Jag har läst det franska originalet parallellt med den svenska översättningen. Har inte mycket att tillägga. Tyckte mycket om boken, men funderar lite kring valet av framsida. Varför detta kitchiga vykort? Den svenska har en betydligt mörkare bild på en pojke med något outgrundligt i blicken. Det känns lite mer representativt för boken än denna arrangerade snölek. Nåja. Bra bok!
Etikett: Utläst
-
La classe de neige
-
Vinterskola
När klassen ska på skidläger anländer Nicolas lite senare än de andra barnen. Till skillnad från de andra har han inte åkt buss dit utan han har istället blivit ditskjutsad av sin överbeskyddande far, som ansåg bussresan vara för farlig. Under ankomsten lyckas Nicolas glömma bagaget i faderns bil, så lägervistelsen startar med att han redan från början är lite utanför i sällskapet och att han dessutom tvingas utstå förnedringen när ingen vill låna ut en extra pyjamas till honom.Förhoppningen är att pappan snabbt ska upptäcka misstaget och återvända med Nicolas packning, men dagarna går och pappan går inte ens att få tag på eftersom han är på resande fot i jobb och ingen vet riktigt var han håller hus.
Nicolas är en mycket ensam pojke med många rädslor. Han är rädd för att pinka i sängen och han förföljs av mardrömmar. Ofta låter han fantasin skena iväg och verkligheten blandas ihop med skräckhistorier från böcker och otäcka berättelser som hans pappa har berättat för honom. När pappan inte dyker upp börjar Nicolas att fundera på om han kanske har varit med om en olycka och dött. I fantasin ser han hur personalen på lägret berättar det för honom och tar hand om honom i hans sorg. Inne i honom finns en stor längtan efter att bli sedd, ompysslad och att inte behöva vara rädd.
Boken har inget högt tempo, men spänningen växer ändå och berättelsen får till sist ett ganska otäckt, förbluffande och sorgligt slut. Under vägen dit satt jag som läsare och undrade hela tiden vad för hemskt som skulle hända som baksidestexten varslar om. Det är inte så mycket som händer Nicolas, men saker händer och verkligheten omkring känns alldeles rå.
Jag gillar verkligen den här boken. Den är väldigt läsvärd och en bok helt i min smak. Den lämnar mycket över till läsaren och det uppskattar jag.
-
Klimatsmart: din guide till en miljövänligare vardag
Färgglad och välillustrerad är den här lilla boken, som ska få folk att inte bara tycka att klimatfrågan är totalt hopplös och utmattande utan också att inse att vi kan göra något för att förändra. Det är ganska handfasta tips som författarna kommer med – till exempel enkla regler som man kan följa om man vill handla mat på ett mer miljösmart sätt och tips på vad man kan tänka på när det gäller att åka bil eller resa på annat sätt.Egentligen kommer den inte upp med något revolutionerande, men det är heller inte meningen. Meningen är att på ett lättförståeligt och inbjudande sätt berätta vad vi alla kan göra för att göra skillnad. Jag tycker de lyckas ganska bra. Miljöfrågan är sällan ensam morot för människor att förändra sin livsstil, men här finns också en massa beräkningar som visar vad du och jag faktiskt kan tjäna i pengar (och koldioxid) på att förändra vår livsstil. Jag önskar att alla läste boken och tog till sig av tipsen, även om en del av tipsen känns lite på gränsen till fåniga.
Vad jag gillar är att den trots allt inte är allt för präktig. Även författarna inser att man kanske ändå vill åka på en utlandssemester med flyg, men de är inte dåliga på att ge alternativ eller att rada upp saker man kan göra för att resan ändå ska vara så klimatsmart som möjligt.
Jag gillar den här boken! Al Gores film fick mig att tappa tron på planetens framtid. Den här boken lyfter fram fakta (och skräckscenarion), men lite hopp får man ändå. Sedan att man också kan känna sig rätt dålig, när man trots att man har läst boken inte lever så klimatsmart som man borde, är en annan diskussion.
Jag hoppas att de människor som behöver ett uppvaknande och en liten kick läser det här. De som redan är skapligt insatta kanske ska lämna den oläst eller skaffa den och bläddra omkring lite i. Den är rätt kul (får man säga så?) att blädda i faktiskt. Den är inbjudande och är full av små faktarutor att kasta ett öga på. Visste du till exempel att om Mälaren och Vänern drabbas av befarade översvämningar slutar notan på minst 14 miljarder kr? Ganska mycket pengar tycker jag!
-
En kort berättelse om traktorer på ukrainska
Nadjas pappas är åttiofyra år när han plötsligt hör av sig och berättar att han ska gifta om sig efter mammans död två år tidigare. Den nya frun, Valentina, är en trettiosexårig kvinna från Ukraina. Hennes smak är katastrofal och hennes längtan efter all västerländsk lyx är enorm. Äktenskapet blir inte särskilt lyckligt. Valentina kräver nya bilar och andra prylar hela tiden och pappans lilla pension kan inte riktigt tillgodose det.Pappan bryts ned allt mer och det är en ganska sorglig historia att läsa om. Ändå är det en ganska humoristisk bok.
I bakgrunden till berättelsen om pappans märkliga äktenskap utspelar sig en annan berättelse, en inre resa som Nadja och hennes syster tar när de plötsligt dras in i pappans trubbel. Plötsligt börjar deras egna ursprung i Ukraina att göra sig påmind och bortträngda minnen kommer upp.
Det är en väldigt varm och kärleksfull berättelse om en lite splittrad familj och frustrerande försök att förstå varandra. Jag tycker mycket om den här boken. Den är knäpp, varm, rolig och alldeles tragisk.
-
Harry Potter och dödsrelikerna
Så var det äntligen dags att läsa slutet på denna berättelse, om kampen mellan det onda och goda i trollkarlsvärlden. De sex föregående böckerna har sakta men säkert byggt upp en spänning. I de första böckerna kan man inte riktigt förstå vad som händer och vad allt syftar till. Huvudpersonen är en liten kille, som upptäcker att han kan utöva magi. Han dras in i trollkarlsvärlden, som existerar lite parallellt med den värld vi känner till, och börjar i bok efter bok att inse att det finns en stor ondska som han kanske är utsedd till att förgöra. Jag ska erkänna att jag inte blev frälst till en början, men ju äldre den lilla killen blev, desto råare blev världen omkring honom och när jag vände det sista bladen i den sjätte boken kunde jag inte göra annat än att känna mig rejält fast i denna berättelse. Jag vet inte om någon annan bok har väckt en sådan nyfikenhet hos mig och fått mig att vilja sträckläsa så mycket.Spänningen var alltså rejält uppskruvad från sida ett och hela den närmare 800 sidor tjocka boken, den sista boken om Harry Potter, har jag nu läst ut i en rasande fart. Det känns närmast tomt nu. Frågetecken från tidigare böcker har rätats ut. Kanske är den här sista boken om Harry Potter lite väl pretentiös på sina ställen, men jag ser gärna förbi det. Det här var en underbar läsuppelvelse! Och till min lycka är inte den här sista boken en snabb redogörelse för hur Harry Potter steg för steg går till väga för att slutföra det uppdrag han getts. Tack och lov hinner den nämligen ta en del svängar så att det är nervkittlande ända till slutet.
Jag har inte så mycket mer att skriva. De flesta bokintresserade har nog provat Harry Potter och gillar man de här böckerna så gör man. Gillar man de inte kan man kanske tycka att de är töntiga, att en del personer blir lite väl glorifierade och att en del saker är förutsägbart eller avhandlas för snabbt. Själv har jag verkligen fastnat för Potter. Det är den enda fantasy hittills som jag faktiskt tycker har varit läsvärd. Som vanligt är jag mycket glad åt att den handlar om människor med känslor och med både dåliga och bra egenskaper istället för om abstrakta sagofigurer. Man kan leva sig in i böckerna och känna igen sig, trots att den utspelar sig på en skola som lär ut trollkonst, samtidigt kan man också drömma sig bort till den magiska värld boken utspelar sig i. De flesta kan nog hitta något i de här böckerna.
Nu hoppas jag bara att Rowling sätter punkt på historien på riktigt och inte får för sig att skriva en till serie om häxor och trollkarlar på Hogwarts. Det skulle förta ganska mycket av grejen för mig. De här böckerna var bra och liknar inte riktigt några andra och för mig ska det vara så.
-
Allt är upplyst
Jag skulle gissa att den här populära boken även har lästs av Jonas Hassen Khemiri, som har skrivit Montecore. Det finns nämligen en del gemensamma nämnare mellan dessa böcker. Liksom Montecore utspelar sig den här boken på flera nivåer och liksom Montecore har författaren lånat ut sitt namn till en av bokens huvudpersoner, som för övrigt också råkar vara en författare. Boken består dels av en brevväxling mellan två personer, där man som läsare bara får ta del av breven från den ena parten och får läsa lite mellan raderna för att förstå vad som har skrivits från den andra personen. Dels består boken av utkastet till en bok, som kommenteras i brevväxlingen. Boken består också av ytterligare en berättelse, som handlar om när de två brevskrivarna reser runt i Ukraina, i jakten på en bortglömd by och ett bortglömd stycke historia.De ena huvudpersonen är Jonathan, en judisk amerikan med sitt ursprung i Ukraina, som skriver på en bok och som vill leta upp berättelsen om hans släkt. Den andra huvudpersonen är den som kommer att bli judens tolk, trots att hans engelska är bristfällig. Det blir endråplig historia om en roadtrip genom Ukraina och stundvis är det också en sorglig berättelse eftersom resan hela tiden närmar sig en historia om en by som blev utplånad av nazister under det andra världskriget.
Boken blandar högt och lågt och berättandet blandas, som sagt var, ut av Jonathans egna utkast till en bok. Det är en berättelse som närmast liknar en underlig saga som hela tiden rör sig framåt mot slutet – nazisternas intåg.
Det är en märklig bok, som både är underhållande och i nästa stund kan vara svårsmält rå i beskrivningarna om död och sorg. Det jag gillar mest med den är språket, som inte alltid följer regler och rekommendationer när det gäller språkbruk, men som alltid har en självklar del i berättandet och som alltid tillför något viktigt för att göra den här boken till den fascinerande bok det är. Mycket läsvärd!
-
Nu heter jag Nirak
Pohl har fått en hel del vass kritik för denna bok (kanske har han fått en del bra kritik också, men den har jag i sådant fall missat). I DN kallades boken till och med för ”en gubbsjuk fantasi”. Jag visste knappt om jag skulle våga läsa boken eftersom Pohl är min tonårstids favoritförfattare och hans tidigare böcker har betytt mycket för mig. Jag valde ändå att läsa boken och försökte att inte låta recensionerna färga mitt omdöme om boken allt för mycket.Efter att ha läst den kan jag tycka att en del saker är väl starkt. Den handlar om en trettonårig tjej, som blir sexuellt utnyttjad av sin mammas nya kille. Jag vet faktiskt inte vad alla, i detalj beskrivna, sexscenerna egentligen tillför, men å andra sidan är det ingen ovanlig ingrediens i Pohls böcker. De handlar ofta om utsatta barn och det är inte första gången Pohl beskriver barns sexuella upptäckter i klartext (även om det i det här fallet är första gången det rör sig om övergrepp efter vad jag minns från tidigare böcker).
Det är en ganska tung läsupplevelse. Man är nästan tvungen att lägga den ifrån sig ibland för att smälta den eftersom det faktiskt är jobbigt att läsa om vad bokens huvudperson, den trettonåriga tjejen Karin, utsätts för. Karin har verkligen hamnat i kläm mellan mamman, totalt blind för vad som händer hennes dotter, och pappan, som också har skaffat en ny familj. I Karin finns också en till huvudperson, Nirak, som finns inuti Karin, som en låtsaskompis, och som förgäves försöker att rädda Karin undan det förhållande hon dras in i med mammans nya kille.
Det hade kunnat vara en väldigt bra bok, men när den var slut kunde jag inte förstå vad Pohl egentligen ville säga med den. Jag kanske inte ska avslöja bokens slut, men en hel del i boken anspelar på att Karin frivilligt drar sig till den här mannen, som faktiskt skadar henne. Boken känns mest som ett diskussionsunderlag. Efter att ha läst den känns berättelsen långt ifrån avslutad och det som återstår är att diskutera hur Karin egentligen kunde hamna i den här situationen och vad som lockade henne till den här mannen.
Ämnet är tungt och värt att våga lyfta fram i en bok och diskutera kring. Jag vet dock inte om Pohl lyckas nå fram. En gubbsjuk fantasi skulle jag inte vilja kalla den, men jag frågar mig verkligen vad poängen med den är och jag slutar läsa med en undran över vad som hände Karin sedan.
-
Girlfriend in a coma: Ledmotiv till jordens undergång
Boken tar sin början 1978, då en fest får att abrupt slut för några tonåringar. En av tjejerna i gänget, Karen, blir plötsligt medvetslös. Medvetslösheten är en koma som kommer att vara i 17 år framåt. Under den tiden hinner Karen med att, med hjälp av kejsarsnitt, föda det barn, som hon och hennes kille, Richard, har väntat utan att han har vetat om någonting. Livet tar en skarp vändning för både Richard och de andra i gruppen, som få se deras vän börja tyna bort, men det är inte bara Karens och de andras liv som förändras medan tiden går. När Karen så småningom vaknar upp ur sin koma, vaknar hon till en värld som hon inte längre känner igen.När Karen vaknar upp har hennes vänner fullt upp med sina liv, som innerst inne är rätt meningslösa. De jobbar inom filmindustrin, går på droger och ägnar sina barn för lite uppmärksamhet. Det är något som saknas, inte bara hos de gamla vännerna, utan också hos alla människor. En stor förändring är på väg mot världen och bara Karen har sett glimtar om vad som ska hända. Det hon ser är att jorden kommer att gå under.
Det är en ganska pladdrig bok, som utåt sett handlar om några helt vanliga människors liv, men också väcker frågor om varför vi lever som vi gör. Det tog mig lång tid att läsa ut boken. Det är säkert många som finner den tankeväckande och kanske underhållande. Själv tyckte jag dock mest att den var seg. Dessutom känns språket styltigt med en massa konstiga slanguttryck och vardagssvenska. Översättningen känns inte helt lyckad helt enkelt. Jag blev inte så imponerad, men boken har en hel del ljusglimtar och jag tycker mycket om Couplands sätt att berätta.
-
Le tueur de patrons
Det är norra Frankrike och arbetslösheten är ett problem. Bokens berättare arbetar med film och TV-produktioner och jobbar precis med en dokumentär om arbetslösheten. En av de människor som han har mött under arbetet med dokumentären är Jean-Luc Flamant. När polisen dyker upp blir han därför indragen i att försöka leta upp Jean-Luc som misstänks för mordet av en företagsledare.Det är ganska spännande och en hel del nya ord att lära sig om man pluggar franska på lagom lätt eftergymnasial nivå. Annars har jag inte så mycket att kommentera.