Dörren av den ungerska författaren Magda Szabó är en fin bok om vänskap, hemligheter och om en mycket excentrisk kvinna.
Dörren av Magda Szabó är en väldigt udda berättelse om vänskap. Boken kretsar kring en spirande författare, Magda, och hennes hushållerska, Emerentia. Det är inte Magda som är den mest fascinerande karaktären i boken, trots att författarskapet, och kändisskapet som så småningom följer, kanske låter mer anspråksfullt, utan det är den till synes enkla hushållerskan som hela tiden förbluffar med nya excentriska och spännande sidor. Emerentia är en ”tokig katt-kvinna” och hon är frispråkig, bitsk, hemlighetsfull, uppläxande och en kvinna som kör med andra människor. Samtidigt står hon upp för de svaga, inte minst djuren, och hon är oerhört generös, hjälpsam och flitig. Emerentia kan vara brutalt osentimental och samtidigt enormt känslosam och lättstött. Här ryms verkligen många sidor! Som läsare vet jag inte om jag hade kunnat odla någon större vänskap till denna person, men som läsare dras jag mot henne. Och i boken förstår man hur hon med åren blir enormt viktig för bokens Magda. Det är lätt att tänka att vänskapen uppstår mot alla odds: det är två världar som krockar och två diametralt olika människor som möts. Dessutom finns det rent fysiskt en helt stängd dörr; Ingen får veta vad Emerentia döljer bakom sin dörr.
Jag vet inte hur jag ska beskriva den här boken; Den är udda och annorlunda, men den är verkligen fin. Bokens Magda skildrar sin vänskap till hushållerskan, med alla härliga och mindre härliga sidor, men det som skiner igenom mest är den enorma ömheten och kärleken som vid bokens slut gör det komplicerat. Hur bemöter man en kär vän som befinner sig i en utsatt situation? Hur låter man den andre behålla värdigheten när allt har kraschat, utan att tränga sig på och förolämpa?
Dörren är en riktigt bra bok, tycker jag. Vill du lyssna på den som ljudbok kan jag tipsa om att den finns som Radioföljetong i uppläsning av Julia Dufvenius och fortfarande går att ladda ned några dagar till.
Dörren
Ungersk titel: Az ajtó. Översättare: Maria Ortman, Eva-Teresia Lundberg. Förlag: Nilsson förlag (2020). ISBN: 9789188155320.
Magda Szabó
Magda Szabo (1917–2007) var en ungersk författare.
Diktsamling av Lina Ekdahl är en underbar och underhållande poesisamling som uppmanar ”lek inte med språket” samtidigt som den leker med språket på bästa sätt.
Diktsamling av Lina Ekdahl har en form som anspelar på Konsums tidigare lågprismärke ”blåvitt”. Det är kul, tycker jag! Det säger något om tonen och det folkliga i Ekdahls diktsamling, som innehåller dikter främst hämtade från olika morgontidningar och tidskrifter.
För mig var Lina Ekdahl ett förvånansvärt okänt namn innan jag läste Diktsamling, men hon är alltså en väletablerad poet och dramatiker. Jag fastnade för hennes poesi direkt. Den är lekfull och rolig, men självklart med en viss satirisk udd emellanåt. En del av dikterna har verkligen tillkommit som direkta kommentarer till aktuella händelser, som exempelvis en dikt som handlar om Sveriges försäljning av JAS-plan. Så väldigt politiskt är det dock inte, måste jag säga. Mest av allt är det helt enkelt underhållande, en ljuvlig diktsamling för den som älskar när författare leker med orden!
Himlabrand av Moa Backe Åstot är en fin och tankeväckande roman om att vara ung renskötande same idag. Måste man lämna för att få vara sig själv fullt ut?
I Himlabrand av Moa Backe Åstot får läsaren följa Ànte, som är i den ålder då många drabbas av sin första stora förälskelse samtidigt som erfarenheterna av kärlek och sex kan vara högst varierande. I Àntes kompisgäng är det mycket snack om tjejer och man har en jargong som får det att låta som att alla har mycket större erfarenhet än vad de egentligen har. För Ànte är föremålet för kärlek lite mer av en hemlighet: han har fallit handlöst för barndomskompisen Erik, som umgås i samma kretsar som han själv.
Boken kastar mig tillbaka till den där hormonstinna perioden i livet där känslorna knappt rymdes i kroppen. Författaren skriver pricksäkert om hur det att över huvud taget sitta bredvid den andra kan leda till sådant pirr och nervositet att koncentrationen far all världens väg. I en scen smugglar Ànte med sig en servett som Erik har hållit i, behåller den och tar fram den för att senare fantisera om Erik. Meddelanden och telefonsamtal tolkas och övertolkas. Ànte är verkligen kär. Samtidigt är allt så komplicerat.
Ànte söker på forum på nätet. Finns det homosexuella renskötare? Han söker och får svar lika nedslående som rasistiska: ”Böglappen du påstår att du känner är ju knappast renskötare utan bara trottoarlapp. Jag har då aldrig hört talas om att det skulle finnas renskötare som är homofiler.” Han börjar tänka på Ruben, som lämnade byn och som det fortfarande pratas om med förakt bland Àntes pappa och pappans vänner: ”Bögjäveln”. Det finns helt enkelt inte många förebilder att ta hjälp av för att komma ut.
Jag tycker verkligen om Himlabrand. Författaren har lyckats skildra den första, pirriga förälskelsen så att det känns autentiskt. Hon har också skrivit en mycket intressant bok om att vara ung same idag. Hon nosar på den mörka historia där samer kränkts och utsatts för förtryck, men hon tar framför allt och riktar ljuset mot framtiden. För Ànte och hans samiska vänner är renskötseln och den samiska kulturen en självklarhet. I Moa Backe Åstots roman har alla märkt kalvar, alla har en vackert kolt att bära vid fest, alla lever mitt i den kultur och den tradition som det samiska folket förvaltar. Behöver det innebära att somliga inte passar in? För Ànte och Erik är livet i byn och livet med renskötseln något självklart, något de inte vill lämna. Moa Backe Åstots roman är en väldigt fin bok som skänker hopp om att ingen ska behöva slitas från det liv och den kultur där de känner sig hemma för att få vara sig själv fullt ut.
Under det rosa täcket av Nina Björk är varken rykande färsk eller särskilt lättläst, men det är helt klart en bok som fortfarande väcker både tankar och känslor kring könsroller och feminism.
Idag är det den internationella kvinnodagen, så vilken bok skulle passa bättre än en bok om feminism? Under det rosa täcket av Nina Björk är lite av en feministisk klassiker, trots att den utkom så sent som 1996. Eller kan man säga sent? 26 år har passerat, men mycket känns fortfarande aktuellt. En del (populärkulturella) referenser känns gamla, men mycket annat skulle kunna vara skrivet idag. Kvotering känns exempelvis som en lika kontroversiell fråga idag som för 25 år sedan.
När frågan blossade upp 1995 handlade det om ett förslag om att genom positiv särbehandling få fler kvinnor att nå höga positioner i universitetsvärlden, en värld som vid den tiden dominerades av män (landets professorer var exempelvis till 93% män). Det blev debatt. Man såg framför sig brister i forskningens kvalitet. Det pratades om nedvärdering av kvinnors kompetens(!). Idag är 29% av landets professorer kvinnor – alltid något, antar jag – men det är en lång väg kvar att gå, inom universitetsvärlden och på många andra ställen. Under det rosa täcket är verkligen en ambitiös bok som har mycket tänkvärt att säga om både positiv särbehandling och annat.
De delar jag uppskattar mest är dock de som handlar om synen på manligt och kvinnligt, vilka roller vi har och vad som förväntas av oss. I Björks essä kallas de livmoderfeminister, de som anser att män och kvinnor i grunden är helt olika och att det enda problemet är att det ”kvinnliga” värderas lägre. Jag har själv funderat mycket på det där. Jag har tänkt och känt att det måste få vara upp till var och en hur man vill leva sitt liv, att målet inte kan vara att alla ska bli mer ”manliga” och göra karriär. Jag har även tänkt att det inte är så konstigt att så få kvinnor blir chefer – varför skulle någon vilja offra relationer och fritid för ett fucking jobb?! Fast… Så enkelt är det inte. Jag tycker att Nina Björk gör det väldigt tydligt, faktiskt. Hon skriver om en feminism bortom kvinnan. Och nu känner jag det väldigt tydligt: det måste vara där friheten ligger – inte i att uppvärdera traditionellt kvinnliga sysslor utan i att slänga bort de könsidentiteter vi hamnat i.
Den där kvinnorollen är helt klart snäv samtidigt som många delar av mansrollen känns helt bedrövliga. Män förväntas alltid vara starka och tekniska och kapabla – får inte fråga om hjälp, gråta eller intressera sig mer för kläder än för motorer. Det verkar vara hemskt jobbigt om du frågar mig. Alla borde få vara lite mer som de vill.
Själv har jag alltid blivit tokig när folk har trott att jag är si eller så på basis av att jag är kvinna. Man kan inte veta någonting på förhand om någon. Jag har varit i ett antal situationer då jag inte har tagits på allvar på grund av mitt kön (och ålder). Ibland har det gjort mig så frustrerad att jag saknar ord. I vissa andra situationer har jag medvetet betett mig som en man, kommunicerat rakt och hårt som en man – och fått skit för det då, såklart. Det är alltid lite smärtsamt /för gubbar/ när en kvinna tar ton. Vad man än gör blir det fel.
Könsrollerna kan även göra att man alldeles på egen hand begränsar sig. Jag har exempelvis gjort karriärval jag inte hade gjort om jag inte hade varit så fast i könsroller. Eller, jag är såklart medveten om att jag är civilingenjör i teknisk kemi och doktor i teknisk fysik – två saker som kanske inte är supertraditionellt tjejiga – och det är helt sant att jag jobbar i en bransch med stor övervikt män (jag tror 80% av alla anställda på min arbetsplats är män faktiskt). Men det finns saker jag har valt bort. Varför pluggade jag inte datavetenskap till exempel? Jag har kunnat programmera en del språk sedan jag var 11–12 år, men jag fattade ändå inte att jag kunde hålla på med programmering. Det kändes så främmande för mig som högstadietjej. För jag var ju en tjej och alla på gymnasiets teknikprogram var svettluktande killar som jag kände 0 gemenskap med. Förmodligen var jag bättre än många av dem på programmering, men…
Det där med att vara tjej, för den delen… Jag har aldrig varit en pojkflicka, men trots att jag på ett självklart sätt har identifierat mig som en tjej har jag aldrig känt mig speciellt tjejig. När jag var barn och tonåring förstod jag 0 av smink och hade absolut inget intresse av killar över huvud taget. Det var mig helt främmande att fråga chans på killar och hålla på. Hästar var mer intressant är barnsliga killar. Verkligen. Jag var singel fram tills jag var 25 eftersom jag helt enkelt tyckte det kändes totalt ointressant med något annat. Jag umgicks hellre med mina kompisar än satt hemma med någon tråkig kille. Absolut. Den där grejen med tvåsamhet, familjebildande och prinsessbröllop har liksom inte känts så viktig för mig. Nu är jag 34 och det är först nu jag har kommit på att jag vill ha barn. Jag lever nog ett liv som mycket mer liknar en mans. Jag vet inte vad det betyder eller vad jag vill säga med det. Det är bara det att jag aldrig har känt att jag har passat klockrent in i någon könsroll och jag vet inte vilka andra på den här planeten som gör det heller.
Det här blev ett svamligt inlägg, men Under det rosa täcket är som ni förstår en bok som väcker tankar och känslor, trots att den inte precis är rykande färsk. Med det sagt måste jag också säga att den är rätt tungläst och komplicerad. Det är inte en bok man kan ligga och slöläsa ur, men å andra sidan är det rätt skönt att läsa något som har lite mer tyngd, särskilt när det gäller någonting såhär viktigt!
Stora boken om barn är en rejäl och pålitlig bok om allt man vill veta (och allt man inte ens visste att man ville veta) om att vänta barn och att leva med barn.
Stora boken om barn är en riktig koloss till bok. Den täcker in allt möjligt man kan tänkas vilja veta om graviditet och förlossning, men ger också otroligt mycket tips och råd om livet med barn. Vi väntar just nu vårt första barn, så jag har läst det som har känts relevant och aktuellt för oss, men det finns även ett långt kapitel som går igenom barn 2–6 år.
Graviditetsbesvär, gravidyoga, förlossningens faser, det nyfödda barnet och utvecklingen under det första året, amning och flaskmatning, råd om vad man bör tänka på när man köper barnprylar, barnsjukdomar och skador, sömn… Det är bara några av de ämnen som tas upp på ett enkelt sätt. Trots sitt rika innehåll håller boken en lagom nivå – det skrapas inte bara på ytan, känns inte för översiktligt.
Idag finns den mesta informationen på nätet, men jag måste säga att jag tycker att det är skönt att ha en riktig bok att bläddra i. Ska man hitta information på nätet måste man dels veta vad man ska söka efter och dels försöka förstå om källan är pålitlig. Stora boken om barn har getts ut i sju upplagor sedan 1995 och i min upplaga finns det en hel, tätskriven sida om faktagranskningen, vilket helt klart talar för att den känns pålitlig (även om utvecklingen såklart går framåt och kunskapsläget kan förändras över tid). Här har jag dessutom fått massor av information av sådant jag inte ens förstått att undra över och aldrig hade hittat på nätet.
Man kan knappast förbereda sig inför livet med barn genom att läsa en bok, men nog kan jag känna att det är skönt att ha läst på lite och funderat en del. Ska man bara läsa en bok om graviditet, förlossning och föräldraskap är Stora boken om barn en bra kandidat, just för att den är så omfattande och rejäl. Det här är en riktigt bra bok, tycker jag! Den enda nackdelen är väl att formatet inte direkt är det bästa om man vill ligga och läsa i sängen. 😉
Stora boken om barn
Stora boken om barn av Lena Lidbeck, Kristina Hofsten, Mia Coull
Armade cykel av Anita Salomonsson är en verkligt berörande bok om lycka och sorg i ett Västerbotten som känns långt borta och alldeles nära på samma gång.
Armade cykel av Anita Salomonsson är en roman som verkligen gick rakt in i hjärtat. Jag har svårt att formulera varför, men jag blev verkligen rörd och berörd. Här får läsaren följa Hjalmar och hans Frida i deras enkla hem på den Västerbottniska landsbygden. Hjalmar är lite egen, får man som läsare förstå, men Frida är den som får allt att hålla ihop, både hemmet och livet.
En gång väntade de en pojke, men han försvann för dem och lever nu endast kvar hos Frida, som skriver till sin ofödde son. Det finns ett tomrum och en ensamhet. Och framför allt en enkelhet. Det här är ett hem där ett syskrin kan framstå som dåraktig lyx.
När Hjalmar plötsligt kommer hem med en cykel, köpt på avbetalning, blir det lyckan och förbannelsen på samma gång. För Hjalmar vecklar världen plötsligt ut sig och blir större, livet blir friare. För Frida är cykeln alldeles för dyr. Ändå finner hon sig och ser hur den ger glädje åt mannen, som så ofta annars tycks falla ned i mörker. Hjalmar cyklar omkring. Frida stretar på med allt som ska uträttas på deras lilla gård. Åren går, livet händer.
När de får en fosterpojke i sina liv blir det deras lycka, men allt har ett slut. Lyckan kommer och går. Livet går. De stretar på och Hjalmar har sin cykel, som en dag tappar all sin glans och enbart blir till olycka.
Det här är verkligen en underbar liten berättelse om ett liv och en tid som känns avlägsen och nära på samma gång. Boken sträcker sig fram till 60-talet på ett ungefär och mellan raderna börjar samhället förändras. Men livet, med upp- och nedgångar är inte stort annorlunda ändå. Jag tyckte väldigt mycket om att få följa dessa udda, enkla, otroliga huvudpersoner genom livet.
När jag läser den här boken blir jag förvånad över att Anita Salomonsson känns som en så bortglömd författare i skuggan av de stora västerbottensgiganterna som Sara Lidman, Torgny Lindgren och P.O. Enquist. Jag skäms för att säga det, men till skillnad från ”alla andra” litteraturintresserade västerbottningar förstår jag absolut ingenting av Sara Lidmans romaner. Jag har gett henne flera försök, men tar mig inte igenom hennes böcker. Det här är något helt annat. Språket är enkelt och precist och den dialekt som dyker upp i dialoger tillför något utan att någonsin hacka upp läsningen. Det här är mycket mer lättläst än Lidman och mycket mer berörande.
Przewalskis häst av Maja Lunde är en tänkvärd cli-fi om en värld på väg att kollapsa och om tre livsöden som vävs samman kring vildhästar.
Przewalskis häst är den senaste i raden av Maja Lundes cli-fi-romaner. Jag hörde talas om ordet cli-fi, det vill säga romaner om klimatkatastrofer, första gången i DN tidigare i år och det gjorde mig faktiskt extra nyfiken att läsa just Przewalskis häst. Sci-fi är inte riktigt min grej, men cli-fi! Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Det finns många intressanta ingångar för att skriva om ämnet, helt klart. Annat som lockade med Lundes roman var givetvis framsidan, som såklart tilltalar en gammal hästtjej som jag. Sedan tyckte jag också väldigt mycket om Maja Lundes tidigare roman, Blå, och det bådade också gott.
Blå handlade om en värld som drabbats av katastrofer till följd av långvarig torka. I Przewalskis häst utspelar sig berättelsen på tre olika plan: 1880-tal, 1990-tal och år 2064, en tid efter händelserna i Blå. I delen som rör framtiden är det mer en ”efter katastrofen”-stämning än en pågående kris som i Blå. Mellan raderna förstår man att det uppstått brist på mat och att samhällen fallit samman. Här får läsaren följa Eva som lever ensligt vid det som en gång var en zoologisk park. Många av de exotiska och hotade arter som parken en gång stoltserade med är nu utsläppta och lämnade åt sitt öde. De kvarvarande djuren i parken riskerar ständigt att bli nästa offer för att Eva och dottern Isa ska överleva. Två av de djur de fortfarande försöker att behålla är de som förmodas vara världens sista Przewalskis häst.
Vid 1880-talet får läsaren följa zoologen Michail, som reser till Mongoliet för att fånga vildhästar, Przewalskis häst, och på 1990-talet är det Karin som står i fokus. Karin har vigt sitt liv åt att återinföra just Przewalskis häst, den häst som så länge betraktats som en urhistorisk häst och den enda kvarvarande vildhästen, till det vilda (nu läser jag dock på Wikipedia att den tydligen betraktas som en förvildad tamhäst).
Hästen blir en symbol för människans fåfänga försök att forma naturen och girigt gripa in bland djur och natur. Genom de tre livsödena som förenas kring hästen blir det också en bok om det sköra och viktiga samspel som ekosystemen faktiskt är och hur sårbart allting är när klimatet förändras. Det blir också tydligt hur livsvillkoren också påverkar människorna: expeditioner och stora projekt decimeras till den dagliga kampen för att överleva och hitta mat för dagen.
Jag tycker att Przewalskis häst är en riktigt bra och tänkvärd bok. För min del blir dystopiska romaner aldrig så berörande som när det är just cli-fi. Det känns skrämmande nära, just för att vi lever mitt i en tid av klimatförändringar som riskerar att tippa oss över kanten när som helst. Lundes roman är en smärtsam påminnelse om det.
Jag har förstått att Przewalskis häst är den tredje delen i en tänkt kvartett där de tidigare romanerna Binas historia och Blå ingår. Man behöver dock inte läsa de tidigare romanerna för att ha behållning av Przewalskis häst, men om man har läst dem så finns det en del blinkningar till åtminstone Blå (Binas historia har jag inte läst), vilket känns som en kul krydda.
Przewalskis häst
Przewalskis häst av Maja Lunde
Norsk titel: Przewalskis hest. Översättare: Lotta Eklund. Uppläsare: Maria Lyckow. Förlag: Natur och kultur (2021). Längd: 15 h 19 min. ISBN: 9789127170353.
Maja Lunde
Maja Lunde (född 1975) är en norsk författare och manusförfattare, bland annat känd för bästsäljaren Binas historia.
Praktika för blivande föräldrar av Cecilia Chrapkowska och Agnes Wold är en klok och lugnande bok om graviditet och föräldraskap – en bok om vad som är viktigt på riktigt och vad man kan strunta i.
Praktika för blivande föräldrar är en bok om graviditet, förlossning och föräldraskap, skriven av Cecilia Chrapkowska, som är specialistläkare och forskare inom barn- och ungdomsmedicin, och Agnes Wold. Agnes Wold har kommit att bli en av Sveriges kanske mest folkkära folkbildare under Coronapandemin, men framför allt är hon överläkare och professor och forskar bland annat om allergier. Det är alltså två mycket kunniga och kompetenta forskare, som här har skrivit en faktabok om att vänta och att ta hand om barn. Idén är att utgå från aktuellt forskningsläge och författarna duckar verkligen inte för att ifrågasätta gamla sanningar och slå hål på myter. Jag tror att en del som läser den här boken kan bli provocerade och arga. För mig, som själv är forskare (inom ett helt annat område, ska kanske tilläggas), slår boken dock in öppna dörrar, eller vad man ska säga. Jag tycker den är uppfriskande och känner mig närmast lättad av att läsa. Det finns många uppfattningar om vad man borde och inte borde göra som (blivande) förälder. Den här boken försöker att ringa in vad som är viktigt på riktigt enligt dagens forskningsläge (eller 2017:s forskningsläge om man ska vara noga – boken har några år på nacken) och hela boken är skriven med en generös ton. Alla ”måsten” är faktiskt inte ens måsten. För mig och många andra säger nog den här boken det vi vill höra, helt enkelt.
Här finns bra information om vaccinationer och allergier, vad som beror på arv och miljö, och vilka infektioner man (inte) behöver oroa sig över. Författarna skriver om sömn, matning, förlossning och mycket annat – bra och viktig fakta, helt enkelt! Boken känns pålitlig, men är samtidigt mestadels lättläst. När det gäller forskning finns det aldrig några tvärsäkra svar, så är det ju. Ändå lyckas författarna vara tydliga och försöker komma med enkla råd och tips. Om man vill ta till sig av dem eller ej är såklart upp till var och en.
Jag tycker som sagt att den här boken är kanonbra, men som jag också har sagt går den delvis på tvärs med vad folk i allmänhet brukar tycka & tänka och till och med vad man kanske får höra hos mödravården. Det retar säkert en del. Det gäller kanske framför allt amning, där författarna ifrågasätter en hel del påståenden kring bröstmjölkens fördelar framför modersmjölksersättning. Författarna för fram att den information som vården är skyldiga att ge är vinklad och grundar sig i en gammal WHO-deklaration som utgår från förhållanden och omständigheter som inte är särskilt aktuella för Sverige. Även tiden för när det är dags att börja ge annan mat än mjölk är något som nyanseras i boken, där det faktiskt ges en hel del vettiga argument för att inte vänta 6 månader innan man börjar ge smakportioner (att börja tidigare kan nämligen minska risken för att utveckla vissa typer av allergier).
Det jag tror kan uppröra mest är dock kapitlet om vad man bör undvika att äta & dricka under graviditeten. Det känns som något som väcker mycket känslor och som ett område där det är lätt att känna skam – eller i värsta fall skamma andra. Några av de få saker som författarna menar är oomtvistligt skadligt och riskfyllt är att röka & snusa eller att ha ett aktivt missbruk. I övrigt har författarna en väldigt förlåtande ton och trycker på den gravidas personliga integritet och rätt att få bestämma själv. Efter att ha radat upp resultat från ett antal större studier framstår det inte ens som särskilt självklart att små mängder alkohol är speciellt skadligt för ett foster, åtminstone inte senare i graviditeten när risken för missfall är låg. Många blir nog upprörda av att läsa detta. Det sitter hårt att det är strikt 0-tolerans mot alkohol som gäller under en graviditet.
För egen del har jag ingen som helst plan att dricka alkohol de närmaste månaderna (och författarna förespråkar såklart inte detta heller), men jag måste säga att boken många gånger har gett mig en tankeställare. När man inte själv är så kunnig eller känner sig som en expert så är det lätt att lita på den information man får från myndigheter och vården, men det kan såklart finnas anledning att vara källkritisk. Myndigheter sitter sällan på någon ytterligare information än alla andra och inom många områden, inte minst graviditeter och förlossningskomplikationer, är forskningen helt klart eftersatt och kunskapsläget därmed ganska dåligt underbyggt. Då blir råden vad de är. Jag tror att det är bra att påminna sig om att många ”måsten” bygger på osäker kunskap, som kan se helt annorlunda ut imorgon. Gör man ”fel” spelar det i många fall ingen större roll i det långa loppet.
Trots att boken är inriktad på att bygga på vetenskapliga studier och att gå igenom forskningsläget så måste jag säga att det finns åtminstone en grej som faktiskt känns mer som författarnas åsikt än fakta. Det handlar om hur man väljer att dela på föräldraledigheten. Författarna visar och förklarar på många sätt hur ekonomiskt och karriärmässigt dåligt det är att ta ut en lång föräldraledighet och det är ingenting jag ifrågasätter en sekund. Själv kan jag heller inte tänka mig att dela på något annat sätt än 50/50. Min ambition är att vara föräldraledig maj–december. Men det måste ju ändå vara upp till var och en! Allt är inte pengar. Man kan värdesätta annat i livet. Så länge man är medveten om vad en lång föräldraledighet kan innebära för ekonomin och pensionen så måste man ju ändå som vuxen person få göra det som känns bäst för en själv. Jag gillar författarnas feministiska idé om att dela lika, men hur mycket jag än instämmer i deras resonemang så känns det ändå mest som en åsikt.
Med det sagt: jag tycker fortfarande att det här är en kanonbra bok för de som väntar barn. Jag kan verkligen rekommendera Praktika för blivande föräldrar som ett intressant komplement till all annan information man översköljs av när man väntar barn.
Praktika för blivande föräldrar
Praktika för blivande föräldrar av Cecila Chrapkowska och Agnes Wold
Vänligheten av John Ajvide Lindqvist är den roman jag alltid velat att han skulle skriva: en varm och fantastisk roman om människor och vänlighet. Och bara lite, lite skräck…
Vänligheten är den bok jag alltid hoppats på att John Ajvide Lindqvist skulle skriva. Ajvide Lindqvist är förmodligen att betrakta som Sveriges bästa skräckförfattare, men för mig är han framför allt en helt otrolig författare när det kommer till att skriva om att vara människa. Han är fenomenal på att skriva om vanliga svenssons, udda fåglar, barn, sympatiska människor, osympatiska människor, missförstådda människor – alla möjliga människor. Han hittar alltid rätt, får det att kännas autentiskt och levande. I sina böcker hittar han sådant som vem som helst kan relatera till och känna igen, inte minst lyckas han skriva väldigt precist om rädsla. Det går bra ihop med skräck, men för mig har skräckelementen alltid varit sekundärt och något jag fått på köpet.
Vänligheten är en roman där skräcken är nedtonad. Visst, det är en bok med övernaturliga inslag och paranormala förmågor, men det finns väldigt mycket annat, inte minst just det: vänlighet.
Boken utspelar sig i Norrtälje, en småstad jag själv har besökt många, många, många gånger och kan känna igen mig i. Även det är såklart en extra krydda för min del. I Norrtälje får läsaren följa vännerna Siw och Anna, som precis börjat på Friskis & Svettis för att bli av med sina extrakilon, vännerna Max och Johan, som är hängivna Pokémon GO-spelare, syskonen Maria och Marko, som har allt möjligt trassel i bagaget att ta hand om. Det är sex helt vanliga, ovanliga människor som jobbar på bowlinghall, har haft karriär som fotomodell, sitter i kassan på Flygfyren, är parkskötare, är löjligt rik och jobbar på äldreboende. Deras vägar möts, vänskap och förälskelser uppstår, de bli vänner, ovänner och anförtror varandra sina hemligheter. Insprängt mellan deras berättelser skildras andra snabba nedslag från småstadslivet: människor som omtänksamt hjälper till, plockar upp tappade saker, visar vänlighet.
Sedan dyker det upp en container från ingenstans, en gul container som rymmer något fruktansvärt: liken efter människor som försökt fly över havet. Containern innehåller också något mer, något som sipprar in i Norrtäljeån. Sakta men säkert börjar något förskjutas och de snabba nedslagen i vardagens Norrtälje får en annan ton: folk tränger sig före, är vresiga och själviska.
Här finns skräck, absolut, men för mig är det mest en superhärlig bok om människor, relationer och vänlighet. Det är verkligen en varm bok. Jag blev väldigt glad av den!
Lyssna gärna på den som ljudbok. Den är uppläst av författaren själv och John Ajvide Lindqvist är verkligen en bra uppläsare, tycker jag.
Vänligheten
Vänligheten av John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront (2021). ISBN: 9789177751373.
John Ajvide Lindqvist
John Ajvide Lindqvist (född 1968) är en svensk författare som främst gjort sig känd för sina skräckromaner och skräcknoveller. Några av dem har också filmatiserats: Låt den rätte komma in och Gräns.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
