Etikett: Kärlek

  • Omläsning: Bakvatten av Maria Broberg

    Omläsning: Bakvatten av Maria Broberg

    Bakvatten av Maria Broberg är en rik roman om några människor på den västerbottniska landsbygden och deras ensamhet & kärlek, hemligheter & skvaller och om att aldrig vara riktigt fri.

    Förra året läste jag Maria Brobergs omtalade debutroman Bakvatten och nu har jag vågat mig på en omläsning. Jag läser sällan om böcker, men den här gången kändes det relevant att fräscha upp minnet lite extra eftersom jag i mitten av mars bokcirklade den i en livesänd bokcirkel.

    Bakvatten utspelar sig framför allt under 60-talet på den västerbottniska landsbygden. En av de viktigaste huvudpersonerna, trots att hon inte har någon egen röst i boken, är Margareta, som flyttar till byn Olsele med sin betydligt äldre man, Hebbe, vid slutet av 40-talet. Hon blir snabbt bekant med grannpojken, Assar, som inte är mer än en tonåring, men som ändå faller omedelbart för Margareta. Åldersskillnaden är stor och Margareta har sin Hebbe, men Assar och Margareta hittar ändå till varandra. Genom åren kommer de till och från att inte kunna slita sig från varandra, men de kommer heller aldrig riktigt få varandra. Så småningom får Margareta sonen Håkan och Assar känner sig övertygad om att det egentligen är han som är pappan. Håkan växer dock upp med Hebbe som sin stora idol och fadersfigur. När Margareta så småningom blir änka tar hon fortfarande inte till sig Assar fullt ut. Istället börjar hon sällskapa med Lars och de får sonen Nilas.

    Lars älskar hela den lilla familjen han har i byn: Margareta, Nilas och bonussonen Håkan, men han kan omöjligen lämna sitt liv som renskötare. Margareta kan å sin sida inte lämna sitt liv på den lilla gården där hon sköter sina kor. Det blir ett liv där alla slits mellan viktiga pusselbitar i livet och ingen blir riktigt fri. För Margareta blir det långa perioder då hon får leva utan Lars, som sköter sina renar. Då kan dörren fortsatt stå öppen för Assar.

    Bokens första delar, de som i huvudsak utspelar sig på 60-talet, berättas av Assar och av Håkan. Läsaren får följa dem i livet, vara med dem i livets med- och motgångar. Båda lever ständigt med en önskan att få höra till och höra hemma någonstans. Båda lever i Margaretas närhet, men utan att fullt ut förstå alla hemligheter som ligger under ytan.

    Boken är skickligt uppbyggd och faktiskt väldigt svår att återberätta. Här finns många lager, många huvudpersoner, mycket som berättas mellan raderna. En central händelse, som fram till bokens slut paradoxalt nog tar minimalt med plats, är att Nilas plötsligt försvinner. När Maria Broberg till slut knyter ihop säcken är det för att berätta vad som verkligen hände den pojke som försvann och som i alla år befarades ha drunknat och försvunnit i Vindelälven. Även där döljer sig en hemlighet som tärt hos några av huvudpersonerna. Länge vet man som läsare inte var man ska ha sina sympatier. Det här är verkligen ingen bok där saker är svart eller vitt – alla personer har sina mindre smickrande sidor samtidigt som man känner med dem när man får gå vid deras sida genom ensamhet och känslan av att sakna frihet att leva livet fullt ut.

    Det är en otroligt bra bok: mångbottnad och rik och alldeles sin egen. Berättelsen är verkligen snyggt komponerad och språket fantastiskt. När jag läste boken första gången valde jag ljudboken, som är mycket bra inläst av Elias Dahlgren, en uppläsare som kan konsten att krydda berättelsen med den rätta dialekten. För den här andra läsningen har jag hållit mig till pocketutgåvan och har fått gå in i språket och dialekten själv, vilket inte är så dumt det heller. Framför allt kan det vara spännande att läsa om en bra bok. Jag upptäckte att en del scener satt glasklart i minnet medan annat inte hade fastnat alls på samma sätt. Jag vet inte om det berodde på att en del föll bort för mig när jag lyssnade på ljudboken eller om det berodde på något annat. Det fina är att jag fortfarande tycker att boken är himla bra.

    Bakvatten

    Bakvatten av Maria Broberg
    Bakvatten av Maria Broberg

    Förlag: Norstedts (2020).
    ISBN: 978-91-1-309851-7.

    Maria Broberg

    Maria Broberg (född 1977) är en svensk författare. Bakvatten är hennes debutroman.

  • Himlabrand av Moa Backe Åstot

    Himlabrand av Moa Backe Åstot

    Himlabrand av Moa Backe Åstot är en fin och tankeväckande roman om att vara ung renskötande same idag. Måste man lämna för att få vara sig själv fullt ut?

    I Himlabrand av Moa Backe Åstot får läsaren följa Ànte, som är i den ålder då många drabbas av sin första stora förälskelse samtidigt som erfarenheterna av kärlek och sex kan vara högst varierande. I Àntes kompisgäng är det mycket snack om tjejer och man har en jargong som får det att låta som att alla har mycket större erfarenhet än vad de egentligen har. För Ànte är föremålet för kärlek lite mer av en hemlighet: han har fallit handlöst för barndomskompisen Erik, som umgås i samma kretsar som han själv.

    Boken kastar mig tillbaka till den där hormonstinna perioden i livet där känslorna knappt rymdes i kroppen. Författaren skriver pricksäkert om hur det att över huvud taget sitta bredvid den andra kan leda till sådant pirr och nervositet att koncentrationen far all världens väg. I en scen smugglar Ànte med sig en servett som Erik har hållit i, behåller den och tar fram den för att senare fantisera om Erik. Meddelanden och telefonsamtal tolkas och övertolkas. Ànte är verkligen kär. Samtidigt är allt så komplicerat.

    Ànte söker på forum på nätet. Finns det homosexuella renskötare? Han söker och får svar lika nedslående som rasistiska: ”Böglappen du påstår att du känner är ju knappast renskötare utan bara trottoarlapp. Jag har då aldrig hört talas om att det skulle finnas renskötare som är homofiler.” Han börjar tänka på Ruben, som lämnade byn och som det fortfarande pratas om med förakt bland Àntes pappa och pappans vänner: ”Bögjäveln”. Det finns helt enkelt inte många förebilder att ta hjälp av för att komma ut.

    Jag tycker verkligen om Himlabrand. Författaren har lyckats skildra den första, pirriga förälskelsen så att det känns autentiskt. Hon har också skrivit en mycket intressant bok om att vara ung same idag. Hon nosar på den mörka historia där samer kränkts och utsatts för förtryck, men hon tar framför allt och riktar ljuset mot framtiden. För Ànte och hans samiska vänner är renskötseln och den samiska kulturen en självklarhet. I Moa Backe Åstots roman har alla märkt kalvar, alla har en vackert kolt att bära vid fest, alla lever mitt i den kultur och den tradition som det samiska folket förvaltar. Behöver det innebära att somliga inte passar in? För Ànte och Erik är livet i byn och livet med renskötseln något självklart, något de inte vill lämna. Moa Backe Åstots roman är en väldigt fin bok som skänker hopp om att ingen ska behöva slitas från det liv och den kultur där de känner sig hemma för att få vara sig själv fullt ut.

    Himlabrand

    Himlabrand av Moa Backe Åstot

    Förlag: Rabén & Sjögren (2021).
    ISBN: 978-91-29-72557-5.

    Moa Backe Åstot

    Moa Backe Åstot (född 1998) är en svensk författare. Himlabrand är hennes debutroman.

  • Alla hjärtans dag: böcker om kärlek

    Alla hjärtans dag: böcker om kärlek

    Såhär års brukar jag tipsa om den senaste tidens bästa läsning om kärlek. Kärlek är fint och något vi verkligen behöver dessa dagar. <3

    Ska jag välja en riktigt bra bok om kärlek från det senaste året så får det nog bli Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg. Inte för att den är en speciellt utpräglad kärleksroman, men för att den är en sådan lågmäld och fin berättelse om ett liv som råkade bli vad det blev – och om att det enda som betyder något i slutändan är väl ändå kärlek.

    Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg
    Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg

    En lite mer typisk kärleksroman, på gott och ont, är den makalösa försäljningssuccén När kräftorna sjunger av Delia Owens. Ibland är det lite för sentimentalt, mestadels är det otroligt förutsägbart, men det gör inte så mycket! Det är en fin bok som bland mycket annat rymmer mycket kärlek. Huvudpersonen är en flicka som växer upp och lever hela sitt liv ensam i våtmarken. Någonstans finns såklart alltid en liten kärlekslåga som brinner för pojken som delade hennes kärlek till djuren och naturen när de var små.

    Där kräftorna sjunger av Delia Owens
    Där kräftorna sjunger av Delia Owens

    Kärlek är ett alldeles särskilt lämpligt tema i poesin, som ju trots sitt koncentrerade format brukar vara så uttrycksfullt och rikt. Jag har två tips: den fina antologin Berör och förstör samt Mjölk och honung av Rupi Kaur. De är riktigt bra (och lättillgängliga!) båda två.

    Ha en fin alla <3 dag!

  • Vänligheten av John Ajvide Lindvist

    Vänligheten av John Ajvide Lindvist

    Vänligheten av John Ajvide Lindqvist är den roman jag alltid velat att han skulle skriva: en varm och fantastisk roman om människor och vänlighet. Och bara lite, lite skräck…

    Vänligheten är den bok jag alltid hoppats på att John Ajvide Lindqvist skulle skriva. Ajvide Lindqvist är förmodligen att betrakta som Sveriges bästa skräckförfattare, men för mig är han framför allt en helt otrolig författare när det kommer till att skriva om att vara människa. Han är fenomenal på att skriva om vanliga svenssons, udda fåglar, barn, sympatiska människor, osympatiska människor, missförstådda människor – alla möjliga människor. Han hittar alltid rätt, får det att kännas autentiskt och levande. I sina böcker hittar han sådant som vem som helst kan relatera till och känna igen, inte minst lyckas han skriva väldigt precist om rädsla. Det går bra ihop med skräck, men för mig har skräckelementen alltid varit sekundärt och något jag fått på köpet.

    Vänligheten är en roman där skräcken är nedtonad. Visst, det är en bok med övernaturliga inslag och paranormala förmågor, men det finns väldigt mycket annat, inte minst just det: vänlighet.

    Boken utspelar sig i Norrtälje, en småstad jag själv har besökt många, många, många gånger och kan känna igen mig i. Även det är såklart en extra krydda för min del. I Norrtälje får läsaren följa vännerna Siw och Anna, som precis börjat på Friskis & Svettis för att bli av med sina extrakilon, vännerna Max och Johan, som är hängivna Pokémon GO-spelare, syskonen Maria och Marko, som har allt möjligt trassel i bagaget att ta hand om. Det är sex helt vanliga, ovanliga människor som jobbar på bowlinghall, har haft karriär som fotomodell, sitter i kassan på Flygfyren, är parkskötare, är löjligt rik och jobbar på äldreboende. Deras vägar möts, vänskap och förälskelser uppstår, de bli vänner, ovänner och anförtror varandra sina hemligheter. Insprängt mellan deras berättelser skildras andra snabba nedslag från småstadslivet: människor som omtänksamt hjälper till, plockar upp tappade saker, visar vänlighet.

    Sedan dyker det upp en container från ingenstans, en gul container som rymmer något fruktansvärt: liken efter människor som försökt fly över havet. Containern innehåller också något mer, något som sipprar in i Norrtäljeån. Sakta men säkert börjar något förskjutas och de snabba nedslagen i vardagens Norrtälje får en annan ton: folk tränger sig före, är vresiga och själviska.

    Här finns skräck, absolut, men för mig är det mest en superhärlig bok om människor, relationer och vänlighet. Det är verkligen en varm bok. Jag blev väldigt glad av den!

    Lyssna gärna på den som ljudbok. Den är uppläst av författaren själv och John Ajvide Lindqvist är verkligen en bra uppläsare, tycker jag.

    Vänligheten

    Vänligheten av John Ajvide Lindqvist
    Vänligheten av John Ajvide Lindqvist

    Förlag: Ordfront (2021).
    ISBN: 9789177751373.

    John Ajvide Lindqvist

    John Ajvide Lindqvist (född 1968) är en svensk författare som främst gjort sig känd för sina skräckromaner och skräcknoveller. Några av dem har också filmatiserats: Låt den rätte komma in och Gräns.

  • Madonna i päls av Sabahattin Ali

    Madonna i päls av Sabahattin Ali

    Madonna i päls av Sabahattin Ali är en roman om en förälskelse som drabbar huvudpersonen resten av livet.

    Madonna i päls av Sabahattin Ali är en roman om Raif, som lämnar Turkiet till förmån för Berlin. Han ska lära sig mer om tvåltillverkning för att så småningom kunna ta över familjeföretaget i hemlandet. I Berlin är det dock annat som lockar, inte minst kulturen. På en utställning blir han helt förtrollad av självporträttet Madonna i päls. När han dessutom träffar konstnären uppstår en passionerad förälskelse som kommer att drabba honom resten av livet.

    Jag måste erkänna att jag har lite svårt för berättelser om starka förälskelser. Alla som har varit förälskade vet att det är övergående – i bästa fall kan förälskelsen istället övergå i något djupare: kärlek. Att vara förälskad är att vara upptagen av sig själv: förmodligen har man inte hunnit lära känna föremålet för förälskelsen, åtminstone inte på djupet. Hela förälskelsen bygger istället på fantasier och förväntningar, som kanske inte stämmer med verkligheten. Kalla mig gärna oromantisk, men jag tycker att det är osunt att gå omkring ett helt liv och älta vad som hade kunnat bli av en gammal förälskelse. Det går liksom inte att på förhand veta om en häftig förälskelse kommer att leda till kärlek eller inte. Jag ser det som helt meningslöst som att gå omkring och tänka ”tänk om…”, ”om bara…”… Ingen vet något om ”om”.

    Jag är helt enkelt lite för fyrkantig för att beröras av sådana här berättelser, även om jag i och för sig tyckte att det var en fin roman på många sätt. Jag är mycket förtjust i Orhan Pamuks skildringar av 1900-talets Turkiet och även Sabahattin Alis roman ger en bild av landets situation. Det är också en mycket fin roman om hur drabbande det kan vara att få uppleva kultur efter en tillvaro i ett land med begränsningar.

    Något som är lite kul med Madonna i päls är att den kom ut första gången 1943, men fick sitt stora genomslag långt senare. Det finns en del romaner som råkar ut för just det, Stoner av John Williams t.ex. Det finns någonting vemodigt i det, att tänka sig att författarna har skrivit något som var långt före sin tid, men att berättelserna kan leva kvar fast författarna själva har gått ur tiden. Det, om något, säger något om dessa romaners sprängkraft, även om just Madonna i päls kanske inte golvade just mig.

    Vill du lyssna på boken kan jag tipsa om att den finns som Radioföljetong ett tag till. Uppläsare är Jonas Kruse.

    Madonna i päls

    Turkisk titel: Kürk mantolu madonna.
    Översättare: Mats Andersson.
    Förlag: Albert Bonniers förlag (2018).
    ISBN: 9789100174446.

    Sabahattin Ali

    Sabahattin Ali (1907–1948) var en turkisk författare. Han fängslades flera gånger, bland annat anklagad för att i sin poesi ha förolämpat presidenten. Han blev mördad 1948 under oklara omständigheter när han försökte lämna landet.

  • Glöd av Sándor Márai

    Glöd av Sándor Márai

    Glöd av Sándor Márai är en passionerad berättelse om en vänskap som går i kras. Den kändes tyvärr alleles för långsam för min smak. Betyg: 2 slott av 5.

    Glöd av Sándor Márai är en roman som blickar tillbaka på en vänskap som tog slut. Boken följer en general, Henrik, och hans vän, Konrád. Trots klasskillnaderna – Henrik växte upp i en välbeställd familj medan Konrád hade det betydligt enklare – kom de att bli oskiljaktiga genom skolan, kadettutbildningen och in i vuxenlivet, där Konrád fortfarande kom att bli en flitig gäst i det hem (ett slott!) som numera rymmer både Henrik och hans fru Krizstina. Sedan händer något, tiden går, flera decennier förflyter, och Konrád har rest iväg och inte setts till. En dag är han tillbaka och de frågor Henrik burit på i alla år kanske äntligen kan få en förklaring. Vad hände egentligen mellan dem?

    Glöd är en långsam bok där berättelsen till stor del bärs framåt av långa monologer. Den kändes alldeles för långsam för min smak och ju mer den utvecklade sig blev den dessutom bara mer och mer teatralisk. Jag kan förstå att den här romanen har sina läsare och att många tycker att den här passionerade berättelsen är otroligt vacker och rymmer en massa klokheter. För mig kändes den tyvärr ganska sömning och inte speciellt berörande. Jag är svår att imponera på när det gäller berättelser om kärlek och svek. Det här funkade tyvärr inte för mig.

    Jag lyssnade på boken i uppläsning av Sven Wolter, som läst in den som Radioföljetong 2002. Med anledning av hans bortgång har Sveriges radio lagt upp boken på nytt och blir du nyfiken på att lyssna så finns den tillgänglig ett bra tag till.

    Glöd

    Ungersk titel: A gyertyák csonkig égnek.
    Översättare: Maria Ortman.
    Förlag: Albert Bonniers förlag (2000).
    ISBN: 9100571601.

    Sándor Márai

    Sándor Márai (1900–1989) var en ungersk författare som skrivit såväl dramatik som romaner och poesi. I Sverige är han mest känd för romanen Glöd, som kom ut första gången år 2000, 58 år efter det att den gavs ut första gången i Ungern.

  • Martin Bircks ungdom

    Martin Bircks ungdom

    Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg är en klassisk uppväxtskildring, en berättelse om ett liv som kanske inte blev som tänkt och en berättelse om att det viktigaste av allt trots allt är kärleken. Betyg: 4 operor av 5.

    Martin Bircks ungdom, som följer huvudpersonen Martin Birck genom livet, brukar betraktas som Hjalmar Söderbergs genombrottsroman. Boken anses ha en hel del självbiografiska inslag, vilket man också förstår om man läser just den här utgåvan från Lind & Co, som innehåller rikligt med noter och kommentarer av Hjalmar Söderberg-vetaren Bure Holmbäck. Här får man veta stort och smått om det dåtida Stockholm, vilka politiska frågor som stod på agendan och vilka personer och händelser som Söderberg har tagit inspiration från i berättelsen. Efter själva romanen följer en gedigen genomgång av tillkomsten och mottagandet.

    I bokens början är Martin Birck ett barn som leker med grannflickan och ser årstiderna komma och gå. På sommaren lämnar familjen staden och bor i ett sommarhus på landet. I övrigt utspelar sig hela tillvaron längs ”Den gamla gatan”, syftande på Majorsgatan, väster om Östermalmstorg, där Hjalmar Söderberg själv växte upp. Martin Birck börjar så småningom i skolan, som följs av elementarskolan. Sådant som var viktigt för några år sedan överges plötsligt helt, så som det blir när ett barn blir äldre. I bokens andra del har Martin Birck hunnit ta studenten och familjekonstellationen har ändrats något: storasystern har gift sig och flyttat. Martin umgås med vänner, grubblar över förälskelser, grubblar över tron & religionen. Det är en svårmodig tid. Drömmen är att bli diktare, men han kommer inte längre än till ett ämbetsverk, där han ägnar dagarna åt att kontrollräkna andras beräkningar. I bokens tredje och sista del har åren gått och Martin Birck arbetar på samma verk. Han har träffat en kvinna och de drömmer om att kunna gifta sig, men ekonomin tillåter det inte och de delar sina liv i hemlighet, båda märkta av det livet tidigare gett och tagit.

    Det är en berättelse om ett liv som blir vad det blir, men det är också en förhållandevis kort roman, 165 sidor. Söderberg broderar inte precis ut sig – allt berättas genom korta scener som sällan vävs ihop. Mycket utspelas på så sätt mellan kapitlen, men står osagt. I en bisats kan man plötsligt läsa att Martins mamma har gått bort – något som naturligtvis är en oerhört svår händelse, för både Martin, hans syster och hans far. Jag är övertygad om att Söderberg har komponerat romanen och gjort den precis som han ville ha den men för mig är det en del som flyger över huvudet och urvalet i vad som skrivs ut och vad som utelämnas känns inte helt klart. När jag läser om tillkomsten, som finns detaljerat beskriven i den här utgåvan, förstår jag att boken skrevs under flera år, vilket kanske bidrar till att boken kan upplevas som lite splittrad. Dessutom finns Martin Bircks ungdom tydligen i form av flera tidiga utkast och delar har publicerats i andra sammanhang. Kanske kunde boken i princip läsas även på det sättet; Vissa kapitel skulle vara fantastiska noveller.

    Martin Bircks ungdom brukar som sagt betraktas som ett genombrottsverk, men för mig är det lite förvånande att just den här kortromanen blev så väl mottagen och hyllad när den kom. Förmodligen säger det mycket om vad som tidigare har betraktats som kontroversiellt och provocerande och vad som numera passerar som vardag. Det är lätt att sitta idag och tycka att Förvillelser, Doktor Glas, Historietter och Den allvarsamma leken har långt mycket mer än Martin Bircks ungdom, men när det begav sig fanns det tydligen konservativa recensenter som tyckte att Förvillelser var närmast pornografisk. För en nutida publik är förmodligen hans mer provocerande verk mer lättlästa än just Martin Bircks ungdom. Ironiskt nog är det i stort sett bara det som påminner om att boken är över 100 år gammal. Söderberg har en fantastiskt förmåga att skriva avskalat, precist och helt tidlöst och det finns ingenting i boken som känns speciellt föråldrat eller daterat (även om den såklart utspelar sig i en annan tid).

    Jag tyckte att det var väldigt intressant och kul att läsa Martin Bircks ungdom, även om jag personligen inte håller den för Söderbergs bästa. Det som berörde mig mest är egentligen inte Martin Birck och hans liv, utan ödet för hans älskade, som förblivit ogift trots att åren gått, hon som inte lyckats balansera riktigt rätt mellan att vara lockande och att hålla på sig, hon som sett tåget gå och vid 30-årsåldern upplever sig vara dömd till ofrivillig barnlöshet eftersom hennes älskade inte har råd att gifta sig. Var det här någonting som recensenterna diskuterade vid Söderbergs tid? Skrev de om kvinnans villkor och vilket ansvar det fanns att bära (långt innan preventivmedel) i den här tiden, när sex utanför äktenskapet var så tabu? Ingenting i redogörelsen av bokens mottagande skvallrar om det, men Söderberg skrev åtminstone om det och det var en drabbande läsning, tycker jag. Kanske är det ett av många tillfällen när Söderberg har varit lite före sin tid i sitt skrivande.

    Martin satt ännu länge vid fönstret.

    Här hade tiden stått helt still, hade Henrik Rissler sagt. Ja, han hade rätt. Här stod den stilla, tiden. Det är med förändringarna man mäter tidens gång, jag har ingenting att mäta den med. Jag skulle inte ens veta att det är lördag i dag, om jag inte hörde det på trampet där nere.

    Ur Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg
    Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg
    Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg

    Redaktör: Bure Holmbäck.
    Utgivningsår: 1901 (första utgåvan, Bonnier), 2012 (den här utgåvan, Lind & Co).
    Antal sidor: 288.
    ISBN: 978-91-85801-39-8.

    ”Martin Birck var ett litet barn, som låg i sin säng och drömde. Det var sommarafton och skymning, och Martin gick vid sin moders hand genom en stor och underlig trädgård, där skuggan låg mörk i alléernas djup. På båda sidor om vägen växte sällsamma blå och röda blommor, på smala stänglar vajade de av och an för vinden. Han gick och höll sin moders hand och såg förvånat på blommorna och tänkte på ingenting.”

    Så intagande börjar Hjalmar Söderbergs genombrottsroman från 1901. Martin Bircks ungdom är en av den svenska litteraturens mest klassiska och mest levande uppväxtskildringar. Den har tydligt självbiografiska drag och följer huvudpersonen Martin Birck genom barn- och ungdomsåren i det oskarianska Sverige. I beskrivningen av den lille Martins möte med ”det stora, tomma hålet som kallas världen” har Söderberg fångat mycket av den livskänsla som skulle komma att prägla honom själv.

    Som ingång till Söderbergs författarskap är Martin Bircks ungdom särskilt värdefull – och som bildningsroman tillhör den de omistliga verken i vår litteratur med sina skickligt fångade stämningar och precisa iakttagelser av den tid i livet då vi formas till både individer och samhällsvarelser.

    Martin Bircks ungdom är den tredje volymen i Lind & Co:s utgivning av Hjalmar Söderbergs samlade verk. Alla titlar förses med utförliga kommentarer och noter.

    Förlagets beskrivning

    Hjalmar Söderberg

    Hjalmar Söderberg (1869–1941) var en svensk författare, skribent och översättare. Han har skrivit flera av vår tids mest omtyckta klassiker, däribland Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Debuten, Förvillelser, kom ut 1895. Söderberg växte upp och levde under många år i Stockholm och han är också mycket uppskattad för just sina skildringar av staden. Senare i livet kom Söderberg också att bo tidvis i Köpenhamn. Vill du läsa mer om Hjalmar Söderberg kan du exempelvis besöka Söderbergsällskapet.

  • Den tunna isen

    Den tunna isen

    Den tunna isen av Lena Einhorn är en självbiografisk och kanske lite för lång bok om livet och den nödvändiga/omöjliga kärleken. Betyg: 3 sojakorvar av 5.

    Den tunna isen är en självbiografisk roman av läkaren, författaren och regissören Lena Einhorn. Jag tror att jag läste om den i Vi läser, eller om det var någon som tipsade om den, helt enkelt. Såhär i efterhand känns det lite märkligt att jag påbörjade den. Jag visste nästan ingenting om Lena Einhorn innan och nu har jag lyssnat på något av en tegelsten där hon berättar oerhört ingående om sitt liv och kärlek.

    Jag kan säga direkt att jag tycker att boken är för lång, så som det kanske lätt blir när man skriver en självbiografi. Jag hade förmodligen inte orkat läsa pappersboken, inte med tanke på att jag liksom aldrig har följt Lena Einhorn och hennes karriär; jag tror inte att jag har sett någon av hennes filmer och inte heller läst någon bok. Kanske får man ut mer av boken om man är mer insatt. Däremot fungerade den som ljudbok. Det finns också många passager som verkligen är fina och allmänmänskliga på något sätt.

    Det som tar störst plats i boken är det röriga av-och-på-förhållandet som Lena har med bokens Nicki, en yngre kvinna som har en svårt sjuk son. Det finns alltid anledningar, bra eller dåliga, till att förhållandet aldrig blir riktigt på allvar. Det är sonen, det är exmaken, det är det ena med det andra. Under en lång tid försöker Lena och Nicki förgäves att få barn, men det slutar med att de går isär. Sedan träffas de igen. Och går isär. Så kan livet och kärleken också vara: komplicerad och svårgripbar. Einhorn skriver ofiltrerat och sminkat om deras relation, analyserar den in i minsta detalj, men inte ens psykoanalys kan riktigt reda ut någonting för henne.

    Samtidigt berättar Lena om det andra i livet: filmandet & det eviga sökandet efter finansiering för hennes projekt, sin uppväxt & sina rötter. Det finns mycket intressant och fint i den här boken, men visst hade jag önskat att den hade varit kortare än 508 sidor ändå.

    Den tunna isen av Lena Einhorn
    Den tunna isen av Lena Einhorn

    I sin nya roman Den tunna isen ger sig Lena Einhorn i kast med sin egen historia och kärlekens livsfarliga och livsnödvändiga kraft. Det är sommar när en kvinna oväntat kommer simmande mot henne på bryggan. Vad som först liknar ett oskyldigt möte gör ett outplånligt intryck på henne. Och så inleds en förälskelse, och så småningom en kärleksrelation som ska ta henne ut på tunnare is än hon någonsin tidigare vågat beträda.

    Men vad är hon rädd för, och varför? Parallellt med kärlekshistorien försöker hon utforska sin egen historia, sin egen barndom. Hon trodde hon kunde den. Det gjorde hon inte. Under arbetet med modersporträttet Ninas resa finner hon efterlämnade brev mellan föräldrarna och klotter i gamla böcker som lämnats på vinden. Med hjälp av detta material börjar hon långsamt bena upp inte endast sin mors liv, utan också sitt eget livs mysterium.

    I Den tunna isen följer vi berättelsen om en kärlek som verkligen visar sig vara på liv och död. Och om en vådlig, berusande färd längst ut i människans känslomässiga universum, och längst in i hennes mest dolda och skyddade skrymslen.

    Förlagets beskrivning

    Uppläsare: Anette Sallmander.
    Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Norstedts), 2019 (den här ljudboken, Norstedts).
    Antal sidor: 508.
    ISBN: 978-91-1-309936-1, 9789113099453.

    Lena Einhorn

    Lena Einhorn (född 1954) är en svensk läkare, författare och regissör. Hon är bland annat känd för Ninas resa, som handlar om hennes mor och tiden när hon lämnade Warszawas ghetto. Berättelsen blev både bok och film som belönades med Augustpriset respektive två Guldbaggar. Lena Einhorn har en hemsida.

  • Mjölk och honung

    Mjölk och honung

    Mjölk och honung av Rupi Kaur är en lättillgänglig poesisamling om hjärta & smärta och feminism. Tyvärr kändes den bitvis alldeles för platt och enkel och jag blev tyvärr inte så berörd även om det glimmade till ibland och var riktigt bra. Betyg: 3 kärlekar av 5.

    Mjölk och honung är en sensationell diktsamling av Rupi Kaur. Jag skriver sensationell eftersom poesi sällan blir bästsäljare, men Mjölk och honung har verkligen gjort succé i land efter land. De 4 miljoner följarna på Instagram kanske är en bidragande orsak.

    Jag kan förstå att Kaurs poesi har gått rakt in i hjärtat hos så många. Det här är lättillgängligt, lätt att ta till sig och hennes poesi rör sig kring hjärta och smärta, som de flesta av oss kan relatera till. Ibland tycker jag att det tyvärr blir ganska platt och att Kaur skriver läsaren lite på näsan. Det händer att det kommer en liten förklarande knorr på slutet. Det faller mig inte i smaken.

    smärta är en del av
    den mänskliga upplevelsen
    var inte rädd
    öppna dig för den

    – Utveckling

    Ur Mjölk och honung av Rupi Kaur, i översättning av Sandra Beijer

    Jag tycker överlag att det känns att det här är poesi som funkar mer som visdomsord man scrollar förbi i ett flöde snarare än poesi man faktiskt vill läsa i en bok. Många av dikterna är väldigt korta, enkla, och känns tonåriga (vad jag nu vill säga med det?!).

    Delar av diktsamlingen är bättre. Jag tycker att Rupi Kaurs betraktelser kring feminism och rasism är vassa och tänkvärda. Det är främst där hon faktiskt berör mig. Jag inser att det är mycket svårare att försöka vara nyskapande om man ger sig på att skriva om hjärtesorg och förälskelse, det som boken i huvudsak handlar om.

    Jag är lite besviken över att jag inte gillade den här boken mer än vad jag gjorde. Jag hade verkligen älskat att upptäcka en ny, mer lättillgänglig poet som går att relatera till. I det här fallet tror jag att jag hellre borde ha börjat följa Rupi Kaur på Instagram.

    Mjölk och honung av Rupi Kaur
    Mjölk och honung av Rupi Kaur

    Mjölk och honung är Instagram-fenomenet Rupi Kaurs debutbok, som snabbt har blivit en helt enorm internationell succé. En samling poesi- och prosatexter – illustrerade med Rupi Kaurs egna teckningar – som behandlar erfarenheter av våld, kärlek, förlust och femininitet.

    Mjölk och honung tar oss med på en resa in i livets bittraste ögonblick och finner sötma i dem – eftersom det finns sötma överallt om du bara är villig att se efter. Boken är uppdelad i fyra kapitel. Vart och ett av dem tjänar ett eget syfte, behandlar en egen smärta, läker en egen sorg i själ och hjärta.

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: Milk and Honey (engelska).
    Översättare: Sandra Beijer.
    Illustratör: Rupi Kaur.
    Utgivningsår: 2015 (första kanadensiska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Mima förlag).
    Antal sidor: 204.
    ISBN: 9789188681133.
    Andra som läst: Aldrig bara ord, Jennys bibliotek.

    Rupi Kaur

    Rupi Kaur (född 1992) är en kanadensisk författare och illustratör, född i Indien. Hon har gjort stor succé med sitt Instagramkonto och har även en hemsida.