Detaljerna, av Ia Genberg, är en fantastisk kortroman om livet och formande möten. Utrymme ges åt fyra personer som berättarrösten mött tidigare i livet och som lett henne mot en ny riktning. Fast kanske allra viktigaste är det andra, det konstanta mellan raderna.
Detaljerna, av Ia Genberg, inleds med att bokens berättare, en medelålders kvinna, drabbad av feber, ser tillbaka på händelser och möten i livet. I fyra delar återberättas skeenden som kretsar kring fyra olika personer, personer som tagit stor plats, men som inte längre finns kvar. Någonstans i bakgrunden finns det konstanta: vännen Sally, en karaktär som just inte ges något utrymme alls i boken, men som ändå finns där, som en röd tråd.
I fyra berättelser, som skulle kunna läsas fristående om man så vill, återberättas ett liv, så som det formats av de möten huvudpersonen hunnit med hittills. Det är fint. Precis så är livet: som en ström att följa med i och formas av. Författaren skriver om en hastigt uppblossad passion, som får hela livet att ändra riktning. Hon skriver om hur livet med en sambo kan gå från något självklart till något skavande och om hur en speciell vänskapsrelation kan fortsätta att väcka frågor resten av livet. Allra sist kommer bokens kanske starkaste del, en berättelse om huvudpersonens mamma och mammans livslånga kamp mot psykisk sjukdom och psykisk ohälsa.
Varje möte och varje händelse puffar livet i någon riktning. Kanske allra mest formande för bokens berättare är naturligtvis relationen med modern, en relation som tidigt försvåras av moderns sjukdom och oförmåga att ta hand om sitt barn. Andra möten och händelser är intensiva medan de pågår, för att sedan inte lämna mycket mer tydliga spår än läsupplevelser för evigt förknippade med då. Och ibland en undran av vad som egentligen hände?
Jag brukar uppskatta när författaren lämnar en del åt läsaren och här är det mycket att fylla i själv – det finns ingen kronologisk ordning att hänga upp berättelsen på och med de ca 150 sidorna är det inte direkt en tegelsten. Ändå är det ingen svårläst roman. Inte heller upplever jag den som tunn i någon negativ bemärkelse. Trots sitt ringa sidantal är den faktiskt fylld av det titeln skvallrar om: detaljer, inte minst i de pricksäkert valda tidsmarkörerna: ett millennieskifte som ska ringas in, telefonkataloger…
Detaljerna är en fantastisk liten roman. Jag älskar de till synes helt fristående berättelserna och allt de lyckas berätta om ett liv och de möten livet består av. Bokens fyra delar är otroligt bra var och en, men helheten som växer fram är också någonting stort. Det här gillade jag!
Detaljerna
Förlag: Weyler (2022). ISBN: 9789127175549.
Ia Genberg
Ia Genberg (född 1967) är en svensk journalist och författare.
Japanese Woodblocks: Masterpieces of Art, av Michael Robinson, är en fin introduktion till japanska träsnitt från Edoperioden.
Japanese Woodblocks: Masterpieces of Art är en trevlig bok att bläddra i för den som är nyfiken på japanska träsnitt och blocktryck. Boken inleds med omkring 25 sidor introduktion och följs sedan av en mängd bilder på konst, indelade i kategorierna ”Beautiful Women”, ”Landscapes”, ”Kabuki Theatre” och ”Flora and Fauna”. Fokus ligger på Edoperioden (1603–1867), när japanskt vardagsliv gärna skildrades i konsten, Ukiyo-e, och då den japanska teaterformen Kabuki var stort. Bilderna följer i stort en speciell estetik, som för många är bekant genom exempelvis Under vågen utanför Kanagawa av Katsushika Hokusai. Men det finns mycket mer att upptäcka än Hokusais ikoniska konstverk.
Jag läste nyligen en bok om Gustav Klimt i samma serie och jag gillar verkligen båda Masterpieces of Art-böckerna. Det här är inga tegelstenar för den som vill fördjupa sig och det är heller inga rejäla coffeetable-böcker för den som vill inreda med böcker, men det är definitivt passande böcker för en intressant introduktion till konst. Vackra och trevliga böcker!
Japanese Woodblocks
Förlag: Flame Tree Publishing (2014). ISBN: 978-1-78361-212-3.
Michael Robinson
Michael Robinson är en brittisk skribent. Han undervisar även i konst och design.
Hjärtat, av Malin Kivelä, är en kort och drabbande roman där både liv och död känns obarmhärtigt nära: huvudpersonen har precis blivit mor till ett hjärtsjukt barn.
Hjärtat, av Malin Kivelä, är en roman om att bli mor till ett svårt sjukt barn. Det finns någonting alldeles speciellt i att just den kombinationen: ett nytt liv välkomnas till den här världen samtidigt som döden hotar och ställer allt på ända. Den alldeles speciella tiden, när band knyts till ett nytt liv, när en nyförlöst kropp börjar sin långa återhämtning och när allting liksom håller andan – så kände i alla fall jag när jag blev förälder och hela livet blev annorlunda i ett slag – blandas här med obarmhärtig väntan på en helt nödvändig hjärtoperation. Det lilla barnet, så nytt och främmande, kommer inte att överleva utan operationen .
Det är ingen lång bok, men den skapar en fantastisk känsla av den bubbla som huvudpersonen hamnar i under dessa långa, lågintensivt dramatiska, dagarna på sjukhuset. Samtidigt pågår en slags lunk på det sjukhus som bär upp det lilla barnets liv. Det är en miljö där modern till ett dödssjukt barn kan låna ett lakan, men inte fler, och en värld där läkare utför totat avgörande kirurgi för att sedan sluta för dagen och glömma alltihop. Det finns någonting både skrämmande och fint i Kiveläs berättelse om att spendera tid på sjukhus.
Fast alla mest drabbar Hjärtat naturligtvis som en roman om att bli mor och om att få ett barn som riskerar att ryckas ifrån en. Min dotter har hunnit bli drygt ett år, men graviditeten och hennes födelse finns som outplånliga och levande minnen. Det gör det otroligt drabbande att ta de av Kiveläs berättelse. Jag läser och tar del av Kiveläs förberedelser, däribland gravidyoga, som liksom inte hjälpte. För så obarmhärtigt är det. Jag tänker på hur jag själv omedelbart efter hennes födsel kunde hålla i min helt vakna, pigga flicka och jag inser att långt ifrån alla har en sådan upplevelse. Jag känner de som omedelbart skilts från sitt barn, som behövt förflyttas till intensivvårdsavdelning – en risk jag själv inte ens tänkt på inför förlossningen.
Hjärtat väckte mycket känslor hos mig. Det är en fint berättad bok och en oerhört drabbande berättelse. Liv och död.
Hjärtat
Förlag: Förlaget (2019). ISBN: 9789523332157.
Malin Kivelä
Malin Kivelä (född 1974) är en finlandssvensk författare och journalist.
Gustav Klimt: Masterpieces of Art, av Susie Hodge, är en trevlig introduktion till Klimts konst, från hans tidiga tak- och väggmålningar till ”The Golden Phase”, landskapsmålningarna och porträtten.
Gustav Klimt: Masterpieces of Art, av Susie Hodge, är en trevlig introduktion till Gustav Klimts konst. Det är ingen omfattande biografi eller koloss till coffeetable-bok, men en härlig bok på den som vill veta mer om Klimts konstnärskap och framför allt för den som vill bläddra bland några av hans viktigaste verk. Efter omkring 30 sidor med kort fakta följer avsnitt med ett urval av hans tidigaste verk, ”The Golden Phase”, landskap och porträtt. Här finns rikligt med bilder, tryckt på tjockt och härligt papper.
Jag är ingen konstkännare, men jag tycker om konst och jag har länge haft ett särskilt öga för Klimt. Första gången jag kom i kontakt med Klimts konst var genom en poster föreställande Kyssen (Der Kuss). Då visste jag ingenting om vare sig verket eller konstnären, men många med mig har nog fastnat för den fantastiska målningen av ett par i omfamning, där kropparna närmast smälter samman med den gyllene bakgrunden. Mitt intresse väcktes igen med filmen Kvinnan i guld, som handlar om målningen Porträtt av Adele Bloch-Bauer I och kampen för den rättmätiga ägaren att få tillbaka den målning som stals från familjen av nazisterna. Även detta porträtt hör till ”The Golden Phase” och är helt otroligt vacker. Klimt har dock fler sidor och den här tjusiga boken har gett mig en fin introduktion till dem. Kan rekommendera alla som är nyfikna på Klimt att bläddra i den här boken.
Gustav Klimt: Masterpieces of Art
Förlag: Flame Tree Publishing (2014). ISBN: 978-1-78361-139-3.
Susie Hodge
Susie Hodge (född 1960) är en brittisk författare och konstnär.
Bokklubben vid livets slut, av Will Schwalbe, är en fin roman om den sista tiden i livet för författarens mamma och en bok om böcker de läser. Böcker, som leder in dem på samtal om livet och döden.
Bokklubben vid livets slut är Will Schwalbes kärleksförklaring till sin bortgångna mamma, Mary Anne, och samtidigt en kärleksförklaring till litteraturen. När boken tar sin början har mamman fått reda på att hon har långt framskriden cancer med en mycket oviss prognos. Under tiden som följer kommer Mary Anne behöva spendera en hel del tid på sjukhus och hon har ofta sällskap av Will. Deras samtal under sjukhusvistelserna leder inte sällan in på böcker och snart har de en egen liten bokklubb, där de läser och diskuterar allt från nobelpristagaren Alice Munro till den svenska deckarförfattaren Stieg Larsson.
Som läsare är det alltid spännande att ta del av andras tankar kring böcker de läst. När två personer läser en och samma bok kan upplevelserna blir totalt olika. Är det någonsin möjligt att läsa utan att blanda in sig själv och sitt eget bagage? Kanske just därför är böcker en tacksam ingång för att tala om livet självt. Och om döden.
Utöver att vara en bok om böcker, är Bokklubben vid livets slut såklart en bok om ett liv som går mot sitt slut. Jag har, tack och lov, sluppit förlora en närstående i cancer, men jag förstår att det är en sjukdom som, mer än många andra sjukdomar, är en lång resa. Jag tycker att Schwalbe skildrar det så fint. Livet kan ta slut när som helst – en cancerdiagnos gör inte en person mindre levande här och nu. Wills mamma fortsätter att engagera sig i sin hjärtefråga: att öppna ett bibliotek i Kabul, hon fortsätter att tjata på barnen att resa, flytta, göra vad de vill i livet och hon fortsätter att göra allt för sina barnbarn. Livet fortsätter på sätt och vis som vanligt, men någonstans finns alltid vetskapen om att livet kan ta slut mycket snart. Att diskutera begravningen blir lika naturligt som att boka in att närvara på en stor middag med en förening hon är engagerad i. Framtiden och slutet existerar sida vid sida.
Det är alltid berörande att läsa personliga och kärleksfulla berättelser av det här slaget. Självklart kändes den här läsningen. Ändå blev den inte den gråtfest jag kanske hade väntat mig; Det är mer en rörande bok om kärleken till sin mamma än en sorglig bok om döden. Och så är det naturligtvis en bok om böcker och vad läsningen kan betyda.
Jag har mycket positivt att säga om Schwalbes fina självbiografiska roman. Jag måste dock också erkänna att den bjöd en del motstånd – det är någonting som får språket att kännas tungt och segt. Det flyter inte. Jag behövde gång på gång stanna upp och läsa om stycken. Sedan är det ju också så att när en person minns en förlorad närstående tenderar det att bli ganska platt. Det är inte direkt som att författaren skriver någonting kritiserande eller negativt om sin mor. Självklart hade jag inte väntat mig det eller velat det, för den delen, men det blir som sagt platt och för mig som inte kände Mary Anne blir hon märkligt nog aldrig särskilt levande i den här boken (oavsiktlig ordvits..!).
Bokklubben vid livets slut
Amerikansk titel: The end of your life book club. Översättare: Charlotte Hjukström. Förlag: Modernista (2013). ISBN: 9789174992458.
Will Schwalbe
Will Schwalbe (född 1962) är en amerikansk författare, journalist och entreprenör.
Slutet på sommaren, av Anders de la Motte, är en fängslande deckare som kretsar kring en försvunnen pojke och hur detta ouppklarade brott, decennier senare, fortfarande är ett sår hos de närstående.
Slutet på sommaren är en deckare av Anders de la Motte. Jag är kräsen när det gäller spänningsromaner och tycker att det finns allt för många klyschor och uttjatade teman i genren. Därför blev jag positivt överraskad när jag omedelbart sögs in i den här berättelsen. Istället för ”polisen med personliga problem” är huvudpersonen ett brottsoffer. Istället för ultravåld, överdrivna actionscener och långsökta samband kretsar boken främst kring de sår ett brott skapar, de ärr som brottsoffer många gånger bär med sig genom livet. Det är inte totalt nyskapande, verkligen inte, men ändå uppfriskande i en genre som gått så många varv kring sig själv att författarna knappt vet vad de ska ta sig till för att fortsätta att överraska.
Boken utspelar sig dels under 80-talet, när en pojke plötsligt försvinner för att aldrig mer återfinnas, dels i nutid, när hans syster kastas tillbaka till den där sommaren och till hur livet har blivit. Hela hennes tillvaro är skakig, som läsare förstår man att hon själv gjort saker som gör att omgivningen håller ett särskilt vakande öga på henne. Men hon har åtminstone ett jobb, ett jobb som innebär att hon leder gruppterapisamtal. En dag dyker det upp en man som verkar veta väldigt mycket om fallet med huvudpersonens försvunna bror. En tanke och en förhoppning väcks: tänk om hennes bror fortfarande lever?
Slutet på sommaren är en verkligt fängslande bok om ett mysterium som engagerar. Att huvudpersonen har något opålitligt över sig gör det extra kittlande. Jag ville bara läsa och läsa och läsa och få reda på hur allt hänger ihop.
Sedan kom slutet och boken skiftade från allt det där jag gillade till den där överdrivna, osannolika, knäppa deckaren jag läst så många gånger förut. Så synd! Fram till dess var boken något av en favorit i genren. Som helhet? Ett medelbetyg, tyvärr. Om jag kommer att läsa mer av samma författare? Förmodligen!
Slutet på sommaren
Förlag: Forum (2016). Serie: Årstidskvartetten. ISBN: 9789137149059.
Anders de la Motte
Anders de la Motte (född 1971) är en svensk författare med bakgrund som polis.
Pestön av Marie Hermanson är en historisk roman och deckare av den sort jag gillar bäst. Det är också en roma där Hermansons stil verkligen kommer till sin rätt.
Pestön, av Marie Hermanson, är en deckare som utspelar sig i 20-talets Göteborg (och dess skärgård). En kropp hittas i vattnet och märken på halsen visar att den döde mannen har bragts om livet på ett brutalt sätt. Överkonstapel Nils Gunnarsson börjar undersöka saken och spåren leder till Pestön, en ö som tidigare har fungerat som karantänstation, men som nu är något annat. Journalisten Ellen Grönblad blir inblandad i fallet och tar sig till ön, officiellt för att arbeta som piga, för att i hemlighet undersöka vad som sker där ute.
Har man läst några av Hermansons böcker vet man att hennes romaner har en alldeles egen stil där stämningen snabbt kan skifta och en vardaglig situation förbytas till surrealism. Hon har skrivit otaliga klaustrofobiska berättelser där huvudpersonernas verklighet visar sig vara något helt annat än de trodde. Pestön utspelar sig till stor del på en avskild ö som gömmer flera hemligheter. Det är en plats dit ingen reser utan särskilt ärende och där de få invånarna i någon mening har skapat sig sin egna lilla värld. Alla ingredienser finns för att skapa precis den täta stämning som Hermanson är så bra på.
Utan att säga för mycket kan jag dock konstatera att Pestön är mer en historisk roman och lättsam deckare än någonting annat. Den är helt enkelt inte lika skruvad som mycket annat hon har skrivit. Det är ingen nackdel. Jag tycker att Hermanson har plockat ut det allra bästa och vävt ihop det med den typ av deckare jag gillar mest. Dessutom är det väldigt fint fångat 20-tal. Jag kan naturligtvis inte veta hur väl hon fångar tiden, men det känns autentiskt och finns många roliga detaljer som fångar oväntade tidsmarkörer. Hur förhåller exempelvis polisen till trafikbrott i en tid då bilar börjar bli vanligt, men där poliserna själva saknar bilar?
Det här gillade jag! Vilken tur för mig att Pestön råkar vara en fristående fortsättning till Den stora utställningen. Det finns alltså mer att läsa!
Pestön
Förlag: Albert Bonniers förlag (2021). Läs även: Den stora utställningen. ISBN: 9789100181277.
Analfabeten av Agota Kristof är en kort och koncentrerad berättelse om ett liv format av skrivande och berättande.
Analfabeten av Agota Kristof är en självbiografisk kortroman där Kristof berättar om uppväxten i Ungern, flykten till Schweiz och om läsandet & skrivandet. Att läsa och att skriva är ibland omöjligt, men alltid livsviktigt. Agota börjar läsa som 4-åring och har med sig berättandet som en kraft genom livet. När hon lämnar Ungern lämnar hon dock modersmålet bakom sig. Hon blir en ”analfabet” och måste återerövra språket genom att lära sig franska.
Det här är det första jag läser av Kristof, även om jag har läst åtskilliga texter om hennes böcker. Jag har länge tänkt att jag ska läsa hennes omtalade trilogi som inleds med Den stora skrivboken. Den här sparsmakade boken väcker helt klart lusten att läsa mer. Snart är det jag som lånar något mer av Kristof!
Det var ett tag sedan jag uppdaterade något om vad jag och vår dotter läser tillsammans. När jag var föräldraledig var jag en frekvent biblioteksbesökare, men sedan jag började jobba igen i januari har jag inte kommit iväg. Vårt närmsta bibliotek har haft helgstängt sedan en tid, så det har inte varit så lätt att hinna dit, helt enkelt. Dessutom har vår flicka haft en lång period där hon inte haft speciellt stor ro eller intresse av att läsa. Nu har läsning dock seglat upp som en av favorit-aktiviteterna: hon kommer med böcker, kryper upp i knät och vill att vi ska läsa. Om och om igen. <3 Vilket mys! Här är några av hennes favoriter just nu.
Lillefantens räknebok av Camilla Lundsten
Är mitt barn ett geni som redan övar sig på matte? Nä. Men hon väljer medvetet Lillefantens räknebok ur hyllan och vill att vi läser. Vi får prata fritt kring bilderna, då räkneövningarna är långt över hennes nivå. Däremot älskar hon de färgglada och kontrastrika illustrationerna. Jag förstår henne! En jättefin bok, faktiskt. När hon är ca 3–6 år kan vi plocka upp boken igen och räkna tillsammans.
Lillefantens räknebok av Camilla Lundsten
Max blöja av Barbro Lindgren och Eva Eriksson
Åh, vad Max blöja är tråkig. Förlåt, men det är alltså en bok om att Max tar av sig blöjan, pinkar på golvet och sedan får en ny blöja. Som vuxen har man inte mycket intressant eller kul att hämta. Av någon anledning vill dock vår dotter gärna att vi läser den om och om och om igen. Hon blir arg när den är slut. Det är bara att börja om. Jag kan den utantill, tror jag.
Max blöja av Barbro Lindgren och Eva Eriksson
Bäbis tittut av Ann Forslind
Vi har ett helt gäng Bäbis-böcker hemma, däribland Bäbis tittut. Jag har bloggat om flera av dem tidigare. Vår dotter älskar dem. Det är enkla böcker med tydliga och fina illustrationer. Jag tycker faktiskt att de är ganska roliga – de slutar oftast med en kul knorr. Rolig bok även för mig alltså!
På dagis av Eli A. Cantillon och Solveig Serigstad Nielsen
I den sönderlästa boken På dagis får läsaren följa med en flicka till förskolan. Det som är grejen för vår dotter är flikarna (som mirakulöst nog sitter kvar!). Där under finns motsatser: klä av sig – klä på sig, vara hungrig – vara mätt och så vidare, och så vidare. Luckorna är kul. Kanske är det pedagogiskt också. Jag vet faktiskt inte hur mycket vår dotter snappar upp av själva berättelsen.
Exotiska fåglar av Marion Billet (översättning: Susanna Hellsing)
Exotiska fåglar är en pekbok i Nyfikna öron-serien. Boken har ytor att trycka på för att spela upp ljud – i det här fallet fågelläten. Vet inte hur korrekta ljuden är, men det spelar ingen roll. Beo-staren sjunger fint och min dotter är nöjd så länge det kommer att ljud (tror jag). Hennes lilla finger rör sig blixtsnabbt mot knapparna och dröjer sig kvar länge. Hon älskar det. Skönt också att knapparna inte kräver hårda tryckningar utan faktiskt funkar även för ganska små barn. Illustrationerna är för övrigt supersöta och kontrastrika.
Exotiska fåglar av Marion Billet
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.