Sniglar och snö är den avslutande delen i Agneta Pleijels självbiografiska trilogi – en rörande och störande berättelse om kärleken till en man som aldrig sviktar i sina känslor till huvudpersonen, men som heller aldrig kan vara henne trogen.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Agneta Pleijels memoarer har nu rört sig från barndom (Spådomen) och unga vuxna-liv (Doften av en man) till det vuxenliv, medelålder och ålderdom som Sniglar och snö rör sig kring. Pleijel skriver om karriären, som hon försöker hinna med samtidigt som hon är småbarnsförälder. Hon har ett stabilt jobb på Aftonbladets kulturredaktion och blir så småningom kulturchef, ivrigt påhejad av sin företrädare, som lobbar in henne i denna mansdominerade värld. Helt tillfredsställande är dock inte jobbet: hon har höga ideal, som inte nödvändigtvis funkar med den krassa verkligheten på en kvällstidning med ambitioner att sälja stora upplagor, och en spirande längtan efter att få skriva skönlitteratur.
Privatlivet är inte heller tillfredsställande. Utan omsvep hänger hon ut förhållandet med ex-sambon som totalt dött, nödtorftigt sammanhållet av den dotter de oplanerat får tillsammans och som barnets pappa inte alls önskat sig. Det är inte det enda Pleijel beskriver naket och öppet. När relationen så småningom tar slut kommer snart hennes livs kärlek in i bilden: M. Det som följer är en djup kärlek, helt utan tvivel från någon part, som står bergfast trots M:s återkommande otrohet. Pleijel vill ha barn, M skaffar barn med en annan kvinna. Det kommer också komma en annan kvinna in i M:s liv – han hävdar bestämt att han älskar båda två. Inte många författare skulle kunna få det att låta som en exklusiv kärleksrelation värd namnet, men Pleijel får verkligen fram känslan av det speciella band hon och M har mellan sig.
De relationer Pleijel målar upp – den kärlekslösa, den kärleksfyllda (men komplicerade) – men också en helt ofattbar affär hon har med en karl med sexuella fantasier om Pleijels egen dotter(!!!), är fascinerande. Jag relaterar oerhört lite, förstår väldigt lite, men Pleijel skriver verkligen fram någonting som känns alldeles ärligt och som stör mig, på ett bra sätt. Det här är ingen bok som liknar en massa andra böcker, det är en skildring rakt från livet (fast såklart är det ju skönlitteratur och ingen dokumentär), och den väcker både tankar och känslor.
Relationen med M är en av bokens största pusselbitar, men Sniglar och snö är också en roman som rymmer mycket mer. Det är också en berörande berättelse om åldrande föräldrar och en oerhört fint bok om längtan efter att få skriva. Det är glädjande att Agneta Pleijel slog igenom som författare så småningom, för skriva, det kan hon! Det finns så många fallgropar med memoarer – vad ska tas med och vad ska skalas bort när man försöker återberätta ett liv? – men Pleijel har en säker stil och ett precist språk, ingenting känns överflödigt.
Sniglar och snö har varit en tankeväckande läsning och jag är glad att jag har tagit mig an den. Samtidigt har jag en känsla av att Spådomen hade en skärpa som Sniglar och snö inte riktigt har. Jag blev inte lika såld på Sniglar och snö, som den första delen i memoarerna, men kan inte exakt sätta fingret på varför. Kanske är det så enkelt som att uppväxtskildringar tilltalar mig mer än berättelser från mitt i livet, men det kan man ju inte lasta Sniglar och snö för.
Sniglar och snö
Sniglar och snö är den avslutande delen i Agneta Pleijels självbiografiska trilogi som inleddes med Spådomen och Doften av en man. Boken gavs ut av Norstedts 2023. ISBN: 9789113127736, 9789113127750.
Agneta Pleijel
Agneta Pleijel är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).
Pachinko, av Min Jin Lee, är en roman som spänner över flera generationer i en familj med sina rötter i Sydkorea. De kommer från fattiga och svåra omständigheter, men flyttar till Japan och kommer med tiden att få helt andra ekonomiska förutsättningar. Ingenting ändras dock när det gäller den utbredda rasism de utsätts för.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Pachinko är en släktkrönika skriven av den amerikanska författaren Min Jin Lee, som med rötter i Sydkorea har tagit sig an att skildra en del av landets historia och situationen för några av de många koreaner, och deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn, som bosatt sig i Japan och aldrig riktigt blivit en del av samhället. Boken tar sin början 1910 och följer en fattig koreansk familj som driver ett litet pensionat. Landet är ockuperat av Japan och befolkningen lever under förtryck. Livet för den vuxna dottern, Sunja, kommer dock att ta en annan riktning när hon gifter sig och flyttar till Osaka. Giftermålet är ett hastigt uppkommet arrangemang för att rädda hennes heder – hon är gravid och pappan är en stormrik korean med fru och barn i Japan. När Sunja får reda på att barnets pappa redan är gift vill hon bryta kontakten direkt, men genom åren kommer han dyka upp på nytt, hjälpa dem när familjen som mest behöver, men också förmörka deras tillvaro genom sina kopplingar till maffia och skumraskaffärer. Den äkta maken blir istället en godhjärtad pastor, som inte hinner få speciellt många år i Osaka innan han grips och fängslas.
Tillvaron är inte enkel i det nya landet – rasismen mot koreaner är utbredd, fattigdomen stor och familjen lever i ett slumområde och får kämpa för att hålla sig över ytan. Boken följer sedan ytterligare två generationer i familjen: koreanskjapaner, födda i Japan, med med Sydkoreanskt pass och illa sedda av stora delar av den japanska befolkningen. De ekonomiska förutsättningarna kommer med tiden att ändras radikalt tack vare att Sunjas yngre son börjar jobba inom pachinko, det flipperliknande automatspelet, som är omåttligt populärt i Japan. Familjens status ändras dock inte: de bemöts med misstänksamhet. Att vara korean och att äga pachinkohall är två omständigheter som gör att många japaner ser dem som opålitliga, rent av kriminella.
Pachinko är en berörande bok om rasism och klass som följer med över generationer. Det är en bok som pekar på hur svårt det kan vara att lyfta sig från sin bakgrund. Boken ger faktiskt den negativa, men kanske inte helt falska, bilden att det är lönlöst att kämpa emot – varken pengar eller studier eller flytt tycks kunna ändra någonting i grunden för familjen vi får följa i Pachinko.
Jag har läst boken under min semester och för mig känns det som den perfekta sommarläsningen. Med sina drygt 500 sidor tar den sin tid att ta sig igenom och att läsa den är lite som att kolla på en såpa eller en TV-serie som pågår och pågår. Jag menar det inte som något negativt. Det är härligt att få följa, och lära känna, några personer under lång tid, både i bemärkelsen att boken har räckt typ hela semestern och i bemärkelsen att boken sträcker sig från 1910 till 1989. Mycket hinner hända innan sista sidan är vänd: liv, död, sorg, lycka. Det är en bok som innehåller det mesta och därtill har en engagerande och viktig berättelse om koreanskjapaner och relationen mellan Sydkorea och Japan. Det är helt enkelt en riktigt bra bok! Kanske är den lite för lång, lite för spretig, men i det stora hela är det en riktigt fin läsupplevelse.
Pachinko
Pachinko finns översatt till svenska av Lars Ahlström och utgiven av Bokförlaget Polaris 2018. ISBN: 9789177950677.
Min Jin Lee
Min Jin Lee (född 1968) är en amerikansk författare, född i Sydkorea.
Bränn alla broar, av Siri Helle, är något så udda som en romantisk feelgoodberättelse kretsande kring en deprimerad kvinna med självmordstankar. Det blir förvånansvärt roligt, men är självklart också en bok med mycket mörker.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Huvudpersonen i Bränn alla broar, av Siri Helle, är Liv, en snart-trettioåring som med en flott Handels-utbildning i bagaget nu jobbar hos en högst respekterad fondförvaltare. Livet handlar till största delen om att jobba hårt och gränslöst – arbetstiden spiller över på kvällar och helger och som anställd förväntas tillgänglighet dygnet runt. Det är på väg att ge utdelning: hennes namn nämns i samband med tillsättandet av en ny avdelningschef. När hon inte jobbar rör sig Liv sig mellan den Carl Malmsten-inredda lägenheten i innerstan, yogastudion och krogarna på Stureplan. Hon är inte lycklig. Faktum är att Liv känner sig totalt misslyckad och hon ser inte längre någon väg framåt. Hon landar till slut i att hon gör bäst i att ta sitt liv. Det som hejdar henne är ett brev hennes tonårsjag skrev till sitt framtida jag, ett brev där hon uppmanas att ge livet en sista chans.
Liv tar tonårs-Liv på orden. Hon ger sig själv tre månader till. Under dessa tre månader ska hon leva livet på ett annat sätt, sätta sprätt på sina pengar och ta fler risker och chanser i livet. Det börjar lite trevande, men snart hittar hon nytt umgänge som får Livs omvandling att accelerera: på bussen träffar hon gatukonstnären Sanna och bestämmer sig för att ta kontakt. Sanna är olik Liv: lever ett bohemiskt liv, lägger tid på volontärarbete och konst snarare än arbete för försörjning. Sanna och hennes kompisar festar inte på Stureplan utan på svartklubbar. Samtalsämnena handlar om filosofi och politik snarare än jobb och karriär.
Det är kul att följa Liv i hennes förvandling, men snart går det hela överstyr och skrattet fastnar i halsen. I boken gör Siri Helle klart att depression kan ta sig olika uttryck och vara betydligt svårare att ta sig ur än vad man som läsare först kan ledas till att tro: Livs livsstilsförändring är ingen quick fix.
Bokens premiss är helt klart mörk. Det är nästan orimligt att en feelgoodroman tar avstamp i suicidtankar, men Siri Helle lyckas, kanske för att hon är psykolog och kan skildra det med trovärdighet och komplexitet. Man ska dock inte att förledas att tro att det här är en deppig bok. Till största delen är den faktiskt rolig och den saknar naturligtvis inte kärlek och sex.
Det finns delar i boken som saknar trovärdighet och en del karaktärer tycker jag är lite väl klichéartade, men jag gillar boken ändå! Den är annorlunda och tänkvärd: väcker många tankar om vad vi gör med våra liv, vad vi utsätter varandra för och hur skört livet kan vara.
PS: Om du mår dåligt finns det alltid hjälp att få. Ring 112 om det är akut, eller 1177 för rådgivning, om det kan vänta. Några andra telefonnummer: Hjälplinjen 0771-22 00 60, Jourhavande medmänniska 08-702 16 80, Mind självmordslinjen 90 101.
Bränn alla broar
Bränn alla broar gavs ut av Louise Bäckelin förlag 2018. ISBN: 978-91-7799-038-3.
Siri Helle
Siri Helle (född 1991) är en svensk psykolog och författare.
Julia och Jack, av Anna Lönnqvist, är en romanceberättelse om att vara den andra kvinnan och om att återse ett ex, som river upp både gamla känslor och obearbetad ilska.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Julia och Jack är en romantisk feelgoodberättelse skriven av Anna Lönnqvist. Boken handlar om Julia, en kvinna i karriären som också är ”den andra kvinnan” – hon har en relation med en gift man. Mannen bedyrar att han och frun ska separera och att han och Julia har en framtid ihop. Det går dock väldigt trögt och innerst inne skaver det hos Julia att de aldrig kommer framåt. När boken tar sin början är de på en romantisk weekend i New York, men den blir inte alls som det var tänkt. Oväntat springer de dessutom på Julias ex-sambo, Jack, och hans nya tjej, som också semestrar i New York. Det har gått flera år sedan Julia och Jack bröt upp, men nu tas kontakten upp igen. Hon trasslar dock omedelbart in sig i lögner och missförstånd, som uppstår när hon försöker få hennes relation att framstå som stabilare än vad den faktiskt är. Plötsligt påstår hon sig vara gift, bo i villa och ha bonusbarn. I verkligheten kan hon och älskaren bara träffas när det passar honom, hon lever ensam i en lägenhet i centrala Stockholm och hon har aldrig träffat hans barn.
Julia är inte den enda med hemligheter. Systern, systerdottern, svågern, älskaren, Jack, och till och med de avlidna föräldrarna, döljer saker för varandra. Det är spännande läsning; Det finns flera mysterium som vecklar ut sig efter hand och jag plöjde mig ivrigt igenom boken för att få reda på hur allt hänger ihop.
Jag ska villigt erkänna att romance och feelgoodberättelser inte är min mest lästa genre och att jag knappast är genrens största fan. Men jag rycktes med! Julia och Jack är en fängslande och avkopplande berättelse, perfekt att läsa när man behöver lite lättsmält underhållning och vill koppla av med en bok som inte kräver allt för avancerade analyser, om man säger så. Boken saknar inte delar som känns sökta, mindre trovärdiga eller rent av fåniga. Det är heller inte speciellt svårt att lista ut vad hemligheterna består i. Jag gissar att det ligger i genrens natur att man ska veta vad man får – inga överraskningar här, inte. Läsaren får kärlek, kärlekstrassel och en vändning som naturligtvis utmynnar i ett lyckligt slut. Gott så!
Julia & Jack
Julia och Jack gavs ut av Louise Bäckelin förlag 2018. ISBN: 978-91-7799-071-0.
I En flickas memoarer skriver sig Annie Ernaux tillbaka till sommaren 1958, en sommar då hon lämnade uppväxtens skyddade värld och började ta kliven mot vuxenlivet.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
En flickas memoarer är en självbiografisk roman där Annie Ernaux använder skrivandet för att resa tillbaka till sommaren 1958 och försöka förstå vad hon var med om och hur det påverkade henne. Annie är 18 år den sommaren och ska arbeta på ett kollo. Hon beskriver sig själv vid den tiden som överbeskyddad och uppväxten framstår som begränsad och instängd – av både klass och av religion. Familjen lever under enkla förhållanden och tillvaron omgärdas av stränga regler, inte minst kring män.
På kolonin arbetar unga personer, män och kvinnor, och det blir inträdet till en helt ny värld, som Annie knappast har erfarenheter och verktyg för att hantera. Varken kropp eller känslor går att kontrollera efter att ha fått sina första (inte speciellt angenäma) sexuella erfarenheter. Annie påverkas i grunden av sommarens upplevelser och kommer in på de krokiga vägar som leder fram till idag. Ätstörningar, ett utbildningsval som blir helt fel, en au pair-period, ett liv av skrivande.
Det här är en märklig liten roman. Är det intressant att läsa 200+ sidor om en kvinnas ältande kring en sommar för över 50 år sedan? Svar ja: det är elegant skrivet kring att formas till den man är och en intressant berättelse om att växa upp i en ”skyddad verkstad” och att sedan konfronteras med en ganska ful verklighet, där sex kan betyda noll och intet för den andre och där nästan ingenting krävs för att en tjej ska stämplas som slampa. Svar nej: det är naturligtvis ett långt ältande, trots allt, och för den som är född i mer modern tid är sommaren -58 helt obegriplig och svår att relatera till. Jag trodde att jag skulle stå inför en våldtäktsskildring, en bok om sexuella övergrepp. Kanske är det en bok om sexuella övergrepp, men inte skildrat så som jag trott. Kanske var det det som var poängen.
Oavsett vilket är det inte så dumt med märkliga romaner. En flickas memoarer liknar faktiskt ingenting annat jag läst och just därför tror jag att jag kommer att bära den med mig länge.
En flickas memoarer
Mémore de fille är översatt från franskan av Maria Björkman och gavs ut på svenska av Norstedts 2021. ISBN: 9789113112275.
Annie Ernaux
Annie Ernaux (född 1940) är en fransk författare. Hon belönades med Nobelpriset i litteratur 2022.
Den tunna isen av Lena Einhorn är en självbiografisk och kanske lite för lång bok om livet och den nödvändiga/omöjliga kärleken. Betyg: 3 sojakorvar av 5.
Den tunna isen är en självbiografisk roman av läkaren, författaren och regissören Lena Einhorn. Jag tror att jag läste om den i Vi läser, eller om det var någon som tipsade om den, helt enkelt. Såhär i efterhand känns det lite märkligt att jag påbörjade den. Jag visste nästan ingenting om Lena Einhorn innan och nu har jag lyssnat på något av en tegelsten där hon berättar oerhört ingående om sitt liv och kärlek.
Jag kan säga direkt att jag tycker att boken är för lång, så som det kanske lätt blir när man skriver en självbiografi. Jag hade förmodligen inte orkat läsa pappersboken, inte med tanke på att jag liksom aldrig har följt Lena Einhorn och hennes karriär; jag tror inte att jag har sett någon av hennes filmer och inte heller läst någon bok. Kanske får man ut mer av boken om man är mer insatt. Däremot fungerade den som ljudbok. Det finns också många passager som verkligen är fina och allmänmänskliga på något sätt.
Det som tar störst plats i boken är det röriga av-och-på-förhållandet som Lena har med bokens Nicki, en yngre kvinna som har en svårt sjuk son. Det finns alltid anledningar, bra eller dåliga, till att förhållandet aldrig blir riktigt på allvar. Det är sonen, det är exmaken, det är det ena med det andra. Under en lång tid försöker Lena och Nicki förgäves att få barn, men det slutar med att de går isär. Sedan träffas de igen. Och går isär. Så kan livet och kärleken också vara: komplicerad och svårgripbar. Einhorn skriver ofiltrerat och sminkat om deras relation, analyserar den in i minsta detalj, men inte ens psykoanalys kan riktigt reda ut någonting för henne.
Samtidigt berättar Lena om det andra i livet: filmandet & det eviga sökandet efter finansiering för hennes projekt, sin uppväxt & sina rötter. Det finns mycket intressant och fint i den här boken, men visst hade jag önskat att den hade varit kortare än 508 sidor ändå.
Den tunna isen av Lena Einhorn
I sin nya roman Den tunna isen ger sig Lena Einhorn i kast med sin egen historia och kärlekens livsfarliga och livsnödvändiga kraft. Det är sommar när en kvinna oväntat kommer simmande mot henne på bryggan. Vad som först liknar ett oskyldigt möte gör ett outplånligt intryck på henne. Och så inleds en förälskelse, och så småningom en kärleksrelation som ska ta henne ut på tunnare is än hon någonsin tidigare vågat beträda.
Men vad är hon rädd för, och varför? Parallellt med kärlekshistorien försöker hon utforska sin egen historia, sin egen barndom. Hon trodde hon kunde den. Det gjorde hon inte. Under arbetet med modersporträttet Ninas resa finner hon efterlämnade brev mellan föräldrarna och klotter i gamla böcker som lämnats på vinden. Med hjälp av detta material börjar hon långsamt bena upp inte endast sin mors liv, utan också sitt eget livs mysterium.
I Den tunna isen följer vi berättelsen om en kärlek som verkligen visar sig vara på liv och död. Och om en vådlig, berusande färd längst ut i människans känslomässiga universum, och längst in i hennes mest dolda och skyddade skrymslen.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Anette Sallmander. Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Norstedts), 2019 (den här ljudboken, Norstedts). Antal sidor: 508. ISBN: 978-91-1-309936-1, 9789113099453.
Lena Einhorn
Lena Einhorn (född 1954) är en svensk läkare, författare och regissör. Hon är bland annat känd för Ninas resa, som handlar om hennes mor och tiden när hon lämnade Warszawas ghetto. Berättelsen blev både bok och film som belönades med Augustpriset respektive två Guldbaggar. Lena Einhorn har en hemsida.
Min historia av Michelle Obama är en intressant men kanske lite tillrättalagd självbiografi om uppväxten i Chicago, den spikraka karriären och om livet som presidenthustru. Betyg: 4 hundar av 5.
Min historia är Michelle Obamas självbiografi. Den börjar från början, genom att skildra barndomsåren i det trygga hemmet i ett Chicago som ännu inte hunnit bli riktigt så segregerat som det senare skulle komma att bli. Föräldrarna har vanliga medelklassjobb och kämpar för att barnen ska få det bra och kunna forma sina liv som de vill. I deras kvarter är det ingen självklarhet att få en bra skolgång, men föräldrarna vågar kräva ordning & reda och en bra lärare och de gör också allt för att få ihop de pengar som behövs för att Michelle och hennes bror ska ha en bra uppväxt. Snart går Michelle på prestigeuniversitet och utbildar sig till jurist och allt verkar utstakat. Hon jobbar hårt och får ett välbetalt jobb som bolagsjurist. Det är då hon träffar Barack Obama. Deras första relation är helt professionell – han är juridikstudent och gör praktik på deras kontor, men snart utvecklas den till något mer. Samtidigt börjar det gnaga i henne att hon kanske vill göra något annat. Michelle vågar till slut sig på att gå ner i lön och jobba mer allmännyttigt. Obama beskrivs som något av bohem vid den här tiden. Även han drivs av att göra något större. Ungefär samtidigt som paret bildar familj börjar hans politiska engagemang bli seriöst. Så småningom leder det ända till Vita huset och det mycket speciella liv som hela familjen därmed tvingas in i.
Min historia är ingen tunn bok, så Obama hinner verkligen riva av mycket av det hon varit med om och upplevt i sitt väldigt annorlunda liv. Boken saknar heller inte inte personliga berättelser och roliga anekdoter – här ryms allt från hennes och Baracks svårigheter att skaffa barn till etikettsbrott hon råkade göra när hon träffade drottning Elizabeth. Trots detta läser jag med känslan av att Min historia är rätt tillrättalagd. Det märks att Michelle Obama är ett superproffs på att ta media och att veta vad hon kan och inte kan dela med sig av för att bygga den bild hon vill visa upp. När jag har läst Michelle Obamas biografi känns det knappast som att jag känner henne mer än innan.
Med det sagt tycker jag ändå att det här var en superintressant bok att läsa. Livet som presidenthustru innebär tusen små och stora saker som vi andra kanske inte känner till. Visst förstod jag att det krävs stort säkerhetspådrag när en president är ute och rör sig, men vidden av det hade jag ingen aning om förrän jag läste den här boken. Det handlar inte om några enstaka avspärrade gator eller andra enklare arrangemang. Varenda förflyttning framstår som ett enormt företag. Staben runt presidentparet är enorm, Vita huset är en gigantisk borg där inte ens ljudet från presidentens helikopter når in och presidentparet tycks spendera sin mesta tid i en varsin flygel, där de sitter och jobbar oavbrutet, med paus för en kort familjemiddag. Deras åtaganden är helt otroliga och någon måste ha blivit gråhårig av att försöka få alla scheman att hålla – tidsmässigt och säkerhetsmässigt. Under presidentinstallationen hann paret uppenbarligen svischa förbi på tio installationsbaler, bara för att nämna ett exempel. Det finns otroligt mycket att fascineras av från skildringen av livet i Vita huset. Tankarna går hela tiden till de två döttrarna, som verkligen måste ha fått en speciell uppväxt, på gott och ont.
Vad som också är superintressant att läsa är tiden innan Barack blev president. För mig som svensk, vilket ju i amerikaners ögon innebär att jag är rena kommunisten, är det alltid överraskande att läsa om hur samhället fungerar i USA. Jag blir helt förbryllad över att detta land, som är så stolt över sin frihet, också är ett land med helt enorma klyftor och ett land där det mesta verkligen måste betalas ur egen ficka. Jag blir helt matt bara av att läsa Michelles skildring av att vara en karriärkvinna med barn. Barack är inte hemma ofta, kan man ju lugnt påstå, så det är Michelle som ska rodda hem och barn, samtidigt som hon också har ett krävande och tidskrävande jobb. Trots att de försöker lösa situationen med hjälp av barnflickor och annat så är Michelle ändå i sitsen att hon går upp närmast mitt i natten för att kunna träna innan dagens bestyr går igång. Jag förstår inte hur hon orkar. Hur amerikanska ”vanlisar” orkar kan jag inte ens göra mig en bild av, alltså hur de som faktiskt inte har en nanny fixar att ha jobb (kanske flera jobb!) och familj. Det här är alltså bara ett exempel på sådant som gör mig helt ställd. Varför vill inte amerikaner ha vettiga, allmänna sjukförsäkringar? Varför ska det vara så dyrt och komplicerat att plugga? Jag fattar ingenting, men det är lugnt, det är ju faktiskt inte mitt hemland. Jag läser och uppskattar att jag bor där jag bor, helt enkelt.
Presidentkampanjen ska vi inte tala om förresten. Barack och Michelle flyger runt, runt, runt i varsin privatjet med sina staber och talar på olika konvent. Det är en sådan enorm apparat att man häpnar, särskilt när man betänker att amerikansk demokrati liksom består av att man väljer mellan två ultrahöger-alternativ. Och kostnaden! För att vara ett land där det är så otroligt fult att betala skatt, så känns det helt otroligt att det samtidigt är rimligt att en kandidats presidentkampanj tydligen kan kosta närmare 800 miljoner dollar (kan det stämma?!).
Ja, det här är verkligen en intressant och fascinerande bok, på många sätt. Jag kan verkligen rekommendera att läsa om du vill få en inblick i hur det kan vara att leva som presidentfru och kanske om du, liksom jag, imponeras av paret Obama, som verkligen gjort en spännande resa. Och ja, är man nyfiken på amerikansk politik så är boken också väldigt talande!
”Vad tror du om att äta lite glass?” sa han.
Då visste jag att det bara var att åka med. Det var ett av de få ögonblicken i mitt liv då jag bestämde mig för att sluta tänka och bara leva. Det var en varm sommarkväll i staden jag älskade. Luften kändes så mjuk mot min hud. Det fanns en glassbar i ett kvarter i närheten. Vi köpte var sin strut, tog med den ut och slog oss ner på en lämplig plats på trottoaren. Vi satt nära intill varandra med knäna uppdragna, behagligt trötta efter att ha tillbringat dagen utomhus, åt våra strutar snabbt och utan ett ord, försökte hålla jämna steg med den smältande glassen. Kanske läste Barack av mitt ansiktsuttryck eller anade det i min hållning – det faktum att allt nu hade börjat lösas upp och släppas ut.
Han tittade nyfiket på mig med en antydan till leende.
”Får jag kyssa dig?” sa han.
Och så lutade jag mig mot honom och allt kändes klart.
Ur Min historia av Michelle Obama (i översättning av Manne Svensson)
Min historia av Michelle Obama
Michelle Obama är en av vår tids mest ikoniska och beundrade kvinnor. Som den första afroamerikanska presidentfrun skapade hon det mest öppna och inkluderande presidentskapet i USA:s historia. Hon är en passionerad och kraftfull förespråkare för kvinnor och flickors rättigheter världen över och har förändrat hur föräldrar och barn ser på hälsa och vikten av ett aktivt liv. Samtidigt har hon uppfostrat två döttrar och stått sida vid sida med sin man i hans uppdrag att leda USA genom några av landets mest påfrestande perioder.
I sina självutlämnande och fängslande memoarer bjuder Michelle Obama in läsare till sin värld och berättar om de erfarenheter som har format henne som person. Från barndomen i Chicagos South Side genom åren som företagsledaren som kämpade med livspusslet, till tiden på världens kändaste adress. På ett ärligt och insiktsfullt sätt beskriver hon sina med- och motgångar – i det privata och offentliga – och berättar om sitt liv såsom hon har levt det, med sina egna ord och på sina egna villkor. Det är en ovanligt personlig skildring av en kvinna som ständigt trotsat samhällets förväntningar, och vars historia inspirerar oss att göra detsamma.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Becoming (amerikanska). Översättare: Manne Svensson. Utgivningsår: 2018 (första amerikanska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Forum). Antal sidor: 453. ISBN: 9789137153049.
Michelle Obama
Michelle Obama (född 1964) är en amerikansk jurist, världskänd som USA:s ”första dam” mellan åren 2009 och 2017. Hon är USA:s första afroamerikanska presidentfru. Michelle Obama twittrar och finns på Instagram.
Doktor Bagges anagram av Ida Jessen är en fin liten bok om en man som ser tillbaka på sitt liv, allt jobb han plöjde ner och det äktenskap som kanske inte blev vad det borde. Betyg: 4 vaccinationer av 5.
Doktor Bagges anagram av Ida Jessen är en fristående fortsättning på dagboksromanen En ny tid, där läsaren fick följa lärarinnan Lilly genom livet. Där fanns dock ett långt uppehåll i anteckningarna – dagboksanteckningarna gjorde ett uppehåll under Lillys äktenskap med Vigand Bagge, den äldre läkare som hon gifte sig med och som sedan gick bort. Doktor Bagges anagram fyller i med ett nytt perspektiv från just den utelämnade perioden. Här är det Vigand själv som berättar. Meningen är att han ska skriva anekdoter till en bok om att vara läkare, men det hela växer till något mer och blir mer privat än vad som kanske var avsikten. Nu kommer det fram nya bilder från äktenskapet, det som framstått som så tyst och återhållet.
Jag kan inte riktigt förklara varför, men jag blev inte speciellt berörd av En ny tid. Doktor Bagges anagram tilltalar mig mycket mer, kanske för att dagboksformen i en En ny tid kändes så begränsande. Doktor Bagges brev och anteckningar, som utgör den här boken, är väl förvisso till viss del likt dagboksanteckningar, men det finns ändå något mer fylligt och resonerande. Det finns små ledtrådar till hur livet och äktenskapet blev som det blev.
Jag tyckte verkligen att Doktor Bagges anagram var en fin bok om att se tillbaka på livet, det liv som blev som det blev och som i Vigands fall kom att kretsa väldigt mycket kring jobbet, kallet att jobba som läkare och ivern att sprida kunskap om vikten av god hygien. Det är ett stycke historielektion, vid sidan av att vara en fin livshistoria. Jag tyckte om den här boken och den fick också Ett nytt liv att växa. Det är alltid intressant att återvända till en historia och berätta den från ett nytt perspektiv, även här, där berättelsen inte är speciellt dramatiskt utan främst skildrar ett liv och ett äktenskap, i all sin enkelhet.
Doktor Bagges anagram är den andra av Ida Jessens två finstämda romaner om makarna Bagge, som skildrar deras relation i tidigt 1900-tal. Böckerna har belönats med flera litterära priser.
I den kritikerrosade romanen En ny tid mötte vi Lilly Bagge. Som nybliven änka blev hon tvungen att lära känna sig själv på nytt. I Doktor Bagges anagram får vi nu istället följa Lillys make Vigand Bagge. Det är en märklig man som vigt sitt liv åt läkekonsten. Hans anteckningar ger oss en ny och överraskande bild av deras äktenskap.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Doktor Bagges anagrammer (danska). Översättare: Ninni Holmqvist. Uppläsare: Jonas Karlsson. Utgivningsår: 2017 (första danska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Historiska media), 2019 (den här Radioföljetongen, producerad för Sveriges radio). Antal sidor: 172 (ca 6 h lyssning). ISBN: 9789175455792. Andra som läst: Feministbiblioteket, Tidsresan.
Ida Jessen
Ida Jessen (född 1964) är en dansk författare och översättare. Hon debuterade 1989 med novellsamlingen Under sten.
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst är en mycket spännande och fängslande roman om korruption och politiskt spel när en pandemi drabbar världen. Betyg: 5 pizzor av 5
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst är en roman där händelser och personer är helt hämtade ur fantasin, men där det samtidigt finns spår som ligger obehagligt nära verkligheten. Det har nu gått drygt tio år sedan världen höll andan och fruktade att den så kallade svininfluensan skulle orsaka en pandemi och lamslå världen. Det blev inte riktigt så. Det togs snabbt fram ett vaccin och massvaccinationer startade. Många människor räddades på så sätt från att drabbas av en potentiellt dödlig influensa. I efterhand visade det sig också att det prototypvaccin som användes i Sverige mångdubblade risken att drabbas av narkolepsi. Idag är det många som ser tillbaka på svininfluensan och tänker att larmet var onödigt och orsakade mer skada än nytta. Just därför är det också många som inte förstår allvaret med en ny influensa eller förstår poängen med en massvaccination. I Som pesten är läget helt annorlunda. Här drabbas människor av en ny influensa, men det finns ingen direkt beredskap och risken är överhängande för att spridningen ska bli enorm. Det blir inga massvaccinationer eftersom att ett korrupt big pharma på ett cyniskt sätt förhalar processen för att kunna tjäna så mycket pengar som möjligt. Först finns inget vaccin. Sedan finns det alldeles för lite. Danmark är det land som drabbas först. Smittspridningen går enormt fort och en stor del av befolkningen blir sjuka. Tusentals unga människor dör och lämnar sörjande anhöriga efter sig. Hela samhället påverkas. Människor går helst inte ut och det mesta håller stängt eller är överbelastat. Det finns inte kapacitet att ta hand om alla sjuka människor som behöver intensivvård. Allt befinner sig i något slags undantagstillstånd.
Samtidigt tickar tiden på och det är bara en tidsfråga tills fler länder, fler kontinenter, dras med och drabbas av influensan. Konsekvenserna skulle bli ofattbara. Här kommer nästa lilla fiktiva händelser som också har likheter med verkligheten: det är mitten av 10-talet och människor flyr över havet, vandrar genom Europa och medmänskligheten är hos många satt på paus. Högervindar blåser i Europa, i USA förbereder Trump sin kampanj med förhoppning om att ersätta Obama i Vita huset och i Danmark står det snabbt klart att de som flytt sina hemländer och har sitt ursprung i andra länder inte står först i kön att få vård eller vaccination.
I romanen arbetar världshälsoorganisationen, WHO, intensivt för att följa förloppet och få igång massvaccinationer. Danskan Karoline Branner, som är förhållandevis ny på jobbet, kastas direkt in i hetluften och jobbar hårt med att bekämpa pandemin. Hon drivs av sin uppfattning om rätt och fel och känner starkt att världen måste visa sin solidaritet. Det blir extra komplicerat när det börjar visa sig att människor med ursprung från den afrikanska kontinenten verkar vara extra mottagliga för smittan och dessutom verkar löpa en betydligt högre risk att dö. Insikten är svår att ta till sig och väldigt kontroversiell, men många observerar samma sak som Karoline och det bedrivs enkla studier som påvisar sambandet. För Karoline känns det självklart att den här nya kunskapen bör följas upp med stora studier och om sambandet kan bekräftas är det givet för Karoline att människor med afrikanskt ursprung måste få gå före i vaccinationskön. Det visar sig dock snart att Karolines inställningen är naiv. Människors liv spelar mindre roll när det i bokens verklighet finns andra faktorer som väger tyngre. Politiskt spel, korruption och maffia försöker dribbla bort Karoline och en av de största hoten mot henne finns i hennes absoluta närhet.
Det är på sätt och vis svårt att tänka sig att en bok om arbete på WHO kan vara spännande, men faktum är att Som pesten är en riktig bladvändare, svår att lägga ifrån sig. Hanne-Vibeke Holst skriver med ett sällsynt driv. Den här boken är nära 850 sidor och ändå hamnar den aldrig på tomgång. Genom att berättelsen drivs framåt av många sidohistorier så hålls tempot uppe hela tiden och perspektivet växlar snabbt mellan bokens olika huvudpersoner, där Karoline är den mest centrala, men där det också finns många andra som engagerar lika mycket. Varje nedslag hos en huvudperson är kort, ungefär som en scen i en TV-serie. Jag gillar verkligen berättarstilen, som passar utmärkt för den här romanen. Jag blev verkligen helt fast i den här boken och hickar till lite varje gång morgontidningen har någon liten notis om influensa eller andra smittsamma sjukdomar och med det nya coronaviruset kändes boken plötsligt extra läskig. Det här är verkligen en bok att leva sig in i.
Man måste se den för att förstå den. Fasan. Den belägrade staden.
Under normala omständigheter, i fredstid, skulle Köpenhamn vara i julstämning så här nära advent. Gatorna skulle befolkas av glada, medelålders väninnor i grupp, glögg och äppelskivor skulle säljas i de trånga gränderna i Indre By, och trängseln i de upplysta varuhusen skulle även bland de mest jäktade, för vilka julen varje år kommer som en överraskning, framkalla en barnslig glädje över dekorationerna och prakten.
I år däremot är stämningen i botten. Det känner Karoline så snart hon har kommit ut från sitt hotell på Nansensgade för att promenera bort till sitt möte på Sundhedsministeriet på Holbergsgade. De få Köpenhamnsbor som över huvud taget vistas ute på verkar kuvade och inåtvända, som om de vore instängda i det vintermörker som har lagt sig över staden.
Ur Som pesten av Hanne-Vibeke Holst, i översättning av Margareta Järnebrand.
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
Originalets titel: Som pesten (danska). Översättare: Margareta Järnebrand. Utgivningsår: 2017 (första danska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 846. ISBN: 9789100177188.
Läkaren Karoline Branner flyttar med sin familj till Genève för att arbeta med pandemibekämpning för WHO. Men på kontoret möter hon oväntat motstånd i den politiska organisationen, och hemma blir hennes man allt mer rastlös. Och så kommer signaler om en ny influensapandemi.
”Som pesten” är en bladvändare med både emotionellt djup och politisk udd. Det är Hanne-Vibeke Holst när hon är som allra bäst.
Förlagets beskrivning
Hanne-Vibeke Holst
Hanne-Vibeke Holst (född 1959) är en dansk författare, bland annat känd för trilogin om TV-journalisten Therese Skårup.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
