Jag gillar e-böcker och annan e-media, men någon pirat är jag inte. Jag har stor respekt för upphovsrättslagen och är inte för fildelning. I ett land som Sverige förstår jag inte varför man tycker sig behöva ladda ned t.ex. ljudböcker. De går ju att låna gratis på bibblan och på många bibliotek (åtminstone mitt) kan man lyssna på dem strömmade via bibliotekets hemsida. E-böcker (och böcker naturligtvis!) går också att låna… Och en hel del finns faktiskt gratis på sidor som Projekt Runeberg och Litteraturbanken. Som ni kanske vet gäller bara upphovsrätt i 70 år, sedan släpps böcker fria för t.ex. dessa sidor. Där kan du t.ex. hitta fantastiska Hjalmar Söderberg.
Några som passerar 70-strecket i år är Virgina Woolf och James Joyce, vilket i och för sig inte innebär att du hittar dem på Litteraturbanken, men de trycks i alla fall för fullt i (engelska) nyutgåvor. James Joyces klassiker Ulysses är förresten nyaktuell i ny översättning till svenska. Kanske dags att läsa den… 🙂
Dags för en ny Tematrio! Den här veckan är uppdraget att berätta om tre av dina favoritklassiker!Lyran, som hittar på alla Tematrioutmaningar, tycker själv att det är ett svårt tema, och, ja, jag kan bara hålla med…
En av mina absoluta favoritförfattare är dock Hjalmar Söderberg, så för mig är det självklart att välja något av honom. Jag gillar allt! Men den här gången tipsar jag nog faktiskt om Doktor Glas, som jag tycker är särskilt tankeväckande och berörande. Och välskriven, såklart!
En annan klassikerfavorit är Kejsarn av Portugallien som är så himla fin. Den handlar om en ”galen” man, som faktiskt inte beskrivs som en galning att skratta åt, utan beskrivs som precis den person han är: en pappa med en enorm kärlek till sin förlorade dotter.
Som tredje bok väljer jag samlingsvolymen Tusen och en natt, för att den är så fascinerande som den är, kanske mer ur ett historiskt perspektiv, än om man enbart bedömer de sagor verket består av.
Jag har aldrig förstått mig på språkpoliser. Det känns så futtigt att rätta ”språkfel”, som om språkpolisen skulle ha varit en svensklärare med rätt att klappa sina ”elever” på huvudet. Trams! Språk är dynamiskt och föränderligt. När jag läste Hemsöborna, som har ca 125 år på nacken, kändes det som att läsa en bok på ”utrikiska”. Ingen människa talar som i den boken! Ingen skriver som Strindberg heller. Språkpolisers önskan att konservera språket pekar mer än något annat på att de inte förstår vad språk och kommunikation handlar om. Att uttrycka sig i ord handlar inte om att följa regler – det handlar om att göra sig förstådd.
Med det sagt tycker jag att boken Vart är vart på väg? känns som en väldigt intressant bok. Boken är skriven av Siv Strömquist som är docent i nordiska språk. Den ger svar på frågor som: Hur böjer man ett lånord som body? Varför skriver vi Wagneropera med stor bokstav men falukorv med liten? Varför är en människa lång men en snögubbe hög? Varför kan inte folk hålla reda på skillnaden mellan var och vart? Heter det större än jag eller större än mig?
En bok för både språkpoliser och anti-språkpoliser som jag själv. 😉
Jag har i flerainlägg hyllat Penguins framsidor. De ger ofta ut klassiker i nya, snygga utgåvor och ibland med oväntade designsamarbeten. Nyligt lanserade de t.ex. böcker med framsidor av flera kända tatueringskonstnärer (Penguin Ink).
Därför är jag jätteglad att Bonnier också har hakat på och ger ut klassiker i extra snygga utgåvor. På deras Facebooksida, Bokklassiker, kan du ser mer av projektet. Nu närmast kommer några titlar på temat romantik och åtrå: Emma – Jane Austen, Älskaren – Marguerite Duras, Den franske löjtnantens kvinna – John Fowles och Den allvarsamma leken – Hjalmar Söderberg, ut i snygga pocket med framsidor ritade av Petra Börner. Jag gillar de verkligen! Och Den allvarsamma leken alltså! Det är ju verkligen min favoritbok, så om du inte har läst den än kanske det är dags att slå till och köpa den i pocket nu? 😉
Conrads klassiker från 1902 handlar om en resa in i ”mörkrets hjärta” – rakt in i den av européerna så outforskade kontinenten Afrika. Bokens huvudperson är på jakt efter en man vid namn Kurtz, som ska befinna sig där inne och bedriva handel med elfenben. Kurtz är mytomspunnen och ju mer de närmar sig, desto ondare framstår han och ju grymmare verkar hans handlingar vara mot landets befolkning.
Det är naturligtvis en intressant bok med tanke på det historiska sammanhanget och vad den berättar om ondska, rasism, tyranni och kolonisatörernas framfart. Jag tyckte dock att den var otroligt seg och tung att lyssna på som ljudbok. Jag fick spola tillbaka flera gånger och lyssna om, men tappade ändå koncentrationen mest hela tiden. Jag borde kanske ha läst den i pappersform och gett den den uppmärksamhet den förmodligen behöver.
Här om dagen skrev Ingrid ett inlägg om klassiker och tipsade bland annat om Kulturrådets lista över klassiker. Själv är jag nog väldigt slarvig när jag klassificerar böcker som klassiker. Å ena sidan sätter jag ibland klassikeretikett på alla böcker som har funnits ett antal år och fortfarande är populära och vällästa , däribland t.ex. Utvandrarna, Alberte och Jakob… Å andra sidan tänker jag att klassiker är de böcker som jag påtvingades i skolan, t.ex. Mor gifter sig. För mig är klassiker stundtals, faktiskt, synonymt med just de där skolböckerna som krävde att man kunde något om sammanhanget och berättelsen för att få ut något av dem. Nu för tiden finns det ingen svensklärare som guidar mig, utan jag måste själv djupdyka ner i klassikerna, vilket gör att jag sällan gör det. Oftast är jag mer intresserad av mer lättillgänglig underhållning.
Jag har säkert en lite konstig uppfattning om vad som är klassiker, men jag antar att det faktiskt inte finns någon precis definition för vad som får räknas som en sådan?
Av böckerna på Kulturrådets lista kan jag hur som helst konstatera att jag mycket väl kan tänka mig att läsa Doris Lessing och den Joyce Carol Oates-roman (Foxfire) som omnämns. Jag har redan läst Mästaren och Margarita och Alice i Underlandet. Det känns kul att t.ex. Joyce Carol Oates är med på listan. Hon är långt från den där lite ”tråkiga” och krävande litteraturen som jag tror är klassiker.
Ordfronts nyöversatta (de har några år på nacken nu i och för sig) Shakespeareklassiker är exempel på klassiker som jag har funnit överraskande bra och lättillgängliga. Köpmannen i Venedig tyckte jag riktigt bra om och jag är sugen på att läsa mer.
Översättningar gör verkligen otroligt mycket för en bok. Jag är inte precis fransktalande, men till och med jag kan känna hur konstigt och onaturligt det känns i böcker som Bonjour tristesse (Ett moln på min himmel) och även i en del Gavalda, t.ex. Lyckan är en sällsam fågel. I översättning har flytet i dialogerna försvunnit och ord som inte ens riktigt finns i svenskan har kommit med i alla fall. Som tur är finns det riktiga pärlor som är kanonbra i översättning. Lena Fries-Gedins fantastiska och varsamma översättning av Harry Potter-böckerna är ett bra exempel på översättningar när de är som bäst. De ord, platser och namn som kan behöva översättas har fått en översättning som känns bra på svenska (Crookshanks – Krumben, Port keys – Flyttnycklar, The Quibbler – Hört och Sett, Grindylow – Grindylogg som exempel). Fint!
Apropå inlägget jag skrev här om dagen, där jag nämnde Drougges ljudbok, som finns för fri nedladdning (Boven i mitt drama kallas kärlek), finns det annat som också är gratis. Och gratis är gott! Du känner väl till Projekt Runeberg och Litteraturbanken? Det förstnämnda började som ett projekt på Linköpings universitet och är idag ett projekt där frivilliga lägger upp litteratur som inte längre skyddas av upphovsrättslagen (t.ex. litteratur av författare som gått bort för mer än 70 år sedan). Litteraturbanken är ett projekt med större granskning där ”pålitliga” digitala versioner läggs upp av utvalda klassiker. T.ex. kan man läsa en faksimil av Carl Jonas Love Almqvists Det går an, som jag lyssnade på som ljudbok helt nyligt. Fantastiskt kul att få titta in i originalutgåvorna! Helt gratis!
Snart är älskade Hjalmars Söderbergs verk möjliga att lägga upp (upphovsrättslagen alltså). Jag hoppas på att få titta på en fin faksimil av Den allvarsamma leken snart.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Conrads klassiker från 1902 handlar om en resa in i ”mörkrets hjärta” – rakt in i den av européerna så outforskade kontinenten Afrika. Bokens huvudperson är på jakt efter en man vid namn Kurtz, som ska befinna sig där inne och bedriva handel med elfenben. Kurtz är mytomspunnen och ju mer de närmar sig, desto ondare framstår han och ju grymmare verkar hans handlingar vara mot landets befolkning.
