Ruby bor med sina föräldrar i ett minst sagt skruttigt hus i en liten engelsk kustby. Hennes mamma försöker att få tillvaron att gå runt. Pappan har nått nederlag efter nederlag och har nu nått den nivån att han inte ens försöker att söka något nytt jobb. Han ägnar istället dagarna åt fiske, drickande, tv och att klä ut sig till cowboy tillsammans med några andra män från trakten. Ruby har det inte lätt i skolan, där hon plågas av sina klasskamrater, men hemma håller hon modet uppe genom att drömma om att ha en ponny, något som aldrig kommer att ske. Hon är också mycket med sin pappa. På ett barns vis vill hon ställa upp för sin pappa, försvara honom och muntra upp honom.
Plötsligt börjar trakten att skakas av fruktansvärda brott: kvinnor blir förnedrade och mördade och tvingade att ringa sina mammor medan det pågår. Rubys pappa tar på sig att åka runt och ge kvinnor lift, så att de inte ska behöva gå hem själva. Ruby, ”vice-sheriffen”, får följa med. Det rullas snart upp för läsaren att allting inte är riktigt som Ruby kanske tror och läsaren får sedan följa henne när hon lägger ihop alla pusselbitar och inser att det är något som inte stämmer. Insikten är fruktansvärd och hon vet inte hur hon skulle kunna anförtro sig åt någon.
Livets och dödens villkor är en helt fruktansvärd bok om barns sårbarhet och den väcker många tankar kring barn och deras fullständiga lojalitet. I många kriminellas närhet finns naturligtvis barn, barn som vill tro på sina föräldrar och som gör vad som helst för dem och för att hålla ihop familjen. Vad jag önskar att alla barn hade trygga och pålitliga vuxna omkring sig och att alla barn fick växa upp utan att behöva ta ansvar och försöka att skydda sina föräldrar! Jag fick faktiskt lite ont i magen av att läsa den här boken.
Livets och dödens villkor är naturligtvis också en spännande deckare (extremt spännande, faktiskt), men det är berättelsen om Ruby som verkligen berör. På djupet. Bauer är oerhört skicklig på att skriva om destruktiva familjeförhållanden och här briljerar hon verkligen. Hon lyckas också på ett fint och insiktsfullt sätt fånga precis den där tiden i livet innan puberteten, tiden när man fortfarande är ett barn och inte behöver ställas inför faktumet att man är en kvinna och att det medför begränsningar. Livets villkor, som sagt.
Jag lyssnade på den här boken som ljudbok och jag kan verkligen rekommendera andra att göra detsamma. Jag faller inte alltid pladask för uppläsningar; helst tycker jag att de ska vara neutrala och inte för mycket ”radioteater”, men den här boken är helt perfekt uppläst. Torsten Wahlund fångar stämningarna och karaktärerna på ett mycket bra sätt som förhöjer berättelsen.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en rejält spännande thriller och samtidigt få en omskakande och tankeväckande berättelse om barns lojalitet och sårbarhet.
Betyg: 4+ regnstormar av 5.
Livets och dödens villkor av Belinda Bauer
Om Livets och dödens villkor och Belinda Bauer
Belinda Bauer (född 1962) är en brittisk författare som har skrivit ett antal kriminalromaner. Flera av dem, däribland debutromanen från 2010, Mörk jord (Blacklands), utspelar sig runt Exmoor. Hennes senaste roman på svenska heter Det slutna ögat (The shut eye) och kom ut 2015. Belinda Bauer har en hemsida och en fansida på Facebook.
Originalets titel: The facts of life and death.
Uppläsare: Torsten Wahlund.
Översättare: Leif Janzon.
Utgivningsår: 2014 (första utgåvan, Modernista), 2014 (den här ljudboksutgåvan, HörOpp).
Antal sidor: 317 (ca 10 h lyssning).
ISBN: 9789174995688, 9789175233192.
Andras röster: Bokhora, Hyllan, Johannas deckarhörna, Kulturbloggen, Sladdertackans bokblogg.
Baksidestext
”»Ring till din mamma.« »Vad ska jag säga?« »Säg adjö.«
Det är så det börjar.
Unga kvinnor terroriseras i trakten kring kustorten Limeburn i sydvästra England. Tioåriga Ruby Trick följer med sin arbetslöse far, John, på nattliga bilfärder för att beskydda dem och jaga vad som snart visar sig vara en mördare. Samtidigt tycks havet anstränga sig till det yttersta för att sluka den lilla byn, som från andra hållet hotas av den vilt växande skogen.
Livets och dödens villkor är en kusligt närgången psykologisk thriller om kärlek och kolsvart destruktivitet, sedd med en tioårig flickas obrottsligt lojala, vettskrämda blick.”
Jag har inte skrivit något om Stora ljudbokspriset! Det borde jag kanske göra. Ljudböcker är verkligen min grej. I perioder lyssnar jag i princip bara på ljudböcker och läser knappt en sida på en egen hand. Det är ingenting jag är stolt över. Faktum är att jag verkligen kände igen mig i Bengt Ohlssons DN-artikel där han skriver om sina försök att lyssna på ljudböcker och hur han vänder sig emot böcker som något som ska pågå i bakgrunden. Hehe. Det är en läsvärd text, för den som missat! Jag önskade att jag hade tid och ro att läsa mer på egen hand istället för att lyssna, men nu ser det alltså inte ut så hemma hos mig.
Därför älskar jag alltså ljudböcker och jag tycker såklart att det är kul att det finns ett pris som särskilt belönar böcker i det formatet. Sedan något år tillbaka är det Storytel som delar ut priserna, som går till böcker i tre kategorier: Skönlitteratur, Deckare & spänning och Barn & ungdom. Det är läsarnas röster som avgör vilka böcker som blir nominerade, men sedan är det en jury som utser vinnarna. Den här gången gick prisen till Livet efter dig av Jojo Moyes, uppläst av Gunilla Leining, Hämnaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund, uppläst av Stefan Sauk samt till När hundarna kommer av Jessica Schiefauer, uppläst av Viktor Åkerblom. Jag har läst Livet efter dig (gillade inte så mycket), men har de andra två böckerna olästa. När hundarna kommer finns faktiskt i min ljudboksapp och väntar, så jag hoppas på att få tid till att lyssna på den snart. Jag har velat läsa När hundarna kommer sedan i höstas, när den belönades med Augustpriset. Den måste ju vara bra med tanke på allt prisregn över den. 🙂
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist
Tom och hans sambo Karin väntar sitt första barn när Karin plötsligt blir akut sjuk. Förloppet är snabbt. Från den ena dagen till den andra är hon plötsligt döende i akut leukemi. Deras dotter måste förlösas med kejsarsnitt i ett försök att rädda mamman och barnet. Barnet klarar sig, men för Karin blir tillståndet allt sämre. Tom springer mellan neonatalavdelningen och intensivvårdsavdelningen där hans Karin vårdas. Det är en fruktansvärd situation. Som läsare kan man knappt andas för att det är så intensivt, så obegripligt. Malmquist skildrar inte berättelsen med långa utläggningar om känslor och tankar, utan låter berättelsen drivas av de handlingar som bokens Tom desperat utför. Det är fantastiskt skrivet. Det låter kanske inte så spännande eller dramatiskt att få följa Tom när han tar sig mellan avdelningarna, byter filtar, som han vill att mor och dotter ska ha för att känna doften av den andra, och samtalar med vårdpersonal och andra anhöriga, men det är verkligen dramatiskt. I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv är som en thriller, omöjlig att lägga ifrån sig. Samtidigt orkar man nästan inte läsa. Det som sker i boken är så jobbigt och överrumplande att det är svårt att ta in. Hur vore det egentligen att mista sin älskade och samtidigt bli förälder för första gången?
Tom Malmquist är en författare som vet precis hur fruktansvärd den här situationen är. Han har nämligen skrivit sin egen historia. Och som han har skrivit! Det här är sorgligt och vackert och perfekt berättat. Det känns så himla fint att ha fått ta del av den här berättelsen. Tack!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill tappa andan och bli omskakad av en sorglig och skrämmande berättelse om att förlora sin älskade och bli förälder samtidigt.
Betyg: 5 älskade barn av 5.
Om Tom Malmquist och I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv
Tom Malmquist (född 1978) är en svensk författare. Han debuterade 2007 med diktsamlingen Sudden death. Sitt stora genombrott fick han dock med den självbiografiska romanen I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, för vilken han bland annat har belönats med Dagens nyheters kulturpris.
Uppläsare: Björn Wahlberg.
Utgivningsår: 2015 (första upplagan, Natur & kultur), (den här ljudboksutgåvan, A nice noise).
Antal sidor: 317 (ca 9 h lyssning).
ISBN: 9789127141261, 9789188315021.
Andras röster: Anna Beskow, Bokstugan, Enligt O, Och dagarna går.
Baksidestext
”Tom och Karin väntar sitt första barn när Karin plötsligt insjuknar och måste föras till sjukhus. Barnet tas ut med kejsarsnitt och som i en mardröm springer Tom i kulvertarna under Karolinska sjukhuset, mellan intensivvårdsavdelningen och Neonatalen; mellan liv och död.
När han återvänder hem är det utan Karin, ensam med ett spädbarn och en chockartad sorg. Några månader senare dör också hans egen pappa, som han hela sitt liv haft ett komplicerat förhållande till.
”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv” är en rå och vacker bok om ett år som förändrade allt. En berättelse om förlust, föräldraskap och det liv vi lever, ögonblick för ögonblick.”
Odinsbarn är den första delen i Siri Pettersens hyllade fantasytrilogi Korpringarna. Boken har fått ett väldigt fint mottagande, inte minst för att den har en stark kvinnlig karaktär i huvudrollen. Odinsbarn handlar om Hirka, som till skillnad från alla andra saknar en svans. Det har sagts att det beror på att en varg tog hennes svans när hon var liten, men det är inte sant. Hennes pappa vet sanningen och en dag måste han berätta den även för henne. Det är dags för dem att ge sig av, för att skydda Hirka. Hirka är nämligen på väg att bli vuxen, vilket också innebär att man genomgår en rit inför de med makt, rådet, och visar att man kan famna, d.v.s. utöva sin kraft. Hirka kan inte famna. Hon är inte som de andra, hon är ett ”Odinsbarn” och som sådan är hon potentiellt farlig och nu måste hon fly. Som Odinsbarn riskerar hon att sprida rötan.
Hirka har en vän, Rime, som är arvtagare till en av de mest mäktiga i rådet. Med honom kan Hirka känna kraften och kanske kan han hjälpa henne?
Odinsbarn är en spännande och annorlunda fantasy. Jag gillar huvudpersonen och jag tycker hemskt mycket om författarens språk och hur hon strösslar med ord och begrepp som hon har hittat på själv, men som ändå finns där med en stor självklarhet: slockna, famna, menskr…
Däremot ångrar jag bittert att jag lyssnade på den här boken som ljudbok, för det var allt annat än lätt att hänga med. Jag vill nästan tro att ljudboksappen som jag lyssnat med har fått spel och hoppat fram och tillbaka i uppspelningen, men sanningen är nog att boken kräver så mycket närvaro att den inte passade för mig att lyssna på som ljudbok. Det blev för rörigt: för många hopp mellan karaktärer, tid och rum för att jag skulle hänga med i svängarna. Det känns inte som att jag kan ge något riktigt ärligt och bra omdöme om den här boken, för min lyssning blev allt annat än optimal. Det enda jag kan säga är väl att man helst bör undvika ljudboken om man inte är väldigt van vid att lyssna på fantasyromaner.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en originell och spännande fantasy med en stark kvinnlig karaktär i huvudrollen och ett säreget språk.
Betyg: 3 korpar av 5.
Odinsbarn av Siri Pettersen
Om Siri Pettersen och Odinsbarn
Siri Pettersen (född 1971) är en norsk författare och serietecknare. I Norge är hon kanske mest känd för serien Anti-klimax (Anti-klimaks på norska) från 2002. I Sverige slog hon igenom stort 2015 med fantasyromanen Odinsbarn. Hennes senaste bok på svenska är uppföljaren, Röta, som också kom på svenska 2015. Siri Pettersen instagrammar under @siripettersen, twittrar under @siripettersen och har en hemsida. Korpringarna har också en fansida på Facebook.
Originalets titel: Odinsbarn (norska).
Översättare: Ylva Kempe.
Uppläsare: Sonja Lindblom.
Utgivningsår: 2015 (första svenska utgåvan, B. Wahlströms), 2015 (första svenska ljudboksutgåvan, B. Wahlströms).
Antal sidor: 661 (ca 22 h lyssning).
ISBN: 9789132165719.
Läs också: Övriga delar i serien Korpringarna: Röta, Kraften.
Andras röster: Bokhora, Carolina läser, Kulturbloggen, Kulturkollo
Baksidestext
”Den norska fantasysuccén – nu äntligen på svenska!
Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa.
Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn - ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns värre saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna …
Odinsbarn är första delen i serien Korpringarna – en spektakulär fantasyberättelse med rötter i den nordiska mytologin. Det är en episk och våldsam uppgörelse med främlingsrädsla, blind tro och ärelystnad. Boken har blivit en sensationell succé i hemlandet Norge där den hyllats för sin originalitet, sitt språk och sin intrig.”
Det är säkert fler än jag som lyssnar på ljudböcker. Ett populärt sätt att göra det på är att lyssna från appar i mobilen. Det finns flera prenumerationstjänster tillgängliga, varav den kanske mest populära (?) är Storytel. Jag använde Storytel under flera år (länge var det i alla fall) fram till 2015, då jag gick över till Mofibo. Sedan en månad tillbaka är jag dock tillbaka hos Storytel eftersom jag fick ett erbjudande om 3 fria månader via min mobiloperatör. Eftersom jag därför har båda tjänsterna i färskt minne, så att säga, så tänkte jag passa på att jämföra dem. Det här är alltså inte reklam eller ett sponsrat inlägg, utan jag tänkte helt enkelt att det kanske hjälper någon annan som eventuellt är sugen på att testa ljudböcker i mobilen och inte vet vilken tjänst som är ”bäst”. Det går förmodligen inte att ge något rakt svar på vilken tjänst som är bäst, men några faktorer som jag själv tycker är viktiga är utbud, användarvänlighet/funktioner och pris.
Arvet efter dig i Storytel-appen
Utbud
Såväl Storytel som Mofibo erbjuder e-böcker och ljudböcker som kan läsas via deras respektive appar till iOS och Android. Böckerna kan läsas strömmande, vilket alltså kräver någon form av uppkoppling, eller offline (nedladdade böcker). Hos Storytel går det också att lyssna/läsa via webben (deras hemsida). Båda har böcker på svenska och engelska. Jag kan inte hitta några siffror på hur många böcker som de har i sina respektive kataloger, men enligt ett gammalt pressutskick (från 2014) säger sig Mofibo ha över 20 000 e-böcker i sitt utbud och enligt några ännu äldre pressutskick har de förlaget Simon & Schuster (engelskspråkigt) och ”de 10 största svenska bokförlagen” i sin katalog. Storytel stoltserar med att de ”har avtal med nästan alla förlag i Sverige och kan därför erbjuda sina kunder i princip varenda titel som ges ut som ljudbok, så fort de kommer ut i handeln. Som komplement ger Storytel ut egna böcker under namnet Storyside.”.
Färjan i Mofibo-appen
Min personliga uppfattning är att Storytel har ett betydligt bättre utbud av nya böcker och av ljudböcker generellt. Mofibo är dock odiskutabelt vassast när det gäller utbudet av e-böcker. Det här är ju min personliga uppfattning. För att göra någon slags jämförelse så slumpade jag fram 10 böcker som jag läste förra året (blandade utgivningsår och böcker som jag själv har läst i blandade format).
Så vem vinner? Min uppfattning är fortfarande att Storytel vinner kampen när det gäller ljudböcker, men att Mofibo är vinnare när det gäller e-böcker. Dock är det rätt lika resultat i just den här jämförelsen med 10 slumpade böcker.
Kristin Lavransdotter i Mofibo-appen
Användarvänlighet och funktioner
Som jag redan har nämnt så erbjuder Storytel möjligheten att lyssna via datorn/webben, vilket en del kanske tycker är användbart. I övrigt är det appar som gäller för såväl Mofibo som Storytel. Ingen av tjänsterna erbjuder möjligheten att läsa e-böcker utanför apparna, t.ex. i en läsplatta/e-bokläsare.
Mofibo har en app där man omedelbart möts av en startsida med ens pågående böcker (upp till 3 stycken). Vad jag kan förstå så kan en och samma användare vara inloggad på ett obegränsat antal enheter, men det är enbart möjligt att ha 3 pågående böcker igång samtidigt. Vill man öppna en 4:e bok så måste man stänga ner någon av de man redan har uppe.Uppdatering: Mofibo erbjuder från och med den 7/7 2016 10 pågående böcker.
Det går även att spara böcker i en bokhylla så att man kan öppna dem senare. De påbörjade böckerna kan läggas i offlineläge om man så önskar. Via menyer kan man söka efter nya böcker och klicka sig omkring bland boktips/olika kategorier. För den som har idétorka så finns det någorlunda smarta kategorier i stil med ”Eftersom du läste…” med tips på liknande böcker. Det går också att läsa andras betyg eller recensioner. Spelaren för ljudböcker har de vanliga funktionerna som man kan tänkas vilja ha, som t.ex. backa framåt/bakåt, timer och sådant. E-bokläsaren är basic. Det går inte att bokmärka eller göra anteckningar (om de funktionerna finns så har jag inte hittat åt dem i alla fall). Däremot synkas det hela tiden var någonstans i boken man slutade senast, så det är inget problem att det saknas bokmärken (tycker jag). Det går att ställa teckenstorlek och växla mellan ljus/mörk bakgrund för att få bättre ergonomi.
Källan i Mofibo-appen
Hos Storytel hamnar man direkt i den bok som man läste i senast. Har man varit inne och lyssnat i en annan enhet sedan senast så kommer det upp en meny som frågar om man vill hoppa till det nya ställe som man har hamnat i på sin andra enhet. Via menyval kan man söka efter böcker och bläddra bland kategorier. Betyg och recensioner från andra användare kan vara en hjälp för den som ska välja en ny bok. Det finns inga personliga boktips av något slag. Inte vad jag har sett i alla fall. Alla böcker som man är intresserad av kan sparas till en bokhylla där ett obegränsat antal böcker kan sparas. Vad jag kan förstå så kan man också ha ett obegränsat antal påbörjade böcker. Jag förstår det också som att det saknas begränsning för hur många enheter man kan vara inloggad på. Den enda begränsningen ligger istället i hur många offlineböcker man kan ha samtidigt: 5 st. Om du har en och samma ljudbok offline på två enheter räknas det alltså som 2 offlineböcker. Uppspelaren har allt som uppspelare brukar ha: det går att ställa timer och hoppa fram/bak i uppspelningen. I de fall då boken finns som både e-bok och ljudbok så går det snabbt att växla mellan formaten genom att klicka. Texten i e-böckerna blir gulmarkerad om man rör med fingret i texten och klickar man igen så hoppar man in i uppspelningen på just det textavsnittet. För många är nog det här en mycket fiffig funktion och det känns verkligen nytänkande och smart, men personligen ser jag det mest som ett irritationsmoment. Mer än ett awkward moment har inträffat när jag har råkat dra igång uppspelning av ljudbok på allmän plats när jag egentligen bara vill läsa lite e-bok. Min känsla är att e-bokläsaren är en bonus till Storytels ljudbokstjänst och att det inte riktigt är tänkt att man ska använda Storytel för enbart e-böcker. Min känsla är i alla fall att det är klumpigt att läsa e-böcker. Läser man någon annan bok och vill hoppa tillbaka till sin påbörjade e-bok så minns inte Storytel att det är så man läser boken utan varje gång man vill öppna den på nytt så måste man aktivt klicka att man vill läsa och inte lyssna på den. Precis som i Mofibo-appen kan man ställa teckenstorlek och bakgrundsfärg. Hos Storytel går det också att lägga bokmärken.
Växla mellan läsa och lyssna i Storytelappen
Mest användarvänlig?I allt väsentligt så tycker jag att uppspelarna och bokväljaren/kategoriindelningen är likvärdig. Storytel erbjuder möjlighet att snabbt växla mellan e-böcker och ljudböcker om ljudboken är igång, men det är nog en smakfråga om det verkligen är något positivt. Mofibo är mer lättanvänt för den som har flera böcker igång samtidigt eftersom det inte krävs så många menyval för att växla bok. För den som vill ha väldigt många böcker igång samtidigt vinner dock Storytel, som i princip inte har någon begräsning när det gäller påbörjade böcker. Storytel vinner också i antal offlineböcker (5, jämfört med 3) för den som enbart lyssnar på en enhet. Mofibo räknar dock inte en offlinebok två gånger om du har samma bok på två enheter.
Pris
Mofibo är en vinnare här. För 129 kr/mån får du tillgång till hela utbudet och alla funktioner. Priset har de höjt helt nyligen. Fram till nyss var de ett riktigt billigt alternativ: 99 kr/månaden. Storytel tar 169 kr/mån, vilket jag tycker är i saftigaste laget.Uppdatering: Från den 7/7 2016 kostar både Mofibo och Storytel 169 kr/mån. Rimligen väger dock utbud högre än pris (det finns knappast någon mening med att ha en billig tjänst som man inte använder…). För den som vill skapa sig en bild av utbudet erbjuder både Storytel och Mofibo gratis prova-på-abonnemang i 14 dagar.
Min personliga favorit
Om Storytel och Mofibo hade kostat lika mycket så hade jag haft svårt att välja, men jag tror att jag hade kört på Storytel tack vare det stora utbudet av ljudböcker. För mig är det en kul bonus att det också finns e-böcker, men innan Storytel lanserade e-böcker och innan Mofibo kom till Sverige så kunde jag ändå läsa e-böcker på mobilen på ett smidigt sätt: det är ju himla enkelt att klicka hem lån från biblioteket t.ex. För mig personligen väger dock priset tungt. Jag har ingen lust att lägga 169 kr/mån på ännu en prenumerationstjänst för strömmad underhållning. Jag sitter redan med ett Spotifykonto och i hushållet har vi Netflix och Viaplay till och från… Det blir ju en del till slut! Det något sämre utbudet i Mofibo är inte sämre än att jag hela tiden hittar böcker jag gärna vill läsa/lyssna på – och det räcker för mig. När mina 3 gratis månader är förbi så kommer jag att avsluta Storytel och gå tillbaka till Mofibo.
Jag tycker faktiskt lika mycket om båda, på sitt sätt. Min personliga uppfattning är att Mofibo är något bättre på e-böcker medan Storytel är odiskutabelt vassare på nya ljudböcker. Eftersom jag främst är ute efter ljudböckerna så tycker jag därför att Storytel är snäppet bättre nu när priset för de två tjänsterna är detsamma. E-böcker läser jag ofta på andra sätt, t.ex. genom bibliotekslån, så jag tycker inte att jag vill betala en massa pengar varje månad för en abonnemang som fokuserar på e-böcker.
Jenny Nordberg befinner sig i Kabul för att göra research för en dokumentär om afghanska kvinnor. En av de kvinnor som hon följer är Azita, som har varit ledamot i parlamentet och som nu kampanjar för att bli omvald. När Nordberg träffar Azita och hennes familj går det så småningom upp för Nordberg att familjens son inte är en pojke. Den 6-årige Mehran är i själva verket en flicka som har klippts kort och som kläs i pojkkläder. För en kvinna i Azitas position skulle det vara för distraherande och komplicerat att sakna en son. I ett land där pojkar betyder allt och flickor inget kan det ibland vara enklast att helt enkelt förvandla en av sina döttrar till en son. Fenomenet har till och med ett namn: bacha posh. Nordberg blir förvånad och när hon skriver om händelsen så blir en hel (väst)värld lika förbluffad. Ingen har väl tidigare hört talas om detta fenomen. I Afghanistan, däremot, är det inte så ovanligt som man skulle kunna tro. De förklädda flickorna finns i själva verket överallt; i varje skola finns det flera stycken. I många fall är de en mycket dåligt bevarad kollektiv hemlighet. Släktingar, grannar och andra vet om det, men det låter det passera.
Nordberg fortsätter sin reportageresa genom att leta upp och prata med bacha posh och deras närstående. Hon träffar familjer där flickor har förvandlats till pojkar i en förhoppning om att den förklädda dottern på ett magiskt sätt ska göra att nästa barn blir en son. Hon träffar andra familjer där flickor har gjorts till pojkar av krassa ekonomiska skäl. I en fattig familj kan det vara nödvändigt att låta en son utföra enklare jobb mot betalning och finns det ingen son så får man alltså göra en dotter till en pojke. Skälen till att göra flickor till pojkar kan alltså skifta, men vad allt vittnar om är det som skett överallt i världen, i alla tider: i ett ojämlikt samhälle kommer det alltid att finnas de som måste förklä sig till den mer privilegierade gruppen. Det kan vara homosexuella som inte vågar vara öppna med att de är gay. Det kan vara förtryckta minoriteter som gör bäst i att försöka smälta in i den mer privilegierade massan. Bacha posh blir på så sätt ett tydligt uttryck för hur förminskade och förtryckta Afghanistans kvinnor är och de blir ett lika delar fascinerande som hjärtskärande exempel på vilka desperata metoder som kan tvingas fram för att förhålla sig till dessa patriarkala strukturer.
De förklädda flickorna i Kabul är en insiktsfull och intressant skildring av Afghanistan och landets utmaningar efter alla dessa år av krig. Nordberg berättar intressant om kultur och krig och hur detta hänger ihop med hur kvinnor behandlas idag. Det presenteras inga enkla lösningar på hur något skulle kunna förändras, men Nordberg gör det mycket tydligt att västvärldens bistånd knappast kommer att leda landet rätt. Det är verkligen en sorglig läsning, särskilt eftersom Nordberg skriver så fint om verkliga människor och deras mycket små friheter och handlingsutrymmen i ett land där de inte betyder någonting.
De förklädda flickorna i Kabul är också en mycket tankeväckande och intressant bok om könsroller och kön. Vad är det egentligen som gör en man till en man och en kvinna till en kvinna? Den här boken drar det verkligen till sin spets när den skildrar kvinnor som i ett av världens mest förtryckande länder lever sina liv som män. Det vanliga är att flickorna görs till flickor igen när de når puberteten, men en del bacha posh fortsätter att vara män. En del kan inte längre backa ur, kan inte börja leva ett instängt liv, kan inte överge sin frihet. Kanske är det inte så mycket det att vara man som det att ha en frihet som gör att en del backa posh har svårt att hitta en kvinnlig könsidentitet när det är dags. Det är hur som helst uppenbart att det är en komplex fråga och att det saknas svar. Det är något extremt med att få en påtvingad könsidentitet. Vad det gör med en människa har just ingen studerat, men nu har i alla fall Jenny Nordberg gett några av dem drabbade en röst.
De förklädda kvinnorna i Kabul är en helt överrumplande och fängslande reportagebok. Den väcker tankar och känslor om vartannat och är omöjlig att lägga ifrån sig. Läs!
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill lära sig mer om kvinnors liv i Afghanistan idag och vilka extrema metoder som kan krävas för att försöka få lite handlingsutrymme i en patriarkal och förtryckande värld.
Betyg: 5 motorcyklar av 5.
Citerat ur De förklädda flickorna i Kabul
”Zahra har en mycket tydlig bild av vad som skiljer pojkar och flickor åt. Mest av allt handlar det om hur de lever sina liv, förklarar hon: ”Flickor klär upp sig. De använder smink. Pojkar är enklare. Jag gillar det. Jag hatar långt hår, som flickor har. Jag skulle inte ha tålamod att borsta det, att tvätta det… Och flickor pratar för mycket. De skvallrar, vet du? Män pratar, men inte lika mycket som kvinnor. Kvinnorna sitter alltid inomhus och pratar. Pratar, pratar. Det är vad de gör. För de har ingen frihet. De kan inte gå ut och göra saker. Så de bara fortsätter att prata.”
Efter en paus lägger hon till:
”Jag hatar sjalen. Jag hatar att sätta på mig den. Och de långa tunikorna. Och bh. Jag vägrar att använda den.” Hennes kinder rodnar en aning igen, och håret faller ner i ögonen när hon vänder bort huvudet.
”Flickor tycker om att ha vackra hem, att måla dem invändigt och utvändigt”, fortsätter hon. ”Pojkar bryr sig inte om hemmen eller att diskutera hur de ska inredas. Männen lämnar ju ändå hemmen och går och arbetar. Det finns saker som kvinnor tycker om att göra: att laga mat, att städa, att göra sig själva vackra. Att gå på bröllop. Mode. Män är inte intresserade av sådant.”
Männen, å sin sida, tycker om att köra bil snabbt, vara med kompisar och slåss. Zahra beskriver den ultimate mannen: Jack Bauer i 24, omåttligt populär i Kabul. För henne och de andra pojkarna i kvarteret symboliserar den amerikanske hjältekaraktären en riktig afghan. En äkta krigare. Höjdpunkten i varje avsnitt är när han nästan blir misshandlad till döds, men ändå reser sig och försvarar sin heder. Precis som en afghan, menar Zahra, fruktar han aldrig döden. Och han ger aldrig upp.
Jag försöker mig på en billig poäng: ”Är pojkar alltså bättre än flickor?”
Zahra skakar på huvudet. Absolut inte.
”Flickor är intelligentare än pojkar, eftersom de arbetar mer i hemmet och kan göra fler saker. Män passar bättre för andra sorters arbeten. De är också intelligenta, men de kan göra färre saker. Allt arbete som pojkar kan göra, det kan kvinnor göra också. Jag vet det, för jag gör det. Men arbetet som kvinnor gör, det kan män inte göra.””
De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg
Om Jenny Nordberg och De förklädda flickorna i Kabul
Jenny Nordberg (född 1972) är en svensk prisbelönt journalist och författare, bosatt i New York. Hon skriver för tidningar som New York Times och Svenska dagbladet. Jenny Nordberg twittrar under @nordbergj och har en fansida på Facebook. Även boken har en hemsida: bachaposh.com.
”Efter att ha fött tre flickor bestämmer sig Azita, en kvinnlig politiker i Afghanistan, för att förvandla sin fjärde dotter till en son. Hennes yngsta dotter får sitt långa hår avklippt och kläs i byxor och en jeansskjorta. Maken blir också nöjd – han blir inte längre baktalad som ett misslyckad far till enbart fyra döttrar, i ett samhälle där pojkar och män är det enda som räknas.
De kallas ”bacha posh” – flickorna som kläs ut till pojkar av föräldrar som har ett desperat behov av söner. I förklädnad kan flickorna röra sig friare i ett hårt segregerat samhälle. De kan också arbeta och gå i skolan, tills puberteten sätter stopp och tvingar dem att bli kvinnor som gifts bort mot sin vilja.
När journalisten Jenny Nordberg först berättade om det okända fenomenet i New York Times 2010 blev de förklädda flickorna en världsnyhet. Boken fortsätter att följa flera familjer på nära håll i Kabul och är en fascinerande historia om uppfinningsrikedom och kollektivt självbedrägeri, men blir också ett skakande reportage om hur lite en kvinnas liv är värt efter tretton års krig i Afghanistan.
I sökandet efter hemligheter i en krigszon ställer författaren förbjudna frågor om sex och könsidentitet, om Gud och religiösa lagar, och om vad skillnaden mellan pojkar och flickor – eller män och kvinnor – egentligen består i. Det hon till slut finner i ett av världens farligaste länder lär oss något om vår egen historia och om människors vägran att acceptera förtryck genom alla tider.”
Arvet efter dig är uppföljaren till Jojo Moyes bestseller Livet efter dig. I Livet efter dig fick läsaren följa Lou, som börjar arbeta som personlig assistent åt en svårt deprimerad, rörelsehindrad man vid namn Will. Det uppstår känslor mellan dem, men förhållandet är ändå dömt att misslyckas – mannen har bestämt sig för att avsluta sitt liv på en klinik för aktiv dödshjälp.
I Arvet efter dig flyttas läsaren fram i tiden. Lou jobbar nu på en pub på flygplatsen och lever själv i en lägenhet i London. Jobbet är ingenting som hon trivs med och förlusten som hon precis har upplevt är också som ett oläkt sår. När hon faller från sin takterrass och skadar sig så räknar faktiskt omgivningen med att det rör sig om ett självmordsförsök. Trots att det faktiskt inte var ett självmordsförsök så är Lou självklart fylld av sorg efter vad hon har varit med om och hon börjar därför att träffa en sorgebearbetningsgrupp, utan att för den sakens skull bli speciellt hjälpt i att komma vidare.
En knuff framåt kommer istället från ett helt oväntat håll. En dag kommer en strulig tonårstjej in i hennes liv. Hon visar sig vara en okänd dotter till Will. Inte ens Will har vetat om detta, och ännu mindre har hennes farföräldrar eller Lou, gjort det. Nu blir tonåringen på en förvånansvärt kort tid en viktig och självklar del av Lous liv och med henne under sina vingar så börjar Lou att ta sig framåt igen och hon börjar faktiskt att dejta en kille.
Jojo Moyes är duktig på att skriva engagerande feel good-böcker och lagom fånig romance. Hon brukar hitta roliga och intressanta karaktärer och skriver med ett härligt flyt och skön humor. Det som skaver lite med just Arvet efter dig är kanske själva premisserna för alltihop. En okänd dotter..? Det känns verkligen så dokusåpa på 90-talet. Sedan är faktiskt inte kärleksromaner min bästa genre. Jag har ofta svårt för när det blir löjlig Hollywoodkärlek av det hela och den här boken har tyvärr några dragningar åt det hållet. Det finns en del dramatiska förvecklingar som drar tankarna åt filmens värld – och det är inte nödvändigtvis en komplimang. Trots det lite sökta och överdrivna finns det aspekter som väger upp. Humorn är en sådan grej. De intressanta karaktärerna är en annan. Det är också bra att författaren balanserar kärlekstrubblet och relationsbitarna med lite mörker. Sorgebearbetningen ger faktiskt en lagom tyngd åt berättelsen. På många sätt tycker jag dessutom att den här boken är bättre än Livet efter dig, som jag tycker är mörk på ett oreflekterat och lite obehagligt sätt (det är inte lätt att försöka göra feel good av ämnet aktiv dödshjälp).
Jag skulle säga att Arvet efter dig är en läsvärd och avkopplande bok för den som vill veta vad som hände sedan med Lou. Jag kan dock tycka att författaren har bättre böcker bakom sig. Etthundra mil är en av dem.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en avkopplande feel good om Lous kärlekstrubbel efter händelserna i bestsellern Livet efter dig.
Betyg: 3 ambulanssjukvårdare av 5.
Arvet efter dig av Jojo Moyes
Om Arvet efter dig och Jojo Moyes
Jojo Moyes är en brittisk journalist och författare som har gett ut en lång rad romance-böcker sedan debuten 2002. Stort genomslag fick hon 2012 med bestsellern Livet efter dig, som behandlar det tuffa ämnet aktiv dödshjälp. Uppföljaren till Livet efter dig, Arvet efter dig, är hennes senaste bok. Jojo Moyes har en hemsida och en fanpage på Facebook.
Originaltitel: After you (engelska).
Översättare: Pia Printz.
Uppläsare: Gunilla Leining.
Utgivningsår (första utgåvan på svenska): 2015 (Printz).
Antal sidor: 402 (ca 13 h lyssning).
Andras röster: Beas bokhylla, Bokmumriken, Bokpool, Hyllan.
Köp hos t.ex: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Jag vill att du ska leva ett bra liv. Jag vill att du ska leva. Med all min kärlek, Will
Lou tampas med skuldkänslor över att hon inte lyckades förmå Will att fortsätta leva, samtidigt som hon själv ställs inför en hel rad nya utmaningar. Hon lovade Will att våga mer och att leva sitt liv fullt ut. Men hur? Och om man lärt sig att kärleken ibland lämnar en med outsäglig sorg och saknad, vågar man då bli kär igen?
Jojo Moyes uppföljare till succéromanen Livet efter dig är fylld av stora känslor, humor, svåra val och en stor dos igenkänning.”
Tid: Livet är inte kronologiskt av Alex Schulman & Sigge Eklund
Alex Schulman och Sigge Eklund har en av Sveriges största och mest omtyckta podcasts. Tillsammans har de också turnerat runt med en scenföreställning och nu är de aktuella med en bok, där de i vartannat kapitel turas om att göra betraktelser kring tid. Jag har nu lyssnat på ljudboksversionen, där de själva läser upp sin bok, och det var lite podcastkänsla över det hela. Jag kan i och för sig erkänna att jag gav Alex & Sigges podcast en chans för ca 3-4 år sedan, när jag var helt grön på podcasts, och då fastande jag inte alls. Jag hade nog inte riktigt förstått formatet och fattade därför inte grejen med två män som sitter och snackar med varandra. Hade jag börjat lyssna idag så hade jag förmodligen fortsatt att lyssna. Gissar jag. I och med att jag inte är en av Alex & Sigges podcastlyssnare så kan jag inte direkt dra några paralleller mellan just deras podd och den här boken, utan om jag ska dra någon parallell så får det bli mer generellt. Men, som sagt, det är verkligen poddkänsla. Boken är snackig och personlig och innehåller igenkännbara och tänkvärda små betraktelser. Boken handlar om hur tiden går och hur man kan förhålla sig till nu och då – hur man kommer överens med sin uppväxt och sitt bagage och hur man lever här och nu med sin egen lilla familj och tacklar vuxenlivet och föräldraskapet. Det är mestadels bra, tycker jag! Ibland är det banalt. Ibland kan jag tycka att det blir lite krystat, som om just temat, ”tid”, gör det lite begränsat och tillkämpat. Ibland känns det som att författarna hellre hade pratat på helt fritt och att de har fått det knepigt att styra in texten på tids-temat.
Jag gillade ändå boken, som sagt. Kanske ger jag deras podcast en ny chans så småningom. För den som faktiskt är en inbiten lyssnare så kan jag tänka mig att den här boken är som ett långt ljudspår med bra bonusmaterial till deras podd och om man också ”känner” författarna genom podden så tror jag dessutom att man får ut extra mycket av boken. Kanske är det min största invändning mot boken egentligen. Den känns mer som en poddbonus är en bok som står för sig själv. Jag tror inte att de hade kunnat ge ut den här boken om de inte hade sin plattform att nå ut med och sitt format som de redan har utarbetat i podden.
I korthet
Rekommenderas för: Den som uppskattar Alex & Sigge och vill läsa (eller lyssna) på deras personliga betraktelser kring tid och kring livet.
Betyg: 3 sommarhus av 5.
Om Tid och om Alex Schulman och Sigge Eklund
Alex Schulman (född 1976) är en svensk författare, podcastare och medieentreprenör. Schulman var lite av en pionjär i den svenska bloggosfären och har drivit flera av Sveriges vid den tiden mest besökta bloggar. Sedan 2012 driver han tillsammans med Sigge Eklund en av Sveriges mest lyssnade podcasts: Alex & Sigges podcast. Schulman har också gett ut flera böcker, bland annat Skynda att älska (2009), där Schulman skriver om sin pappa. Alex Schulman twittrar på @alexschulman och instagrammar på @alexschulman.
Sigge Eklund (född 1974) är en svensk författare, podcastare och TV-producent. Han debuterade 1999 med romanen Synantrop: en kärlekshistoria och hans senaste roman, In i labyrinten, kom ut 2014. Sedan 2012 spelar han in podcasten Alex & Sigges podcast tillsammans med Alex Schulman. Sigge Eklund twittrar på @sigge, instagrammar på @siggeeklund och har en hemsida.
Utgivningsår: 2015 (Bookmark förlag).
Antal sidor: 315 sidor (ca 8 h lyssning).
Andras röster: DN, SvD.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”TID – Livet är inte kronologiskt utgör själva essensen av Alex Schulman och Sigge Eklunds tankar. Boken blir därmed ett naturligt sätt att närma sig författarna, såväl för trogna fans som för dem som kommer i kontakt med dem för första gången. Aldrig tidigare har de varit så utlämnande som här.
Genom sina träffsäkra analyser av livet i vår samtid levererar Alex Schulman och Sigge Eklund insikter som både är inspirerande och underhållande men också omskakande. Att försöka förstå tiden är att försöka förstå livet.”
Min kamp är Karl Ove Knausgårds uppmärksammade självbiografiska romaner, som kom ut på svenska i 6 delar mellan åren 2010 och 2013 och består av svindlande 4000+ sidor. Det är alltså med en enorm detaljrikedom som Knausgård berättar om sig och sitt liv. Hur mycket som är fiktion och hur mycket som är sanning är väl i och för sig inte gott att veta och förmodligen är det inte speciellt viktigt för läsaren att reda ut det heller.
Jag har aldrig haft lätt för tjocka böcker. Jag tycker om korta, tighta berättelser. Sedan hörde jag en intervju med Kristina Sandberg, som har ägnat cirka 1500 sidor åt att skildra livet för den fiktiva karaktären Maj, som är hemmafru i Örnsköldsvik. Sandberg menade att sidantalet i sig var viktigt för henne: det var meningen att den berättelsen skulle få ta plats, rent fysiskt. Det var en tankeställare för mig att höra Sandberg berätta om Maj-böckerna. Jag hade sällan tänkt på tjocka böcker som något annat än dålig redigering tidigare.
Det är här som det blir lite komplicerat för mig. Jag älskade att läsa böckerna om Maj och att få ta del av ett livsöde för en helt vanlig, bortglömd person, så att säga. Vem hade någonsin ägnat 1500 sidor åt att berätta om hemmafruar tidigare? Knausgårds omfattande verk är något annat. Vem har läst 4000 sidor om en västerländsk, medelklassman? Oj, hoppsan, det har vi ju såklart gjort allihop, många gånger om.
Nej, det här blev ingen storslagen läsupplevelse för mig. Jag gillar i och för sig uppväxtskildringar och Min kamp, som den första delen i serien heter och som är den bok som jag har läst, handlar mycket om Karl Oves uppväxt, hans dåliga relation med sin far och boken hoppar också till tiden efter faderns död och hur Karl Ove försöker att försonas med fadern och minnet av fadern samtidigt som han städar ur sin farmors hem, där den alkoholiserade pappan har bott i slutet av sitt liv. Det är välkomponerat och välskrivet och på många sätt en läsvärd berättelse, men för mig fastnar det när så mycket kring Min kamp och de efterföljande delarna handlar om formatet, snarare än berättelsen. De enskilda scenerna och händelserna är överskuggade av allt snack kring formatet, kring omfattningen, kring detaljrikedomen, kring den ”nyskapande” tanken att skriva såhär mycket om sig själv. För mig är formatet i grunden ointressant när det gäller självbiografiska romaner. Jag vet inte vem eller varför som behöver ta såhär mycket plats, rent fysiskt. Då föredrar jag t.ex. Bodil Malmstens eftertänksamt och poetiskt komponerande texter. I hennes biografi, Mitt första liv, ägnar hon några få stycken för att berätta om det dramatiska när hon försöker att ta sitt liv. Hon skriver några få stycken, som tränger rakt in i hjärtat och berör på djupet. Sådant imponerar på mig. Knausgårds berättande gör mig mest av allt irriterad.
En kul anekdot apropå detaljrikedomen i Min kamps och alla hyllningar av Knausgårds verk: jag hörde i en intervju, som jag tyvärr inte har hittat igen, att någon sagt till Knausgård någonting i stil med att ”han skulle kunna skriva en bok om att skita och folk skulle läsa den”. Och då gjorde han det. Texten finns i essäsamlingen Själens Amerika och boken har förmodligen sålt som smör. Läsarna älskar Knausgård, oavsett om han skriver om en alkoholiserad pappa eller om han skriver om hur han bajsar. Det i sig är fascinerande, men mig imponerar det inte på.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en av 10-talets största litterära snackisar och en självbiografisk roman skriven med en sällan skådad detaljrikedom.
Betyg: 3 tomflaskor av 5.
Om Min kamp och Karl Ove Knausgård
Karl Ove Knausgård (född 1968) är en norsk författare, bosatt i Sverige. Han debuterade 1998 med romanen Ute av verden, men är kanske mest känd för sitt självbiografiska mastodontverk Min kamp, som kom ut i 6 delar mellan 2009 och 2011 (på norska). Efter Min kamp har Karl Ove Knausgård främst skrivit essäer. Hans senaste bok är Hemma – borta, som kom ut 2014. Hemma – borta består av en brevväxling mellan Knausgård och Fredrik Ekelund där de diskuterar sommarens fotbolls-VM.
Översättare: Rebecca Alsberg.
Originalets titel: Min kamp.
Utgivningsår: 2010 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 442.
Andra delar i serien: Min kamp 2, Min kamp 3, Min kamp 4, Min kamp 5, Min kamp 6.
Andras röster: Boktoka, DN.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Min kamp är Karl Ove Knausgårds mäktiga självbiografiska roman. Första delen inleds med en svepande beskrivning av varje människas slutpunkt, döden. Det är runt detta ofrånkomliga faktum boken kretsar, från barndom till vuxenhet.
I centrum står en far som i hela sitt liv agerar på ett sätt som gör honom onåbar och omöjlig att förstå. Boken utgår från Karl Oves nuvarande situation med fru och två små barn i Malmö. Han skriver personligt om hur han tvingats sluta dricka eftersom han då tappar kontrollen och gör sig själv och andra illa.
Så kommer telefonsamtalet från brodern med besked om faderns död. Det som följer är ett hårt uppvaknande och en begravning av en far han aldrig kände.”
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Min kamp är Karl Ove Knausgårds uppmärksammade självbiografiska romaner, som kom ut på svenska i 6 delar mellan åren 2010 och 2013 och består av svindlande 4000+ sidor. Det är alltså med en enorm detaljrikedom som Knausgård berättar om sig och sitt liv. Hur mycket som är fiktion och hur mycket som är sanning är väl i och för sig inte gott att veta och förmodligen är det inte speciellt viktigt för läsaren att reda ut det heller.