Bokblomma

Etikett: Kitty

  • Några fina anteckningsböcker

    Några fina anteckningsböcker

    Jag älskar fina anteckningsböcker! I och för sig är jag också en väldigt uppkopplad människa och sköter mina flesta anteckningar i diverse appar, molntjänster och datorprogram (OneNote är en stor favorit) och då kan man kanske tänka att det här med anteckningsböcker har spelat ut sin roll. Men nej! Jag vill fortfarande ha fina anteckningsböcker! Jag brukar nämligen skriva dagbok i dem. Här är några av de som jag skriver i eller kommer att börja skriva i snart!

    Anteckningsböcker
    Anteckningsböcker

    Men om jag skulle behöva fler så skulle jag gärna vilja ha några fina med Josef Frank-motiv. I somras hade Millesgården en utställning med fokus på Josef Franks lite sådär halvokända akvareller. Nu har Akademibokhandeln börjar sälja t.ex. anteckningsböcker med motiv från den här utställningen. Det här är alltså inget reklaminlägg, det råkar bara vara så att de här grejerna säljs exklusivt just där. Tyvärr hittade jag ingen bild på själva anteckningsböckerna, men det är samma mönster som på framsidan till den bok som kom ut i samband med utställningen på Millesgården.

    De okända akvarellerna av Josef Frank
    De okända akvarellerna av Josef Frank

    En annan käck anteckningsbok (med en heeelt annan stil, må jag säga) är den här fina anteckningsboken som är lite förklädd till en retro Kitty-bok. Den här typen av lite lagom nostalgiska prylar går verkligen hem hos mig. Den här och flera andra gavs ut av bokförlaget B. Wahlströms i samband med att de firade 100 år för två år sedan.

    Kitty anteckningsbok
    Kitty anteckningsbok

  • Fejkade namn

    Jag läste i DN att ett tyskt författarduo har skrivit en deckare under pseudonym och utgett sig för att vara en svensk man. Svenska deckare är verkligen poppis, inte minst i Tyskland. Svenska deckarförfattare ska nog ta händelsen som en komplimang.. 🙂

    Det är inte så ofta man stöter på pseudonymer, tycker jag. Själv har jag läst böcker författade av författare som Carolyn Keene (pseudonymen bakom författarna till Kittyböckerna), Lars Kepler (Hypnotisören, skriven av författarparet Alexander och Alexandra Ahndoril, som kanske ville ha sina egna författarkarriärer utanför(?)) och Hans Koppel (barnboksförfattaren Petter Lidbeck, som valde att skriva under pseudonym när han vuxenromandebuterade med Vi i villa). Jag tror att Emma Vall, som skrivit deckaren Kattjakt, också är en pseudonym. Fler än så är de nog inte i min bokhylla..

    Det kan säkert finnas många anledningar att skriva under ett annat namn än sitt eget. Förutom att försöka göra succé genom att låtsas vara från Sverige alltså. 😉 Själv skrattade jag gott när jag lyssnade på Jo Nesbøs Sommarprat. Han valde nämligen att skriva under pseudonym när han skickade in sitt första manus till ett förlag, för han ville att boken skulle stå för sig själv och inte få fördelar av att han redan var känd som medlem i det norska populära bandet Di Derre. På förlaget var man dock helt oförstående till hans val. De kände nämligen varken till Jo Nesbø eller Di Derre. Bokmalar alltså! De kan allt om författare och pseudonymer, men ingenting om populärmusik… 😉

  • Kitty – cyberdetektiv på Ch@t café

    Kitty – cyberdetektiv på Ch@t café

    Kitty - cyberdetektiv på Ch@t café - Carolyn KeeneDetektiven Kitty och hennes bästa vänner, Bess och George, har åkt till Los Angeles för att hjälpa en vän med att öppna ett internetcafé, men att öppna caféet är svårare än väntat. Någon eller några vill inte att Ch@t café ska öppnas. Några hotbrev, sabotage och otrevligheter senare förstår Kitty att någonting måste göras innan någon råkar riktigt illa ut.

    Som de flesta andra Kitty-böcker är den här boken overklig, men den är åtminstone spännande och man kan inte lista ut i förväg vem som ligger bakom det hela.

  • Kitty och falskmyntarligan

    Kitty och falskmyntarligan

    Deckartjejen Kittys kompis, Bess, har adopterat en liten hundvalp, som hon ska ta hand om tills den är tillräckligt gammal för att kunna utbildas till ledarhund för blinda. Föreningen som egentligen äger valpen heter Ögonstenen och genom den lär Kitty och Bess känna den blinda tjejen Marisa och hennes pojkvän Devon.

    Marisa har två problem. För det första räcker inte pengarna för Ögonstenens hundskola till för att hålla verksamheten igång och för det andra har hennes vän, Eric, blivit beskylld för att ha handlat med falska pengar. Marisa kan inte tro att det är sant att Eric är skyldig till detta.

    Med Kittys hjälp lyckas de rentvå honom eftersom det visar sig vara så att sedlarna är 25 år gamla, men Kitty vill veta mer. Hon vill ta reda på vem som en gång förfalskade sedlarna.

    Hon får reda på att man anhöll några misstänkta för falskmynteri för 25 år sedan, men att fallet aldrig klarades upp och att de misstänkta blev friade. Så genom en slump råkar Kitty hitta massor av förfalskade sedlar i ett av rummen i Ögonstenens hus och alla är 25 år gamla. Kitty är mitt uppe i ett nytt fall!

    Det här är en spännande bok med ett oväntat slut. Kittyböcker bjuder inte på många överraskningar eftersom man vet att Kitty alltid klarar av alla problem och dessutom är böckerna ganska orealistiska, men som yngre läste jag dock många kittyböcker och jag gillade dem mycket.