Etikett: Läsa

  • Läs boken först – läs tidningen sedan

    Läs boken först – läs tidningen sedan

    Jag har skrivit det här förut, men jag gör det igen: jag är väldigt bra på att vara sist på bollen. När en bok har tjatats sönder i alla medier och den värsta hysterin har lagt sig, ja, kanske jag lånar boken på bibblan eller så. Om boken fortfarande känns spännande.

    Vi läser
    Vi läser

    Nu har jag insett hur smart det är att också vara helt efter med att konsumera medier. Jag köpte ju en hög med utgallrade Vi läser från biblioteket för ett tag sedan. Och nu har jag också hunnit bläddra igenom merparten av dem. De har faktiskt känts riktigt läsvärda, trots att de har ca 3-4 år på nacken. Exempelvis slumpade det sig så att jag läste en artikel om Karolina Ramqvist precis när jag hade läst hennes roman Alltings början (jag bloggar om den imorgon!). Det var spännande att få läsa författarens egna ord från när boken var helt färsk! 🙂

    Vi läser om Karolina Ramqvist
    Vi läser om Karolina Ramqvist

    Överlag så brukar medier mest tjäna som inspiration för mig. Jag lyssnar på bokpoddar och läser kultursidorna i morgontidningen och lägger intressanta böcker på minnet. Men i någon mening inser jag att det vore mer intressant att göra tvärtom: läsa boken först och läsa tidningen/lyssna på podden/kolla på litteraturmagasinet efteråt. Det är en självklar grej, kanske, men i alla fall… Nu tipsar jag om att låna gamla Vi läser på bibblan, kolla på gamla författarsamtal (t.ex. hos Littfest, för de har lagt upp jättemånga). Vissa grejer måste inte vara dagsfärskt, tvärtom!

  • Storytel originals får mig att längta efter en ljudbokstjänst för min målgrupp

    Jag ber om ursäkt på förhand för det här inlägget. Människor är olika och det någon tycker är underhållande, intressant eller allmänt kul att fördriva tiden med kan någon annan tycka är helt obegripligt. Själv började jag nästan rysa när jag fick ett nyhetsbrev om Storytels satsning ”Storytel Originals” och deras nya bok Tick tack, som ingår i konceptet. Tillägg: nyhetsbrevet kom alltså från författaren själv och inte förlaget. Observera att jag inte har lyssnat på boken; det är mycket möjligt att den är helt bländande, men det har jag ingen lust att undersöka efter att ha läst första stycket i nyhetsbrevet:

    ”Storytel Originals har börjat med ett nytt format där man som författare skriver direkt för just ljudbok. Tänk dig ett mellanting mellan traditionell bok och en film. Högre tempo, mindre lullull som transportsträckor, beskrivningar, detaljer och så vidare. Ren underhållning med andra ord.”

    Alltså! Vadå mellanting mellan en traditionell bok och en film? Jag älskar långsamma draman och intelligenta komedier, däremot får jag inte ut någonting av pajiga actionfilmer med biljakter. Jag vill inte tänka på film som något som har högt tempo och som saknar ”lullull” och detaljer (många gånger är det sidospåren som är det viktigaste i en film, om ni frågar mig). Jag skulle helst inte titta på en ”fartfylld” film utan detaljer och nyanser. Och en bok som saknar allt detta? Märk upp samtliga sådana böcker så att jag kan undvika dem!

    Jag kommer förmodligen aldrig att lyssna på Storytel originals efter att ha läst detta nyhetsbrev. Faktiskt, på riktigt, så kan jag inte tänka mig att förlora en sekund på att lyssna på ett hafsverk som har komponerats ihop i syfte att underhålla utan att ge några detaljer eller intressanta lager. I ett enda stycke sammanfattar nyhetsbrevet allt som för mig kännetecknar usla böcker.

    Och namnet sedan… Inspirerat av Netflix Originals? Förmodligen! Det är bara det att en ljudbok inte är en tv-serie. Storytel vill enligt nyhetsbrevet införa ord som ”avsnitt” och ”säsong” för ljudböcker, men själv frågar jag efter innehållet. Vill man lyssna på avsnitt och säsonger kan man med fördel lyssna på en podcast eller titta på en tv-serie. Vad fyller det för funktion för fristående böcker? Det enda som skiljer ”Storytel Originals” från vanliga ljudböcker är vad jag kan förstå att den förstnämnda har en medvetet låg kvalitet (?!?!).

    Jag må vara konservativ, men när jag läser e-böcker och lyssnar på ljudböcker i min telefon eller surfplatta så är jag ute efter litteratur. I det ingår alla möjliga genres, naturligtvis, men knappast lågkvalitetsdeckare. Vem riktar sig Storytel till nu för tiden? Netflixanvändare som har klickat fel och råkat signa upp sig för ett ljudboksabonnemang?!

    Jag är överlag trött på att den här typen av tjänster så ofta riktar sig till en annan målgrupp än den jag själv tillhör. Själv använder jag Storytelägda Mofibo sedan en tid tillbaka och det första man möts av på deras förstasida i appen är typ en topplista full av deckare. Alltid dessa deckare! Samma slags böcker lyfts allt för ofta fram av samtliga sådana här tjänster… Alltid samma sak: feta bilder på tråkiga bestsellers och dussindeckare fläks upp för att fånga intresset. Men jag tappar ju intresset.

    Så: mitt tips till den som faktiskt vill gå åt ett annat håll i den här djungeln av tjänster för digitala böcker är: skit i deckaren! Särskilt lågkvalitetsdeckaren, dussindeckaren. Sverige är fullt av kulturtanter (i alla åldrar och av alla kön) som, likt jag själv, hellre läser författare i stil med Chimamanda Ngozi Adichie, Joyce Carol Oates, Kerstin Ekman, Jonas Hassen Khemiri… Lyft fram och förpacka kvalitetslitteratur på ett snyggt sätt och gör det lätt att hitta bra böcker! Bygg en app som är det Boktipset aldrig blev: ett Goodreads på svenska, en levande sida där man kan diskutera böcker, lista böcker, få estimerade betyg på böcker, visa upp vilka böcker man läser. Det är något jag skulle vilja ha. Det eller en ljudbokstjänst med pressat pris. Men jag vill inte betala 170 kr/mån som delvis går till att finansiera producerandet av medvetet kass litteratur. Det gör jag faktiskt inte.

  • Hej då Strändernas svall, nu får du bo på biblioteket igen

    Hej då Strändernas svall, nu får du bo på biblioteket igen

    Nu händer det. Strändernas svall har följt mig i 6 år. För 6 år sedan hade jag precis börjat exjobba på det som idag är min arbetsplats. Det var en spännande tid. Jag jobbade med ett roligt och tvärvetenskapligt projekt som fick allt jag gjort under studietiden att fogas samman på ett naturligt sätt, trots att jag medvetet valt att göra ett exjobb som låg långt från utbildningens inriktning. Det var en rolig tid också utanför jobbet. Merparten av mina vänner studerade fortfarande, så jag kunde fortfarande njuta utvalda delar av studentlivet utan att det blev alltför awkward. Det var också en jobbig tid. Den våren sökte jag 60 jobb utspritt över hela Sverige, blev kallad till två intervjuer och fick ingen av tjänsterna. Det är den krassa verkligheten för den som utbildar sig inom något så mossigt som kemi. Jag funderade på om jag skulle kunna bo kvar i Umeå. Vågade knappt tro att jag kunde det.

    Men kvar blev jag ju. Sedan dess har jag också flyttat tvärsöver gatan till en större lägenhet, som inte bara rymmer mig och mina kläder utan också rymmer min sambo och hans samling av brädspel. Jag jobbar fortfarande på samma ställe, fast jag har även skaffat mig en doktorstitel.

    Och till slut läste jag faktiskt ut Strändernas svall, som jag lånade första gången den 2:a september 2010. Jag tänkte läsa den till en bokklubbsträff på jobbet, men hann inte.

    Dags att återlämna Strändernas svall
    Dags att återlämna Strändernas svall

    Och nu får biblioteket tillbaka den! Tack för lånet.

    Dags att lämna tillbaka biblioteksböckerna
    Dags att lämna tillbaka biblioteksböckerna
  • Att hitta böcker (då och nu)

    Det som har slagit mig lite när jag har skrivit om mina favoritböcker från när jag var barn och tonåring är att datorernas och de smarta mobilernas intåg verkligen har påverkat hur jag hittar böcker. Att hitta böcker är något helt annat nu jämfört med då.

    När jag var liten spelade biblioteken en mycket större roll än idag. Idag går jag till biblioteket om jag vill läsa någon specifik bok som jag inte har hemma och som inte går att få tag på som e-bok på något enkelt/billigt sätt (t.ex. i min app för ljudböcker eller från biblioteket). gick jag till biblioteket och botaniserade bland hyllorna. Eftersom jag bodde i ett mindre samhälle med ett ganska litet bibliotek så var utbudet lite ”sådär”. Jag läste många random böcker kan man väl säga: 70-taliga ungdomsböcker, ännu äldre djurböcker och diverse böcker som jag aldrig har hört talas om vare sig förr eller senare.

    Bokklubbar spelade också en stor roll när jag var liten. Jag prenumererade på En bok för allas utgivning och var med i bokklubben Läslusen, Pollux hästbokklubb och någon mer bokklubb som jag inte ens kommer ihåg namnet på. Från de kunde man köpa ”månadens bok” eller ”månadens bokpaket” eller så kunde man beställa böcker från sortimentet. Vilket jag gjorde. Det blev alltså någon slags redaktion som fick inspirera mig till läsning.

    Böcker med röda ryggar
    Böcker med röda ryggar

    Jag köpte också böcker på ett helt annat sätt än idag. När det var bokrea så köpte jag på mig högvis med böcker som verkade intressanta baserat på framsida eller baksidestext eller baserat på att jag läst något från samma författare förut.

    Över huvud taget så läste jag ”författare” snarare än böcker på den tiden. Gillade jag en Peter Pohl-bok så gick jag till biblioteket och lånade fler av hans böcker. Tills alla Peter Pohl var utlästa och jag fick hitta någon ny författare att beta av.

    Böcker av Peter Pohl
    Böcker av Peter Pohl

    Så gör jag inte idag. Som bokbloggare översköljs jag av läsinspiration. Dels läser jag en del andra bokbloggare (och instagrammare, för den delen) och dels blir jag försedd med rätt mycket nyhetsbrev och pressmeddelanden från förlagen. Jag brukar också bläddra igenom de stora förlagens kataloger inför både sommaren, hösten och våren. Vidare lyssnar jag på en drös podcasts med boktema och kollar emellanåt på bokprogram på TV (Babel, alltså) samt läser kultursidorna i morgontidningen (i mitt fall: DN). Det slår mig ofta hur oooootroligt uttjatade specifika böcker kan bli i perioder. Det märks verkligen när ett recensionsdatum har passerat och en viss bok, som marknadsförs massivt, plötsligt poppar upp på alla bloggar, instagramkonton och poddar samtidigt. Och samma författare intervjuas samma vecka både i SVT, Sveriges radio och i tidningen. Vare sig man vill det eller inte så ligger väl de där böckerna och författarna och pockar lite i medvetandet någonstans. Och förr eller senare så läser jag de där böckerna som det surras om. Min fantastiska väninna är en sådan bok. Det känns som att jag till stor del kommer över mina böcker genom marknadsföring snarare än något annat. Det skrämmer mig lite!

    Och jag har inte tid att läsa igenom hela författarskap. Jag har bara tid att läsa de där ”guldkornen” som ”alla” snackar om. Faktum är att jag är ganska avigt inställd till att läsa saker ”på vinst och förlust”. Jag vill inte läsa böcker som jag inte ”tror på” och sållar därför bort böcker som jag misstänker är lite medelmåttiga. Jag brukar använda appen Boktipset för detta. Boktipset gissar betyg på olästa böcker. Jag brukar sällan ta mig tid att läsa böcker som har ett uppskattat betyg lägre än 4. Hehe. Debutanter och egenutgivare riskerar helt klart att filtreras bort av mig.

    Men vad ska man göra? Jag tycker ändå att jag får till en bra blandning av böcker. Även om jag faktiskt saknar det där med att gå omkring och botanisera på ett bibliotek (fast jag har nog en romantiserad bild av det där – det är nog inte hälften så roligt som jag tror och jag har verkligen ingen lust att läsa mossiga 70-taliga böcker och annat som man kan råka springa över på ett bibliotek). Och även om jag själv tycker att det känns lite trist att läsa samma sak som ”alla andra” hela tiden.

    Att vara med i två bokcirklar är väl det som rubbar mönstret lite, i och för sig. Där kommer jag emellanåt i kontakt med böcker som inte har omnämnts i någon av alla ”kanaler” som jag följer för att få boktips. Tur det!

    Hur väljer du böcker?

  • Min dator är tillbaka!

    Min dator är tillbaka!

    Min dator är tillbaka! Ingen har hunnit märka att jag varit borta. Hehe. Jag förinställer i allmänhet alla inlägg och i stunder när jag har inspiration och tid så kan jag författa en hel drös. Under några regniga dagar och under några tågresor under semestern så tillkom rätt många inlägg faktiskt. Så här har det inte ekat tomt.

    Jag har inte blivit direkt stressad över att vara utan dator. Jag trodde att jag skulle bli det, men datorhaveriet sammanföll med högtryck och extremvärme. Jag har därför spenderat tid med att cykla omkring, bada och hänga på uteservering. Även om jag hade haft en dator så hade jag inte spenderat någon större tid vid den den senaste tiden.

    Vy från min cykeltur här om dagen
    Vy från min cykeltur här om dagen

    En grej som jag inte har gjort under mina datorfria veckor är att läsa mycket. Hehe. Jag är SÅ dålig på att läsa regelbundet och längre stunder. Det kanske man inte kan tro, men så är det! Jag sitter i princip aldrig ner och läser under dagen. I bästa fall läser jag någon kvart innan jag släcker läslampan för kvällen och försöker att somna.

    Men jag är glad att min dator är tillbaka nu. 🙂 För man kan nog inte räkna med att badvädret håller i sig för evigt liksom. Och inom en snar framtid kommer jag nog vilja sitta och blogga igen.

  • Semestern är slut: vardagen är på väg tillbaka

    Semestern är slut: vardagen är på väg tillbaka

    Jahapps. Semestern är slut. Jag har haft tre superhärliga veckor då jag har hunnit göra det mesta av det jag gillar. T.ex. träffat vänner och mina nära & kära och bara tagit det lugnt! Jag har sprungit också. Varit i mina hemtrakter. Gjort små utflykter. Till och med tagit ett dopp i ett fullkomligt svinkallt hav! Spelat krocket. Så mycket bilder har jag tyvärr inte lyckats samla in. Synd att man ska vara så världssämst på att fota, särskilt när man glömmer bort telefonen (min enda kamera, hehe) i något hörn. En av få bilder jag samlade in var en kass bild på smultron?! Okej. Tur att man är bokbloggare och inte livsstilsbloggare. 😉

    Smultron
    Smultron

    Jag är inte direkt deppig över att jobbet börjar igen. Jag är riktigt peppad faktiskt! Förhoppningsvis blir det ju också soligt och nice på helgerna. Det finns mycket sommar kvar att ta tillvara på. 🙂

    Något som kommer tillbaka så smått nu är i alla fall mina vardagsrutiner. Då kanske jag hinner läsa lite mer. 😉 Jag har hunnit en bit till i Strändernas svall, som jag rapporterade om här om veckan. Innan september ska den väl vara klar. 😉

  • 10 anledningar att läsa pappersböcker

    Jag tjatar ofta om e-böcker och har t.ex. skrivit ett inlägg där jag listar ett gäng anledningar till att läsa e-böcker. I rättvisans namn tänkte jag idag följa upp med anledningar till att läsa pappersböcker. 😉 De har ju faktiskt också sin charm, tro det eller ej. 😉

    Tegelstenar
    Tegelstenar
    1. Du kan inreda med böcker. Det här kan i och för sig lika gärna vara en nackdel, för de flesta av oss har ju knappast plats för kopiösa mängder av böcker, men om man nu råkar ha det så finns det väl inget lyxigare än att inreda med en massa, massa böcker. Om du frågar mig. 🙂 Har man inte plats för många böcker kanske utvalda böcker kan göra jobbet. Jag personligen tycker att det är superspännande att kolla in folks bokhyllor när jag är på besök. Folk borde visa upp mer böcker hemma!
    2. Det är roligare att ge bort en vacker pappersbok än en e-bok. Hur ger man bort en e-bok liksom? I ett mejl? Jag skulle i och för sig bli glad för en e-bok, men ändå.
    3. Man kan dela och ge vidare. Har du läst en bra bok som du inte har plats för? Ge bort den eller ställ den på en byteshylla! Någon annan kanske blir glad!
    4. Du kan anteckna och göra hundöron. Det kan du i princip göra i en e-bok också, men jag tycker på något sätt att det är enklare med en pappersbok (och roligare att gå tillbaka till). Nu gör jag i och för sig bara sådant med fackböcker, men ändå. Jag tilltalas av tanken på att läsa långsamt och stryka under viktiga eller fina formuleringar.
    5. Du minns mer. Forskning visar att det är enklare att minnas texter lästa på papper. Troligen spelar det in att bläddrandet och möjligheten att enkelt kunna se hur mycket som är kvar, gör att man upplever boken på ett annat sätt än om man läser samma text på en läsplatta.
    6. Du behöver inte bekymra dig om laddning. Nu behöver inte läsplattor laddas speciellt ofta, men ändå – pappersböcker behöver faktiskt ingen sladd alls!
    7. Du kan läsa i badkaret utan att vara nervös. Eller ja, man får väl vara rädd om pappret ändå. Men generellt sett kanske man kan unna sig lite mer slit och släng med pappersböcker, särskilt pocket, som inte kostar så mycket.
    8. Det är billigt. 1000 kr kan man göra mycket roligt för istället för att köpa en läsplatta. Pappersböcker finns på biblioteket (precis som e-böcker, men de måste man ju läsa på någon form av enhet ändå).
    9. Du kan skylta med vad du läser. En del böcker kanske är mer skrytiga än andra, i och för sig, men nog kan det addera något till ens personliga varumärke om man sitter med en creddig bok i kollektivtrafiken? 😉
    10. Pappersböcker känns och doftar lyxigare. Ofrånkomligt. Pappersböcker har en bättre känsla.
    Bokhylla
    Bokhylla

    Det var allt! Jag kommer inte på en enda mer. Gör du?

  • Barnböcker på 90-talet: vad jag läste när jag var liten

    Barnböcker på 90-talet: vad jag läste när jag var liten

    Jag har instagrammat en del av mina barnboksfavoriter de senaste månaderna, barnböcker på 90-talet framför allt. Jag förvarar mina barnböcker hos mina föräldrar just nu, men vid något tillfälle när jag var hos dem och hälsade på så fick jag ett ryck och gjorde en liten nostalgitripp genom att kolla igenom de där gamla böckerna. Nu tänkte jag även förära dem ett inlägg på bloggen och skriva några rader om hur jag började läsa. 🙂 Jag fick förstås extremt mycket bilderböcker och annat läst för mig när jag var liten. Jag har utsatts för de vanliga: Pettson & Findus, Alfons Åberg, Jan Lööf… Jag minns också de Disneyböcker som vi hade hemma. Älskade Disney!

    Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf
    Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf

    Många läste alltså böcker för mig, men jag var också tidigt ute med att läsa själv. Jag vet inte exakt hur gammal jag var när jag började att läsa, men det var innan jag började skolan som 6-åring, så troligen var jag väl 5? Sagobanden snurrade också varv på varv i min kassettbandspelare. Askungen är den jag minns bäst. Den hade dock ingen medföljande bok att följa med i, ni vet en sådan som det är dags att vända blad i när det säger ”pling”? Idag undrar jag hur lång den var. Jag lyssnade alltid på böckerna i en sittning liksom, så det var inte som dagens ljudbokslyssnande när man kanske lyssnar på 10 minuter här och 10 minuter där. Bland de böcker jag tidigt läste på egen hand minns jag särskilt Djuren i den gamla skogen. Kanske var det den fina framsidan som gjorde det.

    Djuren i den gamla skogen av Colin Dann
    Djuren i den gamla skogen av Colin Dann

    Jag minns förresten hur frustrerad jag var mina första dagar i skolan när jag var tvungen att sitta i ring och ljuda tillsammans med jämnåriga barn. När det blev min tur läste jag hela texten rakt upp och ner. Jag kokade förmodligen inombords. Jag ville ju gå i skolan och lära mig saker! 😉 Därför fick jag också hoppa upp en klass och där var det för övrigt långt ifrån alla som kunde läsa, så även där låg jag långt före en del andra. På något sätt fick jag dock den utmaning jag behövde. Jag tyckte att skolan var kul och enkel och böcker plöjde jag både i skolan och hemma. Men jag minns hur arg jag blev en gång när en vikarie anvisade mig barnböcker som jag kände mig alldeles för stor för. 😉 När jag tänker tillbaka är jag verkligen tacksam över att jag hade det så bra i skolan som jag hade det, trots allt. Det var så självklart då, men jag inser nu att det inte är självklart att skolan ger utmaning även till de som ät motiverade i skolan. I en tid när skolor på ett kostnadseffektivt sätt ska se till att så många som möjligt går ut med godkända betyg så finns det kanske ingen direkt ekonomi att prioritera de som redan fixar skolan utan bekymmer. Men jag hade väl tur. Det fanns resurser och ork att sysselsätta alla i klassen när jag gick i skolan på 90-talet och en bit in i 00-talet.

    Jag läste nog en ganska stor blandning av böcker, faktiskt. Vi prenumererade på En bok för allas böcker, så det damp ner nya barnböcker nu och då, t.ex. Jag äger Travbanan.

    Jag äger travbanan av Patricia Wrightson
    Jag äger travbanan av Patricia Wrightson

    En som blev väldigt sönderläst är Barnens versbok.

    Ur Barnens ramsbok
    Ur Barnens ramsbok

    Jag läste också en del barn-fantasy, eller vad man ska säga. Jag syftar såklart på älskade, älskade Trollkarlen från Oz. Jag läste hela serien flera varv (fast på svenska, men de böckerna lånade jag på biblioteket, så i hyllan finns bara en engelsk utgåva av den första boken i serien). Narnia tyckte jag också om.

    Trollkarlen från Oz av L. Frank Baum
    Trollkarlen från Oz av L. Frank Baum
    Klassiska barn- och ungdomsböcker
    Klassiska barn- och ungdomsböcker

    Både Narnia och Trollkarlen från Oz är såklart riktiga klassiker i ungdomsgenren. Jag läste flera klassiska barnböcker, som Femböckerna, Äventyr-böckerna och, naturligtvis, böcker av Astrid Lindgren. Pelle Svanslös var en annan barnboksfavorit av det mer klassiska stuket. Vad som är extra kul med Pelle Svanslös är såklart att böckerna utspelar sig i Uppsalatrakten, inte långt från där jag växte upp.

    Böcker med röda ryggar
    Böcker med röda ryggar

    Som liten plöjde jag böcker i ett sådant tempo att de tog slut och jag var därför tvungen att läsa om mina böcker: om och om och om igen. Idag känns det väldigt ovant att man kan göra så. Jag visste ju hela boken, kände igen scen för scen, visste vilka kapitel som var extra ”spännande”. Det känns oklart vad varje omläsning gav, men igenkänning är kanske viktigt för barn..? Eller också var det så enkelt som jag att jag helt enkelt behövde läsa och läste vad som fanns. Nu låter det i och för sig lite tragiskt och det var det inte. Det fanns verkligen böcker i mitt liv. Jag fick jämt böcker och jag använde ofta min veckopeng till diverse böcker med ”röda ryggar”. Helst köpte jag Stallkompisar, men de kom inte ut i den takt jag läste ut dem, såklart, så det blev även Kitty, Wendy m.m.

    Stallkompisar
    Stallkompisar

    Några andra typiska barnböcker som jag och många andra födda under sent 80-tal/tidigt 90-tal läste var såklart böckerna om Sune och många av Viveca Sundvalls böcker, t.ex. de om Eddie. Sune gick ju för övrigt som julkalender när jag var i en rätt lagom ålder för att fängslas av julkalendrar. Jag tycker fortfarande att Sunes jul är tidernas bästa julkalender.

    Sune-böcker och Eddie-böcker
    Sune-böcker och Eddie-böcker

    Jag hade också en fas när jag slukade böcker om ”hur det var förr”. Det väcktes nog av underbara När vi var barn, där Ann-Madeleine Gelotte skriver om sin egen, sin mammas och sin mormors uppväxt. Den har underbara bilder! Rut-Emma-böckerna, som handlar om en uppväxt på 20-talet var en annan stor favorit.

    Ett uppslag ur När vi var barn av Ann-Madeleine Gelotte
    Ett uppslag ur När vi var barn av Ann-Madeleine Gelotte
    Rut-Emma, När vi var barn och några andra böcker om livet förr i tiden
    Rut-Emma, När vi var barn och några andra böcker om livet förr i tiden

    När jag blev lite större så slukade Miranda-böckerna och klassiker som Anne på Grönkulla och Emily.

    Miranda-böckerna, Emily och Anne på Grönkulla
    Miranda-böckerna, Emily och Anne på Grönkulla

    Hästar var typ allt i mitt liv under mina tweenie-år. Det gjorde såklart avtryck i min läsning. Jag plöjde hästböcker, som Stallkompisar och Wendy, som jag redan nämnt, men också en massa böcker från hästbokklubben Pollux. Vid sidan om hästar så brydde jag mig mest om… djur! Genren djurböcker är dock mycket mindre, men jag tog mig igenom det som fanns. De hade också några riktigt gamla djurböcker på skolbiblioteket, kommer jag ihåg. Jag googlade lite och inser nu att det fanns en hel serie, utgiven av Wahlströms, som heter just ”De bästa djurböckerna” (observera att det finns en hel wikipedia-sida om dem!). Bra grej! Böckerna var väl lätt daterade redan då.

    Hästböcker
    Hästböcker
    Jennys djurgård
    Jennys djurgård

    Ja, det var väl det jag läste i åldern 6-12 ungefär! Vad läste du?

  • Sommarläsning #tbt

    Idag är det torsdag och det blir throwback thursday här på bloggen. För exakt tre år sedan bloggade jag om sommarläsning och jag tänkte att det vore lite kul att göra en uppföljning! Här hittar du mitt inlägg från 2013!

    1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
    Fågeln som vrider upp världen är mitt stora projekt. Jag vill också läsa En man som heter Ove, som vi har pratat om i jobbets bokklubb och som jag planerar att läsa som e-bok. Jag kommer absolut hinna lyssna klart på ljudböckerna Älskaren av Marguerite Duras och Mordets praktik av Kerstin Ekman (den har jag redan börjat på!). Sedan ska jag såklart läsa Och bergen svarade; Khaled Hosseinis nya! 🙂

    Kul att jag faktiskt har läst ut alla de böcker som jag rabblade upp (här kan du läsa om vad jag tyckte om Fågeln som vrider upp världen, En man som heter Ove, Älskaren, Mordets praktik och Och bergen svarade). Vad måste jag hinna med i år då? Inget såklart! Det finns inga läsmåsten hos mig. Trots detta har jag ju faktiskt redan bloggat lite om vad jag hade tänkt läsa i sommar. Hehe. Förvillelser, Min fantastiska väninna, Stora små lögner, Nattfilm och Bön för Tjernobyl hade jag tänkt mig… Och jag kan ju säga så mycket som att 2 redan är klara! 🙂

    Förvillelser av Hjalmar Söderberg
    Förvillelser av Hjalmar Söderberg

    2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
    Jag har några böcker på franska som det har gått segt med… Men nu kanske det är dags att läsa Les gens du Balto av Faïza Guène.

    Jag läste den långt senare… Men nu har jag faktiskt läst Les gens du Balto (eller Sista beställningen på Balto som den heter på svenska). 🙂 Vad borde jag ta tag i denna sommar? Ja, inget, som sagt! Det är ju dumt att läsa sådant man inte har lust att läsa. Liksom. Men jag kan ju erkänna att jag tycker att Strändernas svall av Eyvind Johnson borde få åka tillbaka till bibblan snart. Jag lånade den 2010… 😮

    Strändernas svall och Hon älskade

    3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
    Ute på sjön! På en varm klippa utan allt för mycket myror och kryp…

    Jepp! Så är det!

    Semesterläsning
    Semesterläsning

    4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
    Jamen jag tror på klippan! Tror även att jag läser lite här hemma såklart; kanske ute på gården om vädret tillåter. Och i killens stuga. 🙂

    Ja, fortfarande!

    Semesterläsning
    Semesterläsning

    5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
    Jag har sjukt höga förväntningar på En man som heter Ove! Alla säger att den är så otroligt bra (och lite sorglig).

    Ove var bra! Jag vet inte om den var 2013 års bästa. Av de böcker jag planerade att läsa så tror jag egentligen att jag blev mest fascinerad av Fågeln som vrider upp världen. Det är en fantastisk bok som man verkligen sugs in i. Murakami är så bra på att måla upp absurda och spännande miljöer och karaktärer och få det att verka helt naturligt. På något sätt. Det är kul att få vara i hans universum en liten stund. Vilken bok som blir bästa läsningen sommaren 2016 känns lite mer osäkert. Jag har precis läst ut Stora små lögner av Liane Moriarty och måste säga att jag tyckte att det var en riktig bladvändare och att den var överraskande bra. Trodde att den skulle vara en sockrig feelgood, men den är riktigt sorglig och smärtsam också och framför allt är den fylld av fina berättelser och kvinnor man vill vara kompis med. Bra bok! Bäst hittills den här sommaren. 😉

    Stora små lögner av Liane Moriarty
    Stora små lögner av Liane Moriarty

    6. Vilken bok borde, ALLA läsa i sommar?
    Någon schyst serie av Liv Strömquist, t.ex. Ja till Liv!.

    Bra tips 2013! Liv Strömquist är ju en av mina idoler liksom. Vilken bok borde alla läsa 2016? Jag vet inte! Det finns få böcker som är sådär universalbra att alla borde läsa… Men en förbannat bra bok som jag har läst på sistone är Den andra kvinnan av Therese Bohman. Det är en helt bländande bok om klass och makt och om att vara den andra kvinnan. Den rekommenderar jag till alla som gillar korta, koncentrerade romaner.

    Den andra kvinnan av Therese Bohman
    Den andra kvinnan av Therese Bohman

    7. Strand eller hängmatta?
    Stranden, helt klart! Fattar ärligt talat inte grejen med hängmatta. Obekvämt ju?

    Jag tycker fortfarande att hängmatta är helt obegripligt, oergonomiskt etc. och jag har heller ingen trädgård eller altan eller något i mitt hem (bor i lägenhet med en rätt liten balkong), så det där med hängmatta går inte riktigt att införa hemma hos mig. Strand däremot… Jag vill hänga mycket mer på stranden i år! Det har blivit alldeles för lite strand sedan jag blev vuxen, men nu är jag inne i någon slags nostalgiperiod när jag vill göra sådant igen.

    Läsplatta
    Läsplatta

    8. Deckare eller roman?
    Roman.

    Kul svar 2013, för jag läste säkert ”ganska” många deckare den sommaren och det året. I år däremot så säger jag absolut roman! Jag har inte outat det så mycket i min blogg, men jag har haft lite av ett mål i år att inte läsa några deckare. Haha. Genom åren har jag lyssnat på rätt många deckare via min ljudboksapp, men det är nästan ingen av de där deckarna som har varit det minsta bra. Och nu vill jag lyssna på annat! Så jag väljer aktivt bort deckare nu. Kanske får jag lust att läsa deckare igen snart, men just nu har jag paus. Det känns som att jag har läst ALLT i den genren. Ingenting känns uppfriskande eller kul längre när det gäller deckare. /mvh sur kulturkärring.

    9. Favoritgenre?
    Sådana där tighta, korta berättelser där varje ord är noga avvägt och sitter rätt – små berättelser som rymmer typ allt. Men det kanske inte är en genre. Hehe.

    Nej, Linnea, det är nog ingen genre. Men det är helt korrekt. De där berättelserna var fantastiska 2013 och de är det ännu. Jag tror att jag ska skriva ett inlägg om denna ”genre” snart. Jag har läst några riktiga höjdare sedan 2013.

    Varför kom du inte före kriget av Lizzie Doron
    Varför kom du inte före kriget av Lizzie Doron

    Klart slut på återblick och nya svar!