Året börjar lida mot sitt slut och det börjar bli läge för mitt årliga inlägg där jag sammanfattar årets läsning i siffror och figurer.
I år har jag läst 79 böcker, vilket känns som något av ett rekord för min del?! Jag brukar ha ett jämnt lästempo: jag läser en stund varje dag innan jag ska sova och därutöver lyssnar jag på en hel del ljudböcker (och poddar och musik) när jag t.ex. tränar eller städar. Jag är uppriktigt förvånad över att jag har läst så otroligt många böcker. Men det är klart. Vad har man egentligen kunnat roa sig med 2020?
Ungefär varannan månad läser jag tusen påbörjade böcker och ungefär varannan månad har jag plötsligt läst ut alla på en gång. Då kan böckerna sprida ut sig ungefär såhär under året:
Antal utlästa böcker 2020 – Olika format.
En ledtråd till hur jag har kunnat läsa närmare 80 böcker finns kanske i den här bilden, som visar sidantal för mina utlästa böcker.
Antal utlästa böcker 2020 – Uppdelat på sidantal.
Som synes har jag läst en hel del noveller och kortromaner, men en och annan tegelsten har jag faktiskt också hunnit med. Jag har till och med läst tre böcker med fler än 700 sidor. Det är inte varje år jag ger mig på så många kolosser till böcker, men 2020 var året då det hände! På nattduksboken ligger för den delen Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk med sina 1 057 sidor. Jag har faktiskt bara några hundra sidor kvar nu, så den hamnar i nästa års statistik.
Exakt alla böcker jag läst under 2020 har varit på svenska, men knappt 40 % har i alla fall varit i översättning.
Andelen böcker från Sverige och resten av världen.
Ungefär 40 % är också den andel som utgörs av böcker skrivna av manliga författare.
Fördelning mellan kvinnliga och manliga författare.
Vilka länder kommer de där icke-svenska böckerna från då? Jo, Danmark och USA har varit poppis i år!
Ursprungsländer för böcker utlästa 2020
Utgivningsår då? I år har jag läst lika många böcker utgivna på 50-talet och tidigare som böcker utgivna 2020. Fast allra mest har jag plöjt böcker från 10-talet, alltså 2010-talet.
Utgivningsår för utlästa böcker 2020.
Var har jag hittat årets böcker? De allra flesta kommer faktiskt får min egen bokhylla. Här pågår ett ständigt projekt att beta av så kallade hyllvärmare. Annars är jag en flitig biblioteksbesökare och i perioder har jag haft bokappar. En och annan radioföljetong har det blivit också.
Slutligen: har jag läst något bra? Ja, jag har faktiskt inte läst en enda usel bok, däremot har jag klassat 15 böcker som helt fantastiska. Hoppas att 2021 bjuder på minst lika många bra läsupplevelser!
Förra året hade jag inte mindre än två novellkalendrar (den ena var en tidig julklapp från min sambo <3). Jag är egentligen lite lätt skeptisk mot kalendrar; De har blivit en så stor grej inför en högtid som i sig handlar väldigt mycket om konsumtion. Det är som att köpfesten expanderar lite mer för varje år. Jag noterade t.ex. att det finns en grötkalender(!) med 24 portioner gröt för cirka 600 kr. Ett paket glutenfria havregryn (ja, jag har celiaki) kostar ca 35 kr. Lägg till lite jordnötssmör, sylt och havremjölk (tycker det blir godast gröt om man kokar den i havremjölk) så har har du månadens frukost serverad för en bråkdel av priset. Om man ska vara krass.
Men. Jag har som sagt tyckt att det har varit supermysigt med mina novellkalendrar. Jag har blivit genuint glad varje dag! Och jag har läst fantastiskt många texter som jag inte hade hittat till annars. På något sätt känns det mer motiverat med just en novellkalendrar än många andra kalendrar, fyllda med diverse krimskrams (det där lät inte så trevligt inser jag; jag som älskar krimskrams). För mig känns böcker mer hållbart i längden än t.ex. små provförpackningar med duschcrème, eller vad man nu får i sin ”beauty”-kalender. Det är sådant man kanske tycker om man älskar böcker..! Så har i alla fall jag tänkt och omfamnat alla novellkalendrar som finns. 🙂
Det jag skulle komma fram till är dock att jag i år inte har någon novellkalender. Det beror inte på att jag har uppnått något ny nivå av medveten konsumtion, på snålhet eller någonting annat. Det beror på att Novellix inte har någon novellkalender i år! Eller jo, man kan plocka ihop sin egen och få den paketerad i en låda, men det är inte riktigt samma sak som att bli överraskad varje dag. Inte heller Bonniers erbjuder någon kalender det här året (annat än samma kalender som de hade 2019). Så… Vad göra? Jag funderade på om det fanns någon annan kalender jag skulle vilja ha. Choklad? Te? Strumpor? Nagellack? NÅGONTING! Men nä. Ingenting kändes ens i närheten så kul som att överraskas av en liten bok varje dag. <3 Så det blir ingen kalender i år. Inte till mig i alla fall. Min sambo, som har gått och blivit kaffenörd, har köpt sig en kaffekalender.
Men läsa kan man ju göra. Det gör jag ju varje dag! Och varför inte läsa noveller? I flera år i rad har jag lagt lite extra krut på novelläsning i november. I år flyttar jag det till december. Jag har en ganska ordentlig samling med noveller i alla möjliga format och nu har jag slumpat fram 24 berättelser att avnjuta fram till jul. Det ska bli så mysigt! Jag har en romantisk bild av att jag ska ta mig tid till detta varje dag. I praktiken kommer jag ibland hem ca kl 22 och går direkt och lägger mig. Om jag känner mig själv rätt kommer jag hinna läsa cirka 12 noveller. Sedan kommer som tur är mellandagarna. 😉
Här är min novelläsning. Jag skriver ned den för min egen skull. 1. Ojura av Stina Stoor 2. Något som händer nere i tunnelbanan vid Karlaplan av Jerker Virdborg 3. Gryningsljuset, Misteröd av Jerker Virdborg 4. Om änglars natur av Andrea Lundgren 5. En kopp te av Katherine Mansfield 6. Syrinx av Anton Hildingsson 7. Gnister av Linda Skugge 8. Gåvan av Stina Stoor 9. Kärlekshistoria av Bodil Malmsten 10. Fadershålet av Andrea Lundgren 11. Älskaren av Stina Stoor 12. Elljusspåret av Stina Stoor 13. Sarsaras träd av Hassan Blasim 14. Värtavägen ner av Jerker Virdborg 15. En armétidning av Hassan Blasim 16. Katten av Andrea Lundgren 17. En varg av Hassan Blasim 18. Doktor Äckel av Richard Yates 19. Den gamle kavaljeren av Karen Blixen 20. Om våren av Guy de Maupassant 21. Det var den tiden på året då alla barn hade blivit till björnar och levde på bär av Stina Stoor 22. En riktig liten martyr av Richard Yates 23. Smekmånad av Katherine Mansfield 24. Det finns ett hem dit stormens brus av Stina Stoor
Så det är vad jag läser i december!
Är du sugen på en novellkalender så kan jag verkligen tipsa om Bonniers stora adventskalender (om du inte hade den förra året!). Den är jättefin och jättebra. Vill du nöja dig med lite novelläsning i advent (och dessutom avnjuta den tillsammans en kopp te) kan jag också tipsa om Novellix Stunder i advent, som är en jättefin liten låda med noveller och te (en för varje söndag i advent). Novellix har ju också, som sagt, möjligheten att plocka ihop sin egen kalender om man känner för det. Ytterligare ett tips är att gå loss och köpa en julroman. Det finns en hel del sådana där ute, för både barn och vuxna. Och så finns ju Pixikalender för de yngsta.
Eller så struntar man i att läsa i december. För många är det en så stressig månad att det inte går att få ro och det är såklart också okej. Själv kommer jag ha en arbetstopp i december, misstänker jag, så som det blir när alla projekt kommer till avslut vid årsskiftet och måste rapporteras och jobbas klart innan dess. Men just nu tror jag fortfarande att det här blir månaden då jag plöjer noveller. 🙂 Känns kul!
Nu är november snart här. Den kommer att börja festligt med att min sambo ska ta emot Greta Renborgs pris. Greta Renborg var bibliotekarie och lektor vid Bibliotekshögskolan vid Högskolan i Borås. Hon hade en stark idé om att bibliotek måste nå ut i samhället och hon var tidigt ute med att jobba med marknadsföring och PR. På hennes 65-årsdag (1986) instiftade Svensk biblioteksförening ett pris i hennes namn och det har delats ut årligen sedan dess till enskild eller enskilda biblioteksanställda som arbetar i Greta Renborgs anda. Det är en stor ära att belönas med hennes pris, så jag är såklart stolt över min sambo. 🙂 I dessa pandemitider blir det dock ingen vanlig, publik prisutdelning. Det känns festligt hur som helst!
Efter prisutdelningen finns det egentligen ingenting i kalendern. Tanken var att vi skulle gå på en nycirkusföreställning i slutet av november, men den blev inställd. Kanske får vi möjlighet att gå på något annat nu när man äntligen har lättat något på begränsningarna och möjliggör för fler kulturevenemang. Jag blev jublande glad när jag hörde beskedet om att det från imorgon kommer att vara tillåtet med upp till 300 sittande gäster (i vissa regioner). Jag älskar kultur, behöver kultur. För mig är inte kultur någonting ”extra”, något som man enkelt kan skala bort och prioritera bort. Jag tycker att det är en helt nödvändig del i vårt demokratiska samhälle. En gång skrev jag ett långt inlägg om vad kultur betyder för mig och det är giltigt än. Nu är jag glad att vi äntligen kan öppna upp lite mer, att återigen få möjlighet att genom kulturen möta nya tankar och ta del av allt kulturen ger oss. Jag vet att många har saknat det, saknat det och mycket annat. Sådana här kriser är svåra, jag inser det. Nu är jag i alla fall glad att man talar högt om att den isolering som många hamnat i och den ensamhet som många upplevt, faktiskt är ett hot i sig mot folkhälsan. Alltför ofta sätts det likhetstecken mellan fysiska åkommor & besvär och ohälsa. Ändå är det psykisk ohälsa som hindrar de flesta sjukskrivna från att jobba. Det har varit så mycket gapande från vissa håll om att man ska hålla sig hemma. Det har provocerat mig. Inte för att jag vill förminska riskerna med coronaviruset, men depression är också en potentiellt dödlig sjukdom, och annan psykisk ohälsa relaterad till nedstängda samhällen och alla dess konsekvenser, är inte heller direkt bra. Jag känner flera som har mått mycket dåligt under den här perioden som varit.
Men trots att vi nu går in i årets kanske mörkaste och deppigaste period så känns det ändå lite ljusare på något sätt! Otroligt! Och snart är julen här. 🙂 Jag kommer nog försöka fixa så mycket som möjligt inför jul redan nu i november, så att jag kan luta mig tillbaka hela december sedan och njuta maximalt av julmyset. Det brukar bli roligast så.
Sedan måste jag verkligen skärpa till mig med läsningen. Jag gillar inte att ha alltför många böcker igång samtidigt. Jag läser korta snuttar varje dag och jag tycker att det blir för splittrat om man hoppar mellan olika böcker hela tiden. Jag brukar försöka hålla mig till en ljudbok, en e-bok och en pappersbok i taget. Läser jag någon riktig tegelsten kanske jag till och med har två pappersböcker på gång, så att jag också har någon lite mer behändig bok jag kan ta med mig om jag vill ha med mig en bok någonstans. Nu har dock detta inträffat: låneböcker har lagts på hög, bokcirkelböcker har lagts på hög, ett recensionsexemplar (något jag inte brukar ta emot speciellt ofta, kan jag ju säga) har kommit emellan och ja, det har ballat ur. Jag har nio påbörjade böcker nu. Det är för mycket. I november hoppas jag på att avsluta åtminstone fem av dem, däribland Kallocain av Karin Boye, som jag läser om i vår bokcirkel, The Hate U Give av Angie Thomas, som var förra månadens bokcirkelbok och som är ett bibliotekslån. Jag vill också läsa klart Jo NesbøsKungariket, som är väldigt fängslande – det är frustrerande att så mycket annat har kommit emellan.
Har ni också ett helt gäng olästa böcker i bokhyllan? Jag har en hel bokhylla fylld av dem (obs: en extra smal hylla, så den rymmer inte så många böcker) och jag har även en ”hel del” e-böcker. Så många böcker, så lite tid. Jag är faktiskt rätt duktig på att läsa böcker jag har hemma, men jag läser inte i någon speciell ordning, så det finns tyvärr en del böcker som har blivit stående i många år. Och då menar jag många år.
För över ett år sedan bloggade jag om några av mina värsta hyllvärmare och nu inser jag att jag fortfarande inte har läst en enda av dem. Jag har dessutom identifierat ytterligare några olästa böcker inköpta vid 10-talets början: Agaat och Ypsilon. Jag ser att en del bokbloggare gör en rensning emellanåt, att de helt enkelt erkänner att vissa böcker aldrig kommer att bli lästa. Kanske borde jag göra något liknande? Det är dock på det viset att i stort sett alla mina böcker är sådana som jag har skaffat mig för att jag verkligen vill läsa (eller önskat mig av samma anledning). Jag brukar inte impulsköpa böcker och brukar inte ta emot recensionsexemplar heller, för den delen. Så mina böcker får allt stanna i hyllan och vänta på sin tur!
Jag har redan plockat fram böcker jag vill läsa i sommar, men i höst ska jag definitivt läsa en riktigt gammal hyllvärmare. Något förslag på vilken?
Marlene van Niekerks hyllade roman Agaat om apartheid, Sydafrika och om en lantbrukarhustru och hennes svarta skötare.
P. C. JersildsYpsilon, där han återvänder till tidigare romanfigurer. Jag tror den är riktigt underhållande, kanske i klass med den finfina novellen Författarnas himmel, som jag läste för inte så länge sedan.
Jonas BrunsSkuggland, som belönades med Sveriges radios romanpris 2013 med motiveringen ”för en bråddjup berättelse om längtan och svek där läsaren själv får förtroendet att lägga pusslet”.
Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe känner jag i ärlighetens namn inte till så mycket om. Men den har en så lockande form tycker jag. Det är ofta ett gott tecken.
Tänk att halva året redan har svischat förbi (alldeles snart). Det har varit ett väldigt speciellt år, som ni vet, så det känns ganska skönt att ha våren i backspegeln. Min känsla är att jag har läst ungefär lika många böcker som vanligt det här märkliga året, men faktum är att jag redan har läst 39 böcker, vilket är bra många fler än vad jag brukar hinna med. Så visst verkar jag ha haft mer tid för läsning nu, när det har varit så bedrövligt lite av andra nöjen och när man inte har kunnat umgås med nära och kära på samma sätt som vanligt.
Allra mest läste jag i januari, då jag läste ut de sista av novellerna från min novellkalender jag hade i julas. 🙂 I april blev det också en himla massa läsning och det kan jag tacka biblioteket för. Jag fick nämligen flera reserverade böcker på en och samma gång och då var det inte så mycket annat att göra än att börja plöja. Böcker med lång kö går ju inte att låna om.
Utlästa böcker i olika format.
Det har blivit en del novelläsning, som sagt. Fast jag har faktiskt läst två riktiga tegelstenar också: Anna Karenina och Osebol. Och en hel del mittemellan.
Utlästa böcker, sidantal
De flesta av årets böcker är skrivna av svenska författare (21 stycken), men de andra kommer från vitt skilda håll, dock främst från Europa. Till min förvåning har jag dock inte läst en enda brittisk bok. Däremot har jag läst ett helt gäng danska författare.
Utlästa böcker, ursprungsländer
Det mesta i årets läsning är böcker som har getts ut under 10-talet och bara en liten, liten flisa i cirkeldiagrammet är helt färska böcker från 2020. Jag har ganska nyligt har skaffat en bokapp, så jag spår att det kommer att bli mer läsning av nyare böcker framöver. I appar för strömmade böcker är ju nyheterna allt som oftast tillgängliga bara ett klick bort.
Utlästa böcker, fördelning av utgivningsår.
Det leder till näta stapeldiagram! Varifrån kommer böckerna i årets läsning? Till min egen förvåning kommer de flesta böckerna från mina egna hyllor. Bra gjort av mig! Jag har alldeles för många olästa böcker här hemma. 🙂
Utlästa böcker, olika källor.
Men nu till det viktigaste! Kvantitet i all ära… Men har jag läst något bra?! Ja, jag har faktiskt inte läst en enda usel bok, men jag har däremot läst ett flertal riktig, riktigt bra böcker.
Utlästa böcker, betygsfördelning.
Har jag någon favorit hittills? Ja, det har jag, men det är såklart svårt att välja en. Här kommer därför en topp 5 såhär i halvtid av 2020. Hoppas resten av året fortsätter att bjuda på många bra läsupplevelser. 🙂
Så har sommarens ledigheter snart passerat (för min del) och det är dags att återvända till jobbet. Jag kan tycka att det känns vemodigt redan i juli (!), en känsla av att sommaren har peakat och att allt liksom har vänt. Det känns alltid lite trist med augusti, med andra ord. Det bästa är dock att göra sitt bästa för att muntra upp sig själv. Det gäller att maxa helgerna med somriga aktiviteter: cykelutflykter, uteserveringar, dopp i havet/sjön/älven, häng i stugan, kräftskiva. Har man varit ledig någon längre stund under sommaren tycker jag också att det är nice att se höstens uppstart som barndomens skolstart: in med nytt bänkpapper och på med nya, fina kläder. Nej, bänkpapper kanske man inte använder längre och fina kläder har man förmodligen fullt av i garderoben, men i smått och stort är ”terminsstarten” ett bra tillfälle att göra något nytt, skaffa nya vanor. Vi får se hur det blir med den saken.
På Finlandsbåten i juli
Böcker är i alla fall en konstant i mitt liv. I augusti ser jag fram emot att bokcirkeln startar upp igen efter sommaruppehållet, men jag har faktiskt redan läst ut månadens bokcirkelbok (Bränn alla mina brev av Alex Schulman). Jag tänkte istället läsa några hyllvärmare som jag är extra sugen på att ta tag i, exakt vilka har jag inte riktigt ringat in ännu. Man hade ju kunnat tro att nystarts-känslan även fortsatte till böckerna och att jag skulle gå in i augusti med ett stort sug att läsa en massa nytt. Det är dock precis tvärtom. Ett av försommarens projekt var att göra om lite hemma och det resulterade bland annat i att vi skaffade oss två höga bokhyllor med glasdörrar. Jag har alltså haft anledning att organisera om bland mina böcker. Kul ändå! Det är lätt att bli hemmablind, men nu har jag dem för ögonen igen och är verkligt sugen på att läsa det jag redan har.
Nya bokhyllor på väg att fyllas.
Augusti är annars en högtid i bokutgivningen. Jag tycker mig märka att årets bästa och mest intressanta böcker ofta kommer ut på hösten. Jag antar att det är strategiskt av förlagen att ge ut böcker lagom till höstens alla prisutdelningar och mässor. Här är ett axplock av månadens, i mitt tycke, mest spännande böcker:
Björnkvinnan av Karolina Ramqvist, en bok som följer en ung kvinna på en kolonialexpedition på 1500-talet och en nutida författare som försöker att beskriva henne. Jag har läst två av Ramqvists tidigare böcker: More fire, som handlar om en ung kvinna som befinner sig på Jamaica, och essän Det är natten, om skrivande. Björnkvinnan verkar lustigt nog koppla till teman från båda dessa böcker. Intressant! Boken skulle ha kommit redan i februari, men blev uppskjuten till slutet av augusti.
Ålevangeliet av Patrik Svensson, en bok som faktiskt lär handla om precis det man tror – ålen. Låter det tråkigt? Det tror jag faktiskt inte! För många år sedan läste jag Tyst hav av Isabella Lövin och redan där blev jag fascinerad av denna gåtfulla, och snart utdöda, fisk. Ålevangeliet är också en bok om författaren och hans far, så det är säkert en väldigt fin och intressant bok på fler sätt än att den kretsar kring just ålen.
Halvmördaren av Håkan Nesser. Nesser är en författare jag alltid dras till. Jag älskar hans stil, hans förmåga att bygga upp en stämning – och inte minst hur man alltid känner igen titlar och namn på karaktärer i hans böcker. 😉 Halvmördaren är en ovanligt kort och koncis titel för att vara Nesser, men jag tror ändå att läsaren kommer att känna igen Nessers berättande.
Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm, en ny biografi över Selma Lagerlöf. Jag tycker att Lagerlöf är en otroligt spännande person: så framgångsrik och så tongivande, i en tid när det absolut inte var självklart att kunna ta plats som kvinna.
Jag föreslår att vi vaknar av Beate Grimsrud. Beate Grimsrud är en ganska okänd författare för mig, men jag blev fascinerad när jag läste om henne i Vi läser nr 2 i år. De hade en så spännande artikel om Grimsruds samarbete med författaren Malin Nord, vilket alltså har mynnat ut i just den här boken. Grimsrud behöver stöd från andra i sitt skrivande eftersom hon är dyslektiker och har en medfödd synskada och i det här fallet har romanen alltså växt fram i en ”romanverkstad” tillsammans med Nord. Spännande metod och man blir ju nyfiken att ta del av slutresultatet.
Förlaget Modernista är på gång med en återutgivning av Bodil Malmstens titlar. Eftersom hon är en av mina allra största favoritförfattare <3 så känns det såklart välkommet och kul. Redan i våras kom hennes Så gör jag: Konsten att skriva i en häftad nyutgåva. Nu i augusti är det recensionsdatum för hennes samlade noveller, för första gången i en och samma volym: Svartvita bilder & andra noveller. En något märkligt grej är att boken redan fanns att köpa på årets bokrea. Den hör faktiskt till en av de böcker jag själv köpte (under stor förvåning, för jag kände inte till boken och jag brukar ha koll på utgivningen). Ja, ja. I augusti kommer den i en nylansering, antar jag. Jag älskar Malmstens poesi, memoarer och romaner, så det ska bli superhärligt att också testa hennes noveller.
Stora veckans vego av Sara Begner, en kokbok med snabblagade vego-recept. Konceptet ”veckans vego” känns kanske igen från Coops medlemstidning MerSmak? Jag brukar i alla fall uppskatta vego-sidorna i MerSmak-tidningen och jag lagar ofta rätterna, dessutom, så jag jag har en god aning om att recepten i den här boken är bra!
Svartvita bilder & andra noveller av Bodil Malmsten
Halva året har redan swishat förbi och som vanligt känns det som att tiden går alldeles för fort, samtidigt som det känns väldigt avlägset med vintern och allt. Såhär års brukar jag kasta mig över mitt Excelark 😉 , där jag löpande för in mina utlästa böcker, och sätta ihop några figurer. Det här året är inget undantag. Här kommer bokåret (hittills) i siffror!
Jag har läst 24 böcker. När man är bokbloggare och själv följer bokkonton på sociala medier är det lätt att känna sig som jordens långsammaste läsare. Många har ju som mål att läsa exempelvis 100 böcker per år. Det där är utopiskt för mig. Jag tycker att det är bra jobbat att ha tagit mig igenom nästan 1 bok per vecka. Heja!
I år har jag för första gången någonsin (?) läst färre svenska böcker än böcker med andra ursprungsländer. Jag kan förvånat konstatera att tre titlar är skrivna av norrmän. Kul, tycker jag! Jag har läst en hel del från finska författare de senaste åren, men de andra nordiska länderna är klart underrepresenterade i min läsning.
Förra året avslutade jag på sätt och vis med att plöja noveller, så det här året har jag främst känt mig sugen på att läsa längre texter. Några tegelstenar har det dock inte blivit (Än! Men jag har hunnit ett gott stycke i Anna Karenina…).
Jag har läst böcker från lite spridda utgivningsår, men framför allt böcker från 2010-talet. Endast en av årets utlästa böcker är faktiskt från årets utgivning. Typiskt mig!
Författarna till årets böcker är som vanligt kvinnor, mestadels.
Avslutningsvis, det viktigaste: har jag läst något bra? Jodå, en riktigt usel bok har jag tydligen kämpat mig igenom (varför gör man sådant?!), men jag har åtminstone läst fem gånger så många fantastiska böcker. Årets favoriter såhär långt: Eat good, De osynliga, Naiv. Super., Maken och Musan.
Åh, vad skönt det ska bli med semester! Jobbmässigt har det varit fullt upp för mig i år. Eftersom jag jobbar på en uppdragsfinansierad myndighet brukar det alltid sluta med att projekten går i vågor över året. Det kan komma perioder där mycket sker på samma gång och sedan kan det gå perioder där man faktiskt har utrymme att återhämta sig, om man uttrycker sig så. I slutet av året brukar det vara som mest hektiskt när precis allt ska vara klart och avrapporterat innan jul och absolut ingenting kan skjutas över till året därpå av någon slags bokföringstekniska skäl som går över mitt förstånd. Som standard kommer man sedan tillbaka till jobbet i januari och har 0 uppstartade projekt. I år blev det emellertid lite annorlunda, av olika orsaker, och jag har haft fullt ös från dag 1. Jag brukar ha cirka 3 – 8 projekt igång samtidigt och mestadels brukar jag kunna lägga upp det så att jag slipper ”multi-taska” så mycket, men i år har folk velat ha diverse analyser och texter av mig från dag 1 och har ibland stått på kö utanför mitt kontor för att få statusuppdateringar… Det har inte varit en optimal arbetssituation, särskilt inte eftersom jag också har pluggat på 33 % vid sidan av, som en kul grej på kvällar och helger. Och det var ju kul, men också rätt arbetsamt. Nåja, allt lättade i maj och nu har jag hunnit varva ned ordentligt. Stressen har lagt sig sedan länge, men semestern känns ändå mer än välkommen. Nu måste jag i och för sig vänta lite till innan jag också får checka ut från jobbet för några veckor, men snart så!
Kurslitteratur. Och examenspresent till mig själv. 😉
Förra året var vi hemma sista helgen innan jobbet drog igång igen och i övrigt var vi i princip bortresta i fyra veckor (med en ca 12 h mellanlandning för att tvätta). Den sista helgen hade vi förresten besök också. Det kanske låter hektiskt, men det var fantastiskt. Innerst inne vill vi nog vara borta fyra veckor igen. Hehe. Så kommer det dock inte alls bli i år, så inbrottstjuvar behöver inte göra sig besvär 😉 , men visst kommer vi att resa bort några dagar, någon gång framöver. Framför allt tänkte vi spendera några dagar i Helsingfors, en stad som jag faktiskt aldrig har besökt förut. Så ge mig gärna Helsingfors-tips!
Ungefär såhär vill man ju ha det i sommar igen! <3
Jag brukar inte läsa så mycket under sommaren. Så fort jag faller ur mina rutiner är det lätt att tappa bort läsningen. När jag är ute och reser med min sambo eller andra känns det heller inte så rimligt att gå undan och läsa; Det blir mer att vi umgås och hittar på saker. Jag har alltså inte gjort upp några planer över sommarens läsning utan det får bli lite som det blir. Jag gissar att det blir en hel del ljudböcker och en och annan pocketbok.
Jag brukar passa på att tipsa om nyutkomna böcker i den här typen av inlägg, men semestertider råder väl även på förlagen i juli. Jag har just inte hittat någon intressant bok över huvud taget!
Här om veckan var jag på bokcirkelfrukost. En av mina bokcirkelvänner hade rensat bland sina gamla tidningar och delade generöst med sig av äldre nummer av Vi läser. Jag gick alltså hem från cirkeln, inte bara fylld av den inspiration som bokcirkelfrukostar i allmänhet brukar ge, utan också med två gamla tidningar att bläddra i. Jag har nu läst lite ur Vi läser nr 3 från 2009, med en ung Jonas Hassen Khemiri på framsidan, och en lite nyare Vi läser (från 2015).
Jag tycker om att lyssna på bokpoddar och bokradioprogram och jag tycker om att läsa om böcker i morgontidningens kulturdel och på bokbloggar. Jag gillar att följa bokkonton på diverse sociala medier och jag kollar emellanåt på Babel på SVT. Ibland går jag på författarsamtal eller uppläsningar av olika slag. Det är härligt att få höra om nya böcker och jag känner stor inspiration, faktiskt, men nu inser jag också hur fantastiskt kul det kan vara med riktigt gamla nyheter.
Det är så härligt när artiklarna inte handlar om böcker som jag förväntas köpa, utan om böcker som jag redan har läst. I den här 10 år gamla Vi läser finns det exempelvis en intervju med Sofi Oksanen. Anna Jörgensdotter, som skrivit artikeln, har läst en av mina favoritböcker, Utrensning, i ”en ofärdig, splitterny översättning på lösa papper”. Själv golvades jag av den där boken några år senare och så småningom vann den Finlandiapriset och Nordiska rådets litteraturpris (bland annat). I en annan artikel diskuteras bokbloggar och en av mina favoritförfattare, Therese Bohman, är i anslutning till detta intervjuad i egenskap av just bokbloggare och omnämns även som redaktör och frilansskribent – det här var uppenbarligen innan hon debuterade som författare och så småningom kom att skriva den fantastiska och augustprisnominerade Aftonland. Det är så kul att läsa allt det här och sitta inne med facit över ”hur det gick sedan”.
Ur Vi läser nr 3 2009.
För att inte tala om alla böcker som jag glömt bort och som jag plötsligt påminns om igen och blir sugen på att läsa. Det är nästan lite sorgligt, men en bok förvandlas ju från nyhet till backlist på nolltid nu för tiden. På årets bokrea slumpade man exempelvis iväg böcker som kommit ut så sent som i oktober året innan, böcker som alltså bara var ca 4 månader gamla och redan betraktades som helt passé, uppenbarligen. Det finns många böcker som flimrar förbi utan att man hinner med. Nu blir jag påmind och på sätt och vis mer inspirerad än av alla nya titlar som det tjatas om överallt.
Det är också kul att slås över hur stort utrymme bokbloggar tydligen hade på den här tiden. Det refereras till bokbloggar lite här och där. Förmodligen ville man vara lite hippa och ”hänga med” i det här ”moderna”. Bokbloggarna verkade betraktas som en lika viktig maktfaktor som kulturskribenter. Det är lustigt att se, för idag är bokbloggar ingenting i de här sammanhangen. Ingen tidning skulle bry sig om vad en bokbloggare tycker, hela blogg-fenomenet brukar betraktas som dött.
Om bokbloggar i Vi läser nr 3 2009. Här hävdas det btw att bloggen Bokhora har 15 000 besökare om dagen, vilket du förmodligen får dividera med typ 15 för att komma fram till den verkliga siffran. Men det är klart att man måste ha tagit bokbloggare på allvar om man allvarlig trodde att det fanns svenska bokbloggare med sådan räckvidd! Hehe.
Det är svårt att förstå vad man lever i för tid medan den pågår. För mig känns det som att 2009 var igår, men bara av att läsa den här litteraturtidningen påminns jag om att tio år har passerat. Det känns uppfriskande på något sätt.
Om någon väntar på att det här inlägget ska mynna ut i någon slags poäng så måste jag göra er besvikna, för jag har ingen. Jag blev bara inspirerad att dela med mig av hur kul jag tyckte att det var att läsa en tio år gammal tidning (haha!). Plocka fram gamla tidningar emellanåt, folk! Du kanske (åter)upptäcker något, precis som jag. 🙂
(Och ibland hoppas jag förresten att bobloggar kan vara just det som t.ex. (aktuella) tidningar inte är: en plats där även ”äldre” litteratur och ”gamla” nyheter får plats, som en liten motvikt till alla andra forum där bara det absolut mest rykande färska får utrymme).
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
