Etikett: Läsa

  • 5 böcker som jag kan tänka mig att läsa om

    5 böcker som jag kan tänka mig att läsa om

    Jag är inte så bra på att läsa om böcker. Varför? Jag har en lista med kanske 100 böcker som jag är sugen på att läsa och jag har cirka 100 olästa böcker hemma (sad, but true). Jag är även med i en bokcirkel och jag brukar alltid prioritera upp de böcker som vi läser i cirkeln. Det gör att den där listan med olästa böcker och den där hyllan med hyllvärmare liksom aldrig krymper. Det känns i det läget svårt att motivera varför en bok som jag redan har läst skulle få en till chans! Dessutom: en del böcker vågar jag inte läsa om. Att en del läsupplevelser känns så storslagna beror ofta på att de passar in perfekt i den livssituation man var i när boken blev läst. Att läsa om samma bok vid ett annat tillfälle kan förmodligen förstöra vilken bok som helst.

    Ändå tänker jag ibland att det vore lite intressant att läsa om en bok och se vad som dyker upp vid en andra läsning! En del böcker kanske faktiskt blev lästa vid helt fel tid i livet och skulle må bra av en omläsning? Här är 5 böcker som jag kan tänka mig att läsa om:

    1. Mor gifter sig av Moa Martinson blev jag tvingad att läsa i gymnasiet och jag blev inte berörd alls. Nu minns jag inte ens vad den handlar om. Såhär i vuxen ålder känner jag mig dock väldigt nyfiken på Martinsons författarskap och skulle gärna läsa mer. Jag känner mig också rätt säker på att jag skulle bli mer berörd om jag läste just Mor gifter sig idag. Vad jag förstår så handlar boken om både feminism och om klass. Det är två ämnen som ligger mig varmt om hjärtat.

    Mor gifter sig av Moa Martinson
    Mor gifter sig av Moa Martinson

    2. Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery vill jag gärna läsa igen, för att jag vet att jag har läst åtminstone den första boken flera gånger och att jag då tyckte väldigt mycket om den. Samtidigt minns jag inte riktigt vad den handlade om..? Det vore en kul liten tidsresa (tillbaka till när jag var en tweenie som slukade den här typen av böcker) och en skön nostalgitripp att läsa denna klassiska flickbok om barnhemsbarnet Anne. Boken är första delen i en serie och jag tror inte att jag har läst ut hela serien. Det vore kul att ha som projekt att läsa hela serien (om den håller för omläsning?).

    Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery
    Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery

    3. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser ville jag läsa om omedelbart efter att jag hade läst ut den för typ tio år sedan. Haha. Så varför inte..? 😉 Det är en väldigt typisk Nesser-roman: välskriven, fängslande och så har den en del lösa trådar, som en omläsning kanske skulle föra ihop lite bättre. Jag tyckte hemskt mycket om den, men blev förvirrad av slutet. En omläsning skulle kanske förhöja boken ytterligare ett snäpp. Eller? Hoppas!

    Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser
    Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser

    4. Jonas Hassen Khemiris debutroman Ett öga rött läste jag när den var rätt nyutkommen i pocket. Det var ett tag sedan. Jag har nog utvecklat min läsning en hel del sedan dess och tror säkert att jag skulle uppfatta fler lager i berättelsen om jag läste den idag. Jag älskar allt jag läst av Khemiri och är tämligen säker på att jag inte skulle bli besviken av en omläsning av Ett öga rött. Khemiri skriver alltid så angeläget och fint om rasism och utanförskap. Och i väntan på nästa mästerverk får man väl läsa om hans gamla romaner, antar jag.

    Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri
    Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri

    5. Madame Bovary av Gustave Flaubert är ännu en i raden av klassiker som jag läste i oinspirerat tillstånd i skolan. Jag känner verkligen att den skulle förtjäna en omläsning med tanke på hur lite jag minns av den och med tanke på hur läst och omtyckt den är. Såhär i vuxen ålder tror jag också att jag skulle kunna läsa in mer i berättelsen om Emma, som drömmer sig iväg genom att läsa kärleksromaner och sedan blir besviken över den trista verkligheten.

    Madame Bovary av Gustave Flaubert
    Madame Bovary av Gustave Flaubert

    Brukar du läsa om böcker?

  • Sånt som förvånar folk när jag berättar att jag läser och bloggar om böcker

    Att berätta att man läser böcker och/eller att man är bokbloggare kan trissa upp förväntningarna hos folk, har jag märkt. Det finns några saker som förmodligen förvånar en och annan vad gäller mitt bokintresse och mitt bloggande. Här är några typiska kommentarer – och sanningen bakom.

    1. Vad få böcker du har! Det här är en vanlig kommentar när folk är hemma hos mig. Jag har en extra smal Billy-bokhylla med böcker och några rader i en Expedit-bokhylla. That’s it! Jag har problem med konsumtion. Jag menar att jag av ideologiska skäl inte tycker att det är så bekvämt att handla och samla på mig grejer. Det är alltså inte av snålhet som jag avstår från att shoppa kopiösa mängder böcker. Sedan har jag såklart böcker i min ägo, trots allt… Och jag älskar dem!! Men var är de? Såhär ligger det till med mina böcker: 1) jag har under många år haft ovanan att dumpa mina böcker hos mina föräldrar (fast nu har jag som projekt att plocka tillbaka en del av dem, hehe) + att i princip alla mina böcker som jag läste när jag var barn och tonåring fortfarande finns kvar där borta. Jag har troligen hundratals (?) böcker hos mina föräldrar. 2) Jag konsumerar en inte direkt obetydlig mängd böcker i min telefon, surfplatta och läsplatta och de tar ju väldigt lite fysisk plats dårå. 3) Bibliotek!

    Min bokhylla. På riktigt.
    Min bokhylla. På riktigt.

    2. Oj, vad mycket du läser! Det är en vanlig tanke hos folk jag känner som har besökt min blogg. Jag förstår vad det kommer ifrån. Jag uppdaterar ju bloggen oftare än vad jag läser ut en bok liksom och jag kan omnämna en och samma bok i typ 10 inlägg på olika teman. Men läser jag ofta? Nej, men gud, vad jag önskar att det vore så. I bästa fall läser jag 15 min per dag innan jag stänger boken, släcker läslampan och försöker att somna. Troligen är klockan så mycket när jag går och lägger mig att jag släcker lampan direkt. Ljudböckerna krigar med podcastavsnitten om att få bli lyssnade på medan jag springer eller lagar mat. E-böckerna i mobilen blir lästa några minuter om dagen när jag typ mikrar min mat på jobbet eller väntar i någon kö. Kanske. Fast eventuellt småpratar jag med en kollega i mikrokön istället. Jag tänker ofta, ofta att jag skulle vilja prioritera upp läsning i mitt liv, ägna mer tid åt det och mindre tid åt annat, men… Hurdå? Tiden finns inte! Jag vill ju fortfarande ha tid till att jobba, umgås med nära och kära, träna, dansa, blogga, se film, gå på utställningar, kolla på föreställningar, spela brädspel, spela tv-spel, kolla på tv, läsa tidningar, hålla hemmet någorlunda prydligt, fylla matlådor till veckans jobbluncher, baka bröd etc. etc. etc. etc. etc. Men det är lugnt! Jag läser rätt lagom, antar jag, även om jag läser ett blygsamt antal titlar med bokbloggares mått mätt.

    3. Du läser väl knappast romance/deckare/sci fi/kioskvältare. När böcker kommer på tal är det inte helt ovanligt att folk slänger in någon kommentar om att jag såklart inte kan så mycket om just den populära boken eller ytliga/nördiga/inte så creddiga genren. Nja, nej, jag ser väl ut som en kulturkärring och är på många sätt en kulturkärring modell 1A. Jag läser t.ex. Jonas Hassen Khemiri och Kerstin Ekman och kryddar med ”otippade” namn som Mats Strandberg eller Liv Strömquist. Jag förstår om folk tänker att jag läser pretto grejer. Fast jag tycker verkligen att jag är en allätare. Splittar man upp min läsning i olika genres så brukar deckarna dominera. Fast sedan tycker jag ju iofs sällan att deckare är bra… 😮 Den här typen av kommentarer kan det faktiskt ligga något i ibland. 😮 Och jag skäms över det!! Jag tycker inte om att vara pretto. Jag hatar när jag framstår som den medelklassiga, privilegierade kulturkonsument jag är. What to do? Ingen aning! När man har läst typ 1000 böcker så är det kanske inte så konstigt att man utvecklas och ens smak förfinas lite. Jag tror faktiskt inte att jag skulle få ut något av att läsa t.ex. 50 shades of Grey (eftersom många brukar framhålla att den är taffligt skriven – och jag hatar taffligt skrivna berättelser). Så, jag är väl inte så fruktansvärt duktig på typ deckare och bestsellers. Men OBS: jag läser inte bara klassiker eller nobelpristagare heller!

    Vilka fördomar brukar du stöta på?

  • Läsning, tiden, tegelstenar och utnötningstaktiken

    Tegelstenar alltså… Jag har skrivit om mitt förhållande till tegelstenar förut, men nu gör jag det igen. Jag har ett komplicerat förhållande till tegelstenar. Just nu kämpar jag på med två riktigt tjocka böcker: Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset (860 sidor) och Den femte sanningen av Doris Lessing (tydligen bara 536 sidor, men ljudboken är på över 30 h?!?!?!). Kristin Lavransdotter vet jag inte ens när jag påbörjade, men redan i oktober skrev jag ett lätt uppgivet inlägg om att jag inte visste om det var värt att läsa klart den. Då tyckte jag uppenbarligen att jag hade läst den här boken lääänge. Ja, vad säger man? Det är tur att jag har för vana att ha några böcker att läsa ur parallellt, för annars skulle det inte vara så lätt att fylla den här bloggen med innehåll. Haha.

    Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset
    Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset

    Kristin Lavransdotter alltså! Den kändes så seg, så seg, så seg och den fick mig inte speciellt engagerad eller intresserad. En smartare person hade säkert slutat läsa efter 50 sidor, men jag har svårt att lägga ned en bok, alldeles för svårt. Så jag fortsatte att läsa. Och någonstans runt sida 700 kände jag: WOW. Det var ingen speciell scen ur boken som gjorde det, utan det var bara det att jag plötsligt kände vilken fin berättelse det är om kärlek och moderskap och hur mycket den här boken har lärt mig om (kvinno)liv på 1300-talet. Kristin känns plötsligt lite som en kompis och jag vill inte riktigt att boken ska ta slut för jag tycker så mycket om henne och vill inte att hon ska försvinna bort. Otroligt.

    Jag är egentligen förtjust i korta, tighta berättelser där författaren med få, precist avvägda ord, lyckas måla upp miljöer och berättelser så att man blir helt knockad. Det är inte så många som kan skriva så, men plötsligt står man där med böcker i stil med Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri och inser vad som skiljer en riktigt bra författare från andra. Och omvänt: plötsligt sitter man där med en tjatig och oredigerad bok i stil med Shantaram av Gregory David Roberts och undrar varför inte en redaktör krävde att man klippte bort 600 sidor av den där skiten? 😉

    Tegelstenar
    Tegelstenar

    Det är ungefär så jag brukar tänka inför en läsning. Ändå inser jag verkligen att det är något speciellt med de riktigt tjocka böckerna. Det mest speciella är verkligen tiden. En film tar några timmar i anspråk och en föreställning likaså, men en bok, särskilt en tegelsten, tar verkligen upp tid. På gott och ont. Ibland undrar jag om det är själva utnötningen som gör att jag till slut fastnar för en tegelsten. Det är ju egentligen givet att en bok som tar 700 sidor på sig för att fånga intresset inte kan betraktas som speciellt bra. 😉 Men någonting händer verkligen över tid. Att leva länge med en berättelse är rätt märkvärdigt ändå. Trots kortromanens alla fördelar och briljans så ger den inte samma effekt som de böcker som på något sätt finns lite i bakhuvudet i veckor, månader (år? 😉 ).

    Jag är inte beredd att gå över till att läsa fler tegelstenar. Det är nog något jag bara vill stoppa in i min läsning några gånger per år, faktiskt, men jag ska försöka att inte automatiskt känna mig så avig framöver. Tegelstenar kan faktiskt vara riktigt givande; Det är sällan man får lära känna en romankaraktär så djupt som när berättelsen faktiskt har fått svälla ut.

    Tegelstenar
    Ännu fler tegelstenar

    I en del fall är det centralt att sidantalet får dra iväg. Kristina Sandberg använde t.ex. sidantalet som ett medvetet grepp för att hon ville att berättelsen om hemmafrun Maj skulle få ta plats rent fysiskt eftersom den typen av berättelser inte har fått speciellt stort utrymme genom åren. Karl Ove Knausgård tänkte nog ungefär samma sak när han skrev över 4000 sidor om sig själv. 😉 Eller nä, han tänkte nog mer att det var intressant att skriva så detaljerat och ingående att det behövde bli många tusen sidor. Det nyskapande låg i sidantalet snarare än i biografin i sig.

    Ja, författarna kan säkert ha sina olika motiv. En del skriver helt uppenbart för långt för att de helt enkelt inte behärskar att skriva tight. Och de böckerna vill jag helst inte behöva läsa en rad ur. Synd bara att jag är en så lojal läsare att jag kan hänga mig kvar åtminstone 700 sega sidor. 😉

  • Bokcirkel om Dödssynden och när det egentligen är läge att läsa en ”svår” bok

    Igår bokcirklade vi Dödssynden av Harper Lee. Som jag skrev i min blogg här om månaden så var jag lite tveksam till om jag skulle läsa om den här klassikern. Jag läste den första gången på gymnasiet och föll faktiskt inte pladask för den på den tiden. Det slutade i alla fall med att jag lånade hem Dödssynden som e-bok och hade som ambition att läsa om den. Det var givande att läsa om, faktiskt. Med åren skaffar man sig ju erfarenheter och läsvana som gör att man kan ta till sig böcker på ett annat sätt. Den här andra läsningen reagerade jag verkligen på och tyckte att det var ett fint knep av författaren att berätta historien från ett barns ögon. Ur huvudpersonens, Scouts, ögon skildras rasism, utanförskap och annat obegripligt. Det är briljant skrivet faktiskt. Jag trot inte att jag förstod det riktigt för 10 år sedan…

    Dödssynden av Harper Lee
    Dödssynden av Harper Lee

    Fast jag kan erkänna att jag inte kom hela vägen i min omläsning. Jag stannade väl på cirka kapitel 6 på grund av tidsbrist och konstiga prioriteringar. 😮 Men å andra sidan hade faktiskt ingen i bokcirkeln hunnit läsa ut boken den här gången. 😉 Vi hade ändå en jättebra och givande diskussion kring boken och många av de ämnen som den tar upp.

    Det var inte bara jag som redan hade läst boken under gymnasiet, förresten. Och det var inte bara jag som hade läst den som ung utan att den lämnat något stort avtryck. Det får mig att fundera på vilka böcker som skolan sätter i ungdomars händer och varför. Jag tror att läsare oavsett läsvana kan få ut något av nästan alla böcker, men för att få ut så mycket som möjligt så kan nog böcker i stil med Dödssynden kräva en del livs- och läserfarenhet. För läsupplevelsens skull vinner Dödssynden och andra lite mer avancerade böcker garanterat på att bli lästa senare i livet. Jag önskar för egen del att jag hade sparat på Dödssynden och läst den nu, istället för när jag var 18 år. Men å andra sidan… När ska man utmana sig? Komma vidare i läsningen? Kanske krävs det några obegripliga läsningar innan man börjar uppskatta böcker med lite mer tuggmotstånd.

  • Min läsplan

    Min läsplan

    I höstas bloggade jag om att jag var sugen på att läsa nya böcker och att jag ville pausa mitt ständigt pågående projekt med att läsa så kallade hyllvärmare, d.v.s. böcker som har stått olästa i mina hyllor ett tag. Jag hade en bra läshöst och läsvinter. Jag plöjde biblioteksbok efter biblioteksbok. Men nu då? Jag har ingen konkret läsplan, men jag tänkte försöka att gå tillbaka till att läsa hyllvärmare och en och annan bokcirkelbok, men kanske slänger jag också in en ny bok varannan-var tredje gång.

    Det är svårt att hitta en bra balans tycker jag. Det kommer ju nya böcker precis hela tiden, samtidigt som det finns massor av spännande böcker som har något eller några år på nacken. Hur ska man hinna med?! Hur gör du?

    Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset
    Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset

    Hur som helst. Innan jag kan påbörja en ny hyllvärmare, en ny bok eller vad som helst så lär jag kanske läsa ut någon av mina nattduksbordsvärmare (eller vad man ska kalla det). Jag har nämligen 2 böcker som jag har läst sedan tidigt i höstas och som aldrig blir utlästa: tegelstenen Kristin Lavransdotter och Wicked, som också är en rejäl bumling. Jag gillar båda, särskilt Wicked, som både är rolig och spännande, men ändå går det långsamt. Hjälp! Vad gör man när man har fastnat i böcker och det går segare än sirap att läsa ut?!

    Wicked av Gregory Maguire
    Wicked av Gregory Maguire
  • Vad bokrean betyder för mig (och några bokreatips)

    Vad bokrean betyder för mig (och några bokreatips)

    Jag har sagt det förr och jag säger det igen: bokrean har inte samma magi nu som när jag var liten. När jag var liten så var bokrean den stunden då jag fyllde hyllorna med nya hästböcker, Peter Pohl-romaner och, så småningom, tjocka Joyce Carol Oates-böcker och klassiker i bokreautgåvor. Jag älskade bokrean. Jag växte upp långt från en stad med bokhandel, men vi åkte alltid in till stan vid den tiden på året för att köpa böcker. Faktaböcker, romaner och barnböcker – allt åkte med. Och flera strålande författarskap har jag kommit i kontakt med genom just bokrean.

    Nu har bokrean blivit något helt annat. För det första har jag typ inte tid att läsa och har således cirka 100 olästa böcker hemma (ja, det är sant) och det i sig gör ju att man inte riktigt kan motivera sig själv till att köpa nytt. För det andra får jag ont i magen av att tänka på hur mycket plats böcker tar och hur sorgligt jobbigt det är att flytta med dem.

    Jag tänker ofta på prylar. Jag är en sådan som har en relation till mina saker. När jag städade lite på mina förärldrars vind i somras så hittade jag t.ex. en gammal My little pony, som fick ligga kvar i en kartong. Sedan kom jag på att jag vill ha den hemma nuuuuuuuuuu. En annan gång budade jag hem ett gammalt Jägersrosspel för att jag ville ha ett likadant som jag brukade spela hos farmor och farfar när jag var liten. Jag har spelat med spelet en gång och vill helst inte ens plocka fram det när folk vill spela. Jag har flera gånger sagt NEJ! när folk vill prova. Jag vill bara veta att det finns där och ser ut som det spel som jag brukade spela när jag var barn. Jag vill ha mina gamla saker, vill kunna ta upp dem och titta på dem, trots att de inte fyller någon funktion längre. Jag är rädd om mina prylar och jag har tusen minnen kring dem. Jag kan ta fram ett tacky klädplagg ur garderoben och tänka ”åh, den här hade jag ju på mig på den och den och den festen när jag pluggade” och trots att jag då aldrig någonsin skulle få för mig att klä på mig plagget så är det omöjligt att göra sig av med det. En del pratar gärna om hur dofter kan framkalla minnen, men jag kan göra minnesresor av att titta på välbekanta saker och det betyder jättemycket för mig att kunna ha det så.

    Samtidigt, kanske just därför faktiskt, tilltalas jag av tanken på att inte ha så mycket grejer. Jag rensar regelbundet bland mina saker och brukar kunna göra mig av med en hel del, trots allt. Men det är ständigt en kamp mellan samlaren och rensaren i mig. En del av mig vill ha exakt alla prylar och minnen, som ett museum hemma. En annan del av mig vill leva compact living med inte en enda överflödig pryl.

    Svårt.

    Jag kan inte direkt göra mig av med mina gamla minnen och saker som jag är fäst vid. Däremot kan jag styra vad jag plockar in i mitt hem. Det är därför inget större flöde av böcker hemma hos mig. Eller ja, det är inte ett lika stort flöde som det hade kunnat vara.

    Men med det sagt kan jag ju erkänna att jag har förbeställt inte mindre än tre böcker från årets bokrea. Jag lagar en hel del (vegetarisk) mat och tycker om att bläddra i kokböcker. Mera vego är en bok som jag har varit extra nyfiken på ett tag och när den nu fanns på rea så kunde jag inte motstå. Dessutom fick Den andra kvinnan av Therese Bohman och Elva sorters ensamhet av Richard Yates åka med. Jag vägde mellan dessa och Glasmannen av Johan Kling, dikter av Yahya Hassan samt Folke och Frida av Frida Åslund (utspelar sig i Umeå). Samlaren i mig ville också klicka hem allt av Bodil Malmsten. Men de har jag ju redan läst såklart, så där lyckades jag sätta stopp. Hehe.

    Det finns en hel del fint på bokrean, kan jag tipsa om för den som har råd/möjlighet att shoppa och för den som har färre betänkligheter kring att skaffa sig prylar. 😉 Hela trilogin om Maj finns till bra pris i år, precis som flera av Bodil Malmstens loggböcker. Lena Anderssons hyllade roman Egenmäktigt förfarande finns också till nedsatt pris, precis som Shani Boianjius Det eviga folket är inte rädda. Jag älskar samtliga böcker som jag räknade upp. Klicka på titlarna om du vill läsa mer om vad tyckte om dem.

    Det eviga folket är inte rädda av Shani BoijaniuDet eviga folket är inte rädda av Shani Boianjiu
    Det eviga folket är inte rädda av Shani Boianjiu
  • 7 skäl till att läsa e-böcker (på läsplatta)

    7 skäl till att läsa e-böcker (på läsplatta)

    Jag har genom åren tjatat ganska mycket om e-böcker på den här bloggen. Nu har e-boken äntligen börjat slå igenom. Jag har i alla fall fått intrycket att e-bokförsäljningen har ökat en hel del och jag märker också på min omgivning att många faktiskt väljer att läsa böcker i just e-boksformat. För den som ännu inte har upptäckt e-boken så tänkte jag i alla fall tipsa om några bra anledningar till varför man ska läsa e-böcker och också varför det är extra nice att göra det på en läsplatta.

    1. Du har tillgång till ett helt bibliotek. Med e-bokläsare behöver du inte ägna speciellt lång tid åt att grubbla över vilka böcker som ska få följa med i bagaget. Ta med allt! En e-bokläsare kan rymma hundratals, ja, tusentals böcker. För den som kan koppla upp sig på trådlösa nätverk är nya böcker bara något klick bort, dessutom. Det innebär också att det går att sitta hemma och snabbt få tag på nya böcker när lässuget kommer. Det är inte nödvändigt att ta sig till ett bibliotek eller en bokhandel eller att sitta och vänta på att ett beställt bokpaket ska dimpa ned i brevlådan. Klick, klick bara!

    Läsplatta
    Läsplatta

    2. En läsplatta tar nästan ingen plats alls. Jag har haft perioder när jag har rest mycket i tjänsten och det har då varit fantastiskt att ha en läsplatta med sig. Min läsplatta väger ca 150 g och tar nästan ingen plats alls – perfekt i ett i övrigt proppfullt handbagage.

    Den dag jag blir fri
    Den dag jag blir fri av Lawen Mohtadi

    3. Att läsa på läsplatta är lika skönt som att läsa pappersböcker. Jag brukar bli trött i ögonen av att läsa på ljusstarka skärmar. Jag jobbar dessutom mycket framför datorn och vill gärna vila mig från skärmar när jag är ledig. Visst kan man läsa e-böcker på mobilen eller surfplatta (eller dator!), men har man möjlighet att läsa på läsplatta med e-bläcksteknik så är det verkligen att föredra. Moderna plattor har skön kontrast, bra upplösning och är precis lika sköna att läsa på som pappersböcker.

    Levande och döda i Winsford
    Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser

    4. Du kan variera teckenstorlek och annat för att öka läskomforten. Ja, med e-böcker är det möjligt att ändra teckenstorlek, typsnitt, marginaler… Vilka grejer man kan ställa in är lite varierande, men just teckenstorlek brukar alltid gå att ändra. Och det är ju skönt! Ibland vill man ju faktiskt ha lite större text av en eller annan anledning.

    Nattvakten av Sarah Waters
    Nattvakten av Sarah Waters

    5. Du kan läsa i solen. Att sitta med en surfplatta eller mobil ute i solen är inget vidare. Det brukar inte gå att se någonting, hur mycket man än ökar ljusstyrkan… Men, som jag redan har tjatat om: e-bläck är som vanligt bläck på papper… Man kan alltså utan problem sitta ute och läsa, även om solen skiner.

    More fire av Karolina Ramqvist
    More fire av Karolina Ramqvist

    6. Du kan låna e-böcker på biblioteket. Det går ju såklart att låna även pappersböcker på bibliotek… ? Men jag tycker ändå att det är värt att nämna att man inte nödvändigtvis måste tömma plånboken för att få tag på sina e-böcker.

    Din tjänare hör av Sara Lidman
    Din tjänare hör av Sara Lidman

    7. Gamla klassiker får nytt liv. Jag vet att flera förlag satsar på att ge ut klassiker och äldre böcker i e-boksformat. Böcker som alltså kan vara svåra att få tag på i bokhandeln går ibland att köpa som e-böcker. Hos t.ex. Litteraturbanken finns också en stor del av vår bokskatt tillgänglig – gratis!

    Ru av Kim Thúy
    Ru av Kim Thúy

    Så: det finns ingenting att vänta på. Visst har pappersböcker sina fördelar och sin charm, men e-böcker är fantastiska som ett komplement.

  • 5 tips för att bota lässvackor

    5 tips för att bota lässvackor

    Det är kanske fler än jag som drabbas av små lässvackor ibland. Det kommer ju perioder när det bara går att plöja böcker och när man verkligen längtar efter sina påbörjade böcker. Sedan kommer de där andra stunderna när läsningen liksom inte hinns med och när man inte riktigt orkar öppna böckerna när man väl får den där lästiden. Idag tänkte jag tipsa om några knep för att bota lässvackor.

    1. Välj rätt bok. Det här är kanske det mest banala och uppenbara, men en bok måste verkligen matcha situationen och ge läslust. Spontant kanske man tänker att det är bra att bota en lässvacka med något riktigt lättläst och lättillgängligt och så kan det nog vara, men inte nödvändigtvis. Om jag ska vända mig till mig själv så händer det ganska ofta att jag inte vet riktigt vad jag ska lyssna på när det är dags att välja en ny ljudbok. Ganska ofta hamnar jag då i deckarträsket, trots att jag nästan aldrig tycker att deckare är superläsvärda. 😮 Och har jag en dussindeckare i telefonen så blir det snarare så att jag lyssnar på podcasts än min ljudbok om jag vill lyssna på något… Jag tror någonstans att det är bättre att välja en bok med lite mer omsorg (det utesluter naturligtvis inte att man väljer en deckare i alla fall). Vill man ha lite hjälp med att sålla bland böcker så kan jag tipsa om Boktipset. Har man fyllt i några bokbetyg så kan Bokipset uppskatta betyg till olästa böcker. Personligen brukar jag skippa böcker som har estimerade betyg som är lägre än 4…

    Bokmärke

    2. Hitta en bra lässtund. Jag känner själv att det inte alltid är så lätt att hitta en bra, avkopplande lässtund. Hemma har jag ofta tusen grejer att göra och hittar ingen ro att verkligen sätta mig ner och läsa. Ofta läser jag därför en stund innan jag somnar, men det är inte heller sådär superoptimalt, särskilt eftersom jag egentligen är sjukt trött på kvällarna och behöver sova. Ärligt talat har jag ingen bra lässtund i min vardag just nu, men en kompis till mig botade en lässvacka genom att börja avsätta en stund av lunchen till läsning. Det tycker jag låter jättesmart! Det känns kanske lite knasigt att ”schemalägga” läsning, men jag tror att man måste försöka att hitta en liten lucka där man verkligen inte låter hushållssysslor eller annat gå före. Det måste kännas enkelt och roligt att läsa – inte stressigt. En bekant till mig hade så svårt för att ta sig tid till böckerna att hon till slut valde att åka till biblioteket då och då för lite ostörd läsning. Det finns ju många fritidsaktiviteter som man sätter in i kalendern (själv har jag t.ex. danslektioner 2 gånger i veckan), så egentligen finns det väl ingenting som hindrar att böcker får åka in i kalendern om man känner att man har tappat bort läsningen.

    Liv till varje pris

    3. Ha en deadline eller ett läsmål. Det är kanske lite tragikvarning att sätta deadline för sin läsning, men för mig funkar det förvånansvärt bra ändå, just eftersom det svåra med min läsning är att ta sig tid. I höstas köade jag en massa böcker på biblioteket och när de började ramla in så var det bara att sätta igång och läsa eftersom de var köade av andra och böckerna därför inte gick att låna om. Återlämningsdatumen blev konkreta läsmål och de ”tvingade” mig att läsa. Även om jag inte har hittat någon perfekt lässtund så fick den här deadline-läsningen mig att verkligen komma igång och läsa. Det enda sättet att bota en lässvacka är ju att just… läsa. Vad gäller läsmål så behöver det inte nödvändigtvis vara ”läs x antal böcker innan året är slut”. Men en läsutmaning kanske kan vara något? Det brukar alltid cirkulera utmaningar hos bokbloggare. I och för sig har jag inte sett någon speciell utmaning för nästa år, men bland tidigare utmaningar finns t.ex. spänningsutmaning, ”Boktolvan” och ”Kaosutmaningen”, som kanske kan tjäna som lite inspiration. För att nämna några.

    Villette

    4. Bokcirkla! Den här punkten går ihop lite med punkt 3 eftersom en del av poängen är att genom en bokcirkel skaffa sig ett läsmål och/eller en deadline. En annan poäng är såklart att det är kul, peppande och givande att diskutera böcker med andra bokintresserade. Böcker kan ju annars bli lite av en ensam syssla eftersom man allt som oftast läser själv… Vill du gå med i en bokcirkel men vet inte hur? Gå till ditt bibliotek! De har säkert någon form av bokcirkel. Om de mot förmodan inte har det eller om det inte känns som att den passar så skulle jag föreslå att du googlar efter ”bokcirkel” + din stad. Min bokcirkel startades upp av bloggarna Med näsan i en bok och Bokmärkt som ”annonserade” efter bokcirklare på sina bloggar. Andra ingångar till bokcirklar kan vara grupper på Facebook eller nätbaserade bokcirklar. Kolla in Bokcirklar.se t.ex. En lightversion av att gå med i en bokcirkel kan vara att bokcirkla tillsammans med bokcirkeln i P1 (Lundströms bokradio). Just nu pågår ingen bokcirkel i det programmet, men det finns ett fint litet poddarkiv att hänga med i.

    Fyren mellan haven

    5. Låt dig bli inspirerad. Jag kan bli sjukt sugen på att läsa när jag besöker t.ex. ett bibliotek eller en bokhandel. På båda ställena brukar det finnas människor som är duktiga på att ”marknadsföra” och ställa upp böcker på ett lockande sätt. Läslust kan verkligen kicka igång av att besöka sådana ställen, men också av att gå på författarbesök (kolla upp vad biblioteket har), lyssna på bokpoddar, läsa om böcker på bloggar och i tidningar (t.ex. Vi läser eller Books & dreams), titta på litteraturprogram på TV (Babel!). Som bokbloggare är det enkelt att översköljas av läspepp. Jag får en hel del nyhetsbrev och följer förlag, bibliotek och bokhandlare på Facebook och Instagram. Det ger verkligen läslust!

    Västerbotten i Vi läser

    Hoppas att du hittade något tips som verkar intressant. Det är underbart att läsa. Det känns alltid lita tomt när jag tappar läslusten. Tur att det brukar gå över!

  • Sandra Beijer har startat en bokklubb

    Sandra Beijer har startat en bokklubb

    Har ni sett att Sandra Beijer har startat Sandra Beijers bokklubb, ett program där hon pratar om böcker med kompisar? Sandra Beijer driver sedan 2005 bloggen niotillfem, som är en av Sveriges största livsstilsbloggar. Bloggen är inte bara stor, Beijer har också lyckats skaffa sig en stor skara riktigt trogna läsare. Jag har svårt att se någon annan bloggare som är en sådan förebild som Sandra. Även när hon visar upp pressutskick eller presenterar samarbeten med företag så lyckas hon hålla kvar trovärdigheten och få det att kännas äkta. Ingenting i hennes blogg känns speciellt köpt eller billigt, som det ofta gör hos andra stora bloggare, som försöker balansera hopplösa maskerade reklaminlägg med lagom privata och lagom intetsägande personliga inlägg. Jag gillar verkligen Beijers blogg! Och jag är jätteglad över att hon skriver om böcker emellanåt och att hon nu gör den här boksatsningen. Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg om att jag tycker att läsning har för låg status. Sandra Beijer är en person som kraftigt kan ändra på det. Det finns så många intressanta och viktiga läsfrämjande insatser i skolan, på bibliotek, inom idrottsklubbar och säkert på andra ställen, men sådana här förebilder behövs också. Jag gillar massor! I första avsnittet pratar Beijer och Nina Åkestam om min favorit Den allvarsamma leken.

    Beijer är för övrigt själv författare, för er som kanske har missat detta. Hon var aktuell förra året med ungdomsromanen Det handlar om dig, som fick fin kritik. Nu skriver hon sedan en tid på en andra roman. Det är uppenbart att många dörrar har öppnat sig för Beijer tack vare bloggen och kändisskapet, men på riktigt så är hon inte bara en kändis som får ge ut en bok, utan hon känns verkligen som en person som är genuint intresserad av böcker och skrivande. Jag har, märkligt nog, inte läst Det handlar om dig ännu, men jag måste ändå säga att det ska bli spännande att få följa Beijers författarskap framöver. Jag väntar i alla fall nyfiket på bok nummer två.

    Det handlar om dig - Sandra Beijer