Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld är en roman om en familj som faller sönder i sorg och om den tioåriga berättaren som ägnar sig åt magiskt tänkande. I teorin är det en otroligt snyggt komponerad bok, men själv kände jag mig rätt färdig efter några kapitel.
Obehaget om kvällarna är Marieke Lucas Rijnevelds debutroman. Den handlar om tioåriga Jas som förlorar sin storebror i en drunkningsolycka. De sörjande i familjen hanterar det fruktansvärda var och en på sitt sätt: självsvält, djurplågeri, magisk tänkande. Framför allt slås det in en kil i familjen, allt går sönder, och föräldrarna är inte längre särskilt närvarande hos sina tre överlevande barn. Samtidigt pågår arbetet på familjens gård och när mul- och klövsjukan kommer till byn blir det ytterligare en sorg.
Rent objektivt kan jag tycka att det här är en riktigt bra bok och att den är skickligt skriven. Den berättas från barnets ögon och föräldrarnas sorg skymtas mellan raderna, medan Jas egen röst flyr in i fantasier. Jag kan förstå att boken har blivit både kritikerrosad och vunnit tjusiga priser (Booker International Prize!).
Samtidigt måste jag erkänna att jag inte direkt uppskattade den här läsningen. Det är en smutsig bok: fylld av kroppsvätskor, djurplågeri, barnens perversa idéer om handlingar som de ska utföra som ett offer för att ställa allt till rätta. Halva boken handlar om förstoppning. Var och vartannat kapitel handlar om Jas idéer och fantasier om analen. Det är inte en bok för den känslige eller pryde. Jag vet inte om jag är vare sig känslig eller pryd egentligen. Det var bara det att jag snabbt kände att jag hade förstått grejen och var färdig, men hela boken bara fortsätter i dödandet av djur, sexuella övergrepp utförda av barn mot barn. Och förstoppningen. Tjatigt. För mycket.
Obehaget om kvällarna
Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld.
Nederländsk titel: De avond is ongemak. Översättare: Olov Hyllienmark. Uppläsare: Lo Kauppi. Förlag: Tranan (2021). ISBN: 9789189175143, 9789189175334.
Marieke Lucas Rijneveld
Marieke Lucas Rijneveld (född 1991) är en nederländsk författare.
Föda utan rädsla av Susanna Heli är något av en klassiker bland böcker om att föda barn. Här finns fakta, råd och övningar som förhoppningsvis kan leda till en lite tryggare och bättre förlossningsupplevelse.
Föda utan rädsla av Susanna Heli utkom första gången 2009 och har sedan dess tryckts om otaliga gånger och även kommit i en nyutgåva, som fortfarande ligger högt upp på topplistan bland böcker om föräldraskap. Det är helt enkelt något av en klassiker inom området och metoden i boken ligger också till grund för profylaxkurser. För vår del är barnet beräknat i slutet av maj, så jag kan väl ärligt talat inte säga så mycket om hur användbar den här boken är – jag har ju liksom inte fött ännu, men visst känns det som en pålitlig och bra bok!
I Föda utan rädsla går Susanna Heli igenom vanliga rädslor inför förlossningen, hur en vaginal förlossning (utan komplikationer) går till och hur rädsla/stress och smärta hänger ihop. Därefter går hon igenom de fyra verktyg som Föda utan rädsla-metoden bygger på: andningen, tyngden i kroppen, rösten och tankens kraft. Ett helt kapitel riktar sig till stödpersonen, t.ex. en partner, med råd om vad hen kan göra för att stötta under förlossningen. För den som är väldigt fyrkantig kan nog delar av den här boken kännas lite flummigt, men, ärligt talat: är inte allt som rör en graviditet och en förlossning helt oförklarligt?! Jag är helt öppen för ett visst mått ”flum” i de här sammanhangen. Det märks också att Susanna Heli kan sin sak. Hon har jobbat som undersköterska på förlossningsavdelning och som doula under många år. Boken har också en lång referenslista. Så visst känns det här som en bok att luta sig lite mot. Och visst ligger det något i det som är bokens och metodens kärna: lugn och trygghet är en bra grund för en lyckad förlossning – så är ju också ”må bra”-hormonet oxytocin helt centralt under en förlossning.
Föda utan rädsla är helt klart en bra läsning för den som vill förereda sig inför en vaginal förlossning. Jag kan tillägga att jag egentligen inte är speciellt rädd för förlossningen (inte mer än vad säkert alla är!), men den här boken känns som ett mycket bra stöd oavsett och den innehåller många övningar som kan vara bra för vilken gravid person som helst. Jag tror också att Föda utan rädsla kan vara väldigt bra läsning för en stödperson, som ju faktiskt har en stor roll under en förlossning.
Tung av Kiese Laymon är en självbiografisk bok om att växa upp som stor och svart i ett samhälle präglat av rasism.
Tung av Kiese Laymon är en självbiografisk berättelse om att växa upp i samhälle präglat av rasism. Det är 80-tal i Mississippi och Kiese växer upp med sin ensamstående mamma, som är statsvetare och fast besluten att skydda sin son från rasismen på det sätt hon ser som det riktiga: hon ska ge Kiese orden, böckerna, bildningen. Även om han kommer att behöva kämpa dubbelt så hårt som vita så ska hon se till att han utbildar sig och att ingen någonsin kan kritisera honom för något. Hon pressar honom hårt. Slår honom. Hon kämpar också med sitt eget: akademikeryrket till trots har de ofta slut på pengar. Hon spelar. Träffar fel män.
Kiese växer upp och blir på många sätt den som mamman pushat honom att bli: den skrivande, akademikern, den som rör sig i ”vita” miljöer. Samtidigt är han svart och, bokstavligt talat, tung. Med sina 145 kilo smälter han inte in. Han stoppas av poliser, anklagas för att fuska, har alltid blickar på sig. Genom åren kommer han pendla i vikt: rasa till 70 kg och ha en kropp utsliten av alltför hårt träning, och åter äta sig stor.
Tung målar upp en väldigt tydlig bild av rasismens många ansikten. Den är verkligen brännande! Men det är en bok som har många fler lager än så. Kiese Laymon utforskar makt och missbruk och skriver väldigt utlämnande om skam.
Jag blev verkligen berörd av den här boken. Den är en vuxnare och elegantare komponerad version av andra viktiga böcker om rasism, t.ex. The Hate U Give, som jag läste här om året. Språket är fantastiskt, lekfullt och levande, enkelt och träffande. Lyssna gärna på boken som Radioföljetong, där uppläsaren David Lenneman verkligen höjer den svenska översättningen ett snäpp.
Kiese Laymon (född 1974) är en amerikansk författare och professor i engelska och kreativt skrivande. Tung är hans första bok som översatts till svenska.
Den sista migrationen av Charlotte McConaghy är en fin bok om kärlek, relationer och att söka efter sig själv – kryddat med cli-fi.
Årets andra cli-fi är avklarad! Charlotte McConaghysDen sista migrationen utspelar sig i en nära framtid där ekosystem har kollapsat och den biologiska mångfalden är ett minne blott. Merparten av de landlevande djuren är utrotade, fåglar är en sällsynt syn och haven är i stort sett tomma.
Bokens huvudperson, Franny Stone, är helt fokuserad på en enda sak: att följa världens sista silvertärnor på deras långa resa mot häckningsplatsen på Antarktis. Hon har utrustat några av de kvarvarande individerna med sändare och försöker desperat att hitta något fartyg som är villig att ta henne med sig och följa fåglarna på sin resa, den som förmodligen blir deras sista migration. Så hamnar hon på Saghani, ett fiskefartyg. Kaptenen går motvilligt med på att ta med Franny, som lockar med att att fåglarna kan leda dem till stora fiskfångster.
Det är tufft att vara ute till havs. Jag har ingen som helst erfarenhet av sådant, men författaren lyckas levandegöra situationen: utsattheten när stormar och oväder drar förbi, kulturen bland besättningen, det hårda arbetet.
Parallellt med berättelsen om Franny och hennes resa med silvertärnorna görs också återblickar till hennes tidigare liv: ett sökande efter försvunna släktingar, en snabbt uppblossad kärlek till en professor på det universitet där hon arbetar som städare (och ett omedelbart giftermål med densamme), familjehemligheter att söka svar på, saker att fly från. Det är ett skickligt bygge som i och för sig leder till något förutsägbart, men som ändå byggde upp en spänning. Franny är en intressant karaktär och som läsare vet man inte exakt var man har henne och hur berättelsen ska utveckla sig.
Det utvecklar sig åt det romantiska hållet, så mycket får man väl säga. Den som är ute efter en mer rejäl cli-fi, med större fokus på klimatet, gör rätt i att läsa t.ex. Maja LundesPrzewalskis häst istället. Här är klimatfrågan mer en fond till något som egentligen är en berättelse om något helt annat. Gott så. Den sista migrationen är en fin bok om relationer, kärlek och sökande. För den lättrörde finns det helt klart scener som kan beröra, kanske till och med framkalla tårar. Jag tyckte att den här boken var riktigt bra, även om jag egentligen har lättare för att gråta över klimatfrågan än över kärleksromaner.
Är mor död av Vigdis Hjorth är ännu en bok om frostiga familjerelationer. Den känns som en ren upprepning av den tidigare romanen Arv och miljö. För mig är det inte något positivt.
När Arv och miljö kom ut på svenska här om året blev den en av det årets största bok-snackisar. Litteraturkritikerna älskade Vigdis Hjorths roman om såriga familjekonflikter och en orättvis arvsfördelning som väckte mörka minnen. Tidningarna älskade också att skriva om allt tumult runt omkring: boken har sådana starka kopplingar till Vigdis Hjorths liv att släktingar till henne slog bakut. Med viss besvikelse läste jag romanen och jag blev inte alls speciellt imponerad. Jag tyckte Arv och miljö var tjatig, tråkig och ältande.
Nu har jag gett Vigdis Hjorth en andra chans och läst hennes lika hyllade Är mor död, som kom på svenska tidigare i år. Boken är ingen uppföljare – här är det faktiskt ett helt annat persongalleri än i Arv och miljö – men den känns verkligen som en ren förlängning av den tidigare boken.
Den här gången heter huvudpersonen Johanna och familjekonflikten handlar om en brytning som hennes mor gjort sedan hon känt sig kränkt av ett konstverk som Johanna skapat och som modern läst in sig själv i. Det finns en syster, som har en helt annan relation till modern. Pappan är död. Johanna kom aldrig på begravningen.
Nu har Johanna sträckt ut sin hand. Hon har bott utomlands under många år, men hennes eget liv har tagit en ny vändning och hon vill flytta hem till Norge igen och hon vill återuppta kontakten. Modern är stenhård och tar avstånd.
Boken är ännu ett långt ältande. Jag förstår att det är ett stilistiskt grepp, men jag tycker att det är tjatigt att läsa om Johannas eviga upprepningar kring det som varit och hennes fruktlösa försök att återta kontakten med sin familj. Jag vet inte hur mycket av boken som är inspirerat av Vigdis Hjorths liv den här gången, men gissningsvis är det mer av en roman än Arv och miljö, som nog många läste mer som en självbiografi. Oavsett så märks det att Vigdis Hjorth inte är färdig med att skriva av sig kring relationsproblem och det svåra i att som vuxen ha en minst sagt frostig relation till sin ursprungsfamilj. I Arv och miljö kändes det kanske brännande på ett annat sätt. Nu kör hon samma visa en gång till: samma stil, samma språk, ungefär samma story. Jag blev faktiskt ännu mer besviken över Är mor död än vad jag blev när jag läste Arv och miljö. Och då ska ni veta att jag hade väldigt låga förväntningar redan från början, så det fanns inte så mycket att leva upp till.
Nåja. I vanlig ordning är jag skapligt ensam om att tycka såhär. Morgontidningarna öser lovord över Är mor död och boken kommer gissningsvis sälja som smör resten av året och belönas med tjusiga nomineringar och priser allt eftersom. Det är en sådan bok. Men mig gav den ingenting.
Är mor död
Är mor död av Vigdis Hjorth
Norsk titel: Er mor død. Översättare: Jens Hjälte. Uppläsare: Gunilla Leining. Förlag: Natur & kultur (2021). ISBN: 9789127169920, 9789127169951.
Vigdis Hjorth
Vigdis Hjorth (född 1959) är en norsk författare. I Sverige är hon framför allt känd för den kritikerrosade romanen Arv och miljö.
Fiskarmännen av Chigozie Obioma blandar myter och verklighet och berättar från 9-årige Bens perspektiv en riktig tragedi om en familj som rasar samman.
Fiskarmännen av Chigozie Obioma är både ett stycke modern nigeriansk historia och en klassisk tragedi i modern tappning. Boken berättas av 9-årige Ben som, trots föräldrarnas stränga förbud, har börjat hänga vid den förorenade och smutsiga floden efter skolan. Där roar sig han och de tre bröderna med att fiska. En dag springer de på byns byfåne – ”galningen” Abulu. Det startar en händelsekedja som kommer att slå sönder hela familjen. Abulu kastar ur sig en spådom, som bröderna inte kan skaka av sig – en av dem kommer att mörda den äldste brodern. Det är så det är sagt och det verkar inte som att någon kan göra någonting för att stoppa det.
Boken gör många blinkningar till bibliska berättelser såväl som myter och berättelser från andra kulturer och religioner. Det finns säkert många lager att upptäcka för den som är bevandrad i sådant. Själv läste jag boken rakt upp och ner och jag blev oväntat fängslad. Boken är spännande och annorlunda alldeles oavsett hur mycket möda man lägger på att försöka tolka och förstå. Medan jag läste upptäckte jag faktiskt hur mycket jag gillar den här typen av berättelser som rör sig i gränslandet mellan modern verklighet och myter. Det är oväntat intressant att läsa en bok som gör en tydlig resa mot ett ganska förutsägbart mål – det går inte att läsa och tänka sig något annat än att spådomen kommer att slå in och att allt kommer att falla samman. Samtidigt gör de mytiska inslagen att det paradoxalt nog finns en känsla av att exakt vad som helst kan hända. Jag gillar det!
Jag tycker också om hur Obioma låter hela berättelsen utgå från Ben som ser allting från ett barns synvinkel. Från hans ögon skildras ett samhälle under förvandling: ett demokratiskt Nigeria är på väg att uppstå ur det som blivit efter det inbördeskrig som varat så länge. Att korruptionen är utbredd och att landet skakas av kuppförsök visas lite mellan raderna, men det som betyder något för Ben är att få en kalender, och att bli sedd, av en presidentkandidat som kommer till byn. Föräldrarna gör vad de kan för att ge sina barn en framtid. När saker inte går vare sig demokratin eller familjen vägen är den stora förhoppningen att kunna skicka barnen utomlands, till ett land där de har bättre framtidsutsikter. Som allt annat smulas alla planer och förhoppningar sönder i denna tragedi, det behöver jag inte spoiler-varna för att skriva, det ligger liksom i formen att det är så det kommer att bli. Som läsare följer jag med i berättelsen, mot det oundvikliga. Det var en fantastiskt fin resa att få följa med på faktiskt.
Fiskarmännen
Fiskarmännen av Chigozie Obioma
Översättare: Ninni Holmqvist. Engelsk titel: The fishermen. Förlag: Ordfront förlag (2016). ISBN: 9789170378911, 9789174415926.
Chigozie Obioma
Chigozie Obioma (född 1986) är en nigeriansk författare. Fiskarmännen är hans debutroman.
Tuktans ljuva år av Fleur Jaeggy är en bok om att växa upp på internat och om en vänskap som öppnar en ny värld.
Dags för ytterligare en Radioföljetong! Den här gången har jag lyssnat på Tuktans ljuva år av den schweiziske författaren Fleur Jaeggy. Bokens berättare är en fjortonårig flicka som går på internat – pappan träffar hon emellanåt på hotell, mamman befinner sig på en annan kontinent. Sin uppfostran får hon istället i den stränga internatmiljön. I den här boken har hon börjat på Bausler Institut i Appenzell, ett ställe där flickor från världens alla hörn skickats från sina välbeställda föräldrar. En av internatflickorna är rent av en presidentdotter, en flicka som blir en särskild ögonsten för internatets föreståndarinna.
När Frédérique börjar på skolan öppnar sig en ny värld för bokens berättare. Det uppstår en speciell vänskap och det väcks en längtan efter något mer. Frédérique har rest, levt, sett på ett sätt som berättarjaget inte har kunnat under sin uppväxt på internatskolor.
Jaeggy har själv gått på internat, så jag gissar att hon har en hel del egna erfarenheter at krydda med när hon skildrar den speciella tillvaron på internatskola. Jag ser att miljön och hela fenomenet bjuder på många ingångar till intressanta berättelser. Ändå fastnade inte Tuktans ljuva år. Är den för komplicerad för att fungera riktigt bra som ljudbok? Kanske. För mig fastnade den helt enkelt inte.
Tuktans ljuva år
Italiensk titel: I beati anni del castigo. Översättare: Viveca Melander. Uppläsare: Kristine Gulbrandsen. Förlag: Nilssons förlag (2019).
Fleur Jaeggy
Fleur Jaeggy (född 1940) är en schweizisk författare.
Stöld av Ann-Helén Laestadius är en brännande och angelägen roman om att vara renskötande same i dagens Sverige.
Stöld av Ann-Helén Laestadius är en av årets mest omtalade svenska böcker, får man väl säga. Jag förstår varför! Det här är en brännande och angelägen bok om situationen för renskötande samer i dagens Sverige. Det är också Laestadius första, efterlängtade roman riktad till vuxna. Sedan tidigare har hon skrivit för unga, bland annat augustprisbelönade Tio över ett.
Boken börjar dramatiskt med att nioåriga Elsa hittar sin renkalv slaktad. Hon kommer även gärningsmannen, en av de många bybor som bär på hat mot samer, på bar gärning. Elsa skräms till tystnad, men händelsen kommer att följa henne genom livet. Det är inte första gången Elsas familj och andra renägande samer får se sina djur blir plågade till döds eller hittar slaktrester från sina djur. Rent juridiskt räknas det som stöld, ett relativt ringa brott som i praktiken kan ske om och om igen utan att samhället gör något. De poliser som någon gång åker på ett larm får i regel vända om när något annat brott dyker upp och bedöms som högre prioriterat.
Boken, som är baserad på verkliga händelser, ger verkligen en klar bild av rasismen mot samer och det motstånd som finns mot deras liv och kultur. Att brottet att slakta renar inte räknas som något större än en stöld är egentligen helt ofattbart. Det är ett angrepp mot ett folk, en kultur. Det stannar dock inte där. I Stöld visar Ann-Helén Laestadius på många sidor av de konflikter som finns mellan samer och andra svenskar. Hon skildrar också de tuffa villkoren för renägare. Det är allt annat än lukrativt att leva på renskötsel, särskilt i klimatförändringarnas tidevarv. I slutändan är det många som betalar ett högt pris på flera sätt. Den psykiska ohälsan är enormt utbredd bland det samiska folket i förhållande till vad den är hos svenskar i stort. Närmsta klinik med kompetens inom fältet finns i Norge.
Laestadius låter det dock inte stanna där. Hon riktar också en hel del kritik inåt. Hon skildrar en värld där utomstående har svårt att ta sig in och bli accepterade och en värld där könsrollerna är fast cementerade – livet med renarna är förbehållet männen, makten i samebyn är förbehållet männen. Pojkar behöver knappt gå i skolan – det de lär sig där kommer de ändå inte ha någon nytta av bland renarna. Kvinnorna är i stor utsträckning hemma, ensamma under långa perioder, och sköter hem och tar hand om barn.
Elsa vill välja en annan väg. Hon är den som, till skillnad från sin bror, har ett genuint intresse och ork att ägna sig åt renskötsel. Hon vågar modigt stå upp mot poliser som inte lyssnar, mot journalister som ställer aningslösa frågor och mot gubbar, i alla åldrar, i samebyn. Hon är en frisk fläkt och det är härligt att få följa henne genom den här berättelsen, som i övrigt är så fylld av mörker. Ann-Helén Laestadius ger genom Elsa hopp om att det kan bli bättre.
Jag tycker att Stöld är en riktigt bra bok. Det är en bok som på ett rakt sätt skildrar tillvaron för renskötande samer, något som jag tror att de flesta andra svenskar vet väldigt lite om. Det är också en oerhört fin roman om att vara en ung kvinna och gå sin egen väg.
Stöld
Stöld av Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling (2021). ISBN: 978-91-89051-34-8.
Ann-Helén Laestadius
Ann-Helén Laestadius (född 1971) är en svensk författare. Hon är bland annat känd för den prisbelönta ungdomsromanen Tio över ett, som handlar om en ung tjej och hur hon påverkas av rivningen av Kiruna.
En okänd man av Marguerite Yourcenar är en roman om ett liv på 1600-talet. Ett anspråkslöst liv, sägs det, men jag läser även boken som en äventyrsroman.
En okänd man av Marguerite Yourcenar börjar med att det konstateras att Nathanael är död. Det är en effektiv början på det som sedan är en berättelsen om Nathanaels liv. Det är 1600-tal och Nathanael har begått ett grovt brott och flyr sitt hemland genom att gå till sjöss. Han reser omkring, träffar kvinnor, arbetar på ett tryckeri. Till delar läser jag boken som en äventyrsroman, för visst finns det drama. Här ryms som sagt ett grovt brott, men också ett skeppsbrott och ett kringflackande liv.
Jag brukar lyssna på Radioföljetongen i Sveriges radio och den här boken laddade jag ned till min podcastapp i höstas/vintras och nu har jag även lyssnat på den. Jag tycker det är kul att plöja Radioföljetonger; Ganska ofta upptäcker jag böcker som jag inte hade hittat till annars. Samtidigt är det inte nödvändigtvis till en boks fördel att man börjar läsa/lyssna utan några särskilda förväntningar eller någon idé om vad boken kommer att komma att handla om. Det här är ingen lång roman och när den var utläst kom jag verkligen på mig själv med att fundera på vad boken egentligen handlade om.
När jag sökte efter mer information om En okända man läste jag att den är en skildring av ”ett enskilt människoliv; lika obetydligt och betydelsefullt som alla andras” (Vi läser) och ”Marguerite Yourcenars sena roman ”En okänd man” är en berättelse om ett anspråkslöst liv” (DN). Det blev nästan tragikomiskt. Jag har alltså hastat mig igenom en hel roman om ett anspråkslöst liv och huvudpersonens liv har gått mig så förbi att jag måste googla för att försöka förstå vad jag har läst. Nej, det här var verkligen inte en bok som gjorde ett stort intryck på mig. Jag tror att det är den typ av roman som vinner på att man är förberedd och läser långsamt och med koncentration. För mig fladdrade den bara förbi. Som livet i och för sig!
En okänd man
Fransk titel: Un homme obscur. Uppläsare: My Holmsten (Radioföljetong i Sveriges radio). Översättning från franskan: Kajsa Andersson. Förlag: Ellerströms (2019). ISBN: 9789172475656.
Marguerite Yourcenar
Marguerite Yourcenar (1903–1987) var en fransk författare och ledamot i Franska akademien.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
