1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
Min känsla är att jag läser mindre. På semestern kommer jag lätt ur mina vanliga rutiner och den där lilla lässtunden som jag brukar ha innan jag somnar brukar liksom falla bort. Fast… å andra sidan brukar jag hinna plöja en hel del litteratur under ledigheten, t.ex. när vi är i min sambos stuga som saknar el… Så det kanske jämnar ut sig? Om man kollar på min lässtatistik så ser det helt klart ut så. Förra året läste jag 10 böcker i juli och det var mer än vad jag gjorde någon annan månad det året.
2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?
Ja, jag läser samma typer av böcker, och jag är lite av en allätare, så det kan bli lite vad som helst.
3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter o s v.
Jag läser gärna på en klippa på någon ö – så härligt att ha hav omkring sig och vara där det är lugnt och rofyllt.
4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?
Vilken bok som helst som finns i en skön läsplatta (obs: ej surfplatta, t.ex. iPad). Det är så skönt att hålla i en liten platta istället för en pocket eller, ännu värre, en inbunden bok och jag brukar lätt hitta läsflow när jag läser på platta och inte distraheras över hur många sidor jag har läst eller hur många sidor jag har kvar.
Har man tid tycker jag att man kan passa på att läsa en riktig tegelsten när man ändå håller på. Varför inte Middlesex, som jag läste tidigare i år? Det är 600+ sidor fängslande släktkrönika och en bok som väcker många frågor om könsidentitet och genus.
Middlesex av Jeffrey Eugenides
5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren!
Förvillelser av Hjalmar Söderberg utspelar sig en sommar när Tomas Weber är på väg ut i vuxenlivet. Han har precis tagit sin kandidatexamen och nu kastar han sig mellan olika valmöjligheter och kvinnor… Och så roar han sig på Stockholms inneställen med pengar som han inte har. Det leder naturligtvis till en katastrof. Som alltid så är det en sann fröjd att få njuta av Söderbergs språk och han är verkligen otroligt duktig på att skildra Stockholm – staden är nästan som en av bokens huvudpersoner. Sedan har jag alltid tyckt att tiden när sommaren övergår till höst är ett nyår på ett mycket mer påtagligt sätt än det verkliga nyåret. Det är en tid för avbrott i rutinerna och en möjlighet att gå in i något nytt och det är också något något som skildras i just den här lilla pärlan till debutroman, vilket jag tycker är väldigt fint.
Vad har ni för relation till romance? Jag tycker att det här är en så spännande genre, för det är fruktansvärt många som läser mängder av just romance, men ändå är det en förvånansvärt osynlig genre.
Till skillnad från t.ex. deckaren så är det inte en genre som brukar föräras speciella hyllor på biblioteken eller några stora annonser. I pocketställen i matvarubutikerna så brukar det inte vara uppenbara romance som lyfts fram och de populära ljud- och e-boksapparna brukar inte tipsa om just romance för att locka nya användare. Att spänningsromaner har en egen bokreaavdelning och egna avdelningar i bokkataloger av olika slag känns självklart, men romance brukar inte sticka ut i skyltningen eller i några andra sammanhang.
Men så upplyste min sambo mig om att det finns ett ställe där det bara, bara finns romance (och lite böcker för småbarn): nämligen Storytels topplista över e-böcker! Jag brukar inte kolla in topplistorna hos ljudboksapparna (och jag använder dessutom Bookbeat och har därför inget abonnemang hos Storytel). Men han hade helt rätt! Såhär ser början av topplistan ut…
Här ryms alltså titlar såsom Lockelsen, Den våta patienten, Min mans bäste vän, Med stjärten i vädret, Dyrare än diamanter/Roms stiligaste man, Calender girl – December, Lordens hemliga skuggor, Franska kyssar, Härskaren på Dunkeathe, Med lust och längtan/Det hände i Paris, Kärleken är blind, Semestercharmören, Strandad i paradiset… Faktum är att det enda som finns på topplistan (50 titlar!) är barnböcker (bilderböcker) och romance.
Jag tycker att det är helt otroligt. Kan det vara så att de som läser romance föredrar att läsa lite sådär smygigt från en läsplatta? Eller är det så att Storytel har hittat en riktigt bra nisch och har visat sig vara en av få aktörer som gör de här böckerna lättillgängliga?
Suget efter de här böckerna är hur som helst enormt, uppenbarligen. Så när ser vi avdelningar för romance på bibblorna och bokhandeln? När ser vi tv-reklamer och helsidesannonser för nya Harlequinromaner? När skriver morgontidningarna spaltmeter om nya romance? När kommer de listiga PR-knepen för att sälja säsongsbetonade romance (en motsvarighet till ”påskekrim”)? När ältas ”romanceundret” i alla medier? När kommer de nischade festivalerna som helt fokuserar på just romance (som motsvarighet till Crimetime Gotland)? Svar: aldrig, förmodligen, och ärligt talat så kanske inte just jag bryr mig så mycket om det, i och med att jag inte läser så mycket romance. Men ändå!
Vad beror det här på? Här har vi en jättegenre som ”alla” vill läsa, men det kan väl inte vara så att ingen vågar prata om den? Kan det spela in att romance inte är tillräckligt ”grabbigt” för att få utrymmet? Vem vet?
Nu är bokreaböckerna undanstädade för den här gången och bokhandeln får återgå till att försöka kränga böcker till fullt pris. Jag vet inte om det går så bra för dem precis? Det sägs att försäljningen av barnböcker ökar, men annars pekar det nedåt. En anledning är att försäljningen av digitala böcker faktiskt ökar.
Själv måste jag dock säga att jag aldrig har varit en storkonsument av böcker, trots allt. Det är lite olika det där hur man förhåller sig till böcker. Här är några personligheter jag har identifierat:
Privatlånaren
Privatlånaren gillar att läsa, men har ingen stor koll på vilka böcker som är på tapeten och hen syns aldrig till i vare sig bokhandeln eller på biblioteket. Kommer böcker på tal så är det troligt att privatlånaren snabbt frågar ”får jag låna?” eller ”får jag läsa den efter dig?”. Smart! På så sätt sparar hen in dyrbar tid som hen annars hade behövt lägga på att sätta sig in i vilka böcker som är värda att läsa och sedan på att skaffa hem böckerna. Då är det smartare att se läsupplevelser som ett kollektivt ansvar – har man läst något bra så lånar man iväg boken till nästa. Har den som lånade ut boken tur så kommer boken tillbaka (förmodligen inte).
Vill ha-personen
”Vill ha”-personen gillar shopping och blir glad av nya grejer. Det kan vara kläder, inredningspryttlar – eller böcker! Den här personen älskar att springa till postutlämningen och hämta ut paket. Vilken dag som helst kan bli som en födelsedag! Och när böckerna får hyllorna att svämma över så kan man shoppa fler bokhyllor – det är också shopping och shopping är kul!
Biblioteksägaren
Hos biblioteksägaren får böcker ta plats. Det är liksom inte bara böcker, utan en del av inredningen och en del av dem själva. Böckerna berättar precis vilka böcker som biblioteksägaren har läst – den seriösa biblioteksägaren ser naturligtvis till att samtliga lästa böcker får sig en plats i hyllorna. Biblioteket rymmer alla böcker, men helst ska det vara fina utgåvor. Kommer det ut särskilt tjusiga nyutgåvor kan biblioteket till och med börja innehålla dubbletter. Om biblioteksägaren har plats så får böckerna bo i ett eget rum, men om utrymmet är mer begränsat så kanske en platsbyggd bokhylla eller en hel vägg med bokhyllor kan vara en kompromiss – huvudsaken är att böckerna får ta plats. Ja, och att de mår bra i det där biblioteket och inte blir blekta eller nötta eller skadade på något sätt. Det är ju trots allt böcker det handlar om och de tar man ju hand om!
Biblioteksbesökaren
Biblioteksbesökaren har inget eget bibliotek (inget större sådant i alla fall), även om hen gärna upplåter sitt hem åt biblioteksböcker, massor av biblioteksböcker, som man kan låna och låna om och låna om. Biblioteksbesökaren kan allt om hur man skickar inköpsförslag och är snabb som en vessla på att sätta upp sig på reservationslistan för nyutkomna böcker. Biblioteksbesökaren älskar att gå till biblioteket och varje gång hämtar hen ut travar av böcker från reservationshyllan. Synd bara att biblioteket förr eller senare kommer att kräva tillbaka de där böckerna. Så mycket böcker, så lite tid!
Slumpläsaren
Slumpläsaren har inte så stor koll. Kanske närmar sig semestern och hen rycker åt sig en bok i stället vid kassan när hen ändå står där med en glass i näven och är på väg till stranden. Slumpläsaren läser det som erbjuds och hen får bara hoppas på att slippa undan luriga nyutgåvor av böcker som hen redan har läst. Slumpläsaren orkar inte alltid läsa ut böckerna hen skaffar sig. Och det är ju förståeligt. Det är inte givet att dussindeckaren vid kassan är SÅ bra som man skulle vilja. När böckerna är utlästa får de stå i hyllan bredvid dammiga gamla DVD-filmer och andra pryttlar. Det är inte så noga.
Bokbloggaren
Bokbloggaren tycker att det är skojigt att blogga och blir himla glad när folk faktiskt kommenterar eller mejlar. När erbjudanden om recensionsexemplar/läsexemplar dimper ned i inkorgen så är det svårt att säga nej – det känns ju så kul att få bevis på att folk faktiskt läser bloggen och tycker att det är värdefullt att exponera sina böcker där! Snart har bokbloggaren massor av böcker – massor. Och känner sig tvungen att läsa egenutgivna böcker, som hade behövt några varv till med en redaktör, och aktuella bestsellers som 100 andra bokbloggare redan har instagrammat flera gånger om.
Antikvariatrotaren
Antikvariatrotaren har inte så mycket till övers för bestsellers och pocket med knäckta ryggar. Hen fyller hellre hyllorna med beige klassiker utan omslagspapper. Tittar man närmare i en antikvariatrotares bokhylla så hittar man seriös litteratur och och om man själv hade varit en riktig nörd så hade man kanske också känt igen en och annan raritet. Antikvariatrotaren är besläktad med biblioteksägaren, men hos den som brukar springa på antikvariat finns troligen inte samma bredd bland vare sig bland genres eller utgivningsår. Här är det helst gammalt och klassiskt som gäller.
Den osentimentala
Den osentimentala läsaren är inte så noga; en bok kan lånas, köpas eller läsas i en fiffig app. När boken är utläst eller när hen har givit upp om den så åker den iväg till någon kompis, en bokbyteshylla, en loppis eller soporna. Spelar roll! Vad ska man med böcker till när man redan har läst dem?! Jo, man kan i och för sig strimla och vika och göra julpyssel…
Oftast föredrar jag när författare låter läsaren upptäcka saker mellan raderna istället för när de beskriver och förklarar minsta lilla detalj. Jag tycker att det är dötrist att bli skriven på näsan av en författare som tror att varje litet drag och varje liten händelse måste motiveras och förklaras. Därför brukar jag också tycka om när sluten lämnas lite öppna och fria för egna tolkningar. Jag kan rent av tycka att författare som skriver epiloger har misslyckats, eller i vart fall underskattat läsaren.
Trots detta känner jag ibland att jag skulle vilja stanna kvar lite till i berättelsen. Det gäller särskilt när jag har läst en hel serie eller en tjock tegelsten – har man levt ett tag med några karaktärer så kan det bli lite småsorgligt att släppa dem. Någon som känner igen sig?
Det finns också böcker som helt enkelt väcker frågor. Vad hände sedan?! Jag vet inte om jag verkligen skulle vilja ha en fortsättning eller uppföljare, men här kommer i alla fall några exempel på böcker som jag har haft svårt att släppa. Har du inte läst dem? I sådant fall utfärdar jag en liten spoilervarning nu, för jag kanske kommer att avslöja lite för mycket om handlingen…
Tio över ett är en ungdomsbok om Kirunatjejen Maja, som varje natt ställer alarmet på mobilen för att sedan ligga i sin säng med full ångest över att någonting ska gå fel med sprängningarna i gruvan och att staden ska rasa samman. Rivningen/flytten av Kiruna väcker dock mer oro än den där akuta. I takt med att bostadsområden rivs så flyttar också de familjer som bott där och en av de som är på väg att flytta långt bort (ända till Luleå!) är Majas allra bästa vän, Julia. Maja & Julia är riktiga bästisar, som kan anförtro precis allt för varandra: förälskelser, panikångest, oro över flytten, allt! Och när boken är slut så uppstår såklart frågan: hur ska det gå för Maja och Julia när Julia flyttar? Kommer de att kunna hålla kontakten? Kommer de att få nya, lika betydelsefulla vänner när de inte längre kommer att dela vardag med varandra? Vad kommer hända?! Det är totalt oroande att inte veta.
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Den andra kvinnan av Therese Bohman är en extremt fin och pricksäker bok om klass och makt. Den följer ett berättarjag, som jobbar i matsalen på sjukhuset, men som egentligen drömmer om något annat, något större. I boken inleder hon en affär med en gift läkare: en man från ett annat samhällsskikt och en man med makt, vilket kanske ytterligare sätter fingret på vad klass gör med människor. I boken sker händelser som trots allt gör att boken slutar hoppfullt med att berättarjaget slår sig fri, skaffar sig pengar och plötsligt har nya möjligheter. Men sedan då?! Blev hon författare? Tog hon sig någonstans, bort från den sömniga staden där hon inte tycker att hon passar in? Får hon någon rätsida på det här med klass och makt och skaffar sig en partner som ser och värdesätter henne på riktigt? Och hur går det med vänskapen till barndomskompisen Emelie, som hon lite trevande börjar hitta tillbaka lite till i slutet av boken?
Den andra kvinnan av Therese Bohman
Ester i Lena Anderssons böcker Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar är så ingående analyserad i böckerna att hon känns helt transparent, men frågorna uppstår ändå, tycker jag. I de två böckerna berättar Andersson om Esters hopplösa (och långa!) förhållanden med självupptagna män som inte helhjärtat går in i relationerna med henne, t.ex. för att de också har en annan kvinna på sidan om, eller för att de är gifta med någon annan… Helst vill man såklart att Ester ska hitta en livskamrat som har lite mer ryggrad än så, eller så vill man att Ester hittar någon slags ro i sig själv och fimpar det där med relationer (jag tror inte att tvåsamhet är någon slags universallösning som ger mening och lycka åt alla). Efter att ha läst böckerna undrar jag såklart vad som hände sedan. Jag hoppas att hennes väg inte råkade korsas av en tredje douche.
Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar av Lena Andersson
Efter att ha läst Kristina Sandbergs underbara trilogi om hemmafrun Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina, Liv till varje pris), så kanske jag inte lämnades med en rad konkreta frågor, men däremot uppstod ett tomrum. Jag tycker så himla mycket om Maj och efter att ha plöjt cirka 1500 sidor om hennes våndor, oro och kämpande så känns det SÅ konstigt att bara släppa henne. I trilogin knyter Sandberg ihop det rätt bra, efter att genom böckerna ha följt Maj från 20-årsåldern och genom hela livet. Det kanske inte går att skriva en fjärde bok, inser jag, men ändå! Tomheten!?
Liv till varje pris av Kristina Sandberg
Hjalmar Söderbergs klassiker Den allvarsamma leken är inte heller en bok som lämnar en helt i ro. Boken följer Arvid och Lydia, som har haft en ungdomsromans, men som sedan har gått helt olika vägar i livet och ingått (olyckliga) äktenskap med andra livskamrater. Släppa varandra kan de dock inte riktigt, eller kanske snarare kan de inte släppa tanken på hur livet hade kunnat vara om inte. Paret hamnar till slut i något av ett vägskäl och boken slutar inte riktigt med att de ”levde lyckliga i alla sina dagar”. Så hur blev deras fortsatta liv egentligen? Hittade de någon slags ro? Separerade Arvid och hans stackars fru? Åh, livet och kärleken alltså! Söderbergs roman är en mästerlig skildring av passion och kärlek och om hur svårt det kan vara med relationer, men vad fint det vore att också få veta om det liksom löste sig för Arvid & Lydia till slut!
Just nu läser jag ungdomsromanen Tio över ett som utspelar sig i Kiruna och som följer Maja, en ung tjej som oroar sig över flytten/rivningen av staden och som drabbas av panikångest som en konsekvens av detta. Det är en fantastiskt fin bok, tycker jag! Jag kommer att blogga mer om den sedan, när den är utläst.
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Det jag tänkte blogga om idag är faktumet att det här är en bok som utspelar sig i Kiruna och att det sannerligen inte är speciellt många böcker som gör det. Nu kanske det inte nödvändigtvis måste finnas så många böcker som utspelar sig just där, men visst finns det någonting väldigt viktigt, bra och intressant med böcker som berättar någonting om platser i Sverige (och världen) där inte alla redan har varit? Till skillnad då mot böcker som utspelar sig i typ… Stockholm? Visst finns det extremt många bra böcker som utspelar sig i huvudstaden, men kanske just därför behövs det väl i någon mening inte ytterligare triljarders med sådana böcker? Väldigt många av oss som bor i Sverige har ju redan varit i Stockholm själva. Om vi dessutom hör till de som prenumererar på någon av de stora, Stockholmsbaserade morgontidningarna, lyssnar på podcasts och följer (livsstils)bloggar så är det troligt att vi redan har gjort oss en bild av hur Stockholm ser ut, vad den har för puls, hur kulturen är där och vad som rör sig i tankarna hos de (medie)personligheter som råkar bo där. Vad finns det för mer att säga?
Att besöka Stockholm behöver inte vara så dumt. Såhär glad (och bländad av solen) var jag t.ex. i somras när jag & min sambo var på väg till Fotografiska.
För inte så länge sedan lyssnade jag på Björnstad av Fredrik Backman. Det är alltså en bok som utspelar sig i en fiktiv småstad där hockeykulturen är stark. Trots att den boken i och för sig utspelar sig i en hitte-på-stad så tyckte jag ändå att den gav mig mer som samhällsskildring än vad Stockholmsskildringar gör nu för tiden. Jag är mätt på Stockholm. Proppmätt. Jag vill läsa mer om hur livet ser ut på andra ställen, vad som är viktigt på andra orter, vilken kultur och puls som finns på andra platser.
Tio över ett är en fantastiskt bra bok, bland annat för att den verkligen ger en inblick i vilka stora frågor som engagerar invånarna i Kiruna och eftersom att författaren verkligen lyckas beskriva hur staden ser ut och hur det känns att vandra runt på gatorna där. Jag vill läsa mer sådant här! Jag vill läsa fler böcker där städer och platser spelar en viktig roll och där den där staden/platsen inte råkar vara t.ex. Stockholm. Har du några tips?!
Nyår! Jag hoppas att ni har ett trevligt fortsatt nyårsfirande framför för er. 🙂 Jag tänkte avsluta det här årets bloggande genom att blicka tillbaka på min läsning 2016. Imorgon återkommer jag med mina favoriter från året och idag blir det siffror & figurer, precis som mina traditioner bjuder. 😉
Under 2016 har jag läst sjukt många böcker! Det här beror förstås på vem man jämför med, men jag jämför givetvis med min läsning under tidigare år. 72 titlar är fantastiskt många i rent antal (2015 läste jag 59 böcker, som exempel). Fast samtidigt som jag skriver det så får jag kanske poängtera att det inte rör sig om 72 tjocka romaner precis.
Antal lästa titlar 2016: 72!
Sommarens projekt handlade rätt mycket om poesi. Jag plöjde Bodil Malmstenssamlade dikter och bloggade om varje titel i den för sig. Jag har även läst en del noveller och kortare romaner (långa noveller?!). Sidantalet har alltså sett ut såhär:
Sidantalet hos böckerna 2016
Som vanligt har jag läst en stor andel böcker skrivna av svenska författare (45 böcker av 72 är svenska böcker…), men jag har lyckats pricka in rätt många andra världsdelar också, trots att jag inte direkt aktivt har försökt att läsa böcker från olika håll i världen. Mest exotiskt för min del var nog Hönan som drömde om att flyga av den sydkoreanske författaren Sun-Mi Hwang. Det är ett nytt litteraturland för mig.
Ursprungsland för böckerna 2016
Det har nog inte varit ett enda år då jag har läst fler böcker skrivna av manliga författare än av kvinnliga, men i år har snedfördelningen dragit iväg. 78 % kvinnor… Inte heller detta är utslaget av något slags aktivt beslut. Det råkade bara bli såhär, kanske för att jag gärna läser berättelser som jag kan relatera till och de verkar med fördel beskrivas av kvinnor som jag.
Könsfördelning hos lästa författare
Betygsmässigt har det blivit spridda skurar: några inte speciellt bra böcker och några fantastiska.
Betygsfördelning för årets utlästa böcker
Bilden över hur utgivningsåren fördelar sig ser inte direkt ut som den brukar. Jag brukar absolut inte läsa såhär mycket nyutkommet. Jag tror att jag har lyckats pricka in väldigt mycket nytt tack vare att jag har läst & lyssnat rätt mycket i mobilen i år och det har gjort att de nyare böckerna har funnits nära till hands, så att säga.
Utgivningsår för lästa böcker 2016
Vad har jag läst om då? Ja, ska man göra ett ordmoln så blir det ungefär såhär:
För ett tag sedan läste jag klassikern Strändernas svall, där Eyvind Johnson återberättar myten om Odysseus hemresa från det trojanska kriget. Vad som överraskade mig mycket var att författaren genomgående använde ordet ”röck” i texten. För er som inte förstår vad det betyder 😉 så är det alltså en dialektal böjning av verbet rycka. Jag har vuxit upp i Uppland och jag vet faktiskt inte på vilka fler platser man pratar så (Johnson är i alla fall från Boden). Jag böjer i alla fall de flesta verb som har ett y i sig på samma sätt. Jag vet att dessa tre ord inte ska böjas såhär på rikssvenska, men för mig är det alltså
rycka – röck,
trycka – tröck och
klippa – klöpp (ej ett ”y-verb” dårå, men i alla fall)
som gäller. Vad gäller andra ”y-verb” så hör jag inte själv när man ”ska” böja med ö eller ej. Nypa – nöp? Dyka – dök? Stryka – strök? Ah, rättstavningsprogrammet protesterar inte i alla fall… Hur som helst; det gladde mig att Johnson böjer på samma sätt som jag.
Ur Stränderas svall av Eyvind Johnson
Men varför gör han det? Jag har faktiskt ingen aning. Andra författare kan få för sig att använda dialekt i dialog. Vi är väl t.ex. rätt många som har tagit oss igenom Vilhelm MobergsUtvandrarböcker och till en början fått kämpa lite för att få det att flyta. Där ”pratar” alla karaktärer småländska, kanske för att göra dem mer levande och få fram vilken lång resa de står inför när de ger sig av till Amerika. Sedan finns det böcker i stil med Jonas Hassen KhemirisEtt öga rött, där hela boken leks fram med ett fantasifullt språk som när boken var ny gärna omnämndes som ”rinkebysvenska”. I Ett öga rött är ”dialekten” så mycket mer än bara lite geografiskt färgad dialog. Språket blir en del av berättelsen och beskriver verkligen huvudpersonen och hans liv. Det behöver ju heller inte alltid vara dialekt det handlar om. I Khemiris fall handlare det kanske snarare om sociolekt; språkvariationer som utmärker olika klasser eller andra sociala grupper.
I en del böcker vill författaren också skildra en plats och inte bara några människor. I Mikael NiemisPopulärmusik från Vittula blir det t.ex. naturligt att spränga in dialekt och tornedalsfinska eftersom det är en bärande del av berättelsen att berättelsen utspelar sig i just Pajala.
Sara Lidman använder rikligt med dialekt i t.ex. Jernbanesviten som utspelar sig i Norrlands inland under 1800-talet. Just hennes böcker hade jag dock lite svårt för. Jag tog mig knappt igenom den första boken (Din tjänare hör) och har heller inte vågat mig på att läsa övriga delar i serien. Visst kan dialekt tillföra mycket till en berättelse, men det är helt klart också så att dialekter kan göra att man som läsare tappar flytet. Jag tror att dialekter i böcker är lite av en vattendelare. Själv tycker jag oftast att det är härligt när författare vågar ta ut svängarna och låta karaktärerna prata lite mer som människor faktiskt pratar. Men det finns uppenbarligen en gräns också. Hm.
Nåja, Strändernas svall? Varför använder Johnson ordet ”röck”? Jag skulle så gärna vilja veta! Någon som har en teori? Och pratar man verkligen så i Boden?
Det är kanske inte alltid som böckerna som vi läste i skolan faktiskt blev några stora läsupplevelser. Jag tror att en nyckel till detta är att det faktiskt tar tid att skaffa sig den erfarenhet som behövs för att förstå flera lager i berättelser och att känna hur berättelse och språk hänger ihop. Det är klart att man ska nosa på ”svårare” litteratur så fort som möjligt, men en del böcker behöver man nog återvända till senare i livet också.
Nåja. Många böcker kan man faktiskt läsa även som läsovan. En del böcker är till och med kanonbra även om man mest läser de ”rakt upp och ner” och utan att ha 100-tals läsupplevelser bakom sig. Idag bloggar jag om mina favoritböcker bland de böcker som jag fick läsa i skolan.
I toppen finns absolut Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna. Vi läste den första boken i serien när jag gick på högstadiet och den gav verkligen läslust. Jag plöjde mig snabbt igenom alla fyra böckerna om människorna som lämnar fattigdom och elände bakom sig för att skaffa sig ett nytt liv i Amerika. Jag fick en känsla av att hela klassen faktiskt uppskattade de här böckerna. Det är väl lite häftigt ändå? Trots dialekt och äldre språk så går den att läsa med god behållning även som ung, uppenbarligen.
Utvandrarna av Vilhelm Moberg
På högstadiet (eller gymnasiet?) läste vi även Candide av Voltaire. Det blev också en glad överraskning för mig. Jag minns verkligen hur rolig jag tyckte att den här boken var – och det hade jag liksom inte väntat mig av en bok med flera hundra år på nacken. Vi hade en utgåva med många fotnoter som var till hjälp och det var nog bra. Jag är glad att vi läste den här boken i skolan. Jag hade aldrig vågat mig på den annars och då hade jag gått miste om en riktigt tänkvärd och skojig klassiker.
Candide av Voltaire
Jag minns inte riktigt om jag läste Den allvarsamma leken i skolan, men jag tror det..? Och vilken bok!! Hjalmars Söderbergs språk är fantastisk och det är verkligen en kärlekshistoria som väcker mycket tankar och känslor. Jag vill verkligen läsa om den, men jag tyckte som sagt att den var riktigt bra redan när jag läste den i tonåren.
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
På engelskan läste vi också flera böcker som jag verkligen uppskattade. En av de är Orwells satir Djurfarmen/Animal farm. Vi fick naturligtvis diskutera den och vad djuren egentligen symboliserar. Boken är ju faktiskt en bok om Stalintiden. Jag hade nog inte snappat upp det på egen hand, så det var en riktigt bra och lärorik bok att få läsa i skolan.
Animal farm av George Orwell
Jag tyckte också hemskt mycket om Möss och människor av John Steinbeck. Boken kretsar kring George och Lennie som drar runt och arbetar på gårdar. Lennie är utvecklingsstörd. Han är stor och stark och han råkar också älska djur. Det är bara det att han lätt kan råka klämma ihjäl de stackars djur han vill klappa på. Det leder såklart till en katastrof till slut… En så fin och sorglig berättelse!
Här om veckan bokcirklade vi boken Jag vet allt det här. Det fanns mycket att diskutera i denna bokcirkelbok; både stilen och själva berättelsen. Boken tar också upp många ämnen som är intressanta att prata kring, som psykisk ohälsa till exempel. Och läkarutbildningen… Som alltid gick jag från bokcirkeln med en hel del nya insikter och tankar kring boken som jag läst. Jag tycker verkligen att det är givande att bokcirkla! Inte bara för att jag har så trevliga bokcirkelkompisar, utan för att det verkligen kan bredda en läsupplevelse när man får ta del av andras tankar. 🙂
Jag vet allt det här av Annika Paldanius
En bok skapas till stor del av läsaren under läsningens gång, vilket är rätt häftigt. Jag tänker ofta på det; hur mycket man själv lägger in av sina erfarenheter, tankar och känslor. Det är ju också mycket på grund av detta som en bok kan uppfattas på så himla många olika sätt.
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
