Bokblomma

Etikett: Klassiker

  • En oförglömlig bilderboksklassiker: Hur gick det sen? av Tove Jansson

    En oförglömlig bilderboksklassiker: Hur gick det sen? av Tove Jansson

    Jag och dottern har spenderat några lediga dagar hos hennes mormor och morfar och vi har haft anledning att plöja högvis av min egen barndoms mest vällästa bilderböcker. En del favoriter har jag redan bloggat om i ett inlägg om böcker jag återupptäckt med dottern, men jag känner att jag missade en helt central bok i sammanhanget: Hur gick det sen? av Tove Jansson.

    Hur gick det sen? är en bilderbok som känns så dyr att när jag nu återsåg den, tänkte jag omedelbart att den knappast kommit i nyutgåva sedan mina föräldrars exemplar från 80-talet. På varje sida finns konstfullt utskurna hål, som leder läsaren vidare till nästa sida. Vad kostar inte detta att få till? Till min förvåning såg jag att den senast utkom så sent som 2019 (utgiven av Förlaget). Den verkar till och med finnas i lager hos nätbokhandlare. Vilken välgärning!

    Boken handlar om det som undertiteln, ”boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My”, skvallrar om: Mymlan (lilla Mys storasyster) och Mumintrollet är på jakt efter den försvunna Lilla My. De hinner passera en storstädande Hemul, ett gäng sprakande hattifnattar och en hel del annat innan allt ordnar sig i tryggheten hos den ständigt trivselskapande Muminmamman. Jag kan inte påstå att jag mindes något av berättelsen när jag nu läste boken på nytt. Men bilderna! Bilderna!

    På något sätt är det som att illustrationerna och de effektfulla hålen gör mer intryck på mig nu än vad de kanske gjorde när jag var liten. Jag minns så väl bilderna: inte minst de mörka, läskiga trädstammar som sträcker sig mot skyn när Mumintrollet skyndar genom skogen. De väckte känslor redan då. Nu ser jag dem igen och träffas av Tove Janssons otroliga kraft som illustratör. Det här är bilder med stämning och känslor, sannerligen. När jag fick boken läst för mig som barn tyckte jag garanterat att det var 100 % otäckt när Hemulen dammsuger upp både Mumintrollet och Mymlan: jag ser på bilden som mitt barndomsjag och tycker att Hemulen är döläskig och att färden genom dammsugarslangen är mardrömsframkallande. Nu ser jag den också som vuxen och ler åt Hemulens förvånande min, för att inte tala om Mumintrollets förskräckta uppsyn. Jag noterar också den uppenbara räddningen – i fönstret, som avslöjar en glimt av nästa sida, finns en helt annan färgskala. Den här boken är inte alltigenom läskig, som jag kanske mindes den. Här finns humor och roliga detaljer – betydligt fler nyanser än jag såg som barn.

    Mitt eget barn? Hon är uppenbarligen av ett helt annat virke än jag själv. Hennes roligaste är sidan där ”filurer har kaffekalas”. – Älskade barn, det är hattifnattar som trängs i ett hus och sprakar av elektricitet, så att det luktar bränt, medan åskan går för fullt! Fast nu ser jag lite mer av det hon själv ser: hur knäppa hattifnattarna ser ut med sina långsmala kroppar och spretande fingrar, och hur extra knasiga de ser ut med små kaffekoppar i knäna.

    Man kan se lite olika saker, helt enkelt, men något ser man. Jag vet just ingen som kan förmedla så mycket i sina illustrationer som Tove Jansson. Hålen gör verkligen sitt till. De låter en skymta något annat (ljus, hopp!), ger ett imponerande djup (lager på lager av trädstammar), eller är rätt och slätt skojiga, som när man vänder blad, lämnar hattifnattarna bakom sig, och i hålet till föregående sida ser en förskräckt hattifnatt som sitter på dass med öppen dörr.

    Hur gick det sen? är en barndomsklassiker, illustrerad av en sann konstnär. Boken är en njutning, för treåringar som petar i hålen och upptäcker ”hur det gick sedan”, och för den konstintresserade mamman som fängslas av Janssons bildvärld.

    Den mest minnesvärda bilden? Ja, det är den som är mot bokens slut, där Muminmamman sitter bland sina rosor och rensar vinbär i en hatt. Jag vet inte varför den gjort sådant intryck, men nu när jag ser den påminns jag om att delar av uppslaget är det som liksom alltid flimrar till en kort stund när vinbären är i säsong och de vackra, röda klasarna har mognat och är som godast. Ibland vet man inte varför, men en del böcker kan verkligen fastna i minnet.

    Hur gick det sen?

    Hur gick det sen? gavs ut första gången 1952 av Schildts. Jag har läst en senare utgåva, utgiven av Nordisk bok (Alla barns bokklubb) 1989. ISBN: 9179041574.

    Tove Jansson

    Tove Jansson (1914–2001) var en finlandssvensk konstnär och författare.

  • Nya och gamla barnböcker jag läser med 3-åringen: ”Historien om någon”, ”Mamma Mu gungar”, ”Pelle Svanslös: våga vara snäll” och ”Öppna mycket försiktigt”

    Nya och gamla barnböcker jag läser med 3-åringen: ”Historien om någon”, ”Mamma Mu gungar”, ”Pelle Svanslös: våga vara snäll” och ”Öppna mycket försiktigt”

    Historien om någon av Åke Löfgren (text) och Egon Möller-Nielsen (bild)

    ”Den här boken finns på min förskola”, sa dottern lyckligt när hon hittade Historien om någon på biblioteket och sedan dess har vi läst den minst två gånger om dagen. Boken är från 1951, men är tidlöst bra i all sin enkelhet. Någon har lämnat en blöt fläck i tamburen, vält omkull möbler och stökat runt i köket. ”Får se vem det kan vara!”, brukar dottern mysa inför varje läsning. Konstigt att det kan vara så kul trots att överraskningsmomentet försvann för länge sedan.

    Historien om någon gavs ut första gången 1951 av Folket i bild 1951. Jag har läst en utgåva från 1988, utgiven av Rabén & Sjögren. ISBN: 978-91-29-48633-9.

    Mamma Mu gungar av Jujja och Tomas Wieslander (text) och Sven Nordqvist (bild)

    Dottern är mycket förtjust i Mamma Mu och får hon välja själv kan man nästan räkna med att hon väljer just en Mamma Mu-bok att läsa. Jag vet inte vad som gör det: kanske det lugna tempot, de detaljrika illustrationerna och den knasiga Kråkan? Mamma Mu gungar är en av de tidigaste Mamma Mu-berättelserna, ursprungligen utgiven 1993, och den håller än. Vad den handlar om? Ja, Mamma Mu gungar.

    Tjoho, tjoho

    Man kan inte jämt

    stå och tugga och glo

    bara för att man är en ko.

    Ur Mamma Mu gungar av Jujja och Tomas Wieslander och Sven Nordqvist

    Mamma Mu gungar gavs ut första gången av Natur och kultur 1993. Jag har läst en utgåva från 2019, utgiven av Rabén & Sjögren. ISBN: 9789129715538.

    Pelle Svanslös: Våga vara snäll av Åsa och Michael Rönn (text) och Ingrid Flygare (bild)

    Både dottern och jag tycker att Pelle Svanslös-böckerna är mysiga. För mig känns det också extra kul med böcker som utspelar sig i Uppsala, en stad som helt enkelt var ”stan” när jag växte upp. När jag var barn läste jag för övrigt Gösta Knutssons Pelle Svanslös-böcker, allihop skulle jag tro, med stor behållning, men det är klart att jag förstår att originalen är lite daterade. Så ja: jag är väldigt glad över att Åsa och Michael Rönn tillsammans med Ingrid Flygare har tagit Pelle Svanslös till en nutid med kattelatte och shopping på KEA (Katternas Eget Varuhus). Jag är också glad över att Pelle är så vansinnigt snäll. Världen vore lite bättre om folk i allmänhet ansträngde sig för att vara lite snällare.

    Pelle Svanslös: Våga vara snäll gavs ut Bonnier Carlsen 2018. Den bygger på karaktärerna från Gösta Knutssons böcker om Pelle Svanslös. ISBN: 9789163894831.

    Öppna mycket försiktigt: En bok med bett! av Nick Bromley (text) och Nicola O’Byrne (bild), i översättning av Carina Gabrielsson Edling

    Vi har ett gäng Pixiboksversioner av David Sundins bråkiga böcker som absolut inte vill bli läsa. Det här är en bok i samma stil: en klassisk saga råkar bli invaderad av en farlig krokodil. Alla de här böckerna är mycket uppskattade av dottern. Det rör sig alltså om böcker där det exempelvis kan dyka upp farliga monster som behöver vaggas till ro eller skakas bort. Öppna mycket försiktigt är extra tjusig, med sitt hål genom pärmen på baksidan.

    Open very carefully översattes till svenska av Carina Gabrielsson Edling och gavs ut av ABC forlag 2013. Jag har läst en utgåva från 2024, utgiven av samma förlag. ISBN: 978-91-29-48633-9.

  • Svält av Knut Hamsun

    Svält av Knut Hamsun

    Svält, av Knut Hamsun, är en klassiker från 1890. Det är en bok om nöd och svält som är svår att ta sig ur. Hur orka arbeta när man svälter?

    Betyg: 3.5 av 5.

    Svält är den norske författaren Knut Hamsuns genombrottsroman från 1890. Den handlar i stort om det som titeln vittnar om: svält. I boken vandrar ett namnlöst berättarjag runt i det som idag är Oslo. Mannen har inga pengar och ingenting att äta, men är också så plågad av svält att han omöjligt kan tjäna några pengar. Situationen är hopplös och han tar sig fram en dag i taget, tuggandes på sågspån och sväljandes sin saliv för att försöka stilla hungern. Mannen försöker pantsätta det lilla han har – kanske vill pantlånaren ha några knappar? Hans glasögon? Mitt i all förnedring, som nöden tvingar honom till, försöker berättarjaget hålla huvudet högt. Hemlös? Nej då, jag var ute för sent och tappade nyckeln…

    Det är en oerhört stark skildring av armod och svält, något annat går inte att säga. Jag har förstått det som att Svält baseras på Hamsuns egna erfarenheter innan han etablerade sig som författare och det kanske förklarar hur romanen lyckas hålla sig så levande och berörande. Det känns i alla fall som att Svält är skriven av någon som vet vad svält gör med en människa: inte minst de där allt snurrigare tankarna och hallucinationerna som uppstår när kroppen börjar ge upp.

    Berättelsen drivs alltså framåt av en svältande man och pålitligheten blir därefter. Det är inte helt lätt att hänga med i, för min del. Egentligen har jag inget ont att säga om uppläsningen, men jag tror att jag hade fått ut mer av läsningen om jag hade läst själv och jag tror att jag hade förstått fler nyanser om jag hade läst i min egen takt och med mer eftertanke.

    Det finns såklart mycket att imponeras över med Svält, men någon lättsam bladvändare är den såklart inte. Min största invändning mot Svält är faktiskt att den känns otroligt seg, en egenskap den, i mitt tycke, delar med en annan odödlig klassiker: Den gamle och havet av Ernest Hemingway. Det säger kanske mer om mig än om dessa böcker, men för mig är det två böcker om långdragna plågor som bara pågår, sida upp och sida ner, utan någon direkt vila eller variation. Jag är glad att jag har läst Svält (och Den gamle och havet, för all del; den har jag till och med läst två gånger), men det har tagit sin tid, det må jag säga.

    Svält

    Den första utgåvan av Sult gavs ut 1890 och finns i ett flertal senare översättningar till svenska. Jag har läst Pelle Fritz-Crones översättning från 1959, i en uppläsning av Magnus Schmitz, utgiven av Viatone 2023. ISBN: 9788771837391.

    Knut Hamsun

    Knut Hamsun (1859–1952) var en norsk, nobelprisbelönad författare.

  • Kvinnornas jul: 24 berättelser i advent

    Kvinnornas jul: 24 berättelser i advent

    Kvinnornas jul är en antologi som passar perfekt att använda som adventskalender – 24 underbara berättelser som utspelar sig i jultid.

    Betyg: 5 av 5.

    Kvinnornas jul är en antologi med noveller och poesi som kretsar kring julen. Här ryms 24 texter, vilket alltså gör boken perfekt att använda som julkalender. Det var precis så jag använde den (förra julen) och för mig var det en verklig njutning. Jag älskar julen och läser gärna texter som utspelar sig i juletid. Samtidigt vill jag naturligtvis inte att det ska bli för glättigt och töntigt; julen är ju inte bara en tid med lycka och glitter, utan också en tid då många vänder ut och in på sig själva i stressen att hinna med allt (och att ha råd med allt…) och många känner sig ofrivilligt ensamma. Den här boken har lyckats få till en fin balans av mysiga julskildringar och julens baksidor. Här är dessutom alla texter skrivna av kvinnliga författare, vilket gör att flera texter lyfter det kvinnliga perspektivet. Finns det en särskild jul för kvinnor? Ja, på sätt och vis gör det nog faktiskt det. Om man generaliserar är det kvinnor som ordnar julmys, lagar julmat och fixar julstädningen och det är också något som märks i många av texterna.

    I den här antologin ryms många olika jular. Bodil Malmsten skriver på sitt underfundiga sätt om en jul att drömma tillbaka till och ett nu som blivit tomt på innehåll. Sonja Åkessons bidrag är en dikt i form av en lång inköpslista som säger väldigt mycket om hur en kvinnas jul kan se ut. Victoria Benedictsson skildrar enorma klassklyftor, men också vad som kan döljas bakom fasaden i rikemansfamiljen. Margareta Strömstedts text har den talande titeln Julstädningen och döden och handlar faktiskt om precis just det. Ester Ståhlberg skriver om en julstjärna som kommer att få en särskild betydelse, fylld av både glädje och sorg, för en familj. Anna-Karin Palm har skrivit ett julevangelium i modern tappning. Karolina Ramqvists text handlar om julmat och vuxenblivande.

    Den här boken blev en av mina favoriter när jag läste den förra året. Jag tyckte om alla texter, både de från favoriter som Astrid Lindgren och Kerstin Ekman och de som författats av nya bekantskaper för min del. Läs och njut en stund varje dag fram till jul, det är mitt tips!

    Kvinnornas jul

    Kvinnornas jul gavs ut av Romanus & Selling 2023 och har ett förord av Annina Rabe. ISBN: 9789189771260.

  • Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson

    Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson

    Kvinnor och äppelträd, av Moa Martinson, är en klassiker om några kvinnors livsöden i ett Sverige med stora klassklyftor.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Kvinnor och äppelträd är en klassiker av Moa Martinson, den stora proletärförfattaren, som hon kallats. I boken skildras en rad livsöden: kvinnor som lever, lider, föder, älskar, kämpar. Jag fascineras över hur levande Martinson gör både tiden, platsen och människorna, med alla sina fel och brister.

    Samtidigt känner jag att det hade varit bättre att läsa boken själv, istället för att lyssna på ljudboken. Det är ett stort persongalleri att försöka få ordning på och berättelsen rör sig i tiden: avstamp tas hos Sofi, med sina många barn, som en dag hittas drunknad i älven. Därefter får läsaren följa några av hennes ättlingar: Ellen och Sally. Det fladdrar förbi en hel del försupna män, barn och andra personer att hålla rätt på.

    Kanske spelar det ingen roll om man får ihop släktträden och alla kopplingar mellan de personer som dyker upp i berättelsen: det viktigaste är snarare att man får ta del av alla livsöden, som Martinson så skickligt skildrar. Och ja, det är definitivt en läsvärd klassiker. Martinson skriver fram en tid med enorma samhällsklyftor och elände, en tid som kan kännas avlägsen. Samtidigt är mycket helt tidlöst: vänskap, kärlek, livet.

    Kvinnor och äppelträd

    Kvinnor och äppelträd gavs ut första gången 1933 av Bonnier. Jag har lyssnat på den som ljudbok, i uppläsning av Gunilla Nyroos, utgiven av Bonnier audio 2008. ISBN: 9789179537524.

    Moa Martinson

    Moa Martinson (1890–1964) var en svensk författare.

  • Nina av Mathilda Malling

    Nina av Mathilda Malling

    Nina, av Mathilda Malling, är en klassiker om kvinnoliv i societeten vid förra sekelskiftet.

    Betyg: 3 av 5.

    Nina, är en klassiker, där Mathilda Malling skildrar en kvinnas dejtande och vuxenblivande vid förra sekelskiftet. Huvudpersonen, Nina, skickas till en släkting i Köpenhamn för att få musik, språk, sällskapsliv, men framför allt för att hennes mamma börjar inse att Ninas relation med ”Farbror Ernst Gustav”, börjar utvecklas till något mer. I Köpenhamn är Nina långt från Ernst Gustav, men det saknas inte män och snart blir hon uppvaktad av flera förälskade karlar.

    Nina var en kul läsning för att det alltid är spännande att läsa om kvinnoliv och påminnas om hur förutsättningarna har förändrats med tiden. För Nina är livet flärdfullt och spännande: det är danser, fester, män. Men, det är också en oerhört kort och begränsad tid, då allt det här spännande ska ske och där rätt man behöver charmas för att säkra framtiden.

    Jag tänker inte att Nina är det starkaste jag har läst i ämnet, men ändå en trevlig klassiker att ha läst.

    Nina

    Den första utgåvan av Nina gavs ut 1903 av Bonnier. Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Albert Bonniers förlag 2015. ISBN: 9789100144494.

    Mathilda Malling

    Mathilda Malling (1864–1941) var en svensk författare som även gav ut romaner under pseudonymen Stella Kleve.

  • Pappan och havet av Tove Jansson

    Pappan och havet av Tove Jansson

    Pappan och havet, av Tove Jansson, är en vemodig berättelse om när Muminfamiljen lämnar Mumindalen och beger sig till en enslig ö.

    Betyg: 4 av 5.

    I Pappan och havet, av Tove Jansson, börjar Muminpappan känna sig onödig. Ingen tycks behöva honom, ingen behöver hans beskydd. Pappans längtan efter att känna sig behövd leder till att muminfamiljen lämnar Mumindalen och beger sig ut till havs. De slår sig ner vid en fyr, på en avlägsen ö, där Muminpappan ser framför sig att de ska kunna påbörja sitt nya liv. Utöver att ta hand om familjen tänker sig pappan att han ska skriva. I kulisserna är det naturligtvis Muminmamman som ordnar och skapar trivsel, sprider sin positivitet och puffar Muminpappan i rätt riktning, samtidigt som hon innerst inne längtar tillbaka till Mumindalen, något hon uttrycker genom att påbörja en gigantisk väggmålning med motiv från deras gamla hem. Mumintrollet och Lilla My utforskar ön på sitt sätt. Mumintrollet blir snart varse att Mårran har följt efter dem.

    Pappan och havet är en vemodig liten berättelse om livet och att försöka förverkliga sina livsdrömmar. Här finns Tove Janssons välkända karaktärer och speciella humor, men framför allt ett allvar, som gör att boken förmodligen passar bäst för den vuxna läsaren. Här ryms frågor och tankar om livet och vår plats i naturen, stoff som den yngre läsaren troligen inte hittar till lika lätt. Karaktärerna känns som sagt igen; För min del är Muminpappan den svåraste att känna sympati med. Hur kan han ta med sig hela familjen på en så ogenomtänkt resa? Jag ryser av hela situationen och förundras över hur Muminmamman håller sig positiv, trots att allt, inklusive den älskade trädgården, har lämnats till förmån för en karg och ensam ö, som verkar leva sitt eget liv.

    Det här är verkligen en bok som väcker både tankar och känslor. Och frågor! Vad hände sedan? Det här är den sista boken om Muminfamiljen, men vissa svar ges i romanen Sent i november, som utspelar sig i den Mumindal som familjen har lämnat, parallellt med att familjen är ute till havs. Den vill jag läsa!

    Pappan och havet

    Pappan och havet gavs ut av Schildt 1965. Jag har lyssnat på den som Radioföljetong, i uppläsning av Alma Pöysti.

    Tove Jansson

    Tove Jansson (1914–2001) var en finsk författare, illustratör och konstnär.

  • Tre klassiska noveller: Pauls flicka, Diomedes hästar, Snigeln & flickan

    Tre klassiska noveller: Pauls flicka, Diomedes hästar, Snigeln & flickan

    Trogna läsare kanske minns att jag bestämde mig för att läsa noveller i december. Här kommer de tre sista, som alltså blev utlästa i april. Jepp, det tog lite tid… Men det gör ingenting! Det var ingen brådska.

    Pauls flicka av Guy de Maupassant

    Betyg: 3 av 5.

    Pauls flicka är en av Guy de Maupassants många noveller. Enligt förordet skrev han över trehundra stycken. I Pauls flicka och många andra noveller skriver de Maupassant lätt och levande om livet i Paris med omnejd vid 1800-talets slut. Det är inte fy skam att få följa med honom dit. Pauls flicka utspelar sig vid Seine, där människor träffas, festar och inleder kärleksaffärer. I den här berättelsen blir det dramatik när Pauls dejt börjar snegla åt ett tjejgäng. Det går att läsa delar av novellen som en uppfriskande berättelse om att lämna en trist och konservativ snubbe och istället följa sin egen väg, men någonting säger mig att det inte var det de Maupassant tänkte. Jag förstår faktiskt inte syftet. Det är överdrivet dramatiskt och jag förstår inte vem man ska sympatisera med. Det känns som en berättelse som inte direkt funkar i vår tid.

    La femme de Paul översattes av Hjalmar Söderberg och gavs ut första gången i samlingen Huset Tellier (1927). Jag har läst en utgåva från Novellix (2014). ISBN: 978-91-7589-056-2.

    Diomedes hästar av Agatha Christie

    Betyg: 4 av 5.

    Diomedes hästar är en av Agatha Christies många berättelser om den kvicktänkte detektiven Hercule Poirot. Den här gången är det en läkare som vänder sig till honom med stor oro över en ung kvinna som verkar ha hamnat i dåligt sällskap och är på väg in i narkotikamissbruk. Kan Poirot hjälpa henne och hennes systrar? Det blir mer än så: han gör ett avslöjande längs vägen. Som alltid är det klurigt och snyggt berättat. Christie kan det här med pusseldeckare!

    The Horses of Diomedes gavs ut i sin första svenska översättning 1947 i samlingen Herkules storverk. Jag har läst en nyöversättning av Helen Ljungmark, utgiven av Novellix 2015. ISBN: 978-91-7589-077-7.

    Snigeln & flickan av Agnes von Krusenstjerna

    Betyg: 4 av 5.

    I Snigeln & flickan, av Agnes von Krusenstjerna, är en liten flicka på väg mot familjens sommarställe. Favoritdockan håller hon i ett stadigt tag. Det är bara det att hösten har kommit och när de är framme är ingenting sig likt: det är kallt och träden är kala. När jag läser tycker jag att von Krusenstjerna fångar åldern så himla fint: en ålder där man som vuxen inte alltid kan förutse vad som kan te sig skrämmande eller obegripligt och där starka känslor kan komma fram i de mest oväntade situationer. Det kanske finns något annat och något mer von Krusenstjerna vill säga med den här novellen, men det är det jag framför allt tar med mig från denna fina lilla berättelse.

    Snigeln och flickan gavs ut första gången i novellsamlingen Delat rum på Kammakaregatan (1933). Jag har läst en nyutgåva utgiven av Novellix 2015. ISBN: 978-91-7589-095-1.

  • Tre klassiska noveller: En dåres anteckningar, Fästmön, Livets stråle

    Tre klassiska noveller: En dåres anteckningar, Fästmön, Livets stråle

    Jag har ett pågående novelläsningsprojekt, om någon har missat det. Nu senast har jag läst två noveller av författare födda i Ukraina och en novell skriven av en ryss. Kan man läsa ryssar i dagens läge? Kanske. Det här är i alla fall tre klassiker det handlar om, och inga skildringar av dagens Ryssland. Två av författarna skulle nog räknas som ryssar av många, men jag vill gärna uppmärksamma att Nikolaj Gogol kommer från Sorotjintsy i dagens Ukraina, och att Michail Bulgakov kommer från Kiev.

    En dåres anteckningar av Nikolaj Gogol

    Betyg: 4 av 5.

    Nikolaj Gogols En dåres anteckningar är i stort sett vad titeln antyder – en berättelse bestående av dagboksanteckningar från en person som verkar ramla allt längre ned i galenskap och till slut får lida stort av det. Anteckningarna börjar den ”3:e oktober”, och är några rader från en man som själv konstaterar att han börjat höra och se ovanliga saker. Berättelsen tar sig via talande hundar, förbi politiskt trassel i Spanien, till ”D 34:e en må nd ejrå, 349:e februari”. Tycker det är väldigt bra skildrat hur allt gradvis spårar ur. En mycket bra novell!

    Zapiski sumassjedsjego gavs ut första gången i samlingen Arabesker (1835). Den finns översatt från ryskan av Alain Asaid och utgiven av Novellix 2014. ISBN: 978-91-7589-011-1.

    Fästmön av Anton Tjechov

    Betyg: 4 av 5.

    I Fästmön, av Anton Tjechov, står Nadja i begrepp att gifta sig. När en vän till familjen, Sasja, dyker upp får han henne på andra tankar. Han anklagar både Nadja och hennes familj för att göra ingenting. Hos Nadja väcks tankar om att göra något annat, något mer av livet, att studera. Jag tycker det är en riktigt fin skildring av hur livet kunde se ut för societetskvinnor vid den här tiden, en tid då kvinnors frihet kunde vara minst sagt begränsad.

    Nevesta gavs ut första gången i tidskriften Zjurnal dlja vsech (1903). Den finns översatt från ryskan av Alain Asaid och utgiven av Novellix 2014. ISBN: 978-91-7589-013-5.

    Livets stråle av Michail Bulgakov

    Betyg: 3 av 5.

    Okej, såhär: jag har närapå en fobi för ormar. Det här var ingen enkel läsning för min del. Jag kan knappt skriva om den. I Livets stråle, av Michail Bulgakov, upptäcker en vetenskapsman att en viss stråle kan riktas mot grodor och få dem att växa och föröka sig i en förbluffande takt. Snart vill andra utnyttja denna fantastiska stråle. Ägg förväxlas. Plötsligt är monstren lösa. Gud, vilken mardröm till läsning det här var för mig!! Och det kanske är ett gott betyg? Inte vet jag. Boken lär också vara en samhällssatir, men för mig var det svårt att fokusera på de bitarna…

    Lutj zjizni gavs ut första gången i tidskriften Krasnaja panorama (1925). Den finns översatt från ryskan av Alain Asaid och utgiven av Novellix 2014. ISBN: 978-91-7589-014-2.