Årets andra cli-fi är avklarad! Charlotte McConaghysDen sista migrationen utspelar sig i en nära framtid där ekosystem har kollapsat och den biologiska mångfalden är ett minne blott. Merparten av de landlevande djuren är utrotade, fåglar är en sällsynt syn och haven är i stort sett tomma.
Bokens huvudperson, Franny Stone, är helt fokuserad på en enda sak: att följa världens sista silvertärnor på deras långa resa mot häckningsplatsen på Antarktis. Hon har utrustat några av de kvarvarande individerna med sändare och försöker desperat att hitta något fartyg som är villig att ta henne med sig och följa fåglarna på sin resa, den som förmodligen blir deras sista migration. Så hamnar hon på Saghani, ett fiskefartyg. Kaptenen går motvilligt med på att ta med Franny, som lockar med att att fåglarna kan leda dem till stora fiskfångster.
Det är tufft att vara ute till havs. Jag har ingen som helst erfarenhet av sådant, men författaren lyckas levandegöra situationen: utsattheten när stormar och oväder drar förbi, kulturen bland besättningen, det hårda arbetet.
Parallellt med berättelsen om Franny och hennes resa med silvertärnorna görs också återblickar till hennes tidigare liv: ett sökande efter försvunna släktingar, en snabbt uppblossad kärlek till en professor på det universitet där hon arbetar som städare (och ett omedelbart giftermål med densamme), familjehemligheter att söka svar på, saker att fly från. Det är ett skickligt bygge som i och för sig leder till något förutsägbart, men som ändå byggde upp en spänning. Franny är en intressant karaktär och som läsare vet man inte exakt var man har henne och hur berättelsen ska utveckla sig.
Det utvecklar sig åt det romantiska hållet, så mycket får man väl säga. Den som är ute efter en mer rejäl cli-fi, med större fokus på klimatet, gör rätt i att läsa t.ex. Maja LundesPrzewalskis häst istället. Här är klimatfrågan mer en fond till något som egentligen är en berättelse om något helt annat. Gott så. Den sista migrationen är en fin bok om relationer, kärlek och sökande. För den lättrörde finns det helt klart scener som kan beröra, kanske till och med framkalla tårar. Jag tyckte att den här boken var riktigt bra, även om jag egentligen har lättare för att gråta över klimatfrågan än över kärleksromaner.
Przewalskis häst är den senaste i raden av Maja Lundes cli-fi-romaner. Jag hörde talas om ordet cli-fi, det vill säga romaner om klimatkatastrofer, första gången i DN tidigare i år och det gjorde mig faktiskt extra nyfiken att läsa just Przewalskis häst. Sci-fi är inte riktigt min grej, men cli-fi! Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Det finns många intressanta ingångar för att skriva om ämnet, helt klart. Annat som lockade med Lundes roman var givetvis framsidan, som såklart tilltalar en gammal hästtjej som jag. Sedan tyckte jag också väldigt mycket om Maja Lundes tidigare roman, Blå, och det bådade också gott.
Blå handlade om en värld som drabbats av katastrofer till följd av långvarig torka. I Przewalskis häst utspelar sig berättelsen på tre olika plan: 1880-tal, 1990-tal och år 2064, en tid efter händelserna i Blå. I delen som rör framtiden är det mer en ”efter katastrofen”-stämning än en pågående kris som i Blå. Mellan raderna förstår man att det uppstått brist på mat och att samhällen fallit samman. Här får läsaren följa Eva som lever ensligt vid det som en gång var en zoologisk park. Många av de exotiska och hotade arter som parken en gång stoltserade med är nu utsläppta och lämnade åt sitt öde. De kvarvarande djuren i parken riskerar ständigt att bli nästa offer för att Eva och dottern Isa ska överleva. Två av de djur de fortfarande försöker att behålla är de som förmodas vara världens sista Przewalskis häst.
Vid 1880-talet får läsaren följa zoologen Michail, som reser till Mongoliet för att fånga vildhästar, Przewalskis häst, och på 1990-talet är det Karin som står i fokus. Karin har vigt sitt liv åt att återinföra just Przewalskis häst, den häst som så länge betraktats som en urhistorisk häst och den enda kvarvarande vildhästen, till det vilda (nu läser jag dock på Wikipedia att den tydligen betraktas som en förvildad tamhäst).
Hästen blir en symbol för människans fåfänga försök att forma naturen och girigt gripa in bland djur och natur. Genom de tre livsödena som förenas kring hästen blir det också en bok om det sköra och viktiga samspel som ekosystemen faktiskt är och hur sårbart allting är när klimatet förändras. Det blir också tydligt hur livsvillkoren också påverkar människorna: expeditioner och stora projekt decimeras till den dagliga kampen för att överleva och hitta mat för dagen.
Jag tycker att Przewalskis häst är en riktigt bra och tänkvärd bok. För min del blir dystopiska romaner aldrig så berörande som när det är just cli-fi. Det känns skrämmande nära, just för att vi lever mitt i en tid av klimatförändringar som riskerar att tippa oss över kanten när som helst. Lundes roman är en smärtsam påminnelse om det.
Jag har förstått att Przewalskis häst är den tredje delen i en tänkt kvartett där de tidigare romanerna Binas historia och Blå ingår. Man behöver dock inte läsa de tidigare romanerna för att ha behållning av Przewalskis häst, men om man har läst dem så finns det en del blinkningar till åtminstone Blå (Binas historia har jag inte läst), vilket känns som en kul krydda.
Przewalskis häst
Norsk titel: Przewalskis hest. Översättare: Lotta Eklund. Uppläsare: Maria Lyckow. Förlag: Natur och kultur (2021). Längd: 15 h 19 min. ISBN: 9789127170353.
Maja Lunde
Maja Lunde (född 1975) är en norsk författare och manusförfattare, bland annat känd för bästsäljaren Binas historia.
Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson är en rejäl roman om trillingsyskon som plötsligt nås av en familjehemlighet som får allting att rasa samman – eller som kanske är den pusselbit som får allt att falla på plats. Betyg: 3 hamstrar av 5.
Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson är en rejäl tegelsten som följer de tre trillingsyskonen Sebastian, Clara och Matilda under en märklig tid i deras liv. Clara har rest till Påskön under förevändning att hon ska skriva ett reportage om en grupp klimataktivister och deras bohemiska ledare, men kanske har hon snarare rest dit för att komma bort från sin familj och sitt liv. Sebastian befinner sig i London där han tjänstgör på en klinik där man bedriver forskning på ovanliga neurologiska tillstånd. Samtidigt är kliniken så mystisk och dess chef så excentrisk att man kan undra om Sebastian i själva verket är utsatt för ett socialt experiment och mot sitt vetande är ett av studieföremålen på kliniken. Matilda reser till Västerbotten för att semestra med sin sambo och bonusbarn och ökar på så sätt avståndet ytterligare till syskonen.
Plötsligt hör deras mamma av sig. Deras pappa har försvunnit, men det finns också ett större avslöjande, en hemlighet som verkligen rör om i grytan och förändrar förhållandena i familjen. Det som uppdagas får på sätt och vis hela familjen att gå sönder, men det är också den pusselbit som kanske har saknats hela tiden. Alla trådar börjar så sakteliga vävas ihop och lager läggs till lager och fogas ihop ett intressant sätt. Det är verkligen en imponerande roman, ett gediget bygge som rymmer spännande karaktärer, klimatfrågan, vetenskap, kultur och dramatik.
Ett system så magnifikt att det bländar är en tjock bok och det finns många sidohistorier. Här finns det mycket som är överraskande, överdrivet, osannolikt och knäppt i en skön blandning. Man kan läsa boken och bara svepas med och bli underhållen. Förmodligen kan man också läsa, tolka och lägga mycket möda på att förstå alla nyanser och symboler. Det sistnämnda är något jag sällan känner att jag har lust att lägga energi på, särskilt inte när jag lyssnar på en ljudbok och inte kan gå tillbaka eller läsa i min egen takt. Det känns som att mycket helt enkelt flyger över huvudet. Jag kan också tycka att det trots allt blir lite för mycket, lite för svulstigt och för många bitar. Jag imponeras verkligen över romanen som sådan, men känner ändå att det blev lite för mastigt för min smak. Kanske hade jag uppskattat den mer om jag hade läst den själv istället för att lyssna på ljudboken.
Hur långt ifrån varandra kan en familj komma innan den upphör att höra ihop? Amanda Svenssons nya roman Ett system så magnifikt att det bländar är en stor familjeberättelse om tre syskon som försöker nå varandra i en värld som blivit alltmer splittrad.
Sebastian, Clara och Matilda är trillingar, uppvuxna i Lund men nu skingrade på olika platser i världen. De har alltid haft en knepig relation till varandra, framför allt de två systrarna, och när en tragisk händelse inträffar glider de isär.
Tjugofem år efter att trillingarna fötts: En ung kvinna hänger sig i en dörrkarm. En mamma möter djävulen på en kolonilott i Lund. Sebastian reser till London, Clara till Påskön och Matilda till Västerbotten. Sedan blir allting plötsligt väldigt komplicerat.
Amanda Svenssons efterlängtade roman Ett system så magnifikt att det bländar tacklar klimatkris — och vad som händer när det tryggaste, familjen, faller isär.
Förlagets beskrivning.
Uppläsare: Gizem Erdogan. Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Norstedts), 2020 (den här ljudboken, Norstedts). Antal sidor: 548 (ca 19 h lyssning). ISBN: 9789113083216, 9789113103433.
Amanda Svensson
Amanda Svensson (född 1987) är en svensk författare, kulturskribent och översättare som numer är bosatt i Storbritannien. Hon debuterade 2008 med romanen Hey Dolly.
Blå av Maja Lunde är en tankeväckande och berörande bok som rör sig mellan nutid och en nära framtid när vatten har blivit en bristvara och människor i Europa lever på flykt. Betyg: 4+ plasthinkar av 5.
Blå av Maja Lunde är en roman som berättas i två tidsplan. I nutid får läsaren följa Signe, en miljöaktivist och ensamseglare som nu återvänder till sin hembygd för att göra en protestaktion. Hennes hembygd har förändrats, liksom klimatet. Glaciären Blåfonna är nu på väg att smälta bort samtidigt som den också huggs bort, bit för bit, och säljs som exklusiv is till restauranger. Mannen bakom affärsidén är Signes ungdomskärlek och snart förstår läsaren att det finns flera starkt personliga skäl för Signes protest. Signe lastar sin båt med is och ger sig iväg.
I en nära framtid kretsar handlingen kring David, som är på flykt tillsammans med sin dotter. Europa är lamslaget av torka och vattenbristen har drivit människor på flykt. Familjer rivs itu, David och dottern har kommit ifrån resten av deras lilla familj, och i flyktinglägren är det stundom frustrerat och kaotiskt. Lunde är inte den första att skriva om skandinaver som drabbas av kris och krig på hemmaplan, men det är verkligen ett effektivt grepp för att beröra. Det är skam att säga, men för många av oss som inte själva har varit på flykt blir den situationen också väldigt avlägsen och svår att ta till sig. Lunde gör det levande och verklig, inte minst genom alla mångbottnade skildringar av människor och miljöer. Allt känns levande och miljöerna blir skrämmande lätta att känna igen sig i.
Ytterst är Blå såklart en tankeväckande roman om klimatet och en dystopisk berättelse om vad som kan vara att vänta om utvecklingen går åt fel håll och klimatkatastrofen blir ett faktum. Berättelsen har dock fler sidor än så och det som kanske berörde mig mest var i slutändan människorna och den kärlek som trots omständigheterna runt omkring ändå tycks vara okuvlig. På något vänster är det också en hoppfull bok. Kanske finns svaret på problemen just där: i människornas förmåga att känna och bry sig. Det gäller ju dock att människor också förstår vattnets värde, vattnet som i den här boken är både livsviktigt, livsfarligt och livsavgörande på många olika sätt, nästan övertydligt många sätt, men låt gå. Jag tyckte om den här boken riktigt, riktigt mycket.
Blå gick som Radioföljetong i Sveriges radio i somras och nu är det såklart för sent att lyssna för den som inte laddat ned avsnitten, så det är inget bra tips kanske. Om den någon gång går i repris så kan jag dock rekommendera starkt att lyssna på just den här inläsningen, där Signes röst görs av Stina Ekblad (finns det någon bättre uppläsare?!) och Davids röst görs av Christopher Wagelin. Det är verkligen ett bra grepp att ha två berättarröster när det nu är en bok som är uppdelad på precis det viset. Fler ljudboksproducenter borde plocka upp detta tycker jag.
Maja Lundes roman Binas historia blev en världssensation när den kom häromåret, har hittills sålt i 150 000 exemplar i Norge och 400 000 exemplar i Tyskland! Det var en historia som rörde sig genom tid och rum och beskrev det sköra bandet mellan bi, människa och natur, och vad som skulle kunna hända om världens bin till slut försvann. Men det var också en roman som fascinerade läsarna med sambanden mellan berättelserna, som bara skenbart var skilda från varandra.
Arbetet med Binas historia och det enorma gensvaret gjorde att Maja Lunde började planera för ett större arbete, fyra romaner som på olika sätt behandlar de skrämmande kllimatförändringar som jorden genomgår just nu.
Årets roman Blå utspelar sig liksom Binas historia under flera tidsplan, det första är året som har gått:
2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter ”Blå” och en märklig last.
2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.
Maja Lunde har skrivit manus för film och tv, och givit ut flera böcker för barn och ungdom, bland annat serien Världens bästa gäng och Battle. Binas historia är hennes första roman för vuxna och har sålts till femton länder. Maja Lunde är bosatt i Oslo.
En dystopisk roman om en framtid som inte känns alltför avlägsen
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Blå (norska). Översättare: Lotta Eklund. Uppläsare: Stina Ekblad och Christopher Wagelin. Utgivningsår: 2017 (första norska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2019 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 359. ISBN: 9789127157415.
Maja Lunde
Maja Lunde (född 1975) är en norsk författare, främst känd för romanerna Binas historia och Blå, som är de första delarna i en tänkt kvartett om klimatfrågan.
Den här månaden har jag haft lyxen att njuta av en novell om dagen. Min sambo gav mig nämligen en superlyxig novellkalender i present. <3 Här kommer några rader om de fyra första.
Samma tid nästa vecka?
David Nicholls är kanske mest känd för den omåttligt populära bästsäljaren En dag som kom ut tidigt 10-tal. I Samma tid nästa vecka? visar han en annan sida än den lite vemodiga han visade i den romantiska berättelsen En dag. Här är det en talanglös pojke som har huvudrollen. Av någon anledning får han ett piano och med det följer lektioner. Det går inte bra för honom att spela klassiska stycken. Kanske kan ett genrebyte hjälpa? Samma tid nästa vecka? är både rolig och knasig, knasig på det bra sättet, alltså. Jag gillar också att den handlar om en kille som inte ens är genomsnittligt bra, utan rent av dålig. Jag älskar nämligen tanken på att man får hålla på med grejer trots att man inte har en talang (i den här novellen blir det dock ödesdigert…).
Betyg: 4 enpundsedlar av 5.
Originalets titel: Every Good Boy (engelska). Översättare: Pia Printz. Utgivningsår: 2011 (första brttiska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 16. ISBN: 978-91-7589-270-2.
Silverresenären
I Silverresenären kommer ett enormt isberg på drift. Människorna häpnar och fascineras när den drar fram och så småningom stannar berget till vid en liten sömnig by där ingenting längre blir sig likt. Turisterna strömmar till och allt och alla blommar plötsligt upp. Allt har dock sitt pris. Silverresenären är en mångbottnad och skruvad berättelse som på ett spännande sätt tar upp klimatfrågan och diskuterar hur människors girighet leder till förfall. Det är en riktigt bra novell med ett spännande och lekfullt språk, varenda liten liknelse är genomtänkt och betyder något mer. Novellen är skriven av Hanna Almgren, som kom trea i Novellix novelltävling 2018, och som är en författare som vi säkerligen kommer att få läsa mer av framöver.
Betyg: 4+ isbjörnar av 5.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 19. ISBN: 978-91-7589-338-9.
Pälsen, Syndens lön & Kyssen
Hjalmar Söderberg har skrivit några av våra mest lästa noveller i det här landet. Många med mig har säkerligen läst Pälsen, som i den här lilla utgåvan har fått sällskap av novellerna Syndens lön och Kyssen. Jag kan förstå varför just Pälsen är en så populär novell att läsa i skolan. Berättelsen kretsar kring en man som får låna en päls och som plötsligt blir sedd som en annan person. Det är verkligen en effektiv berättelse om klass. Även Syndens lön och Kyssen är oerhört precisa och berörande. Tre riktigt bra noveller att börja med innan man ger sig på resten av Söderbergs rika novellskatt.
Betyg: 5 poem av 5.
Utgivningsår: 1898 (första utgivningen av Pälsen och Syndens lön, i Historietter, Bonniers), 1907 (första utgivningen av Kyssen, i Det mörknar över vägen, Bonniers), 2019 (den här samlingsutgåvan, Novellix). Antal sidor: 21. ISBN: 978-91-7589-332-7.
Ett nytt Atlantis
Ett nytt Atlantis av Ursula K. Le Guin är en SciFi-berättelsen i en framtid där klimatkatastrofen är ett faktum. Havsytan stiger och är på väg att dränka stora delar av USA, som nu styrs av en totalitär makt. En del gör motstånd och försöker att hitta nya lösningar. Jag blev alldeles häpen av att läsa den här novellen. Le Guin skrev den 1975 och måste ha varit långt före sin tid. Den dystopi Le Guin målar upp känns skrämmande nära, på många sätt. En verkligt tankeväckande och berörande berättelse!
Betyg: 4+ altfioler av 5.
Originalets titel: The New Atlantis (amerikanska). Översättare: Lena Jonsson. Utgivningsår: 1975 (första amerikanska utgåvan, i The New Atlantis and Other Novellas of Science Fiction), 2017 (den här svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 46. ISBN: 978-91-7589-235-1.
Svemester av Niklas Kämpargård är en inspirerande och bra bok om att semestra i Sverige. Betyg: 4 kanalresor av 5.
Svemester av Niklas Kämpargård är en bok om att semestra i Sverige. Jag känner till begreppet ”hemester” sedan tidigare, men nu har jag också lärt mig vad ”svemester” betyder. Egentligen är det inga konstigheter. Runt om i Sverige finns det pärlor att upptäcka och vare sig man suktar efter storslagna naturupplevelser eller en lyxig och avkopplande weekend någonstans så har vårt eget land mycket att erbjuda. Varje år reser utländska turister till Sverige för att få uppleva vårt ”big five”, där exempelvis norrsken ingår, och för att njuta av Sveriges natur och mycket annat i vårt vackra land. Boken Svemester uppmuntrar oss svenskar att göra detsamma.
När jag växte upp var svemester en självklarhet. Bortsett från några båtresor till Åland (som fågelvägen ligger cirka 10 mil från min hemort) var jag inte utomlands förrän på högstadiet, då jag och mamma reste med buss till Frankrike. Innan dess spenderades sommarloven och vinterns ledigheter i allmänhet hemma (jag har förmånen att ha fått växa upp i en liten sommarstad vid havet) eller på campingar i Mellansverige. Ibland kan jag nästan skratta åt alla som pratar om flygskam, svemester etc. Kom igen och kom ner på jorden! Det är inget konstigt att semestra i Sverige eller att resa ut i Europa med andra färdmedel än flyg. Nu för tiden anses det närmast radikalt att resa med tåg/buss eller att semestra på hemmaplan, men jag kan egentligen inte se varför. Att välja Sverige framför t.ex. en chartersemester vid Medelhavet eller att välja en bussresa ut i Europa istället för att ta flyget är inget speciellt eller komplicerat (behöver inte vara det i alla fall) eller någonting. Jag och min familj gjorde det innan klimatfrågan ens var en fråga som diskuterades i samhället och vi gjorde det absolut inte för miljöns skull. Det där är liksom ett helt vanligt sätt att semestra för otroligt många människor.
Med detta sagt är jag såklart glad över att den här typen av inspirerande och peppiga böcker kommer ut och kanske får ängsliga, trendkänsliga medelklassmänniskor att våga göra något ”nytt” (för dem).
Boken ger tips både på färdmedel, boenden, restauranger och caféer och aktiviteter. Det finns en stor spridning i tipsen, men det handlar mindre om sådant som många säkert redan känner till, typ Skansen och Astrid Lindgrens värld, och mer om tips på cykelleder, stora loppisar, gårdsbutiker och unika boenden (ishotellet i Jukkasjärvi känner du kanske till, men hur vore det att bo i arkitektoniskt spännande boenden bland trädtopparna?). En del resmål och aktiviteter känns lämpliga som en endagsutflykt eller som ett kul utflyktsmål, värda en omväg under resan genom Sverige. Annat är lite mer avancerat i sammanhanget, t.ex. de ganska kostsamma (och säkert helt fantastiska) resorna med Inlandsbanan. Kämpargårds svemester-tips sträcker sig från Skåne i söder till de nordligaste landskapen. Jag tror att boken både kan öppna ögonen på den som blivit lite hemmablind och glömt bort de lokala smultronställena och för den som planerar att resa bort och vill ha lite restips med sig.
Jag gillar den här boken! Den är inspirerande, snygg och har gjort mig mer nyfiken på att upptäcka nya platser i Sverige. Det jag eventuellt kan sakna är ett enkelt sätt att slå upp boenden/matställen/aktiviteter på specifika geografiska platser. Uppdelningen är helt enkelt inte sådan. Kämpargård har istället valt att sortera alla restips under teman: spännande ”glampingar” (lyxigare campingar) i Sveige snarare än ”här kan du bo och det här kan du se och göra i Västerbotten”, om du förstår vad jag menar. Jag tycker att Kämpargård har valt rätt uppdelning för inspirationen, men boken är kanske mindre bra som reseguide, helt enkelt. Gott så! Jag tycker att det här är en riktigt fin bok. Bläddra gärna i den när det är dags att planera semesterns äventyr nästa gång. Sverige har så många unika och intressanta platser och upplevelser att erbjuda!
Varför åka långt när nästan allting finns nära? Niklas Kämpargård guidar dig genom Sveriges exotiska sevärdheter och utmanande äventyr med hänsyn till både klimat och plånbok!
När klimatutmaningarna får många att fundera på om man verkligen ska göra den där långresan till varmare breddgrader ökar intresset för att uppleva Sveriges alla sevärdheter. Bortsett från fantastiska vinterupplevelser finns också världskända restauranger, mysiga kaféer, härliga hotell och en lång rad unika upplevelser som gör Sverige exotiskt.
Fördelen med att resa i Sverige är att det inte behöver kosta så mycket då både friluftsliv och naturupplevelser oftast är helt gratis och äventyret ligger hyfsat nära. Som att njuta av midnattssolen, spana efter varg, cykla dressin, paddla kajak eller besöka världsarvet i Karlskrona. Svemester: så reser du smart och hållbart i Sverige ger dig råd och tips om hur du kan resa hållbart och klimatsmart. Det är nu det är dags att uppleva Sverige.
Förlagets beskrivning
Niklas Kämpargård
Niklas Kämpargård (född 1976) är en svensk skribent och fotograf. Han har skrivit ett flertal böcker om resor, självhushållning och krisberedskap. Niklas Kämpargård har en blogg.
Slutet av Mats Strandberg är en preapokalyptisk och tänkvärd bok om livets (och jordens) förgänglighet och en spännande bok om tonårsliv i ett samhälle där det mesta har satts ur spel. Betyg: 5 dagboksappar av 5.
Slutet av Mats Strandberg är en verkligt tänkvärd bok om livet i en nära nutid, där människornas existens hotas av en komet. Kometen närmar sig obönhörligt och det finns ingenting att göra för att förhindra att den träffar jorden. Det har blivit sent på jorden, helt enkelt; Om tre och en halv månad kommer alla att gå under.
Boken följer växelvis två tonåringar, Simon och Lucinda, vars gemensamma nämnare är Tilda, Tilda som var Simons tidigare flickvän och Lucindas bästa vän. Nu har det mesta i samhället satts ur spel: sophämtning och medicinutdelning sköts av ideella, tåg går sällan eller aldrig, samtidigt som det är svårt att få tag på bensin för att resa med bil. De flesta affärer har stängt igen, tömts och plundrats, precis som att biblioteken har övergivits. Det finns inte speciellt många anledningar att vara i stan längre; stadens lockelser har blivit meningslösa och värdelösa. Unga struntar i att gå till skolan precis som att många vuxna struntar i sina jobb. När nyheten om kometen slog ner var det snart dags för skolavslutningar och studenten. Nu finns ingen framtid. Simons syster är gravid, men kommer aldrig att hinna bli mamma. För många blir det hög tid att förverkliga allt de en gång tänkt att de skulle hinna med i sina liv och en del passar på att leva ut, minst sagt. Det finns inte ens någon poäng längre i att tänka på sin hälsa. En del klarar inte av pressen, en del lever i förnekelse, en del dras in i underliga sekter.
Lucinda och Tilda var tidigare elitsatsande simmare. Mycket av det som kan ingå i ett typiskt tonårsliv har genom åren fått stå tillbaka för simningens skull: det har inte funnits utrymme för speciellt mycket fest eller för speciellt många andra fritidsintressen eller vänner utöver de i simhallen. Nu finns det inga framtida tävlingar eller mål att uppnå. Tilda börjar istället som så många andra att testa något nytt: droger. Hennes liv roterar snabbt kring stökiga fester och Simon har inte längre någon plats i hennes liv. På den sista dagen vill Simon omge sig av sina nära, däribland älskade Tilda, men Tilda vill ägna sin sista tid åt att vara med fler än Simon.
Även Lucinda och Tilda har glidit ifrån varandra. Lucinda har cancer och var mitt uppe i en cancerbehandling när det blev känt att jorden kommer att träffas av en komet. Nu avslutar hon behandlingen. Plötsligt har hon samma prognos som alla andra och cellgiftsbehandlingar spelar ingen roll. Någonstans under hennes sjukdom gled Lucinda och Tilda isär. Kanske hade de kunnat hitta tillbaka till varandra, men plötsligt slår det ofattbara ner: Tilda är borta. En udda vänskap växer fram under Simon och Lucindas sista tid i deras sökande efter Tilda.
Slutet är en oerhört bra bok. Jag är 30+ och kan inte veta hur väl den här boken lyckas ringa in hur dagens tonårsliv ser ut, men jag känner i alla fall stark igenkänning när Mats Strandberg skildrar tonårsliv. Vänskap, förälskelse, starka känsloutbrott åt olika håll, det känns verkligen träffsäkert. Här blir det dessutom extra intressant eftersom att det handlar om ett tonårsliv under minst sagt speciella villkor: jorden är på väg att gå under och allt tonårsliv måste komprimeras till några veckor. Det här är unga människor utan framtid. Allt de vill uppleva måste de uppleva nu.
Boken väcker många tankar. Vad skulle jag vilja göra om jag visste att jorden bara skulle existera i några veckor till? Vad är viktigt på riktigt? Vad är slöseri med tid? I boken hotas jorden av en komet, men det är lätt att istället tänka på vår verklighet idag och den katastrof vi på riktigt är på väg mot: klimatkatastrofen. I den här boken har transporter och konsumtion till stor del slagits ut och på många håll lever människor i misär. På så sätt skildrar den scenarier vi på riktigt är på väg mot. Samtidigt är det ingen bok om klimat, utan den handlar om en komet. Det är dock väldigt intressant att det är så enkelt att göra de där parallellerna.
Mycket i den här boken är svindlande, samtidigt som den är en väldigt ”vanlig” bok om vänskap, kärlek och tonårsliv. Det finns många bottnar, helt enkelt, och jag tycker att varenda en är briljant. Slutet är en fantastisk bok och en av mina favoriter hittills från årets läsning.
Jag springer vidare. En pappa är på väg till lekparken med sitt barn. Han lyssnar koncentrerat medan hon pladdrar på om en robot som kan förvandla sig till katt. Jag tittar på pappan. Undrar om han vet vad som hänt. Jag hoppas inte det. Jag hoppas att han ska slippa vetskapen några minuter till. De försvinner ur sikte när jag viker runt ett hörn och ser trevåningshuset av gammalrosa tegel, korsar parkeringen med den slitna Toyotan som Judette köpte här om veckan.
(ur Slutet av Mats Strandberg)
Utgivningsår: 2018 (första svenska utgåvan, Rabén & Sjögren). Antal sidor: 511. ISBN: 9789129703498.
Du är sjutton år gammal. Det är sommar och världen ser ut precis som vanligt. Men du vet vad som är på väg. Om en månad är vi alla borta.
Vad vill du göra den sista tiden? Vem vill du vara med när allt tar slut? Hur känns det att veta exakt vilket klockslag du ska dö? Och vad spelar ett liv mer eller mindre för roll?
Slutet är en preapokalyptisk berättelse om två ensamma unga människor i en värld som lever på lånad tid. En tragedi binder dem samman och växer till en besatthet, men kommer de att hitta svaren innan himlen blir vit och haven förångas?
Eat good av Johan Rockström, Victoria Bignet, Malin Landqvist och Gunhild Stordalen är en ambitiös och faktaspäckad bok om hållbar och hälsosam mat. Betyg: 5 jordklot av 5.
Eat good är en kokbok, men det är också en bok som tar sig an den stora och komplexa frågan: vad ska man egentligen äta ifall man vill äta både hälsosamt och hållbart? Vad är ens hållbart? Kan man äta bananer som fraktats hit från andra sidan jordklotet? Är ekologiskt samma sak som klimatsmart? Borde alla bli veganer? Vad händer i sådant fall med ”öppna landskap”? Är det okej att äta vilt?
Jag har ofta känt att så fort jag tror mig ha svaret på någon av alla dessa frågor som rör hållbar utveckling och mat så är det någon som kastar in ett påstående som ruckar på allting. Den här boken gör inte att allt faller på plats och känns enkelt, men den känns som något stadigt att hålla sig i och jag tycker att jag har fått mycket mer kött på benen efter att ha läst den här faktaspäckade boken. Det har verkligen varit intressant läsning, faktiskt! Och då är jag alltså redan miljöpartist sedan säkert ett decennium och har brytt mig om miljöfrågor sedan jag såg Tippen på sommarlovsmorgon när jag var liten. Jag hör alltså till ”de redan frälsta” och kan förmodligen lite mer än snittet om hållbar utveckling. Ändå har jag lärt mig väldigt mycket av den här boken, vilket jag är glad över. Ibland kan den här typen av böcker bli en radda självklarheter. Jag menar, vi vet ju redan att det är en bra idé att minska matsvinnet och att undvika kött (för det vet väl alla vid det här laget?!), men den här boken går alltså djupare än så. Kanske tappar den en del läsare på grund av detta, kanske inte.
Jag hoppas i alla fall att många inspireras av den här tjusiga och snygga boken. Matfotot är riktigt snyggt och lockande och hela boken känns lyxig och genomarbetad, både textmässigt och formmässigt. Om man vill kan man skippa faktadelarna och bara använda Eat good som en vanlig kokbok. Här finns omkring 70 recept, som faktiskt inte nödvändigtvis är veganska, om det känns viktigt.
De senaste åren har klimatfrågan äntligen kommit upp på agendan och blivit något som faktiskt diskuteras lite överallt. Jag tycker mig märka små förändringar överallt. Jag läser i tidningen att svenskarnas flygresor har börjat plana ut och att julhandeln för ovanlighetens skull inte slog rekord nu senast. Inför jul läste jag faktiskt mer om att konsumera mindre till jul än om julklappsinspo. Det verkar som att folk verkligen tänker till kring både flygresor och konsumtion. Jag märker att folk runt omkring mig testar att åka tåg, på resor där de annars brukade ta flyget, och att allt fler äter vegetariskt, åtminstone emellanåt. Kanske är vi på väg åt rätt håll. Det vill man ju ändå tro! Och vill man själv göra skillnad så just maten en bra grej att börja med eftersom att livsmedelssektorn står för omkring en tredjedel av världens sammanlagda växthusgasutsläpp.
Hållbarhet handlar dock inte bara om att äta klimatsmart. Någonstans i ekvationen måste också hälsan komma in. Eat good tar även upp hälsoaspekter i sina faktadelar, vilket också är intressant, inte minst för att hållbarhet och hälsa brukar gå hand i hand (men inte alltid, vilket den här boken inte hymlar med).
Den här boken har satt många nya tankar och insikter i huvudet. Den har också gett mig en hel del handfasta tips kring hur man kan minska matsvinnet och den har lockat mig till att testa en del nya recept. Jag tycker att det här är en riktigt bra bok faktiskt. Jag rekommenderar den till alla som gillar mat, hållbar utveckling, hälsa och/eller vetenskap. Jag försöker att avhålla mig från att diskutera vad jag tycker om fackböcker som bygger på ”inspiration” (eller pseudo-vetenskap) snarare än fakta (dessa böcker är otaliga, inte minst inom hälso-genren…). Jag kan nämligen bli TOKIG på den typen av böcker. Här känner jag mig i alla fall trygg med att verkligt kunniga människor har medförfattat: Johan Rockström är professor i miljövetenskap och Victoria Bignet är doktorand inom hälsosam och hållbar kosthållning vid Stockholm Resilience Center. Bland författarna finns också kokboksförfattaren Malin Landqvist och filantropen Gunhild Stordalen, som också är grundare och ordförande för stiftelsen EAT.
PS: Visste du att det går åt 264 liter vatten för att framställa en kopp kaffe (240 ml), medan det ”endast” krävs 27 liter vatten för att framställa en kopp te? Min sambo tyckte spontant att man borde dricka te. Eller vatten. ”1 liter vatten motsvarar 1 liter vatten”, som han upplyste mig om. Mind blowing! 😉
”Det här är kokboken som hjälper dig att rädda världen i ditt eget kök. Inget annat påverkar vår miljö och jordens klimat så mycket som framställningen av mat och vår matkonsumtion. Detta är mänsklighetens största enskilda utmaning, för samtidigt som denna miljöpåverkan måste minska, behöver jordens växande befolkning förses med hälsosam mat där produktionen håller sig inom planetens gränser.
Svaren är inte alltid enkla och entydiga. Forskare över hela världen brottas med dessa utmaningar. Alla är dock överens om att det finns enormt mycket som går att göra hemma i köket – det är där som den egna förändringsresan måste börja.
Denna kokbok presenterar mer än sjuttio recept på mat som är både hälsosam och hållbar. Att laga och äta mat kan vara fyllt av njutning – särskilt om man vet vad man kan äta med gott samvete. Recepten har huvudsakligen inspirerats av det nordiska köket, men med många inslag av medelhavsmat – och lite råvaror från Asien och Sydamerika. Ingredienserna i bokens recept är alla miljösmarta – och maten blir garanterat god!
Boken har skapats av professor Johan Rockström, som står för det vetenskapliga underlaget, och kocken Malin Landqvist, som står för recepten. Doktoranden Victoria Bignet skriver texterna och inledningen skrivs av stiftelsen Eats grundare Gunhild Stordalen. Här finns också en omfattande Q&A; som svarar på de vanligaste frågorna kring produktion och konsumtion av mat.
Detta är en generös, inspirerande och viktig kokbok som verkligen kan få dig att göra skillnad – hemma i ditt eget kök.”
(förlagets beskrivning)
Foto: Wolfgang Kleinschmidt. Utgivningsår: 2018 (första svenska upplagan, Max Ström). Antal sidor: 221. ISBN: 9789171264374.
Jag läste många noveller i december. Här är ytterligare fyra!
De blå silkesstrumporna
De blå silkesstrumporna av Elin Wägner är en feministisk och peppig klassiker om en kvinna som köper ett par klarblå silkesstrumpor. Det ska bli ödesdigert. När hon sitter på tåget med en väninna och talar vitt och brett om orättvisor och ojämlikhet och om hur uselt det är på arbetet på Verket, ja, då blir plötsligt silkesstrumporna något som sticker ut och gör henne till en eftersökt person. Jag blev glad av den här novellen. Den överraskade på många sätt och kändes härlig och uppfriskande.
Betyg: 4+ resor till Haparanda av 5.
Utgivningsår: 1948 (första utgåvan, i samlingen Spinnerskan), 2015 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 22. ISBN: 9789175890968.
Alla vill bara gå hem
Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin kom ut 2014, vilket i och för sig inte är så länge sedan, men den känns faktiskt mer aktuell idag. Det är vardag och förskolelämning och alla verkar längta någon annanstans. I ett långt flöde av beklaganden och skamsenhet och trötthet och dåligt samvete målas det upp en dystopisk och mörk framtid där allt verkar ha havererat i en stor klimatkatastrof. Jag fastande verkligen för den här novellen. Den har precis det där lekfulla och påhittiga språk som jag brukar falla för och ämnet känns dessutom smärtsamt aktuellt.
Betyg: 5 katastrofer av 5.
Utgivningsår: 2014 (Novellix). Antal sidor: 36. ISBN: 9789175890234.
Shuno
Shuno av Dogge Doggelito (pseudonym för Douglas Léon) är en novell om några förortsungar som bestämmer sig för att åka till varuhuset och snatta. Eller snatta är fel ord, det här är snarare stölder, utförda av några som faktiskt är rätt rutinerade. Shuno hör till de grönare i gänget, men han har siktet inställt på något som han önskat sig länge och som han vet att han aldrig kommer att kunna få: en LP med Samantha Fox. Jag hade ingen aning om att Dogge Doggelito var en skicklig novellförfattare, men Shuno är verkligen elegant uppbyggd. Med små detaljer skildrar han den tuffa tillvaro barnen kommer ifrån och på vilka hjärtskärande sätt de försöker att förhålla sig till sina hemförhållanden och otrygga tillvaro. När novellen får sin upplösning blev jag kanske inte överraskad, men verkligen berörd.
Betyg: 4+ plankningar av 5.
Utgivningsår: 2012 (Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 9789186847753.
Blomman
Blomman av Suzanne Brøgger handlar om en kvinna om under stor vånda är på väg till en man för att överlämna en blomma. Det är svårare än vad man kan tro. Hon vrider och vänder på alla eventualitet, månar om att ingenting ska gå att feltolka och funderar fram och tillbaka. Mycket av grubblerierna handlar i botten om att huvudpersonen försöker att hitta någon slags väg för att både vara den kvinna som den här mannen vill ha och samtidigt vara den fria och självständiga kvinna som hon faktiskt är. Jag förstår att Brøgger är en feministisk ikon och kanske var den här berättelsen också väldigt aktuell och brännande när den var ny. Nu kände jag mest att den inte sa mig så mycket. Ärligt talat undrade jag mest varför hon inte bara överräcker den där himla blomman och slutar noja å mycket. Kanske är det sunt att jag kände just så. Tiderna förändras och kanske ska man läsa Blomman och påminnas om hur långt vi trots allt har kommit (även om det är långt kvar).
Betyg: 3 medicinska kliniker av 5.
Originalets titel: Blomsten (danska). Översättare: Eva Matthiessen. Utgivningsår: 1975 (första danska utgåvan, i novell- och essäsamlingen Kærlighedens veje & vildveje), 1976 (första svenska utgåvan, i novell- och essäsamlingen Kärleken vägar och villovägar, Wahlström & Widstrand), 2018 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 21. ISBN: 9789175892573 .
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.