1. 1984 av George Orwell (26%)
2. Krig och fred av Leo Tolstoj (19%)
3. Lysande utsikter av Charles Dickens (18%)
4. Räddaren i nöden av JD Salinger (15%)
5. En färd till Indien av EM Forster (12%)
6. Sagan om ringen av JRR Tolkien (11%)
7. Dödssynden av Harper Lee (10%)
8. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij (8%)
9. Stolthet och fördom av Jane Austen (8%)
10. Jane Eyre av Charlotte Brontë (5%)
Jag har bara läst de länkade titlarna och av dessa är det bara Dödssynden som jag verkligen kan rekommendera andra att faktiskt läsa istället för att bara snacka om den. Hehe. Skulle gärna läsa 1984, Brott och straff, Stolthet och fördom och Jane Eyre. Faktiskt skulle jag gissa att titlar som hamnar på sådana här listor är ganska läsvärda allihop. Varför skulle folk annars vilja förknippas med dem?
Sedan kan jag väl också säga att det inte är en surprise att folk ljuger om att de läst Räddaren i nöden. Om fler läste den (idag) så tror jag inte att den skulle vara så hypad, för den är faktiskt inte särskilt bra… Att den alltid rosas och lyfts fram som en favoritbok måste vara lite av ett bevis på att folk faktiskt inte har läst… Sagan om ringen är också en bok med bättre rykte än vad den riktigt förtjänar och när man väl rotar i saken och frågar andra vad de verkligen tycker så brukar det komma fram att andra tycker att den är precis så seg och tråkig som jag också tycker att den är…
Jag såg att Novellix precis har gett ut fyra noveller av Selma Lagerlöf. Fint formgivna, som alltid. 🙂 Frid på jorden har jag faktiskt läst. Jag hade nästan trott att de skulle ha med Herr Arnes penningar, som ju är så känd, men det finns uppenbarligen lite mer än så att välja på.. 🙂
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles är en kärleksroman och en bok om de tankar och idéer som bredde ut sig under den viktorianska eran. Betyg: 3 skogspromenader av 5.
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles
Den franske löjtnantens kvinna är en riktig tegelsten som utkom första gången 1969. Att läsa den är dock inte bara som att resa 40 år tillbaka i tiden, utan främst en resa till den viktorianska tiden. Den franske löjtnantens kvinna utspelar sig nämligen i kuststaden Lyme i England och året är 1867. Gentlemannen Charles är på väg att gifta sig med Ernestina, en modern, ung kvinna som har en stor hemgift med sig till äktenskapet. Darwins idéer börjar bli populära och vid den här tiden är det också populärt att leta fossiler. När Charles är ute på egen hand och letar efter fossiler så råkar han träffa på Sarah, en kvinna som kallas ”den franske löjtnantens kvinna” bakom hennes rygg. Hon har fått dåligt rykte efter en affär hon haft med en fransk sjöman, som sedan lämnade henne och inte har setts i Lyme igen. Nu är hon en sorglig figur som ofta ses stå och stirra ut mot havet. För Charles är Sarah en kvinna helt olik alla andra kvinnor och han dras till henne.
Den franske löjtnantens kvinna är en berättelse om ytlighet och dubbelmoral hos de välbeställda som levde i England vid den här tiden och det märks verkligen att författaren har gjort gedigen research för att förstå hur folk tänkte vid den här tiden och vilka nya idéer och kunskaper som spreds. Det är intressant, men också ganska mastigt. Jag tycker inte att boken är särskilt lättläst precis, men man dras ändå snabbt med i berättelsen och vill veta vad som händer. Författaren gör också ett roligt grepp och stoppar in sig själv som en berättarröst ibland.
Den franske löjtnantens kvinna är en läsvärd, men inte helt lättläst bok. Den kan i någon mening läsas som en kärleksberättelse, men det känns hela tiden att författaren i huvudsak vill skriva om den viktorianska eran och ibland känns det som att berättelsen och karaktärerna kommer lite i andra hand.
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles
Om John Fowles och om Den franske löjtnantens kvinna
John Fowles (1926 – 2005) var en brittisk författare och fransklärare. Han debuterade 1963 med spänningsromanen The Collector (Samlaren). Fler av hans böcker, däribland Den franske löjtnantens kvinna, har filmatiserats. Mer om John Fowles kan du t.ex. läsa på webbsidan www.fowlesbooks.com.
Originalets titel: The French lieutenant’s woman (engelska).
Översättare: Claës Gripenberg och Åke Ohlmarks (tolkning av dikter).
Utgivningsår: 1969 (första brittiska utgåvan), 1971 (första svenska utgåvan, Geber), 2011 (den här pocketutgåvan, BonnierPocket).
Antal sidor: 633.
ISBN: 978-91-7429-196-4.
Andras röster: Camillas boklåda, Eli läser och skriver och Påhittade nöjen.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).
Förlagets beskrivning
”En aprildag 1867 promenerar ett ungt par på en pir i en engelsk kuststad. Längst ut mot havet står en orörlig kvinnogestalt. En unge adelsmannen Charles Smithson vet att hon av ryktet utpekas som den franske löjtnantens kvinna. Sarah är olik alla andra kvinnor han mött, självständig både intellektuellt och känslomässigt, och han dras oemotståndligt till henne. Deras stormiga kärleksförhållanden utspelas i det viktorianska England och John Fowles kastar ett skarpt ljus över tidens dubbelmoral och ställer epokens sociala attityder mot vår tids.”
Det är sommar och Sophia och tillbringar sommaren i ett hus på en ö tillsammans med pappan, som mest är en bakgrundsfigur i berättelsen, och farmodern. Jag älskar att läsa om livet på ön och de speciella förutsättningar som gäller där – när sommaren är slut lämnar de t.ex. vedtravar, kläder och meddelanden till eventuella skeppsbrutna.
Men mest är sommarboken en fantastisk liten bok om vänskapen mellan lilla Sophia och hennes farmor och hur de ser på världen. Trots åldersskillnaden och deras olika fysiska förutsättningar kan de mötas i lek och i fantiserande.
Och språket! Spåket är fantastiskt. Jag vet egentligen inte om det är finlandssvenska eller om orden är noga utvalda för sammanhanget, men Jansson använder så fina formuleringar. Som:
”Den första tröttheten kom närmare. När vi är hemma, tänkte hon, när vi är inne igen så tror jag att jag sover ett tag. Och jag måste komma ihåg att säga åt honom att dethär barnet fortfarande är skrämt för djupt vatten.”
Pojken och gunghästen är en novell av D.H. Lawrence; en författare som kanske mest är känd för romanen Lady Chatterleys älskare, som på grund av sina erotiska scener ansågs vara väldigt vågad när den gavs ut 1928. Pojken och gunghästen är det första jag läser av denne brittiske författare.
I centrum står en familj som vill framstå som rika och där man vill leva i överflöd, men pengarna finns egentligen inte och sonen i familjen tycker att hela huset viskar att Det måste finnas mer pengar!. Mamman muttrar bittert att maken inte är tursam och att det är tursamhet som krävs. Sonen vill bli den tursamme. Han vill hjälpa sin mor.
Sonen söker sig till galoppbanan för att spela till sig pengar och för att vara tursam. Det visar sig snabbt att han kan känna på sig vilka hästar som kommer att vinna. Pengarna börjar strömma in, men det räcker inte. Det måste finnas mer pengar!
Pojken och gunghästen är en intressant liten berättelse om vilket vansinne människor kan ledas in i i sin jakt på pengar och lycka. Redan i förordet skriver översättaren, Camilla Jacobsson, att novellen innehåller massor av symbolik och så är det nog också, men den är inte tungläst för det.
Jag gillar den här novellen. Det känns verkligen sympatiskt att det ges ut noveller av klassiska författare. De kan fungera som en lättare (åtminstone kortare!) introduktion till stora författarskap.
Du hittar boken hos t.ex. Adlibris och Bokus. Bokmania har också läst och skrivit om boken.
Jag älskar verkligen Richard Yates stil. När andra författare behöver 300 sidor för att förmedla en känsla, så kan Yates summera allting i en enda perfekt avvägd mening. Han behöver inte använda många ord för att måla upp hela bakgrunden av ett liv som inte lever upp till de stora drömmarna, om en tillbakahållen sorg och en förhoppning om att det kan bli lite bättre. Cold Spring Harbor är föredömligt kort med sina ca 200 sidor (jag tycker typ att alla böcker som består av fler än 300 sidor bör redigeras kraftfullt…), ändå säger boken mer än de flesta. Det här är tight! Och jag älskar när författare kan skriva så. Bodil Malmsten är exempel på en svensk författare som också kan konsten att skriva exakt avvägt och stilistiskt fulländat. Hjalmar Söderberg är en annan. När vi diskuterade Utrensning av Sofi Oksanen på det senaste bokcirkelmötet så påmindes jag om att även denna bok är skriven just sådär enkelt och ändå uttrycksfullt.
Jag kan dock redan direkt säga att Cold spring harbor faktiskt inte är Yates bästa: av de jag har läst så är både Revolutionary road och Easter parade vassare. Det säger dock mer om Yates som författare än om boken som sådan.
I Cold Spring Harbor känns temat igen från tidigare böcker. Yates skriver gärna om människor med stora drömmar, men som har fastnat i ett alldeles vanligt liv i en amerikansk småstad. I Cold Spring Harbor bor huvudpersonerna i just Cold Spring Harbor – en liten småstadsidyll på Long Island. Charles Shepard drömde om en karriär inom armén, men karriären tog slut innan den ens riktigt hann börja. Nu är han den som håller hemmet i rullning (och jag som trodde att det var först på 2000-talet som det började bli självklart att män fixar med hushållsbestyr!) och håller fasaden uppe där hemma. Frun är gravt alkoholiserad, men det är ingenting som någon någonsin talar om. Äldsta sonen, Evan, har ett kort äktenskap bakom sig, men förhållandet varade inte längre än vad tonårsromanser tenderar att göra. Dottern bor hos mamman och Evan drömmer om att skaffa sig en ordentlig utbildning och en framtid. Lite av en slump träffar han Rachel, en trevlig flicka som han snabbt gifter sig med, och utbildningen läggs på hyllan. Liver rullar på i Cold Spring Harbor. Ingen är särskilt lycklig. Rachels mamma gör sitt bästa för att få sig själv och hennes lilla familj att framstå som helt normala, men en dag exploderar det och Rachel börjar skrika att hon är galen. Sedan är det snabbt bortglömt igen och fasaden putsas till på nytt.
Jag vet ingen som skriver så ångestladdat som Yates. Trots att den sällan i klartext skriver om ångest, så känns det hela tiden att det här är människor som går omkring med en klump i halsen. I korta glimtar blir man lite hoppfull och glad igen, för då antyder Yates att hoppet lever kvar och att allt kommer att bli bra för hans små huvudpersoner. För den som inte har läst Yates förr och som inte är beredd på vad som ska komma så kan jag dock gissa att boken kan falla rätt platt. Ibland blir det nästan lite parodiskt när han målar upp sina scener av ett ointressant liv. Kanske känns heller inte dialogerna helt klockrena alla gånger.
Men det är sådant jag bortser från. Yates är fortfarande en av mina favoritförfattare och Cold spring harbor är ytterligare ett exempel på en bok av en briljant författare. Läs den om du tycker om Revolutionary road. Läs Revolutionary road om du är nyfiken på Yates och aldrig har läst någon av hans böcker förut (och om du hatar att läsa, vilket kanske inte är så troligt eftersom du läser min blogg, så bör du se filmatiseringen istället ;).
Jag har ett par rejäla volymer med H.C. Andersens sagor. Det finns mycket som är riktigt bra, även om det kanske ligger i genren att moralen ska vara tydlig, lite så att man blir skriven på näsan. Bland de stora favoriterna finns Granen. Det kanske är en passande saga såhär års… 😉 Det är en fin berättelse faktiskt, så läs den om du kommer över den! 🙂
Jag smäller av! Albert Bonniers klassiker fortsätter att leverera galet snygga nyutgåvor av läsvärda klassiker. På tur i januari står Vilhelm Mobergs fantastiska utvandrarsvit. Kan inte tänka mig en snyggare förpackning än dessa ”broderade” pocketvarianter:
Nästan så att jag vill köpa, trots att jag inte alls är en boksamlare!
Jag har sett att Jules Vernes finfina klassiker Jorden runt på åttio dagar har kommit ut i en nyutgåva. Fint att nya generationer får chansen att upptäcka den här äventyrsromanen! Själv läste jag den i tonåren och jag minns fortfarande att jag tyckte att den var förvånansvärt spännande och intresseväckande. Jag borde kanske läsa mer av Verne? Jag har hittills bara läst Jorden runt på 80 dagar och Den hemlighetsfulla ön (som för övrigt inte var i närheten så bra som den förstnämnda boken).
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Pojken och gunghästen är en novell av D.H. Lawrence; en författare som kanske mest är känd för romanen Lady Chatterleys älskare, som på grund av sina erotiska scener ansågs vara väldigt vågad när den gavs ut 1928. Pojken och gunghästen är det första jag läser av denne brittiske författare.
