in. Han stoppas av poliser, anklagas för att fuska, har alltid blickar på sig. Genom åren kommer han pendla i vikt: rasa till 70 kg och ha en kropp utsliten av alltför hårt träning, och åter äta sig stor.
Tung målar upp en väldigt tydlig bild av rasismens många ansikten. Den är verkligen brännande! Men det är en bok som har många fler lager än så. Kiese Laymon utforskar makt och missbruk och skriver väldigt utlämnande om skam.
Jag blev verkligen berörd av den här boken. Den är en vuxnare och elegantare komponerad version av andra viktiga böcker om rasism, t.ex. The Hate U Give, som jag läste här om året. Språket är fantastiskt, lekfullt och levande, enkelt och träffande. Lyssna gärna på boken som Radioföljetong, där uppläsaren David Lenneman verkligen höjer den svenska översättningen ett snäpp.
Kiese Laymon (född 1974) är en amerikansk författare och professor i engelska och kreativt skrivande. Tung är hans första bok som översatts till svenska.
Är mor död av Vigdis Hjorth är ännu en bok om frostiga familjerelationer. Den känns som en ren upprepning av den tidigare romanen Arv och miljö. För mig är det inte något positivt.
När Arv och miljö kom ut på svenska här om året blev den en av det årets största bok-snackisar. Litteraturkritikerna älskade Vigdis Hjorths roman om såriga familjekonflikter och en orättvis arvsfördelning som väckte mörka minnen. Tidningarna älskade också att skriva om allt tumult runt omkring: boken har sådana starka kopplingar till Vigdis Hjorths liv att släktingar till henne slog bakut. Med viss besvikelse läste jag romanen och jag blev inte alls speciellt imponerad. Jag tyckte Arv och miljö var tjatig, tråkig och ältande.
Nu har jag gett Vigdis Hjorth en andra chans och läst hennes lika hyllade Är mor död, som kom på svenska tidigare i år. Boken är ingen uppföljare – här är det faktiskt ett helt annat persongalleri än i Arv och miljö – men den känns verkligen som en ren förlängning av den tidigare boken.
Den här gången heter huvudpersonen Johanna och familjekonflikten handlar om en brytning som hennes mor gjort sedan hon känt sig kränkt av ett konstverk som Johanna skapat och som modern läst in sig själv i. Det finns en syster, som har en helt annan relation till modern. Pappan är död. Johanna kom aldrig på begravningen.
Nu har Johanna sträckt ut sin hand. Hon har bott utomlands under många år, men hennes eget liv har tagit en ny vändning och hon vill flytta hem till Norge igen och hon vill återuppta kontakten. Modern är stenhård och tar avstånd.
Boken är ännu ett långt ältande. Jag förstår att det är ett stilistiskt grepp, men jag tycker att det är tjatigt att läsa om Johannas eviga upprepningar kring det som varit och hennes fruktlösa försök att återta kontakten med sin familj. Jag vet inte hur mycket av boken som är inspirerat av Vigdis Hjorths liv den här gången, men gissningsvis är det mer av en roman än Arv och miljö, som nog många läste mer som en självbiografi. Oavsett så märks det att Vigdis Hjorth inte är färdig med att skriva av sig kring relationsproblem och det svåra i att som vuxen ha en minst sagt frostig relation till sin ursprungsfamilj. I Arv och miljö kändes det kanske brännande på ett annat sätt. Nu kör hon samma visa en gång till: samma stil, samma språk, ungefär samma story. Jag blev faktiskt ännu mer besviken över Är mor död än vad jag blev när jag läste Arv och miljö. Och då ska ni veta att jag hade väldigt låga förväntningar redan från början, så det fanns inte så mycket att leva upp till.
Nåja. I vanlig ordning är jag skapligt ensam om att tycka såhär. Morgontidningarna öser lovord över Är mor död och boken kommer gissningsvis sälja som smör resten av året och belönas med tjusiga nomineringar och priser allt eftersom. Det är en sådan bok. Men mig gav den ingenting.
Är mor död
Är mor död av Vigdis Hjorth
Norsk titel: Er mor død. Översättare: Jens Hjälte. Uppläsare: Gunilla Leining. Förlag: Natur & kultur (2021). ISBN: 9789127169920, 9789127169951.
Vigdis Hjorth
Vigdis Hjorth (född 1959) är en norsk författare. I Sverige är hon framför allt känd för den kritikerrosade romanen Arv och miljö.
Tuktans ljuva år av Fleur Jaeggy är en bok om att växa upp på internat och om en vänskap som öppnar en ny värld.
Dags för ytterligare en Radioföljetong! Den här gången har jag lyssnat på Tuktans ljuva år av den schweiziske författaren Fleur Jaeggy. Bokens berättare är en fjortonårig flicka som går på internat – pappan träffar hon emellanåt på hotell, mamman befinner sig på en annan kontinent. Sin uppfostran får hon istället i den stränga internatmiljön. I den här boken har hon börjat på Bausler Institut i Appenzell, ett ställe där flickor från världens alla hörn skickats från sina välbeställda föräldrar. En av internatflickorna är rent av en presidentdotter, en flicka som blir en särskild ögonsten för internatets föreståndarinna.
När Frédérique börjar på skolan öppnar sig en ny värld för bokens berättare. Det uppstår en speciell vänskap och det väcks en längtan efter något mer. Frédérique har rest, levt, sett på ett sätt som berättarjaget inte har kunnat under sin uppväxt på internatskolor.
Jaeggy har själv gått på internat, så jag gissar att hon har en hel del egna erfarenheter at krydda med när hon skildrar den speciella tillvaron på internatskola. Jag ser att miljön och hela fenomenet bjuder på många ingångar till intressanta berättelser. Ändå fastnade inte Tuktans ljuva år. Är den för komplicerad för att fungera riktigt bra som ljudbok? Kanske. För mig fastnade den helt enkelt inte.
Tuktans ljuva år
Italiensk titel: I beati anni del castigo. Översättare: Viveca Melander. Uppläsare: Kristine Gulbrandsen. Förlag: Nilssons förlag (2019).
Fleur Jaeggy
Fleur Jaeggy (född 1940) är en schweizisk författare.
En okänd man av Marguerite Yourcenar är en roman om ett liv på 1600-talet. Ett anspråkslöst liv, sägs det, men jag läser även boken som en äventyrsroman.
En okänd man av Marguerite Yourcenar börjar med att det konstateras att Nathanael är död. Det är en effektiv början på det som sedan är en berättelsen om Nathanaels liv. Det är 1600-tal och Nathanael har begått ett grovt brott och flyr sitt hemland genom att gå till sjöss. Han reser omkring, träffar kvinnor, arbetar på ett tryckeri. Till delar läser jag boken som en äventyrsroman, för visst finns det drama. Här ryms som sagt ett grovt brott, men också ett skeppsbrott och ett kringflackande liv.
Jag brukar lyssna på Radioföljetongen i Sveriges radio och den här boken laddade jag ned till min podcastapp i höstas/vintras och nu har jag även lyssnat på den. Jag tycker det är kul att plöja Radioföljetonger; Ganska ofta upptäcker jag böcker som jag inte hade hittat till annars. Samtidigt är det inte nödvändigtvis till en boks fördel att man börjar läsa/lyssna utan några särskilda förväntningar eller någon idé om vad boken kommer att komma att handla om. Det här är ingen lång roman och när den var utläst kom jag verkligen på mig själv med att fundera på vad boken egentligen handlade om.
När jag sökte efter mer information om En okända man läste jag att den är en skildring av ”ett enskilt människoliv; lika obetydligt och betydelsefullt som alla andras” (Vi läser) och ”Marguerite Yourcenars sena roman ”En okänd man” är en berättelse om ett anspråkslöst liv” (DN). Det blev nästan tragikomiskt. Jag har alltså hastat mig igenom en hel roman om ett anspråkslöst liv och huvudpersonens liv har gått mig så förbi att jag måste googla för att försöka förstå vad jag har läst. Nej, det här var verkligen inte en bok som gjorde ett stort intryck på mig. Jag tror att det är den typ av roman som vinner på att man är förberedd och läser långsamt och med koncentration. För mig fladdrade den bara förbi. Som livet i och för sig!
En okänd man
Fransk titel: Un homme obscur. Uppläsare: My Holmsten (Radioföljetong i Sveriges radio). Översättning från franskan: Kajsa Andersson. Förlag: Ellerströms (2019). ISBN: 9789172475656.
Marguerite Yourcenar
Marguerite Yourcenar (1903–1987) var en fransk författare och ledamot i Franska akademien.
Brev från min barndom av Emma Reyes är en självbiografisk roman. Den berättar om ett liv och en värld som känns totalt främmande, väldigt beklämmande och som samtidigt väcker mycket fascination.
Brev från min barndom är en självbiografisk brevroman om och av den colombianska konstnären Emma Reyes. Den är fascinerande från första sidan. Vilket liv! Reyes föddes 1919 i Bogotá och kom att leva sina första år i ett riktigt kyffe. Några föräldrar finns inte med i bilden, men en prostituerad kvinna, Maria, ser till att Emma, hennes syster och ytterligare en pojke får mat. Kanske är ändå Maria barnens mor, men någon trygg mamma är hon inte. Det är en helt otroligt torftig tillvaro – barnen är ofta inlåsta och leker gör de på soptippen. Så småningom lämnas barnen åt sitt öde och Emma och hennes syster hamnar på ett kloster, där man tar de två flickorna till sig, men också har en stark gräns. Föräldralösa barn! Vem vet vad de har för bakgrund! På klostret är det viktigt att ha den rätta kristna tron och uppfattningen är att alla andra kommer att hamna i helvetet. Inte heller klostret är en bra miljö för barn – oj, vad barnen tvingas jobba hårt. De utnyttjas som arbetskraft under långa dagar med sömnadsarbeten och annat.
Emma Reyes berättar om ett liv och en värld som känns totalt främmande, väldigt beklämmande och som samtidigt väcker mycket fascination. Tänk att man kan leva upp som Emma Reyes utan att gå under!
Brev från min barndom
Översättare: Manni Kössler. Uppläsare: Nina Haber (Radioföljetongen, Sveriges radio). Förlag: Norstedts (2019). ISBN: 978-91-1-307119-0.
Emma Reyes
Emma Reyes (1919–2013) var en colombiansk konstnär och författare.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
