Etikett: Utläst

  • Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe

    Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe

    Bokklubben vid livets slut, av Will Schwalbe, är en fin roman om den sista tiden i livet för författarens mamma och en bok om böcker de läser. Böcker, som leder in dem på samtal om livet och döden.

    Bokklubben vid livets slut är Will Schwalbes kärleksförklaring till sin bortgångna mamma, Mary Anne, och samtidigt en kärleksförklaring till litteraturen. När boken tar sin början har mamman fått reda på att hon har långt framskriden cancer med en mycket oviss prognos. Under tiden som följer kommer Mary Anne behöva spendera en hel del tid på sjukhus och hon har ofta sällskap av Will. Deras samtal under sjukhusvistelserna leder inte sällan in på böcker och snart har de en egen liten bokklubb, där de läser och diskuterar allt från nobelpristagaren Alice Munro till den svenska deckarförfattaren Stieg Larsson.

    Som läsare är det alltid spännande att ta del av andras tankar kring böcker de läst. När två personer läser en och samma bok kan upplevelserna blir totalt olika. Är det någonsin möjligt att läsa utan att blanda in sig själv och sitt eget bagage? Kanske just därför är böcker en tacksam ingång för att tala om livet självt. Och om döden.

    Utöver att vara en bok om böcker, är Bokklubben vid livets slut såklart en bok om ett liv som går mot sitt slut. Jag har, tack och lov, sluppit förlora en närstående i cancer, men jag förstår att det är en sjukdom som, mer än många andra sjukdomar, är en lång resa. Jag tycker att Schwalbe skildrar det så fint. Livet kan ta slut när som helst – en cancerdiagnos gör inte en person mindre levande här och nu. Wills mamma fortsätter att engagera sig i sin hjärtefråga: att öppna ett bibliotek i Kabul, hon fortsätter att tjata på barnen att resa, flytta, göra vad de vill i livet och hon fortsätter att göra allt för sina barnbarn. Livet fortsätter på sätt och vis som vanligt, men någonstans finns alltid vetskapen om att livet kan ta slut mycket snart. Att diskutera begravningen blir lika naturligt som att boka in att närvara på en stor middag med en förening hon är engagerad i. Framtiden och slutet existerar sida vid sida.

    Det är alltid berörande att läsa personliga och kärleksfulla berättelser av det här slaget. Självklart kändes den här läsningen. Ändå blev den inte den gråtfest jag kanske hade väntat mig; Det är mer en rörande bok om kärleken till sin mamma än en sorglig bok om döden. Och så är det naturligtvis en bok om böcker och vad läsningen kan betyda.

    Jag har mycket positivt att säga om Schwalbes fina självbiografiska roman. Jag måste dock också erkänna att den bjöd en del motstånd – det är någonting som får språket att kännas tungt och segt. Det flyter inte. Jag behövde gång på gång stanna upp och läsa om stycken. Sedan är det ju också så att när en person minns en förlorad närstående tenderar det att bli ganska platt. Det är inte direkt som att författaren skriver någonting kritiserande eller negativt om sin mor. Självklart hade jag inte väntat mig det eller velat det, för den delen, men det blir som sagt platt och för mig som inte kände Mary Anne blir hon märkligt nog aldrig särskilt levande i den här boken (oavsiktlig ordvits..!).

    Bokklubben vid livets slut

    Amerikansk titel: The end of your life book club.
    Översättare: Charlotte Hjukström.
    Förlag: Modernista (2013).
    ISBN: 9789174992458.

    Will Schwalbe

    Will Schwalbe (född 1962) är en amerikansk författare, journalist och entreprenör.

  • Slutet på sommaren av Anders de la Motte

    Slutet på sommaren av Anders de la Motte

    Slutet på sommaren, av Anders de la Motte, är en fängslande deckare som kretsar kring en försvunnen pojke och hur detta ouppklarade brott, decennier senare, fortfarande är ett sår hos de närstående.

    Slutet på sommaren är en deckare av Anders de la Motte. Jag är kräsen när det gäller spänningsromaner och tycker att det finns allt för många klyschor och uttjatade teman i genren. Därför blev jag positivt överraskad när jag omedelbart sögs in i den här berättelsen. Istället för ”polisen med personliga problem” är huvudpersonen ett brottsoffer. Istället för ultravåld, överdrivna actionscener och långsökta samband kretsar boken främst kring de sår ett brott skapar, de ärr som brottsoffer många gånger bär med sig genom livet. Det är inte totalt nyskapande, verkligen inte, men ändå uppfriskande i en genre som gått så många varv kring sig själv att författarna knappt vet vad de ska ta sig till för att fortsätta att överraska.

    Boken utspelar sig dels under 80-talet, när en pojke plötsligt försvinner för att aldrig mer återfinnas, dels i nutid, när hans syster kastas tillbaka till den där sommaren och till hur livet har blivit. Hela hennes tillvaro är skakig, som läsare förstår man att hon själv gjort saker som gör att omgivningen håller ett särskilt vakande öga på henne. Men hon har åtminstone ett jobb, ett jobb som innebär att hon leder gruppterapisamtal. En dag dyker det upp en man som verkar veta väldigt mycket om fallet med huvudpersonens försvunna bror. En tanke och en förhoppning väcks: tänk om hennes bror fortfarande lever?

    Slutet på sommaren är en verkligt fängslande bok om ett mysterium som engagerar. Att huvudpersonen har något opålitligt över sig gör det extra kittlande. Jag ville bara läsa och läsa och läsa och få reda på hur allt hänger ihop.

    Sedan kom slutet och boken skiftade från allt det där jag gillade till den där överdrivna, osannolika, knäppa deckaren jag läst så många gånger förut. Så synd! Fram till dess var boken något av en favorit i genren. Som helhet? Ett medelbetyg, tyvärr. Om jag kommer att läsa mer av samma författare? Förmodligen!

    Slutet på sommaren

    Förlag: Forum (2016).
    Serie: Årstidskvartetten.
    ISBN: 9789137149059.

    Anders de la Motte

    Anders de la Motte (född 1971) är en svensk författare med bakgrund som polis.

  • Pestön av Marie Hermanson

    Pestön av Marie Hermanson

    Pestön av Marie Hermanson är en historisk roman och deckare av den sort jag gillar bäst. Det är också en roma där Hermansons stil verkligen kommer till sin rätt.

    Pestön, av Marie Hermanson, är en deckare som utspelar sig i 20-talets Göteborg (och dess skärgård). En kropp hittas i vattnet och märken på halsen visar att den döde mannen har bragts om livet på ett brutalt sätt. Överkonstapel Nils Gunnarsson börjar undersöka saken och spåren leder till Pestön, en ö som tidigare har fungerat som karantänstation, men som nu är något annat. Journalisten Ellen Grönblad blir inblandad i fallet och tar sig till ön, officiellt för att arbeta som piga, för att i hemlighet undersöka vad som sker där ute.

    Har man läst några av Hermansons böcker vet man att hennes romaner har en alldeles egen stil där stämningen snabbt kan skifta och en vardaglig situation förbytas till surrealism. Hon har skrivit otaliga klaustrofobiska berättelser där huvudpersonernas verklighet visar sig vara något helt annat än de trodde. Pestön utspelar sig till stor del på en avskild ö som gömmer flera hemligheter. Det är en plats dit ingen reser utan särskilt ärende och där de få invånarna i någon mening har skapat sig sin egna lilla värld. Alla ingredienser finns för att skapa precis den täta stämning som Hermanson är så bra på.

    Utan att säga för mycket kan jag dock konstatera att Pestön är mer en historisk roman och lättsam deckare än någonting annat. Den är helt enkelt inte lika skruvad som mycket annat hon har skrivit. Det är ingen nackdel. Jag tycker att Hermanson har plockat ut det allra bästa och vävt ihop det med den typ av deckare jag gillar mest. Dessutom är det väldigt fint fångat 20-tal. Jag kan naturligtvis inte veta hur väl hon fångar tiden, men det känns autentiskt och finns många roliga detaljer som fångar oväntade tidsmarkörer. Hur förhåller exempelvis polisen till trafikbrott i en tid då bilar börjar bli vanligt, men där poliserna själva saknar bilar?

    Det här gillade jag! Vilken tur för mig att Pestön råkar vara en fristående fortsättning till Den stora utställningen. Det finns alltså mer att läsa!

    Pestön

    Förlag: Albert Bonniers förlag (2021).
    Läs även: Den stora utställningen.
    ISBN: 9789100181277.

    Marie Hermanson

    Marie Hermanson (född 1956) är en svensk författare.

  • Analfabeten av Agota Kristof

    Analfabeten av Agota Kristof

    Analfabeten av Agota Kristof är en kort och koncentrerad berättelse om ett liv format av skrivande och berättande.

    Analfabeten av Agota Kristof är en självbiografisk kortroman där Kristof berättar om uppväxten i Ungern, flykten till Schweiz och om läsandet & skrivandet. Att läsa och att skriva är ibland omöjligt, men alltid livsviktigt. Agota börjar läsa som 4-åring och har med sig berättandet som en kraft genom livet. När hon lämnar Ungern lämnar hon dock modersmålet bakom sig. Hon blir en ”analfabet” och måste återerövra språket genom att lära sig franska.

    Det här är det första jag läser av Kristof, även om jag har läst åtskilliga texter om hennes böcker. Jag har länge tänkt att jag ska läsa hennes omtalade trilogi som inleds med Den stora skrivboken. Den här sparsmakade boken väcker helt klart lusten att läsa mer. Snart är det jag som lånar något mer av Kristof!

    Analfabeten

    Fransk titel: L’Analphabète.
    Översättare: Marianne Tufvesson.
    Förlag: Wahlström & Widstrand (2019).
    ISBN: 9789146235637.

    Agota Kristof

    Agota Kristof (1956–2011) var en ungersk författare. Hon bodde i Schweiz en stor del av livet.

  • Min 1-årings fem favoritböcker just nu

    Min 1-årings fem favoritböcker just nu

    Det var ett tag sedan jag uppdaterade något om vad jag och vår dotter läser tillsammans. När jag var föräldraledig var jag en frekvent biblioteksbesökare, men sedan jag började jobba igen i januari har jag inte kommit iväg. Vårt närmsta bibliotek har haft helgstängt sedan en tid, så det har inte varit så lätt att hinna dit, helt enkelt. Dessutom har vår flicka haft en lång period där hon inte haft speciellt stor ro eller intresse av att läsa. Nu har läsning dock seglat upp som en av favorit-aktiviteterna: hon kommer med böcker, kryper upp i knät och vill att vi ska läsa. Om och om igen. <3 Vilket mys! Här är några av hennes favoriter just nu.

    Lillefantens räknebok av Camilla Lundsten

    Är mitt barn ett geni som redan övar sig på matte? Nä. Men hon väljer medvetet Lillefantens räknebok ur hyllan och vill att vi läser. Vi får prata fritt kring bilderna, då räkneövningarna är långt över hennes nivå. Däremot älskar hon de färgglada och kontrastrika illustrationerna. Jag förstår henne! En jättefin bok, faktiskt. När hon är ca 3–6 år kan vi plocka upp boken igen och räkna tillsammans.

    Lillefantens räknebok av Camilla Lundsten

    Max blöja av Barbro Lindgren och Eva Eriksson

    Åh, vad Max blöja är tråkig. Förlåt, men det är alltså en bok om att Max tar av sig blöjan, pinkar på golvet och sedan får en ny blöja. Som vuxen har man inte mycket intressant eller kul att hämta. Av någon anledning vill dock vår dotter gärna att vi läser den om och om och om igen. Hon blir arg när den är slut. Det är bara att börja om. Jag kan den utantill, tror jag.

    Max blöja av Barbro Lindgren och Eva Eriksson

    Bäbis tittut av Ann Forslind

    Vi har ett helt gäng Bäbis-böcker hemma, däribland Bäbis tittut. Jag har bloggat om flera av dem tidigare. Vår dotter älskar dem. Det är enkla böcker med tydliga och fina illustrationer. Jag tycker faktiskt att de är ganska roliga – de slutar oftast med en kul knorr. Rolig bok även för mig alltså!

    På dagis av Eli A. Cantillon och Solveig Serigstad Nielsen

    I den sönderlästa boken På dagis får läsaren följa med en flicka till förskolan. Det som är grejen för vår dotter är flikarna (som mirakulöst nog sitter kvar!). Där under finns motsatser: klä av sig – klä på sig, vara hungrig – vara mätt och så vidare, och så vidare. Luckorna är kul. Kanske är det pedagogiskt också. Jag vet faktiskt inte hur mycket vår dotter snappar upp av själva berättelsen.

    Exotiska fåglar av Marion Billet (översättning: Susanna Hellsing)

    Exotiska fåglar är en pekbok i Nyfikna öron-serien. Boken har ytor att trycka på för att spela upp ljud – i det här fallet fågelläten. Vet inte hur korrekta ljuden är, men det spelar ingen roll. Beo-staren sjunger fint och min dotter är nöjd så länge det kommer att ljud (tror jag). Hennes lilla finger rör sig blixtsnabbt mot knapparna och dröjer sig kvar länge. Hon älskar det. Skönt också att knapparna inte kräver hårda tryckningar utan faktiskt funkar även för ganska små barn. Illustrationerna är för övrigt supersöta och kontrastrika.

    Exotiska fåglar av Marion Billet
  • Mysteriet Henri Pick av David Foenkinos

    Mysteriet Henri Pick av David Foenkinos

    Mysteriet Henri Pick, av David Foenkinos, är en underhållande roman om ett refuserat manuskript som hittas långt senare och visar sig vara skriven av en pizzabagare i staden. Eller?

    Mysteriet Henri Pick, av David Foeninos, är en roman om en roman. Den utspelar sig i Bretagne, där en förläggare och hennes skrivande pojkvän hittar ett fantastiskt manuskript i ett bibliotek för refuserade böcker. Manuskriptet visar sig vara skrivet av Henri Pick, en pizzeriaägare, som numera är avliden. Änkan och dottern blir häpna när förläggaren och författarpojkvännen hör av sig. Ingen av dem har sett Henri läsa eller skriva. Kan han verkligen ha skrivit något så fantastiskt i hemlighet? Manuskriptet blir till bok och blir till stor bästsäljare. Boken och berättelsen runt omkring får folk att vallfärda till det lilla bretonska samhället och livet förändras för alla runt omkring – förläggaren, författarpojkvännen, änkan, dottern, bibliotekarien, de nya ägarna till pizzerian (numera ett crêperi) och många andra. Någonstans lurar ändå tvivlet. Kan Henri Pick verkligen ha skrivit detta?

    Det saknas inte böcker om böcker, bokhandlare, bokförlag och/eller författare. Greppet är genialt. Berättelser bli oftast bäst om man gräver där man står (eller?) och att droppa referenser till böcker och litteratur är en smart väg att gå för att roa en läsare. Det är kul och det känns lite internt och personligt. Jag gillar det! Och jag tycker att Foenkinos lyckas väldigt väl med den här romanen. Det är underfundigt och underhållande, karaktärerna är udda och roliga att följa. Dessutom: har vi inte alla någon gång suckat över allt ståhej kring någon bästsäljare som inte hållit måttet? I Mysteriet Henri Pick ställs frågan till sin spets; Vad är viktigast: berättelsen eller berättelsen om berättelsen?

    Mysteriet Henri Pick

    Fransk titel: Le mystère Henri Pick.
    Översättare: Sara Gordan.
    Förlag: Sekwa (2021).
    IBSN: 9789189157293.

    David Foenkinos

    David Foenkinos (född 1974) är en fransk författare.

  • Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand

    Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand

    Klubben för lyckliga slut, av Caroline Säfstrand, är en feelgoodroman som föga överraskande bjuder på lyckliga slut (och lite sorg längs vägen).

    Klubben för lyckliga slut, av Caroline Säfstrand, är en feelgoodroman om en brokig grupp kvinnor som träffas på en kurs i skrivterapi. Ivy har ett tungt bagage och lider av psykisk ohälsa med mycket oro, bland annat över sonen, men också över den bil som hon föreställer sig att hon är förföljd av. Lisbeth närmar sig pensionsåldern och längtar efter egentid, att få skriva, men känner sig kvävd av jobb och ännu mera jobb på hemmaplan, där hon förväntas vara barnvakt i stort sett varje helg. Hemma sitter mannen, redan pensionär, och är helt oförstående till hans hustrus situation. För att komma loss har hon ljugit om att hon ska gå en stickkurs. Cecilia, framgångsrik åklagare med stort kontrollbehov och ett pedantiskt städat hem, har halkat in på kursen av en slump. Hon är änka sedan en tid tillbaka och sedan sönerna flyttat hemifrån bor hon ensam i ett stort hus, men det är inte för egen del hon har sökt sig till kursen – hon har anmält sin syster, Michelle, som hon motvilligt har öppnat sitt hem för eftersom hon är mitt uppe i en skilsmässa. Kursens ledare heter Sam och verkar medvetet ha sökt upp kursdeltagarna – det är just de som har fått lappar med inbjudan till kursen. Hans bakgrund är höljd i dunkel. Vem är han? Varför leder han skrivterapikurser?

    Förlaget beskriver det som att författaren skriver feelgoodromaner med sorgkant. En bra beskrivning, tycker jag! Här finns många ingredienser som brukar återfinnas i feelgoodromaner: förälskelse, relationer, mysig småstad, tedrickande, systerskap, ett lyckligt slut. Det bjuds inte på speciellt många överraskningar och det är heller inte alltid det man vill ha. Vill man läsa något snällt och avkopplande är det här rätt bok.

    Med det sagt kan jag erkänna att jag har läst åtskilliga feelgood-berättelser skrivna med större finess. Jag tycker att karaktärerna känns stereotypa och platta. Det gäller inte minst Cecilia. Har vi inte alla träffat på allt för många fyrkantiga perfektionister i kulturen? Vi vet redan att de tydligen döljer något bakom sin prydliga fasad och att de kommer att må mycket bättre om de bara ”släpper loss lite”. Trist. Jag tycker också att boken innehåller alldeles för många berättelser och sidospår som vävs ihop på ett nästan tillkämpat sätt. Slutligen lämnas absolut ingenting åt läsaren. Allt skrivs ut och redogörs för. Jag tycker att man som läsare blir skriven på näsan.

    Nu blev det många negativa punkter, känner jag. Ändå har jag ju läst boken och det är ett gott betyg ändå, eller hur? Ibland behöver man inte komplicerade och förbluffande böcker, ibland behöver man bara just precis sådant här.

    Klubben för lyckliga slut

    Förlag: Forum (2021).
    Läs även övriga delar i sviten Vid livets vägskäl: Vingården för vilda drömmar och Sanninen om ostrondykerskan.
    ISBN: 9789137156033.

    Caroline Säfstrand

    Caroline Säfstrand (född 1972) är en svensk författare. Hon medverkar också i podden Feelgood med Jenny & Caroline.

  • Spionen som kom in från kylan av John le Carré

    Spionen som kom in från kylan av John le Carré

    Spionen som kom in från kylan av John le Carré är en mörk spionroman som utspelar sig under kalla kriget.

    Spionen som kom in från kylan av John le Carré är något av en klassiker inom spionromangenren. Här finns ingredienser som Kalla kriget, Berlinmuren, hemliga operationer och dubbelspel. Boken kretsar kring Alec Leamas, en erfaren agent, placerad som chef i Berlin. Hans verksamhet är på väg att upplösas och Leamas är beredd att lämna spionlivet och ”komma in i värmen”. Hans chef har andra planer: han ber Leamas att utföra ett sista uppdrag för att sedan gå i pension – han ska återvända till Berlin och lämna desinformation om Hans-Dieter Mundt, en östtysk spion.

    Min enda tidigare erfarenhet av John le Carrés spionthrillers är Tomas Alfredsons filmatisering av Mullvaden: Tinker, Tailor, Soldier, Spy. Jag såg den på bio när det begav sig och fattade ingenting, även om jag i och för sig tyckte att det var en riktigt snygg film. Inte ens när jag såg om den vid ett senare tillfälle trillade polletten ned. Nu har jag lyssnat på Spionen som kom in från kylan som Radioföljetong och jag ska villigt erkänna att jag har börjat om lyssningen flera gånger utan att känna att jag till fullo greppade vad boken egentligen handlar om. Jag vet inte vad det här säger om mig. Den där världen är svårgreppbar, antar jag, för oss som inte direkt jobbar med underrättelser. Det hör till situationen att folk agerar med en dold agenda och att det finns gott om hemligheter. Det blir således ett komplicerat pussel för läsaren att lägga ihop och det görs kanske inte med enkelhet när man är en heltidsarbetande småbarnsförälder. Det jag tar med mig är i alla fall en hel del tankar om Kalla kriget och om att jobba med underrättelser. Det är en rå och kall värld le Carré målar upp. Man blir berörd.

    Jag kommer säkert ge le Carrés spionromaner en till chans. Tredje gången gillt! Nästa gång vill jag varken se en filmatisering eller lyssna på ljudbok. Jag vill läsa själv, se texten och ana vad som rör sig mellan raderna. Jag tror hans böcker är som bäst på det sättet.

    Spionen som kom in från kylan

    Brittisk titel: The Spy Who Came in from the Cold.
    Översättare: Hans-Jacob Nilsson.
    Förlag: Albert Bonniers förlag (2021).
    ISBN: 9789100581459.

    John le Carré

    John le Carré är pseudonym för David Cornwell (1930–2020), en brittisk författare. Han har även arbetat åt den brittiska underrättelsetjänsten.

  • Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti

    Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti

    Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti är en kort, men rik, roman om en skavande mor-dotter-relation och ett svårt cancerbesked.

    I Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti reser en mamma ned till sin vuxna dotter i storstan. Det finns någonting som skaver hela tiden. Dottern har ett stort behov av att visa att hon har skapat sig ett nytt liv i stan och att hon aldrig kommer att återvända till det norrländska samhälle hon vuxit upp i. Här finns ett liv med studier och en hund med korta ben. När mamman hälsar på strosar de runt bland affärer och restauranger och hela tiden vibrerar en spänning – plötsligt kan det brista: som när hunden kissar på golvet och dottern faller i gråt.

    Man förstår att både mamma och dotter bär på ett bagage och att båda har sina bekymmer. Mammans hemlighet är den tuffaste: hon har drabbats av spridd cancer med usel prognos. Resan ner till dottern handlar om att ge dottern detta tuffa besked. Men orden kommer inte fram.

    Kaffe med mjölk är en kort roman och den utspelar sig under några få dagar i huvudpersonernas liv. Ändå är den rik och har många lager. Skildringen av den såriga mor-dotter-relationen är hjärtskärande och vemodet som ligger som en slöja över texten är berörande. En underbar liten bok!

    Kaffe med mjölk

    Uppläsare: Marie Richardson.
    Förlag: Wahlström & Widstrand (2022).
    ISBN: 9789146239369.

    Ella-Maria Nutti

    Ella-Maria Nutti (född 1995) är en svensk författare och psykologstudent. Kaffe med mjölk är hennes debutroman.