Etikett: Kompisböckerna

  • Inte bara kompisar

    Inte bara kompisar

    Inte bara kompisar - Rosie RushtonDen här boken passar ganska bra in i min speciella kategori för töntiga ungdomsböcker. Egentligen är det inget fel på själva berättelsen. Boken handlar om fem ungdomar och tanken är såklart att man ska kunna identifiera sig med någon av dem. Här finns både de populära och de ensamma representerade och det finns både rika och fattiga. Vad alla skulle kunna sägas ha gemensamt är att de är osäkra och lite rädda. Boken handlar om hur de här olika människorna hittar varandra och börjar att lära känna varandra.

    Trist med boken är bland annat att den är för kort för att man ska kunna känna sig speciellt engagerad i de olika huvudpersonernas öden. Mest störande är dock den lite löjliga och präktiga tonen som finns boken igenom. Personerna i boken är i 15-16-årsåldern och kan låta såhär osannolikt fånigt i dialoger:

    ”- Säg mig en sak gumman. Du och den där Jack…
    – Ja?
    – Ni har väl inte… Jag menar…
    – Mamma hur kan du bara tro någonting sådant?”

    Personerna i boken skildras helt enkelt inte särskilt trovärdigt. Det enda de gör är att gå omkring och vara osannolikt trevliga och snälla mot sina föräldrar och mot alla andra. Jag kan inte riktigt smälta att det är så platt och tråkigt, men det här är ändå en bra mycket bättre och dessutom lättläst ungdomsbok än många andra. Tack för att vi åtminstone befrias från kärleksdravel i den här boken!

  • Mer än bara kompisar?

    Mer än bara kompisar?

    Mer än bara kompisar? - Rosie RushtonChloë, Nick, Sinead, Jasmin och Sanjay är kompisar även om vissa av dem kanske är mer än så.

    Nick är deppad sedan hans pappa dog och efterlämnade sig en massa skulder. Han har tvingats flytta och bor nu med sin mamma hos mormor, vilket är både påfrestande och jobbigt. Dessutom är han hopplöst förälskad i Chloë, men det är inte besvarat.

    Chloë har bara ögon för sin sommarförälskelse, som hon träffade i Grekland, men de har inte riktigt kunnat hålla kontakten sedan dess. Chloë ger inte upp, men det är inte bara det som är motigt. Hennes mamma, Suzy, är alltid ledsen sedan de kastade ut Chloës pappa. Visst saknar de pappan båda två, men det är omöjligt att låta honom bo kvar när han slår Suzy. Chloë är alltid rädd för honom även om han inte gör henne något. Alla dessa problem gör självklart att skolan blir lidande och inte är det någon som fattar varför skolan plötsligt går så dåligt.

    Sinead är i sin tur olyckligt kär i Nick. Trots eviga försök att charma honom har han bara ögon för Chloë. Hemma är det inget vidare. Eftersom de har fått mycket pengar har de flyttat till ett lyxigare kvarter och mamman jobbar inte längre. Detta gör mamman olycklig och nu är hon hemma och städar precis hela tiden.

    Sanjay och Jasmin är ett par, men det är något de måste hålla hemligt för Jasmins föräldrar. Föräldrarna är så fördomsfulla och tycker att Jasmin ska skaffa sig en kille med afrikansk-karibiskt ursprung. Fast helst vill de väl att hon inte ska ha någon kille alls eftersom de har ett gammalmodigt sätt att se på det där med pojkvänner. Sanjays föräldrar har inget emot Jasmin direkt, men de vill bara en sak: att deras son en dag blir en framstående advokat, vilket inte alls är vad Sanjay vill bli.

    Det här är en bra och lättsam bok om en massa problem, som huvudpersonerna inte vågar prata öppet om, men som ändå alltid finns där i tankarna hos dem.