Rödhake, av Jo Nesbø, är en spännande deckare som rör sig mellan nutid och händelser under Andra världskriget.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Rödhake är den tredje boken om kriminalaren Harry Hole och med fördel borde jag kanske läsa de sex efterföljande böckerna. Det gör ingenting att man hoppar in mitt i berättelsen, och skippar de två tidigare böckerna i serien, men jag känner mig delvis snuvad på slutet, vilket faktiskt drog ned betyget en hel del.
Trots detta är det en spännande deckare. Handlingen kretsar kring Harry Hole, som i bokens början blir befordrad, och som får i uppdrag att utreda nynazistiska grupper, bland annat för att det finns en misstanke om att det kommer att bli bråkigt under nationaldagsfirandet, som sammanfaller med Eid al-Fitr. Hole är dock mest intresserad av ett sidoprojekt som kretsar kring ett kraftfullt vapen som någon har fört in i landet. Parallellt med berättelsen från Holes synvinkel, görs historiska tillbakablickar till en grupp norska soldater som stred för tyskarna under Andra världskriget. Denna berättelse har på något sätt en koppling till en cancersjuk man, i nutida Oslo, som är ute efter hämnd.
Den historiska biten gör att deckaren sticker ut och blir extra intressant. Jag tycker att Boken var riktigt bra och välskriven, men som sagt saknar jag ett fullständigt slut. Det är väl dock mitt eget fel: vad kan man begära av en bok som är en del av en serie?
Jag såg förresten filmatiseringen av Jo Nesbø-deckaren Huvudjägarna för några månader sedan. Den var onödigt rå och blodig, men också väldigt klurig och spännande, precis som Rödhake. Vi kan nog förvänta oss fler filmatiseringar framöver, om jag får gissa. Det här verkar faktiskt funka som film.
Rödhake
Rødstrupe översattes till svenska av Per Olaisen och gavs ut av Forum 2002. Övriga delar i Harry Hole-serien är Fladdermusmannen, Kackerlackorna, Nemesis, Djävulsstjärnan, Frälsaren, Snömannen, Pansarhjärta, Gengångare, Polis, Törst, Kniv, Blodmåne. ISBN: 9137118773, 9789174295559.
Jo Nesbø
Jo Nesbø är en norsk författare. Han är även sångare i bandet Di Derre.
Bland Tranströmers samlade verk, som finns i fin nyutgåva med namnet Dikter och prosa 1954-2004, har turen kommit till Mörkerseende, som är en liten samling som gavs ut 1970. Här skildrar Tranströmer många olika scener: allt från timmerflottning till livet i staden, och många olika känslor: allt från att panikfylld vakna upp, och inte veta var man är, till att längtansfullt titta upp mot en trädkrona. Jag tycker om att det är en sådan fin blandning. Boken innehåller bara 11 dikter, men är ändå stor.
Stjärnlösa nätter, av Arkan Asaad, är en tankeväckande bok om hederskultur och en bok som verkligen belyser att hederskultur inte har några vinnare.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Arkan Asaads Stjärnlösa nätter är en delvis självupplevd bok om en ung, svensk man, som mot sin vilja gifter sig med sin irakiska kusin. Hedersproblematik är något som har uppmärksammats i Sverige de senaste tio åren, men det här är första gången jag hör en skildring från en mans perspektiv och det ger verkligen en stärkt insikt om att hederskulturer inte har någon vinnare. Här är alla förlorare: den unge mannen, som fråntas den självklara rätten att få bestämma över sitt eget liv, den unga hustrun, som maktlös och ensam väntar på uppehållstillstånd, den unge mannens pappa, som förlorar sin ställning och ses som en förlorare, och de båda familjerna, som blir ovänner när äktenskapet inte blir vad man hade hoppats på.
Bokens huvudperson, Amàr, är bara arton år när han följer med sin pappa och yngre bröder till Irak på semester. Till en början är det med stor glädje han återser sina släktingar, men snart visar det sig att det finns en agenda för besöket i föräldrarnas hemland. Över hans huvud är det bestämt att Amàr ska gifta sig med sin kusin, Amina, som sedan ska följa med till Sverige. Amàr känner sig som en handelsvara, som utnyttjas till att ge kusinen uppehållstillstånd, och han finner situationen absurd. Han frågar sig själv hur han ska kunna klara av att ha en fru och familj, när han knappt har träffat en tjej tidigare. Han är fast besluten att inte gifta sig, men trycket från släktingarna blir för stort och efter veckor av utfrysning och öppet hån från släkten ger han upp och ingår äktenskapet.
Eftersom handläggningstiderna är långa kommer det att dröja flera år innan Amàr blir kallad till intervju på Migrationsverket för att övertyga myndigheterna om att hans fru har rätt till uppehållstillstånd i landet. Under de här åren är Amina ensam i Syrien och Amàr lever i Sverige och låtsas som om ingenting har hänt. När han träffar en tjej i Sverige kan han inte ens berätta att han egentligen är gift.
Boken är tankeväckande, gripande och intressant och den har ett enkelt och rakt språk, som förstärker känslan av att det här har hänt på riktigt. Boken finns även utgiven som ljudbok, i en författaruppläsning, och det är den som jag har lyssnat på. Jag kan verkligen rekommendera alla att göra detsamma.
Stjärnlösa nätter
Stjärnlösa nätter gavs ut av Norstedts 2011. Jag lyssnade på en ljudboksversion, utgiven av A nice noise samma år, där boken är inläst av Arkan Asaad själv. ISBN: 9789113031330, 9789186719289.
Arkan Asaad
Arkan Asaad är en svensk författare, född i kurdiska delen av Irak.
Av Paulo Coelho har jag tidigare läst Alkemisten, som jag tyckte mycket om, men jag har också förstått att han är en riktig lågstatusförfattare, som bokbloggare i allmänhet sällan skulle skylta med att de läser. Bland den kritik som brukar lyftas är att han skriver läsaren på näsan med sina alldeles för övertydliga filosofiska resonemang och tjatig sensmoral. Valkyriorna är en verklighetsbaserad bok som utspelar sig under tiden efter att Paulo Coelho slog igenom med sin stora bestseller, och här förstår man kanske varför Coelho skriver sina böcker som han gör och varifrån intresset för de här frågorna kommer.
Boken utspelar sig under en dryg månads resa i Mojaveöknen, dit Paulo och hans fru, Chris, reser för att Paulo tror sig kunna komma i kontakt med änglar om han tar sig dit. Jag har inte funderat så mycket på vem Coelho är, men man förstår ganska snabbt om man läser hans romaner att han är troende och att tro är en stor del av hans liv. I Valkyriorna framkommer också att Coelho är en ”magiker”, som är intresserad av magiska ritualer och läror, och i Mojaveöknen har hans magimentor gett honom en kontakt som kanske kan lära Paulo att komma i kontakt med änglar. Chris delar inte sin mans intresse, men framstår inte i boken som en person med många egna åsikter. Hon finner sig helt enkelt i att vara i öknen med sin karl, som vill vara med på olika ritualer i sektliknande grupper.
Jag vet inte alls vad boken ska ge läsaren. Jag intresserar mig inte alls för sådan här ”magi” och fascineras inte av Coelhos sökande efter änglar, så för mig är enda behållningen att jag nu har lärt mig något mer om Coelho och hans tro. Dessutom tycker jag att boken är märklig på så sätt att den handlar en hel del om Chris och hennes oförståelse för mannens magiintresse och hur hon sedan trots allt gläntar på dörren till det här änglasökandet. Att Coelho har skrivit en bok där han berättar om sin fru ur sin frus synvinkel blir konstigt och förstärker bara ännu mer hur mycket hon verkar vilja göra för sin man och hur lite hon har en egen vilja. Här har hon alltså låtit Coelho skrivit en bok med sin tolkning av hennes upplevelse i Mojaveöknen?
Jag förstår verkligen varför Kathryn Stocketts Niceville har blivit en bestseller världen över och varför den har hyllats överallt. Det här är verkligen en bok att tycka om och må bra av – trots att den handlar om rasism. Det är här man hittar bokens styrka: den närmar sig svåra ämnen, men fokuserar på människorna och all värme, snarare än det hemska och ogripbara. Man kan läsa den och bli berörd, men den är tillräckligt feel good för att man ska vilja fortsätta vända blad.
Boken utspelar sig i 60-talets Jackson, Mississippi, där svarta och vita får inte gå till samma bibliotek, sitta vid samma barer eller handla i samma affärer. I överklassfamiljerna sliter svarta kvinnor som hembiträden och trots att de får ansvar för att ta hand om familjens barn finns det ändå en tro att de sprider smitta. Handlingen kretsar kring tre kvinnor, varv två, Aibileen och Minny, är just hembiträden. Den tredje är en ung vit kvinna som har studerat i några år och nu återvänder till Jackson med drömmar om att bli journalist. Hon får en idé om att skriva en bok där hembiträden anonymt vittnar om vilka förhållanden de jobbar under och hur de behandlas av sina arbetsgivare. Idén är djärv och på grund av alla risker är den kanske ogenomförbar, men när Aibileen och Minny bestämmer sig för att ställa upp är projektet snart igång.
Något av det bästa med boken tycker jag är alla karaktärer. Det är en bok som man lever sig in i och det känns som att man känner personerna i den. Karaktärerna målas sällan upp som ”onda” eller ”goda”, utan som de komplexa varelser som människor är och det framkommer att alla överklassfruar faktiskt inte alls har reflekterat över hur deras hembiträde har det. När hembiträdena får en röst, finns det också möjlighet till förändring. Stockett har själv växt upp med hembiträde och boken kan kanske ses lite som författarens uppgörelse med detta.
Boken inger mycket hopp, utan att för den skull vara naiv och förringa problemet med rasism. Jag tycker att den är tankeväckande och intressant, och också en viktig påminnelse om att man bör se sig omkring och fundera över hur samhället ser ut. Mycket i boken kan upplevas som absurt och orimligt i vårt samhälle, men i ärlighetens namn finns det fortfarande än idag ett behov att se och lyssna till alla grupper. Boken kan fungera som en påminnelse att göra det.
Så jävla normal är en samling med några av Nina Hemmingssons teckningar från åren mellan 2006 och 2009. På baksidan skriver Hemmingsson:
Den här boken innehåller bilder och ord som kommer fram när jag är trött, ledsen eller arg och inte vet vad jag håller på med längre. Ibland är det bättre att gråta än att sova.
När man öppnar boken inser man hur desperat och hur känslofyllt det måste ha varit när teckningarna kom till. Jag har knappast sett några bilder som innehåller så mycket mörker och ångest som somliga av bokens bilder. För mig blir det för mycket och många gånger helt obegripligt. Jag läser hellre någon av Hemmingssons serier, även om jag i och för sig måste säga att Hemmingsson är väldigt skicklig och i boken lyckas teckna mycket uttrycksfullt.
I Busters öron får vi följa Eva, som i dagboksanteckningar gör en tidsresa tillbaka till sin uppväxt. Det är för henne en smärtsam konfrontation med det hopplösa förhållande hon alltid haft till sin mamma, som alltid har tryckt ned sin dotter, skrikit efter henne och som alltid har varit självupptagen och uppmärksamhetskrävande. Det är många intressanta scener som målas upp, men det finns också mycket som jag finner för tillspetsat. Redan tidigt i boken avslöjas det t.ex. att Eva hittade en utväg i att mörda sin mor. Jag tycker att det känns lite onödigt att skruva till det för mycket, för boken hade kunnat bli mer intressant och gripande om den kändes mer realistisk. Det är verkligen insiktsfullt berättat om människor och relationer, men för mig faller det lite när det blir för mycket, som det tyvärr blir lite nu och då i boken.
Ändå var det en ljudbok som fängslade medan jag läste den. Kanske för att den så fint är inläst av Eva Röse, som är en mycket skicklig uppläsare.
Mina vackra ögon är en samling med enrutare, teckningar och serier av Nina Hemmingsson. Serierna i den här boken är framför allt Prinsessan & gemålen, som Hemmingsson tecknade när prinsessbröllopet var som mest på tapeten. Som alltid är det vasst och roligt, utan att för den sakens skull sakna en djupare innebörd. Hemmingsson är fenomenal på att driva med folks uppfattningar om manligt och kvinnligt, åldrande m.m. Bilderna i sig är uttrycksfulla, vilket inte minst visas i teckningarna, där bilderna ensamt berättar något och det alltså inte finns text.
Jag tycker att boken här är riktigt snygg och bra och jag gillar titeln, som anspelar på de ögonlösa figurer som är lite av Hemmingssons signum.
Nina Hemmingssons serier är speciella, dels för att de är säreget ritade och dels för att de verkligen säger något – sättet att presentera feminism slår verkligen undan fötterna. Det här är inga gulliga tjejer, utan tjejer, som för det första är ögonlösa och därför ser direkt obehagliga ut(!) och dels kastar sig mellan alla möjliga känslor och tillstånd, även sådana som inte passar en kvinna eller som man inte får prata om: kompakt ångest, aggressivitet, kåthet, ensamhet, snuskighet… Det är absolut min typ av humor, men det fina med Hemmingsson är att det alltid finns något mer. Många gånger fastnar skrattet i halsen, samtidigt som jag på nästa sida inte kan låta bli att skratta när allting egentligen är djupt tragiskt. Det finns värme och humor blandat med klockrena betraktelser kring vad som är socialt accepterat och hur man får vara och inte vara som kvinna.
I serien finns både Hemmingssons enrutare, som kanske känns igen från Aftonbladet, men också en del längre serier. En av mina favoriter är Jag var ihop med en buddhist, där huvudpersonen träffar en ny efter några år av depression:
Vi var så attraherade av varann att det kändes farligt. Känslorna vi fick för varann kan delvis förklaras med att jag just slutat äta psykofarmaka som tidigare effektivt tagit bort all sexuell lust, och att han levt i kloster-celibat. Men det räcker inte, det var magiskt.
Det är så dråpligt på något sätt. Och så slutar det med ett krossat hjärta.
Det finns mycket annat bra också, fast jag måste nog ändå säga att den är lite ojämn. En del grejer är helt obegripligt. De bra serierna är dock i klar majoritet och väger upp och allt som allt måste jag säga att det är en riktigt bra samling. Läs!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
