Mitt himmelska kramdjur är inte helt olik Mitt liv som pingvin, som jag lyssnade på rätt nyligt. I båda böckerna föser Katarina Mazetti ihop ett gäng människor i ett, för dem, nytt sammanhang och låter dem lära känna varandra och sig själva. Mitt himmelska kramdjur utspelar sig på en kursgård dit ett antal kursdeltagare har sökt sig för att utforska religion och existensiella frågor. En av deltagarna är Wera, som egentligen är journalist och som har sökt sig dit för att få stoff till en artikelserie som hon vill skriva på. Under bokens gång visar det sig att det inte bara är Wera som döljer något om sig själv.
Boken är skriven i Mazettis säregna, vardagshumoristiska stil, men är kanske inte fullt lika skojig som somliga av hennes andra böcker. Mycket i boken består av olika tal som kursdeltagarna håller och de är rätt fyllda av olika betraktelser kring tro och religion. Jag vet inte exakt vad Mazetti vill med detta, men det känns lite propagerande och för mig blir det lite tjatigt. Det är inte religionsfrågorna som intresserar mig med boken utan snarare den stundvis underhållande och också intressanta berättelsen om kursdeltagarna och vad de bär på. Boken är också riktigt bra uppläst av Vanja Rosenberg och Vanja Blomkvist och den har behagligt korta kapitel, vilket jag tycker är en fördel när man lyssnar på en bok istället för att läsa.
Det råder ingen tvekan om att Abraham Verghese själv är kirurg, precis som bokens huvudperson, Marion. I Skära för sten ges det en hel del fascinerande (och för den känslige: lite äcklande!) operationsrumsscener, vilket får mig att påminnas om Lördag, som jag läste ganska nyligt. Jag tycker det är kul när författare med en annan huvudsyssla delar med sig av sin passion och sitt yrke, för man då kan man få chansen att ta del av värdar som man inte alls skulle kunna få en inblick i annars.
Boken handlar om den blivande kirurgen Marion Stone, som växer upp tillsammans med sin tvillingbror Shiva hos fosterföräldrar i Etiopien. Den biologiska mamman dog i barnsäng och pappan, också kirurg, stack under förlossningen. Ödet vill dock att Marion ska återförenas med sin far senare i livet.
Boken är ganska lång och jag hade faktiskt svårt att komma in i den, men jag gav den chansen och är glad över det. Författaren väver på ett snyggt sätt ihop alla livsöden i boken till något slags hoppfullt slut och det är en spännande och fascinerande berättelse – lite väl lång kanske, men ändå läsvärd.
Jag är verkligen glad att Revolutionary Road filmatiserades här om året, för annars hade Richard Yates mästerliga roman, med samma namn, aldrig återutgivits och då hade jag troligast aldrig läst den! Nu har jag läst ytterligare en av hans böcker, Easter Parade, som lägligt nog har givits ut på nytt den också. Yates anses allmänt vara en författare som fick oförtjänt lite uppmärksamhet medan han levde och var verksam som författare. Först nu tycks folk verkligen förstå hans verk. Var han före sin tid? Jag vet faktiskt inte!
Jag älskar hur som helst hans berättande. Yates har en sällsynt förmåga att tränga sig in i sina karaktärer och berätta om deras drömmar och förhoppningar. Han berättar så himla fint om människor som lever alldeles vanliga liv, där de utåt sett kan hålla uppe sina fasader, och kanske till och med tjäna som förebilder, men som egentligen känner sig ensamma och har förlorat siktet på de mål de en gång hade med sina liv.
I Easter Parade berättar Yates om systrarna Emily och Sarah. Sarah är den som gifter sig tidigt och blir hemmafru, medan Emily är den som aldrig hittar någon att dela sitt liv med. Hon träffar flera olika män, men förlorar dem allihop, tills hon plötsligt finner att hon har passerat 50-strecket och att systersönerna ser henne som en ”frigjord” och ”självständig” kvinna, som om hennes ensamhet vore ett frivilligt val och inte ett konsekvens av att de män hon träffar vandrar vidare till andra eller försvinner av andra anledningar. På sitt sätt bär Sarah också på grusade drömmar. Livet som hemmafru medger inte den karriär som hon kanske hade velat haft och hennes drömmar om att få jobba med att skriva leder inte till någonting, liksom att äktenskapet mest utvecklar sig till en sorglig plikt, där hon ständigt utstår misshandel.
De båda systrarna hör sällan av sig till varandra och träffar ännu mer sällan sin stackars mor, som sedan länge vårdas på sjukhus, bland annat på grund av psykiska besvär. Deras liv rullar på, på var sitt håll, och när de väl hörs och ses är det med skuldkänslor över att inte kunna göra något för den andres situation eller för sig själva.
Det är sällan en munter läsning, men faktum är att Yates sätt att berätta i sig kan vara ganska uppmuntrande och roligt. Han hittar så fenomenala formuleringar och kan så exakt slå huvudet på spiken när han målar upp sina scener. Ibland blir det faktiskt roligt, i all misär. Jag tycker också att han rundar av med ett fint slut, som varken vänder upp och ned på boken eller förmedlar en stor hopplöshet. Den slutar med samma stämning som boken egentligen håller hela tiden, och som Revolutionary Road också håller; kanske är livet inte mer än såhär, men kanske är det heller inte dåligt?
Det saknas inte litteratur som på ett eller annat sätt behandlar Andra världskriget, men en bok som så insiktsfullt och levande berättar om tyskarnas situation vid den här tiden har jag faktiskt inte stött på tidigare. I Molnfri bombnatt växlas det mellan nutid och dåtid, när Hedwig Johansson ser tillbaka på sitt liv som ung tyska under Andra världskriget.
Man slås av att det finns otroligt många sidor av händelserna under Andra världskriget och otroligt många livsöden att berätta om. Det var en tid då många ofattbara saker hände, men också en tid då ingenting var särskilt svart-vitt. Hedwigs pappa hamnar i koncentrationsläger eftersom han är Socialdemokrat. Själv förlovar hon sig med en SS-man och hon är luftskyddsledare och medlem i nazistpariet. Allt detta utan att vara en omänsklig, ondsint eller sjuk människa. Hon är faktiskt en helt vanlig, ung kvinna, med livet framför sig: stormande kär och med drömmar och önskningar. Hennes fästman drömmer mardrömmar och skriker på nätterna för att han inte klarar av vetskapen om att man avrättar judar i det koncentrationsläger där han jobbar. Den stolthet han en gång kände för att vara SS-man byts med tiden ut mot något annat, kanske en känsla av att ha blivit lurad. Både han och Hedwig tappar tron på Tyskland och drömmer egentligen mer än något annat om ett liv tillsammans, ett liv som de är dömda att inte få.
Boken berättar om den generation, vars ungdom stals, för att ett splittrande krig bröt ut, som tvingade par att sära på sig, fick städer att avfolkas från män och för att död, bombanfall och extrem fattigdom plötsligt blev allas vardag. Den ger en väldigt gripande bild av människorna som levde under den här tiden och som många gånger faktiskt var något så bespottat som nazister – människor, men nazister.
Böcker om Andra världskriget är ofta svåra att ta till sig för att de berättar så hemska saker att de knappt går att ta in. Molnfri bombnatt vältrar sig inte i de mest skakande detaljerna, men censurerar ingenting heller, och det gör att man på ett lättare sätt kan försöka förstå. Det känns trovärdigt och äkta. En fantastisk bok!
När barnet lagt sig är Michael Nyqvists självbiografi, där han berättar om sökandet efter sina biologiska föräldrar, delar med sig av, på samma gång roliga som intressanta, inblickar i livet som skådespelare och stoppar in små episoder som han minns från sin barndom och uppväxt. Jag tycker den är riktigt bra och författaren har lyckats att verkligen hitta bitar från barndomen som man kan känna igen sig i. Det känns insiktsfullt, genomtänkt och intressant!
Jag visste inte mycket om Michael Nyqvists liv innan jag läste boken och någonstans tror jag inte att jag vet så mycket mer nu heller, för visst väljer en författare alltid ut delar och friserar för att få ihop en bra bok, även när det gäller självbiografier. Men det är så det ska vara! Boken är både underhållande och tankeväckande.
Jag tyckte väldigt bra om böckerna om Nancy (Mosippan m.fl.), men Näckrosträdet fångar mig tyvärr inte. I boken får vi följa Hildur genom hennes liv: från barndomen hos fostermamman och folkskolelärarinnan Greta och genom ett helt liv och äktenskap med mannen som blir hennes make, Ivan. För Ivans skull hoppar Hildur av sina studier och blir hemmafru och hon lever hela sitt liv med tanken om att det är ett livslångt äktenskap. Man undrar lite vad som driver henne att stå ut genom otrohetsaffärer och diverse galenskaper. Ivan framställs som psykiskt sjuk, sexuellt överaktiv och helt utan någon verklig kärlek till Hildur. Boken känns bitter, sorgsen och mörk. Eländig, liksom. Och jag förstår aldrig varför det inte sker något, varför Hildur mest tycks traska på och godta att livet är som det är.
Jag blev inte uppåt av boken precis och jag förstår den inte heller. Kärlek må i och för sig vara nästan omöjligt att förstå.
Trots allt förstår man att författaren skriver någonting viktigt som hon behöver berätta; som om det här är något hon har skrivit för att skriva av sig. Jag beundrar det och hur hon lyckas skriva så öppet och dela med sig av så mycket instängda känslor. Det är min största behållning av boken.
Idag är det inte precis lätt att veta vad man borde äta. Det finns ungefär lika många ”superdieter” som människor och den ena dagen påstår någon att det är bra att vräka i sig stora mängder fett och nästa dag lyfts mättat fett fram som en hälsorisk. För egen del, som forskarstudent, föredrar jag verkligen den här typen av böcker, som faktiskt innehåller referenser till vetenskapliga tidskrifter. Det höjer trovärdigheten stort.
Boken är inspirerande och snygg och handlar om ett antal livsmedel som författaren lyfter fram som särskilt hälsosamma. Hon fokuserar främst på fytokemikalier, mikronäringsämnen som samverkar med varandra och har en mycket stor antioxidativ effekt och på så sätt påverkar kroppens åldrande. Det känns jätteintressant! Författaren förklarar enkelt och lättförståeligt hur det hänger ihop, men även en keminörd som jag rycks med. Boken innehåller flera handfasta råd med rekommendationer om hur ofta och mycket man bör äta nyttiga livsmedel som t.ex. apelsiner, choklad(!), fet fisk och olivolja. Skönt med en bok som fokuserar på hälsa och välmående och inte på viktnedgång!
Vem ska trösta knyttet? är en mycket fin bilderbok, illustrerad och skriven av fantastiska Tove Jansson. Hennes bilder är detaljrika och med mycket känsla och passar bra för den här berättelsen om den ensamma och lite sorgsna Knyttet, som flyr en dag och ger sig iväg på en resa som ska leda honom till ett visst skrutt. Klassisk barnbok på rim!
Fantomsmärtor utspelar sig under tio uppslitande dagar i Albas liv. Hon har precis fått reda på att det barn hon väntar har Downs syndrom och nu frågar hon sig om hon ska behålla det. Den svåra frågan river upp gamla sår från uppväxten och minnen från tonårens somrar, som spenderades med två nära vänner med familjer i ett hyrt hus i Italien. Somrarna tillsammans fick ett abrupt slut när Albas mamma försvinner en sommar och återfinns död. Det är uppenbart att det rör sig om ett självmord. Smärtan efter den händelsen och alla funderingar kring mammans stora svek kommer så åter till Alba.
Det är en fin och stillsam liten bok, som lyfter fram svåra frågor om familjelivet. Jag tycker riktigt bra om den! Jag älskar sådana här böcker som inte krånglar till språket, men som ändå lyckas uttrycka mycket och väcka många tankar.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Mitt himmelska kramdjur är inte helt olik Mitt liv som pingvin, som jag lyssnade på rätt nyligt. I båda böckerna föser Katarina Mazetti ihop ett gäng människor i ett, för dem, nytt sammanhang och låter dem lära känna varandra och sig själva. Mitt himmelska kramdjur utspelar sig på en kursgård dit ett antal kursdeltagare har sökt sig för att utforska religion och existensiella frågor. En av deltagarna är Wera, som egentligen är journalist och som har sökt sig dit för att få stoff till en artikelserie som hon vill skriva på. Under bokens gång visar det sig att det inte bara är Wera som döljer något om sig själv.
