Jag smäller av! Albert Bonniers klassiker fortsätter att leverera galet snygga nyutgåvor av läsvärda klassiker. På tur i januari står Vilhelm Mobergs fantastiska utvandrarsvit. Kan inte tänka mig en snyggare förpackning än dessa ”broderade” pocketvarianter:
Nästan så att jag vill köpa, trots att jag inte alls är en boksamlare!
Jag har sett att Jules Vernes finfina klassiker Jorden runt på åttio dagar har kommit ut i en nyutgåva. Fint att nya generationer får chansen att upptäcka den här äventyrsromanen! Själv läste jag den i tonåren och jag minns fortfarande att jag tyckte att den var förvånansvärt spännande och intresseväckande. Jag borde kanske läsa mer av Verne? Jag har hittills bara läst Jorden runt på 80 dagar och Den hemlighetsfulla ön (som för övrigt inte var i närheten så bra som den förstnämnda boken).
Själv är jag fortfarande förvirrad över dundersuccén med porrböcker. Nu senast hörde jag att det har kommit ut några nya och mer porriga utgåvor av Austens klassiker Stolthet och fördom och Charlotte Brontës Jane Eyre. Hur kommer man ens på tanken?
Svensk bokhandel skriver om Norges nya avtal för digitalisering av böcker. Det låter så himla häftigt. Senast 2017 ska norska böcker som getts ut under 1900-talet läggas ut fritt på Nasjonalbibliotekets nätprojekt Bokhylla. Nyare böcker kan bara läsas på skärm och äldre titlar ska vara nedladdningsbara. En viss ersättning kommer att gå ut till författarna. Det kommer tydligen inte vara några direkt kommersiella titlar som läggs ut, och det kan man ju förstå, men man räknar med att omkring 250 000 verk, med kulturhistorisk betydelse, kommer att vara tillgängliga. Jag gillar tillgänglighet! Här i Sverige verkar det inte direkt finnas resurser för att bekosta ett sådant system, men man kan i alla fall njuta av äldre litteratur på Litteraturbanken – en faksimilutgåva av Den allvarsamma leken t.ex. Fint!
Mordet på Orientexpressen är en sann deckarklassiker, helt olik dagens deckare, som fokuserar mer på brutaliteten i mordet och psykologin bakom, än själva mordgåtan i sig. Jag gillar det verkligen. Jag gillar verkligen Poirots klurande, även om jag i och för sig inte tror att man kan lösa brott genom att bara luta sig tillbaka och tänka. Jag blev faktiskt väldigt förtjust i den här oförutsägbara pusseldeckaren, som utspelar sig på Orientexpressen, där en man plötsligt blir mördad. Mördaren måste vara någon av de 12 passagerarna i förstaklassvagnen, men vem?
Jag lyssnade på den här boken som ljudbok och både Josefin med Nobelprisprojektet, som faktiskt bytte bort boken till mig under ett pocketbyte, och Hundöra varnade för den lite släpiga uppläsningen. Jag förstår vad de menar. Det här är inte den bästa uppläsningen jag har lyssnat på, men jag är ändå glad över att jag lyssnade mig igenom den här berättelsen. Jag läser gärna något mer av Christie framöver.
I lördagens DN kommenteras att Forums nyutgåva av Karen Blixens Den afrikanska farmen innehåller en varning för att man har valt att behålla tidstypiska ord och uttryck som kan verka stötande för nutida läsare. Det kanske är lika bra att förekomma diskussionen och frånsäga sig ansvaret för författarens val att använda ord som ”neger”, men självklart är den här ständiga diskussionen svår. Förra året stoppades t.ex. en nyutgivning av en Ture Sventon-bok, eftersom förlaget ville byta ut det stötande ordet ”neger” mot ”svart” eller ”färgad”. Det gillades inte av fonden som förvaltar Ture Sventon-böckerna och därför blev det ingen nyutgåva.
Det är verkligen inte självklart om man idag ska redigera bort en del av vår tråkiga historia. Men jag kan också tycka att förlag måste vara kritiska när det kommer till att ge ut nya böcker som kan verka stötande. Måste vi ha en massa tjatiga ungdomsböcker med stereotypa könsroller, som typ Tvillingarna på Sweet Valley High (som väl förhoppningsvis bara var något som min generation utsattes för)? Det räcker faktiskt inte att vara kritisk mot ordval i klassiker. Det gäller också att vara här och nu.
Det var inte så länge sedan jag lyssnade på en ljudboksversion av AustensklassikerEmma. Vad jag inte visste förrän jag började lyssna var att boken var inläst på originalspråket. Nu har jag lyssnat på en annan av Austens verk, Förnuft och känsla, på svenska (;)) och i en alldeles fantastisk inläsning av Marika Lagercrantz. Den här gången fick jag ut mycket mer av berättelsen än vad jag lyckades snappa upp av Emma…
Faktiskt, så är jag väldigt förtjust i Austens roliga(!) och engagerande berättelse om systrarna Marianne och Elinor och deras kärlekstrassel. Systrarna och deras mor blir tvungna att lämna trakten och flytta in i ett mindre hus i samband med att pappan i familjen går bort och systrarnas halvbror roffar åt sig hela arvet. Elinor tvingas inte bara flytta från deras stora gård, utan tvingas också separera från den man hon vill dela sitt liv med. Marianne vinner desto mer på flytten, för väl på plats i det nya hemmet så dröjer det inte länge förrän hon träffar en man, Mr. Willoughby, som hon tror är sitt livs kärlek. Kärleken visar sig dock bli olycklig eftersom Mr. Willoughby är mer styrd av pengar än kärlek och gifter sig med en annan kvinna.
Boken är fylld av triangeldramer, häftiga känslostormar och diverse spel. Den här världen, som de små socitetsdamerna lever i, är så totalt olik mitt eget liv och det moderna samhället som vi har idag. Det gör mig faktiskt lite beklämd att inse hur maktlösa och ensamma de här tjejerna var. Kärlek handlade verkligen inte bara om känslor, utan lika mycket om pengar, ställning och, faktiskt, hela framtiden. Jag drogs verkligen med i berättelsen och ville veta hur det skulle gå. Boken var faktiskt förvånansvärt spännande och underhållande. Kan verkligen rekommenderas!
Bonnier fortsätter att ge ut snyggt förpackade pocketklassiker. Jag har redan uppmärksammat den kvartett som kom ut för ett år sedan och nu är det alltså fyra nya som finns ute i butikerna. Det kom även ut ett gäng i januari, som jag har missat. Snygga allihop! Jag har läst ett par av titlarna faktiskt: Bonjour tristesse (en riktigt stor besvikelse faktiskt, för den tilltalade mig inte alls och titeln..? Ett moln på min himmel var vad den hette en gång i tiden och jag fattar inte alls varför den på senare år har bytt namn) samt Frukost på Tiffanys (inte heller en favorit, åtminstone inte novellen som gett samlingen sitt namn). Spontant är det ingen av de övriga titlarna som känns som ”måste läsa” just nu. Har du läst någon av dem?
Jag läser inte så många klassiker som jag vill tro att jag gör… Men det vore naturligtvis kul att ta sig tid till att läsa fler böcker som har stått emot tidens tand. Det måste ju finnas en anledning till att böcker blir klassiker, eller hur?
Jag spår att novellen kommer att få lite av ett uppsving framöver. Jag har nu läst ett par noveller i e-boksformat och tycker att det är en riktigt bra kombo med det digitala formatet och novellformen. Romaner kan jag läsa på läsplatta som vilken bok som helst, men ibland vill man också ha en e-bok att läsa när man har någon kort stund över, t.ex. i väntan på bussen. Då passar noveller utmärkt bra.
Den nya Isabel är en novell av Katherine Mansfield, som fram till nu har varit helt okänd för mig. Novellen innehåller dock, som tur är, en introduktion till författaren. Mansfield är känd för just sina noveller och hon umgicks mycket med Virginia Woolf och andra samtida författare, innan hon gick bort i förtid i tuberkulos.
Novellen kretsar kring Isabel, som lever ett bohemliv samtidigt som hennes man tvingas fara på tjänsteresa alldeles för ofta. Mannen längtar efter sina barn och sin fru, och, framför allt, letar sig tankarna till hur det var förr, innan Isabel skaffade sig sin nya livsstil och sina excentriska vänner. Isabels vänner tycker att maken är tråkig och stel och Isabel väljer att spendera sin tid med dem hellre än med honom. Men kanske är ett ömt brev det som ska ändra situationen?
Jag tyckte att det var en väldigt fin berättelse. Den är inte lång, men lyckas ändå ringa in många känslor och skildra dem på ett exakt och precist sätt. Det är inte ofta jag hinner leva mig in i en berättelse när jag läser en novell, men den här gången gjorde jag det. Trots sidantalet känns berättelsen gripande och karaktärerna levande.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Mordet på Orientexpressen är en sann deckarklassiker, helt olik dagens deckare, som fokuserar mer på brutaliteten i mordet och psykologin bakom, än själva mordgåtan i sig. Jag gillar det verkligen. Jag gillar verkligen Poirots klurande, även om jag i och för sig inte tror att man kan lösa brott genom att bara luta sig tillbaka och tänka. Jag blev faktiskt väldigt förtjust i den här oförutsägbara pusseldeckaren, som utspelar sig på Orientexpressen, där en man plötsligt blir mördad. Mördaren måste vara någon av de 12 passagerarna i förstaklassvagnen, men vem?
Det var inte så länge sedan jag lyssnade på en ljudboksversion av Austens klassiker Emma. Vad jag inte visste förrän jag började lyssna var att boken var inläst på originalspråket. Nu har jag lyssnat på en annan av Austens verk, Förnuft och känsla, på svenska (;)) och i en alldeles fantastisk inläsning av Marika Lagercrantz. Den här gången fick jag ut mycket mer av berättelsen än vad jag lyckades snappa upp av Emma…
Jag spår att novellen kommer att få lite av ett uppsving framöver. Jag har nu läst ett par noveller i e-boksformat och tycker att det är en riktigt bra kombo med det digitala formatet och novellformen. Romaner kan jag läsa på läsplatta som vilken bok som helst, men ibland vill man också ha en e-bok att läsa när man har någon kort stund över, t.ex. i väntan på bussen. Då passar noveller utmärkt bra.