Fördjupade studier i katastroffysik av Marsha Pessl
Vilken bok! Det här är precis min typ av avkoppling! Fördjupade studier i katastroffysik är upplagd som en kursplan med introduktion, litteraturlista (kapitel) och en sluttentamen, som på ett kul sätt tar upp många av de frågor som man som läsare ställs inför under läsandets gång – och det är verkligen många frågor som väcks! Sympatierna hinner ändras både en och två gånger och man hinner både tappa andan av spänning, andas ut och stå inför en riktig cliffhanger igen medan de över 500 sidorna passeras.
Huvudpersonen är den sextonåriga Blue, som under hela uppväxten har flyttat fram och tillbaka över hela USA med sin professor till pappa. Mamman är död sedan länge och livet är mest kantat av pappans överbeskyddande omsorger och en nästan sjuk mängd böcker (i vart och vartannat stycke finns det referenser till litteratur och tidskrifter). Det är först när de slår sig ner i den lilla staden Stockton som den lillgamla Blue får jämnåriga vänner.
Lärarinnan Hannah Schneider för ihop henne med ett sammansvetsat gäng som kallar sig Aristokraterna. Plötsligt blir det en vana att varje vecka gå på middag hos Hannah tillsammans med Aristokraterna och diskutera smått och stort här i livet. Hannah lyckas charma dem alla. Hon ser dem, ger dem råd och tränger sig in i deras innersta. För mönstereleven Blue öppnar sig en ny värld, som inte bara består av att plugga och diskutera djupa ämnen med sin far, utan också består av galna fester med de nya vännerna och att tillsammans med dem smyga på deras märkliga vän och lärarinna. Hur nära Hannah än kommer dem, så avslöjar hon märkligt lite om sig själv och om sin egna bakgrund och liv. Det är först efter en katastrofal campingutflykt som allt ställs på ända och Blue plötsligt står ensam inför en mängd svek och frågor.
Jag blev helt fängslad av boken och kunde inte lägga den ifrån mig. Jag älskar det finurliga berättandet, de roliga referenserna, humorn och mörkret. En både spännande och välskriven roman!
I korhet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa en finurligt berättad roman som bjuder på stor spänning och många överraskningar – och roliga bokreferenser.
Betyg: 5 böcker av 5.
Om Marisha Pessl och Fördjupade studier i katastroffysik
Marisha Pessl (född 1977) är en amerikansk författare. Hon debuterade med den uppmärksammade Fördjupade studier i katastroffysik (Special topics in calamity physics) 2006. Pessl har en hemsida, en fansida på Facebook och twittrar under @marishapessl.
””Jag skrev den här redogörelsen ett år efter att jag hittade Hannah död.
Jag trodde att jag hade lyckats utplåna alla spår av den där natten inom mig. Men jag hade fel.
Varje natt när jag slöt ögonen och försökte sova såg jag henne framför mig igen, precis som jag fann henne, hängandes från en tall i en orange förlängningssladd. Nacken var bruten som en tulpanstjälk och ögonen såg ingenting.
Eller så var det just det som var problemet. De hade sett allting.”
Sextonåriga Blue har aldrig bott på samma plats i mer än en termin. Tillsammans med sin pappa, den erkände gästprofessorn, har hon rest runt i USA och fått det mesta av sin skolundervisning i bilen. Trots detta, eller kanske just därför, är Blue en toppstudent som vet mer om den klassiska litteraturen än om det liv som tonåringar förväntas leva. Men när Blues pappa plötsligt beslutar sig för att Blue ska tillbringa hela sitt sista år i high school på ett och samma ställe, tar hennes liv en oanad vändning. På ärevördiga St. Gallway School blir hon indragen i en grupp studenter som kallas ”De blåblodiga” och vars tillvaro kretsar kring Hannah Schneider, skolans karismatiska filmlärare. Snart befinner sig Blue i en komplicerad härva av konspirationer, svek och död.”
Har ni sett filmen Butterfly effect? Den här boken går lite i samma tema: kan man ändra förloppet om man går tillbaka i historien och ändrar på något? Vad hade hänt om lilla Ulrika, utsatt för övergrepp av sin far, tar emot den utsträckta handen när skolan börjar rota i var hennes besynnerliga skador kommer ifrån? Vad hade hänt om pappan, i sin rullstol, hade skjutits över kanten där man inte får gå? Vad hade hänt om teckningen på anslagstavlan inte hade försvunnit?
Det finns många frågor i denna bok och läsaren lämnas inte direkt med några svar. Berättarstilen är ganska experimenterande. Historien tar sig fram fragmentariskt och delar ur Ulrikas vuxna liv blandas med svåra ögonblick från hennes barndom. Jag är inte helt förtjust i sådana här böcker. Det blir för rörigt, för lite klartext, för mycket frågor. Samtidigt känns boken väldigt mycket Pohl och jag gillar Pohl. Språket känns igen, skildringen av utsatta barn och den öppna kritiken mot skolpersonals förmåga att hantera ”svåra barn” känns också igen. Eftersom jag har läst mycket av Pohl kanske denna, ganska tidiga bok från honom, inte säger så mycket som jag inte har hört berättas förut från samma författare. Jag tycker ändå att det är en tänkvärd och gripande läsning, men det är definitivt inte den avkopplande litteratur, som jag behöver som mest just nu.
Som nybliven singel trodde jag att det här skulle vara en rolig och avkopplande bok, men jag fann den mest löjlig. Boken består av ett antal kapitel med titlar som: ”Han vill faktiskt inte ha dig om han inte bjuder ut dig”, ”Han vill faktiskt inte ha dig om han bara vill träffa dig när han är full” och ”Han vill faktiskt inte ha dig om han går upp i rök”. Helt sant. Mycket av det som står i kapitlen är skojigt och ibland finns det, sorgligt nog, en ganska hög igenkänningsfaktor. Det stora problemet är egentligen inte idén med boken, för jag tror att typ alla tjejer behöver påminnas om att de förtjänar något bättre än killar som inte är helt hundra och att de förtjänar uppmärksamhet och respekt. Problemet är de löjliga texterna och upplägget.
Största delen av boken består av påhittade brev som den manliga författaren svarar på och alla svaren går egentligen ut på att man som tjej inte ska höra av sig, ta initiativ, ta första steget eller bry sig över huvud taget. Taktiken, som författaren propagerar för, är rena 1800-talet och skrattretande. Varje kapitel består också av texter skrivna av den kvinnliga författaren och de är i princip en ursäkt för att hon finns och är en sådan hopplös kvinna som ändå går på alla nitar och börjar hitta på ursäkter för hopplöja dejter som inte hör av sig och så vidare. Jag vill kräkas.
Vore det inte för att alla tjejer borde tänka över vilken respekt vi förtjänar så skulle jag ge den här boken en nolla i betyg. Hade den varit skriven av några andra än Behrendt och Tuccillo så hade jag kanske vågat ge boken ett toppbetyg, för jag tror att sådana här böcker kan behövas. Dock behöver ingen kvinna läsa mansgrisiga texter om hur vi ska lämna över allt agerande till männen eller texter, som är skrivna med utgångspunkten att peppa, men som egentligen bara förringar och förlöjligar alla problem man faktiskt kan ha när det gäller relationer och att dumpa och att bli dumpad.
Nu har jag inte uppdaterat på ett tag, men det beror inte på att jag inte har läst något, det beror på en strejkande Internetuppkoppling. En av de utlästa böckerna är den lilla novellsamlingen La boîte noire.
I La boîte noire rymms fem små noveller. Novellen som delar samma titel som boken handlar om en man har varit medvetslös efter en bilolycka. Han har tappat minnet, men när han skrivs ut från sjukhuset får han med sig en bok, där en av sjuksköterskorna har antecknat saker han har sagt under medvetslösheten. För honom är orden lösa fragment och han har svårt att koppla ihop dem med vad som har hänt honom, men sakta börjar det rullas upp vad som egentligen hände under olyckan.
Ingen av novellerna sa mig egentligen så mycket nytt. De är ganska lättsamma: roliga ibland och spännande ibland. För mig vad det mest en stunds avkoppling för att hålla igång franskan, men jag tycker ändå att det var en helt okej bok. Om man, som jag, inte riktigt har tid att läsa så mycket skönlitteratur kan det vara väldigt skönt att läsa noveller.
David Ericsson är i grunden yrkeschaufför. Det känns lite otippat att en lastbilschaufför skriver dikter när trafiken är lugn, men jag är glad att det finns en Lars Ericsson, som dessutom ger ut böcker. I novellsamlingen Truck stop finns de där miljöerna som det så sällan berättas om: lastningen, livet på vägarna, stoppen vid tradarfiken, fifflet med arbetstidsböckerna (för att komma fortare hem). Det är mycket längtan, timtals nötande på vägarna, stress och ensamhet, men det är ändå en varm och härlig bok. Jag tycker jättemycket om den, även om vissa noveller faller mig mindre i smaken än andra. Helt klart läsvärd! Det här är fint porträtterade människor och kärlek & längtan från ett lite annat perspektiv än det vanliga. Det är också en förmodat sann och äkta berättelse om livet på vägarna.
Det blev ingen bok läst i oktober (förutom Kemiteknik, Kemisk reaktionsteknik, Design of Experiments, Multi- and Megavariate Data Analysis, ja, ni fattar). Nu har jag i alla fall vänt sista bladet på Dödssynden och jag hoppas att jag snart står näst i tur på någon av de böcker som jag började köa för på biblioteket när jag kom tillbaka till Umeå i september. Tusen strålande solar borde vara min ganska snart. De andra kanske jag kan hoppas på att få i början av nästa år. Men Dödsynden alltså:
Det är 30-talets USA och den lilla flickan Scout lever ett tryggt liv, fullt med lekar med storebrodern och andra kompisar. Pappan är advokat och när han får till uppgift att försvara en svart man, som anklagas för våldtäkt, får Scout också upp ögonen för samhällets mörkare sidor. Trots att den anklagade mannen knappast har begått brottet har han inte en chans att undslippa ett dödsstraff, p.g.a. den utbredda rasismen i samhället.
När boken kom var den förmodligen väldigt angelägen och det är den till stora delar fortfarande. För mig kändes det dock mest som en lagom lättsmält klassiker och min största behållning är att få läsa om Scouts uppväxt och livet i småstaden, som boken väldigt varmt och detaljrikt berättar om.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en moden klassiker om rasism i 30-talets USA.
Betyg: 3 härmfåglar av 5.
Om Harper Lee och Dödssynden
Harper Lee (född 1926) är en amerikansk författare. Dödssynden (To kill a mockingbird, utgiven första gången 1960) är hennes enda roman och för den tilldelades hon det prestigefyllda Pultizerpriset. Idag räknas den som en modern klassiker.
Originalets titel: To kill a mockingbird.
Översättare: Jadwiga P. Westrup.
Utgivningsår: 1960 (första utgåvan), 1960 (första svenska utgåvan, Bergh), 2015 (pocketutgåvan på bilden, Bonnier).
Antal sidor: 272.
ISBN:9789174294958.
Baksidestext
”Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin. Scout ser den lilla staden med sina invånare för vad den är och hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss slipper undan.”
I Kungens komediant fortsätter Agneta Pleijel att berätta om ett stycke svensk historia. Den tidigare boken i serien, Drottningens chirurg, handlade om kirurgen Schützer och i den här boken får vi följa en av hans lärlingar, Lars Hjortsberg.
Lars, som så småningom får jobb som skådespelare, rör sig på slottet och umgås med Bellman. I bakgrunden av berättelsen om Lars berättas historien om Gustav III och mordet på honom.
Jag gillade boken, för jag gillar historiska romaner och jag hade stor behållning av skildringen av skådespelarlivet i Sverige under den här tiden och av berättelsen om Gustav III. Själva historien om Lars engagerade mig inte så mycket av någon anledning, men jag kommer nog fortsätta att läsa eventuellt kommande delar i denna släkthistoria.
Jag gillar verkligen den här boken! Det bästa jag vet hos böcker är när språket används mer än för att bara föra berättelsen framåt, när språket används som en del av berättelsen. Jonathan Safran Foer gör det och i den här boken är det inte bara språket som är en del av berättelsen, utan här skildras också känslor med hjälp av bilder. Ibland är texten inte ens läslig. Ibland är den inringad med rött. Jag gillar det! Det är annorlunda och det tillför något till den här berättlesen, med lilla Oscar Schell som huvudperson.
Oscar har förlorat sin pappa i 11:e september-attacken. Sorgearbetet består bland annat av att i hemlighet lyssna på de meddelanden som pappan talade in på telefonsvararen när olyckan hände, men kanske framför allt tar det sitt utryck i ett hopplöst letande efter ett visst lås. Oscar har nämligen hittat en nyckel som har tillhört pappan och på kuvertet som nyckeln låg i det står namnet ”Black”. Nu går sökandet över hela New York hos alla som heter Black i efternamn. Det blir ganska många möten med helt vanliga och alldeles excentriska människor.
Parallellt med berättelsen om Orscar berättas historien om Oscars farfar, som aldrig har träffat sin son eller sitt barnbarn. Det är en märklig man, som har förlorat sitt tal och istället skriver allt han vill säga i en bok. Det mest märkliga är kanske förhållandet, till farmodern, som är så kantat av regler och överenskommelser att de alldeles har lyckats undvika att komma varandra nära. Trots detta står de varandra otroligt nära och kan nästan intiutivt kommunicera trots att farfadern inte kan tala och trots att farmodern ser dåligt.
Jag har påbörjat den här boken flera gånger när jag var yngre, men jag har aldrig kommit någon vart förrän nu. Efter att ha läst den kan jag inte riktigt förstå varför jag ryggade tillbaka tidigare, för jag gillar verkligen den här boken. Kanske blev jag lite avskräckt efter att ha läst Sofies värld, som är mer fakta än skönlitteratur. Jostein blandar även i Spelkortsmysteriet in filosofiska frågor och resonemang och ger några historielektioner, men mest är det skönlitteratur.
I centrum står Hans Thomas som reser igenom Europa med sin pappa för att leta reda på Hans Thomas sedan länge försvunna mamma. Under resan luras de att göra en avstickare till en liten by, där Hans Thomas blir bjuden på bullar av en märklig bagare. En av bullarna innehåller en liten, liten bok, som Hans Thomas läser i hemlighet med hjälp av ett förstoringsglas. I bullboken berättas en spännande berättelse om en skeppsbruten man och på något märkligt sätt verkar boken kopplad till Hans Thomas själv och bagaren i den lilla byn.
Det är både spännande och intressant läsning! Boken väcker många tankar om vad som är fantasi och vad som är verklighet och vad ödet är för något. Det är framför allt en ungdomsbok, men jag kan verkligen rekommendera vem som helst att läsa den.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
