Dit du går, följer jag, av Lina Nordquist, handlar om Unni och Kåra, två kvinnor, från två olika tider, men som visar sig ha band och kopplingar till varandra. De bor exempelvis i samma hälsingländska torp, även om den ena gör det vid 1900-talets början och den andra lever i en utbyggd version cirka 70 år senare. Unni kommer till torpet efter en flykt från Norge, som hon tvingats lämna för att undvika att bli inspärrad på mentalsjukhus. Med sig har hon sin livskamrat, en liten son och i magen väntar en lillasyster. Torpet är öde och bonden som äger det låter dem få det på avbetalning. Det är ett hårt slit för att jobba sig till torpet och för att överleva. Den lilla familjen förföljs av svält och lever i misär. Snart börjar olycka efter olycka att drabba dem: familjemedlemmar rycks bort, tragedier avlöser varandra och bonden kommer att återkomma som en våldtäktsman och sadist.

Kåra lever i samma torp, tillsammans med sin svärmor, i en tid närmare nutid. Hennes svärfar har precis gått bort och Kåras man är också borta. Det står klart att det finns familjehemligheter och svårigheter kring dessa människor och att allt helt enkelt inte står rätt till. Kåra är ärligt talat en person som det är ytterst svårt att sympatisera med, trots att man förstår att hon har ett svårt bagage.

Dit du går, följer jag, är en bästsäljare som dessutom har belönats med det folkliga bokpriset Årets bok. Jag kan förstå det. Det är en bok som rymmer många hemligheter och samband att upptäcka och en bok med många gripande scener. För min del kände jag dock att det blev för mycket. Boken vältrar sig så mycket i lidande och olyckor att det nästan blir parodiskt och det finns så mycket sentimentalitet och tragedi att jag ständigt känner mig skriven på näsan. Sida upp och sida ned är det meningen att man ska vrida på tårkanalerna. Och visst, jag är inte gjord av sten, det är klart att jag känner något när jag läser, men mest av allt blir jag faktiskt irriterad. Det blir för mycket, helt enkelt, och det skildras inte med tillräcklig finess, om du frågar mig. Dessutom upplevde jag boken som seg. Jag började läsa den som e-bok och visste inte sidantalet. Efter en tid växlade jag över och började lyssna på den som ljudbok istället. Jag blev genuint förvånad när jag insåg att boken bara är cirka 12 h lång, vilket motsvarar cirka 350 sidor text. Det kändes som en långt mycket tjockare bok och det menar jag inte på något bra sätt. Det är för mycket text. För mycket av allt.

Dit du går, följer jag

Lina Nordquist

Lina Nordquist (född 1977) är en svensk forskare och politiker. Dit du går, följer jag är hennes debutroman.