Jag har faktiskt lite svårt att skriva om den här boken. Människohamn är en skräckroman och det är verkligen inte min genre eftersom jag både är lite mörkrädd och inte särskilt road av sådant som är övernaturligt. Ändå kan jag inte låta bli att tycka om den här boken. Det är något speciellt med John Ajvide Lindqvists sätt att skriva. Hans påpricken-beskrivningar av pirrig första kärlek och andra insiktsfulla scener från relationer, uppväxt, åldrande och allt annat som man skulle kunna känna igen sig i gör att jag närmast tycker att det är synd att han inte slog sig på någon annan genre. Hade han grävt djupare i folks mörka inre hade han kunnat bli en ny Jonas Gardell. Men nu är han inte Jonas Gardell och det vore orättvist att döma boken för det.
Människohamn utspelar sig i skärgården, Roslagen, på en ö som heter Domarö och som namnet antyder har en ganska hård dom över sig och en mörk historia. Det är många som genom åren har förlorats till havet, däribland huvudpersonens, Anders, dotter, som försvann helt spårlöst för några år sedan. Nu är Anders, som vid det här laget är en deprimerad och alkoholiserad spillra av sig själv, tillbaka på Domarö. Det börjar samtidigt hända otäcka saker på ön och Anders upptäcker bit för bit att hans försvunna dotter försöker att meddela sig med honom och att det verkar som om de som försvunnit i havet är på väg tillbaka.
För mig blir det naturligtvis lite för mycket med allt övernaturligt, men jag kan ändå uppskatta berättelsen, just för John Ajvide Lindqvists berättande, som jag redan har nämnt. Boken förtjänar verkligen uppmärksamhet, även om jag själv tyvärr är lite svårcharmad när det gäller just skräckböcker.
[…] jag hade väntat mig. Den här berättelsen utspelar sig i skärgården, precis som Människohamn, Ajvide Lindqvists kanske mest läskiga roman, men den här novellen håller sig lite längre bort […]
[…] Människohamn av John Ajvide Lindqvist är en skräckroman som utspelar sig kring mina hemtrakter i Roslagen (!). I centrum står (den fiktiva ? ) ön Domarö och, som namnet antyder, har den en hård dom över sig och en mörk historia. Det är många som genom åren har förlorats till havet, däribland huvudpersonens dotter, som försvann helt spårlöst för några år sedan. Nu är huvudpersonen en deprimerad och alkoholiserad spillra av sig själv, samtidigt som det börjar hända otäcka saker på ön. Det verkar som om de som försvunnit i havet är på väg tillbaka. Ajvide Lindqvist skriver insiktsfullt och intressant om människor och relationer. När han också väver in skräck så blir det helt klart otäckt. Den här gången blir det extra läskigt för mig eftersom havet och kusten är en sådan igenkännbar miljö från min uppväxt. […]
[…] Människohamn av John Ajvide Lindqvist är en skräckroman som utspelar sig kring mina hemtrakter i Roslagen (!). I centrum står (den fiktiva ? ) ön Domarö och, som namnet antyder, har den en hård dom över sig och en mörk historia. Det är många som genom åren har förlorats till havet, däribland huvudpersonens dotter, som försvann helt spårlöst för några år sedan. Nu är huvudpersonen en deprimerad och alkoholiserad spillra av sig själv, samtidigt som det börjar hända otäcka saker på ön. Det verkar som om de som försvunnit i havet är på väg tillbaka. Ajvide Lindqvist skriver insiktsfullt och intressant om människor och relationer. När han också väver in skräck så blir det helt klart otäckt. Den här gången blir det extra läskigt för mig eftersom havet och kusten är en sådan igenkännbar miljö från min uppväxt. […]
[…] som utspelar sig i miljöer som man känner igen? Jag tycker t.ex. att John Ajvide Lindqvists Människohamn, som utspelar sig i Roslagen, där jag själv vuxit upp, är förvånansvärt läskig. När man […]
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Jag har faktiskt lite svårt att skriva om den här boken. Människohamn är en skräckroman och det är verkligen inte min genre eftersom jag både är lite mörkrädd och inte särskilt road av sådant som är övernaturligt. Ändå kan jag inte låta bli att tycka om den här boken. Det är något speciellt med John Ajvide Lindqvists sätt att skriva. Hans påpricken-beskrivningar av pirrig första kärlek och andra insiktsfulla scener från relationer, uppväxt, åldrande och allt annat som man skulle kunna känna igen sig i gör att jag närmast tycker att det är synd att han inte slog sig på någon annan genre. Hade han grävt djupare i folks mörka inre hade han kunnat bli en ny Jonas Gardell. Men nu är han inte Jonas Gardell och det vore orättvist att döma boken för det.
Lämna ett svar