Etikett: Ljudböcker

  • Doktor Bagges anagram

    Doktor Bagges anagram

    Doktor Bagges anagram av Ida Jessen är en fin liten bok om en man som ser tillbaka på sitt liv, allt jobb han plöjde ner och det äktenskap som kanske inte blev vad det borde. Betyg: 4 vaccinationer av 5.

    Doktor Bagges anagram av Ida Jessen är en fristående fortsättning på dagboksromanen En ny tid, där läsaren fick följa lärarinnan Lilly genom livet. Där fanns dock ett långt uppehåll i anteckningarna – dagboksanteckningarna gjorde ett uppehåll under Lillys äktenskap med Vigand Bagge, den äldre läkare som hon gifte sig med och som sedan gick bort. Doktor Bagges anagram fyller i med ett nytt perspektiv från just den utelämnade perioden. Här är det Vigand själv som berättar. Meningen är att han ska skriva anekdoter till en bok om att vara läkare, men det hela växer till något mer och blir mer privat än vad som kanske var avsikten. Nu kommer det fram nya bilder från äktenskapet, det som framstått som så tyst och återhållet.

    Jag kan inte riktigt förklara varför, men jag blev inte speciellt berörd av En ny tid. Doktor Bagges anagram tilltalar mig mycket mer, kanske för att dagboksformen i en En ny tid kändes så begränsande. Doktor Bagges brev och anteckningar, som utgör den här boken, är väl förvisso till viss del likt dagboksanteckningar, men det finns ändå något mer fylligt och resonerande. Det finns små ledtrådar till hur livet och äktenskapet blev som det blev.

    Jag tyckte verkligen att Doktor Bagges anagram var en fin bok om att se tillbaka på livet, det liv som blev som det blev och som i Vigands fall kom att kretsa väldigt mycket kring jobbet, kallet att jobba som läkare och ivern att sprida kunskap om vikten av god hygien. Det är ett stycke historielektion, vid sidan av att vara en fin livshistoria. Jag tyckte om den här boken och den fick också Ett nytt liv att växa. Det är alltid intressant att återvända till en historia och berätta den från ett nytt perspektiv, även här, där berättelsen inte är speciellt dramatiskt utan främst skildrar ett liv och ett äktenskap, i all sin enkelhet.

    Doktor Bagges anagram är den andra av Ida Jessens två finstämda romaner om makarna Bagge, som skildrar deras relation i tidigt 1900-tal. Böckerna har belönats med flera litterära priser.

    I den kritikerrosade romanen En ny tid mötte vi Lilly Bagge. Som nybliven änka blev hon tvungen att lära känna sig själv på nytt. I Doktor Bagges anagram får vi nu istället följa Lillys make Vigand Bagge. Det är en märklig man som vigt sitt liv åt läkekonsten. Hans anteckningar ger oss en ny och överraskande bild av deras äktenskap.

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: Doktor Bagges anagrammer (danska).
    Översättare: Ninni Holmqvist.
    Uppläsare: Jonas Karlsson.
    Utgivningsår: 2017 (första danska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Historiska media), 2019 (den här Radioföljetongen, producerad för Sveriges radio).
    Antal sidor: 172 (ca 6 h lyssning).
    ISBN: 9789175455792.
    Andra som läst: Feministbiblioteket, Tidsresan.

    Ida Jessen

    Ida Jessen (född 1964) är en dansk författare och översättare. Hon debuterade 1989 med novellsamlingen Under sten.

  • Gift

    Gift

    Gift av Tove Ditlevsen är en helt otrolig självbiografisk roman om kärlek, skapande och att hamna i missbruk. Sällan har jag läst en så drabbande skildring av beroende. Betyg: 5 bröllop av 5.

    Gift är Tove Ditlevsens självbiografiska roman om hennes liv som ung vuxen och hur hon kom att bli missbrukare. När boken tar sin början är hon gift med den betydligt äldre Viggo F, en redaktör, väletablerad i kulturvärlden. Själv skriver hon på sin första bok och är på väg att skaffa sig ett eget namn i samma kretsar. Viggo F framstår snart som en språngbräda mot något annat, något eget. Paret skiljer sig och Tove träffar en student, Ebbe, med vilken hon inleder en passionerad relation. Nu är det Tove som är den etablerade, den som stå för inkomsterna och tar ansvar. Trots detta är det Ebbe som har makten och håller Tove i ett känslomässigt grepp. Det är intressant att följa spelet. Det här är alltså en framgångsrik kvinna som borde kunna säga ifrån, men som trots allt är den som hukar när det börjar knaka i fogarna. Tänk att känslor kan vara så hämmande! När paret blir föräldrar börjar den bräckliga relationen gå sönder på riktigt. De är till slut otrogna på varsitt håll och snart är Tove gravid igen. Den här gången ser hon det som omöjlig att behålla fostret. Abort är dock olagligt vid den här tiden och det är långt ifrån okomplicerat att hitta en läkare som är villig att utföra ingreppet. Hon vänder sig till en läkare, Carl, som hon hamnat i säng med vid tillfällen. Han vill omedelbart hjälpa Tove.

    Vid ingreppet får Tove petidin, en starkt beroendeframkallande och kraftigt smärtstillande opioid. Beroendet kommer omedelbart. Den känslan petidinet ger henne är så stark att den första sprutan kastar omkull hela Toves värld. Nu är det Carl som har hennes i sitt grepp. Det är han som är nyckeln till petidinet. Tove lämnar Ebbe och gifter sig med mannen med sprutorna. Injektionerna fortsätter – alltid kan hon hitta någon förevändning för att de behövs. Hon är manipulativ, Carl är själv psykiskt sjuk och sätter inte emot. Snart krävs det mycket för att uppnå rätt effekt och Tove sjunker djupare och djupare ner i missbruket. Hon är beroende av drogerna, men också av Carl, som tillhandahåller dem. Äktenskap, barn, en öronoperation som kostar henne hörseln på ena örat – allt kan hon gå med på om det också kan ge henne tillgång till de preparat kroppen skriker efter.

    När man själv lever milslångt från en värld med droger och missbruk är det svårt att förstå hur ett begär kan sätta sig så starkt. Tove Ditlevsen lyckas dock göra beroendet och missbruket brännande nära. Jag blev verkligen berörd. Hon skriver om ett begär som etsar in evighetslånga banor i hjärnan. Med tiden kommer Tove att få hjälp ur sitt missbruk, men hon kommer aldrig att bli fri: suget efter petidinet går aldrig att utplåna. Gift är en oerhört stark skildring av att vara narkoman.

    Titeln på boken är förstås dubbeltydig: den handlar både om petidinet, som förgiftar författaren, och om hennes fyra äktenskap (efter Carl träffar Tove sin Victor, som också blir hennes räddning). Båda betydelserna är intressanta: Gift är verkligen en utlämnande och berörande bok om och av en kvinna som levt ett liv med höga toppar och djupa dalar. Det är en fascinerande färd att få följa med på resan. Vilket liv! Vilken tid! Jag läser med tusen tankar och känslor. Läs den här boken!

    Danska Tove Ditlevsen (1917-1976) var på sin tid vida läst och skandalomsusad för sina skoningslöst ärliga böcker, som skärskådar kroppsliga och känslomässiga mänskliga erfarenheter med en blandning av slagfärdighet och skör­het. Hennes böcker återutges nu som moderna klassiker, och kommer bland annat på engelska hos Penguin Classics.

    Gift anses av många vara hennes allra främsta verk. Här finns tre kärleksobjekt: männen, drogerna och skrivandet. Gift handlar om fyra äktenskap, det första med den 36 år äldre redaktören Viggo F, och om barnen hon föder. Men också om giftet i den spruta som till slut har huvudpersonen helt i sitt våld. Genom hela denna såriga, hudlösa, vansinnigt skickligt skrivna bok, löper förhållandet till skriften som passion och räddningsplanka. Hon skrev det hon levde, och medierna älskade att skriva om henne. 1956 skriver Ditlevsen själv om symbiosen med offentligheten: ”… med tiden fick hon det avskyvärda något, som vi kallar ett namn, och så småningom förstod hon, att det namnet hade stulits ifrån henne …”

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: Gift (danska).
    Översättare: Ninni Holmqvist.
    Uppläsare: Kristina Törnqvist.
    Utgivningsår: 1971 (första danska utgåvan), 1973 (första svenska utgåvan, i översättning av Vanja Lantz, Rabén och Sjögren), 2019 (första utgåvan i den här översättningen av Ninni Holmqvist, Natur och kultur), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
    Antal sidor: 171.
    ISBN: 9789127154971.

    Tove Ditlevsen

    Tove Ditlevsen (1917–1976) var en dansk författare. Hon gav ut sin första diktsamling, Pigesind, 1939 och skrev därefter ett flertal diktsamlingar och romaner. Hon är bland annat känd för sina självbiografiska romaner, där Gift är den avslutande delen.

  • Berättelse om ett liv

    Berättelse om ett liv

    Berättelse om ett liv av Peter Handke är en kortroman där författaren berättar om sin mors liv och hennes självmord. Betyg: 3 sorger av 5.

    Berättelse om ett liv av Peter Handke är det första jag läser av 2019 års nobelpristagare. Ärligt talat hade jag inte tänkt läsa honom, för man blev ju inte direkt sugen efter allt rabalder i höstas. Kan han vara den mest utskällda nobelpristagaren hittills? När den här självbiografiska kortromanen kom som Radioföljetong gav jag den hur som helst en chans och det ångrar jag inte. Det här är heller ingen bok som rör sig kring något politiskt eller kontroversiellt, utan kring sorg, något som många säkerligen kan relatera till och beröras av. Boken är skriven strax efter Handkes mors självmord och handlar om författarens sorg. Boken är ett försök att skriva om modern och hennes liv, så om det blev, alldeles för kort.

    Boken är inte ens 100 sidor lång och som Radioföljetong hann jag lyssna klart på den medan jag städade och fixade här hemma en söndagskväll. Det var förmodligen fel inramning och fel sätt att ta till sig den här berättelsen, som troligen hade vunnit på att läsas långsamt och med eftertanke. Jag vet knappt om jag kan ge boken ett omdöme. Trots att det är ett starkt ämne så svischade boken förbi utan att göra något stort intryck. Det säger förmodligen mer och mig och min läsning än om något annat, men så är det i alla fall. Jag är i alla fall lite mer positiv till Handke och något mer nyfiken på hans övriga författarskap. Är det något jag brukar tycka om så är det när författare skriver kort och koncentrerat och det får man väl säga att Handke gör i den här lilla romanen.

    I Berättelse om ett liv skriver Peter Handke om sin mammas tröstlösa liv och självmord i början av sjuttiotalet. Han berättar om att vara det första barnet med ”fel” man, om ett äktenskap som faller samman och om en uppslitande tillvaro i Österrike och krigets och efterkrigstidens Berlin. Det är ett liv som ingen reagerar på, och som till slut går mot sin upplösning.

    Handkes berättelse är också en reflexion över det som berättas, över svårigheterna att skriva.

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: Wunschloses Unglück (tyska).
    Översättare: Eva Liljegren.
    Uppläsare: Johan Gry.
    Utgivningsår: 1972 (första österrikiska utgåvan), 1974 (första svenska utgåvan, Bonnier), 2019 (utgåvan på bilden, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
    Antal sidor: 98.
    ISBN: 9100389692, 9789100183486.

    Peter Handke

    Peter Handke (född 1942) är en österrikisk författare. Han belönades med litteraturpriset i litteratur 2019, vilket väckte kraftig kritik eftersom att många anser att han har förminskat serbernas krigsbrott i de jugoslaviska krigen.

  • Ghachar Ghochar

    Ghachar Ghochar

    Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag är en både skarp och humoristisk kortroman om en dysfunktionell storfamilj som tappat greppet när nyrikedomen förändrat förutsättningarna och maktstrukturen. Betyg: 4+ myror av 5.

    Ghachar Ghochar av den indiske författaren Vivek Shanbhag är en kortroman om en familj – två vuxna barn och deras föräldrar och farbror – som genom nyrikedom blivit dysfunktionell. Inom familjen finns ett kryddföretag, som nu blivit så framgångsrikt att familjen flyttat från sin trånga, enkla boning till en tjusig våning. Den unga man, som är berättarröst, får en månatlig inkomst, men utför i praktiken inget arbete – hans mesta tid fördrivs istället på ett kaffehus. Pengar finns i överflöd och till vem som behöver, men är samtidigt något som fördelas och sköts gemensamt inom familjen, där alla på så sätt blir onaturligt beroende av varandra. Särskilt är familjen beroende av farbrodern, vars företag är det som möjliggör deras extravaganta livsstil. Nu står berättarjaget i begrepp att gifta sig med sin Anita, ett arrangerat äktenskap. Anitas intåg i familjen blir inte smärtfritt eller enkelt. Hon ifrågasätter genast varför hennes make inte arbetar och känner frustration över situationen. Berättarjaget är fortsatt passiv samtidigt som de andra i familjen blir allt mer passivt aggressiva.

    Premisserna känns ovana. En familj där det blivit ett stort problem att det finns för mycket pengar, kan det vara något att skriva om? Faktum är att det är briljant. Först läste jag boken nästan som en komedi. Det kändes dråpligt att läsa om den unge mannen och hans totala brist på motivation och driv och samtidigt kändes det spännande att läsa om en storfamilj som lever ihop på ett sätt som inte är direkt vanligt i Sverige. Boken innehåller dock mer än så och den saknar inte skärpa och allvar. Pengar kan uppenbarligen förvrida huvudet på en och annan och hos berättarjaget och hans familj står det snart klart att det paradoxalt nog gör familjemedlemmarna väldigt ofria. De är fast i pengarnas makt och i de patriarkala strukturer som kontrollerar pengaflödet. Till slut blir det rent ödesdigert.

    Jag blev väldigt förtjust i Ghachar Ghochar. Jag är svag för korta, koncentrerade berättelser och den här är ett sällsynt bra exempel på en sådan. Boken har är vass och rolig på samma gång och det känns mycket uppfriskande att det är en indisk roman. Det är inte många indiska romaner som kommer i svensk översättning, så det är bara att tacka och ta emot att Shanbhags originella berättelse har nått ända hit.

    Originalets titel: Ghacar ghocar (kannada).
    Uppläsare: Jacob Nodenson.
    Översättare: Peter Samuelsson (översättning av den engelska utgåvan, översatt av Srinath Perur).
    Utgivningsår: 2015 (första indiska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Appell förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, producerad av Sveriges radio).
    Antal sidor: 177 (ca 4 h lyssning).
    ISBN: 9789198406436.

    Vivek Shanbhag

    Vivek Shanbhag (född 1962) är en indisk författare och dramatiker som skriver på det sydindiska språket kannada. Ghachar Ghochar är den enda av hans verk som (hittills) finns översatt till svenska.

  • Resa i månljus

    Resa i månljus

    Resa i månljus av Antal Szerb är en fin klassiker om en man som rymmer från sin egen bröllopsresa och söker sig bakåt i livet. Betyg: 3 tågresor av 5.

    Resa i månljus är en klassiker från 1937 av den ungerske författaren Antal Szerb. Den kom dock ut på svenska så sent som för några år sedan. Det är glädjande att den till slut finns tillgänglig även här, för det är en tidlös och fin berättelse.

    Boken kretsar kring Mihály som är på bröllopsresa med sin Erzsi. Allt i livet är på väg att falla på plats: det stadgade familjelivet, det trygga arbetet. Just nu är de dock på väg till Italien. Plötsligt börjar Mihály tvivla på sig själv och det liv han är på väg in i. Gamla minnen kommer tillbaka och plötsligt tar han en annan väg. Han sätter sig medvetet på fel tåg och skiljs från Erzsi. Resan fortsätter på egen hand, genom Italien, men det blir också en till stor del inre resa, en resa tillbaka till ungdomen och människor och skeenden som format honom.

    Det är en fin bok, som sagt. Språket är elegant och berättelsen vindlar sig fram och bjuder på en del överraskningar. Samtidigt lyssnar jag på berättelsen och känner hela tiden att jag hellre hade velat läsa själv, känna på orden själv. En del böcker fungerar mindre bra i ljudboksformat och för mig är nog det här ett exempel på en sådan. Eller så var det mitt fokus som var problemet. Vill du göra en test-lyssning kan jag hur som helst tipsa om att den fortfarande finns att lyssna på som Radioföljetong.

    Mihály har fått Erzsi att lämna sin förmögne man och gifta sig med honom och nu är de på bröllopsresa i Italien. Men redan första kvällen lämnar han Erzsi ensam på hotellet och ger sig ut på strövtåg i Venedigs magiska gränder. Och när han några dagar senare oväntat stöter hop med en gammal ungdomsvän väcker det en uppsjö av minnen till liv, och den tvekan han i själva verket känner inför äktenskapet och hela vuxenlivet blir akut.

    Under den fortsatta resan stiger Mihály halvt medvetet på fel tåg och låter Erzsi ensam åka vidare. Det blir för hans del början till en lång yttre och inre vallfart där han konfronteras med ungdomsåren och vännerna som format hans liv: den brådmogne sökaren Ervin, den äventyrlige och halvkriminelle János, och framför allt de säregna syskonen Ulpius, den dödsmärkte Tamás och hans oförglömliga syster Éva.

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: Utas és Holdvilág (ungerska).
    Översättare: Maria Ortman.
    Uppläsare: Mari Götesdotter.
    Utgivningsår: 1937 (första ungerska utgåvan), 2015 (första svenska utgåvan, Nilsson förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
    Antal sidor: 342 (ca 14 h lyssning).
    ISBN: 9789188155009.

    Antal Szerb

    Antal Szerb (1901–1945) var en ungersk författare och litteraturvetare som skrivit flera väldigt spridda verk inom litteraturvetenskap. Som skönlitterär författare är han bland annat känd för klassikern Resa i månljus. Antal Szerb mördades i ett arbetsläger 1945.

  • En ny tid

    En ny tid

    En ny tid av Ida Jessen är en dagboksroman om en dansk lärarinna och hennes liv som änka. Betyg: 3 bilar av 5.

    En ny tid av Ida Jessen börjar 1904, då huvudpersonen Lilly Høy precis har börjat arbeta som lärare på en jylländsk friskola. Inom några år har hon också gift sig med läkaren, Vigand Bagge, som är betydligt äldre än henne själv. Läsaren får följa Lilly genom hennes dagbok, som påbörjas när hon som ung lärare skapar sig en tillvaro och formar sitt liv. Sedan blir det dock en lång paus och dagboken åker inte fram på nytt förrän Vigand plötsligt har blivit sjuklig och så småningom ligger för döden. Efter hans bortgång blir det åter dags att forma sig ett liv, ett nytt liv, och Lilly har anledning att göra en del tillbakablickar till händelser i sitt liv, se tillbaka på det samhälle som har förändrats genom åren, men också att blicka framåt.

    Ida Jessen räknas som en av Danmarks viktigaste författare och En ny tid har mötts med hyllningar just överallt, vad jag har sett. Jag måste dock erkänna att den inte fastnade hos mig. Jag valde att lyssna på den här boken som Radioföljetong och jag vet inte om jag var för ouppmärksam när jag lyssnade, om uppläsningen inte matchade boken eller om det var något annat, men för mig susade boken bara förbi utan att lämna några större avtryck. När jag läser om boken på kultursidor här och där inser jag att boken språk är något speciellt: poetiskt och precist. Kanske hade detta gått fram på ett bättre sätt om jag hade läst själv. För mig blev det bara en medelmåttig roman, dessutom i det lite besvärliga dagboksformatet, som ju tenderar att utelämna så mycket. Jag kommer nog ändå läsa Doktor Bagges anagram, som berättar om Lilly och Vigand från makens perspektiv. Kanske kommer den här boken växa efter den läsningen.

    Originalet titel: En ny tid (danska).
    Översättare: Ninni Holmqvist.
    Uppläsare: Cecilia Nilsson.
    Utgivningsår: 2015 (första danska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Historiska media), 2019 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
    Antal sidor: 220.
    ISBN: 9789175455778.
    Andra som läst: dagensbok.com, Feministbiblioteket, Som ett sandkorn.

    Ida Jessen

    Ida Jessen (född 1964) är en dansk författare och översättare. Hon debuterade 1989 med novellsamlingen Under sten.

  • Rosen på Tistelön

    Rosen på Tistelön

    Rosen på Tistelön av Emelie Flygare-Carlén är en en klassisk roman om livet på 1700-talets Västkusten. Här finns allt: kärlek, spänning, mord. Betyg: 3 fiskhandlare av 5.

    Rosen på Tistelön av Emelie Flygare Carlén är en klassiker från 1842 och en roman måste ha varit någon av en motsvarighet till dagens såpoperor. Här finns verkligen lite av allt: kärlek med förvecklingar, mord och bedrövelse och mycket annat. Den lär för övrigt baseras på ett verkligt mordfall, så den prickar till och med in det så populära true crime-spåret. Succén var såklart given när det begav sig; Jag läser på Wikipedia att Rosen på Tistelön var en av de vanligaste böckerna i svenska hem 1930 (exakt hur populär den var 1842 förtäljer inte Wikipediaartikeln).

    Utgångspunkten för berättelsen är ett brutalt mord som en smugglare och hans söner begår en natt. De blir uppnådda av tullare och väljer denna brutala utväg för att rädda sin dyrbara last. Händelsen kommer att förfölja förövarna genom livet och spilla över på andra, som får vetskap om vad som hänt. I övrigt kretsar handlingen främst kring smugglarens dotter, Gabriella, ”Tistelöns ros”. Hon vet ingenting om vad som skett utan växer upp med andra problem, kärleksproblem.

    Rosen på Tistelön blev en intressant läsning för mig. Trots att det är en såpass gammal bok så är storyn och upplägget på sätt och vis helt modernt. Handlingen och sidospåren var spännande på 1840-talet och kan vara det än idag. Samtidigt känner jag lite att det här är just det: en spännande story. Av någon anledning tränger det faktiskt inte ned på djupet och berör på riktigt. Inte hos mig i alla fall.

    En stormig natt är smugglaren Håkan Haraldsson från Tistelön i den bohusländska skärgården ute med sina två söner för att föra en last med siden till fastlandet. När deras båt prejas av en tulljakt ser de bara en utväg och dödar hela besättningen. Detta brott bildar sedan en mörk bakgrundston till allt som händer. Temat är klassiskt: brottet som man försöker dölja, men där händelse efter händelse gör att de inblandade hela tiden drivs fram mot det obönhörliga, att brottet till slut kommer att avslöjas. Rosen på Tistelön, så kallas den unga Gabriella för sin skönhets skull, är helt ovetande om det brott som begåtts. Två andra i berättelsen, som också är oskyldiga, men vet vilka mördarna är, vill eller kan inte avslöja dem. En av mördarna har svåra skuldkänslor och beslutar sig för att resten av livet leva ett hederligt liv och så långt det är möjligt, i hemlighet, gottgöra de familjer som drabbats på grund av mordet.

    Rosen på tistelön är ett ödesdrama, en äventyrsroman och kärleksskildring på samma gång och den brukar betraktas som mästerverket i Emelie Flygare-Carléns produktion.

    Förlagets beskrivning

    Uppläsare: Eva Hermansson.
    Utgivningsår: 1842 (första svenska utgåvan, N.H. Thomson), 1997 (den här Radioföljetongen, producerad av Monica Lauritzen för Sveriges radio), 2007 (nyutgåvan på bilden, Bonniers).
    Antal sidor: 535 (ca 11 h lyssning).
    ISBN: 9789100114688.

    Emelie Flygare-Carlén

    Emelie Flygare-Carlén (1807–1892) var en svensk författare, främst känd för sina västkustromaner. Hon var omåttligt populär under sin levnad och hennes böcker översattes redan då till en mängd språk.

  • Bildhuggarens dotter

    Bildhuggarens dotter

    Bildhuggarens dotter av Tove Jansson är en intressant biografi och uppväxtskildring. Den väcker lust att läsa mer av författaren, inte minst för att många karaktärer i hennes andra ikoniska böcker går att hitta igen i den här boken. Betyg: 3+ apor av 5.

    Bildhuggarens dotter är Tove Janssons självbiografi, där hon berättar om uppväxten i det konstnärliga hemmet i Helsingfors och i sommarstugan i skärgården. Mycket är berättat med barnets blick, men som vuxen är det lätt att se mellan raderna och se vuxenlivet framför sig: fester och bohemiskt liv med allt vad det innebär. Båda föräldrarna är konstnärer och hemmet är fyllt av liv och excentriska gäster. Det måste ha varit en spännande och annorlunda barndom. Familjen hade till och med en apa, så inte ens familjens husdjur var något av de mer väntade.

    Som vuxen fascineras jag alltså av det spännande vuxenlivet och alla spännande människor som dyker upp på olika sätt. Jag inser också att många av de är direkta förebilder för flera av karaktärerna i Janssons andra romaner, t.ex. Muminböckerna. Jag kan dock inte min Mumin tillräckligt väl för att riktigt hänga med. Muminmamman och Muminpappan har i alla fall sina tydliga förlagor; Det kan även jag se.

    Annars är det såklart barnets blick som är bokens storhet. Jag minns plötsligt hur det kunde vara att vara barn: nyfikenheten, den plötsliga rädslan som kunde dyka upp (för de mest konstiga saker), fantiserandet.

    Ja, jag tycker verkligen att Tove Jansson har fångat mycket i den här berättelsen. Lyssna gärna på den i hennes egen uppläsning om du får möjlighet, för då gör den sig särskilt bra.

    I Bildhuggarens dotter ger Tove Jansson en inblick i sin egen barndom som var magisk och mystisk mitt i allt det vardagliga. Tove Jansson beskriver det bohemiska konstnärshemmet på Skatudden i Helsingfors där festerna pågår i dagar men också det betydligt lugnare sommarstället ute skärgården.

    Både hennes pappa skulptören Viktor Jansson och mamma Signe Hammarsten är centrala personer i berättelsen, liksom hemhjälpen Anna, en symbol för friheten.

    Tove Janssons älskade barndomsskildring utkom för första gången år 1968.

    Förlagets beskrivning

    Uppläsare: Tove Jansson.
    Utgivningsår: 1968 (första finska utgåvan, Schildts & Söderström), 1996 (den här Radioföljetongen, producerad för Sveriges radio), 2019 (utgåvan på bilden, Förlaget).
    ISBN: 978-952-333-016-0.
    Antal sidor: 251 (ca 5 h lyssning).

    Tove Jansson

    Tove Jansson (1914–2001) var en finlandssvensk författare och konstnär. Hon är kanske främst känd för sina böcker och tecknade serier om mumintrollen, men hon har också skrivit ett flertal romaner som riktar sig till vuxna. Hon har belönats med flera priser och utmärkelser, bland annat H.C. Andersen-medaljen och Svenska Akademiens stora pris.

  • Nötskal

    Nötskal

    Nötskal av Ian McEwan är en väldigt annorlunda spänningsroman; Ett ofött barn förstår inifrån sin moders livmoder att hon planerar att mörda hans far. Det är en väldigt fängslande roman, trots en hel drös osympatiska karaktärer. Betyg: 5 fastighetsaffärer av 5.

    Nötskal av Ian McEwan har en väldigt udda berättarröst; Boken berättas helt av ett ofött barn, som inifrån sin moders livmoder snappar upp samtal och får ledtrådar om vad som sker omkring honom. Det han upptäcker är inte vackert: hans mor är otrogen med hans egen farbror och de två planerar att mörda hans far. I det ofödda barnets position finns det inte mycket att göra åt saken. Det är över huvud taget inte mycket han kan göra. Mamma Trudy dricker sig full och det ofödda barnet har inte mycket till val annat än att själv få smaka vinet. Hon har sex med sin älskare och det ofödda barnet har inte mycket till val annat än att mot sin vilja finnas med i akten.

    Trudy och hennes älskare planerar kallsinnigt hur de ska bli av med den man som står i vägen för deras relation och för det hus som de förväntar sig att få ärva och därefter kunna sälja dyrt. Det ofödda barnet är ingenting för dem; Tanken är att han ska lämnas bort. Kanske just därför undviker Trudy ingenting av det som gravida kvinnor förväntas undvika. Alkoholen flödar.

    Trots att han är så oönskad och befinner sig mitt i något förfärligt så är det ofödda barnet en del av sin mors blodomlopp och han snappar upp alla hennes känslor. Sörjer hon? Drabbas hon av tvekan?

    Nötskal är verkligen en udda berättelse och kanske just därför hade jag svårt att lägga den ifrån mig. Ian McEwan har inte bara hittat en extremt annorlunda berättarröst, han har över huvud taget lyckats skildra oväntade karaktärer. Både Trudy, hennes älskare och, ärligt talat, hennes man är grovt osympatiska allihop. Och korkade. Och samtidigt är Trudy en urstark kvinna, på väg att när som helst föda ett barn till världen. Det är spännande att följa förloppet och jag njuter av språket och allt subtilt som skildras mellan raderna. Hela berättelsen måste av nödvändighet utspela sig lite mellan raderna: bokens huvudperson vet bara det kan hör och känner genom sin mor.

    Det här är en verkligt originell roman och jag älskar den för det! Visst, man måste läsa den med ett öppet sinne och köpa att huvudpersonen är ett foster som resonerar avancerat och uppskattar tjusiga viner, men jag har i alla fall inget problem med det. Det är ju också en del av tjusningen att författare får ta sig friheten att fantisera fritt i romaner. För mig går det hem. Boken är både underhållande, spännande och bitsk i sina skildringar av den ytliga och giriga modern och hennes älskare. Här finns också många tjusiga paralleller till klassiker, där Hamlet kanske är den mest uppenbara.

    ”Trudy! Åh, herregud. Trudy!”

    Snabba fotsteg dundrar uppför trappan och han ropar återigen hennes namn. Sedan hörs hans flåsande andhämtning i badrummet.

    ”Jag skar mig i foten på en löjlig liten glasbit.”

    ”Det är blod över hela sovrummet. Jag trodde…” Han berättar inte för oss att han hoppades att det var jag som hade fallit ifrån. I stället säger han: ”Låg mig ta hand om det där. Borde vi inte tvätta det först?”

    Ur Nötskal av Ian McEwan i översättning av Meta Ottosson
    Nötskal av Ian McEwan

    Originalets titel: Nutshell (engelska).
    Översättare: Meta Ottosson.
    Uppläsare: Olle Sarri.
    Utgivningsår: 2016 (första brittiska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Brombergs), 2019 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
    Antal sidor: 216 (ca 9,5 h lyssning).
    ISBN: 9789173378352.
    Andra som läst: dagensbok.com, Carolina läser…, Lottens bokblogg.

    Trudy är tjugoåtta år, höggravid och har ett hemligt förhållande med sin svåger. Tillsammans smider kärleksparet planer för att göra sig av med den blivande fadern. Men det finns någon som hör allt om deras onda avsikter: det lilla barnet i Trudys mage.

    Ian McEwan har skrivit en smart, mörk och rolig thriller om mord och girighet berättad ur ett oväntat perspektiv. Romanens hjälte är ett häpnadsväckande intelligent ofött barn som väntar på exakt rätt ögonblick att äntra världsscenen.

    Förlagets beskrivning

    Ian McEwan

    Ian McEwan (född 1948) är en brittisk författare. Han debuterade 1976 med novellsamlingen First love, last rite och har sedan dess etablerat sig som en av Storbritanniens främsta författare. Han har blivit rikligt prisbelönad genom åren och har bland annat nominerats till Bookerpriset hela sex gånger. Ian McEwan har en hemsida och en Facebooksida.