Jag läser gärna noveller – ett mycket trevligt och koncentrerat format. Här kommer tre klassiska noveller jag har läst på sistone!
Ett dockhem av August Strindberg
⭐⭐
Betyg: 2 av 5.
Är inte Ett dockhem en pjäs av Henrik Ibsen? tänkte jag när jag började läsa den här novellen. Jo, det är det ju. I August Strindbergs novell är det just Ibsens berättelse som huvudpersonens fru läser och blir starkt berörd av. Plötsligt ifrågasätts hela deras äktenskap, som inledningsvis beskrivits såhär: ”De hade varit gifta i sex år, men de vore som ett par förlovade.” Jag började läsa med stor nyfikenhet. Strindberg beskriver ett par som håller romantiken och längtan uppe år efter år. Sedan rasar allt ihop och jag kände inte precis att Strindberg skildrade det på ett, för mig, trovärdigt sätt.
Ett dockhem publicerades första gången i Giftas I (Albert Bonniers förlag, 1884). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-41-8.
Med strömmen av Hjalmar Söderberg
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Jag är svag för Hjalmar Söderberg. Han brukar lyckas skapa stora känslor med mycket små medel. I hans många romaner och noveller finns ofta en ensamhet och melankoli, som han är väldigt duktig på att skildra. Med strömmen är inget undantag. Den handlar om en ung man, som gjort sig fri från alla andras förväntningar och idéer om hur livet borde vara. Pengar finns. Han har råd att leva ett bohemiskt liv och spendera dagarna med att läsa & fundera. Sedan trillar han dit ändå: gifter sig, skaffar ett trist jobb… Livet alltså! Vad gör vi med våra liv?
Med strömmen publicerades första gången i Främlingarna (Albert Bonniers förlag, 1903). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-43-2.
Spökhanden av Selma Lagerlöf
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Spökhanden är en skräcknovell i bästa Selma Lagerlöf-snitt. En läkare blir hastigt kallad till hemmet: hans fru är helt förstörd: ”De vet inte vad som fattas henne. De tror att hon fått se något.” Och jo: hon har sett något avgörande om sig själv, äktenskapet och framtiden. Det är ingen lång berättelse, men Lagerlöf lyckas både skriva en otrolig text om tvåsamhet och en faktiskt ganska otäck skräckis.
Spökhanden publicerades första gången i Idun, årg. 11 (1889) och därefter i Från skilda tider. Efterlämnade skrifter I (Albert Bonniers förlag, 1943). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-44-9.
Bli som folk, av Stina Stoor är en novellsamling som utspelar sig på en norrländsk landsbygd. Den berättas med en alldeles egen röst.
Bli som folk är en novellsamling av Stina Stoor. När den kom ut, 2015, fick den stor uppmärksamhet och många tyckte nog att den kändes väldigt ny. Här kom en samling berättelser från norrländsk glesbygd, något som senare har följts upp av många andra författare, men som då uppfattades som någonting väldigt eget. Huvudpersonerna är dessutom en samling särlingar och unikum med en tillvaro väsensskild från den som oftast skildras i böcker och film. Framför allt är rösten och stilen väldigt speciell, norrländsk.
Jag har avnjutit de här novellerna utspritt under flera år (de senaste åren har jag valt att läsa blandade noveller varje december), men vissa av novellerna sitter glasklart i minnet efter alla år, inte minst För vår del, som precist och berörande skildrar en unken tid då många män med självklarhet kunde förvänta sig att bli uppassade av sin sambo. I novellen hägrar en stunds egentid, så viktig i all sin enkelhet, men som är så enkel att ställa in.
Alla noveller föll mig kanske inte i smaken, men som helhet är Bli som folk ändå en helt otrolig och väldigt egen novellsamling. Även nu, när man skulle kunna påstå att glesbygdsskildringar och norrlandsberättelser under lång tid har varit en trend, är Bli som folk en väldigt välkommen samling, som fyller ett tomrum. Jag älskar stilen och rösten, rytmen och berättandet. En riktigt bra novellsamling!
Bli som folk
Innehåller novellerna Gäddan, Gåvan, Det var den tiden på året då alla barn hade blivit björnar och levde på bär, Ojura, Älskaren, Elljusspåret, De runda ruinerna, Det finns ett hem dit stormens brus, För vår del. Förlag: Norstedts (2015). ISBN: 9789113074245.
Pengar, av Victoria Benedictsson, är en klassiker som väcker både tankar och känslor. Tänk att det bara har gått cirka 100 år sedan det tydligen var helt ok med barnäktenskap.
Pengar är en klassisk, feministisk roman av Victoria Benedictsson. Huvudpersonen är Selma, en ung flicka, som 16 år gammal blir presenterad för ett lämpligt parti – en oerhört rik brukspatron som fattat tycke för henne. Selma är moderlös och pappan har skickat henne till sin bror, som tagit henne under sina vingar och ser äktenskapet som Selmas stora möjlighet att ta sig någonstans i livet. Selma är inte övertygad. Mannen är betydligt äldre än hon själv och hon känner ingen attraktion över huvud taget. Med lite lock och pock, om hur patronens rikedom kommer att ge henne möjlighet till frihet och lycka, går hon ändå med på att förlova sig och snart står bröllopet. Boken följer sedan Selma några år fram i tiden. Hela tiden finns vännen Richard någonstans i bakgrunden. Som läsare ser man hur livet hade kunnat gå i en helt annan riktning om Selma hade tillåtits fatta ett eget, vuxet beslut kring äktenskapet, istället för att ge sig in i det förhållande hon naivt går in i utan att ha en aning om vad som väntar.
Den frihet som skulle komma, den kommer inte. Selma är omyndig, har inte några egna pengar och har heller ingen makt. Benedictssons roman är en intressant skildring av hur kvinnors situation kunde se ut vid 1800-talets slut. Över hundra år har passerat, men är det så lång tid, egentligen? Ja, när jag läser den här romanen känns det verkligen avlägset, alltihop. Att läsa om barnbröllopet är rent provocerande, känner jag. Hur i helvete kunde man tycka att det var en bra idé att låta barn gifta sig? Med äldre gubbar som då kunde förgripa sig på dem sexuellt? Herregud, vilket sjukt samhälle! Sedan tänker jag lite till och inser att Sverige långt in i modern tid har haft (kanske i viss mån fortfarande har!) en pinsam acceptans för barnäktenskap ingångna i andra länder.
Att läsa Pengar är att bli påmind om och att bli tacksam över hur mycket som har förändrats sedan den här tiden (i Sverige). Det blir en intressant historielektion om en tid långt från dagens allmänna rösträtt, föräldraförsäkring med mera, med mera.
Samtidigt som det är en stark och känsloväckande läsning kan jag erkänna att jag aldrig helt fastnade i berättelsen. Jag får känslan av att författaren månat så mycket om att få ut sitt budskap att själva storyn och persongalleriet hamnar lite i andra hand. Det är också en spretig bok. Den inleds med några kapitel som skildrar vänskapen med en ung man, som också saknar makt (och pengar) för att låta livet gå i den riktning kan själv skulle vilja. Plötsligt tappas hela den karaktären bort och den potentiellt intressanta historien berörs inte mer. Det kommer en och annan liknande inflikning som illustrerar något författaren vill ta upp, men det blir aldrig en riktigt bra helhet. Oavsett tycker jag att det här är en viktig och intressant bok, en klassiker väl värd att läsa.
I Gun-Britt Sundströms För Lydia återberättas Hjalmar Söderbergs kärleksklassiker, Den allvarsamma leken, från Lydias perspektiv.
För Lydia är Gun-Britt Sundströms tolkning av Hjalmar Söderbergs klassiker Den allvarsamma leken. Söderbergs roman inleds vid förra sekelskiftets Stockholm, där Lydia och Arvid har en romans, som av ekonomiska skäl aldrig leder till något äktenskap. Istället tar deras liv helt olika riktningar och först långt senare träffas de två igen och inleder en affär. Det är en bok som berör förälskelsens, passionens och kärlekens många sidor samtidigt som den berättar om Stockholm och Sverige vid den här tiden. Jag håller boken för en av mina favoritromaner, mycket på grund av Söderbergs precisa och fina språk. Söderberg berättar från Arvids perspektiv, men i För Lydia låter Sundström Lydia stå i centrum. Författaren har också flyttat berättelsen omkring 50 år framåt i tiden.
Boken inleds, precis som i Söderbergs version, i skärgården. Lydia och Arvid har en avståndsromans. Det ligger i luften att det ska bli något mer, men det händer inte. Hösten kommer och Lydia väntar och väntar, men Arvid hör aldrig av sig. Vid några tillfällen korsas deras vägar, men ingenting förändras. Plötsligt förolyckas Lydias pappa och rycks oväntat bort. En vän till familjen blir en stadig klippa att luta sig mot i sorgen och trots en ordentlig åldersskillnad ingår de två så småningom äktenskap. Paret lämnar stan och blir föräldrar till en dotter. Lydia går omkring i ett stort, lantligt hus och känner sig ensam och uttråkad. En vän från stan livar upp emellanåt, hälsar på och för med sig ungdom och liv i det som annars är en rätt sömnig tillvaro långt från Stockholm. Det blir även resor till Stockholm och där träffar Lydia så småningom en man. Det är inte Arvid, men det är en älskare. Hon får veta att Arvid har gift sig och att äktenskapet verkar tråkigt och olyckligt. Åren går. Med tiden träffar hon Arvid på nytt. De inleder en affär och Lydia och maken går så småningom skilda vägar. Lydia flyttar tillbaka till stan, överger hemmafrulivet till förmån för studier. Hon blommar ut. Hon träffar Arvid. Arvid är dock fortfarande gift och Lydia och han träffas i skymundan.
Jag har läst Maken av Gun-Britt Sundström och det är en roman jag sorterar in bland mina favoriter. Kanske hade jag för höga förväntningar av den anledningen. Även Maken är en roman om ett av-och-på-förhållande som pågår år efter år, men För Lydia känns inte alls lika vass. Det mesta känns svårt att köpa, särskilt eftersom boken har flyttats till en tid då jag någonstans förväntar mig att kvinnor kunde vara mer fria och bestämma mer över sina egna liv. När jag läser blir jag inte alls övertygad om varför Arvid är en sådan djup förälskelse. En flirt en sommar? Jag får inga ledtrådar till varför Lydia år efter år fortsätter att fantisera om Arvid (eller varför han gör samma sak). Varför gifter hon sig? Vid separationen överger hon i princip sin dotter. Jag har själv en dotter. För mig är det helt sinnessjukt att överge sitt barn. För vad? I Lydias fall fimpas dottern till förmån för några meningslösa strökurser på universitetet och en romans. Jag vet inte om Söderberg beskriver det bättre, egentligen, men när jag läste hans roman (för många år sedan) stördes jag inte på samma sätt som när jag nu har läst För Lydia.
Nej, det här berörde inte och det fördjupade inte heller Söderbergs klassiker. Det här var i stort sett ingenting för mig, ärligt talat.
För Lydia
Förlag: Albert Bonniers förlag (2014). ISBN: 9789100132958.
Gun-Britt Sundström
Gun-Britt Sundström (född 1945) är en svensk författare.
De e kroniskt, av Caroline Ringskog Ferrada-Noli, är en roman om smärta, klass och rasism. Huvudpersonen lider av kronisk smärta, en bedrövlig foglossning som aldrig gick över. Den tar över hela livet, men har ingen tydlig förklaring eller något botemedel på lut.
De e kroniskt, av Caroline Ringskog Ferrada-Noli, handlar om Anne, som lever med kronisk smärta. Det som började som foglossning gick aldrig över efter förlossningen och nu rör hon sig mellan olika mottagningar och kliniker, väntrum och läkarbesök. I samhället rasar en pandemi och Anne tar test efter test. Kanske har hon rent av långtidscovid.
Varför har hon ont? Mellan raderna borras det djupare. Det finns flera trauman i bagaget: det kanske svåraste är förlusten av den bror som förolyckades innan han ens hann med att kliva in i vuxenlivet på riktigt. För Anne går dagarna utan att det dyker upp några säkra svar eller presenteras någon behandling för bot och lindring. Såhär ser tillvaron ut för åtskilliga som har just kronisk smärta: hela livet präglas av att ha ont, men några svar eller klara besked går sällan att få. ”De e kroniskt”, en kvinnlig, kronisk smärta som görs mindre verklig genom att förvandlas till något psykiskt. Ett tillstånd med låg status.
Ringskog Ferrada-Noli väver även in klass och rasism i sin roman. Den är rik och stundvis lite väl pladdrig. Det här är den första roman jag läser av Ringskog Ferrada-Noli, men jag brukar lyssna på henne i podden En varg söker sin podd. Jag kan ibland känna att boken till delar är som att lyssna på en podd, där det strösslas vilt med populärkulturella referenser, samtidsanalyser och filosofiska betraktelser förpackat på ett lättillgängligt och pratigt sätt. Det kanske gör sitt till att det också är lätt att känna igen element från Ringskog Ferrada-Nolis eget liv, det hon har berättat om i podden: en uppväxt i ett rasistiskt Österlen, en pappa som flytt Pinochet, en storebror som gick bort i en bilolycka. Jag får påminna mig själv om att det inte är en självbiografi jag läser. Det är lätt att bli lurad. Här känns även Caroline Ringskog Ferrada-Nolis röst igen. Jag har lyssnat på En varg söker sin podd i många år och att jag alls gör det beror nog på att hon är så på tvärs med allt som är jag. Romanens Anne, liksom poddens Caroline Ringskog Ferrada-Noli, kan enkelt avfärda sådant jag själv är fäst vid: det mesta som hör ihop med medelklass och medelklassens kulturälsklingar (som Hjalmar Söderberg). Det finns alltid någonting provocerande hos Caroline, liksom hos Anne, och jag uppskattar det faktiskt. Vad kan jag veta om rasism, som inte ens en klassresa kan rå på, eller hur det är att leva med kroniskt smärta? Den här boken gör det mer verkligt.
Det är en speciell bok. Jag kan inte komma på någon annan som tar ett sådant brett grepp om samtiden (och att växa upp under 80- och 90-talet, för den delen). Här finns så mycket klokt, dumt, roligt och sorgligt att de drygt 400 sidorna bara forsar förbi. När boken är över vet jag inte exakt vad jag har läst, men jag vet att jag har läst någonting bra, som väckt både tankar och känslor.
De e kroniskt
Förlag: Natur och kultur (2022). ISBN: 9789127169005.
Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Caroline Ringskog Ferrada-Noli (född 1980) är en svensk författare och poddare.
Kvinnor i Umeå är en bok där framväxandet av Umeå och folkhemmet beskrivs genom korta biografier av 95 fascinerande och inspirerande kvinnor med koppling till staden.
Kvinnor i Umeå är en bok där ett stycke Umeå-historia berättas genom 95 korta biografier över kvinnor med koppling till staden. Boken är indelad i fem områden: Väst på stan, Västra centrum, Östra centrum, Öst på stan och Sjukhusområdet, områden där det också funnits viktiga platser för tidens kvinnor, såsom Folkskolelärarinneseminariet och Umeå elementarläroverk för kvinnor.
De flesta av bokens kvinnor är födda någon gång mellan åren 1850 och 1930 och var således med och satte sin prägel på staden och samhället under tiden kring förra sekelskiftet, en tid då mycket också hände för Sveriges kvinnor i stort. Jag tänker inte minst på lika och allmän rösträtt för kvinnor (1919), men också en tid då folkhemmet började växa fram: högre utbildning började bli möjligt även för kvinnor, sociala insatser började erbjudas så smått, barn fick en annan status – en intressant tid som skildras genom dessa 95 vanliga och ovanliga kvinnor som här lyfts fram.
Kvinnohistoria har sällan nedtecknats och för den som, liksom jag, inte är så insatt är det lätt att tro att ”alla” kvinnor under den här tiden var hemmafruar. Den här boken har gjort mig medveten om hur många det var som hade helt andra liv. Här finns lärare, politiker, kaféinnehavare, hotellägare, tandläkare, läkare, apotekare, sjukhuspiga, strykerska, bibliotekarier, arkitekt, sjuksköterskor, fotograf, rektorer, telegrafister, sekreterare, handarbetare, konstnär, journalist, författare, vaktfru…
Det är inspirerande och intressant att läsa om alla dessa kvinnor som från mitt perspektiv varit så osynliga fram tills nu. Här finns många pionjärer: första kvinnan i stadsfullmäktige (Helena Ljungberg), första kvinnliga kommunalrådet (Margot Wikström), första bibliotekarien (Signe Curtelius), första riksdagskvinnan (Ragnhild Sandström), första kvinnliga prästen (Ylwa Eriksson), första länsantikvarien (Karin Eriksson), första kvinnliga läkaren (Gunhild Söderbaum). Här finns också många som engagerade sig i tidens rörelser och föreningar, som Fredrika Bremerförbundet, Föreningen Majblomman, Handarbetets vänner, Husmodersföreningen, Hushållningssällskapet, Rösträttsföreningen. Man anar vilken övertygelse och kraft som dessa kvinnor besatt.
Kvinnorna i boken är presenterade med korta texter (för många finns hänvisningar för den som vill läsa mer) som väcker mycket nyfikenhet. Texterna kretsar kring vad de gjorde och uppnådde och var de föddes och dog. Där emellan kan man ibland ana att de utöver det de uträttade och blev kända för också offrade något längs vägen. Förvånansvärt många är ogifta och begravdes i familjegrav tillsammans med mer eller mindre avlägsna släktingar. Förvånansvärt många från vissa generationer samlevde med kvinnliga vänner och begravdes tillsammans med väninnor. Jag anar att karriär och engagemang i tidens frågor inte nödvändigtvis gick att kombinera med äktenskap och familjeliv. Jag anar också att ogift knappast var likställt med ensam. Det verkar ha funnits en stor gemenskap. Det är min tolkning i alla fall. Boken väcker som sagt nyfikenhet, men innehåller samtidigt så korta texter att fördjupningen inte riktigt finns. Det hade knappast varit möjligt att brodera ut texten kring varje person i boken, så det är inte direkt någon kritik – jag bara konstaterar att jag vill veta mer, mer, mer om kvinnohistoria och hur Umeå har vuxit fram.
Redaktör för Kvinnor i Umeå är idéhistorikern Kerstin Thörn. Jag fick upp ögonen för boken när jag var på en av hennes föreläsningar där hon berättade om några av bokens kvinnor. Jag kan rekommendera alla som får chansen att gå på någon av hennes föreläsningar eller stadsvandringar. Hon har mycket att berätta med entusiasm och engagemang!
Stolthet och fördom av Jane Austen är en oväntat rolig klassiker om kärlek i en tid då giftermål med ett gott parti var allt.
Stolthet och fördom av Jane Austen är en klassiker som lästs och älskats i över 200 år. Förmodligen behöver jag inte orda speciellt mycket om handlingen, men här kommer ändå några rader:
Berättelsen kretsar kring familjen Bennet, en förmögen, men inte ultra-rik, familj med fyra döttrar. Godset de bor på är fideikommiss och kommer gå i arv till en fjäskig kusin den dag fadern i familjen går bort. Kanske just därför är modern besatt av att få döttrarna bortgifta med goda partier. De två yngsta döttrarna springer runt på baler och svärmar för officerare. De två äldre döttrarna, båda unga vuxna, är mer försiktiga av sig. När den förmögne Mr Bingley flyttar till trakten blir han högintressant för den med giftasvuxna döttrar. Ännu mer spännande blir det när hans vän, Mr Darcy, kommer dit. Han har en enorm förmögenhet, men också ett ocharmigt sätt som snabbt visar sig. Den äldsta dottern Bennet, Elizabeth, fattar inte direkt tycke för den högdragne Mr Darcy. Men som ni förstår är det inte så enkelt. Med tiden blir Mr Darcy allt mer intresserad av den kvicka och intelligenta Elizabeth, trots att hon inte alls har samma status som ekonomiska situation som han själv. Elizabeth nobbar honom. Känslorna finns inte där och för henne väger kärlek mer än pengar. Med tiden börjar hon ändå inse att Mr Darcy har fler sidor och att hennes första intryck av honom kanske inte var helt rättvist. Sedan följer en av historiens mest kända kärlekshistorier.
Brukar jag gilla kärlekshistorier? Nja. Men åh vad jag trots allt gillade Stolthet och fördom! Stolthet och fördom var verkligen en härlig klassikerläsning för mig. Hjärtat klappade starkt för Elizabeth under hela läsningen. Och för Mr Darcy. Ska de någonsin få varandra?! Man läser och hoppas.
Stolthet och fördom ger också en intressant inblick i den här tiden, då inte ens kvinnor med hög status och hög levnadsstandard hade någon särskilt stor frihet när det kom till kritan. Austen beskriver en tid och plats där ett giftermål med ett gott parti verkligen betydde allt och alla framtidsutsikter kunde raseras för den som förlorat oskulden eller hunnit bli för gammal för att fortfarande anses vara vacker och attraktiv. Samtidigt beskrivs Elizabeth som en kvinna som vet sitt värde och kan bita ifrån, vilket är väldigt uppfriskande.
Det jag kanske mest av allt tar med mig är dock humorn, kanske för att jag absolut inte hade väntat mig att Stolthet och fördom skulle vara rolig. Jag hade absolut tänkt mig att den skulle vara fylld av romantik och att den skulle ge en intressant historielektion, men att den skulle vara kul? Jag hade ingen aning och kanske just därför blev jag så glatt överraskad. Boken är fylld av roliga och knäppa karaktärer: mamman som är så upptagen av att gifta bort döttrarna, pappan som allt som oftast driver med resten av familjen, den töntige kusinen… Det finns många roliga scener i den här romanen.
Stolthet och fördom är en roman med allt! Har du inte läst den, gör det!
Stolthet och fördom
Brittisk titel: Pride and Prejudice. Översättare: Gun-Britt Sundström. Efterord av Malte Persson. Förlag: Albert Bonniers förlag (2011). ISBN: 9789100125783.
Jane Austen
Jane Austen (1775–1817) var en brittisk författare. Under sitt korta liv hann hon skriva sex romaner som alla är odödliga klassiker.
Ljudet av fötter av Sara Lövestam är en fin och berörande bok om moderskapets många sidor. Inte minst handlar den om det moderskap som aldrig tycks bli: att vara ofrivilligt barnlös.
Ljudet av fötter är första delen i Sara Lövestams fina romansvit om moderskapets många sidor. Allra mest handlar den om Monika, en kvinna som lever med ofrivillig barnlöshet. Försöken har pågått under elva år: tillsammans med en partner och på egen hand. Behandlingar har följts av behandlingar och nu står hon inför sitt sista IVF-försök.
Jag har många vänner och bekanta som levt eller lever med något liknande, men ingen har berättat särskilt detaljerat om den resan och jag har heller inte vågat fråga, ängslig som jag är över att peta i någons sår. Jag har läst i intervjuer att Lövestam själv levt med ofrivillig barnlöshet i många år (och accepterat det). Det märks. Det här är en roman med många detaljer som vittnar om att författaren vet hur det är – allt från de tekniska detaljerna kring alla behandlingar, injektioner och sjukhusbesök till den känslomässiga berg-och-dal-banan som pågår år efter år: att kastas mellan hopp och sorg, om och om igen. Livet för Monika behöver också anpassas till situationen: aktiviteter planeras utifrån hur hon förväntar sig att må under nästa behandling, mat och dryck anpassas ifall det skulle finnas ett levande foster som växer där inne. Det är lätt att förstå att barnlängtan kan uppta nästan all tid och energi för den som lever mitt uppe i IVF-behandlingar.
Det är fint att få följa Monika på den här resan. Jag har lärt mig mycket om vad ofrivillig barnlöshet kan bära med sig. Lövestam skriver, som alltid, lättillgängligt och med känsla. Som läsare blir man berörd. Här finns också en ambition att berätta om mycket mer: oplanerade graviditeter, adoption, att vara fostermamma. Under den här speciella tiden för Monika, den sista IVF-behandlingen, börjar hon släktforska och söka sina egna rötter. På så sätt berättas också andras berättelser om moderskap. Kanske blir det lite spretigt, lite väl mycket som författaren vill få med för att skildra allt hon tänkt sig. Men det gör inget! Ljudet av fötter är första delen i en trilogi och jag kommer absolut att läsa de andra delarna.
Kvinnor ritar bara serier om mens är en antologi där alla serier kretsar kring mens – här finns många guldkorn, samtidigt som en hel del med albumet också känns lite inaktuellt.
Åtta år har hunnit passera sedan serietecknaren och poddaren Liv Strömquist ägnade hela sitt Sommar i P1 åt att folkbilda om mens. Det känns länge sedan. Då kändes ämnet fortfarande lite lätt tabubelagt, men nu vet jag inte längre faktiskt? Programmet väckte hur om helst mycket uppmärksamhet när det kom och inspirerade också många andra att uppmärksamma mens, feminism, kvinnors hälsa, ”menskonst” etc. Några som inspirerades att skapa vidare på tema mens är de drygt 30 serietecknare som bidragit till antologin Kvinnor ritar bara serier om mens. Även om Liv Strömquist alltså är den som krattat för den här antologin så medverkar hon faktiskt inte själv, men det finns många andra kända och (för mig) mindre kända namn.
Här finns serier om första mensen, om att lida av svår PMS och/eller svår mensvärk, om knäppa anekdoter kring mensskydd på vift, om menscykeln och en hel del annat. Jag gillar idén, men känner också att det blir lite upprepande, kanske för att ämnet mens inte längre känns så aktuellt, eller vad man ska säga. Det här albumet kom alltså 2014 och jag skulle tippa på att jag hade uppskattat det mer om jag hade läst det redan då. Nu är det mycket som känns lite gammalt.
Jag tycker också att serierna är rätt ojämna. Ibland får jag intrycket att serietecknaren haft svårt att hitta något intressant på temat – alla serier känns inte helt genomarbetade. Ibland glittrar det dock till ordentligt. Anneli Furmarks Dyra droppar är den enda som handlar om att vänta och hoppas/inte hoppas på att mensen ska komma (att inte fler såg den vinkeln?) – en väldigt fin och sorglig betraktelse. Tyra Blomsters enrutare är en av flera roliga bidrag där serieskaparen vänder på perspektiven manligt/kvinnligt. Elin Lucassis Några ord (om mens) till min kära dotter …ifall jag hade någon är den serie som kanske ger mest igenkänning (blod i fogskarvar! binda byggd av material man finner på offentliga toaletter!). Julia Hansens Första gången är en riktigt fin första mensen-berättelse med igenkänning. Matilda Ruta bidrar med en brännande serie om endometrios. Lotta Sjöberg har gjort en kul serie om mensens många färger och har dessutom gjort min mesta favorit i antologin: Sagan om det lilla mensägget – så fint och roligt berättat om mens för ett barn!
Så ja: här finns en hel del riktiga guldkorn. I övrigt känner jag nog mest att det är skönt att tiden går och att saker förändras. För visst är det ingen grej att tala om mens längre? Jag tror och hoppas att den här boken är helt obegriplig för min dotter när hon blir större.
Kvinnor ritar bara serier om mens
Kvinnor ritar bara serier om mens
Författare: Lena Ackebo, Siri Ahmed Backström, Bitte Andersson, Malin Biller, Tyra Blomster, Karolina Bång, Jojo Falk, Susanne Fredelius, Anneli Furmark, Hanna Gustavsson, Julia Hansen, Joanna Hellgren, Monica Hellström, Stina Hjelm, Joanna Johnson, Fanny Lindgren Agazzi, Elin Lucassi, Lisa Medin, Lina Neidestam, Sara Olausson, Emma Rendel, Matilda Ruta, Lisa Rydberg, Lotta Sjöberg, Linda Spåman, Wendel Strömbäck, Julia Thorell, Frida Ulvegren, Klara Wiksten, Li Österberg, Emelie Östergren. Redaktör: Sara Olausson, Frida Ulvegren. Förlag: Kartago (2014). ISBN: 9789175150512.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
