Jag förstår inte hur tiden kan gå så fort… Helt plötsligt är det liksom jul. Imorgon!
Jag har tagit ut en del semester och hoppas på att få en del tid till läsning. Främst hoppas jag på att läsa ut Americanah, som jag har hållit på med ett bra tag nu. Det är en både bra och viktig bok och den är verkligen fylld av tänkvärdheter runt rasism. Jag vill också läsa Lilla smycket, som jag ju fick i present för inte så länge sedan. Jag är en sådan långsam läsare att jag inte har större ambitioner än så vad gäller läsningen.
En sådan här tid kanske man annars ska passa på att läsa juliga böcker.Veckans Tematrio uppmanar också till att berätta om tre bra böcker som handlar om julen. Det var ett tag sedan jag läste något med jultema, men jag hittade ändå några stycken när jag botaniserade i hyllan och det blev faktiskt fler än tre… Främst är det några favoriter från när jag var yngre/liten.
Dit hör Julmysteriet, som jag i många år läste varje jul. Jostein Gaarder skriver så mysigt spännande böcker, tycker jag! I den här kretsar handlingen kring en julkalender där det faller ut mystiska lappar.
Jag tycker också att Tomtemaskinen är en himla rar barnbok. Pettson ska ordna med en tomte åt sin katt, men kan man be någon att tomta för sin katt? Pettson bestämmer sig för att göra en tomtemaskin istället. Som alltid i Sven Nordqvistsböcker är illustrationerna detaljrika och fina.
En klassisk berättelse med julanknytning är Granen av H.C. Andersen. Det är egentligen en ganska sorglig berättelse om när julen tar slut och granen kastas ut… Men det är en fin liten berättelse, som kanske ändå passar som läsning under julen.
En annan riktigt klassisk barnbok är Petter och Lottas jul. Illustrationerna och karaktärerna känner nog de flesta igen, men själva boken kanske inte så många har läst? Vet inte om den har hållit för tidens tand, men illustrationerna är ju hemskt fina i alla fall.
Sedan finns ju alla julskildringar i Astrid Lindgrens värld. Berättelsen om när Lotta på Bråkmakargatan ska ordna med en julgran är en riktig favorit som jag minns väl från när jag var liten. Dock måste jag ha lånat boken på bibblan, för den kunde inte hittas när jag letade i hyllorna. Däremot hittade en julbok som handlar om några andra av Lindgrens mest älskade karaktärer: barnen i Bullerbyn. Fin bok! Här är det Ilon Wikland som har gjort de härliga illustrationerna.
Julen i vuxenböcker skildras sällan som en härlig tid, har jag märkt. I Tiden det tar börjar fasaden rämna när en inte speciellt harmonisk familj ska fira jul. I pjäsen Mormor gråter är det också en föga harmonisk familj som står i fokus. Men det är faktiskt en både rolig och fin berättelse, även fast granen är sned, julskinkan är tillagad i microugn och så vidare… En annan som har en kass jul är Isabella i Martina Haags roligaUnderbar och älskad av alla. Hennes jul spenderas i en unikt ful jultomtekostym hemma hos exet och hans nya…
Några glada jular finns i Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin, där ett glatt kompisgäng firar jul tillsammans. Det sorgliga är dock att de blir allt färre medan åren går. En efter en drabbas av aids och just julen blir en tid som påminner mycket om förlusterna.
En sista julbok: Karl-Bertil Jonssons julafton. Ni har säkert sett den på TV, men berättelsen finns också i många utgåvor avSagor för barn över 18 år, som även utan berättelsen om Karl-Bertils givmildhet på julaftonen är läsvärd i sig.
Det har varit en del jubileum i år och främst har kanske Tove Janssons 100 årsdag uppmärksammats. En jubilar som har hamnat lite i skymundan, tycker jag, är Pelle Svanslös 75 år. Hade jag inte läst om det hos Barnboksprat så hade jag missat det! Jag älskade dessa böcker när jag var liten och lånade hem alla de hade på bibblan. Jag hade också flera faksimilutgåvor med de underbara illustrationerna av Lucie Lundberg. För mig, som haft Uppsala som närmsta stad under uppväxten, så var det extra kul att läsa böcker med anknytning till platser jag kände till.
I samband med jubileet har det kommit ut en samlingsutgåva med Pelleböcker. Jag är inte riktigt kompis med den ”nya” Pelle, men det är väl en smaksak vilka illustrationer man föredrar. De nya har ju också sin charm. Jag har förstått att man över huvud taget har ryckt upp och moderniserat berättelserna om Pelle och även introducerat nya karaktärer. Jag har ingenting speciellt att säga om det. Jag kan inte minnas att jag tyckte att originalen var svårlästa när jag var liten och jag kan inte minnas att de innehåller föråldrade och pinsamma saker heller. Eller gör de det? Det är väl en svår balansgång det där med att bevara och att förnya… I det här fallet har man tydligen valt att förnya och det kanske är nog så bra… Huvudsaken att barn fortsätter att läsa om Pelle, som ju är så snäll. Snällt ska det vara!
Narr på nocken, av Stieg Trenter, är en klassisk och pusslig deckare där läsaren får besöka 50-talets Stockholm och följa fotografen Harry Friberg på jakt efter en mördare.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Narr på nocken är den andra deckare jag läser av Stieg Trenter: tidigare i år läste jag Sturemordetoch kunde konstatera att jag tyckte att den kändes rätt ”gammal”. Samma sak gäller faktiskt Narr på nocken, men den känns ändå snäppet bättre än min förra Trenterdeckare, för den här gången är det lite mer pussligt och spännande.
I Narr på nocken kastas fotografen Harry Friberg återigen in i en mordgåta: en reklamman har mördats och mördaren tycks ha försvunnit över taken, iklädd en narrdräkt. På något sätt verkar det hela också ha en koppling till travet. En svensk topphäst med överlägsna träningstider förlorar oväntat en tävling och det framkommer att han haft en söm inslagen i hoven.
Liksom i Sturemordet tycker jag att miljöskildringen är en av de största behållningarna: det är kul att få ta del av livet i Stockholm under 50-talet. I den tidigare boken var det Sturebadet som stod i fokus och den här gången är det bl.a. Solvalla som dyker upp.
Det är en spännande och lättsam berättelse, tycker jag. Den liknar inte moderna deckare, som tenderar att skildra mycket av huvudpersonernas liv utanför utredningen, alternativt innehålla en massa råa scener och biljakter, men den puttrar på och känns intressant, just för att den faktiskt är en ”klassisk” deckare och inte en modern dussindito.
Narr på nocken
Narr på nocken gavs ut av Bonnier 1956. Jag lyssnade på boken i uppläsning av Torsten Wahlund i en ljudboksversion utgiven av Bonnier Audio 2009. ISBN: 9789173484060. Det finns 24 Harry Friberg-deckare, den första, Farlig fåfänga, utgiven 1944, och den sista, Rosenkavaljeren slutförd av hustrun Ulla Trenter 1967,
Stieg Trenter
Stieg Trenter (1914–1967), född Stig Johansson, var en svensk journalist och författare. Han räknas som en av de största svenska deckarförfattarna under 1940–1960-talet.
Det här är en pinsam sak att avslöja kanske, men jag lyssnade igenom den här ljudboken två gånger och kände ändå inte riktigt att jag hängde med. Det är inte alla som fastnar för ljudböcker och jag kan förstå varför. Jag lyssnar främst när jag springer eller när jag städar och då blir det lite som det blir. Kanske springer jag nära en väg och tappar en del av berättelsen för att trafikbuller överröstar. Kanske börjar jag spola i kranar eller skramla med något när jag städar och så har jag tappat bort mig igen. Normalt sett ser jag det inte som ett problem och jag är helt enkelt lite beredd på att en ljudbok inte ger en lika ”komplett” berättelse som motsvarande pappersbok… Sådana här klassiker, som Strindbergs kortroman Ensam, är dock böcker som kräver full uppmärksamhet. Det var med andra ord ett olyckligt ljudboksval.
Berättelsen finns inläst som ljudbok, men ingår annars i en novellsamling med samma titel. Ensam anses vara självbiografisk och skrevs av Strindberg när hans äktenskap med Harriet Bosse var på väg att haverera. Bokens huvudperson är dock inte i skilsmässa, utan upplever ensamheten som nybliven änkling. Nu har han också återvänt till Stockholm, som är en stad i förändring. Hans vänner har glidit ifrån honom och han försjunker i ensamhet. Eller väljer, kanske man ska säga. Han är ensam, men som sällskap har han litteraturen, skrivandet och de berättelser han fantiserar ihop om det han ser runt omkring.
Jag hade som sagt svårt att hänga med i berättelsen, trots att den är så kort och allt. Det finns riktigt tänkvärda tankegångar och betraktelser i boken, men jag hade svårt att hålla fokus när jag lyssnade. Sedan är jag heller inte någon direkt Strindbergkännare och har heller inte läst speciellt många av hans verk. Jag tror att jag hade fått ut mer av boken om jag hade haft lite mer kunskap om hans person och hans författarskap. Men, även om det här inte är en bok som gjort ett stort avtryck, så har den väckt min nyfikenhet och lust att läsa mer av samma författare. Faktiskt överväger jag att läsa om boken i pappersform…
I år är det 100 år sedan journlasiten och deckarförfattaren Stieg Trenter föddes och då är det kanske extra passande att läsa en av hans klassiska detektivböcker. Det här är min första bekantskap med Trenters böcker.
Boken handlar om fotografen Harry Friberg, som hamnar mitt i en mordgåta när han är på Sturebadet. En död man faller genom taket och det visar sig vara Erik Karman, delägare till ett stort bokförlag.
Det är pussligt och småspännande, men jag slås av att berättelsen känns väldigt.. gammal. Det är ju en bok med över 50 år på nacken, så det är kanske inte så konstigt i och för sig, men såhär är inte dagens deckare. Jag har lite problem redan med faktumet att Friberg inte ens är polis, utan helt enkelt är en vanlig privatspanare, som ändå får alla möjliga människor att ställa upp på förhör. Även om jag bortser från detta, som redan det är lite orimligt i min värld, så känns storyn ganska orealistisk.
Det jag tycker bäst om är egentligen miljöbeskrivningarna. Det är fina skildringar av Stockholm och ingående beskrivningar av middagar och besök på Sturebadet. Det känns faktiskt exotiskt. Handdukspojkar och badhusmästare… jag gissar att det är yrkestitlar som försvunnit med åren.
Jag tyckte helt klart att det var kul att läsa en Harry Friberg-deckare, men jag inser också att tiden många gånger far ovarsamt fram och att behållningen i det här fallet kanske inte är själva spänningen och deckarintrigen i sig.
Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Boken går för övrigt just nu som serie, tecknad av Jakob Nilsson, i DN och kan även läsas på deras webbsida.
Alldeles snart släpper Albert Bonniers förlag några riktigt snygga diktsamlingar i sin klassikerserie. Jag har inte sett dem i verkligheten (ännu), men gissar att de som vanligt är ännu snyggare när man ser dem på riktigt.. Tjusiga! Här tycker jag att man har lyckats göra seriösa framsidor utan att det blir tråkigt!
För ett tag sedan skrev jag om Brombergs fina, guldiga utgåva av Pär Lagerkvists samlade dikter. Tydligen var det en del i en serie nyutgåvor. Senast på tur är Dvärgen. Alla är verkligen kanonfina! Jag har helt missat Pär Lagerkvist, men de här gör mig helt klart mer sugen på dessa klassiker!
Älskaren handlar om en ung kvinna som växer upp i den franska kolonin ”Indokina” (nuvarande Vietnam, har jag googlat mig till) med sin fattiga mor och sina bröder. Hon träffar tidigt en välbärgad kines, som hon börjar träffa trots att hennes familj inte precis gillar det. Pengar och sex är lite av ett tema för boken, som för övrigt anses vara baserad på Duras egna upplevelser.
Jag tyckte det var lite svårt att komma in i berättelsen, men när jag väl gjorde det så tyckte jag verkligen om den. Det är något med miljöerna, livet i kolonierna och, framför allt, berättelsen om bokens huvudperson, hennes mor med sina misslyckade affärer, yngsta brodern som går bort och den äldsta som stjäl pengar för att ha råd med opium, som är väldigt fascinerande. Det är så exotiskt och annorlunda. Läsvärd klassiker!
Röde Orm är en modern klassiker, som jag tror att väldigt många har läst i skolan. Jag hör dock inte till dem, så nu har jag gjort slag i saken och lyssnat på den som ljudbok i vuxen ålder. Tydligen gavs boken ut i två delar när det begav sig på 40-talet, men i den ljudboksutgåva som jag har lyssnat på så finns båda böckerna med.
Som läsare får man följa Orm, som senare kommer att kallas Röde Orm, när han av en händelse följer med på en resa med vikingar. De är ute på plundring och besöker flera platser, som är mer eller mindre exotiska. Läsaren får också följa Orm när han går över till kristendomen och låter bygga en kyrka.
Språket är lite gammaldags, men ändå lätt och enkelt. Jag läser inte berättelsen som en bok som ger anspråk på att dela med sig av fakta om livet på järnåldern, utan ser den mer som en humoristisk bok. Mitt problem är väl dock att den inte kändes särskilt rolig. Jag tyckte bara att boken var ”okej”, faktiskt, och stundvis ganska seg.
Några andra som skrivit om Röde Orm är Bokbrus och DN. Den finns i nyutgåva, utgiven av Norstedts, och kan bl.a. köpas hos Adlibris eller Bokus.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
