Det här är sista delen i Maria Gripes ”skugg”-serie. I de tidigare böckerna i serien har Berta varit huvudpersonen och berättarjaget, men i den här boken finns hon nästan inte med alls. Boken handlar istället om Carolin.
Carolin bor nu i 1910-talets Stockholm, där hon går på teaterskola. Hon är en mycket begåvad skådespelare, men hon har insett att hon måste undersöka sitt eget liv för att kunna kliva in i olika roller och spela övertygande.
Boken handlar om hennes liv: både saker som skett och saker som sker. Hon tänker tillbaka på sin barndom och mamma Ida, hon funderar kring sin pappa, som hon fortfarande inte vet vem han är, hon sliter på teatern och försöker att komma underfund med sina rollfigurers karaktärer och hon får också en nära vän, Ingeborg, och hon är mer eller mindre förföljd av två unga män.
Fortfarande finns både Berta, Arild, Rosilda och Rosengåva med i bilden, men ändå blev jag lite besviken över att boken inte handlade mer om dem än vad den faktiskt gjorde. De har ju varit en ganska stor del av de tidigare böckerna och det känns inte som att man får något riktigt ”slut” på historien för Bertas och de andras del. Boken handlar ju faktiskt bara om Carolin.
Å andra sidan är det riktigt roligt att få läsa om Carolin, som i alla böckerna har framstått som så speciell. Det en mycket bra och spännande bok. Trots att den är rätt tjock läser man ut den ganska snabbt och det finns hela tiden en massa frågor i boken som man måste få besvarade och därför blir man frestad att sträckläsa. Jag har sagt det förr, men Maria Gripes böcker är så härliga och har en sådan speciell mystik. Sämst med boken är att det inte finns några fler ”skugg”-böcker i serien. Sorgligt!
Sandor slash Ida är en prisbelönt bok som jag har blivit tipsad om många gånger. Trots det tog det ett tag innan jag kom mig för att läsa den och när jag väl hade läst ut den blev jag, som så många gånger förut när jag har haft höga förväntningar på en bok, lite besviken.
Boken handlar om två helt vanliga 15-åringar. Den ena heter Sandor och bor i en förort till Göteborg och den andra heter Ida och bor i Stockholm.
Sandor är tönten som blir kallad för bögjävel i skolan eftersom han dansar balett på fritiden. Några riktiga vänner har han egentligen inte och han är inte typen som går på fester och träffar folk.
Ida blir kallad för hora och bimbo och folk snackar skit om henne och säger att hon knullar runt. Hon fester vilt varje helg och skolkar från skolan nästan jämt. Den mesta tiden spenderar hon på café med sina kompisar och familjeförhållandena är rätt struliga.
Sandor och Ida är alltså olika som natt och dag, men genom en slump kommer de i kontakt med varandra via en chatt och vänskapen mellan Ida och Sandor kommer att förändra saker hos dem båda.
Boken har på vissa ställen hög ”känna igen sig”-faktor och är på ett sätt väldigt realistisk, men samtidigt tar jag det för otroligt att två så olika människor finner varandra. Trist, men sant. Visst suger sig boken fast redan i de första kapitlen och får en att läsa mer, men jag hakar ideligen upp mig på sådant som jag inte tror kan hända i verkligheten. Boken känns helt enkelt inte speciellt äkta eller som någon trovärdig skildring av livet som tonåring idag.
Vid 1800-talets mitt var Rehndalen ett mycket populärt resmål för britter. Sommaren 1851 reste familjen Dubb längs floden Rehn. Under denna resa försvann den äldsta dottern, Idilia, spårlöst och återfanns inte förrän många år senare när man av en slump upptäckte att trappan hade rasat in till ett torn i en gammal slottsruin i närheten av där familjen Dubb hade bott en tid.
I tornet fann man inte bara Idilias kvarlevor utan även hennes dagbok och här är denna dagbok, där man får en inblick i Idilias ganska komplicerade liv.
Idilia har problem med både kärlekslivet och sin familj. Mamman och pappan har en dålig relation och mamman försöker ständigt bestämma över sin dotters liv. Idilias trolovade har varit otrogen, men mamman insisterar på att ett giftermål ska äga rum trots att Idilias känslor för den här mannen har svalnat helt.
På sin resa genom Rehndalen träffar Idilia en ung man, som heter Christian. Hon blir genast förälskad och det visar sig vara ömsesidigt. Problemet är att hennes mamma inte gillar Christian och dessutom har hennes trolovade följt efter familjen Dubb och försöker att få med sig Idilia tillbaka till Storbritannien så att de kan vara för sig själva.
Det här är en ganska fascinerande och trevlig historia om en ung kvinna, som slits mellan två val. Trots att den utspelar sig för drygt 150 år sedan kan man känna igen sig i Idilias osäkerhet och hennes känslor. Samtidigt märks det tydligt att boken utspelar sig under en annan tid. Idilia kan bete sig riktigt snorkigt åt när någonting inte passar henne. Tydligen skulle en kvinna på den här tiden förvänta sig att männen passade upp på henne och ordnade upp alla eventuella problem. Jag tycker det är ganska intressant att läsa om hur människorna levde under den här tiden och det här är en bra bok.
För något år sedan var det här boken som alla talade om och som alla läste. Egentligen gillar jag inte att läsa sådana böcker eftersom det nästan alltid leder till besvikelse när boken sedan inte lever upp till de höga förväntningarna, som det är så lätt att ställa på en populär bok. Själv blev jag dock inte speciellt besviken den här gången. Det här är en bok, som är lätt skratta till samtidigt som allvaret inte är svårt att skönja bakom de fyndigt formulerade meningarna.
Boken handlar om Mikael, som växer upp i Tornedalen på 60-talet, och den handlar om tonåren, rockmusik och livet i staden som varken tillhör Sverige eller Finland – Pajala.
Som 80-talist är det lite svårt att kunna identifiera sig med bokens beskrivningar av 60-talet, som ju är en del av bokens charm, men det störde mig inte speciellt mycket eftersom man faktiskt kan uppskatta denna bok i alla fall. Populärmusik från Vittula är välskriven och rolig samtidigt som den är en kärleksfull historia om en bygd och folket som lever där. Boken är dock inte bara rolig utan övergår ibland snabbt till underligheter, som jag inte alltid riktigt hänger med på. Jag tycker att övergången från det vanliga och roliga till något slags abstrakt fantasi sker så snabbt att man inte vet om det man läser är ”verklighet” eller utspelar sig i någon huvud. Det är dock en av de få riktigt negativa sakerna med den här boken.
Med den här boken avslutas Per Anders Fogelströms klassiska serie om Stockholm. Vi har nu hamnat i 60-talet och boken koncentrerar sig mest kring barnbarnen till de personer som serien ursprungligen handlade om.
Livet för de unga ser inte alls ut som det gjorde för de unga tidigare. Nu startar raggarkulturen och andra ungdomskulturer och istället för att kämpa för sina rättigheter söker de unga spänning på annat håll.
Det här är en bra avrundningen på Fogelströms porträtt av Sverige. Jämför man med tidigare delar i serien är förändringen i Stockholm uppenbar och det finns en del intressanta delar i boken, där personer tänker tillbaka på sin ungdom och ser hur de har blivit märkta av den tid de växte upp i.
I boken finns också en salig blandning av personer och därför får man en ganska bra inblick i såväl livet för de som har det riktigt dåligt, som livet för de som har lyckats bra i livet. Detta ger ännu fler möjligheter att jämföra och se hur olikt livet kan te sig.
Det jag saknar med boken är en riktig helhet. Vid det här laget har antalet huvudpersoner blivit lite för många för att man ska kunna få en riktigt bra bild av varje person. Boken hoppar lite fram och tillbaka mellan olika personer och mellan kapitlen kan det också vara ganska stora tidsmässiga skutt.
Annars är det här, som sagt var, en intressant bok och Fogelströms stockholmsböcker har vid det här laget blivit självklara favoriter hos mig.
När jag var sju år så gick Tomtemaskinen, med Pettson och Findus, som julkalender. Samma år fick jag också boken med samma berättelse och det händer fortfarande att jag tar fram den vid jul och läser den. Jag älskar fortfarande Sven Nordqvists vackra och finurliga bilder och den söta historien om gubben som vill överraska sin katt med en tomte på julaftonen.
Pettson inser att det inte går att be någon granne komma och vara tomte åt en katt, så han bestämmer sig för att göra en tomtemaskin. För någon riktig tomte finns väl inte? Eller?
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill njut av Sven Nordqvists finurliga och roliga bilder och läsa en mysig julberättelse om en gubbe som vill ordna en tomte åt sin katt.
Betyg: 4+ jultomtar av 5.
Tomtemaskinen av Sven Nordqvist
Om Sven Nordqvist och Tomtemaskinen
Sven Nordqvist (född 1946) är en svensk författare och illustratör som bland annat är känd för sina böcker om Pettson och Findus. Den första boken i serien, Pannkakstårtan, kom ut 1984.
Utgivningsår: 1994 (första svenska utgåvan, Opal).
Antal sidor: 129.
Serie: Pettson & Findus.
ISBN: 9172707267.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Pettson har berättat för Findus att Tomten brukar komma på julafton. Det är något som Findus inte glömmer, och nu ser han väldigt mycket fram emot julafton och Pettson är rädd för att Findus kommer att bli mycket besviken när ingen Tomte kommer. Han sätter igång med att bygga en mekanisk tomte, ett projekt som visar sig vara ganska svår.”
Jane är en lycklig tjej från New York. Hon är en duktig trummis, går på en bra skola, har underbara kompisar och en fantastisk pojkvän, men så blir hennes pappa erbjuden ett jobb i Nashville, långt från New York. Familjen flyttar och Jane tycker plötsligt att allt är tråkigt eftersom hon inte passar in i Nashville, där ”alla” är töntar i pastellfärgade kläder. Flytten verkar också innebära att hon måste lägga av med sitt spelande.
Så träffar hon Savy, som är en jätteduktig musiker. Savy ber Jane att vara med i en musikal och snart börjar Jane inse att det nog går att spela även i Nashville. Ändå hopar sig problem av olika slag.
Det här är på sätt och vis en väldigt tråkig och förutsägbar bok och den är dessutom väldigt amerikansk och innehåller flera dumma och fördomsfulla detaljer. Det finns mycket i boken jag stör mig på, men även om det knappast är en bok som kommer leva sig kvar i minnet är det ändå en lättläst och lite rolig bok.
Sandra, 19 år, flyttar till Stockholm och börjar arbeta på ett servicehus. Hon flyr eftersom hon i besvikelsen över att hennes stora kärlek, Zeb, varit otrogen har kastat en sten i hans huvud. Zeb hamnade på sjukhuset efter incidenten och Sandra är mörk av sorg. Hon är dessutom gravid, vilket inte gör någonting enklare.
På servicehuset träffar Sandra en gammal dam som heter Judith. Sandra och Judith får en fin kontakt och Judith berättar för Sandra om sitt händelserika liv och sitt livs stora kärlek. Judiths gripande berättelse resulterar i att Sandra hjälper den gamle damen med någonting som damen har skjutit på länge, men den resulterar också i att Sandra lär sig mycket om sig själv och att hon får hjälp till att fatta beslut.
Det här är en fin berättelse om en stark kärlek mellan två gamla människor, men också en bok om en tonårings kärleksproblem.
Boken är bra, men känns också lite för kortfattad. Historien är mycket koncentrerad kring Judith och hennes bekymmer medan mycket av Sandras problem aldrig riktigt reds ut. När jag la boken ifrån mig kändes det som om det fanns en hel del frågor som författaren helt enkelt lämnade osvarade. Det och faktumet att jag sällan faller för lite småsentimentala kärlekshistorier, som den här, gör att jag inte riktigt gillar den här boken.
I den fjärde Harry Potter-boken har det blivit dags för turneringen i magisk trekamp att gå av stapeln för första gången på många år. I turneringen är det tänkt att tre elever från tre olika trollkarlsskolor ska mötas. Då den magiska trekampen är en svår tävling måste de som anmäler sig vara 18 år och de måste lägga en lapp med sitt namn i den flammande bägaren för att den flammande bägaren sedan ska kunna välja ut de bästa eleverna.
Harry Potter, som bara är fjorton år, kan inte anmäla sig till tävlingen, men när den flammande bägaren ska välja ut vilka elever, som måste ställa upp i trekampen, blir Harry Potter utropad som en fjärde turneringsdeltagare. Genast uppstår en stor förvirring på skolan. Vem har anmält Harry Potter och varför? Och hur kunde den flammande bägaren välja ut fyra deltagare istället för tre? En del anklagar Harry för att fuska medan andra misstänker att någon försöker att skada Harry. För hur ska Harry kunna klara sig igenom en svår tävling när han befinner sig i ett sådant underläge och inte på långa vägar kan lika mycket som de andra deltagarna?
Oro uppstår också när Harrys ärr börjar smärta, vilket är ett säkert tecken på att mörkrets härskare, lord Voldemort, är i närheten.
Jag blev glatt överraskad av den här boken. De tidigare Harry Potter-böckerna har inte gjort något stort intryck på mig även om de är trevliga och bra böcker. Hela grejen med Harry Potter känns väldigt överreklamerad och uppblåst, men Harry Potter och den flammande bägaren är faktiskt en bra bok. Den är spännande, rolig och stundvis ganska sorglig och det är kul med en bok om barn som är trollkarlar. Kärlekstrubbel, avundsjuka och svek, som är vanlig ingredienser i andra ungdomsböcker, vävs in i boken och gör bokens karaktärer lite mer verkliga och lätta att känna igen sig i. På så sätt är det här inte bara fantasy. Boken bjuder dessutom på en del överraskningar och liksom de andra Harry Potter-böckerna kan man inte lista ut slutet i förväg. I det avseendet liknar den Kittyböckerna – man vet att Harry kommer att klara sig, men man vet inte hur.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Det här är sista delen i Maria Gripes ”skugg”-serie. I de tidigare böckerna i serien har Berta varit huvudpersonen och berättarjaget, men i den här boken finns hon nästan inte med alls. Boken handlar istället om Carolin.
