Jag har haft ljudboksversionen av biografin Gösta Ekman: Farbrorn som inte vill va’ stor i lurarna ett tag. Ska jag vara ärlig så känner jag nästan bara igen Gösta Ekman från de första Jönssonliganfilmerna (och lite från Papphammar om det repriserats på typ Minnenas television..), men jag har haft stor behållning av att lyssna på den här boken i alla fall. Det är verkligen en lång och bred karriär Ekman kan se tillbaka till och i den här boken sammanfattas allting, inklusive åren som hjälpreda åt Ingmar Bergman. Kul att höra om hur det kunde gå till! Den täcker också upp lagom dos privatliv och familjeliv, men jag tycker absolut att den är roligast och bäst för alla ”bakom kulisserna”-grejer som Ekman delar med sig av. Fin bok! Säkert är den dessutom ännu finare som pappersbok, där jag antar att den också innehåller foto och illustrationer.
Nadja är 40+ och längtar efter barn. Sedan länge står hon i adoptionskö och nu väntar hon bara på att hennes lilla unge ska få komma hem. När hon väl får besked från adoptionsbyrån är det dock inte det besked hon hade väntat på: hon får istället för barnbesked veta att hon inte längre kan adoptera eftersom landet hon vill adoptera från inte längre godkänner ensamstående föräldrar. På något vänster råkar dock Nadja säga till adoptionsbyrån att hon inte alls är ensamstående och plötsligt har hon fått ett kryphål: kan hon med kort varsel fixa fram alla papper som styrker äktenskapet så kommer det bli hennes tur att få adoptera. Men vem ska hon gifta sig med?
I norrländska Missångerträsk bor Nadjas syster med sin stora familj och med sin svärfar, Sigvard, som p.g.a. funktionshinder behöver hjälp i vardagen. Äktenskapet knakar i fogarna och systern ser som enda utväg att göra en Parisresa med sin man så att de kan få lite tid för varandra. Hon lyckas övertala Nadja att komma upp och ta hand om Sigvard under tiden. Nadja har inte alls lust att lämna Stockholm för Missångerträsk, men hon går med på det hela under villkoret att systern fixar någon som kan gifta sig med henne.
I Missångerträsk blir ingenting som det var tänkt. Den kille som systern har hittat, och som systern påstår är en riktig ”Nadja-kille”, verkar inte förstå vad det är frågan om, Sigvard plingar hysteriskt på en klocka mest hela dagarna när han behöver hjälp, telefonen har ingen täckning och när Nadja försöker hitta hem till hennes nya ”man” hamnar hon mitt bland läskiga renar.
Glada hälsningar från Missångerträsk är ungefär som man kan känna igen Haags övriga böcker. Det är roligt, dråpligt, träffande och författarinläsningen (jag lyssnade på ljudboken) är kanonbra. Hon beskriver karaktärerna med sådan värme att man inte kan annat än gilla dem och tycka om dem. Ändå tycker jag inte att boken om Nadja är bland Haags bästa. Det blir lite väl knasigt emellanåt och sedan känns det kanske lite tjatigt att skoja om just blyga norrlänningar, Stockholmare som är helt vilse på landet och andra klyschor… Men ändå! Jag gillar Martina Haag. Det finns ingen bättre feel good-litteratur, om ni frågar mig.
David Nicholls bestseller En dag blev en riktig snackis för några år sedan. Själv missade jag tåget och har inte läst den förrän nu. Ofta tappar bestsellers mycket (eller allt) när all hysteri lagt sig och min personliga åsikt är att de tyvärr sällan är särskilt läsvärda – det är helt enkelt inte lätt för en bok att leva upp till skyhöga förväntningar. Men, jag måste säga att jag verkligen gillade En dag, trots allt.
I En dag får vi följa Emma och Dexter en specifik dag, 15:e juli, genom åren. Det börjar med att de spenderar natten ihop efter festligheterna på deras examensdag. De är precis på väg in i vuxenlivet och fulla av drömmar och förväntningar. Som i så många andra tramsiga kärleksböcker suktar ”Em” efter kärlek och ”Dex” var bara ute efter ett ligg (så stereotypt och meninglöst att jag inte ens orkar kommentera). De kommer alltså inte att bli ihop och leva tillsammans de kommande åren. Dexter kommer att ge sig ut på resa, hamna i mediebranschen och så småningom skaffa familj. Em kommer att försöka med en hopplös skådespelarkarriär, ha skitjobb på en dålig snabbmatsrestaurang, utbilda sig till lärare och ha en relation med en man som hon uppenbarligen inte tycker om alls (Varför i helvete skiljer hon sig inte? Och hur kan stackars Ian, hennes sambo, stå ut med någon som är så gnällig och kärlekslös som Em?). Vänskapen mellan Dex och Em kommer dock att bestå och, det förstår man ju på sidan ett, kärleken spirar och blommar sedan ut så småningom.
Nu kanske ni undrar varför jag trots allt gillar den här boken och det är ju en bra fråga. Kärleksberättelsen är helt banal, karaktärerna platta och det mesta de gör och tar sig för i livet har man läst i en ziljon böcker tidigare. Men! Det finns element i boken som gör att jag blundar hårt och glömmer bort allt jag samtidigt ogillar med den. Jag blir faktiskt glad och gripen av berättelsen. Livet blir nästan aldrig som man tänkt sig, men på ett trösterikt sätt, i någon mening, berättar Nicholls att det blir bra ändå. Det är inte mycket av det Em och Dex drömmer om som 20-åringar slår in eller blir som de tänkt sig – och lite så är det väl med livet för de flesta. Jag tycker att Nicholls har lyckats fånga hur det är att vara ung och ha livet framför sig och hur det sedan egentligen är att bli vuxen på riktigt. Det här är en bok som vem som helst skulle kunna känna igen sig på ett eller annat sätt. Jag gjorde det i alla fall och det fick mig att gilla den massor.
Spill: En damroman är en bok som har följt mig länge. Jag har haft den i mp3-spelaren sedan jag vet inte när. Förr lyssnade jag ofta och regelbundet på ljudböcker i och med att jag brukade lyssna när jag sprang, men jag har haft paus från löpningen sedan i våras, så nu har det blivit mer sporadiska lyssningar. Det kanske inte precis förhöjer läsupplevelsen att låta det gå lång tid mellan lyssningarna. Hur som helst kan jag väl konstatera att jag gillade boken, men att den kanske inte bjöd mig någon direkt wow-känsla. Kanske hade jag också för höga förväntningar. Det här är trots allt en Augustprisvinnare, och till skillnad mot många andra (pretentiösa) priser, så brukar jag uppskatta Augustprisvinnare och finna böckerna både läsvärda och lättillgängliga.
Spill handlar om författaren Sigrid Combüchen (ja, det här är ytterligare en i raden av böcker där författaren lånar ut sitt namn till en av bokens karaktärer…), som en dag får ett brev av en läsare. Läsaren är en äldre dam, Hedwig Langmark, som tycker sig känna igen ett foto som beskrivs i en av Combüchens böcker. Hon frågar sig om fotot inte råkar vara ett foto som tagits av hennes familj på 30-talet. Det visar sig att hon har rätt. Sigrid har hittat fotot och låtit sig inspireras av det när hon har byggt upp persongalleriet till en av sina böcker. Nu börjar hon intressera sig för Hedwig och hennes liv och det som följer är en lång brevväxling, varvat med en skildring av livet som ung kvinna i 30-talets Stockholm.
Det är alls inte ointressant. Jag tycker det är kul att läsa om livet på 30-talet och följa med huvudpersonen i sina kärleksaffärer, sitt familjetrassel och en spirande karriär.
När jag läste om boken hos morgontidningarna fick jag dock veta att man ska läsa boken som någon slags stilfulländad bok om fiktion vs. verklighet;att alla bokens ”Hedda”, den unga kvinnan vars liv vi får följa, är en påhittad karaktär i Sigrids bok, och inte är samma person om Hedwig Langmark. Jaha, tänkte jag, vad synd att det gick mig förbi. Kanske är det sådant som händer när man lyssnar på ljudböcker på ett slarvigt sätt…
Förmodligen kan man läsa in mycket mer i den här boken än vad jag någonsin gjorde. För mig var det bara en trevlig bok om en ung tjej med livet framför sig och ett Stockholm, så som det var för 80 år sedan. Inte så illa det heller!
Som jag noterat tidigare finns det redan nu ett antal noveller att lyssna på i Spotify. Nu kan vi också se fram emot den första roman som kommer att gå att lyssna på hos den strömmade musiktjänsten. Först ut blir Svenneskräp av Kristoffer Cras. Jag har inte läst den, men som titeln kanske antyder så är det en förortsskildring och att döma av det jag läst om den så verkar språket vara i stil med Snabba cash.. Mycket slang alltså. Rapparen Ken Ring är en av uppläsarna.
När Novellix lanserade sina noveller på Spotify så var jag själv lite tveksam till om fler förlag skulle våga hänga på. Det glädjer mig att det faktiskt är fler satsningar på gång. Ljudböcker på Spotify kanske är något att kunna hoppas på för framtiden.
Lagom till mitt lilla ”jullov” passade jag på att svänga förbi bibblan för att låna några nya ljudböcker. Jag brukar aldrig ha tittat ut någon speciell titel i förväg, dels för att utbudet inte är så himla stort och dels för att de titlar som finns är så flitigt utlånade att det inte är så troligt att just det man vill läsa finns inne… Den här gången tyckte jag dock att det blev riktig jackpott! En dag, som jag har velat läsa så länge! En ny av fantastiska Martina Haag! Och som en bonus, Farbrorn som inte vill va’ stor. Det här ser jag fram emot att lyssna på.
Särskilt kul var det att En dag fanns inne. Det känns som boken som alla snackade om 2010, men såhär dags är den såklart lite bortglömd… och oddsen för att jag skulle skaffa boken i pappersform är väldigt låg. Men nu så! Nu ska jag också läsa Nicholls bestseller.
Sagor för barn över år 18 år är en vuxen sagobok, där sagorna handlar om saker i stil med när Gud införde ordransonering och prästmän, PR-män och politiker tappade rösten. För en politiker föll det så väl ut att han blev den bästa statsminister riket haft. Det finns sagor där kungar och politiker svischar förbi och andra sagor med kanske lite otippade huvudpersoner – t.ex. en oxfilé… Sammantaget är det en rolig och mysig samling sagor med mer eller mindre inslag av satir. En del sagor kan kännas lite daterade, eller åtminstone svåra föra mig att relatera till, såhär nästan 50 år efter bokens uppkomst, men det gör ingenting. Jag tyckte det var en riktigt bra och trevlig bok.
I en del nyutgåvor finns en av Danielssons mest kända vuxensagor: Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Det gäller dock inte denna ljudboksutgåva (fint inläst av Gösta Ekman!), men… Det är ju å andra sidan en saga vi kan njuta av redan på måndag, på TV alltså.
Det var länge sedan jag lyssnade så lite på ljudböcker som jag gör just nu… Jag har ett par titlar påbörjade, men när det går veckor mellan varje lyssning så blir det onekligen svårt att ta upp lyssningen när man väl gör det. Förr sprang jag mycket och regelbundet och då var ljudboken en trevlig kamrat att ha med sig på turen. I våras hade jag dock löparknä (asdryg och smärtsam inflammation på utsidan av knät) hela säsongen och sedan har jag aldrig plockat upp löpningen igen… Jag vet inte hur mycket löpning mitt knä håller för nu för tiden och det känns ledsamt att börja springa långsamt och korta distanser när man egentligen vill tro att man är i vanlig form och kan springa långt och fort…
Nåväl. Det finns andra som lyssnar på ljudböcker, inte minst unga personer. Telia har beställt en undersökning, som visar att var femte person mellan 18 och 25 år läser mer tack vare ljudboken. Nu har Telia också inlett ett samarbete med Storytel, som gör att det ingår ett års fritt användande av Storytels ljudbokstjänst till vissa abbonemang. Ungefär som Spotify, alltså. Jag håller mig till Spotify, men ändå. Schyst att möjligheten finns att enkelt välja till ljudböcker.
Åh, vad glad jag blev när jag hörde att Novellix har släppt några av sina noveller på Spotify. Det här är, mig veterligen, det första försöket att lansera ljudböcker på Spotify, där det sedan tidigare bara har funnits musik och några podcasts. Strömmade ljudböcker finns redan tillgänglig via tjänster som Storytel, men det är ju en separat tjänst, vilket höjer tröskeln för att prova, åtminstone för mig.
Jag gillar verkligen Novellix kreativa och nytänkande metoder för att sprida sina böcker. Jag hoppas dock att det inte bara är ett kortlivat experiment, utan att fler förlag vågar prova. Det förutsätter förmodligen att man når ett bättre avtal om ersättning. Tydligen får Novellix endast 5 öre per lyssning och spår, vilket ju verkligen är småpengar, som möjligen är en rimlig ersättning om det vore låtar det handlade om, och inte ljudböcker som man bara lyssnar på en gång.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Jag har haft ljudboksversionen av biografin Gösta Ekman: Farbrorn som inte vill va’ stor i lurarna ett tag. Ska jag vara ärlig så känner jag nästan bara igen Gösta Ekman från de första Jönssonliganfilmerna (och lite från Papphammar om det repriserats på typ Minnenas television..), men jag har haft stor behållning av att lyssna på den här boken i alla fall. Det är verkligen en lång och bred karriär Ekman kan se tillbaka till och i den här boken sammanfattas allting, inklusive åren som hjälpreda åt Ingmar Bergman. Kul att höra om hur det kunde gå till! Den täcker också upp lagom dos privatliv och familjeliv, men jag tycker absolut att den är roligast och bäst för alla ”bakom kulisserna”-grejer som Ekman delar med sig av. Fin bok! Säkert är den dessutom ännu finare som pappersbok, där jag antar att den också innehåller foto och illustrationer.
