Etikett: Läsa

  • Svart märke

    Svart märke

    Akademibokhandeln har infört att läsborgarmärke för att uppmuntra barn till att läsa mer. Tanken är att föräldrarna ska fylla i ett ”läskort” efter varje utläst bok och efter 5 böcker kan barnet sedan hämta ut ett vitt läsborgarmärke hos Akademibokhandeln. 10 lästa böcker ger ett rött märke och till slut kommer man till det svarta (15 böcker). Det är såklart reklam för Akademibokhandeln, men jag tycker ändå att det är en väldigt roligt grej. Läsborgarmärken hade varit något när jag var liten! När jag var liten och samlade simmärken kom jag bara till Silverfisken… Jag har några ridmärken också, men jag minns inte ens riktigt vad de stod för. De var väldigt kul att ta i alla fall! Hoppas att många tycker att det är kul att ta läsborgarmärken också!

    Själv har jag redan i år förtjänat det svarta… 😉

  • Semesterläsningen…

    Semesterläsningen…

    Nu börjar semestern lida mot sitt slut (egentligen en överdrift, för jag har ca en vecka kvar) och jag ska resa tillbaka till Umeå. Jag har läst massor under semestern. En kollega frågade hur jag har tid att läsa så mycket och jag ursäktade mig med att det ju har regnat ganska mycket. Regn är läsväder. Fast sol är också läsväder. Alltså har jag läst många böcker under semestern.

    Summa summarum har jag läst 13 böcker under de första 3 semesterveckorna (det är ungefär en tredjedel av vad jag har läst under hela året!). Ska jag utse en favorit måste jag säga att jag tyckte väldigt mycket om Att komma hem ska vara en schlager. Den var riktigt fint skriven och berörde mig.

  • Att betygssätta en läsupplevelse

    När jag uppdaterade min blogg tog jag bort betygen, som ni kanske har märkt. Det känns ganska bra. Ett betyg säger ju faktiskt ganska lite om en bok och kan också vara rätt vilseledande. Det har hänt att jag har dragits med av någon allmän hype och satt ett (för) högt betyg på en bok, eller omvänt, gett ett blygsamt betyg på en bok, och sedan har det några veckor senare känts som att boken förtjänar något helt annat än det betyg jag gav. En del böcker behöver tid att växa och andra behöver man kanske bara.. smälta?

    Som bloggare kan man ju fritt tänka och tycka och det är ju naturligtvis en frihet man har, men samtidigt handlar det ju mycket om tycke och smak och vad man hade för förväntningar på boken där och då. En del böcker har fastnat i mitt minne för att de passade den situation jag var i när jag läste boken. Hade jag läst samma bok idag hade den kanske inte betytt något. Naturligtvis sker även det omvända. Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst tyckte jag inte särskilt mycket om när jag läste den, men om jag hade varit 35 och haft barn så hade jag kanske älskat den och kunnat identifiera mig med Skäringer och uppskattat hennes utlämnade berättelse om sig själv och sitt hektiska liv.

    Det här är naturligtvis uppenbart för alla, men jag tror det är bra att man skaffar sig en egen uppfattning och inte stirrar på betyg. Jag betygsätter visserligen fortfarande böcker på Boktipset, men det får räcka så.

    I ett rätt nyligt nummer av Femina såg jag förresten en ganska kul grej. Under rubriken ”Släpp känslorna loss, det är vår!” tipsades det om fyra romaner med argument för och emot att läsa dem, t.ex. angående Ragdes senaste, Nattönskningen: ”Därför ska du läsa den: Anne B Ragde skriver glatt, fräckt och oförfärat om erotik. […] Därför ska du inte läsa den: Föredrar du kärlekens handlingar förlagda mellan raderna i en bok blir nog det här för mycket.”. Smaken är som baken… Det någon annan uppskattar med en bok kan någon annan ogilla med densamma…

    PS: Jag har samlat mina favoritböcker under en etikett i alla fall, så helt har jag inte avvecklat att skilja ut guldkornen!

  • Gör studierna enklare och förbered dig för livet i kunskapssamhället

    Gör studierna enklare och förbered dig för livet i kunskapssamhället

    Det var inte särskilt länge sedan jag var på en förelänsning om kunskap och fick höra en professor berätta om hur samhället har förändrats till att bli ett kunskapssamhälle. Då man förut ägnade tid åt att leta efter kunskap måste man idag ägna tid åt att sålla bland de enorma mängderna fakta.

    Det är inte riktigt det den här boken handlar om, även om undertiteln är ”och förbered dig för livet i kunskapssamhället”. Boken handlar istället om hur man ska ta in kunskapen på bästa sätt. Den ger både konkreta tips på hur man kan lära sig att läsa och ta in information snabbare, men den har också kapitel som tar upp hur man skaffar motivation och hur man kan sätta upp mål.

    I det stora hela tycker jag att det här är en väldigt inspirerande och intressant bok, även om många av tipsen känns som alldeles för överambitiösa projekt. En av de bästa sakerna i boken är de små ordspråken och frågorna som sticks in här och var, t.ex: ”Om du visste att du inte kunde misslyckas, vad skulle du göra då?” Det är frågor som man borde ställa sig själv lite oftare.

  • Candide eller Optimismen

    Candide eller Optimismen

    När upplysningsfilosofen Voltaire gav ut den här boken på 1700-talet måste den ganska överdrivna och ironiska boken ha väckt mycket uppmärksamhet. Boken är en elak satir där bland andra filosofen Leibniz får sig en känga för sin teori om orsaker och verkan och för sitt påstående att allting är ordnat till det bästa. I boken behandlar Voltaire många ämnen som var aktuella när boken skrevs och vore det inte för de bra förklaringarna i slutet av boken skulle åtminstone inte jag ha förstått så mycket av vad Voltaire egentligen vill säga. Tack vare förklaringarna kan man dock hänga med i boken och förstå vad Voltaire egentligen menar och vem han förlöjligar eller skriver om.

    Själva boken handlar om Candide som på grund av sin kärlek till den vackra Kunigunda blir utsparkad från det slott där han har bott. I och med denna händelse tar sig en lite skruvad, men faktiskt underhållande, berättelse fart och vi får följa Candide på en lång resa i jakten på den försvunna Kunigunda.

    Berättelsen i sig är rätt kul och fantasifull, men det bästa med boken är all kritik och betraktelser som Voltaire smyger in i historien. Sista kapitlet är i mitt tycke bäst eftersom det innehåller en del intressanta funderingar kring lyckan och var man finner den.