Bokklubben vid livets slut, av Will Schwalbe, är en fin roman om den sista tiden i livet för författarens mamma och en bok om böcker de läser. Böcker, som leder in dem på samtal om livet och döden.
Bokklubben vid livets slut är Will Schwalbes kärleksförklaring till sin bortgångna mamma, Mary Anne, och samtidigt en kärleksförklaring till litteraturen. När boken tar sin början har mamman fått reda på att hon har långt framskriden cancer med en mycket oviss prognos. Under tiden som följer kommer Mary Anne behöva spendera en hel del tid på sjukhus och hon har ofta sällskap av Will. Deras samtal under sjukhusvistelserna leder inte sällan in på böcker och snart har de en egen liten bokklubb, där de läser och diskuterar allt från nobelpristagaren Alice Munro till den svenska deckarförfattaren Stieg Larsson.
Som läsare är det alltid spännande att ta del av andras tankar kring böcker de läst. När två personer läser en och samma bok kan upplevelserna blir totalt olika. Är det någonsin möjligt att läsa utan att blanda in sig själv och sitt eget bagage? Kanske just därför är böcker en tacksam ingång för att tala om livet självt. Och om döden.
Utöver att vara en bok om böcker, är Bokklubben vid livets slut såklart en bok om ett liv som går mot sitt slut. Jag har, tack och lov, sluppit förlora en närstående i cancer, men jag förstår att det är en sjukdom som, mer än många andra sjukdomar, är en lång resa. Jag tycker att Schwalbe skildrar det så fint. Livet kan ta slut när som helst – en cancerdiagnos gör inte en person mindre levande här och nu. Wills mamma fortsätter att engagera sig i sin hjärtefråga: att öppna ett bibliotek i Kabul, hon fortsätter att tjata på barnen att resa, flytta, göra vad de vill i livet och hon fortsätter att göra allt för sina barnbarn. Livet fortsätter på sätt och vis som vanligt, men någonstans finns alltid vetskapen om att livet kan ta slut mycket snart. Att diskutera begravningen blir lika naturligt som att boka in att närvara på en stor middag med en förening hon är engagerad i. Framtiden och slutet existerar sida vid sida.
Det är alltid berörande att läsa personliga och kärleksfulla berättelser av det här slaget. Självklart kändes den här läsningen. Ändå blev den inte den gråtfest jag kanske hade väntat mig; Det är mer en rörande bok om kärleken till sin mamma än en sorglig bok om döden. Och så är det naturligtvis en bok om böcker och vad läsningen kan betyda.
Jag har mycket positivt att säga om Schwalbes fina självbiografiska roman. Jag måste dock också erkänna att den bjöd en del motstånd – det är någonting som får språket att kännas tungt och segt. Det flyter inte. Jag behövde gång på gång stanna upp och läsa om stycken. Sedan är det ju också så att när en person minns en förlorad närstående tenderar det att bli ganska platt. Det är inte direkt som att författaren skriver någonting kritiserande eller negativt om sin mor. Självklart hade jag inte väntat mig det eller velat det, för den delen, men det blir som sagt platt och för mig som inte kände Mary Anne blir hon märkligt nog aldrig särskilt levande i den här boken (oavsiktlig ordvits..!).
Bokklubben vid livets slut
Amerikansk titel: The end of your life book club. Översättare: Charlotte Hjukström. Förlag: Modernista (2013). ISBN: 9789174992458.
Will Schwalbe
Will Schwalbe (född 1962) är en amerikansk författare, journalist och entreprenör.
Dubbelporträtt av Agneta Pleijel är en roman om när Agatha Christie inför sin 80-årsdag motvilligt låter sig avporträtteras av expressionisten Oskar Kokoschka. Det hinner bli ett antal samtal om livet och konsten.
l Dubbelporträtt av Agneta Pleijel är deckarförfattaren Agatha Christie på väg att fylla 80 och hennes släktingar har tjatat sig till att hon ska sitta modell för ett porträtt. Agatha vill inte. Inte heller konstnären, Oskar Kokoschka, är speciellt entusiastisk, men sex sittningar ska det bli.
Under sittningarna växer det fram en förtrolighet och Christie och Kokoschka börjar samtala om sina liv och om konsten. Här möter expressionisten deckarförfattaren: konst vs. nöjesläsning. Ingången till deras respektive skapande är totalt olika, men det kanske intressantaste är de långa liv de båda har levt och återberättar.
Dubbelporträtt är ingen lång roman och jag tror tyvärr inte att den kommer att leva kvar länge i mitt minne. Eller nej förresten: två saker kommer definitivt leva kvar: 1) det mystiska när Christie är försvunnen under en dryg vecka och det efter stort pådrag och seriösa eftersökningar visar sig att hon har tagit lite semester och 2) Kokoschkas helt otroligt olyckliga kärlek till Alma Mahler, som leker med hans känslor och utnyttjar honom, och hur han försöker att bota det hela genom att göra en avbild av henne i form av en docka. Två helt otroligt märkliga bitar ur två långa liv, som det var mysigt att få följa i den här lilla romanen. Mysigt, som sagt, men kanske inte något som berörde mig på djupet.
Är du nyfiken på boken kan jag tipsa om att den finns inläst av författaren själv och går att lyssna på som Radioföljetong.
Dubbelporträtt
Agneta Pleijel
Agneta Pleijel är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).
Jag kan ha fel är Björn Natthiko Lindeblads självbiografiska berättelse om livet och döden. Det är en berättelse som berör och väcker mycket tankar.
Jag kan ha fel är den ödmjuka titeln på Björn Natthiko Lindeblads biografi, som han skrivit tillsammans med Caroline Bankler och Navid Modiri. Kanske har du hört Björn i Sommar i P1? Han har varit sommarvärd både 2012 och 2020 – två mycket omtyckta sommarprat där han berättat om sitt liv som buddhistmunk och om att leva med amyotrofisk lateral skleros (ALS). Boken behandlar naturligtvis båda dessa ämnen.
Det är intressant att få ta del av Björns resa, hur han lämnar en lovande karriär, börjar söka efter något annat och hittar till livet som munk. Klosterlivet, som för mig känns både mystiskt och lite märkligt, skildras: vardagslunken, gemenskapen, förhållningsreglerna. Det här är naturligtvis ingen bok som försöker inspirera folk till att gå i kloster, men den rymmer många klokheter som vem som helst skulle må bra av att ta till sig. Att vara i nuet, att inte göra sig för stora föreställningar om framtiden (som man ju omöjligen kan veta något om!), att vara lite duktigare på att ge sig själv en klapp på axeln, att själva vara den man vill se mer av i världen – det är några av de lärdomar som Björn delar med sig av från sina många år i kloster.
Om ni har lyssnat på Björn i något sammanhang känner ni säkert till att han så småningom kåpade av och lämnade klosterlivet. Efter en tuff omställning fann han kärleken och hittade en plats i livet utanför klostret. Sedan drabbades han av ALS, denna fruktansvärda sjukdom som bit för bit stjäl alla kroppens funktioner. Det är svårt att inte bli berörd av denna oerhörda sorg som drabbar Björn. Mitt i allt kan han ändå använda sin långa erfarenhet från klosterlivet och hitta någon slags väg för att hantera det faktum att han drabbats av en obotlig, svår sjukdom. Här finns så mycket klokt att läsa om livet och döden.
Ibland tycker jag att bokens kapitel är något röriga. Det är inte alltid en glasklart röd tråd genom avsnitten, som jag upplever det. Det är ändå en obetydlig invändning mot en bok som jag verkligen blev berörd av och kommer att tänka tillbaka på.
Jag kan ha fel
Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad, Caroline Bankler och Navid Modiri
En okänd man av Marguerite Yourcenar är en roman om ett liv på 1600-talet. Ett anspråkslöst liv, sägs det, men jag läser även boken som en äventyrsroman.
En okänd man av Marguerite Yourcenar börjar med att det konstateras att Nathanael är död. Det är en effektiv början på det som sedan är en berättelsen om Nathanaels liv. Det är 1600-tal och Nathanael har begått ett grovt brott och flyr sitt hemland genom att gå till sjöss. Han reser omkring, träffar kvinnor, arbetar på ett tryckeri. Till delar läser jag boken som en äventyrsroman, för visst finns det drama. Här ryms som sagt ett grovt brott, men också ett skeppsbrott och ett kringflackande liv.
Jag brukar lyssna på Radioföljetongen i Sveriges radio och den här boken laddade jag ned till min podcastapp i höstas/vintras och nu har jag även lyssnat på den. Jag tycker det är kul att plöja Radioföljetonger; Ganska ofta upptäcker jag böcker som jag inte hade hittat till annars. Samtidigt är det inte nödvändigtvis till en boks fördel att man börjar läsa/lyssna utan några särskilda förväntningar eller någon idé om vad boken kommer att komma att handla om. Det här är ingen lång roman och när den var utläst kom jag verkligen på mig själv med att fundera på vad boken egentligen handlade om.
När jag sökte efter mer information om En okända man läste jag att den är en skildring av ”ett enskilt människoliv; lika obetydligt och betydelsefullt som alla andras” (Vi läser) och ”Marguerite Yourcenars sena roman ”En okänd man” är en berättelse om ett anspråkslöst liv” (DN). Det blev nästan tragikomiskt. Jag har alltså hastat mig igenom en hel roman om ett anspråkslöst liv och huvudpersonens liv har gått mig så förbi att jag måste googla för att försöka förstå vad jag har läst. Nej, det här var verkligen inte en bok som gjorde ett stort intryck på mig. Jag tror att det är den typ av roman som vinner på att man är förberedd och läser långsamt och med koncentration. För mig fladdrade den bara förbi. Som livet i och för sig!
En okänd man
Fransk titel: Un homme obscur. Uppläsare: My Holmsten (Radioföljetong i Sveriges radio). Översättning från franskan: Kajsa Andersson. Förlag: Ellerströms (2019). ISBN: 9789172475656.
Marguerite Yourcenar
Marguerite Yourcenar (1903–1987) var en fransk författare och ledamot i Franska akademien.
Armade cykel av Anita Salomonsson är en verkligt berörande bok om lycka och sorg i ett Västerbotten som känns långt borta och alldeles nära på samma gång.
Armade cykel av Anita Salomonsson är en roman som verkligen gick rakt in i hjärtat. Jag har svårt att formulera varför, men jag blev verkligen rörd och berörd. Här får läsaren följa Hjalmar och hans Frida i deras enkla hem på den Västerbottniska landsbygden. Hjalmar är lite egen, får man som läsare förstå, men Frida är den som får allt att hålla ihop, både hemmet och livet.
En gång väntade de en pojke, men han försvann för dem och lever nu endast kvar hos Frida, som skriver till sin ofödde son. Det finns ett tomrum och en ensamhet. Och framför allt en enkelhet. Det här är ett hem där ett syskrin kan framstå som dåraktig lyx.
När Hjalmar plötsligt kommer hem med en cykel, köpt på avbetalning, blir det lyckan och förbannelsen på samma gång. För Hjalmar vecklar världen plötsligt ut sig och blir större, livet blir friare. För Frida är cykeln alldeles för dyr. Ändå finner hon sig och ser hur den ger glädje åt mannen, som så ofta annars tycks falla ned i mörker. Hjalmar cyklar omkring. Frida stretar på med allt som ska uträttas på deras lilla gård. Åren går, livet händer.
När de får en fosterpojke i sina liv blir det deras lycka, men allt har ett slut. Lyckan kommer och går. Livet går. De stretar på och Hjalmar har sin cykel, som en dag tappar all sin glans och enbart blir till olycka.
Det här är verkligen en underbar liten berättelse om ett liv och en tid som känns avlägsen och nära på samma gång. Boken sträcker sig fram till 60-talet på ett ungefär och mellan raderna börjar samhället förändras. Men livet, med upp- och nedgångar är inte stort annorlunda ändå. Jag tyckte väldigt mycket om att få följa dessa udda, enkla, otroliga huvudpersoner genom livet.
När jag läser den här boken blir jag förvånad över att Anita Salomonsson känns som en så bortglömd författare i skuggan av de stora västerbottensgiganterna som Sara Lidman, Torgny Lindgren och P.O. Enquist. Jag skäms för att säga det, men till skillnad från ”alla andra” litteraturintresserade västerbottningar förstår jag absolut ingenting av Sara Lidmans romaner. Jag har gett henne flera försök, men tar mig inte igenom hennes böcker. Det här är något helt annat. Språket är enkelt och precist och den dialekt som dyker upp i dialoger tillför något utan att någonsin hacka upp läsningen. Det här är mycket mer lättläst än Lidman och mycket mer berörande.
Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg är en klassisk uppväxtskildring, en berättelse om ett liv som kanske inte blev som tänkt och en berättelse om att det viktigaste av allt trots allt är kärleken. Betyg: 4 operor av 5.
Martin Bircks ungdom, som följer huvudpersonen Martin Birck genom livet, brukar betraktas som Hjalmar Söderbergs genombrottsroman. Boken anses ha en hel del självbiografiska inslag, vilket man också förstår om man läser just den här utgåvan från Lind & Co, som innehåller rikligt med noter och kommentarer av Hjalmar Söderberg-vetaren Bure Holmbäck. Här får man veta stort och smått om det dåtida Stockholm, vilka politiska frågor som stod på agendan och vilka personer och händelser som Söderberg har tagit inspiration från i berättelsen. Efter själva romanen följer en gedigen genomgång av tillkomsten och mottagandet.
I bokens början är Martin Birck ett barn som leker med grannflickan och ser årstiderna komma och gå. På sommaren lämnar familjen staden och bor i ett sommarhus på landet. I övrigt utspelar sig hela tillvaron längs ”Den gamla gatan”, syftande på Majorsgatan, väster om Östermalmstorg, där Hjalmar Söderberg själv växte upp. Martin Birck börjar så småningom i skolan, som följs av elementarskolan. Sådant som var viktigt för några år sedan överges plötsligt helt, så som det blir när ett barn blir äldre. I bokens andra del har Martin Birck hunnit ta studenten och familjekonstellationen har ändrats något: storasystern har gift sig och flyttat. Martin umgås med vänner, grubblar över förälskelser, grubblar över tron & religionen. Det är en svårmodig tid. Drömmen är att bli diktare, men han kommer inte längre än till ett ämbetsverk, där han ägnar dagarna åt att kontrollräkna andras beräkningar. I bokens tredje och sista del har åren gått och Martin Birck arbetar på samma verk. Han har träffat en kvinna och de drömmer om att kunna gifta sig, men ekonomin tillåter det inte och de delar sina liv i hemlighet, båda märkta av det livet tidigare gett och tagit.
Det är en berättelse om ett liv som blir vad det blir, men det är också en förhållandevis kort roman, 165 sidor. Söderberg broderar inte precis ut sig – allt berättas genom korta scener som sällan vävs ihop. Mycket utspelas på så sätt mellan kapitlen, men står osagt. I en bisats kan man plötsligt läsa att Martins mamma har gått bort – något som naturligtvis är en oerhört svår händelse, för både Martin, hans syster och hans far. Jag är övertygad om att Söderberg har komponerat romanen och gjort den precis som han ville ha den men för mig är det en del som flyger över huvudet och urvalet i vad som skrivs ut och vad som utelämnas känns inte helt klart. När jag läser om tillkomsten, som finns detaljerat beskriven i den här utgåvan, förstår jag att boken skrevs under flera år, vilket kanske bidrar till att boken kan upplevas som lite splittrad. Dessutom finns Martin Bircks ungdom tydligen i form av flera tidiga utkast och delar har publicerats i andra sammanhang. Kanske kunde boken i princip läsas även på det sättet; Vissa kapitel skulle vara fantastiska noveller.
Martin Bircks ungdom brukar som sagt betraktas som ett genombrottsverk, men för mig är det lite förvånande att just den här kortromanen blev så väl mottagen och hyllad när den kom. Förmodligen säger det mycket om vad som tidigare har betraktats som kontroversiellt och provocerande och vad som numera passerar som vardag. Det är lätt att sitta idag och tycka att Förvillelser, Doktor Glas, Historietter och Den allvarsamma leken har långt mycket mer än Martin Bircks ungdom, men när det begav sig fanns det tydligen konservativa recensenter som tyckte att Förvillelser var närmast pornografisk. För en nutida publik är förmodligen hans mer provocerande verk mer lättlästa än just Martin Bircks ungdom. Ironiskt nog är det i stort sett bara det som påminner om att boken är över 100 år gammal. Söderberg har en fantastiskt förmåga att skriva avskalat, precist och helt tidlöst och det finns ingenting i boken som känns speciellt föråldrat eller daterat (även om den såklart utspelar sig i en annan tid).
Jag tyckte att det var väldigt intressant och kul att läsa Martin Bircks ungdom, även om jag personligen inte håller den för Söderbergs bästa. Det som berörde mig mest är egentligen inte Martin Birck och hans liv, utan ödet för hans älskade, som förblivit ogift trots att åren gått, hon som inte lyckats balansera riktigt rätt mellan att vara lockande och att hålla på sig, hon som sett tåget gå och vid 30-årsåldern upplever sig vara dömd till ofrivillig barnlöshet eftersom hennes älskade inte har råd att gifta sig. Var det här någonting som recensenterna diskuterade vid Söderbergs tid? Skrev de om kvinnans villkor och vilket ansvar det fanns att bära (långt innan preventivmedel) i den här tiden, när sex utanför äktenskapet var så tabu? Ingenting i redogörelsen av bokens mottagande skvallrar om det, men Söderberg skrev åtminstone om det och det var en drabbande läsning, tycker jag. Kanske är det ett av många tillfällen när Söderberg har varit lite före sin tid i sitt skrivande.
Martin satt ännu länge vid fönstret.
Här hade tiden stått helt still, hade Henrik Rissler sagt. Ja, han hade rätt. Här stod den stilla, tiden. Det är med förändringarna man mäter tidens gång, jag har ingenting att mäta den med. Jag skulle inte ens veta att det är lördag i dag, om jag inte hörde det på trampet där nere.
Ur Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg
Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg
Redaktör: Bure Holmbäck. Utgivningsår: 1901 (första utgåvan, Bonnier), 2012 (den här utgåvan, Lind & Co). Antal sidor: 288. ISBN: 978-91-85801-39-8.
”Martin Birck var ett litet barn, som låg i sin säng och drömde. Det var sommarafton och skymning, och Martin gick vid sin moders hand genom en stor och underlig trädgård, där skuggan låg mörk i alléernas djup. På båda sidor om vägen växte sällsamma blå och röda blommor, på smala stänglar vajade de av och an för vinden. Han gick och höll sin moders hand och såg förvånat på blommorna och tänkte på ingenting.”
Så intagande börjar Hjalmar Söderbergs genombrottsroman från 1901. Martin Bircks ungdom är en av den svenska litteraturens mest klassiska och mest levande uppväxtskildringar. Den har tydligt självbiografiska drag och följer huvudpersonen Martin Birck genom barn- och ungdomsåren i det oskarianska Sverige. I beskrivningen av den lille Martins möte med ”det stora, tomma hålet som kallas världen” har Söderberg fångat mycket av den livskänsla som skulle komma att prägla honom själv.
Som ingång till Söderbergs författarskap är Martin Bircks ungdom särskilt värdefull – och som bildningsroman tillhör den de omistliga verken i vår litteratur med sina skickligt fångade stämningar och precisa iakttagelser av den tid i livet då vi formas till både individer och samhällsvarelser.
Martin Bircks ungdom är den tredje volymen i Lind & Co:s utgivning av Hjalmar Söderbergs samlade verk. Alla titlar förses med utförliga kommentarer och noter.
Förlagets beskrivning
Hjalmar Söderberg
Hjalmar Söderberg (1869–1941) var en svensk författare, skribent och översättare. Han har skrivit flera av vår tids mest omtyckta klassiker, däribland Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Debuten, Förvillelser, kom ut 1895. Söderberg växte upp och levde under många år i Stockholm och han är också mycket uppskattad för just sina skildringar av staden. Senare i livet kom Söderberg också att bo tidvis i Köpenhamn. Vill du läsa mer om Hjalmar Söderberg kan du exempelvis besöka Söderbergsällskapet.
Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin är en varm och förvånansvärt rolig bok om en kvinna som hamnar på hospice och om hennes anhöriga. Betyg: 3 rockkonserter av 5.
Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin handlar om den ensamstående mamman Rabbit Hayes sista dagar i livet. Hon har drabbats av en långt gången cancer och skrivs nu in på hospice för vård i livets slutskede. Boken handlar om hur Rabbit och hennes anhöriga försöker att hantera situationen. Inte minst handlar den om dottern Juliet, som inte helt har förstått, eller vill förstå, hur läget är för hennes mamma. Rabbits egna föräldrar vill, precis som hennes bästa kompis, syster och bror, alla ta hand om Juliet och alla har argument för de att de andra inte kan komma på fråga: föräldrarna, som själva och gamla och kan gå bort innan Juliet blivit vuxen, den bästa kompisen som är nyseparerad och bor i en pytteliten lägenhet, brodern som lever musikerliv i USA och kuskar runt i en turnébuss, systern som har en stor, bullrig familj och redan är trångbodd.
Boken är såklart otroligt sorglig. Det står klart redan från sidan ett att Rabbit inom kort kommer att gå bort och lämna en stort tomrum efter sig hos sina anhöriga. Det går inte att skriva glatt och glättrigt om en sådan förlust. Ändå måste jag säga att boken känns väldigt varm och dessutom har passager som är riktigt roliga. Bokens huvudpersoner är alla excentriska och speciella på sitt sätt och det är kul att få följa dem, även om det är i en så svår stund i livet.
Det som känns mindre bra med den här boken är dock hur den är skriven. Den består nästan helt av dialoger och har väldigt tunt med annan text som kan fylla ut berättelsen. Dialogen är inte dum, Anna McPartlin får till ett bra flyt i dialogerna och många repliker är verkligen vassa och roliga, men det blir enformigt ändå. Jag läser också och känner att berättelsen borde vara en film eller en TV-serie.
Med det sagt så tycker jag att det här var en skön läsning. Den blandar ett jobbigt ämne med lättsammare delar utan att det blir för sentimentalt eller lättviktigt. Jag har också läst den här boken parallellt med annat under hela den här coronaperioden hittills och mitt i detta vansinne fann jag att den här boken passade rätt bra. Trots att den inte känns som någon stor litteratur så gav den verkligen perspektiv mitt i den här krisen. Livet alltså, var rädd om det!
”Verkar badkaret bra?” frågade Rabbit. Molly förstod att hennes dotter var medveten om hennes kamp, och det gav henne den spark hon behövde för att ta sig samman.
”Det gör det verkligen”, sa hon och kom ut från badrummet. ”Man skulle kunna drunkna i det.”
”Det ska jag komma ihåg ifall det blir alltför illa.” Rabbit skrattade.
Rabbit hade för länge sedan insett att hennes mamma var den sortens person som, om det fanns minsta möjlighet, alltid måste säga fel sak vid fel tillfälle. Exemplen var otaliga, men av Rabbits favoritincidenter hade inträffat när en äldre granne med handprotes frågat Molly hur hon hade tagit sin mammas död. Varpå Molly hade svarat: ”Om jag ska vara ärlig, Jean, så var det som att förlora sin högra hand.”
Ur Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin, översättning av Åsa Brolin.
Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin
”Det var en vacker aprildag och fyrtioåriga Mia ’Rabbit’ Hayes – älskad dotter till Molly och Jack, syster till Grace och Davey, mamma till tolvåriga Juliet, bästa vän till Marjorie Shaw och den enda stora kärleken i Johnny Fayes liv – var på väg till ett hospice för att dö.”
Under nio dagar får vi vara med Rabbit när hon försöker förlika sig med att hon måste lämna sin familj. Vi får följa Mollys kamp för att, mot alla odds, hitta ett botemedel mot dotterns cancer – en irländsk mor ger aldrig upp.
Och Juliet – vem ska ta hand om henne? Alla vill, men vem är mest lämpad? Och har Juliet ens förstått hur illa däran hennes mamma är? Rabbit Hayes sista dagar är en känslomässig berg-och-dalbana, som får läsaren att skratta, gråta och uppskatta livet på ett helt nytt sätt. En bok man aldrig glömmer.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: The Last Days of Rabbit Hayes (engelska). Översättare: Åsa Brolin. Utgivningsår: 2014 (första irländska utgåvan), 2015 (första svenska utgåvan, Printz). Antal sidor: 373. ISBN: 9789187343483, 9789187343650. Andra som läst: Annes bokhörna, Böcker, Dagensbok.com.
Anna McPartlin
Anna McPartlin (född 1972) är en irländsk författare som skrivit flera bästsäljare. Rabbit Hayes sista dagar är den hittills enda som har översatts till svenska. Anna McPartlin har en hemsida och finns på Twitter och Instagram.
Testamente av Nina Wähä är en annorlunda roman om en stor familj, där alla har sina hemligheter och egenheter, vilka nu leder dem mot något ödesdigert. Betyg: 3 kaninungar av 5.
Testamente av Nina Wähä är en av förra årets mest omtalade böcker. Den har hyllats på åtskilliga kultursidor och nominerats till tjusiga priser, såsom Augustpriset. Det var således med lite väl höga förväntningar jag började läsa Wähäs berättelse om den tornedalska familjen Toimi.
Familjen Toimi är stor, den består av fjorton syskon (varav tolv är vid liv), en mamma samt en pappa, som håller familjen i ett järngrepp och som sätter dem andra i skräck. Några av barnen bor fortfarande hemma på gården, där pappan sköter jordbruket och mamman sköter hemmet. Andra barn har blivit vuxna. Det gäller inte minst Annie, den äldsta syster, som väntar sitt första barn och således är på väg att skaffa sig en egen familj. Det gäller även Esko, den äldste sonen, som hoppas på att kunna överta gården inom en snar framtid.
När boken tar sin början börjar julen närma sig och något fruktansvärt har hänt: den näst yngsta i syskonskaran har fått svåra brännskador i en olycka. Nästan hela familjen samlas därför i föräldrahemmet, på gården långt upp i norra Finland, där alla syskonen har vuxit upp. När någonting händer sluter man upp. När syskonen återsamlas är det dock större saker som kommer i rullning. Det visar sig undan för undan att syskonen var och en har sina hemligheter, sitt bagage, sina egenheter. Nu är familjeförhållandena på väg att förändras, på ett ödesdigert sätt. Redan på bokens baksida flaggas det för att det kommer att rullas upp en mordhistoria.
Testamente är definitivt inte en deckare (det hade jag inte väntat mig heller). Däremot är den en annorlunda berättelse om släktband och familjehemligheter. Boken är befolkad med en lång rad udda karaktärer och Wähä lyckas skriva fram dem utan att de känns som stereotyper. Jag gillar också att den utspelar sig i Tornedalen. Jag har inte läst speciellt många böcker som utspelar sig i norra Finland (kanske ingen, faktiskt), men här fick jag till och med en liten historielektion genom att jag fick följa några livsöden under Vinterkriget.
Jag tror inte att jag kommer att glömma Testamente i första taget. Nu när jag har räknat upp allt positivt med den måste jag dock erkänna att jag blev besviken. Boken känns onödigt lång och har långa passager som inte tillför så mycket, i min mening. Till stora delar kändes boken rent av seg och jag fick liksom aldrig till någon riktig läslust. Jag kan inte riktigt ringa in vad som var problemet, men det var väl främst längden och de långa textsjoken, helt enkelt. Det känns som att bokens budskap, så som jag uppfattade det, hade kunnat komma fram utan att behöva skriva ner 14 personers liv och tankar och sprida ut dem över cirka 450 sidor. Så känner i alla fal jag, tyvärr. Vissa bitar är dock helt briljanta, inte minst slutet, det sista stycket, som liksom ringar in precis hela romanen och ironiskt nog påminner mig om att boken som helhet är alldeles för lång.
Det är något särskilt med att återvända hem. Antingen så gillar man det, eller så gillar man det inte, men man är aldrig likgiltig inför det. För Annie väckte det alltid mycket känslor.
Ur Testamente av Nina Wähä
Testamente av Nina Wähä.
Utgivningsår: 2019 (Norstedts). Antal sidor: 438. ISBN: 978-91-1-308697-2.
Är man ansvarig för sin familjs synder? Kan man egentligen göra något för att förändra historien? Kan man kanske skriva om den? Det är frågor Nina Wähä ställer i sin roman Testamente.
I Testamente möter vi Annie, som när hon blir gravid motvilligt åker hem till platsen där hon växte upp. Bondgården ligger i Tornedalen, med sitt eget språk, sitt eget meänkieli. Inte svenska, inte finska, något tredje. Ingen blir särskilt glad över att se henne.
Det här är nämligen en familj där en stor hemlighet ständigt hänger över dem. Två föräldrar och tolv barn, fjorton beroende på hur man räknar, som aldrig kommit överens.
Testemente är en familjeroman som inte liknar något annat. Lite som om Thomas Vinterbergs film Festen släppts ner i ett Jonathan Safran Foerskt universum.
Förlagets beskrivning
Nina Wähä
Nina Wähä (född 1979) är en svensk författare, skådespelare och artist. Hon debuterade som romanförfattare 2007 med S som i syster. Hennes senaste roman, Testamente, nominerades till Augustpriset 2019.
Doktor Bagges anagram av Ida Jessen är en fin liten bok om en man som ser tillbaka på sitt liv, allt jobb han plöjde ner och det äktenskap som kanske inte blev vad det borde. Betyg: 4 vaccinationer av 5.
Doktor Bagges anagram av Ida Jessen är en fristående fortsättning på dagboksromanen En ny tid, där läsaren fick följa lärarinnan Lilly genom livet. Där fanns dock ett långt uppehåll i anteckningarna – dagboksanteckningarna gjorde ett uppehåll under Lillys äktenskap med Vigand Bagge, den äldre läkare som hon gifte sig med och som sedan gick bort. Doktor Bagges anagram fyller i med ett nytt perspektiv från just den utelämnade perioden. Här är det Vigand själv som berättar. Meningen är att han ska skriva anekdoter till en bok om att vara läkare, men det hela växer till något mer och blir mer privat än vad som kanske var avsikten. Nu kommer det fram nya bilder från äktenskapet, det som framstått som så tyst och återhållet.
Jag kan inte riktigt förklara varför, men jag blev inte speciellt berörd av En ny tid. Doktor Bagges anagram tilltalar mig mycket mer, kanske för att dagboksformen i en En ny tid kändes så begränsande. Doktor Bagges brev och anteckningar, som utgör den här boken, är väl förvisso till viss del likt dagboksanteckningar, men det finns ändå något mer fylligt och resonerande. Det finns små ledtrådar till hur livet och äktenskapet blev som det blev.
Jag tyckte verkligen att Doktor Bagges anagram var en fin bok om att se tillbaka på livet, det liv som blev som det blev och som i Vigands fall kom att kretsa väldigt mycket kring jobbet, kallet att jobba som läkare och ivern att sprida kunskap om vikten av god hygien. Det är ett stycke historielektion, vid sidan av att vara en fin livshistoria. Jag tyckte om den här boken och den fick också Ett nytt liv att växa. Det är alltid intressant att återvända till en historia och berätta den från ett nytt perspektiv, även här, där berättelsen inte är speciellt dramatiskt utan främst skildrar ett liv och ett äktenskap, i all sin enkelhet.
Doktor Bagges anagram är den andra av Ida Jessens två finstämda romaner om makarna Bagge, som skildrar deras relation i tidigt 1900-tal. Böckerna har belönats med flera litterära priser.
I den kritikerrosade romanen En ny tid mötte vi Lilly Bagge. Som nybliven änka blev hon tvungen att lära känna sig själv på nytt. I Doktor Bagges anagram får vi nu istället följa Lillys make Vigand Bagge. Det är en märklig man som vigt sitt liv åt läkekonsten. Hans anteckningar ger oss en ny och överraskande bild av deras äktenskap.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Doktor Bagges anagrammer (danska). Översättare: Ninni Holmqvist. Uppläsare: Jonas Karlsson. Utgivningsår: 2017 (första danska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Historiska media), 2019 (den här Radioföljetongen, producerad för Sveriges radio). Antal sidor: 172 (ca 6 h lyssning). ISBN: 9789175455792. Andra som läst: Feministbiblioteket, Tidsresan.
Ida Jessen
Ida Jessen (född 1964) är en dansk författare och översättare. Hon debuterade 1989 med novellsamlingen Under sten.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
