Något namn nämns aldrig på huvudpersonen i den här boken, men ett kort tag kallar hon Anellia. Det är bara ett av hennes försök att skaffa sig en identitet och ett sammanhang att passa in i.
Efter en barndom, då hon har blivit anklagad för att genom sin födelse ha orsakat sin mors död och då hon aldrig har blivit sedd av varken sin far eller sina syskon, söker hon sig till ett systerskap vid universalitet. Hennes förhoppning är att hon hos de andra flickorna i systerskapet ska få den familj som hon aldrig har haft. Förhoppningarna grusas dock och det blir en mörkhyad älskare som blir den nästa hon söker sig till. Hon låter sig utnyttjas av honom för att känna sig älskad, men inte heller det är såklart problemfritt.
Man skulle kunna tro att en person som har haft en sådan kärlekslös barndom växer upp och blir svag och får svårt att ta sig fram i livet, men beundransvärt nog förlorar huvudpersonen aldrig sin stolthet och hon bär på en enorm styrka. Jag tycker att det är fascinerande att läsa om huvudpersonen och hennes försök att skaffa sig ett eget liv, men bokens sista mening tycker jag är helt kryptisk och när jag la boken ifrån mig förstod jag ingenting. På grund av den sista meningen tycker jag att boken blir helskum och boken förvandlades till en sådan där bok som man borde diskutera med andra. Det här är inte en speciellt lättsmält bok! Språket och berättandet i boken är suveränt. Synd att slutet får mig att känna mig helt korkad som tydligen har gjort en ordentlig missuppfattning av den här boken.
Mankell är kanske mest känd för sina kriminalromaner om Kurt Wallander. De som har läst alla Wallander-böckerna och funderar på att läsa Tea-Bag har en klart annorlunda läsning framför sig och kommer till och med att få läsa om hur Mankell driver med kriminalromanfenomenet. Själv har jag bara läst Mankells ungdomsböcker tidigare, men det var ändå skojigt att läsa den här lite förmodat självironiska boken.
Boken handlar om en poet som mer eller mindre får i uppdrag att skriva en kriminalroman, men som istället dras in i ett gäng invandrarflickors liv. Ingenting blir plötsligt som han tänkt sig och den kriminalroman, som han i och för sig aldrig har velat skriva, blir aldrig påbörjad och de invandrarflickor, som han egentligen har i uppgift att undervisa i hur man skriver, skriver inte ett ord. Däremot får han höra deras minst sagt svåra berättelser om hur de kom till Sverige. Några av dem är till och med människor som inte finns: deras identitetshandlingar är sedan länge sönderrivna för att de ska få stanna kvar i Sverige lite längre och de har tvingats att gå under jorden.
Flickornas berättelser är angelägna och viktiga, men når inte alltid ända fram eftersom boken i övrigt har en sådan humoristisk ton. Det poängteras dock i efterordet att alla flickorna i boken finns på riktigt, även om det här är en roman och ingen dokumentär. Jag läser gärna om invandrarflickors situation och jag tycker om hur boken beskriver deras liv. Istället för att vara svaga människor att tycka synd om framställs alla invandrartjejerna i boken som starka och fulla med stolthet. Det finns helt klart intressanta delar i den här boken, men boken som helhet får bara ett medelbetyg eftersom jag trots allt inte tycker att ett så allvarligt ämne passar att skriva en sådan här bok av. På ett sätt skulle man kanske kunna tänka sig att en satir har lättare att nå fram eftersom man tänker till när det blir lite skruvat, men i det här fallet blev det inte riktigt så.
Det är vid 1900-talets början och de två polackerna Stansilaw och Bronislaw ska åka till Australien eftersom Bron ska studera antropologi och Stas vill resa iväg för att försöka komma undan sorgen efter sin fästmö, som har begått självmord. Bron och Stas har varit vänner sedan barnsben, men under resan blir det snart oundvikligt att de skiljs åt.
Så åker Stanislaw tillbaka till Polen och går ut i kriget medan Bronislaw undersöker urbefolkningens liv på ön Boyowa utanför Nya Guinea. Bronislaw kommer också att gifta sig med den politiskt engagerade Ellie Rose medan Stansilaw har mer svåra förhållanden till kvinnor och lever ett bohemiskt liv medan han försöker att etablera sig som konstnär och författare.
Den här boken är en mindre tegelsten och den hinner också behandla ganska många ämnen på de nästan 500 sidorna. Klart intressantast och bäst är dock de kapitel som handlar om Ellie Roses funderingar kring kvinnofrågor och de kapitel som handlar om när Bronislaw förbluffas över hur fria kvinnorna på Boyowa är. I den här boken finns det väldigt mycket klokt och bra formulerat kring kvinnans situation på den här tiden och det är väldigt läsvärt.
Även Stas, Brons och Ellie Roses levnadsöden är intressanta och gripande att läsa om, men ibland är språket i boken så högtravande och poetiskt att figurerna i boken nästan upphör att kännas mänskliga. Detta till trots älskar jag sättet som boken berättas på. Språket är oerhört vackert och medan man läser boken dras man verkligen med i handlingen. På vissa ställen var det nästan så att ögonen tårades medan jag läste! Stundvis är språket dock på gränsen till pretentiöst.
Ändå är den här boken en av de bästa som jag har läst. Det är på samma gång en fin skildring av livet kring de två världskrigen och en bok om kärleken och vänskapen och vad vi offrar för dem.
När jag läser Madame Bovary känns det lätt att jämföra huvudpersonen, Emma Bovary, med Don Quijote – han som läste för många romaner och fick för sig att han var en riddare. Fast när det gäller Emma är det såklart ingen riddare, som hon inbillar sig att hon är. Istället känns det som om hon har läst lite för många romantiska romaner och börjat tro att hon lever i en sådan.
Emma är nämligen otroligt naiv och tror nog att hon är en liten adelsfröken, som kan strö pengar omkring sig. Kärleken blir en stor besvikelse när den inte visar sig vara lika fantastisk som i böckerna. Trots att hon försöker att recitera vackra dikter om kärlek och smärta kan hon inte känna några äkta känslor för sin lite tråkiga man, Charles.
Emma blir frustrerad och olycklig över att hennes liv inte har utvecklat sig som hon hade väntat sig. Hon försöker att lösa problemet genom att skaffa sig älskare, men det blir aldrig exakt som hon har planerat eftersom älskarna förr eller senare inte känner sig riktigt bekväma med hennes stora krav om evig kärlek och andra konstiga fordringar. Samtidigt som kärleken håller på att driva Emma till vansinne ställer hennes slösaktiga leverne till problem och det visar sig snart att hon har lyckats ställa sig i en nästan orimligt stor ekonomisk skuld.
Visst skulle man kanske kunna tycka att det är synd om Emma, som tvingas leva ett liv som hon inte alls känner sig nöjd med, men det känns ändå väldigt svårt att sympatsiera med henne. Jag blir mest irriterad av hennes humörsvängningar, hennes krav och hennes bortskämdhet. Om alla kvinnor var sådär på 1800-talet är jag himla glad att samhället har förändrats.
Jag läste en reviderad upplaga och den var inte speciellt svårläst. Att läsa boken är alltså inget problem, men under läsandets gång får man kanske räkna med lite irritation. Det är såklart intressant att läsa den här gamla klassikern, men själva berättelsen i sig kan kännas ganska fånig och lite överdriven. Det är en helt okej bok, men jag tror inte att jag hade valt att läsa den om det inte vore för att jag behövde läsa den till ett skolarbete.
Bridget Jones dagbok är en sådan där bok som alla tjejer, kvinnor och tanter älskar eftersom den handlar om en helt vanlig tjej och inte om en tjej som är så ung, så framgångsrik. I en värld där man ska hinna med att både göra karriär och skaffa familj innan man är 25 kan en bok om en trettioårig singels vardag i London vara rätt välbehövlig.
Problemet är att jag inte tycker att Briget Jones är så himla vanlig. Bara en sådan sak som att Bridget bantar trots att hennes lår är smalare än mina (och jag drar strl 34 i byxor!) gör mig irriterad. I stort sett varje dag dricker Bridget dessutom alkohol, vilket är någonting som jag hoppas och tror att alla kvinnor i allmänhet faktiskt inte gör. Det känns helt enkelt inte som att Bridget är så himla trovärdig. Författaren har bara gjort ett försök att skapa en figur som passar in på alla trista klichéer om hur en kvinna är. Det hade kunnat funka och varit trovärdigt om det inte hade funnits så hopplöst många detaljer att haka upp sig på.
Hade det varit en bok om Bridgets alkoholism och ätstörningar hade jag kanske varit med, men nu stör det mig bara att Bridget är som hon är och boken ändå spelar på vanligheten och igenkännighetsfaktorn.
Bridget Jones dagbok om kärlekstrassel och vardagsproblem är visserligen underhållande, men säger mig inte speciellt mycket. Boken är bra, men inte så bra som jag hade förväntat mig.
Det här är Anna-Karin Eldes tredje humoristiska seriebok och den är precis lika rolig som de två föregångarna (Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem och Var ska man lägga näsan om inte i blöt?), om inte roligare. Förutom träffsäkra illustrationer att känna igen sig i innehåller boken även en del trevliga små texter som en extra krydda. Roligt är också att det inte längre bara är en ruta per serie utan att vissa sträcker sig över flera sidor.
Det är svårt att inte roas av den här serieboken, som med Eldes rika bilder och passande bildtexter ger en väldigt realistisk bild av livet som kvinna idag. Det här är en bok att känna igen sig i och skratta åt. Det här är min humor!
Det var länge sedan jag skrattade så mycket när jag läste en bok som när jag läste Anna-Karin Eldes första illustrerade bok. Här skildras vardagens lyckor och olyckor i roliga, sarkastiska och charmiga teckningar med tillhörande kommentarer.
Ibland känns det som om boken skulle kunna handla om mig och det är kanske det som är så roligt med den här boken. Träffsäkert!
Munli är en ung indisk flicka. Hon bor i en fattig by där man tror på en tolkning av hinduismen, som säger att kvinnan i princip är mannens ägodel. Det vanligaste är att flickorna gifts bort redan i 13-årsåldern, och i vissa fall ännu tidigare, mot en stor brudpenning. Vem flickan gifts bort med är en överenskommelse mellan brudens far och den blivande maken.
Munli råkar höra ett samtal mellan sin far och en man i byn som hon avskyr. De planerar att Munli och den här mannen ska gifta sig. Munli vet inte vad hon ska göra. Hon vill verkligen inte gifta sig med honom, men som kvinna har hon absolut ingenting att säga till om.
Hon anförtror sina problem till väninnan Lata och hon vet lösningen på Munlis problem. De måste fly! I bergen bor det banditer, så kallade Baghis. De kommer att ta hand om dem!
På så sätt flyr både Munli och Lata från hembyn, men de flyr inte till något paradis direkt. Hos Baghis måste de försörja sig genom att stjäla och de måste hela tiden oroa sig för polisen och vara beredda på att fly ifall någon skulle komma på deras gömställe.
Bokens titel kommer från en fråga som Munli ofta ställer sig själv. Den handlar om ifall man ska vara en tiger som dödar eller vara lammet som blir dödat. För Munli finns ingen tredje väg, men varken tigern eller lammet är något som tilltalar henne.
Det här är en mycket bra bok om utsatta kvinnor i Indien, och om fattigdomen och situationen i Indien över huvud taget. När man har läst boken har man lärt sig mycket om Indien och deras kultur och liv – man får se Indiens mörka sidor: fattigdomen, kvinnoförtrycket och den ibland underligt tolkade hinduismen. Samtidigt är det en både spännande och fin historia om en ung indiskas kamp.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Något namn nämns aldrig på huvudpersonen i den här boken, men ett kort tag kallar hon Anellia. Det är bara ett av hennes försök att skaffa sig en identitet och ett sammanhang att passa in i.
