En liten bok om konst är en liten och lättläst bok om konsthistoria.
En liten bok om konst är precis vad det låter som: en liten bok om konst. Den är rent fysiskt liten: ca 10 cm × 10 cm. På knappa 80 sidor ges en kort introduktion till konst genom historien – från stenålderns grottmålningar till samtida och nutida konst. Varje kapitel ges ett uppslag med text och bild. Det är självklart väldigt kortfattat och förenklat. De exempel som ges på konstnärer inom varje område är så få att det inte ens skrapar på ytan. Och det kan man ju heller inte förvänta sig av en bok som främst riktar in sig på att vara liten och väcka nyfikenhet.
Jag misstänker att boken främst riktar sig till unga. Själv hittade jag den bland bibliotekets gallrade böcker och trots att jag förmodligen inte är rätt målgrupp har jag läst med glädje. Jag är väldigt förtjust i konst, men har ändå ganska dålig koll på konsthistoria. Impressionism, kubism, dadaism… Det är många ”ismer” att försöka hålla isär. Med den här boken har jag fått bättre koll med en liten insats. En trevlig liten bok!
Japanese Woodblocks: Masterpieces of Art, av Michael Robinson, är en fin introduktion till japanska träsnitt från Edoperioden.
Japanese Woodblocks: Masterpieces of Art är en trevlig bok att bläddra i för den som är nyfiken på japanska träsnitt och blocktryck. Boken inleds med omkring 25 sidor introduktion och följs sedan av en mängd bilder på konst, indelade i kategorierna ”Beautiful Women”, ”Landscapes”, ”Kabuki Theatre” och ”Flora and Fauna”. Fokus ligger på Edoperioden (1603–1867), när japanskt vardagsliv gärna skildrades i konsten, Ukiyo-e, och då den japanska teaterformen Kabuki var stort. Bilderna följer i stort en speciell estetik, som för många är bekant genom exempelvis Under vågen utanför Kanagawa av Katsushika Hokusai. Men det finns mycket mer att upptäcka än Hokusais ikoniska konstverk.
Jag läste nyligen en bok om Gustav Klimt i samma serie och jag gillar verkligen båda Masterpieces of Art-böckerna. Det här är inga tegelstenar för den som vill fördjupa sig och det är heller inga rejäla coffeetable-böcker för den som vill inreda med böcker, men det är definitivt passande böcker för en intressant introduktion till konst. Vackra och trevliga böcker!
Japanese Woodblocks
Förlag: Flame Tree Publishing (2014). ISBN: 978-1-78361-212-3.
Michael Robinson
Michael Robinson är en brittisk skribent. Han undervisar även i konst och design.
Gustav Klimt: Masterpieces of Art, av Susie Hodge, är en trevlig introduktion till Klimts konst, från hans tidiga tak- och väggmålningar till ”The Golden Phase”, landskapsmålningarna och porträtten.
Gustav Klimt: Masterpieces of Art, av Susie Hodge, är en trevlig introduktion till Gustav Klimts konst. Det är ingen omfattande biografi eller koloss till coffeetable-bok, men en härlig bok på den som vill veta mer om Klimts konstnärskap och framför allt för den som vill bläddra bland några av hans viktigaste verk. Efter omkring 30 sidor med kort fakta följer avsnitt med ett urval av hans tidigaste verk, ”The Golden Phase”, landskap och porträtt. Här finns rikligt med bilder, tryckt på tjockt och härligt papper.
Jag är ingen konstkännare, men jag tycker om konst och jag har länge haft ett särskilt öga för Klimt. Första gången jag kom i kontakt med Klimts konst var genom en poster föreställande Kyssen (Der Kuss). Då visste jag ingenting om vare sig verket eller konstnären, men många med mig har nog fastnat för den fantastiska målningen av ett par i omfamning, där kropparna närmast smälter samman med den gyllene bakgrunden. Mitt intresse väcktes igen med filmen Kvinnan i guld, som handlar om målningen Porträtt av Adele Bloch-Bauer I och kampen för den rättmätiga ägaren att få tillbaka den målning som stals från familjen av nazisterna. Även detta porträtt hör till ”The Golden Phase” och är helt otroligt vacker. Klimt har dock fler sidor och den här tjusiga boken har gett mig en fin introduktion till dem. Kan rekommendera alla som är nyfikna på Klimt att bläddra i den här boken.
Gustav Klimt: Masterpieces of Art
Förlag: Flame Tree Publishing (2014). ISBN: 978-1-78361-139-3.
Susie Hodge
Susie Hodge (född 1960) är en brittisk författare och konstnär.
Dubbelporträtt av Agneta Pleijel är en roman om när Agatha Christie inför sin 80-årsdag motvilligt låter sig avporträtteras av expressionisten Oskar Kokoschka. Det hinner bli ett antal samtal om livet och konsten.
l Dubbelporträtt av Agneta Pleijel är deckarförfattaren Agatha Christie på väg att fylla 80 och hennes släktingar har tjatat sig till att hon ska sitta modell för ett porträtt. Agatha vill inte. Inte heller konstnären, Oskar Kokoschka, är speciellt entusiastisk, men sex sittningar ska det bli.
Under sittningarna växer det fram en förtrolighet och Christie och Kokoschka börjar samtala om sina liv och om konsten. Här möter expressionisten deckarförfattaren: konst vs. nöjesläsning. Ingången till deras respektive skapande är totalt olika, men det kanske intressantaste är de långa liv de båda har levt och återberättar.
Dubbelporträtt är ingen lång roman och jag tror tyvärr inte att den kommer att leva kvar länge i mitt minne. Eller nej förresten: två saker kommer definitivt leva kvar: 1) det mystiska när Christie är försvunnen under en dryg vecka och det efter stort pådrag och seriösa eftersökningar visar sig att hon har tagit lite semester och 2) Kokoschkas helt otroligt olyckliga kärlek till Alma Mahler, som leker med hans känslor och utnyttjar honom, och hur han försöker att bota det hela genom att göra en avbild av henne i form av en docka. Två helt otroligt märkliga bitar ur två långa liv, som det var mysigt att få följa i den här lilla romanen. Mysigt, som sagt, men kanske inte något som berörde mig på djupet.
Är du nyfiken på boken kan jag tipsa om att den finns inläst av författaren själv och går att lyssna på som Radioföljetong.
Dubbelporträtt
Agneta Pleijel
Agneta Pleijel är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).
När jag skriver det här inlägget är det maj, museerna har varit stängda i evigheter och jag börjar känna mig rätt svältfödd på konst! Så: här kommer en fjärde del med konst som pryder framsidor på böcker. Här finns tidigare delar: 1, 2, 3.
Lennart Anderson
Mannen med det svenskklingande namnet Lennart Anderson var en amerikansk konstnär och konstlärare. Jag kände inte till honom alls förrän jag tog reda på att det är han som har målat det stilleben som pryder Att rosta bröd av Roger Rosenblatt. Stilleben är generellt sett ingenting som brukar intressera mig så mycket, men den här bilden tycker jag om, inte minst för att den har så mjuka, fina färger.
Balthus
Balthus, eller Bathasar Klossowski de Rola som var hans riktiga namn, var en fransk konstnär, bland annat känd för sina erotiska målningar av unga kvinnor. Omslaget till Joyce Carol OatesJag ska ta dig dit pryds av Patience, som Balthus målade 1955. Jag vet inte vad Patience betyder för honom, men han har återkommit flera gånger till i princip samma motiv i målningar med samma titel.
Edgar Degas
Edgar Degas är en av de mest kända franska impressionisterna och han är också en av mina favoritkonstnärer. Att han målat fantastiskt många underbara verk med balettdansare kanske bidrar till det sistnämnda (jag dansar balett!). Men han har målat mycket annat också. Och gjort fantastiska skulpturer! Majgull Axelssons roman Slumpvandring pryds av en av otaliga Degas-målningar föreställande en kvinna som borstar sitt hår. Originalet finns på Musée d’Orsay i Paris.
Franz Marc
Franz Marc var en tysk, expressionistisk målare. Han målade ett ofta djurmotiv i skarpa, symbolladdade färger. Hästar var ett särskilt favoritdjur. Alla tre titlarna i Kerstin EkmansVargskinnettrilogi pryds av omslag med detaljer från Franz Marc-målningar med hästar, får och vargar. Jag tycker att Franz Marcs målningar är fantastiska: jag gillar verkligen färgerna och de geometriska formerna.
Gustav Wunderwald
Gustav Wunderwald var en tysk konstnär och scenograf. Nu för tiden är han kanske mest känd för sina Berlinmålningar. En av dem, Straße in Berlin-Westend (Grunewaldstraße), pryder omslaget till Just nu är jag här av Isabelle Ståhl. Jag tycker den bilden passar så bra till romanen om den vilsna, unga kvinnan som är huvudperson i Just nu är jag här. Ännu mer klockrent hade det i och för sig kanske varit om framsidan hade ett Stockholmsmotiv. Boken är väldigt mycket ”Stockholm” faktiskt.
Dags för ett till inlägg om framsidor med konst! Jag har skrivit två tidigare inlägg på samma tema: ett, två.
Giovanni Boldini
Jag gissar att Joyce Carol Oates tyckte att det var extra kul att skriva De fördömda, en romantisk skräckroman som utspelar sig i den universitetsstad där hon själv varit verksam: Princeton. Boken framsida är riktigt vacker och romantisk, skimrar näsan som pärlemor på något sätt. Omslaget pryds av en detalj från ett av den italienska konstnären Giovanni Baldinis (1842–1931) många porträtt. Jag har förstått det som att han var något av en kändisporträttmålare i Paris runt förra sekelskiftet. Och det kan man väl förstå? Vem vill inte bli såhär romantiskt och tjusigt avbildad?
Ylva Ceder
Jag vet egentligen ingenting om Pernilla Berglunds diktsamling Rätten, men när jag såg framsidan blev jag såklart förtjust. Fotorealism är fascinerande och här finns många detaljer att stanna till vid. Jag tycker också om färgerna väldigt mycket: det varma ljust i det enkla, vardagliga köket och det blåa, kalla i naturen där ute. Bilden är från en detalj från Domain av konstnären Ylva Ceder. Jag tycker att hennes målningar är fantastiska skildringar av vår tid, vår vardag. Hon målar pizzerior, frisörsalonger, bilder från enkla, vanliga hem där dess invånare pysslar om sina växter med en billig vattenkanna. Allt är så igenkännbart, enkelt, fint.
Albert Marquet
Jag tycker det är mysigt med pittoreska stadsbilder. Pär WästbergsFörlupna ord tycker jag har en särskilt mysig bild från Stockholm – en målning av den franske landskapsmålaren Albert Marquet (1875–1947). Det finns någonting mjukt och snällt över den, trots att den går i väldigt milda toner. Många av Marquets målningar går i en liknande stil.
Johannes Vermeer
En del böcker handlar rent av om ett konstverk! Det gäller inte minst bestsellern Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier från sent 90-tal. Boken är en roman som kretsar kring modellen bakom den nederländska konstnären Johannes Vermeers porträtt Flicka med pärlörhänge. Kul att bygga en historia runt ett konstverk, tycker jag! Vermeer är ju en av de riktigt kända målarna från barocken och målade många vardagliga motiv, som såklart är extra spännande att titta på idag för att få en känsla för hur livet kunde se ut på 1600-talet.
Carl Wilhelmson
När jag såg framsidan till Rosen på Tistelön av Emelie Flygare-Carlén tänkte jag direkt att bilden på framsidan måste vara ett utsnitt från något av Renoir eller Monet, men jag hade helt fel. Det är Vid Västkusten av den svenske konstnären Carl Wilhelmson – och det passar ju faktiskt mycket bättre till boken som utspelar sig just på Västkusten.
Jag fortsätter med min lilla inläggsserie om konst i böcker. Jag har nämligen en mental liten samling över konstverk som finns på bokomslag. Här kommer ytterligare fem konstnärer (och här är mitt tidigare inlägg på samma tema).
Gustav Klimt
Gustav Klimt hör till en av mina största favoriter. Hans guldiga, glittrande, nästan pråliga, symbolistiska målningar är helt häpnadsväckande. Känner du inte till Klimt så har du säkert sett hans verk utan att veta om det. Kanske känner du igen Kyssen, ett av hans allra mest ikoniska verk, eller hans makalösa porträtt av Adele Block-Bauer, som också är en av ”huvudpersonerna” i filmen Woman in gold? Jag kände igen stilen direkt när jag såg omslaget till Den tunna isen av Lena Einhorn, och förstod att det var Klimt, men det krävdes en hel del bildsökande från min sambo innan vi identifierade den som ett utsnitt ur Die Jungfrau, en underbar målning över flera kvinnor i olika livssituationer.
Lars Lerin
Lars Lerin är sveriges (kanske världens!) bästa akvarellmålare och en av de konstnärer jag beundrar mest. Hans bilder har kontraster och skärpa som jag inte ens förstår hur man kan få till i en akvarell. Mörker, ljus. Han är också sanslöst skicklig på att hitta motiv bland det till synes mest intetsägande: fiskar i en hink, klippor, en bensinmack. Vill man verkligen frossa i Lerins konst ska man såklart läsa hans egna böcker, som naturligtvis har Lerin-motiv på framsidorna och inuti. Det finns dock fler böcker som har hans konst på framsidan. Den lilla novellen Den sista vägen av Rachel Korn har en detalj från akvarellen Syrien på omslaget. Novellen är del i en kvartett med skildringar av Förintelsen. De övriga titlarna (Citronen av Arnost Lustig, En vårmorgon av Ida Fink och Kylig vår av Aharon Appelfeld) har jag inte själv i min ägo, men visst känner man igen Lerin även på deras omslag. Underbart vackra.
Ben McLaughlin
Nog måste väl Aftonland av Therese Bohman prydas av ett konstverk, det är ju trots allt en roman om en professor i konstvetenskap? Jo, det finns en målning på framsidan: Ben McLaughlinsJanuary 5 2001: At least 10 people have been sacked from a leading insurance firm after sending e-mails featuring Bart Simpson and Kermit the Frog performing sex acts. Det är ingen konstnär jag känner igen sedan tidigare, men nu när jag har googlat så inser jag att jag verkligen gillar hans mjuka, lite dystra urbana miljöer. Titlarna plockar han tydligen lite slumpartat från tidningar och liknande. Det kanske framgick…
Helmer Osslund
Få konstnärer har lyckats måla så sprakande och dramatiska bilder över Norrland som Helmer Osslund. Hans målningar över lappländska fjällmassiv i höstskrud är helt otroliga; Han har verkligen lyckats hitta det sköna i det norrländska landskapet och färgerna. Det är inte konstigt att hans målningar är populära omslag till några av våra norrländska författare. Detaljer från Osslunds målningar syns exempelvis på Karin Smirnoffs böcker Jag for ner till bror, Vi for upp med mor och Sen for jag hem. På den förstnämnda syns delar av På väg till Sjöfallet (fast spegelvänd?!), men de övriga känner jag inte riktigt igen, även om det är väldigt uppenbara Osslund även på dem. En Osslund pryder även Pölsan av Torgny Lindgren. Där det ett utstnitt ur Höstafton, Nordingrå som finns på omslaget.
Peter Tillberg
Peter Tillberg har gjort flertalet offentliga verk, men är kanske mest känd för sina samhällsdebatterande konstverk som han gjorde på 70-talet. Allra mest känd är nog faktiskt Blir du lönsam, lille vän? som pryder omslaget på En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Den fotorealistiska målningen med den väldigt igenkännbara skolmiljön och eleverna i sina bänkar är verkligen en passande omslagsbild till Gardells uppväxtskildring. Vill man se målningen i sin helhet så finns den på Moderna museet. En ganska tragikomisk grej apropå Tillberg är att en av hans väggmålningar finns på Rosendalsskolan i Vallentuna. Den lät man elever förstöra (och har nu den knepiga uppgiften att försöka restaurera, till en kostnad som säkert inte är obetydlig)!
Jag älskar konst och därför tycker jag att det är kul när konsten också letar sig till bokomslagen. Det finns faktiskt ganska många böcker som har lånat omslagsbild från mer eller mindre kända målningar. Ibland känner jag igen konstnären (oftast inte). Här är några favoriter!
Bertil Almlöf
Bertil Almlöf har gjort den tjusiga landskapsmålningen Stort hus på slätten som pryder omslaget till Minnen av Torgny Lindgren. Jag gillar de tjocka penseldragen och den 3D-effekt de ger. Almlöf är särskilt känd för sina landskapsmålningar, som inte sällan badar i spännande färger. Som gult!
Karin Broos
Karin Broos gör målningar som vid en första anblick kan misstas för foton. Bara det är fascinerande. Motiven brukar också vara fängslande: ögonblicksbilder från det som oftast verkar vara ganska vardagliga scener. Cilla NaumannsSpringa med åror pryds av ett utsnitt från en Broos-målning: Efter badet 2. Jag tycker att bilden passar väldigt bra till berättelsen, som kretsar mycket kring vänskapen mellan två flickor som sedan växer upp till kvinnor. Bilden känns också väldigt sommar, vilket är precis den årstid där boken tar sin början: den handlar om en vänskap som växer fram under sommarloven. Jag gillar verkligen när omslag speglar innehållet i en bok. Kul att en målning kunnat träffa så rätt (fast ser man hela målningen så föreställer den också en tredje kvinna, bland annat :)).
Carel Fabritius
Om du har läst Steglitsan av Donna Tartt har du kanske undrat om målningen Steglitsan finns på riktigt? I romanen får bokens huvudpersonens med sig tavlan under det tumult som uppstår när deras museibesök plötsligt skakas av ett fruktansvärt terrordåd (där också huvudpersonens mamma går bort). Tavlan kommer sedan att följa honom genom livet. Och jo, Steglitsan finns på riktigt. Det är en av få bevarade målningar av Carel Fabritius, som var en av Rembrandts elever. Fabritius dog i en stor explosion som förstörde stora delar av Delft när den inträffade 1654. Merparten av Fabritius verk förstördes i samma händelse. Steglitsan finns dock bevarad och kan idag ses på Mauritshuis i Haag.
Lucian Freud
Lucian Freud är en konstnär jag inte hade känt till om det inte vore för Therese Bohmans underbara roman Den andra kvinnan, som handlar om en ung kvinna som är just ”den andra kvinnan”. Jag är inte mycket för nakenstudier och porträtt, men just det utsnitt som pryder omslaget passar väldigt bra till berättelsen. Det känns som att posen säger mycket, på något sätt. Bilden på omslaget är en del av målningen Night portrait. Freud har gjort sig känd för just porträtt, inte minst de expressionistiska nakenporträtten. Han har gjort porträtt av en gravid Kate Moss och av den brittiska drottningen som exempel, men hans kanske mest uppmärksammade verk är Benefits Supervisor Sleeping, som slog rekord när den såldes 2008 för över 33 miljoner dollar. Och jepp, även det är ett porträtt av en naken kvinna.
Torsten Jovinge
Jag är särskilt svag för purismen, åtminstone den svenska varianten. Purism är alltså en särskild avskalad form av kubism, där man skalar bort onödiga detaljer och håller nere antalet färger. Jag gillar det enkla och rena, fascineras över hur mycket man kan skala bort och fortfarande hålla kvar uttrycket och känslan. Som västerbottning är jag särskilt förtjust i Helge Linden, som hör till en av mina största favoritkonstnärer. Torsten Jovinge ligger mig också varmt om hjärtat. Magiskt nog är det just Från Centralpalatset av Torsten Jovinge som pryder en av mina favoritböcker: Människor helt utan betydelse av Johan Kling. Valet av motiv är helt briljant: Klings språk är lika avskalat och vackert som Jovinges målning och boken rör sig också i Stockholm. En fantastisk matchning av bok och målning.
Samlade verk av Lydia Sandgren är en underbar roman om vänskap, skapande och familjehemligheter. Årets favoritbok? Betyg: 5 löparskor av 5.
Samlade verk är det lite förvirrande namnet på Lydia Sandgrens hyllade debutroman, som så otaktiskt kom ut mitt under coronapandemins mest hysteriska veckor i Sverige (hittills). Jag ser framför mig att Sandgren i annat fall hade rest runt, runt på författarsamtal och varit frekvent gäst på litteraturfestivaler. Nu blev det knappast så, men jag hoppas att jag får lyssna på henne i något sammanhang framöver, för det här är verkligen en av årets favoritböcker för min del.
Under nära 700 sidor får läsaren följa Martin, en förläggare i övre medelåldern, och hans närmaste. Berättelsen rör sig i tid och rum, från uppväxten till idag. Det blir en resa genom vuxenblivande, författardrömmar, karriärkris, småbarnsår och – som ett oläkligt sår – separationen. Utan förvarning tog Cecilia sina saker en dag och lämnade Martin och de två barnen utan att någonsin höra av sig igen. Några tafatta försök att dejta och gå vidare leder ingen vart. På fingret sitter vigselringen fortfarande kvar och Cecilia finns kvar som en skugga. Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Frågan ställs också av dottern Rakel, som var tillräckligt stor för att minnas sin mamma. Nu blir hon ofta påmind om henne. Trots Cecilias korta tid i akademien innan försvinnandet hann hon göra ett avtryck i de universitetsmiljöer där även Rakel rör sig.
När Rakel åtar sig uppdraget att läsa ett manuskript åt sin pappa blir det ännu en påminnelse. Manuskriptet, skrivet av en relativt okänd, tysk författare, verkar ha kopplingar till Rakels mamma. Bakom Martins rygg börjar Rakel översätta och tränga djupare. Vad hände med Cecilia? Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Lillebror Elis, numera en ung vuxen i jakt på sig själv, blir också indragen, men pappan hålls utanför – pappa Martin som jobbar, dejtar oengagerat och hela tiden försöker ringa Gustav utan att någonsin få ett svar.
Gustav är en viktig pusselbit i berättelsen. Som Martins barndomsvän har han alltid funnits med i bilden. Det var Martin och Gustav som umgicks så intensivt under gymnasietiden att ingen annan riktigt fick plats i deras liv och det var de som nästan bodde ihop och som sedan åkte till Paris tillsammans: Martin för att skriva på sin roman och Gustav för att måla. Det är dock Gustav som sitter på talangen. Vid det här laget är han en framgångsrik konstnär som kan leva på sitt måleri, medan Martins roman fortfarande är en massa lösa papper som aldrig kommer att bli något. Nu stundar en stor utställning, ett retrospektiv, där Gustavs samlade verk ska visas upp i Göteborg, och han väntas komma på besök i stan där han inte längre bor. Svarar i telefonen gör han dock inte, men Martin tänker att Gustav är som han alltid har varit. Alla i den här romanen går lite om varann, pratar förbi varann, döljer saker för varann. Utan att på något sätt vara en spänningsroman finns det verkligen en intressant spänning i berättelsen. Det är fängslande och lockande. Huvudpersonerna är dessutom underbart ofullkomliga, mänskliga och härliga – det finns någonting befriande att läsa om författaren som blev förläggare. Gustav har också sina fläckar, som kanske inte är lika lättsamma, men som adderar ett intressant lager. Mitt i allt finns Cecilia, en huvudperson som aldrig själv kommer till tals, men som genom alla andra ändå blir högst levande, högst obegriplig och ändå helt begriplig.
Det här är en underbar bok. Jag älskar den lågmälda spänningen, de fina personporträtten, den kärleksfulla skildringen av det omöjliga/nödvändiga skapandet, berättelsen om svårigheterna att hålla ihop en familj och gå åt samma håll, skildringen av hur ett liv liksom bara blir medan åren går. Och vilken bok det är om vänskap! Martin och Gustavs symbiotiska förhållande gör mig avundsjuk och lite klaustrofobisk på samma gång. Det här är nog den bästa och varmaste skildring jag läst om vänskap. Har du tid och lust att läsa en tegelsten så kan jag varmt rekommendera den här boken. Det är en underbar berättelse att vara i. Dessutom får man vara i Göteborg och det är faktiskt härligt som kontrast till alla Stockholmsskildringar. Det finns många små och stora anledningar att gilla den här boken. Jag saknar den redan.
Medan resten av klasslistan lästes upp steg besvikelsen i honom. De personer han skulle tillbringa de följande tre åren med uppvisade samtliga välfönat hår och strukna skjortkragar vikta över v-ringade jumprar. Vid bänken bredvid satt visserligen en ganska snygg tjej, med skidbacksnäsa och tunga ögonlock som förlänade henne ett drömskt, dåsigt utseende. Så vitt Martin kunde avgöra var hon den av hans framtida klasskamrater som bäst motsvarade hans vaga bild av en flicka som mötte honom utanför skolan, kanske en kylig septembermorgon, en sådan när det fortfarande var varmt mitt på dagen, och träden sprakade i rött och gult – i alla fall, där kom hon gående med böcker (i skinnband?) varsamt tryckta mot sitt bröst, hon vinkade…
Hon märkte att han tittade på honom och log snabbt; han log tillbaka. Han hade för sig att hon svarat med namnet Christine.
Sedan sa fröken Gullberg ”von Becker, Gustav?” och en kille på raden näst längst fram vägde på stolen och sa: ”det är bara Becker.”
Ur Samlade verk av Lydia Sandgren
Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 689. ISBN: 9789100180409, 9789100180416, 9789100186487.
I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.
”Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.
Förlagets beskrivning
Lydia Sandgren
Lydia Sandgren (född 1987) är en svensk författare och psykolog. Samlade verk är hennes debutroman.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.