På bloggen Du är vad du läser sammanställs just nu de 100 bästa svenska böckerna. Kul initiativ tycker jag! Det saknas ju inte listor på bra engelska verk precis, men det finns desto färre svenska dito.
Det var inte igår jag lånade ljudboken Pälsen på biblioteket, men det har dröjt fram till nu innan jag lyssnade på denna lilla pärla till novell. Om ni undrar varför lyssningen har dröjt så länge kan jag tala om att det beror på att skivorna var ondsint kopieringsskyddade och inte gick att kopiera över till en mp3-spelare. Fy för sådant!
Pälsen är en sorgsen liten novell av min favorit, Hjalmar Söderberg. Den handlar om en ömklig doktor, doktor Henck, som får sin överrock förstörd när han råkar bli påkörd. Han får då låna en päls av en vän som han är på väg till för att låna pengar av. En päls är något han själv inte har råd med, men när han nu har en på sig lättas hans tunga sinne. Tankarna om hans sviktande hälsa, hans inte så lyckliga äktenskap och hans ekonomiska bekymmer ersätts med mer positiva känslor och ett ökat självförtroende. De goda känslorna försvinner dock när han kommer hem och hans fru förväxlar honom med någon annan. Söderberg gör det tydligt att en päls, liksom ett rikt och lyckligt liv i societeten inte är något som kan bli verklighet för alla. Det är en väldigt melankolisk novell och med Söderbergs perfekta språk och berättande. Jag kan verkligen rekommendera den, liksom jag gärna rekommenderar annat av denne författare.
Nu har jag läst (eller snarare lyssnat) på ett verk av en nobelpristagare. Minsann! Herr Arnes penningar är det jag har haft i lurarna den senaste tiden och jag tycker faktiskt att den var riktigt bra. Jag gillar att den har sina inslag av övernaturligheter. Dessutom passade den mig väldigt bra att just lyssna på, eftersom den inte är så lång (3 CD). Jag brukar inte intensivlyssna så mycket på ljudböcker, utan mest ha i lurarna när jag promenerar till universitetet. En längre bok kan därför råka ta evinnerligt lång tid att lyssna ut.
Herr Arnes penningar är en spännande liten historia med touch av övernaturligheter och spöken. Den tar sin början i ett rått mord, där den rike herr Arne och alla i hans hus, brutalt slaktas, och förövarna smiter med alla pengarna som fanns i huset. Den enda som lyckas undkomma är Elsalill, och det blir fattiga fiskaren Torarin, som tar hand om henne. Elsalill hamnar så i Marstrand, där hon hjälper Torarin att rensa fisk, och väl där blir hon förälskad i en stilig skotte, sir Archie, som vill föra henne med sig tillbaka till Skottland. Det är nu det börjar ske övernaturliga saker och Elsalill blir på ett eller annat sätt hela tiden varnad eller hindrad från att vara med sir Archie. Den mörka hemligheten, att sir Archie är herr Arnes mördare, rullas så upp, och Elsalill står plötligt i en svår situation.
Sensmoralen går inte att ta miste på i denna historia. Även om det är kärleken som står på spel, måste den som har begått ett brott sona sitt straff. Hur det går till kan du läsa om i boken om du inte redan har gjort det. Det är ingen lång berättelse, men den är spännande och trevlig och känns väldigt typisk för Lagerlöf. Jag gillar hennes sätt att väva in spökhistorier i sina berättelser och jag tycker att det här är en läsvärd historia.
Jerusalem skulle kunna vara en modern såpopera och det säger jag mest på ett positivt sätt. Här finns alla möjliga såpoperaelement: folk som går med i en sekt, en hel by som splittras på grund av detta, folk som blir kära i varandra och sedan ångrar sig och sedan ångrar sig igen, en båtolycka, som inte är helt olik Titanics förlisning, skrock och sagor, en liten dos övernaturlighet, död och elände och barn som föds. Jag undrar lite hur den togs emot när den kom för över 100 år sedan och jag tänker mig att om en moden bok kom ut idag och berörde samma ämnen och samma spann av ämnen skulle jag nog förkasta den som lite löjlig, men jag förkastar inte denna. Jag tycker den är skön, i brist på bättre ord, och det hade jag definitivt inte väntat mig av denna gamla klassiker.
Delar av den kan jag känna liknar Utvandrarna ganska mycket och det är ju en bok jag verkligen tycker om. När jag skriver detta menar jag mest att folk utvandrar även i denna bok och att man får följa dem genom så många sidor att de till slut känns som gamla bekanta och man känner med dem i allt de gör och hittar på. Det är också trevligt att få kika in i det Dalarna som Lagerlöf beskriver och den vardag hon berättar om.
Jag har inte gillat allt jag har läst av Lagerlöf, men denna rekommenderar jag varmt. Det gick inte i ett rasande tempo att läsa ut den, men det var hur som helst en väldigt trevlig läsupplevelse.
Jag läser Revolutionary Road just nu och tycker mycket om den. I Sverige är den tydligen inte så känd, annat än att den har blivit det nu, sedan filmen kom, men den finns faktiskt på Times lista över de 100 bästa romanerna genom tiderna. Det är inte så dåligt! Vad mer finns där?
The Adventures of Augie March – Saul Bellow
All the King’s Men – Robert Penn Warren
American Pastoral – Philip Roth
An American Tragedy – Theodore Dreiser Animal Farm – George Orwell
Appointment in Samarra – John O’Hara
Are You There God? It’s Me, Margaret – Judy Blume
The Assistant – Bernard Malamud
At Swim-Two-Birds – Flann O’Brien
Atonement – Ian McEwan
Beloved – Toni Morrison
The Berlin Stories – Christopher Isherwood
The Big Sleep – Raymond Chandler
The Blind Assassin – Margaret Atwood
Blood Meridian – Cormac McCarthy
Brideshead Revisited – Evelyn Waugh
The Bridge of San Luis Rey – Thornton Wilder
Call It Sleep – Henry Roth
Catch-22 – Joseph Heller The Catcher in the Rye – J.D. Salinger
A Clockwork Orange – Anthony Burgess
The Confessions of Nat Turner – William Styron
The Corrections – Jonathan Franzen
The Crying of Lot 49 – Thomas Pynchon
A Dance to the Music of Time – Anthony Powell
The Day of the Locust – Nathanael West
Death Comes for the Archbishop – Willa Cather
A Death in the Family – James Agee
The Death of the Heart – Elizabeth Bowen
Deliverance – James Dickey
Dog Soldiers – Robert Stone
Falconer – John Cheever
The French Lieutenant’s Woman – John Fowles
The Golden Notebook – Doris Lessing
Go Tell it on the Mountain – James Baldwin
Gone With the Wind – Margaret Mitchell
The Grapes of Wrath – John Steinbeck
Gravity’s Rainbow – Thomas Pynchon
The Great Gatsby – F. Scott Fitzgerald
A Handful of Dust – Evelyn Waugh
The Heart Is A Lonely Hunter – Carson McCullers
The Heart of the Matter – Graham Greene
Herzog – Saul Bellow
Housekeeping – Marilynne Robinson
A House for Mr. Biswas – V.S. Naipaul
I, Claudius – Robert Graves
Infinite Jest – David Foster Wallace
Invisible Man – Ralph Ellison
Light in August – William Faulkner The Lion, The Witch and the Wardrobe – C.S. Lewis
Lolita – Vladimir Nabokov Lord of the Flies – William Golding The Lord of the Rings – J.R.R. Tolkien
Loving – Henry Green
Lucky Jim – Kingsley Amis
The Man Who Loved Children – Christina Stead
Midnight’s Children – Salman Rushdie
Money – Martin Amis
The Moviegoer – Walker Percy
Mrs. Dalloway – Virginia Woolf
Naked Lunch – William Burroughs
Native Son – Richard Wright
Neuromancer – William Gibson
Never Let Me Go – Kazuo Ishiguro
1984 – George Orwell
On the Road – Jack Kerouac
One Flew Over the Cuckoo’s Nest – Ken Kesey
The Painted Bird – Jerzy Kosinski
Pale Fire – Vladimir Nabokov
A Passage to India – E.M. Forster
Play It As It Lays – Joan Didion
Portnoy’s Complaint – Philip Roth
Possession – A.S. Byatt
The Power and the Glory – Graham Greene
The Prime of Miss Jean Brodie – Muriel Spark
Rabbit, Run – John Updike
Ragtime – E.L. Doctorow
The Recognitions – William Gaddis
Red Harvest – Dashiell Hammett Revolutionary Road – Richard Yates
The Sheltering Sky – Paul Bowles
Slaughterhouse-Five – Kurt Vonnegut
Snow Crash – Neal Stephenson
The Sot-Weed Factor – John Barth
The Sound and the Fury – William Faulkner
The Sportswriter – Richard Ford
The Spy Who Came in From the Cold – John le Carre
The Sun Also Rises – Ernest Hemingway
Their Eyes Were Watching God – Zora Neale Hurston
Things Fall Apart – Chinua Achebe To Kill a Mockingbird – Harper Lee
To the Lighthouse – Virginia Woolf
Tropic of Cancer – Henry Miller
Ubik – Philip K. Dick
Under the Net – Iris Murdoch
Under the Volcano – Malcolm Lowry
Watchmen – Alan Moore & Dave Gibbons
White Noise – Don DeLillo White Teeth – Zadie Smith
Wide Sargasso Sea – Jean Rhys
De fetmarkerade har jag läst (åtminstone alldeles snart). De övriga kanske är bra boktips. Det som förvånar mig lite är hur få böcker jag känner igen. Philip Roth har flera titlar på listan och jag har få aldrig hört talas om honom. Saknar jag allmänbildning?
Det blev ingen bok läst i oktober (förutom Kemiteknik, Kemisk reaktionsteknik, Design of Experiments, Multi- and Megavariate Data Analysis, ja, ni fattar). Nu har jag i alla fall vänt sista bladet på Dödssynden och jag hoppas att jag snart står näst i tur på någon av de böcker som jag började köa för på biblioteket när jag kom tillbaka till Umeå i september. Tusen strålande solar borde vara min ganska snart. De andra kanske jag kan hoppas på att få i början av nästa år. Men Dödsynden alltså:
Det är 30-talets USA och den lilla flickan Scout lever ett tryggt liv, fullt med lekar med storebrodern och andra kompisar. Pappan är advokat och när han får till uppgift att försvara en svart man, som anklagas för våldtäkt, får Scout också upp ögonen för samhällets mörkare sidor. Trots att den anklagade mannen knappast har begått brottet har han inte en chans att undslippa ett dödsstraff, p.g.a. den utbredda rasismen i samhället.
När boken kom var den förmodligen väldigt angelägen och det är den till stora delar fortfarande. För mig kändes det dock mest som en lagom lättsmält klassiker och min största behållning är att få läsa om Scouts uppväxt och livet i småstaden, som boken väldigt varmt och detaljrikt berättar om.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en moden klassiker om rasism i 30-talets USA.
Betyg: 3 härmfåglar av 5.
Om Harper Lee och Dödssynden
Harper Lee (född 1926) är en amerikansk författare. Dödssynden (To kill a mockingbird, utgiven första gången 1960) är hennes enda roman och för den tilldelades hon det prestigefyllda Pultizerpriset. Idag räknas den som en modern klassiker.
Originalets titel: To kill a mockingbird.
Översättare: Jadwiga P. Westrup.
Utgivningsår: 1960 (första utgåvan), 1960 (första svenska utgåvan, Bergh), 2015 (pocketutgåvan på bilden, Bonnier).
Antal sidor: 272.
ISBN:9789174294958.
Baksidestext
”Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin. Scout ser den lilla staden med sina invånare för vad den är och hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss slipper undan.”
Skulle du också vilja läsa klassiker som Mörkrets hjärta, 1984, Ringaren i Notre Dame eller Odysséen, men du har inte tid? I sådana fall kan det här vara boken för dig. Här sammanfattas 80 romaner i fyra serierutor var. Faktiskt ganska skojigt. Såhär sammanfattas till exempel Bibeln:
Gud skapade himmel, jord och människor. Jesus, Guds son, offrar sig för att människorna ska få sina synder förlåtna. Men det går åt helvete ändå.
Roligt, men ganska mycket spoilervarning om man faktiskt hade tänkt läsa somliga av böckerna.
Frukost på Tiffany’s är nog mer känd som film än som bok. Boken innehåller förresten inte bara just titelnovellen utan också tre andra, kortare, noveller. De känner nog nästan ingen till alls.
För att börja med just Frukost på Tiffany’s kan jag inte påstå att den sa mig särskilt mycket. Den handlar om Holly, som lever ett märkligt liv, fullt med fester, karlar (prostitution till och med) och pengar, som hon bland annat får för att ge meddelanden till en man som sitter i fängelse. Jag vet inte vad novellen vill berätta. Kanske är den bara tänkt att uppröra med Hollys lite skandalösa liv.
Bokens andra novell, Ett hus av blommor, känns som en töntig vuxensaga med en sensmoral som jag inte förstår. Först de två sista novellerna, En diamantgitarr och Ett julminne, faller mig i smaken. Den ena handlar om en vänskap mellan två män i fängelse och den andra om en vänskap mellan en pojke och en äldre släkting. Det är svårt att skriva om dem utan att säga för mycket, men de är i alla fall precis som jag tycker att noveller ska vara: lagom långa och med lagom tempo, så att man inte tappar intresset.
Noveller är inte helt lätt. Det krävs en del skicklighet för att kunna både bygga upp och avsluta en berättelse på så få sidor som en novell brukar rymma. Jag tycker att Capote har lyckats väl med de två sista, men jag kan inte riktigt förstå varför berättelsen om Holly har blivit en sådan klassiker.
Jag har nog sagt det mesta om den här boken när jag skrev om den svenska översättningen Ett moln på min himmel. Det jag kan addera om just den här franska utgåvan är att jag tyckte att boken var ganska svårläst trots att det är relativt kort. Man ska nog kunna en hel del franska innan man ger sig på den här.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en modern klassiker om dekadens och svartsjuka på Rivieran.
Betyg: 2 segelbåtar av 5.
Om Bonjour tristesse och Françoise Sagan
Françoise Sagan (1935-2004) var en fransk författare. Hon är mest känd för sin debutbok, Bonjour tristesse, som hon skrev redan som 18-åring. Françoise Sagan har tagit sitt författarnamn efter en karaktär i Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt; hennes verkliga namn var Françoise Quoirez.
Utgivningsår: 1954 (första utgåvan på franska), 2002 (den här pocketutgåvan, Pocket).
Antal sidor: 153.
IBSN: 2266127748.
Svensk titel: Bonjour tristesse, Ett moln på min himmel.
Kan köpas hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”La villa est magnifique, l’été brûlant, la Méditerranée toute proche. Cécile a dix-sept ans. Elle ne connaît de l’amour que des baisers, des rendez-vous, des lassitudes. Pas pour longtemps. Son père, veuf, est un adepte joyeux des liaisons passagères et sans importance. Ils s’amusent, ils n’ont besoin de personne, ils sont heureux. La visite d’une femme de cœur, intelligente et calme, vient troubler ce délicieux désordre. Comment écarter la menace ? Dans la pinède embrasée, un jeu cruel se prépare.
C’était l’été 1954. On entendait pour la première fois la voix sèche et rapide d’un « charmant petit monstre » qui allait faire scandale. la deuxième moitié du XXe siècle commençait. Elle serait à l’image de cette adolescente déchirée entre le remords et le culte du plaisir.”
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
