Stormvakt av Kristina Ohlsson är en spännande deckare som utspelar sig i en småstad på västkusten, där en kvinna har försvunnit, förmodligen ofrivilligt.
Stormvakt av Kristina Ohlsson är en deckare som utspelar sig en småstad på Västkusten. Det är lågsäsong och ödsligt när August Strindberg kommer till Bohuslänska Hovenäset. Han har precis lämnat Stockholm, ett sprucket förhållande och en framgångsrik karriär i finansbranschen för att göra en omstart i livet. Nu har han köpt en lokal där han planerar att starta upp en second hand-affär. Kontrasterna mot Stockholm är stora.
När August flyttar ner är hela samhället väldigt engagerade i ett uppskakande försvinnande. Den omtyckta lågstadieläraren Agnes försvann en stormig natt och har aldrig återfunnits. Hennes son är hysterisk i sitt sökande och drar runt med den närapå jämnåriga kompisen Karl, som är desto mer avvaktande och ovillig att leta. Lokalpolisen Maria Martinsson tror inte att Agnes har försvunnit frivilligt.
Det är en spännande och annorlunda deckare, ovisst in i det sista om försvinnandet är frivilligt eller inte. Jag kan inte påstå att jag blev överraskad av upplösningen, men jag har i och för sig aldrig varit särskilt förtjust i deckare där författare slår knut på sig själva i sin iver att överraska. Den typen av deckare spårar alltid ur. Det finns delar i Stormvakt som inte känns hundra procent trovärdigt eller lättköpt, men för mig är det okej. Jag gillade den här deckaren! På många sätt är den en typisk deckare, men det finns en twist. Vi har väl alla läst tusen deckare där huvudpersonen är en polis med personliga problem. Visst har Maria Martinsson det tufft hemma. Minst sagt. Men det är inte den typiska ”polisen som försummar sina relationer” eller ”polisen som super”. Det här är polisen som blir slagen hemma. Det är en intressant sidohistoria, inte minst för att det är många som är drabbade av samma sak och det är något som tyvärr kan drabba vem som helst, till och med en polis som utreder fall där andra kvinnor blivit utsatta för våld.
Stormvakt
Förlag: Forum (2020). ISBN: 9789137156804.
Kristina Ohlsson
Kristina Ohlsson (född 1979) är en svensk författare. Hon har tidigare arbetat som analytiker på Säpo.
Mats kamp av Mats Jonsson är en fantastisk serieroman om att bli förälder – att drabbas av en så stor rörelse att man svimmar och att nästan gå sönder i försöken att räcka till.
Mats kamp är en självbiografisk serieroman av Mats Jonsson. Den tar sin början kring millennieskiftet på Södermalm. Mats har precis träffat sin blivande fru, Vicki, och livet kretsar kring indiemusik och utekvällar. Allt är ljust, även när de 36 kvadratmetrarna känns trånga och när pengarna tar slut. Åren går och snart närmar de sig en punkt när det börjar bli läge att bestämma sig: barn eller inte barn? Fördelar vägs mot nackdelar. Plötsligt är Vicki gravid.
Jonsson tar läsaren med genom graviditet, kaotisk förlossning, den skakiga tiden efteråt och de första åren som förälder. Att bli förälder är någonting otroligt. Jag påstår inte att det är meningen med livet, men det är i vart fall något omvälvande och något som förändrar allt i grunden. Och denna helt otroliga erfarenhet är samtidigt en helt allmängiltig erfarenhet, som delas med de flesta andra. Jag tror att Mats kamp kan vara det finaste jag läst om att få barn: att närmast gå sönder av pressen som kommer från alla håll och att svimma av rörelse för att det är så fantastiskt. Boken spänner över allt. Det är fint, roligt, sorgligt och varmt i en fantastiskt skickligt avvägt blandning.
Jag älskar den här boken! Den har stått oläst i hyllan i många år och inte för att man måste ha barn för att kunna uppskatta Mats kamp, men för mig, som snart fyller 1 år som förälder, passade den alldeles särskilt fint att läsa just nu. Det finns mycket igenkänning i den här boken, både när det gäller föräldraskapet och i annat.
Mats Jonsson har en fin känsla för detaljer som definierar tiden och situationen. Tiden: ett Stockholm där kvarter efter kvarter gentrifieras och där bopriserna skenar, en värld som strax ska skakas till av en global finanskris, ett samhälle där lärare blir utbrända på löpande band och där kulturarbetare får streta på i en högst osäker värld där projekt kan avblåsas från en dag till en annan. Situationen: att lämna bekymmerslösa, barnfria år, med all tid i världen, bakom sig och kliva in i en ny värld med en kärlek så stor att den knappt går att hantera och prioriteringar som kastas om. Mitt i allt detta gäller det att försöka räcka till. Mats kämpar hårt med jobbet, konflikterna på jobbet, jobbet på den föräldrakooperativdrivna förskolan, jobbet med att hålla allt glänsande rent hemma, ja, nästan onödigt välstädat, och så Ellen, dottern som egentligen är allt, allt, allt. Går ekvationen ihop? Nej. Boken är också en fin påminnelse om vad som är viktigt på riktigt och det finns passager i den där jag verkligen hade svårt att hålla tårarna borta. En så otroligt fin bok!
Och rolig. Så vansinnigt rolig!
Mats kamp
Förlag: Galago (2011). ISBN: 978-91-7037-710-5.
Mats Jonsson
Mats Jonsson(född 1973) är en svensk serietecknare och skribent.
Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata är en kortroman om att vara annorlunda och att navigera mellan att försöka följa normen och att själv välja hur livet ska se ut.
Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata är en liten roman om Keiko Furukura, som lever ett enkelt liv där det mesta kretsar kring närköpet där hon jobbar deltid. De andra timanställda är studenter eller andra unga personer som stannar under en begränsad tid och sedan tar sig vidare till något annat. För Keiko finns ingen annan eller större plan i livet. Hon jobbar och lever livet som biträde i butiken. Alla runt omkring störs av Keikos livssituation. Varför gifter hon sig inte? Varför skaffar hon sig inget ”riktigt” jobb. Alla försöker puffa henne i rätt riktning. Hon har till och med känt behovet att lära in en story, om dålig hälsa, som hon kan dra när andra ifrågasätter hennes deltidsjobb.
Keiko är en udda fågel och som läsare är det tämligen uppenbart att hon är autistisk, även om det inte skrivs rakt ut i boken. Det är intressant att få följa henne i hennes annorlunda värld och hur hon försöker att navigera mellan att passa in och att vara sig själv.
Det hinner bli rätt skruvat innan boken är slut. Det draget kanske inte kändes helt nödvändigt – den lågmälda berättelsen om Keiko hade räckt alldeles utmärkt. Men det är ingen stor invändning. Jag tyckte om den här boken och uppskattar verkligen sådana här berättelser där man får följa normbrytare av olika slag. Gillade du Projekt Rosie, som också följer en person med autistiska drag, kommer du nog tycka om boken om Keiko Furukura. Det här är dock inte en bok med samma humor som Projekt Rosie. Här finns faktiskt ett visst vemod. Men framför allt finns värme. Tänkt vad mycket bättre det vore om alla fick leva sina liv så som de själva önskade och om de slapp förhålla sig till normer och andras idéer om vad som är ett lyckat liv!
Missa den inte som Radioföljetong i uppläsning av Kristina Rådström! Du kan fortfarande ladda ned och lyssna på den i några veckor till.
Paradiset av Abdulrazak Gurnah är en annorlunda uppväxtskildring i ett Östafrika på väg att exploateras av kolonisatörer.
Paradiset av nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah utspelar sig i Zanzibar under tidigt 1900-tal, då både tyskar och britter kommer till landet och brutalt tar det de vill ha. Tolvåriga Yusuf lever med sina föräldrar i en liten by, som emellanåt får besök av farbror Aziz. En dag blir Yusuf ivägskickad med farbrodern. Först när de har lämnat byn får Yusuf veta att Aziz inte är hans farbror utan i själva verket en rik handelsman som nu har tagit Yusuf som slav och som pant för skulder som hans pappa dragit på sig. Nu får Yusuf arbeta i en handelsbod tillsammans med en ung man som gått samma öde till mötes som Yusuf.
Gurnah beskriver det inte som ett svårt öde eller ett stort lidande. Berättat från Yusufs ögon blir det mer en erfarenhet att lägga till andra erfarenheter. Det är en annorlunda uppväxtskildring där Yusuf undan för undan lär sig mer om livet och människorna runt omkring honom. Särskilt formande är den svåra resa han får följa med på in i landet. Aziz ska göra affärer och ett stort följe, komplett med musiker, tar sig under svåra umbärande iväg mot de sällsynta platser som ännu inte tagits över av européerna.
Yusuf har en speciell ställning. Som ung slav har han inte mycket att säga till om. Samtidigt verkar han överallt mötas med en förvånande värme och beundran. Hans skönhet slår an något hos de flesta han träffar. Aziz själv framstår inte bara som slavägare utan tycks också se Yusuf som en liten adept att ta hand om. Det här är en berättelse som överraskar på många sätt. Tiden, kulturen och människorna ligger fantastiskt långt från mitt liv, här och nu, men också otroligt långt från vad jag föreställt mig Zanzibar tidigt 1900-tal. Jag njöt av att få följa med på den här resan mot avlägsna och svårtillgängliga byar som inte längre finns och på Yusufs resa mot vuxenlivet. Jag har sett boken beskrivas som påminnande om Mörkrets hjärta. Jag håller inte med. Jag hade svårt att ta mig igenom Mörkrets hjärta, men Paradiset känns luftig och lätt. Lockande. Den är så annorlunda mot det mesta andra jag läst!
Samtidigt: vad handlar den om? Ibland tänker jag att jag har missat något. Vad vill Gurnah säga? Vad syftar ens titeln på? Jag vet faktiskt inte! Kanske spelar det ingen roll. En del böcker kan flyga över huvudet och ändå vara fantastiska. Jodå. Jag har läst en hel del nobelpristagare och alla har inte fallit mig i smaken, men Paradiset kan jag helt klart rekommendera. Kul att få bekanta sig med ett författarskap som annars lätt hade kunnat missas, känner jag.
Paradiset
Översättare: Helena Hansson. Originalets titel: Paradise. Förlag: Celanders förlag, Albert Bonniers förlag (2021). ISBN: 9789100197186.
Abdulrazak Gurnah
Abdulrazak Gurnah (född 1948) är en författare från Tanzania, nu bosatt i Storbritannien. Han tilldelades 2021 års Nobelpris i litteratur.
Dubbelporträtt av Agneta Pleijel är en roman om när Agatha Christie inför sin 80-årsdag motvilligt låter sig avporträtteras av expressionisten Oskar Kokoschka. Det hinner bli ett antal samtal om livet och konsten.
l Dubbelporträtt av Agneta Pleijel är deckarförfattaren Agatha Christie på väg att fylla 80 och hennes släktingar har tjatat sig till att hon ska sitta modell för ett porträtt. Agatha vill inte. Inte heller konstnären, Oskar Kokoschka, är speciellt entusiastisk, men sex sittningar ska det bli.
Under sittningarna växer det fram en förtrolighet och Christie och Kokoschka börjar samtala om sina liv och om konsten. Här möter expressionisten deckarförfattaren: konst vs. nöjesläsning. Ingången till deras respektive skapande är totalt olika, men det kanske intressantaste är de långa liv de båda har levt och återberättar.
Dubbelporträtt är ingen lång roman och jag tror tyvärr inte att den kommer att leva kvar länge i mitt minne. Eller nej förresten: två saker kommer definitivt leva kvar: 1) det mystiska när Christie är försvunnen under en dryg vecka och det efter stort pådrag och seriösa eftersökningar visar sig att hon har tagit lite semester och 2) Kokoschkas helt otroligt olyckliga kärlek till Alma Mahler, som leker med hans känslor och utnyttjar honom, och hur han försöker att bota det hela genom att göra en avbild av henne i form av en docka. Två helt otroligt märkliga bitar ur två långa liv, som det var mysigt att få följa i den här lilla romanen. Mysigt, som sagt, men kanske inte något som berörde mig på djupet.
Är du nyfiken på boken kan jag tipsa om att den finns inläst av författaren själv och går att lyssna på som Radioföljetong.
Dubbelporträtt
Agneta Pleijel
Agneta Pleijel är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).
Gun love av Jennifer Clement är en roman om de fattiga som drabbas hårdast av vapenvåldet i USA. Det är en roman med ett poetisk språk och en huvudperson som levt hela sitt liv i en bil.
Gun love av Jennifer Clement är en roman om människor i marginalen i vapenvåldets USA. Huvudpersonen, Pearl, är fjorton år och har varit hemlös hela livet – hon och mamman lever i en bil, permanent parkerad i en trailerpark vid en förorenad flod, full med alligatorer. På sitt skeva och trasiga sätt har Pearl och hennes mamma det fint tillsammans tills alls slås sönder av Eli, en vapensmugglare som mamman blir handlöst förälskad i. Att någonting är fel med Eli och att allt kommer att gå åt helvete förstår man redan när Eli ger mamman en pistol, en omtänksam gest, så som de ser det, men något som naturligtvis kommer att få fruktansvärda konsekvenser.
När jag läser böcker som Gun love påminns jag om vilken skyddad och trygg värld jag har vuxit upp i. Jag har haft det så bra och har det så bra att jag faktiskt har lite svårt att köpa premisserna i den här boken. Kan barn, ens i länder med så stora klassklyftor som i USA, leva som hemlösa långt in i tonåren? Varför reagerar aldrig skolan eller socialen eller någon annan? Varför finner sig Pearl i livet i bilen? I hennes ålder borde hon för länge sedan ha insett att någonting är väldigt fel med livet på parkeringen. Mammans egen story om hur de hamnade på parkeringen involverar en föga övertygande historia om en hemlig tonårsgraviditet och en rymning som hon aldrig hittades ifrån. Så småningom dyker socialen faktiskt upp i den här boken, naturligtvis med alla de klyschor vi sett så många gånger på film och läst i andra böcker: avtrubbade socialarbetare som inte bryr sig om ifall barn far illa eller ej.
Jag antar att man inte ska läsa den här boken som en realistisk roman utan snarare som en berättelse med konstnärliga och poetiska anspråk om vapenvåld och utanförskap i dagens USA. Som sådan är den otroligt stark. I princip alla kapitel innehåller vackert formulerade rader som rymmer hela berättelser. ”Min mamma var en deciliter socker. Henne kunde man låna när man ville.”, ”Från Mercuryn hörde vi ljudet av skott som avlossades mot vattnet. Nu är de igång igen, sa mamma. De dödar floden”. Varje ord betyder något mer. Här finns också en hel del scener och symboler som ärligt talat flög över huvudet på mig. Det är missbildade alligatorer, nedgrävda Barbiedockor och ett ständigt återkommande påpekande att Pearl är så ljus, ”är du albino?”. Jag vet inte alltid vad författaren är ute efter, men egentligen gör det ingenting.
Gun love är en stark och tragisk berättelse med ett säreget språk (även om jag tror att mycket är förlorat i översättningen). Det är också ett berörande inlägg i vapendebatten, om man ska se det så. Vad gör närheten till vapen med folk? Och vilka är det som drabbas hårdast?
Gun love
Amerikansk titel: Gun Love. Översättare: Niclas Hval. Förlag: Albert Bonniers förlag (2019). ISBN: 9789100175115.
Jennifer Clement
Jennifer Clement är en mexikansk-amerikansk författare, som fick sitt stora genombrott som författare med romanen Bön för de stulna. Hon är även ordförande för PEN international.
Babetta av Nina Wähä är en roman om en djup vänskap som inte tar slut ens när vännerna både sviker varandra och ljuger för varandra. Det är också en roman om filmbranschen – en bransch där en kvinna kan nå toppen av sin karriär som 19-åring och sedan se den dala i takt med att…
Babetta av Nina Wähä handlar om vännerna Katja och Lou, som känt varandra sedan tonårens teaterskola. Nu är de 30+ och Katja, som en gång i tiden var den som betraktades som talangfull, har ströjobb och börjar närma sig den punkt då hon inser att det är dags att ge upp idén om att komma in på någon av scenskolorna. För Lou behövdes aldrig någon scenskola eller utbildning. Hon slog igenom stort som nittonåring i storfilmen Babetta och har sedan dess spelat i otaliga filmer, om än aldrig i någon film som kommit i närheten av Babetta. Pengar och lyx finns oavsett, inte minst tack vare den stenrike och 30 år äldre pojkvännen som har en enorm lyxvilla på franska Rivieran.
Nu är det sommar och Lou hör plötsligt av sig till Katja. Sedan de blivit vuxna har de hörts sporadiskt och träffats på Lous villkor, när det har passat i hennes hektiska schema. Katja har alltid varit redo, alltid beredd att finnas där för Lou, men kanske framför allt har hon alltid behövt Lou och hennes sällsamma dragningskraft och karisma som öppnat så många dörrar som aldrig varit tillgängliga för Katja själv. Nu vill Lou att Katja kommer och hälsar på i Frankrike och Katja flyger ner.
Det blir en sommar där Katja dras in i den speciella värld som Lou skapat för sig, en värld med ett tufft schema, fyllt med träning, skönhetsbehandlingar och möten, men också ett liv där hon aldrig riktigt behöver ta något ansvar. Hushållerskan Ermelinda och trädgårdsmästaren Romeo håller sig alltid i bakgrunden, servar med smoothies och håller huset perfekt och smyckat med ständigt förnyade blomsterarrangemang. Det finns en spännande klyfta mellan Lou och de runt omkring, mellan den med pengar och de som passar upp. Klyftan gäller även Katja, Katja som aldrig blivit en skådespelare som Lou. Och ändå: elefanten i rummet är att Lous karriär sedan Babetta främst utgjorts av B-rullar som inte gått upp på bio i Sverige. Kanske är det främst utseendet och utstrålningen som varit Lous största framgångsfaktor, skönheten som obarmhärtigt falnar och förpassar Lou till ”mammaroller”.
Jag såg i någon recension att Babetta beskrivs som en kärleksförklaring till filmen, men för mig är det tvärtom. Wähä skriver intressant om en ytlig värld där kvinnors viktigaste valuta är utseendet och där många blir (sexuellt) utnyttjade. Det flimrar förbi en del metoo-händelser. Det är ingen smickrande beskrivning av filmbranschen. Faktiskt är det ingen smickrande beskrivning av vänskap heller. Lou och Katja utnyttjar varandra och sviker varandra båda två och båda framstår som såväl falska som egotrippade. Ändå har de en djup vänskap och ett djupt beroende av varandra. Det är intressant att följa.
Babetta är en annorlunda roman med många lager. Det är ingen thriller, men det finns en skickligt uppbyggd spänning – som läsare vet man aldrig riktigt vem som går att lita på och vad huvudpersonerna egentligen är ute efter. Någonting med den slutna världen på lyxegendomen ger också känslan av att vad som helst kan hända. Ett kul grepp är att läsaren inte bara servera ett filmiskt slut utan också får nöjet att läsa ”director’s cut”. Det blir med andra ord ovisst även när boken är slut.
Nina Wähä är en svensk författare, skådespelare och artist. Hon debuterade som romanförfattare med S som i syster (2007). Sitt stora genombrott fick hon med Testamente, som nominerades till Augustpriset 2019.
Mina biblioteksbesök har blivit något glesare sedan min föräldraledighet tog slut, men visst bär jag hem en massa biblioteksböcker fortfarande: till mig och till min dotter. Här är de tre senaste jag har lånat och läst för min bebis!
Regn av Anders Holmer
Jag kunde inte låta bli att låna Regn av Anders Holmer. Framsidan, med sina renar, var så fin! Och ja, den är verkligen vacker, även invändigt. Om den är för avancerad för min 9-månaders bebis? Jo. Här pryds varje uppslag av en haiku-dikt och vacker illustration. Haiku är en rolig diktform med en liten knorr på slutet, men just det är det väl mest mamman som uppskattar (och det gör hon – mycket).
Vem sover inte? av Stina Wirsén
Stina Wirséns småbarnsböcker är så mysiga. Hennes barnboksfigurer är fantasifullt ritade och de handlar allt som oftast om sådant som är lätt att känna igen sig i. I Vem sover inte? kommer kanin till nalle. De leker och äter och borstar tänderna. Sedan är det dags att sova. Men vem sover inte?
Vänta, Sickan av Sofia Rådström
Jag älskar Sickan-böckerna! Illustrationerna är underbara, rimmen finurliga och humorn går hem hos mig. Att barn, även de allra minsta, också älskar Sickan är uppenbart. Vänta, Sickan-boken var faktiskt helt sönderläst redan när den fick följa med hem från bibblan. Och jag tror tyvärr inte att min tjej har gjort saken bättre efter sitt ivriga bläddrande… I den här boken har Sickan bråttom ut. ”På med stövlarna och hatten. Det är dags att plaska vatten”.
Tritonus av Kjell Westö är en vemodig roman om ensamhet och vänskap i ett litet skärgårdssamhälle. Det är också en fin bok om att inte längre vara ”ung och lovande”.
Tritonus av Kjell Westö handlar om dirigenten Thomas Brander, som har en lång, framgångsrik karriär bakom sig. Musiken har tagit honom ut i världen, men resorna har också tagit på krafterna. Nu satsar han allt på en överdådigt lyxig sommarstuga i skärgården. Ett ställe att finna ro? Allt är dock inte så idylliskt som man kan förledas att tro. Sommarstugan må vara stor, men Brander har ingen stor familj att fylla ut den med. Faktum är att han sedan en tid tillbaka är frånskild och hans före detta har helt klart gått vidare. De där resorna verkar också på väg att upphöra. Han är inte längre den efterfrågade och populäre dirigent han varit. Det anas att han varit föremål för metoo-diskussioner, men kanske lider han mest av att inte längre vara en ungdom. Nu blir han omsprungen av andra, nya stjärnor. Det finns någonting sorgligt och vemodigt i Branders ensamma liv i lyxkåken, som gör det så tydligt att lycka inte kan köpas för pengar och att ingen kan göra något åt tiden som går och obönhörligt förpassar ”ung och lovande” till ”gammal och passé”.
Bland de bofasta i det lilla samhället i skärgården bor Reidar Lindell, en änkeman och hobbymusiker, vars vägar korsar Branders. Trots att de är ett mycket omaka par blir de vänner och berättelsen följer de båda männen, deras vänskap och livet i byn. En av förra årets litterära höjdpunkter för min del var Hägring 38, av samma författare, en underbar roman där jag för kanske första gången(?!) kom på mig själv med att läsa om en sårbar man. Han kan skriva om män, Westö: människor med alla sina förtjänster och brister. I hans romaner blir huvudpersonerna verkliga och levande.
Jag håller nog Hägring 38 för snäppet vassare – det är en roman med fler lager. Men Tritonus är en oerhört läsvärd och fin skildring av vänskap och livets toppar och dalar. Författaren lyckades också få den att kännas helt aktuell och här och nu. I boken pågår en pandemi, bara en sådan sak. Det kommer säkerligen komma en uppsjö av pandemiböcker vad det lider, men här är det första jag läser som utspelar sig mitt i den speciella tid som vi fortfarande befinner oss i. Ett intressant grepp!
Tritonus
Uppläsare: Reine Brynolfsson. Förlag: Albert Bonniers förlag (2020), Radioföljetongen i Sveriges radio (2021). ISBN: 9789100182182.
Kjell Westö
Kjell Westö är en finlandssvensk, prisbelönt författare. För romanen Hägring 38 tilldelades han Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges radios romanpris.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
