Etikett: Konst

  • Låt vargarna komma

    Låt vargarna komma - Carol Rifka BruntJune är 14 år och har precis förlorat sin morbror och gudfar, Finn, som har gått bort i aids. Året är 1987 och kunskapen om HIV och aids är låg och misstänksamheten mot HIV-smittade är stor. Inte heller är det möjligt att vara öppen om homosexualitet. I Junes familj har det inte ens pratats om att Finn levde med en man och det är först på begravningen som June träffar han som hennes mamma kallar för ”Finns specielle vän”, d.v.s. Finns pojkvän, Toby. I hemlighet börjar de träffas, inledningsvis för att bearbeta sorgen över att ha förlorat Finn, men mer och mer för att de trivs i varandras sällskap.

    De andra runt omkring June är upptagna på sina håll: föräldrarna är absorberade av jobb och hennes storasyster, som hon alltid stått så nära, är på väg att bli vuxen och hon och June börjar glida ifrån varandra. Deras enda mötesplats blir i någon mening när de var och en för sig besöker bankfacket för att titta på en mycket eftertraktad porträttmålning, som Finn gjorde av dem och för dem innan han gick bort. Ingen av dem kan avhålla sig från att lägga till detaljer i målningen, detaljer som blir lite som meddelanden till varandra och kommentarer till de starka band som alltid funnits mellan dem.

    Det här är en bok som verkligen grep tag i mig. Jag älskar hur målningen får en så fin roll i boken, i hur den liksom får symbolisera systrarna och den kärlek de känner till varandra, även i en tid då de är på väg att växa upp och skaffa sig egna liv där de inte har samma roll för varandra längre. Jag älskar beskrivningen av Junes sorgearbete och jag älskar hur hon träffar Toby och börjar veckla ut hemligheterna som de alltid har haft inom familjen.

    Ja, jag tyckte verkligen om den här boken och jag ville inte att den skulle ta slut. Den är så himla fin och insiktsfull, tycker jag!

    Jag misstänker att boken sorteras in under ungdomsböcker och om den inte gör det så kan jag ju säga att den är väldigt rakt på och inte speciellt tillkrånglad i språket. Det känns som en mycket lättläst berättelse, men det är också lite det som jag verkligen gillar med boken. Det finns en direkthet som är väldigt fin, samtidigt som det faktiskt finns flera lager i berättelsen. Ibland finns det en missuppfattning att ungdomsböcker skulle vara dåligt skrivna eller ha en mindre betydelse än böcker som riktar sig helt till vuxna. Så är det inte! Den här boken är ett av många lysande exempel på det.

    Du kan hitta boken hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Några andra som skrivit om den är Niotillfem, En bok om dagen och The world I live in.

  • Naturlära

    Naturlära

    Naturlära - Lars LerinInnan jag såg Lars Lerins akvareller förstod jag inte ens att jag älskar akvareller. Som ni kan förstå har den här drygt 400 sidor tjocka konstboken varit ett rent ögongodis för mig. Naturlära är titeln och den innehåller bilder och texter som Lerin har samlat ihop under ett antal år. En hel del av texterna är citat hämtade från allt från naturvårdsinventeringar till Carl von Linné och en del har redan tryckts i tidigare verk från Lerins stora produktion. Det är inte i första hand för texterna som man läser den här boken, men de skänker lite extra känsla till bilderna.

    Bilderna! De är magiska. Lerin skriver:

    ”Jag har målat mer än vanligt den senaste tiden, utan andra ambitioner än att få det så likt som möjligt. Bläddrar varsamt i mammas gamla herbarium, placerar ut växter bland landskapsutsnitten från Räggårdsviken, broderar med tunnaste penseln, prickar och mejslar fram skrevor, mossdottar och lavar, himmelblänket i hällkar och vasspyttar.

    Ett universum att inventera.”

    Och ja, här har han verkligen gott till botten med vad man kan se i naturen. Jag har aldrig kunnat teckna eller måla, men jag har förstått att det till stor del handlar om att ”se”. Den här boken ger mig en insikt i det. Här är det inte nödvändigtvis bedårande landskap det handlar om. Ett helt uppslag kan ägnas åt stenar, vass i isen, döda fiskar i en hink. Och det är som sagt akvareller. Det måste krävas ett visst öga för att översätta mossa på en sten eller trädens bark till de färgsjok en akvarell består av. Bilderna kan också vara en husvagn i snön, en vy från ett tågfönster (med speglingar i fönstret som får mig att rysa för att det är så snyggt gjort), eller bilder på uppstoppade djur på museum. Natur, detaljer, döda näbbmöss, landskap och mänskliga avtryck i form av sneda stugor och Värmländska gårdar.

    Tekniskt är det förbluffande. Jag vet ingen som kan måla som Lerin; som kan göra sådant här med akvarellteknik. Och känslan! Det är magiskt.

  • Framsidor och konst

    Framsidor och konst

    Framsidor kan vara båda fina och… mindre fina. Själv blir jag alltid lika glad när jag ser en fantastisk berättelse få ett fint omslag. Penguin brukar vara riktigt duktiga på att ge klassiker ett snyggt yttre och Bonniers har den senaste tiden fått in många fullträffar med sina pocketklassiker.

    Nu har Bonniers bjudit in elever på Konstfack för att tolka omslag för tre böcker. Jag visste inte att Bonnier har ett sådant samarbete, men tydligen har det pågått i sex år och två gånger har det resulterat i ett riktigt samarbete, d.v.s. framsidorna har använts till böcker som sedan har sålts i butiker. Det gäller t.ex. Dorothy Sayers-boxen som kom förra året. Riktigt snygga framsidor!

    Snyggt att det finns en röd tråd med de handskrivna lapparna och att de är så otypiska framsidor för att vara deckare.

     

  • Tonårsmusiken

    Tonårsmusiken

    När jag var tonåring lyssnade jag fantastiskt mycket på Kent. Det var en annan tid, en tid långt innan Spotify, och hade man inte så många CD-skivor blev det samma CD:s som spelades om och om igen. Hagnesta Hill och Isola är två fantastiska album som jag har lyssnat på fantastiskt många gånger. Någon gång efter Vapen & ammunition-albumet tappade jag dock intresset och senare album har jag knappt lyssnat på(!). Hur som helst kommer Kent med ett nytt album senare i år och redan om någon vecka är Jesper Waldersten aktuell med en bok, Kent – Waldersten: Lägg er inte i!, där han har dokumenterat inspelningen. Jag har läst serier av Jesper Waldersten, men är inte så bekant med vad han har gjort utöver det. Jag tycker hur som helst att det är en kul grej att han har samlat material för att skildra den kreativa processen kring en skivinspelning. Något för Kentfans!

  • Peka

    Peka

    Det finns redan en hel del roliga alternativ till ”vanliga” pekböcker. Vad sägs om en pekbibel eller en ironisk pekbok, för lite ”finare” barn, med bilder på champagne och privatjet? Nyhet i genren alternativa pekböcker är Min första bok om Ernst Billgren, som är första pekboken i en serie med konstböcker. Målgruppen anges som barn 0-113 år. Hehe. Jag gillar idén!

  • Serier i min smak

    Serier i min smak

    När det gäller serier tillhör Nina Hemmingsson serier och Martin Kellermans Rocky mina absoluta favoriter. Båda är pricksäkra, vältecknade och har en rapp dialog och dessutom tycker jag att de ofta brukar sätta fingret på vår nutid på ett intressant sätt. Nu uppmärksammas både Hemmingsson och Kellerman i böcker från det nystartade förlaget Orosdi-Back. De ger ut en hel serie med pocketböcker om svensk konst och formgivning. Kul! Jag vill läsa flera av deras titlar!

    Ni missade väl förresten inte DN långa reportage med Martin Kellerman, här om veckan. Vill du kika på bilder av Hemmingsson finns det ett gäng här. Och bor du i Umeå (som jag!) kan du faktiskt få höra Hemmingsson berätta om sitt bildskapande och se hennes teckningar på stadsbiblioteket (Ljusgården)  imorgon från kl 17.

  • Flicka med pärlörhänge

    Flicka med pärlörhänge

    När Griets familj börjar få det svårt ekonomiskt tvingas hon att börja jobba som tjänsteflicka hos konstnären Vermeer och hans familj. Jobbet är slitsamt och består till stor del av tvättning och arbete i köket, men den bästa uppgiften är att få städa i ateljén, där inte ens Vermeers fru får gå in.

    Vermeer är en tystlåten man, som inte säger mycket till Griet, men hon känner ändå någon slags dragning till honom. Griet har också samma konstnärsögon som Vermeer och får därför hjälpa till med saker i ateljén. Detta måste ske i hemlighet för att inte väcka svartsjuka och ilska hos Vermeers fru, som ogillar Griet.

    När Vermeers mecenat, van Ruijven, fattar tycke för Griet och önskar få en målning av henne hamnar Griet i en svår situation där hon riskerar sin anställning för att sitta modell för en tavla.

    Det här är en härlig roman om en flicka i 1600-talets Holland och det är också historien om en målnings tillkomst. Självklart är historien påhittad, men det är ändå intressant att läsa om hur en målning växer fram. Tidigare har jag inte riktigt tänkt på att det faktiskt finns en historia bakom varje målning.

    Själva historien om Griet tycker jag inte lika mycket om som beskrivningarna av livet på den där tiden och beskrivningarna av konstnärens arbete. Historien om Griet är ofta osannolik. Jag har t.ex. svårt att förstå hur Vermeers hustru kan ha en sådan avsky mot Griet och varför Griet måste hålla hemligt att hon hjälper sin husbonde i hans arbete. Ett annat irriterande moment i boken är att Vermeer förvirrande nog ofta, men inte alltid, benämns som ”han”, vilket gör att man stundvis inte fattar vem författaren syftar på.

    Bortsett från detta är det här en väldigt bra bok och skönt nog är den helt fri från sentimentaliteter och romantiskt tjaffs. Just avsaknaden av den fåniga Romeo och Julia-historia, som kunde tänkas finnas i den här boken, ser jag som någonting väldigt positivt eftersom boken annars hade blivit ännu mer osannolik. Apropå kärlek omtalas faktiskt den här boken ofta som romantisk och på förlagets hemsida kallas den till och med för en kärlekshistoria. Det förstår jag mig inte på alls och jag är glad att jag totalt har missat den delen.

    Boken är lätt att läsa och jag läste ut boken på bara några dagar. Det säger mycket om hur fängslande och bra den här boken är, men som sagt var är det inte en direkt fulländad bok.